Mer Henry Miller, om att litteratur är falsk och om att vara född på gatan

 Litteratur är falskt, något som man fått i andra hand?

”Det som inte finns mitt på öppen gata,
det är falsk, något som man fått i andra hand,
det vill säga litteratur.”

Absolut, så kan det vara. Visst är det bäst att se med egna ögon, men det finns också mycket klokt som är nerskrivet, filtrerat, som det bästa från en författare. Men visst förstår jag vad han menar. Det är vinnaren av kriget som skriver berättelsen. Det är inte objektivt osv, högst subjektivt. 

Jag fortsätter att läsa lite Henry Miller, för jag gillar hans beskrivningar ibland. Han är väldigt duktig textmässigt.

Den här gånger tar vi en liten titt på boken "Svart Vår" av Henry Miller

Originaltitel: Black Spring och kom ut 1936

Första svenska upplagan kom ut 1952.

Översättning av Lars Gustav Hellström

Nedan från upplaga från 1979:

"Men jag är född på gatan och har växt upp på gatan. "Den postmekaniska öppna gatan där den skönaste och mest hallucinerade järnvegetation" etc."

Boken Svart Vår av Henry Miller

Jag gillar Henry Millers beskrivningar till exempel järvegetation och sömnklibbiga ögonlock. Men stundtals tappar han mig, det blir för lite innehåll och det blir lite för mycket ordsvängeri. Han skriver provocerande vilket jag gillar. Får en att ifrågasätta vilket jag gillar. That's just me. Nedanstående start av boken uppskattas (sidan 9), lite underfundigt.

Jag gillar vissa saker med hans text, men tror inte jag kommer läsa färdigt boken, bara skumma i jakt på sköna beskrivningar och annorlunda tolkningar.

Översättaren använder ord som "groningsgrund". En äldre svenska som jag gillar.

(p.10)

"På söndagsmorgnarna gick alla omkring halvklädda. Om fru Gorman kom ner på gatan i morgonrocken med sömnklibbiga ögonlock och neg för prästen: "God morgon, fader!" God morgon fru Gorman!", så var hela gatan renad från all synd."

(p. 9)

”Att vara född på gatan innebär att man vandrar hela sitt liv, att man är fri. Det innebär att det alltid händer något, det innebär drama, rörelse. Och framför allt innebär det dröm. En harmoni mellan oförenliga omständigheter som ger en metafysisk visshet åt ens vandring. På gatan får man lära sig vad mänskliga varelser verkligen går för. I alla andra fall – eller efteråt – hittar man bara på dem. Det som inte finns mitt på öppen gata, det är falsk, något som man fått i andra hand, dvs. litteratur. Inget av det som kallas ”äventyr” kan någonsin mäta sig med en gatas doft. Det spelar ingen roll om man flyger till Nordpolen eller om man sitter på havets botten med en anteckningsbok i handen eller om man utrotar nio städer en efter en eller om man, liksom Kurtz gjorde, seglar upp för floden och blir galen. Det spelar ingen roll hur nervkittlande, hur outhärdlig situationen är, ty det finns alltid utvägar, alltid hopp om bättring, alltid något att trösta sig med, kompenseringar, tidningar, religioner. Men en gång fanns inget av allt det där. En gång var man fri, vild, mordisk . . .

De pojkar man dyrkade och såg upp till när man första gången kom ner på gatan, de följer med en hela livet. Det är de enda verkliga hjältarna. Napoleon, Lenin, Capone – det är bara lögn och dikt alltihop.”

Sen nämner Henry ett gäng med namn som tycks ha varit verksamt i fjortonde distriktet i Brooklyn (där Miller växte upp, om jag förstått saken rätt till 10 års ålder) och alltså var dem som han såg upp till.

Har du någon författare du rekommenderar jag inte får missa?

