Känslan från den bekymmerslösa ungdom hon aldrig upplevt

//s834, Dagny är ute på promenad med John Galt //

”De fortsatte under tystnad, och hon kände det som om detta var en sommardag från den bekymmerslösa ungdom hon aldrig hade upplevt, två människor på promenad i naturen, fria att njuta av motionen och solskenet utan bördor att bära. Hennes lättnad blandade sig med den tyngdlösa känslan av att gå nerför en sluttning.”

Läser den tjockast bok jag någonsin läst.. Att jag tagit mig igenom (så här långt) och definitivt kommer fortsätta säger en del om boken..

//s896 Hank Rearden pratar med Dagny //

”Folk tror att den som ljuger tar hem seger över sitt offer. Det jag har lärt mig är att lögn är självförnekelse, eftersom man utlämnar sin egen verklighet till den man ljuger för, gör den till sin herre, dömer sig själv att därefter retuschera verkligheten efter den sorts åsikter den personen hyser. Om man vinner det man önskade med lögnen – är det pris man betalar fördärvet av det som vinsten var avsedd att tjäna.”

//Rearden fortsätter prata med Dagny på nästa sida, hoppar några meningar, s897 //

”Jag hade ingen möjlighet att avvärja det och ingen makt att rädda dig. När jag gav efter för plundrarna, när jag skrev under gåvobrevet för att skydda dig – retuscherade jag fortfarande verkligheten, det fanns ingen annan utväg för mig – och Dagny, jag skulle hellre se oss båda döda än att se dem göra vad de hotade med. Men det finns inga vita lögner, bara svart förintelse, och en vit lögn är den svartaste av alla.”