Jag håller på och läser en bra bok av Wayne W. Dyer. Den heter "Slut på ursäkter" - Bryt vanemässiga tankemönster.
Nedan ett litet utdrag från sidan 86:
"Genom att hålla fokus på det jag har för avsikt att skapa, genom att tro på att universum förser mig med det jag behöver och genom att veta att jag är värdig att ta del av källans överflöd har jag fortsatt att dra till mig välstånd. Och min avslappnade inställning till det som kommer till mig – att jag inte vill ha mer och mer – gör det lätt att släppa taget. Det som fortfarande är ett mysterium för så många är en enkel sanning för mig.
Lev i ett tillstånd av tacksamhet, och låt det vördnadserbjudande men oförklarliga Tao fortsätta att göra ingenting och lämna ingenting ogjort. Fokusera på det du har och hur tacksam du är för det i stället för att be om mer – vilket förutsätter brister och därför skapar en vibration som matchar vibrationen hos fler brister."
Boken är enligt min åsikt bra!
Jag brottas själv med många negativa tankar (mest på lönearbetet), fördomar och att ofta vilja har mer. Jag har många år levt med devisen att "aldrig vara nöjd" och nu ska detta ändras.. Mitt ego är starkt, så starkt, men jag kommer på mig själv från tid till otid att observera hur jag agerar på grund av mitt ego, det är ett viktigt kliv. Jag är tacksam för mig liv, men jag kunde vara betydligt mer tacksam och inte vibrera i otakt med källan. Vara mer kongruent.. Jag går mot mer fokus, men det är många små steg på vägen att trampa. Jag är glad att det går åt rätt håll. Det är jag väldigt tillfreds med.
Jag har jobbat drygt 20 år i samma bransch, och jobbet har förändrats kollossalt under denna tid. Jag också. I takt med ökad mognad känns det som att jag kräver mer och själv vill kunna påverka mer, bestämma mer. Följden blir att jag mest känner stor frustration när jag väl är där. Då försöker jag istället göra fritiden rik....lever enkelt, som tur är så är jag av födsel och ohejdad vana anspråkslös och enkel, och mina intressen har en förmåga att inte kosta något. Räddningen eftersom jag tror på att jobba mindre och ha mer tid...har förut försökt göra som alla andra och slita på heltid men blir olycklig som människa då. Har till slut lärt mig att leva som jag vill och mår bäst av, om man känner efter hur det känns innerst inne så blir det nog bäst för en själv och man blir lyckligast då. Sen ligger ju pensionspoängen som en skugga och hotar, men så "farligt" har jag bestämt mig för att leva då...det får ordna sig bäst det vill. Omskolning finns ju alltid....men men jag är inte där (än). /Q
SvaraRaderaJag känner igen mycket av det du skriver. Känner ungefär samma sak, även om jag fortsätter jobba heltid. Att jag känner frustration på lönearbetet antar jag har något med mitt ego att göra. Det känner sig förmodligen nertryckt när det inte får bestämma (plus att det tycker mycket annat är konstigt). I grunden känner jag dock att lönearbete kanske inte bidrar till vad jag vill få ut av livet/åstadkomma.Men jag tänkte försöka hänga i ett tag till. Jag har också förändrats mycket de sista åren. Böckerna jag läser påverkar mig, man blir lite udda, man känner sig inte riktigt hemma i det "normbetingade" längre. Men det är ett val jag gjort. Strävan efter att känna total harmoni kanske inte går att uppfylla, jag är rätt nöjd som det är, men tar också små steg och förbereder mig för något nytt. Att växla om intressena till mer "enkla" sysslor (och mer mentalt givande) tror jag är rätt väg och jag mår då inte sämre för det, snarare tvärtom.
SvaraRaderaJa, pension, och rädslan för att bli fattig och behövande, rädslan för ohälsa. Den finns där.. Livet har dock en tendens att ordna sig :) Det är bara att njuta av resan så länge den varar. Tack för din kommentar!