Har du en långsiktig plan eller lever du i "stundens hetta"?

Det här är ett inlägg som handlar om när ens dåliga beslut tillslut kommer ifatt en..

Jag ska inte sticka under stolen med att jag själv har gjort en väldans massa dåliga beslut som jag idag får skörda frukterna av. I takt med att jag märkt mina dåliga beslut (och dess konsekvenser) har jag fått erkänna min totala ignorans, min dumhet och krypa till korset.. Fått fundera och kontemplera.. Inse att jag inte är så smart som jag först trodde.. Jag har dock gjort några bra beslut också vill jag påpeka, då jag började förkovra mig rätt tidigt. Jag började inse rätt tidigt att omgivningen mest verkade servera lögner eller något som passade andras agenda, inte min. Att det sen är VÄLDIGT svårt att hitta vad som är sant och falsk, eller ens bästa möjliga scenario är en utmaning vi som läser den här bloggen gillar. Vore det enkelt skulle alla göra det..

Jag började ganska tidigt fundera på vad kan jag göra för att ta bättre beslut, vända på skutan och ta bättre beslut. Lära mig vad som är rätt och fel, och sedan dess varit övertygad om att göra allt jag kan för att hitta de smartaste människorna, de som kommit längst, de som är så mycket smartare, lyssna på dem, söka visdom, och försöka förstå världen bättre! Vara öppen för bättre idéer. "Leave no stone unturned" som både Schwarzenegger och George St-pierre sagt. Dessutom är det något jag finner väldigt intressant. Kanske rent av något jag känner passion för.
 Det har dock visat sig vara en ensam resa, för den stora hopen (som man tidigare tyckte likadant som) lämnar man därmed bakom sig. Man hittar smartare människor. Internet är bara så fantastisk! Människor som utmanar ens tidigare upplevda "sanning".  Tack till er som delar med er, ni som kämpar för att närma sig sanningen, ni ligger varmt i mitt hjärta! Ensamheten består delvis i att man lämnar den vanliga "dogman" som bla gammelmedia har som sin "sanning", man lämnar den sanning som de som går hem och tittar på TV resten av kvällen har. Och på dagarna har de flesta fullt upp med sina arbeten för att ta sig tid lära sig något annat.

I följande artikel finns en kvinna som är 35 år och som känner sig som ett spöke, känner sig utmattad och skriver in till "Ask Polly" på websidan "The CUT". Hon skriver att hon har inget att visa upp efter 35 år på denna jord.. Hon har ingen förmögenhet bara skulder, ingen meningsfull karriär, inga barn, tar till flaskan etc. Det hon har är en katt (en Cat-Lady?).

"Jag var den som hade alla tänkt ut allt. Äventyrligt liv i staden! Resa världen! Gör minnen! Nu känner jag mig otroligt ihålig och dum."

Vi är nog många som känner igen oss från ungdomen, vi trodde vi visste hur vi skulle ta oss an livet. Personligen blev jag i mångt och mycket uppfostrad av filmer. Där fanns de jag såg upp till (då).

Jag har själv mött många tjejer som åkt många varv på olika s.k. killkaruseller (och allt annat dom testat också..). Dom har tyvärr väldigt mycket bagage, vilse kanske man kan säga.. Dom har svårt att "committa" osv. Och dom har inte riktigt klurat ut vad beteendet får för konsekvenser. Ni vet dom tjejer som sett för många avsnitt av "Sex in the City"... "Red Flag" varning på den.. Dom har precis som jag i ungdomen inte kommit så långt i att förstå världen. "Lost" utan vägvisare eller kompass. Eller så har dom en kompass men den är utsatt för ett kraftigt magnetfält av ignorans och arrogans... Fast på nyspråk (ala 1984) heter det "empowering"
Dom har helt enkelt lyssnat på människor som inte kommit så långt i sin utveckling och därmed visat dem fel väg. Den fällan har vi nog alla fallit i (om ni inte har haft föräldrar som sett det som sin skyldighet att förstå världen). Dom här tjejerna leker och har kul under sin tid när deras sexuella marknadsvärde är som störst. Kanske tror de att livet så alltid kommer va..


