Semesterdag från lönearbetet.

Idag tog jag en semesterdag från lönearbetet, för att jobba med lite egna (oavlönade) projekt. Sitta och rita pch pula, sortera upp information osv. Jag har nämligen hittat en ny förebild, nämligen Stephen R. Covey. Stephen är tyvärr bortgången sen ett par år tillbaka (cykelolycka, 79 år), men hans arbete lever kvar.

Jag finner så mycket klokheter i det han producerat, så givande! Jag vill verkligen passa på och tacka Stephen för hans fina bidrag! Vila i frid, och återigen tack.

Det här bilden kanske inte säger er så mycket, men för mig betyder den mycket. En bild som säger mer än tusen ord.

//Bokutdrag, sidan190: Familj till 100 % av Stephen R. Covey//

”En del av det viktigaste inre arbetet är naturligtvis av förebyggande karaktär. Hit hör att bestämma oss för att inte säga eller göra sådant som vi vet är sårande och lära oss att övervinna vår vrede eller ge utlopp för den vid bättre tillfällen och på mer produktivt sätt. Vi måste vara djupt ärliga mot oss själva och inse att vrede för det mesta är skuldkänslor som rinner över när de utmanas av en annan människas svaghet. Vi kan också bestämma oss för att inte bli förolämpade av andra. Att bli förolämpad är ett val. Vi kan bli sårade, men det är stor skillnad mellan att bli sårad och känna sig förolämpad. Om vi blir sårade gör det ont ett tag – men om vi blir förolämpade handlar vi på grundval av denna skada genom att ge betalt för gammal ost, gå vår väg, klaga för andra eller fördöma ”syndaren”.

Förolämpningar är sällan avsiktliga. Men även om det skulle vara det kan vi komma ihåg att förlåtelse – liksom kärlek – är en aktivitet. Det är valet att gå över från reaktivitet till proaktivitet, att ta initiativet till försoning – antingen du har förolämpat någon eller själv har blivit förolämpad. Det är valet att stödja sig på och utveckla en inre källa till personlig trygghet så att vi inte blir så känsliga för yttre försyndelser.”