Visar inlägg med etikett Dygdetik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dygdetik. Visa alla inlägg

2016-04-15

Dygd, moral och etik

Förtjänstfullhet eller dygd är ungefär samma sak som jag tolkat det.

En dygd involverar viljan i någon mån.

Dygder, moral och etik är något som skiljer människordjuret från de andra djuren. I generella termer.

Grunddygden: Att utveckla sitt förstånd och att tänka rationellt utifrån fakta, resonemang och bevis är grunden till de andra dygderna.

Från Wiki ( https://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_dygderna )
Den vanligaste listan med dygderna lyder (på svenska och latin):
1. Ödmjukhet - humilitas (motsats till högmod)
2. Generositet - liberalitas (motsats till girighet)
3. Kyskhet - castitas (motsats till vällust)
4. Medmänsklighet - humanitas (motsats till avund)
5. Måttfullhet - temperantia (motsats till frosseri)
6. Tålamod - patientia (motsats till vrede)
7. Flit - industria (motsats till lättja)

Katolska kyrkan skiljer mellan De gudomliga dygderna:

Tro, Hopp och Kärlek (där den sistnämnda kommer främst).
Och [Kardinaldygd]]erna:

Förstånd - prudentia (den främsta dygden).
Rättvisa - justitia.
Måttfullhet - moderantia.
Mod, även styrka eller uthållighet - fortitudo.


Från  Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom
Förlag: Natur och kultur, Stockholm

Karaktärsdygderna: 
Frikostigheten,
Storslagenheten,
Stoltheten,
Ambitionen,
Godlyntheten,
Vänligheten,
Uppriktigheten,
Kvickheten,
Skamkänslan,
Rättrådigheten,

Dygdens rationella sida och tänkandet
Det praktiska och teoretiska tänkandet,
Vetande,
Kunnande,
Klokheten
Insikten,
Visdomen
Principiell och individuell klokhet
Rådigheten,
Medvetenheten,
Förståelse och insikt,

//s212... väljer att skriva av delar av fotnot 42, då jag gillade orden och innehåll//
"tillståndets uppgift eller funktion (ergon). Genom uppfostran, dvs. en rörelse, tillägnar vi oss mänsklig förtjänstfullhet (arete), dvs. ett tillstånd. Förtjänstfullhetens uppgift (ergon) är att utföra goda handlingar är han moralisk verksam (kat’ areten energi) och lever väl (eu zei). Lustens eller njutningen värde är mao. beroende av om den är en verksamhet (energeia) eller en tillblivelse (genesis) och rörelse (kinesis).”


Karaktärsdrag 
Rättrådighet,
Trofasthet,
Barmhärtighet
Hjälpsamhet,
Välvilja (hjälpsamhet och välvilja är båda relaterade till begrepp om det som är värdefullt i livet, det gynnsamma, och det lustfyllda.)
Styrka,
Oberoende,
Bestämdhet,
Beslutsamhet,
Självförtroende,
Ansvarskänsla,
Allvarsamhet,
Självbestämmande

---- -----

Morality, examples
Intervene when seeing child abuse (moral courage)

10:10:00 “Pursuing self-knowledge pursuing truth no matter where it leads is an example of moral courage. Basic commitment to honesty can take a lot of moral courage and so on right?” – Stefan Molyneux


-----   -----

"Rättrådigheten är en kardinaldygd som är överordnad de tre andra kardinaldygderna vishet, tapperhet och besinning. Den mänskliga själen består av tre delar, förnuftet, som har sitt säte i huvudet, känslan av mod och harm som finns i bröstet, och begäret som finns i underlivet. Själsdelarna har var sin kardinaldygd. Förnuftets kardinaldygd är visheten, som är resultat av förnuftet rätta utövande. Mod- och harmsjälens kardinaldygd är tapperheten. Begärssjälens kardinaldygd är måttfullhet och besinning. Då de tre själsdelarna och deras kardinaldygder är i balans med varandra kan människan handla rättrådigt." - Bokutdrag s74 – Pedagogisk Filosofi (andra upplagan, 2007)
Av Christer Stensmo

"De tre klassernas utbildning skall som gemensamt drag ha sökandet efter sanning och karaktärsdaning som mål." - Bokutdrag s79 – Pedagogisk Filosofi (andra upplagan, 2007)
Av Christer Stensmo
Laster
Laster såsom fåfänga, världslighet och girigheter strider mot vishet på ett särskilt sätt.