Vi Homo sapiens (latin för vis människa) är väldigt lättlurade.. De flesta av oss saknar större visdom, men vi har möjligheten att uppnå den. Vi lyssnar på omgivningen, TV, Internet osv.. Vår input blir vår output.. Ibland har vi tur och väljer rätt, ibland inte. Inte heller är det direkt lätt att förklara för en som inte förstår, eller är redo att förstå (än) //when the student is ready the teacher will appear//, för vi har ju ett samhälle av "snöflingor" nu. Som blir kränkta och som blir förolämpade så fort de får höra något de inte gillar. Som blivit itutade en viss ideologi (som låter bra men egentligen bara för med sig dåligt..), fast de tror förstås att de är bra... En del av oss har inte heller insikt att vilja ha förändring förrän vi har sprungit in i väggen.. Det finns de som är feta och inte ens ändrar sina matvanor trots att alla vet hur man gör. Förändring är svår, speciellt om det inte finns något driv i dig. Om du inte har något mål.

"I was the one who had it all figured out. Adventurous life in the city! Traveling the world! Making memories! Now I feel incredibly hollow. And foolish. How can I make a future for myself that I can get excited about out of these wasted years?" , https://www.thecut.com/2018/11/im-broke-and-friendless-and-ive-wasted-my-whole-life.html

"The Ukrainian Lens" läser upp artikeln om den 35 åriga kvinnan:



God Jul och jag önskar alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Vad är viktig i ens val av partner?

Vad är viktigt, i detta så viktiga val. Ett val som måste göras omsorgsfullt. För om det involverar barn är det ett långsiktigt tänk. Det rationella går före lustkänslor.

Kvalite - innefattar dygdefullt beteende.
Visdom
Djup
Kan personen vara en bra förälder till dina barn?

1:32:40 ”You need a person of wisdom, depth and real intelligence. Not like surface stuff, right? But real intelligence about knowing what the cost and benefits are of life decisions, right?” – Stefan Molyneux
Danska Katja på Freedomain Radio.
https://www.youtube.com/watch?v=Ykgw21PnPM0

Är älska något man gör eller en känsla?

En mycket intressant frågeställning!

Som vanligt är det Stephen R. Covey som får mig att öppna ögonen och reflektera. Dels om kärlek och att älska. Ordet älska som ett verb. Och ett verb är något man gör eller som det går att sätta "att" framför. Så vill jag i alla minnas det.
Det är helt klart skillnad mellan att känna lust för någon och att älska någon. När någon i Hollywood säger att "they fell in love" bara genom att se en person så är det inte sann "love".. Ofta är det lust vi känner när känslorna gör oss nyfikna och vi vill vara med en viss person, när vi känner åtrå, begär eller ett litet pirr av något slag som gör oss attraherade. En slags hypnos där vi tror att vi är "kära" och där vi lätt förbiser "röda flaggor".  Sann kärlek är något djupare, kanske mer kopplat till dygdmässigt beteende. Kärlek och att bli älskad är något man mer förtjänar tror jag. Kan det vara så att allt prat om kärlek, "kär", älska osv ibland tappat sin ursprungliga betydelse .. ?

Läs nedanstående några gånger, det är innehållsrik text med djup.

//s109, De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey //

”I den stora litteraturen i alla framåtskridande samhällen är älska ett verb. Reaktiva människor gör det till en känsla. De styrs av känslor. Hollywood har via filmens värld fått oss att tro att vi inte är ansvariga, utan att vi är utlämnade åt våra känslor. Men filmerna från Hollywood beskriver inte verkligheten. Om våra känslor styr våra handlingar är det därför att vi har frånsagt oss vårt ansvar och gett dem makten att göra det. 

Proaktiva människor förvandlar kärlek till ett verb. Kärlek är en handling: de uppoffringar man gör, när man ger av sig själv, som när en mor sätter ett nyfött barn till världen. Om man vill studera kärlek, ska man studera dem som offrar sig för andra, till och med för människor som kanske kränker dem eller inte älskar dem tillbaka. Är man förälder kan man se på kärleken man känner för sina barn, som man gjort uppoffringar för. Kärlek är ett värde som blir verklighet genom kärleksfulla handlingar. Proaktiva människor kan låta känslorna underordna sig värderingarna. Kärlek som känsla kan återerövras.”

