Podcast om boken "Atlas Shrugged"

Svensk Podcast om Ayn Rand värd att lyssna in

 [OBS! JAG SKREV DET HÄR INLÄGGET FÖR 6 ÅR SEDAN OCH HAR NU UPPDATERAT OCH VÄLJER ATT PUBLICERA. LÄS DET INTE OM DU INTE HAR ETT ÖPPET SINNE ;)]

Det är ett ganska roande avsnitt dom producerat! Speciellt när dom förenklat ner historian väldigt kort och beskriver den,,, eftersom den på sätt och vis låter väldigt konstig (och dumt rolig) då. Klart värt att lyssna in, även om jag tycker dom förlöjligar sig lite väl.. (läs gör sig rolig på Ayn:s bekostnad) över dess innehåll för att dom förmodligen inte vågar sticka ut haken såsom Ayn Rand själv gjorde med sina beskrivningar av karaktärer. 

“The educated differ from

the uneducated as much as

the living differ from

the dead.”

- Aristotle

Ayn Rand förkastar ofta Socialismen i sina böcker, hon växte upp kommunism och hon såg vad den ideologin gick för. Socialismen utgår i grunden från något slags kollektivt mål. Där individen offras till gruppen. Hon var emot att ditt moraliska syfte i livet är till för andra människors välbefinnande snarare än ditt eget.  Hon avvisar alla former i hennes ögon onödig statsmakt. Hon förkastade alla former av stat som är involverade i någon annan aspekt än att skydda oss. Hon ville ha fungerade polis och rättsväsende och hon avvisade anarki.

”I think her philosophy challenges everything, it really does. It shakes up the world. It challenges so many of our preconceptions. It challenges so many of things that people take for granted as truth.” – Yaron Brook, (Why do people dismiss Ayn Rand?, 2020)

Hon älskade USA:s grundläggande koncept (därför hon flydde dit från Ryssland), och ansåg att självständighetsförklaringen (Declaration of Independence) i stora drag är nära perfekt som politisk dokument med tanke på att det var så många olika politiska viljor som producerade det, förutom slaveriet förstås.

Hon är också en stor förespråkare för rationella tankar och användandet av logik och förnuft i sitt sätt att tackla livet.

Atlas Shrugged är ingen bok (enligt min mening) man förstår om man inte är redo, man måste bli redo och det kan ta olika lång tid. En del blir det aldrig redo. Det är nog en fördel om du är intresserad av olika idéer och hur ett samhälle och människas incitament fungerar. Ju mer man läser hennes arbete desto lättare blir det.

“The high-minded man

must care more for the

truth than for what

people think.”

- Aristotle

Ayn Rand kom en bra bit med sin tankeverksamhet, men hon kom inte hela vägen. Hon menade att det återstår massor med arbete inom filosofi. Många har tagit de bra bitarna i hennes filosofi och det är nog så man ska försöka se det. Plocka russina ur kakan. Men om du har ett nyfiket intellekt så är mitt råd att kolla in hennes arv.

Nåväl.. Några har nog läst boken väldigt snabbt (typ väntande i Hallsberg i väntan på SJ). Första gången jag läste den här boken förstod jag inte heller vad som skulle vara så bra i den, jag orkade inte ens läsa ut den. Andra gången ca 10 år senare var jag mer redo, och gillade den.

Många tror att hon bara gillade rika människor, ment Ayn Rand var kritisk till rika människor som inte gör något vettigt med sina pengar. Hon gillade produktiva människor, för det är så civiliserade människor kan överleva.

Bild på Atlas

År 2016 när jag skrev det här inlägget fick jag infall och googla lite på om det fanns någon svensk podcast som fokuserade på något om Ayn Rand, den starka kvinna med starka åsikter och intressant, skarpt intellekt.