Henry Millers - Om den Luftkonditionerade Mardrömmen

Henry Millers Perspektiv från 1939

Alltid intressant att ta del av andra perspektiv. Henry Miller verkar ha varit föregångaren till dagens Greta Thunberg. Hans perspektiv på fria människor är intressant, boken blev först publicerad 1945.

Det finns något romantisk över sådana här texter och det får en att reflektera och fundera en stund. Visst lever vi människor i ett väldigt annorlunda liv än övriga djur. Många gånger frånkopplade från vad som är viktigt och vi tar mycket för givet. Många gånger frånkopplade från Naturen. De flesta av oss lever ett ganska bekvämt liv jämfört med att leva som grottmänniskor även om vi inte är så fria som vi kanske tror. Dock får de flesta av oss gå till något ställe för att dra in pengar till brödfödan. Kanske inte alltid så trevligt. Luftkonditionering fanns alltså redan 1939.

Jag fick tipset att läsa Henry Miller av Mike Mentzer (tyvärr avliden) som jag anser framstår som en intelligent tänkande människa. Han rekommenderade lite böcker som jag betar av. Alltid bra att ta del av andra perspektiv och Henry skriver en genomtänkt text. Vackert på många sätt, men han verkar tycka att våra liv är tråkiga. Jag ska fortsätta läsa och se om jag förstår vilket samhälle Henry skulle velat haft.

Miller H. (1948) Den Luftkonditionerade Mardrömmen. Hugo Gebers Förlag.

Översättning Sten Söderberg

Orginalets Titel: The Air-Conditioned Nightmare

(s. 28) Här ett utdrag:

”Jag måste färdas omkring tiotusen miles innan jag inspirerades att skriva en enda rad. Allting som är värt att säga om det amerikanska levnadssättet skulle jag kunna få in på trettio sidor. Topografiskt sett är landet överväldigande—och skrämmande. Varför skrämmande? Därför att ingenstans eljest i världen skilsmässan mellan människan och naturen är så fullständig. Ingenstans har jag mött ett så dystert, enformigt slags liv som här i Amerika. Tråkigheten når här sin höjdpunkt. Vi är vana att betrakta oss själva som ett frigjort folk, vi säger att vi är demokratiska, frihetsälskande, fria från fördomar och hat. Detta är smältdegeln, platsen för ett stort mänskligt experiment. Vackra ord, fulla av ädla, idealistiska känslor. I själva verket är vi en vulgär, påträngande massa vars lidelser lätt piskas upp av demagoger, tidningsmän, religiösa kvack-salvare, agitatorer och dylika. Att kalla detta samhälle av fria människor är hädelse. Vad har vi att erbjuda världen utöver överflödande byte, som vi hänsynslöst roffar från jorden under den dåraktiga förevändningen, att denna vansinniga verksamhet representerar framåtskridande och upplysning? Möjligheternas land har blivit den meningslösa svettens och stridens land.” – Henry Miller – Den Luftkonditionerade Mardrömmen

Är det till exempel galet att vi har uppfunnit luftkonditioneringen och kan hålla en komfortabel temperatur? Likväl som jag uppskattar värmen där jag bor. Om vi inte producerat alla dessa saker som folk är villiga att betala för, vad skulle vi gjort i stället?

 Leva som samlare och jägare? Slagits med andra stammar i jakt efter föda? Efter att tittat på några säsonger av ”Naked and Afraid” framstår survival-livet inte så eftertraktansvärt i mina ögon. Ganska tufft liv, med en betydligt kortare livslängd. Kolla in serien, rekommenderas. Lite tuffare än Robinson.

(P. 257)

”Hettan steg snett uppåt som Jakobs stege skådad genom bucklad spegel. Solen hade blivit en blodig omelett, som stekte sig själv frasig.”

Annorlunda sätt att beskriva solen. Vackert på något sätt.

Miller skriver väldigt romantisk text, vacker text, konstnärlig text. Jag gillar han sätt att skriva, men jag är skeptisk till hans idéer.

Snart ska jag läsa vidare och försöka förstå Henry. <3 :-)