Att förändra sig tar tid

“Every human has four endowments - self awareness, conscience, independent will and creative imagination. These give us the power to discern, to choose, to respond, to change.”- Stephen R. Covey

Har ni tänkt på att det tar tid att förändra kroppen? 

Vi vet alla att det tar tid att ändra vanor, right? Att det tar tid innan man ser något resultat. OCH om du vill ha maximalt med resultat man måste jobba frekvent med vanan ända tills du nått kompetensnivå 4 (då det blivit en så stark vana att du gör den utan att knappt veta om det).

Anta t.ex. att du vill bygga lite muskler. Att tighta till kroppen lite och bli allmänt mer vältränad (fysisk alltså). DET TAR TID! Och första hindret är såklart att besegra den bit inom dig själv som inte vill förändras. För att lyckas med detta måste den icke förändringsbenägna personligheten inom oss övertygas och bli van med det ”nya”. Vi måste alltså vilja förändras. Vill du i grunden inte så är du tillbaka på ruta 1.

Låt oss anta att vi vill förändra kroppen (på något sätt). Då hjälper det att ha målbilder mm som ”peppar” oss. Ett sätt att lyckas med sitt mål är att göra det oundvikligt att inte behöva träna. Ex straffa sig själv med något som är värre att göra än att träna. :-)

Första steget för mig är att etablera någon typ av förenklat kontrakt med mig själv. Kontrakt ska hållas (pacta sunt servanda)! Jag skriver alltså ner mina mål. Vad vill jag? Målen bör vara inom räckhåll (inte för stora så dom inte går att nå och samtidigt inte för lätt). Ex. jag vill klara att lyfta 100 kg i bänkpress innan året är slut. Mätbart och tydligt. Vill jag bli av med fett måste jag kanske sluta äta den chipspåsen på helgen och jag får bara äta en halvliter glass i veckan. Jag måste börja cykla till jobbet (eller något i den stilen). Ungefär, ni fattar. Rimliga mål och en plan för hur det ska gå till. Planen får antagligen revideras några gånger innan du märker att du är rätt spår (och får resultat).
Vad är det för vits med att utöva fysisk träning då kanske någon frågar sig? Är inte det att slösa med tid? Man kan ju tycka det kanske, men jag får alltså mer energi av att träna fysiskt. Jag orkar mera och har i princip aldrig brist på energi. Älskart. Att träna är numera en så inrutad vana att jag inte vill vara utan den. 

OK, vi fortsätter..

Regel nr1! 
(Jo vi kör med regler här för att det ska låta igenomtänkt..öhh). Finns det inte passion (eller något liknande) är det disciplin som gäller för att uppnå något mål... ELLER att göra saker OUNDVIKLIGT. Exempelvis om jag inte tar mig till gymmet minst 3 gånger i veckan (förutom när jag är sjuk) så måste jag ringa upp mitt ex och göra en överföring till hennes konto på 2000 kr (varje vecka som detta inte uppfylls). Det sistnämna är ett exempel på oundviklighet. Gör det väldigt motiverade att hellre träna alltså.

I mig finns t.ex. två (åtminstone) personligheter, varav den ena vill att allt ska vara som förut. Bekvämt trygg och MYCKET rutin. Sen finns den här mer äventyrliga personen som vill ha förändring, som gillar utmaningar, den här personligheten bryr sig inte så mycket om konsekvenserna av mitt agerande. Den personligheten vill leva här och nu och tänker inte alltför mycket på framtiden. Till skillnad mot den ”tråkigare” sidan som typ låter. ”Ett tryggt och säkert jobb är bra för din försörjning”, ”Nej, det är inte värt det”. Den sidan i mig är mycket bra på att hitta på ursäkter. ”Det där är inte min grej”, ”Relationer är svårt och komplicerat, lägg inte onödig tid på detta”. Denna personlighet vill hålla mig tryggt inom komfortzonen utan några överraskningar helt enkelt. Jag kan inte förneka att det är behagligt att vara inom komfortzonen, men det är då dåligt med utveckling. Ytterligare en nackdel med rutin är det känns som att tiden går väldigt fort när man "går på rutin". "Tiden rusar fram".