Exempel från fiktionen värld:
Howard Roark’s dygder (från boken The fountainhead, Urkällan på svenska) :
oberoende, rationell, rättmätig? (just), ärlig.
(Ayn Rands egna ord)

2016-04-06

Inlägg om dygdetik - dygder

Dygd, vad är det för något, har ni ens hört ordet? Jag tog upp det med en arbetskollega och det var knappt han visste vad det var.. förståligt.. det är ingeting som är speciellt påtagligt för människor idag.

Dygdetik – en grupp etiska teorier som betonar odlandet av förtjänstfulla karaktärsdrag – dygder – och sätter dessa dygder framför plikter eller värdemaximering i besvarandet av etiska frågor om hur man bör handla (se eudaimonia)

“Great spirits have often encountered violent opposition from mediocre minds.” – Albert Einstein

Eudaimonia – Aristoteles term för lycka eller det goda livet, som enligt honom utgörs av individuell välmåga i harmonisk kombination med välutvecklade sociala, kulturella och intellektuella dygder.

Inspiration och grundkälla för följande inlägg är från:

Philippa Foot, "Virtues and Vices”, i hennes “Virtues and Vices and other Essays in Moral Philosophy”, Blackwell, Oxford, 1978


Dygder, så vad är det egentligen? Låt oss nysta lite i ett försök att få en lite tydligare bild. Det är ett rätt svårt ämne, jag har försökt förenkla, men det är svårt ... och jag är nybörjare.. och... ursäkta min ignorans i ämnet..
Dydgder är något som oftast är sammanknippat med svårt/utmanande för oss människor, det är därför så få lever dygdigt.. Det är bara titta på värld som är full av förvirrade människor som inte kommit särskilt långt i sina filosofiska studier, hahah. Ja det gäller undertecknad också. Det finns ju till och med dem som skryter med att de aldrig läser någon bok.. :) (som att det vore något bra att vara ignorant?.. jag förstår det inte i alla fall)

När jag tänker efter minns jag knappt att jag ens någonsin läst eller hört ordet ”dygd” i något mainstream media.. När såg vi någon (vettig) filosof bli intervjuad om hur vi bör leva ett gott liv? Nej, det sker aldrig, även om det finns många som har åsikter i ämnet, som vi vet, vet ju alla ”ignoranta” redan, hahah. Självinsikten och självkännedomen är så låg, så låg.. ”Know thyself” sa Sokrates men få verkar lyssnat hahah. Sokrates visste i alla fall att han inget visste. :)

//s216 Dygdteori och abort, av Rosalind Hursthouse (utdrag från boken ”Vad är Moralisk Rätt?” av Henrik Ahlenius. ”Virtue Theory and Abortion”, Philosophy & Public Affairs, vol. 20, 1991, s. 223-46. Övers. Frans Svensson//
”Att handla rätt är svårt och kräver mycken moralisk visdom, och det relevanta adekvans-villkor som dygdteori uppfyller är att den bör innehålla en förklaring till en sanning uttryckt av Aristoteles,7 nämligen att moralisk kunskap – till skillnad från matematisk kunskap – inte kan erhållas endast genom  att närvara vid lektioner och vanligtvis inte återfinns hos människor som är för unga för att ha hunnit skaffa sig någon större erfarenhet av livet. Det finns unga matematiska genier, men sällan, om någonsin, unga moraliska genier och detta visar //s217 //oss något viktigt om den typ av kunskap som moralisk kunskap är. Dygdetik bygger in detta direkt just genom att uttrycka sina regler i termer vars tillämpning verkligen kan kräva det mest finkänsliga omdöme.”
Det var Aristoteles som bland annat uttryckte att det som innefattar dygder är svårt för oss människor, och vi kan lätt dra paralleller att det verkar stämma. Vore det lätt skulle ju antagligen fler göra det, eller? Människor av idag är som bekant mer styrda av sina känslor och begär.

Hör dygden ihop med avsikt eller önskan? Mja, delvis verkar det som. Det är lite klurigt det här så någon motsägelse kan ha slunkit in i nedanstående, påpeka gärna var! :)

Det verkar stå klart att dygder på något allmänt sätt är fördelaktiga. Det är som att människor klarar sig inte väl utan dem.
Ingen verkar klara sig väl om denne saknar mod och ej i någon mån äger måttfullhet och vishet, samtidigt som samhällen där rättrådighet och medmänsklighet saknas tenderar att vara eländiga platser att leva på.

