Människan suveräna makt; att tänka

Har ni märkt hur svårt det är att förändra sig själv, för att inte tala om andra? I jämförelse med att förändra andra så framstår det som lätt att förändra sig själv, haha. Och varför vill vi förändra andra egentligen? En andledning till att jag inte har någon television är att jag ogillar all propaganda som sänds ut där. Det är någon form av försök till att påverka folk, trycka i folk en massa åsikter så dom slipper tänka själva.

//s19 //

”Ditt undermedvetna är som en dator – en dator mer komplex än någon som kan byggas – och dess främsta funktion är att integrera dina idéer. Vem programmerar det? Ditt medvetna intellekt. Om du försummar det, om du inte har några fasta övertygelser, programmeras ditt undermedvetna av slumpen – och du underkastar dig makten hos idéer du inte vet om att du har accepterat.”

//s20 så sant!//

”Kvaliteten på datorns utdata bestäms av kvaliteten på dess indata. Om ditt undermedvetna är slumpmässigt programmerat, kommer karaktären på utdatan att bli därefter.” 

Själv förändras jag sakta av olika "aha" insikter. Ibland tycker jag också att det klatchiga ordspråket "no pain, no gain" stämmer. Som jag överstätter till typ, "Utan slit, ingen framdrift", ungefär som "inget arbete, ingen inkomst" (ja om man inte lever på andra förstås). En del är nöjda och vill inte förändra någonting och det är också ett val, ett val som vi får respektera. Vi måste själva ta ansvar och välja hur vi vill leva våra liv och ta konsekvenserna av det.

För att förändra sig själv och sina vanor handlar det inte om fysiskt smärkta utan mer mental ångest eller något i den stilen. Jag måste inse och komma till sans med att det troligen finns ett bättre sätt att leva för att jag ska förändra mig. Och jag måste verkligen vilja förändra mig, annars är det ju lönlöst och bara tomt prat. Ångesten kan uppstå när man till exempel inser hur dum man tidigare varit.. kanske bannar man sig själv för att man inte insett något tidigare.

Har ni också märkt att när folk försöker pådyvla oss sina åsikter och liksom vill få medhåll så stör sig egot när tankarna inte är likriktade? Jag tror det är för känslan av att folk vill förändra en. Det där med förändring är såååå känsligt för många, inkl undertecknad. När andra försöker förändra mig sparkar jag bakut, jag ogillar det starkt. Det går inte att tvinga på mig något, kanske kortsiktigt men inte i längden. Människan ska varken behärskas eller lyda.

Just nu läser jag en bok om filosofi av Ayn Rand, den är ganska intressant stundom. Vad sägs om följande:

//s55 //

”Ingenting kan tvinga en människa att tänka. Andra kan erbjuda uppmuntran eller sätta upp hinder, ge belöningar eller straff, men kan förstöra hennes hjärna med droger eller med klubbslag, men man kan inte beordra hennes hjärna att fungera; detta är hennes exklusiva och suveräna makt. Människan ska varken behärskas eller lyda.”

//längre ner samma sida, s55 //

”När det gäller människan, betyder ”att acceptera” inte att instämma, och ”att förändra” betyder inte att tvinga. Vad man måste acceptera är att andras intellekt inte kan behärskas av ens egen makt, precis som ens eget intellekt inte kan behärskas av någon annans makt; man måste acceptera deras rätt att göra sina egna val, att hålla med eller inte, acceptera eller avvisa, förena sig eller gå i opposition beroende på hur man själv tänker. Det enda verktyg man har att ”förändra” andra människor med, är detsamma som man använder för att ”förändra” naturen: kunskap – som med hänsyn till andra människor används för att övertyga, //s56 // om och när deras intellekt är aktiva; om de inte är det, låter man dem själva hantera konsekvenserna av sina egna misstag.”Att inse skillnaden” betyder att man aldrig tyst och uppgivet ska acceptera ondska orsakad av människan (det finns igen annan sort), men ska aldrig frivilligt underkasta sig den – och även om man spärras in i någon vidrig diktaturs fängelse utan möjlighet till handling, får man sinnesfrid av vetskapen att man inte accepterar det.

 Att använda våld för att handskas med människor är lika opraktiskt som att använda övertalning för att handskas med naturen – det är ett förfaringssätt för vildar, som styr människor med våld och vädjar till naturen genom böner, besvärjelser och offer. Det fungerar inte och ett sådant samhälle har aldrig fungerat under historiens gång. Ändå är det detta förfaringssätt som moderna filosofer försöker uppmana mänskligheten att återvända till – precis som de återvänt till uppfattningen om medvetande primat. de uppmanar till passiv, mystisk, ”miljömedveten” underkastelse inför naturen – och till att med brutalt tvång behärska människan.”

Intressant också att Ayn ser det som att den enda ondska som finns är orsakad av människan. Tänkvärt!

Att inte utveckla sin värdefilosofi, och att inte tänka tycks alltså kunna åstadkomma misstag vi egentligen inte vill uppleva. Hmm.. Bäst att fortsätta läsa (och försöka tänka)! :-)