Låt oss höra vad Sigmund Freud har att säga i ämnet

Från ”Vi vantrivs i kulturen” (Das Unglück in der Kultur)(Eng. titel: Civilization and its Discontents)
Av Sigmund Freud

”Språkets vårdslöshet i bruket av ordet ”kärlek” kan rättfärdigas genetiskt. Kärlek kallar man förhållandet mellan en man och en kvinna som på grundval av sina genitala behov har grundat en familj, men kärlek kallar man också de positiva känslorna mellan föräldrar och barn och mellan syskon, fast vi måste beskriva denna relation som målhämmad kärlek, som ömhet. Den målhämmade kärleken var ursprungligen en alltigenom sinnlig kärlek, vilket den fortfarande är i människans omedvetna. Både den alltigenom sinnliga och den målhämmade kärleken sträcker sig ut över familjens gränser och åstadkommer nya bindningar till personer som förut varit främmande.” – Sigmund Freud

Maximizers vs Satisficers: Vem gör bättre beslut

Tillräckligt bra (satisficers) tänket vs. maximeringstänket (sikta mot stjärnorna). Något som känns igen? En maximerare blir aldrig nöjd. Tydligen ska det finnas studier som visar en ”satisficer” är gladare än en ”maximizer”. Mindre risk att bli deprimerad för en ”satificer”. En följd av för mycket val är det givit folk aspirerande förväntningar som är totalt obehövliga och i någon mån i sig själv blir en form av lidande. Så även när vi gör bra ifrån oss känns det som att det inte är tillräckligt (allstå för en maximizer).

Ett annat problem med vår kognitiva förmåga är att vi ofta väljer på bas av vad som är enklast att utvärdera, snarare än det som är mest viktigt att utvärdera.
Ungefär som att vi väljer en romantisk partner baserat på utseende vilket är enkelt att utvärdera istället för att utvärdera efter snällhet, intelligens, integritet, sinne för humor, empati då dessa är svårare att utvärdera. Slutresultatet är ofta att vi hamnar med en ganska dålig partner.


Liknande process gäller ofta även för investingerinsbeslut, speciellt om du inte blivit speciellt medveten om vår bristfälliga kognitivitet.

Vem är du? Maximizer eller Satisficer?

Hitta rätt vad gäller partner där ute..

Hur svårt är det inte att hitta rätt vad gäller partner där ute? I alla fall om man har lite krav, right? Kanske gör vi det svårare än det behöver vara? Min sista kärleks relation var dålig, riktigt dålig, den satte spår. Jag gav mig in i en relation där jag så här i efterhand tror mig sökt något som liknade min mamma.
Ni vet det va, att vi ofta söker det vi blir uppväxta med. För oss killar söker vi ofta något som liknar vår mamma och tjejer söker ofta något som liknar deras pappa. Åtminstone om vi fått växa upp med dem och har goda relationer. Växer vi upp utan bra föräldrar blir vi ofta än mer vilsna i våra val. Uppväxten påverkar oss något enormt, helt klart.

I alla fall hon var små elak (klankade på min dåliga engelska, förståelse, grekengelska, hahah) och använde sin fysiska attraktion som maktmedel (hon var väldigt attraktiv och söt). Det var egentligen bara den fysiska attraktionen som band oss samman. Vi gillade båda att hänga på stranden, göra utflykter osv, men i övrigt var vi ganska olika, speciellt i våra värderingar. Hon klankade gärna ner om hon fick möjlighet, lite av en fashionista och lägg därtill manipulerande. Man kan säga att det var mycket spel i vår relation. Avsaknad av lojalitet (även om ingen av oss var otrogen).

När vi åkte utomlands på semester kunde hon t.e.x bli sur om jag råkade se åt en annan tjej, hon var svartsjuk så in i bomben! Aldrig någon bra grund. Undra varför jag var så "trevlig" mot hennes väninna när jag bara försökte vara normal och prata lite med henne så hon inte skulle känna sig utanför. Påstod att hon fått konstiga sms från andra tjejer etc.. (antagligen lögn, även om hon visade något konstigt sms någon gång, förmodligen fejkat från någon av hennes vänner, syskon etc) Ständiga tester.