För vem är då dygden en fördel? Går fördelen till den som är i besittning av dygden eller i stället till dem som har att göra med denne som besitter dygden?
Det beror på, när det gäller mod, måttfullhet och vishet gynnas personen som äger dessa dispositioner såväl som andra människor, och moraliska brister så som högmod, fåfänga, världslighet och girighet är till skada både för deras ägare och andra, dock kanske först och främst de som utsätts för bristerna.


En intressant fråga är om det går att ha vishet utan kunskap? Tveksamt eller omöjligt skulle jag vilja säga. Den ena bygger på den andra, de verkar sitta ihop som en länkkedja..

Vishet tycks bestå av två delar. För det första har den visa människan kunskap om medlen till vissa goda mål och för det andra vet hon hur mycket varje mål är värt, och kan prioritera utefter vad som är viktigast (mest värt).
Målen kan handla om färdigheter såsom husbyggande, läkekonst, men främst som hör till det mänskliga livet, såsom barnuppfostran, vänskap, äktenskap, förhållanden eller val av livsväg, hur ett liv bör levas etc.. Det tycks som att kunskap i hur man handlar klokt och med vishet i de här angelägenheterna finns hos vissa människor medans de saknas hos andra. Vi kallar dessa som äger denna kunskap för visa, medans de som tycks sakna kunskap eller har felaktig kunskap för att de saknar vishet. ("förvirrade" är ett mer taskigt ordlag, hahah)

Skillnad mellan vishet och skicklighet?
Visheten verkar relaterad endast till goda mål inom mänskligt liv medans de som kan ta det ”rätta” stegen gentemot ett mål (enskilda färdigheter), vilket hellre benämns för ”skicklighet”. Repeterar, skicklighet tycks ha att göra med individuella enskilda färdigheter, medans vishet är mer relaterat till goda mål inom mänskligt liv. (förövrigt lite av en ny insikt som jag inte tänk på tidigare, stämmer det?)

Att det sedan finns ytterligare en skillnad i praktisk vishet och vad Aristoteles och Aquino kallar moraliska dygder är ytterligare en dimension.

Moraliska dygder (enligt Aristoteles och Aquino)
kardinaldygder: mod, måttfullhet, och rättrådighet.

De intellektuella dygderna (arete och virtus refererar till förmågor och till och med förträffligheter hos det spekulativa intellektet)
Praktisk vishet (Aristoteles phronesis och Aquinos prudentia) klassificerar de tillsammans med de intellektuella dygderna.
Tyvärr är det svårt att hitta någon enkel sammanställning - som är lättförståelig, antagligen för att författaren då skulle visa sin okunskap och dåliga argument lätt kunna skjutas sönder.
----------------- fortsätter  ------------------

Styrka och Hälsa är förträffligheter hos kroppen, medans minne och koncentration är förträffligheter hos medvetandet. Viljan är det som är god hos en dygdig person.
Alltså hör dygden och den goda vilja ihop.
” //Phillipa Foot ”Virtues and Vices” från sammansättning ”Vad är moraliskt rätt?” av Henrik Ahlenius, s108 //
”För att uttrycka det kort så har vishet, i vad vi kallade dess första del, samband med viljan på följande sätt: till att börja med förutsätter den goda mål – den visa människan vet inte bara hur man går till väga för att göra goda saker, såsom att ta väl hand om sina barn eller stödja någon i svårigheter, utan måste också vilja göra dem. Och då är vishet, i den mån den består i kunskap som vem som helst kan inhämta under en överskådlig livstid, tillgänglig för vem som helst som verkligen vill ha den. Som Aquino framställer det, hör den ”till en förmåga under viljans ledning.”3”
//där 3 = Aquino, Summa Theologica 1a2ae Q.56 a.3. //
//Mer från Phillipa Foot, s109 klokt!!//
”Vad vi kan notera är att en av de saker som en vis människa vet och en dåraktig människa inte vet, är att sådana ting som social ställning, rikedom och ett gott rykte, är alltför dyrköpta om de uppnås på bekostnad av hälsa eller vänskap eller familjeband. Vi skulle alltså kunna säga att en människa som saknar vishet ”har felaktiga värden” och att laster såsom fåfänga, världslighet och girigheter strider mot vishet på ett särskilt sätt. Det finns alltid en ingrediens av felaktigt omdöme i relation till dessa laster, då den människa som är fåfäng exempelvis ser beundran som viktigare än det är, medan den världsliga människan är benägen att se det goda livet som ett fyllt av rikedom och makt. Genom att använda Aristoteles distinktion mellan en karaktärssvag man (en akrates) som följer njutningen trots att han på något sätt vet att han inte borde, och en tygellös man (en akolastos) som betraktar det lustfyllda livet som det goda livet,4 kan vi säga att moraliska tillkortakommanden som dessa aldrig till fullo är ”akratiska”. Det är visserligen sant att en person kan vara kritiskt mot sin egen världslighet, fåfänga eller pengakärlek, men då är det hans värden som är föremål för hans kritik.”
// där 4 = Aristoteles, Den Nikomachiska etiken, särskilt bok VII.  //
//s110 Phillipa Foot sammanfattar//
”Vi skulle alltså kunna säga att en dygd i motsats till en färdighet eller en förmåga inte endast är en kapacitet, men måste i själva verket involvera viljan.”