Jag hittade då ett avsnitt av Flumskolan som diskuterar boken Atlas Shrugged. Svensk titel  "Och världen skälvde". Det var ett ganska roande avsnitt. De tar en kritiskt ansats och skrattar åt mycket som finns med i Atlas Shrugged.

http://podtail.com/podcast/flumskolan/ayn-rand-och-varlden-skalvde/ (Obs, fungerar inte längre)

Några år senare när jag hittade på detta inlägg fungerar inte länken längre och nu verkar dom ha klippt bort lite av det jag skrev av då. Allt i den politiska korrekta andan vi lever i sen ett gäng med år antar jag.. 

Den fungerande länken är nu 2022: https://podtail.com/podcast/flumskolan/ayn-rand-och-varlden-skalvde-2020-07-28/

Tre personer medverkar i det här avsnittet som hade ungefär texten: Säsongsavslutning! Vi tar på oss studentmössan och läser böckernas bok. Liv Strömquist (serieskapare) och förläggaren Johan Hilton (Atlas förlag) förlorar sig i Ayn Rands övermänniskoepos "Och världen skälvde" (1957).

Johannes Klenell leder programmet.

Precis som Jordan Peterson tycker två personer medverkar i poden, att karaktärerna är lite för enformiga, lite för ideala kanske. Jag kan delvis hålla med, men den är inte skriven för att karaktärerna ska vara superintressanta, utan mer som ideal. En person som är väldig oberäknelig, karismatisk och fascinerande passar utmärkt i drama. Det här boken har mer karaktär av filosofisk underton, eller ideologi. Peterson skulle kanske kalla det för propaganda.

Tror det är Johan som pratar

7.55 "Dom är så tråkiga dom här karaktärerna" [. . .]//Personen raljerar //"Försvara själviskheten, försvara egenmakten, men det intressanta med Francisco är ju ändå att han långt in, åtminstone dom 800-900 första sidorna, tillslut slutar man ju faktiskt räkna; att han är ju någon form av undercover agent för den här stora,, ska man kalla det smurfby för kapitalister.

Dom har gömt sig uppe i klippiga bergen där dom har sagt nej till allt vad den äckliga solidariska världen heter och där man skapat sin egen lilla utopi."

9.45 "Många karaktärer är lika på det sättet. Att dom är väldigt snygga, driftiga, och att dom gillar att ha, så här, väldigt, väldigt långa oavbrutna filosofiska resonemang som är så hära,10 sidor långa //Liv blir avbruten//

-         -  I bästa fall skulle jag säga

-          - Ja i bästa fall. Men det är mycket, så hära, att dom är på en fest och en öppnar munnen och berättar ’vad är pengar’ och sen 40 sidor senare någon annan svarar.

-          - Men praktiskt taget så finns det bara två människotyper hos Ayn Rand. Det finns dom här männen, Francisco, Hank Reardon och sedan finns ju John Galt. Och dom är ju bildsköna, dom är atletiska. Dom ser ut som antika statyer. Dom är perfekta på alla sätt och vis. Och dom är alla egoister i någon bemärkelse. Sedan så finns dom här andra, socialisterna, filantroperna, socialtanterna, dom är mina favoritexempel. När det dyker upp en social tant som är grå, och dräglar när hon pratar och liksom så där. Och det är så alla är. Att alla som Rand inte håller med, blir överviktiga, har fet hy, sladdriga underläppar, spottar när dom pratar och dom pratar ALLA med gälla röster.

-         - Ja, så här; svettfläckar under armarna, geleartade, dallrande underarmar.

-          - Och det är detta som gör att hon blir så tråkig. Hon kör bara på."

Dom tycker inte att karaktärerna får något motstånd. Förutom facket då. Hur Rand avskyr när anställda gör anspråk på att få del av kakan.

Mycket underhållande att lyssna på faktiskt.

Programledaren kommer in på att Ayn tog en konstpaus genom att Henry och Dagny åter på semester och ägnar 70 sidor åt att kolla fabriker och gruvor.

Johan kommer in och säger 

"Jag vet inte, men vi önskar alla att hon inte hade gjort det. För att det är några av de här riktigt tråkiga elementen i Atlas Shrugged. Det är rakt igenom en tråkig bok, men där är det nästan så att hon excellerar i tråkighet."