Hon kunde använda sin skönhet för att minsann visa att hon kunde åka med på gratis båtutflykter, få gratis dyklektioner osv.. Typ charma någon guide för att göra mig svartsjuk och visa hur populär hon var. Hon kunde följa med "dykinstruktören" tillsammans med sin väninna på något party utan att man fick följa med, ja sånt. Och tro att jag tyckte det var ok.. "Jag följer bara med min väninna juh, så hon får lite kul". Jag var inte sen med att göra motdrag då osv, så eskalerade svartsjukan osv.. Ja, ni hajar. "What comes around goes around." Det höll inte så länge... Känslolivet gick som i berg och dalbana.. Bad, bad relationship..

Relationen innan var bättre, den tjejen var snäll och vi trivdes ganska bra ihop, men det saknades kvalitet i grunden och vi gick olika vägar då hon ville umgås mer i en tid då det var mycket studier för egen del.  Hon hade dessutom barn med en annan karl (sedan tidigare) vilket hamnade på minuskontot även om jag tyckte väldigt bra om denna lilla tjej. Även denna tjej var svartsjuk och fick för sig att jag hade någon annan. (Jag har förövrigt aldrig varit otrogen by the way, stavas integritet och ärlighet).

Hon kunde få för sig massa saker när vi var ifrån varandra, spelade ingen roll vad man sa.

Kärleksrelationer har aldrig varit okomplicerat för mig. Ett svårt ämne, få tjejer har på riktigt fångat mitt intresse och ju längre jag kommit i mitt sökande desto mer klar har jag blivit över vad jag söker. Speciellt på senare år. Någon som har liknande värderingar som en själv och som kan komplettera i övrigt. Allt blir så mycket enklare då. Framför allt vill jag gilla personens sällskap, och på sistone vill jag ha en bra mamma till mina framtida barn.

Så vad händer. Jag hittar en tjej som gillar, som verkar rätt lik mig, som jag trivs och känner mig bekväm med och som jag vill vara med. Troligen en riktig toppentjej! Alltså en tjej som jag är intresserad att ha en relation med.. 

Mina reflektioner om henne är

Ambitiös, vill något
Intelligent, kvicktänkt
Gillar hundar (gott tecken, jag brukar alltid gilla människor som gillar hundar av någon anledning)
Producerar egen musik (hobby)
Bloggar
Lönearbetar
Verkar gilla att vara ute på landet
Ganska attraktiv, speciellt efter att jag visat intresse har hon ”snyggat” till sig, gått ner i vikt osv, nya kläder etc.
Verkar gilla att träna
Tendenser till att vara jordnära
Naturvän
Visar tendenser till visst djup och reflektion
Socialt kompetent
Troligen lojal (oklart, men skulle tro det)
Troligen fertil
Tycker inte om så mycket att käka ute varje kväll på semestern utan tycker det är mysigt att göra mat där man bor
Har inga barn (men kan troligen tänkas skaffa)
Högutbildad (vetenskaplig bakgrund)
Inte rädd för att få skit under naglarna, hjälper t.ex. till att måla om familjens båt etc. Kan tänka sig sätta på ett "blåställ" osv. Fixar med sitt boende etc.
Kan tänka sig att campa
Verkar ha bra kontakt med sin familj, jag får känslan av på god kontakt med fadern.
Verkar gilla att resa och upptäcka, verkar nyfiken på livet
Gillar sol, bad och vatten, gillar kanske inte sol lika mycket som jag men ändå.
Ställer bra frågor, ifrågasätter, kommunikativ
Signalerar kvalitet
Öppen och avkännande
Går att resonera med, förnuftig, tar till sig bättre argument och bevis
Ödmjuk likväl som driven
Verkar vara en god lyssnare
Känner av situationer och behöver inte ”hålla låda” hela tiden. ”Bekväm tystnad”.
Troligen höga krav på sin partner (ni vet drömbilden, ”white knight” och allt det där, we´ve all been there, right?)
Använder sin kvinnliga list för att få lite som hon vill ibland
Säger sig veta vad hon vill (även om det är oklart för mig)
Tror hon skulle bli en bra mamma till mina barn.
Slänger sig med meningar som "Om det finns plats så finns det plats.".  :-)

