Varning: Dags för filosofiinlägg.. :-) YES, hör jag dig ropa på andra sidan skärmen! ;-)
//Jupp jag menar det.. DETTA ÄR INTE LÄTTLÄST.. //
Let´s go!..
Det här är ett inlägg där jag härmed försöker konkretisera Aristoteles ord om karaktärsinställning, förträfflighet och klokhet. Kanske är det någon som minns att jag skrivit ett inlägg om boken ”Den Nikomachiska Etiken” (översatt av Mårten Ringbom) tidigare. Det här är en fortsättning kan man säga.
Jag tycker vissa stycken i boken är mycket svåra att förstå så jag tar mig friheten att själv försöka tolka det som står, rätt eller fel. Översättaren ska en stor eloge för det arbete som lagts ner, för jag kan tänka mig att det inte var ett lätt jobb! Ett riktigt hästjobb att översätta detta rent ut sagt. Respekt!
Det är väldigt svårt att förklara svåra saker med en enkel text, mitt försök nedan inser jag inte är speciellt lättläst, heller, hahah. Jag ber om ursäkt för det. Det här är bara mina anteckningar från boken, min tolkning, rätt eller fel. (Bear with me).
Texten nedan är alltså ett försök att renodla, konkretisera på något sätt. Meningarna som jag stolpar upp kan tolkas som en slags kraftlös övertygelse från min sida. :-)
//s180 //
Förträffligheten är en karaktärsinställning i överensstämmande med klokheten.
//Egen kommentar: Även Stephen Covey är inne på tesen att karaktär och principer är viktigare än värderingar (The 7 Habits of Highly Effective People)
“Sow a thought, reap an action; sow an action, reap a habit; sow a habit, reap a character; sow a character, reap a destiny.” - Stephen R. Covey
//
Förträfflighet = bestående av t.ex. riktig tankegång (närvaro av tänkande, och det riktiga tänkande utgörs av klokheten)
Det verkar vara omöjligt att vara en verkligt god människa, om klokheten saknas, liksom det inte heller går att vara klok i avsaknad av en förtjänstfull karaktär.
//s181 //
Handlingsbeslut inte kan vara riktigt utan vare sig klokhet eller dygd.
Alltså blir våra handlingsbeslut dåliga om vi inte ännu erhållit dessa egenskaper, enkelt.
Jag ser det som en uppmaning från Aristoteles att jobba på sin personliga utveckling, arbeta med sin kunskap och sina färdigheter. Ett annat citat som gör sig påmind:
“Work harder on yourself than you do on your job.” – Jim Rohn
Handlingsbeslut innebär viss målsättning; vi använder vår klokhet eller dygd som hjälp till att utföra det som leder till målet.
Klokheten står ej över visdomen. Inte heller står läkekonsten över hälsan. Hälsan och visdomen står högre i rang.
Tolkar det som att det är klokheten, den erhållna kunskapen samt erfarenheter som kan bidra till visdomen och hälsans källa. Jag ser alltså klokheten som ett sammanfattade ord (ett verktyg) för något som behövs för visdomen och hälsans välmående.
Jag tolkar det som att Aristoteles ser klokheten som en del av visdomen, Klokheten bestämmer mao. med tanke på visdomen, men ger inte order åt denna.
Klokheten skapar möjligheter till vidare betraktelser samt kontemplation.
//s182, Från SJUNDE BOKEN, [Positiva och negativa karaktärsinställningar], Aristoteles tycks tänka mycket i motsatser, polariteter, kan tyckas vara ett klokt sätt att resonera//
Karaktärsegenskaper att eftertrakta
Förträfflighet eller dygd
Karaktärsfasthet (karaktärsstyrka och uthållighet till det som är gott och berömvärt)
Övermänskliga förträffligheten (heroiskt och gudomligt), som motpol till Bestialitet
En besinningsfull person anses av vissa också vara karaktärsfast och uthållig
Karaktärsegenskaper som bör undvikas
Uselhet, laster
(kakia),
Karaktärssvaghet (vekhet och moralisk bräcklighet, hör till det dåliga och klandervärda)
Bestialitet. Överträffar all uselhet (riktigt illa och är tack och lov en sällsynt företeelse bland människor), Bestialitet kan också uppkomma till följd av sjukdomar och perversioner
// s183, ganska lätt att förstå //
”En och samma person anses också ha en stark karaktär och vara benägen att hålla fast vid sina planer, medan den karaktärssvage tillika anses vara beredd att uppge dem.
En karaktärssvag individ är också medveten om att han gör orätt på grund av lidelse, medan den karaktärsfaste i medvetande om att hans begär är fördärvliga av principiella skäl vägrar att följa dem.”
Moraliska förtjänster erhålls bland annat med klokhet.
//s184 //
”Slutligen säger man att vissa personer är svaga för lynnesutbrott, ära och ekonomisk vinning.”