Den andra personen (äventyraren, den som vill utvecklas) skriker efter mer action, mer utmaningar, mer resor, mer agerande, mer testande, mer utforskande av möjligheter. Överraskningar. ”Har en rädsla för att missa saker”. "Mer misstag som jag kan lära mig av", ”Jag borde testa och se vad det innebär”. ”Skit samma om du misslyckas”. ”DO IT!”, ”Försök hellre och misslyckas än att inte testat!!”, "Åstadkom något för f-n!!!" Den personligheten vill lära känna nya spännande människor. Stundtals vara utanför komfortzonen, känna känslorna vibrera, ha ett känsloliv i berg och dalbana. Ta vara på livet osv.

Vad vill jag komma…? Jag tror det är viktigt att hitta en bra balans mellan dessa personligheter. Inte låta ”Pendeln” svinga för mycket åt något håll alltså. Den ena personligheten vill att allt ska vara rutin och oföränderligt och den andra vill mer ”Leva på livets toppar, men en och annan ”Crash and burn” effekt lär också inträffa.

Båda personligheter vill egentligen mitt bästa, men på olika sätt.

Om du också har två personligheter inom dig, vilket jag tror du har..? Försök då avgöra vilken av dina personligheter som är i farten och försök balansera resultatet av dessa. Någonstans tror jag det är bäst i längden. Hos mig (och jag gissar på 99 procent av befolkningen) har den där trygga personligheten överhanden och jag måste därför utmana mig själv lite mer (då och då) för att få en bättre balans.

Det finns inget som är rätt eller fel egentligen. Var och en väljer hur man vill leva. Huvudsaken är väl att man inte sårar andra människor och miljön i sitt agerande (kan jag tycka). Alltså: Var insiktsfull nog att inte behandla andra människor illa i din jakt på själviska illusioner.

Okey. Jag märker att jag drog iväg åt ett annat håll än jag från början tänkt. Så jag försöker hitta tråden om ”förändring” igen.. hmm..  #Backontrack.

Precis som det tar tid att bygga muskler eller att gå ner i vikt så tar det också väldigt lång tid att ändra sitt mentala tänkande. Detta var grundtanken när jag började skriva detta inlägg..
Nåväl. Vi kan kalla det att bli starkare mentalt. Om du vill förändra ditt tänkande (och i princip hur hela du agerar) så måste man även avsätta tid för detta, precis som att gå till gymmet. Det är betydligt svårare att liksom ”ta på mental träning”. Du behöver inte gå till något gym, men du bör vara aktsam på dina tankar. Jag kommer på mig själv med att inse att ”det är egot som känner sig kränkt nu, men låt det va”. Att ställa sig samma fråga som om man mediterar och försöker känna ”nuet”.. ”Vad händer i min kropp nu?”

Ett sätt är att umgås med människor som också tycker det här med personlig utveckling är intressant. Peppa varandra till utmaningar. Det är tyvärr lite brist på sådana personoer som utmanar mig i mitt liv. Men jag tänker mig typ att man sporrar varandra. Anta att du är rädd för vad folk ska tycka om dig. En utmaning kan då vara att gå fram till någon person och säga något pinsamt, något som utmanar min rädsla för vad någon ska tycka. Antagligen märker jag att det inte var så farligt. Jag utvecklas. Försöka ha kul samtidigt.

Jag gillar också att läsa inspirerande böcker (den trygga personligheten i farten). Att skriva ner sina tankar, hitta brister i ens agerande. Inse och hitta sina svagheter (som vi alla har). Se att det finns områden som definitivt kan förbättras hos sig själv. Att själv ta ansvar istället för att skylla på andra eller omständigheter. Precis som muskler försvinner om dom inte får träning så blir även det mentala inskränkt om det inte får träning. Risken att bli bitter. Vi har säkert alla träffat på äldre människor som är bittra och sura över hur dåligt samhället blivit? Jag kommer på mig själv med att kritisera många saker också.. Wake up call. Inte skylla på andra.