Liv kontrar med: 

"Det är uppenbart att det ska visa att hela landet har förfallit liksom på landsbygden. Det är roligt. Det är att Dagny har inte tagit semester, någonsin i sitt liv och då föreslår hennes älskare, den här stålmagnaten, att dom ska åka på en romantisk semester. Och då åker dom runt."

15:00
Dagny och Henry Reardon åker runt och tittar på nerlagda gruvor på sin semester.
De träffar olika fattiga på vägen.
Bland annat en oerhört ful gravid kvinna och det finns vissa misogyna drag i boken.

Tror Liv läser ett stycke ur boken

”Dagny hade studerat henne några minuter. //Det här en fattig kvinna som kommer ut ur ett hus //Den oformliga svullnaden såg inte ut som resultatet utav ålder eller vanvård, den såg ut som graviditet. Detta verkade omöjligt men när hon såg efter närmare upptäckte Dagny att kvinnans dammfärgade hår inte var grått och att hennes hud var nästan utan rynkor. Det var bara att de tomma ögonen och de krumma axlarna och sättet att hasa sig fram som gav intrycket av senilitet.”

Hahahah, jag tyckte detta var mycket kul att höra. Det är ju humor i det där!

Liv fortsätter: "Det är inte den strålande bilden av gravida vi ser här. Utan en oerhört ful kvinna."

(Ayn Rand själv fick förövrigt aldrig några barn)

Liv fortsätter

15:45 ”Reproduceras på ett äckligt sätt och inte vill tjäna pengar. Det värsta som händer här är att hon (Dagny) kommer på att dom här människorna använder inte pengar och det är största chocken. För hon vill muta dom till att dom ska berätta någon vägbeskrivning eller någonting och då säger dom så här: ”Näh vi använder inte pengar, vi har bara byteshandel.” Och det är liksom sista tecknet på en på en total degeneration hahah.”

Det är välkänt att Ayn Rand gick amfetamin vid den här tiden, hon jobbade hårt med sina böcker och kände sig produktiv när hon kunde hålla sinnet uppe. Som jag förstått det gick hon på två piller om dagen, utskrivet på recept från en doktor., precis som många ADHD personer gör idag som också tar amfetamin. Liv fortsätter:

”Jag tycker ändå att.. nämen, det är ett faktum att när Ayn Rand skrev den här boken så tog hon väldigt mycket amfetamin, som på den tiden var lagligt. Och man märker det, alltså att folk som tar tjack pratar väldigt mycket och väldigt fort, och är väldigt mångordiga. Det så kallade ”tjackbabblet”, //hon skrattar, vilket även jag gör// . Och det är lite det man känner sig utsatt för i långa perioder här. Det här oerhörda tuggandet.. Du har redan sagt det här, ’jag vet!’. På all upptänkliga sätt, du har använt alla verb, eller använder samma adjektiv.”

De pratar om huruvida det här med järnvägen känns relevant idag och Liv flikar in en bra poäng:

”Men kan man inte säga att det handlar om SJ? Oerhört samtida. Det handlar om SJ:s sönderfall.”

Liv fortsätter senare

23:00 ”Hon hatar ju Indianer t.ex. privat (hihihih) och sen hatar hon den här gravida kvinnan, indianerna, allt det som hippies håller högt hatar ju hon. Och det tycker jag känns oerhört 50-tal att man förlitar helt på teknikens frälsning och det finns ingen tanke som går ut på att människan är en del av att ett ekosystem.”

Henry Reardon tycker inte att han behöver bry sig om Lilians känslor pga hur hon betett sig. Hon drivs av kortsiktig självviskhet vs Reardon som drivs av långsiktigt själviskhet.

26.00 Lillian framställs som gnällig, frigid, vänster, fast på ett orimligt vänster sätt för hon älskar verkligen juveler. Hon älskar pengar och dra nytta av Reardons imperium. Hon är politisk korrekt.
Det som händer är att Reardon inleder en affär med Dagny istället. Sen upptäcker Lilian det och blir arg. Rädd för att förlora allt som Reardon försett henne med. (Behandlat honom som skit inför andra osv). Åtminstone framställs hon så i filmerna (Atlas Shrugged).