Rättrådighet – rör handlingar – inbegriper inte någon direkt känslobesinning.
Mod och måttfullhet – rör känslor och känslobesinning. Kunna kontrollera sina känslor, något som kan vara en utmaning ibland. Den måttfulle personen har inte det överdrivna begär efter njutning.

Vi bör vara aktsamma på om våra känslor driver oss till något som är motsatsen till det rationella. För då behövs det kastas ett lasso runt det och få grepp om känslorna (javet, urdålig analogi ;)). Typ tygla sig själv med tvångtröja för att inte bli "tygellös" (nu är det slut på dåliga liknelser). Detta har gett namnet åt måttfullhet och som bekant är att vara ”aspirerande minimalist” något åt det hållet. Att ständigt tygla sina känslor som vill ”köpa något” i stundens lust (förövrigt oftast i anknytning till att bli accepterade/uppskattade av andra).
Mod
Känslorna kan också avleda viljan från det som annars dikteras av förnuftet. Det kan till exempel handla om rädslan om avvisning, för faror, eller andra vedermödor. Således behövs mod för att inte ge vika, människan måste befästa sig i det förnuftiga och inte låta känslor avskräcka. Att våga handla i tron med att det man gör är rätt (förutsatt sann kunskap).
"In the middle of every difficulty lies opportunity." - Albert Einstein
Andra dygder

Flitens dygd (där motsatsen "lättja" är en frestelse som får oss att prokrastinera mm)
“It is the combination of reasonable talent and the ability to keep going in the face of defeat that leads to success.” - Martin Seligman

Ödmjukhetens dygd (tänker du för gott om dig själv?)
Hopp (förtvivlan är också en frestelse, bättre att se optimistiskt, men lura aldrig dig själv.)
("Förnekelse är att döva sig själv med intellektuellt resonemang, när man egentligen vill något annat." - ursprung okänt)

//s220 Dygdteori och abort, av Rosalind Hursthouse //
”Kärlek och vänskap överlever inte om de inblandade ständigt skulle insistera på sina rättigheter, inte heller lever människor gott så länge de tror att det skulle vara av största betydelse att de får vad de har rätt till; de skadar andra och de skadar sig själva.”
//lite längre ner samma sida, s220 //
”För dygd sägs inbegripa kunskap och den del av denna kunskap består i att ha den rätta attityden till saker. ”Rätt” betyder här inte endast detsamma som ”moraliskt rätt” eller ”lämplig” eller ”trevlig” i vår moderna mening; det betyder ”korrekt, sann”. Man kan inte ha den rätta eller korrekta attityden till något om attityden baserar sig på eller inbegriper falska trosföreställningar.”


Jag tänkte stolpa upp dygder i ett annat inlägg som förhoppningsvis kommer så småningom. Visa nu dygden tålamod i väntan på det.. ;)

Tänkte avsluta mitt något röriga inlägg. Det är en start i all fall och med tiden kanske det går att bygga ut inlägget till något bra. Avslutar med något från Aristoteles.