Vad jag vill ha sagt är att man måste praktisera och utmana sina komfortzoner. Trial and error metoden. Känna sig obekväm. Jag tror det behövs för att växa och ta sig till en ny nivå. Practise what you teach. 

“Every positive change - every jump to a higher level of energy and awareness - involves a rite of passage. Each time to ascend to a higher rung on the ladder of personal evolution, we must go through a period of discomfort, of initiation. I have never found an exception.” - Dan Millman

Något jag själv skulle vilja bli bättre på är att just ta mig tid för att samla tankarna inför dagen. Bygga ett starkt mentalt psyke, där egot får stryka på foten och ett nytt bättre jag med tiden utvecklas. Sikta mot det som David Deida säger: ”Everything changes” stadiet.

Kanske någon tycker: ”Men hallåå, måste jag gå igenom allt det här jobbiga som ”äventyrarpersonligheten” vill utsätta mig för, är det värt det?

Ja, jag vill hävda det. Det ger dig framtida fördelar, större insikt, större förståelse. För mig är det värt det! Jag måste vandra den stigen helt enkelt.

Finns det undantag? 
- Ja... Jag tror ju tex inte att det är nödvändigt att jag måste hoppa fallskärm för att det vore kanske en utmaning att kasta sig ut från ett plan. Nej, jag tror inte jag utvecklas mentalt av det. Why would I liksom? Jag behöver inte hoppa bumjyjump för att lära mig övervinna rädslan att kasta mig ut för ett stup. Jag ser ingen större nytta med det! Jag kan ju berätta att jag har en fobi vad gäller hajar. Att simma i vatten där det finns hajar. Jag har jobbat bort det värsta runt denna fobi (genom att göra just detta, simma i hajvatten). Något jag bland annat skulle vilja göra är att åka till sydafrika och möta en av mina största rädslor, en stor vithaj i det vilda. WOW, det vore häftigt! .... Men det är ingenting som jag tror utvecklar mig. Att sitta i en bur ganska tryggt och se på vithaj som kanske i bästa fall försöker käka upp mig. Njaa.. inget som utvecklar mig mentalt (tror jag).

Däremot tror jag att det finns många fördelar av att höja sin egen mentala nivå, och du kommer märka att ditt liv faktiskt blir bättre (med tiden). Själv har jag många fördomar om en del människor jag möter (som jag brottas med, tankar alltså). Jag måste helt enkelt ta mig till nästa nivå, att lära mig att älska ALLA människor. Se det goda i alla människor. Alla människor har ju något gott i sig! Eller hur?!

Och vidare på det här med mental träning: Ray Dalio (grundare och CEO för Bridgewater Associates, den största Hedgefonden som finns) säger att 20 minuter meditation varje morgon och kväll är bland den bästa investeringar han gjort. Ray har samma passion för personlig utveckling som jag själv.. Det var också av honom som jag lärde mig en för mig ny ordkombination häromdagen: Personlig Evolution. Jag tyckte det var vackert uttryckt, jag hade inte hört det förut.

Personlig evolution = Personlig (process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan)

“That most of all growth -- you can't get stronger physically and mentally unless you're having pain, because you're stretching yourself, you're going into a new level. So pain is good if you're exercising, right? Go exercise at the gym. It starts off painful, but as you start to get going with it, and you start to see the benefits of it, and you start to change actually your brain physiology in terms of what actually determines whether it's painful or not, it becomes pleasurable. So behavioral modification usually takes place over about 18 months of doing something.” – Ray Dalio .

Håller du med mig angående förändring? Har du också två personligheter som stretar?

Dagens tankar och David Deida

Usch, den här veckan har jag känt mig aningens vilse (mer än vanligt alltså ;)). Jag hade ett ”bakslag” vad gäller prylar. Jag har lagt en hel del tid på att fundera på fälgar till bilen. Snygga fina fälgar, leta, söka, jämföra och hålla på.. "Passar dom här fälgarna på min bil?" "Skulle inte stora kromfälgar vara snyggt?" UND SO WEITER! Jag fick också iden att trimma Toyotan en aning, och läst på lite om hur man kan göra det.