Avsnittet Liv läser nedan handlar om själviskhet. Känslan av att man inte behöver bry sig om någon annans känslor. Liv tycker det är ganska intressant skrivet.

//Liv tolkar det som att det gäller alla människor, men Hank (Henry) skulle inte bete sig så mot en kvinna som behandla honom bättre (min tolkning). Lillian har framställts delvis som en blodsugande parasit.//

27:00 ”Det var känslan av frihet, som om han stod ensam i en oändlighet. (Detta att han inte behöver bry sig om att hon är arg på honom för att han är otrogen.) Det var som att han stod ensam i en oändlighet av frisk luft utan att minnas annat än att en tyngd hade lyfts från hans axlar. Det var känslan av gränslös lättnad. Det var medvetandet om att det inte betydde någonting för honom vad Lillian kände. Om hon led eller vad det blev av henne och mer än så. Det är inte bara saknaden av betydelse, han kände som i ett klart skimmer den skuldlösa vetskapen om att det inte behövde betyda någonting.”

Liv fortsätter ”Det är rätt så intressant tycker jag. Alltså den inställningen.” Hon tror åter det handlar om tjacket.

//Anledningen till att Henry tänker så här är för att han anser att vänstern med sin politiska korrekthet är så fel ute enligt objektivism, att det tillhör de onda helt enkelt. Han tycker inte dom lyssnar på bevis, fakta och resonemang //


Johan klargör att han tycker Ayn är 'Koko' men tycker det finns vissa delar som är okey.
Han tycker om den sexuella frigörelsen i Ayn:s böcker
0:29:00
Sen säger han att hon med frenesi ”hon hatar moralisk institution, hon hatar moralism. Hon hatar människor som på ett eller annat sätt försöker begränsa hur människor ska leva i sitt privatliv.
Och jag menar det är ju faktiskt väldigt sympatiskt.”

Det sista vet jag att hon tyckte, däremot har jag inte alls tolkat henne som negativ till moral och etik.

0:31:00

”När du tar emot pengar som betalning för ditt arbete gör du det bara för att du vet att du kommer att byta dem mot produkter av andras insatser. Det är inte tiggare eller plundrare som ger pengarna deras värde, det var varken en ocean av tårar eller alla kanoner i världen kan förvandla det där pappersbitarna i din plånbok till det bröd du behöver för att överleva morgondagen. De pappersbitarna som borde varit guld är ärbarhetens signum. Tecken på hederlighet. Det anspråk på deras energi som producerar. Din plånbok är uttryck för hoppet att det någonstans i världen finns människor som inte sviker där moraliska principer som är upphovet till pengar.”

Pratkvarnen till kille måste då in (försöka skoja till det?) och kommentera att det inte kan finnas något värre jobb än att översätta denna bok. Vilket antyder att killen inte har en aning om de vedervärda jobb som finns där ute.

Jag skulle med glädje översätta Ayns bok. Du ser hur olika vi ser på saker.

52:00

I slutet av inträder Programledaren som anser sig har kokat ner och tolkat ett längre tal i boken till 3 punkter:
Socialismen = antiliv
Tro på den fria människans inneboende godhet
Om ni inte tror på den fria människans inneboende godhet då förtjänar ni att dö.

Han frågar dom andra "Känns det rimligt?"

Det är bara ett tecken på hur lite den här killen har förstått i att lägga Ayn Rands pussel. Du får lyssna in och höra vad dom säger!

Liv får även frågan vad hon lärt sig från boken, hon svarar:

"Don't do drugs."

Ur underhållningssyfte: Klart rolig podcast att lyssna på, riktigt roande avsnitt! .. Jag är dock antagligen för ignorant för att förstå deras inneboende och oerhörda kunskap, verkar så.