[Karaktärssvaghetens problematik]
Hur är det då möjligt att en person gör en riktig bedömning, men ändå handlar karaktärssvagt? Sokrates ansåg att ingen gör någonting annat än vad denne anser sig vara bäst – om inte på grund av sin okunnighet.
Det tycks nämligen utstuderat (klart) att den som beter sig karaktärssvagt inte tror att denna kommer göra så, inte förrän personen befinner i ett visst känslotillstånd.
I boken lyfts även fram att de flesta är ense om att det finns inget bättre än kunskapen, men att det råder delade meningar om någon kan handla i strid mot vad denne anser är vara ett bättre alternativ.
Jag tolkar det som att det görs en skillnad mellan faktisk kunskap och åsikter och att en person med en svag karaktär inte behärskas av lustens begär när denne är i sinnesnärvaro av kunskap (alltså någon slags medvetenhet plus korrekt kunskap). Annars tycks det inte finnas någon skillnad mellan att vara tygellös och ha en svag karaktär.Här får vi inte klar tolkning av vad Aristoteles själv anser.
//s184 //
”En del anser mao. att alla karaktärsfasta och uthålliga personer är besinningsfulla, medan andra hävdar att så inte är fallet. Somliga kalla åter den tygellösa karaktärssvag och den karaktärssvage tygellös utan att göra någon skillnad mellan dem, medan andra hävdar att det är fråga om skilda egenskaper.
Ibland heter det åter att en klok person inte kan vara karaktärssvag, men så får man stundom höra att vissa kloka och skickliga individer har en svag karaktär.”
En person med svag karaktär behärskas inte av sina lustar. Åtminstone ej när han är i besinning av kunskap, utan möjligen bara då han har åsikter som grund, och i någon mån tappar sin besinning.
Åsiktens eller tyckandes svaga grund belyses således.
Det verkar alltså som att karaktärssvagheten är beroende av huruvida åsikten eller kunskapen (vetande) styr. Gedigen kunskap (fakta antar jag..) är den som kan sätta spjärn mot lustens begär. Åsiktens grund är inte en fråga för en kraftig övertygelse (som sagt; sägs ju vara beroende av kunskap), och därför hyser vi förståelse för att en person faller till föga gentemot kraftiga begär.
Vill vi vara karaktärsfasta måste målet vara att byta åsikter mot kunskaper. //egen tolkning //
Vi ser här återigen att tyckande och åsikter utan fakta ligger på en väldigt lös grund. En analogi kan vara ett hus byggt på sand (dålig grundstomme, dåligt pålat etc.). Som med en stark vindpust (kunskap) blåser omkull. Jag tror vi alla vet hur det känns, när vår fasta övertygelse över någonting visar sig vara falsk, byggt på dålig grund.
//s185, fortsätter med uselheten, bekämpas den med sökande efter bättre vetande eller? Bättre mer hållbar moral? Om det står inget. //
”För uselheten ges det emellertid lika litet någon förståelse som för andra klandervärda ting. Men är det i så fall klokheten som sätter sig till motvärn [och besegras]? Den var ju det kraftigaste inom oss. – Nej, det vore absurt, för då skulle samma person tillika vara klok och karaktärssvag, trots att ingen vill hävda att det är typiskt för den kloke att frivilligt utföra de sämsta handlingar man kan tänka sig.”
Kan då karaktärsfasthet vara något dåligt?
-
Ja.
Den är förkastlig om den gör att vederbörande håller fast vid vilken åsikt som helst, speciellt om den är falsk.
Skillnaden mellan att vara tygellös och karaktärssvag
//s188 //
”… tygellös person avsiktligt låter sig drivas av sina begär i akt och mening att man alltid skall eftersträva njutningen för stunden, så är den karaktärssvage inte övertygad om den saken, fastän han i själva verket gör det.”
Hur skiljer man åsikter och kunskaper åt? Det är en riktigt bra fråga!
Ständigt slipande på sågen, ständigt sökande efter bättre svar, uthållighet? Jag har förövrigt en vintermössa där det står "The Search" tillsammans med med några vågor (Rip Curl). på, tycker den signalerar något. :-)
 |
The Search, Rip Curl.
Bilden härifrån:
http://www.ripcurl.com.au/index.php?spreadingthesearch |
//fortfarande s188, avslutar med //
”Om det i så fall är kraftlösheten i övertygelsen som är orsaken till att personer med åsikter är mera benägna att handla i strid med vad de antagit än individer som verkligen känner till saken, så behöver kunskapen inte i detta avseende skilja sig från åsikten. För somliga sätter inte mindre tilltro till vad de anser, än vad andra sätter till vad de vet.”
Sista meningen tolkar jag som att vissa uppriktigt tror på sin åsikt som korrekt ”sanning”, som faktisk kunskap, trots att andra icke anser att de är kunskap som förmedlas. Kanske mer sett som ett populärt uttryck idag ”talking heads”, som jag översätter till ”talande huvud” som åsiktsfyller etern i brist på bättre vetande. Aristoteles är bara lite finare i tonen. :-)
