Dagens reflektion om begreppet 'Frivillig Enkelhet'

Jag börjar bli lite kluven till det här med ”frivillig enkelhet”.
Jag gillade ju verkligen begreppet tidigare. Jag hade hittat många webbsidor (mest engelska) på nätet som verkade vettiga där jag kände igen mig och kände att det kunde vara något för mig. (Volontary Simplicty) Jag hade liksom börja kramat om begreppet och känna kärlek inför det på något sätt..

Men..

Jag har sedan en tid varit med i en svensk Facebookgrupp (Frivillig enkelhet - mer med mindre) som är tänkt att locka till sig människor som gillar frivillig enkelhet. Ja, jag har varit medlem nästan från start faktiskt. Jag gillade verkligen gruppen till en början, och försökte bidra med lite inlägg precis som andra i gruppen . Det fanns en värme i gruppen och många hade likartade tankar som en själv, men gruppen har alltmer växt och förändrats alltefter som fler människor tillkommit och gått med i gruppen. Och ärligt talat, jag vet inte, jag känner att min åsikt börjar vända. Jag vet inte längre om jag vill bli förknippad med en del av åsikterna i den gruppen. Jag menar: kanske inte livsstilen frivillig enkelhet är något för mig? Hur det än är så blir man ju dömd av människor utifrån vilka grupper och associationer man väljer att vara med i. Jag har redan fått någon gliring i verkliga livet (IRL) från någon facebookvän som sett att jag gått med den gruppen (eftersom det inte är dolt för ens vänner vilka grupper man går med i på Facebook). Det verkar som det finns en del fördomar i begreppet redan alltså. Och i alla grupper och konstellationer finns det värderingar, och dessa bör ju gå åtminstone någorlunda i den riktning man själv sympatiserar med, eller?

Det hänger lite ihop med livstil alltså.  Precis som vindsurfare/surfare har en viss livsstil och vissa värderingar i gemenskap etc.

Det känns som svenska gruppen har fått en obalans av människor med en viss politiskt inriktning, även om det såklart finns många jag gillar inom gruppen också. Men ibland händer det att jag kan skriva någon kommentar bara för provocera, och det är väl mindre bra egentligen. Jag tycker också känslan i gruppen på senare tid blivit kallare.

Det har på sistone blivit allt fler som tycker en massa utan att ha speciellt mycket förankring i verkligheten (min bedömning, rätt eller fel). Ibland får jag känslan att det är människor som INTE valt frivilligt enkelhet i sig själv, utan mer egentligen är tvingade till enkelhet liksom. En del nytillkomna medlemmar verkar också lite för extrema för min smak, trots att jag inte direkt själv är någon ”mainstreamkille”. En del verkar ha påhittade namn och någon profilbild som inte är dom själva i alla fall.
Jag vet inte, jag antar att det finns en rädsla att förknippas med åsikter som jag inte står för.

Det gör mig lite ledsen att jag ifrågasätter livsstilen som jag tidigare gillat. Kanske jag mer ska kalla mig aspirerande minimalist. Hmm, får ta mig en funderare..

Vad innebär begreppet 'Frivillig Enkelhet' för dig?