Om jag ser några nackdelar?
Hon är skuldsatt upp över öronen (bostad) (omdöme?)
Kanske inte så vis ännu, (yngre än mig), tenderar t.ex. till att göra dålig val i och med att inte ge en annan en chans. (förutfattade meningar i kombination med arrogans?)
Vill bo större och troligen lite statusorienterad. (high maintenance?)

Nåväl, jag deklarerade mitt intresse för henne, men blev avvisad. It´s tough getting old..  Det tar självklart emot att förlora en så pass bra tjej till någon annan, kvalitetstjejer växer ju inte på ett träd, men what to do.  Om folk inte har insikt nog att förstå när något bra knackar på dörren såå... 

Min syn är ungefär som Molyneux citat:
“So this is the thing: when people reject you, okay what´s wrong with them and it doesn’t really matter but it liberates you from making sure that you concentrate and take your resources into people smart enough to appreciate who you are and what you are doing.” – Stefan Molyneux

Nåväl det är väl så kärleken är, full av hopp och besvikelser.. tills man hittar rätt.. 

 The search continues..

Vi får aldrig ge upp, trots all gör relationer livet värt att leva. :-)

Några få ord om kärlek

”The Buddhists say if you meet somebody and your heart pounds, your hands shake, your knees go weak, that´s not the one.

When you meet you ‘soul mate’ you’ll feel calm.
no anxiety, no agitation.” – Monica Drake


Det kan nog ligga något i det. :-)

Kärlek är en ofrivillig reaktion på ett beteende som visar hög moral.

Ett litet inlägg om kärlek

Sann kärlek är vårt universella ofrivilliga gensvar på dygd.
Eller
Kärlek är en ofrivillig reaktion på ett beteende som visar hög moral.
Ja, det finns ett djup i den mening som tål att reflektera över.
Sann kärlek är den ofrivillig eller frivillig? Djupt, djupt.
Vad är den grundläggande mänskliga kraft som formar grunden för all moral?
Ärlighet, för utan ärlighet finns inget förtroende. Ärlighet är för övrigt inte samma sak som uppriktighet. Ärlighet är svårare.
Utan kunskap om sanning är vi omedvetet på fel spår. Därför måste en rationell människa söka efter den. Den är långt ifrån uppenbar. Finns det något som får oss att tappa respekten för en människa som trumpetar ut lögner?

Ärlighet = förtjänst = lycka?
Det sägs att genom leva med dygden som ledstång, genom ärlighet och integritet och ett engagemang för sanning, kommer vi ha möjlighet att känna sann lycka.
Om det är så enkelt och vi vill vara lyckliga, då måste vi leva med ett beteende som visar hög moral. Vi måste vara ärliga mot oss själva och vi måste ha uppnått självkunskap att förstå att dygd är något vackert. Ett högt moraliskt beteende utifrån vad som är rätt är det svårt att värja sig mot.

"Always being truthful may not get you a lot of friends, but it will get you the right ones."

Det finns inget annat sätt att älska dig själv och verkligen älska andra människor.
------------------  --------------------
Jag är öppen för det faktum att jag kan ha fel. Snälla hjälp mig söka/finna sanningen genom att ge mig mer sanningsenlig feedback :)

Är det en familjefientlig miljö vi lever i?