Ur intellektuellt syfte: Skippa, min åsikt är att du blir inte smartare eller klokare av lyssna på detta! :)

Referens

Flumskolan [Podcast], (maj 2013). Ayn Rand "Och världen skälvde". Website: https://podtail.com/podcast/flumskolan/ayn-rand-och-varlden-skalvde-2020-07-28/

Lex Clips [Youtube channel], (nov. 2020). Why do people dismiss Ayn Rand? | Yaron Brook and Lex Fridman. Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=bOsJtZ0CIu4

Boken Atlas Shrugged av Ayn Rand

Nu är den läst, boken som jag skrev om för ganska länge sedan.. Den blev klar i somras, men har inte blivit av att jag skrivit om det... Vissa avsnitt är såå bra att det är dom som krokar en att fortsätta (och längta) efter nästa insikt och fascineras av innehållet. Ibland är boken lite långrandig, den skulle kunna gjorts aningen kortare. Ibland gör den dömande beskrivningar av vissa (fast jag tycker egentligen de bara är roliga, tips se humorn i dem).

 Tänkandet är så intressant, djupet, storyn. Ayn Rands mästerverk. Jag gjorde ett försök för en sisådär 10-15 år sedan, då blev den inte färdigläst för jag var inte redo, men nu var jag det. Wow vilken bok! Det här en bok som man intellektuellt måste bli redo för (I believe).

"It is an incredible story dealing with a deadbeat society like we have today expecting everything at the expense of someone else."

Disclaimer: Om du är en SJW (Social Justice Warrior) kommer du antagligen inte gilla denna bok.

Om boken Atlas Shrugged



Ytterligare en:



För ett tag sedan skrev jag ett litet bokutdrag från boken som du kan läsa här.

Hasta luego! :)

Känslan från den bekymmerslösa ungdom hon aldrig upplevt

//s834, Dagny är ute på promenad med John Galt //

”De fortsatte under tystnad, och hon kände det som om detta var en sommardag från den bekymmerslösa ungdom hon aldrig hade upplevt, två människor på promenad i naturen, fria att njuta av motionen och solskenet utan bördor att bära. Hennes lättnad blandade sig med den tyngdlösa känslan av att gå nerför en sluttning.”

Läser den tjockast bok jag någonsin läst.. Att jag tagit mig igenom (så här långt) och definitivt kommer fortsätta säger en del om boken..

//s896 Hank Rearden pratar med Dagny //

”Folk tror att den som ljuger tar hem seger över sitt offer. Det jag har lärt mig är att lögn är självförnekelse, eftersom man utlämnar sin egen verklighet till den man ljuger för, gör den till sin herre, dömer sig själv att därefter retuschera verkligheten efter den sorts åsikter den personen hyser. Om man vinner det man önskade med lögnen – är det pris man betalar fördärvet av det som vinsten var avsedd att tjäna.”

//Rearden fortsätter prata med Dagny på nästa sida, hoppar några meningar, s897 //

”Jag hade ingen möjlighet att avvärja det och ingen makt att rädda dig. När jag gav efter för plundrarna, när jag skrev under gåvobrevet för att skydda dig – retuscherade jag fortfarande verkligheten, det fanns ingen annan utväg för mig – och Dagny, jag skulle hellre se oss båda döda än att se dem göra vad de hotade med. Men det finns inga vita lögner, bara svart förintelse, och en vit lögn är den svartaste av alla.”

Läsa böcker på semestern, Ayn Rand

Vad läser jag på semestern?

Jag har återigen gett mig på Atlas Shrugged eller "Och världen skälvde" som den blivit översatt till. Jag gjorde ett försök för sisådär 10 år sedan, men kom inte igenom. Jag var inte redo då.. Nu var det dags igen.

Det är förövrigt en bok som ständigt omnämns i frihetliga kretsar.

När jag läste den för förra gången tänkte jag inte så mycket på vad jag läste, men den här gången är det som att läsa den på ett annat sätt. Jag har utvecklats.. Att verkligen fundera på dialogerna, något jag inte direkt gjorde första gången jag läste den. Vad är rätt liksom? Vilka argument är bättre, vilka konsekvenser får detta. Den har av vissa sagts vara den bästa bok som någonsin skrivits. Det är en bok som bör läsas av en frihetssökande person.