MEN.. Igår kom jag dock tillbaka till ”verkligheten”. Jag frågade mig.. Är det där verkligen nödvändigt?

-Nej. Blev svaret. (I sanningens namn skulle det göras för att det ser bra ut inför andra (och mig själv), visa att jag minsann har god smak, typ..). Skulle det bara finnas jag på planeten skulle jag nog INTE styla bilen. Alltså är detta något som görs för att bli accepterad av andra, right?

Vad var det då som tog mig tillbaka till den minimalistiska stigen? Det var en tung dag på lönearbetet (resten av veckan har gått bra). Jag vill inte gå in så mycket närmare, men det finns ju ett skäl till att merparten av personalen har slutat på vår avdelning. Hur som haver så när jag har en sådan här ”tung dag” (alltid på jobbet) så blir jag extremt målinriktad och skär bort ytliga tankar såsom att styla bilen med fälgar och däck som kostar mer än själva bilen.. Get down to the core helt enkelt: ONÖDIGT!

Det är ytterst effektivt för plånboken att inte trivas på ett arbete. Man vill inte köpa något ”onödigt” när man måste ”löneslava” för det. Jag blir bara mer och mer på det klara att lönearbetet inte går mot mitt djupaste syfte (som jag försöker hitta, jag tror jag vet det, men är ej säker). Tänkte dock försöka stå ut ett tag till.. Lönearbetet suger stundtals mental kraft.. tur att man har övrig tid att ladda batterierna på!!

Nu över till något annat. Den här veckan har jag läst lite av David Deidas bok ” The Way of the Superior Man: A Spiritual Guide to Mastering the Challenges of Women, Work, and Sexual Desire”.

UMM. DET LÅTER DE VA?! (nja inte så farligt som det låter).. Hur som haver, det här ett område jag själv behöver jobba en del på. Relationer som ger Win-Win. Jag behöver bli bättre på att förstå den feminina delen helt enkelt.

(Ett tips kan vara att inte läsa in för mycket i den texten). Den här boken tar upp skillnader mellan maskulint och feminint och även nivåer som människan i det stora hela kan befinna sig i. För det första måste vi göra klart att vi män och kvinnor har både de feminina och maskulina delarna i oss. Och vi har alla olika närhet till dessa bitar inom oss. Jag känner mest igen mig i den maskulina delen, men har även vissa feminina tendenser (I think).

David Deida förklarar vad han tror är dom olika längtan som dessa två polariteter eftersträvar. För sexuell attraktion så menar han på att det måste finnas just dessa roller.Jag tycker det är en intressant bok med en hel del för mig nya aspekter. (Brasklapp: Jag har bara läst vissa delar än så länge). Läser man recensioner om boken finns det dock massa olika åsikter. 

Boken har rekommenderats av människor som jag anser vara lite av förebilder (inom personlig utveckling) så jag tar den på allvar. Om du söker verifierad forskning och bevis för påståenden så letar du nog i fel bok. Jag tror att mycket är självupplevt av David Deida.

Om du väljer att läsa den.. gå alltså in i boken med ett öppet sinne .. Använd inte intellektet för mycket och försök hitta likheter i de tidigare relationer som du haft. Boken är också lite spirituell och tar även upp det här med att söka (och finna) sitt djupaste syfte här på jorden. Kanske tror jag att den är främst skriven för den som anser sig mest tillhöra den maskulina läsekretsen, men den kan nog skapa större förståelse även för de som ser sig tillhöra den feminina rollen.

http://www.amazon.com/The-Way-Superior-Man-Challenges/product-reviews/1591792576/ref=dp_top_cm_cr_acr_txt?showViewpoints=1

Japp, det var morgonens tankar.. Idag blir det till och åka på födelsedagskalas i Stockholm. Trevlig dag på er!