Lever vi i en familjefientlig miljö nu för tiden? Barnafödandet tycks gå ner i västvärlden. När jag växte upp hade jag som de flesta en dröm av att hitta ”drömtjejen” och sen bilda familj. Allt skulle vara så idylliskt och bra. Antagligen var allt influerat av Hollywood, (någon bra film). Men verkligheten har fått mig allt längre och längre ifrån den drömmen. Idag vet jag inte ens om det är något jag vill sträva efter... När jag idag läste ur boken ”Familj till 100%” av Stephen R. Covey slogs jag av följande text:

//s23: Bokutdrag – Familj till 100%, av Stephen R. Covey

(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

//

”Ett av skälen till att metoden inifrån och ut är så livsviktig är att tiderna har förändrats drastiskt. I det förflutna var det lättare att framgångsrikt uppfostra en familj ”utifrån och in” därför att samhället var en bundsförvant, en resurs. Människor omgavs av rollmodeller, goda exempel, förstärkande budskap i massmedia, familjevänlig lagstiftning och stödsystem som skyddade äktenskapet och medverkade till att skapa starka familjer. På grund härav var det i stort sett möjligt att uppfostra familjer ”utifrån och in”. Framgång var i mycket högre grad en fråga om att ”följa med strömmen”.
Men strömmen har förändrats – genomgripande. Och att ”följa med strömmen” idag är förödande för familjen!

Även om det kan vara uppmuntrande att försöka återvända till ”familjevärderingar” är det ett faktum att utvecklingen i samhället under de senaste 30-50 åren avgjort har gått från familjevänligt till familjefientligt. Vi försöker navigera i en turbulent, familjefientlig miljö, och den starka motvinden driver lätt många familjer ur kurs.”

--- -- En riktigt bra bok förresten! -- ---

Ja, det är nog en ganska familjefientlig tid att försöka fostra en familj i, att ha bra värderingar osv. Det måste vara svårnavigerade vatten för en familj. Barnen tycks vara fullt upptagna med att ta till sig all stimulans från både höger och vänster och i någon mån passa in hos sina kompisar. Det är nog många familjer som har svårt att hålla en vettig kurs i dagens röriga "stimulans"-rike. Vårt samhälle tycks med tiden blivit alltmer dysfunktionellt. Allt fler människor lider av diverse problem. Av samhället får vi liten hjälp (barnbidragen är t.ex. mest till för att det ska födas barn, inte för att hjälpa familjer med värderingar)..Och den generösa barnledigheten är främst inriktad på att hjälpa någon förälder vara hemma, kanske inte för familjens skull, allt beroende på hur familjen väljer såklart..
Skolväsendet utbildar oss mest till att bli goda ansvarspliktiga anställda. De utbildar oss inte i viktiga värdegrunder, väldigt begränsad personlig utveckling..
Hur vore det om vi utbildade oss att från grunden vi blir bättre medmänniskor, bättre grundprinciper, förstå vad som är viktigt. (inifrån och ut och inte bara som pekpinnar från någon "besserwisser"). Allt detta måste vi ta ansvar för själva, och det kan vara svårt att få tiden att räcka.

En jämförelse mellan de svåraste disciplinproblemen mellan 1940 och 1990. Tycker du att vi människor har gått framåt eller bakåt i utveckling de sista decenniumerna?
Från boken. Familj till 100%, av Stephen R. Covey, s25 

Min egen vilja att bilda familj har minskat successivt med tiden. I en tid där prylar, status och känslolivet tycks ha stort fokus vet jag inte om jag skulle orka med allt det där ytliga.. Jag blir tillräcklig känslomässigt dränerad ändå av ett tufft arbetsliv. Som det är nu behöver många av oss tid att ladda batteriena och att då vara i en hemmiljö av enbart stök, drama och stoj skulle kanske bli för mycket. Kanske just därför hör man var och varannan gå in väggen eller drabbas av utmattning.

Det är tillräcklig svårt att veta vad man vill. I dag tycks kärlek mer bygga på en tillfällig känsla av lust än något hållbart. Skilsmässor till höger och vänster hör till vardagen.. Det avges starka löften som ej vidmaktshålls, förtroendet för varandra sviktar. Självförverkligandet tycks vara i fokus, inte familjens bästa. Ett samhälle där själviskhetens råder, ett kallt samhälle. Tror precis som Covey att det är svårt att springa i motvind i ett samhälle där strömmen går åt andra hållet.

Ett något dystert inlägg kan tyckas.. men.. Jag hoppas verkligen att vi går mot ljusare tider, ibland får jag känslan av det. :-)  Nu över till dig..

Har du några tankar i ämnet?