Det är en bok som innehåller olika människors filosofier. Tex Dagny Taggart och hennes bror Jim Taggart har totalt olika livsfilosofi. Här får du möjlighet att reflektera över dessa två.

I grund och botten är det en filosofisk bok även om den är skriven som "skönlitteratur". Det handlar om en värld som sakta håller på och faller samman. Och varför den gör det. Det handlar lite om the "makers and the takers" här i världen. Om den påverkan olika filosofier och principer har på oss. Olika vanliga fraser läggs fram. Ibland ren och skär ärlighet. Ibland hyckleri och motsägelser.

Vill du har något lättläst där du inte behöver fundera så mycket är ej detta boken för dig. Den är för dig som gillar att tänka och reflektera över vad som sägs. Vad är åskådningen som görs här.. vilken ideologi och vad för konsekvenser innebär den?.. Den är väldigt utvecklande. Texten är inte alls svårläst, den kräver bara reflektion om du förstår vad jag menar.

Det är en extremt tjock bok, vilket avskräcker en något stressad person som mig, vem har den tiden i dagens samhälle? 1217 sidor!! Det krävs engagemang och åtagande för att ta sig igenom.. Aldrig ens varit i närheten av att läsa en så tjock bok kan jag säga! Men det här en bok som bör läsas, helt klart. Förr eller senare ska jag ta mig igenom. Långtidsprojekt!

När jag nu skriver detta har jag kommit ca 10 % av boken, heheh.. ligger på s 120..

Det mest avtändande är dess tjocklek. 1217 sidor for god sake.

Måste varit samma illustratör till alla Ayns böcker. De känns igen direkt.

Baksidan med en liten bild av ung Ayn Rand. Ayn är sedan x antal år avliden nu. En mycket stor tänkare helt klart.

Nu till lite bokutdrag, jag har tagit några av de vassaste styckena nedan. Säkert ett och annat som triggar SJW folket. :-)
Om du vill ha framsteg, om du vill ha storhet du måste du vara beredd att acceptera att du kommer att förolämpa och uppröra människor.
Progression görs endast genom att väcka anstöt hos andra, eftersom en bättre etik framhålls, och deras investeringar i slutsatser varit sämre. Det är upprörande att känna sig lurad. Vi har alla upplevt detta.

"Om du undviker att väcka anstöt undviker du storhet. Och eftersom du undviker storhet, så undviker du framsteg. Och eftersom du undviker framsteg så förfaller samhället. Och termiter växer i storlek till torn ovanför oss och vågar jag säga festar på oss för alltid.” - Stefan Molyneux

--------------------  -----------------   --------------------

//s26 //
//Om Dagny Taggart //
...”hon var alltid på utkik efter verklig kompetens, som en prospektör spanar efter diamanter i en föga lovande ödemark.”

//s46 Henry ”Hank” Reardon, Reardon Steel tankar, bl.a. om sin fru (som antagligen är extrovert)//
“Ett party var inte hans sätt att fira någonting, men det var hennes. Det betydde ingenting för honom, för henne betydde det den finaste tribut hon kunde ge honom och deras äktenskap. Han måste respektera den goda avsikten, tänkte han, även om han inte delade hennes värderingar, även om han inte visste om han fortfarande brydde sig om några ömhetsbevis från hennes. Han måste låta henne vinna, eftersom hon hade utlämnat sig på nåd och onåd till hans barmhärtighet.”

//s48 Henry Reardon igen//
”Han föraktade omotiverad tillgivenhet, alldeles som han föraktade oförtjänt rikedom. Av någon anledning påstod de sig hålla av honom, men de ignorerade allt han själv ville bli uppskattad för.”

//s51, Hank Reardon igen //
”Han betraktade sin familj. Osäkra, olyckliga barn, tänkte han – alla tre, till och med hans mor, och det var dumt av honom att reta sig på att de dög så litet till, det berodde på hjälplöshet, inte på illvilja. Det var han som måste lära sig förstå dem, eftersom han hade så mycket att ge, eftersom de inte hade tillgång till samma källa till livsglädje som han, som hade outtömlig inre kraft.”

//längre ner samma sida, s51 //

”Rearden hade aldrig vetat vad hans bror gjorde eller ville göra. Han hade skickat honom till universitetet, men Philip hade inte kunnat bestämma sig för någon särskild studieväg. Enligt Reardens måttstock var det någonting galet med en man som inte såg till att skaffa sig sysselsättning och inkomst, men han ville inte tvinga på Philip sina värderingar.”

//Dagny Taggart igen, s62 //
””Du är odrägligt inbilsk”, var ett av de två omdömen hon hörde barndomen igenom, trots att hon aldrig talade om sin egen förmåga. Det andra var: ”Du är självisk.” Hon frågade vad som menades med det men fick aldrig något svar. Hon såg undrande på de vuxna, förvånad över att de ville tro att hon skulle känna skuld över något de inte ens kunde definiera.”

//Mer Dagny Taggart och en Cigarettförsäljare, s72-73 //
”Hon kunde inte fästa sig vid något hon inte fritt hade valt, och hon vägrade erkänna att någon hade rätt att begära sådant av henne. Men hade det varit möjligt att välja en anfader skulle hon ha valt Nat Taggart i frivillig vördnad och med all tacksamhet hon var mäktig.”

//Statyn över Nat Taggart, han som startade järnvägsföretaget, samma sida s72 //

”Statyn föreställde en lång och mager ung man med kantigt ansikte. Han höll huvudet som om han lyssnade till en utmaning och njöt av sin förmåga att möta den. Allt Dagny önskade i livet innefattades i hennes önskan att hålla huvudet på samma sätt som han.”

//s73 Dagny igen, den här gången i samtal med en cigarettförsäljare i terminalhallen //
””Tänker folk någonsin?” frågade hon ofrivilligt och hejdade sig; den frågan uttryckte personlig plåga och hon ville inte diskutera den.
Den gamle mannen såg ut som han lagt märke till avbrottet och förstod det, men han tog inte upp tråden. Han sade i stället: ”Jag tycker inte om det som håller på att hända med folk, miss Taggart.”
”Vad menar du?”
”Jag vet inte. Men jag har stått här och betraktat dem i tjugo år, och jag har sett hur de har förändrats. De brukar rusa fram så att det var en fröjd att se, de hade bråttom därför att de visste vart de skulle och var ivriga att komma dit. Nu rusar de därför de är rädda. Det är inte ett lockande mål som driver dem, det är fruktan. De är inte på väg, det är på flykt. Och jag tror inte de vet vad de flyr ifrån. De ser inte på varandra. De ryggar tillbaka när någon råkar snudda vid dem. De ler för mycket, men det är inget vackert leende, det är inte muntert, utan bönfallande. Jag vet inte vad som håller på att hända med världen.” Han ryckte på axlarna. ”Nåja. Vem är John Galt?””



//s78 Dagny Taggart igen //
”Hon gick förbi entrén till en nattklubb. Ett par vacklande ut på väg till en taxi. Flickan hade simmig blick och ansiktet dröp av svett; en hermelincape och en utsökt aftonklänning hade glidit ner från ena axeln, som en slarvig hemmafrus morgonrock, och avslöjade för mycket av hennes bröst, inte utmanande utan viljelöst indolent.
Hennes sällskap styrde henne med ett grepp om den nakna armen; i hans ansikte fanns inget uttryck som tydde på att såg fram mot ett romantiskt äventyr; hans min var det baksluga hos en pojke på väg att klottra oanständigheter på ett plank. //s79 // Vad hade hon hoppats på? tänkte hon medan hon gick vidare. Det här var vad människor levde för, uttryck för deras tänkande, deras kultur, deras njutning. Inte på åratal hade hon någonstans sett någonting annat.”

//s81, Dagny om Francisco d’Anconia //
”Det var leendet hos en man som var i stånd att se, utan att veta och att skapa det storslagna i tillvaron. Det var det retsamma, utmanande leendet hos en lysande intelligens.”

//s91 Dagny Taggart //
”Hon gjorde en ansträngning att tala lugnt; hon darrade av ilska. ”Om det är priset för att gå samman vill jag banne mig inte leva i samma värld som någon annan mänsklig varelse. Om resten av dem kan överleva bara om de krossar oss, varför skulle jag då önska deras överlevnad? Ingenting kan göra det rätt att förgöra sig själv, Ingenting kan ge dem rätt att använda människor som offerdjur. Ingenting kan göra det moraliskt att krossa det som är bäst. Man kan inte bli straffad för att man är bra. Man kan inte dömas för att man är kompetent. Om det är rätt, då är det bäst att vi sätter igång och slår ihjäl varandra, för då finns det ingen rättvisa alls här i världen.””

//s98 Hank Rearden kommenterar Dagnys bror Jim//
””... gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för mig? Din bror är en dumbom, det är förklaringen.”
”Det är han. Men det är något annat också. Det ligger någonting i det som är värre än dumhet.”
”Ödsla ingen tid på att försöka komma på vad det är. Låt honom hållas. Han är inte farlig för någon. Folk som Jim Taggart bidrar bara till nedskräpningen i världen.”
//s99, Dagny får se Henry Reardens ”Reardenmetall” //
””Hank, detta är storartat.”
”Ja.”
Han sade det enkelt och rättframt, utan att smickrad fåfänga och utan blygsamhet. Detta, visste hon, var en tribut till henne, den största en människa kunde ge en annan, den att känna sig fri att medge sin egen storhet, i vetskap om att bli förstådd.”

//s109, Francisco diskuterar med Jim Taggart //
””Varför?” undrade Jim med en elak härmning av Franciscos röst.
”När jag dör hoppas jag komma till himlen – vad i helsike det nu är – och då vill jag ha råd att betala inträdet.”
”Priset för det är att man är en god människa”, sade Jim högdraget.
”Det är det jag menar, James. Jag vill kunna säga att jag var en av de bästa människor som finns – en som förtjänat sina pengar.”
”Vilken skojare som helst kan tjäna pengar.”
”James, någon gång borde du inse att ord har en exakt innebörd.”
Francisco log, ett glittrande spefullt leende.”

//s111, Dagny verkar reflektera över världen och Francisco//
”Denna värld av obetydligheter – familjer, måltider, skolor, folk, av rådlösa människor som släpade på bördan av obestämd skuldkänsla – den var inte deras, den skulle aldrig kunna påverka honom, den skulle aldrig få någon betydelse. Han och hon hade aldrig talat om vad de var med om, bar om vad de tänkte och vad de ville göra.”

//s113 Mer Dagny och Francisco //
”Några dagar senare när de gick ensamma genom skogen längs floden frågade hon:
”Francisco, vilken är den mest depraverade sortens människa?”
”Den som är utan mål.”

// Längre ner samma sida, s113  Francisco talar till Dagny//
””Dagny, det finns ingenting som betyder något i livet utom hur väl du utför ditt arbete. Ingenting. Bara det. Vad du är i övrigt kommer att bero på det. Det finns ingen annan giltig måttstock på människors värden. Kompetens är den enda moraliska värdemätare som grundar sig på guldmyntfot. När du blir vuxen kommer du att förstå vad jag menar.”
”Det förstår jag nu. Men ... Francisco, varför är du och jag de enda som tycks förstå det?””

//s115 Mrs Taggart, Dagnys mor betraktar Dagny om jag fattat rätt //
”När hon fick en glimt av Dagnys ansikte uppsnappade hon ibland ett uttryck hon inte kunde tyda; det vittnade om en så obesudlad livsglädje att hon fann det anmärkningsvärt; en ung flicka kunde väl inte vara så okänslig att hon inte upptäckt något av livets sorger och besvikelser. Hon drog slutsatsen att hennes dotter var oförmögen till sinnesrörelse.
”Dagny”, sade hon en gång, ”vill du aldrig göra något roligt?” Dagny såg oförstående på henne och frågade: ”Vad är det du tror jag gör?””