När det svåra blir det som vi finner glädje i börjar vi komma till ett stadie av ”Sann Dygd” och då verkar det bli lättare. I och med att vi finna glädje i att utföra dygdiga handlingar är det också ett tecken på sann dygd enligt Aristoteles. Ett tecken på att vi kommit längre än de flesta. BAAM!

Sann kärlek är vårt universella ofrivilliga gensvar på dygd.
Eller
Kärlek är en ofrivillig reaktion på ett beteende som visar dygd/hög moral.

Jag känner själv enorm uppskattning, ja kärlek för personer som visar dygd. Dessa människor växer på en så att säga..Högaktar människor med hög moral. Vi kan inte bygga ett bra samhälle om inte människor har moral (vilket delvis saknas idag).

2016-01-23

Dygdetik och tankar kring filosofi

Hellui!
Jag har nu gått drygt en vecka i första kursen i filosofi (läser på distans) och har fått begrunda vissa texter som vi ska läsa. Min första (förmodligen ignoranta) spontana kommentar är ju att filosofi är i sig är ett väldigt stort och komplext ämne och det finns många s.k. "filosofer" som skrivit ner sina tankar. Människans intellekt verkar vara begränsat och det kan saknas logik som är motsägelsefull och så vidare. Tyvärr är texterna inte enkelheten själv utan ofta lite tillkrånglade så det ska bli mer föremål för fri tolkning vad författaren egentligen vill ha sagt. OCH som vanligt finns det mycket skräp i allt utbud och det finns egentligen ett alltför STORT utbud att läsa så en viss utsållningsteknik är lämplig att applicera. Självbevarelsedrift så man inte läser för mycket mumbo jumbo. Sen tror jag säkert att det finns vissa texter som talar mer till känslolivet än andra. Och då tänker jag att självkännedom är nog aldrig fel att ha med sig.
Vissa "filosofer" kan ganska lätt avfärdas för vara ute och cykla..  Ja det finns helt klart en risk med att så säkert "avfärda" vissa idéer och jag kommer att tänka på Bertrand Russels citat.

"Hela problemet med världen är att dårar och fanatiker är alltid så säkra på sig själva, och klokare människor så fulla av tvivel." - Bertrand Russell
//Håll dig ödmjuk PG!!, för bövelens skull!! ;-) //

Nåväl.. bara min tolkning. Det finns också vissa texter som i mitt tycke bara innehåller fin och vacker ordföljd, många vackra ord, stort vokabulär men egentligen väldigt lite innehåll om jag ska vara kritiskt. Men sedan finns det vissa tankar och idéer som kommer i resonans med ens inre och i någon mån blåser ens hjärna, dvs när man hittar nya synsett. Det är så häftigt tycker jag! Det är ju dessa man egentligen söker eller hur?!

För att börja någonstans så tänkte jag stolpa upp några s.k. normativa teorier (ja bara ett sånt ord får en ju att bli skeptisk direkt eller, yes) En normativ teori, vad är det liksom? Jaja here goes. Gör ett försök att förenkla ner till några meningar..

Tar upp fem s.k. normativa teorier nedan (it's a start):

Dygdetik – främst "luskas" det och "fnulas" i etikens grundläggande fråga: ”Vilken sorts person bör man vara?” En väldigt spännade fråga (if I may say), och inte helt lätt att utröna! Dygdetiken fokuserar inte på vare sig plikter, rättigheter eller maximering av gynnsamma konsekvenser. Fokus ligger snarare på frågor som:
Vad utmärker s.k. riktiga handlingar? På vilka principer bör bördor och nyttigheter fördelas i ett samhälle? Är alla människor lika värda, och i så fall varför? Vad karaktäriserar en dygd? Vilka är dygderna och varför är vissa egenskaper dygder medans andra inte är det.
För att ge ett exempel: Aristoteles gyllene medelväg handlar om generositetens dygd som en balansering av lasterna slösaktighet och snålhet. En balansering av modets dygd i ytterligheterna feghet och dumdristighet.

Utilitarism eller konsekventialism – utgår från vilken handling som är rätt om och endast om den i maximal omfattning främjar önsketillfredsställelsen eller välbefinnandet i världen. Utilitarismen är en teori om vad som gör vissa handlingar riktiga och andra oriktiga. Konsekvensen av handlingen utforska utifrån rätt eller fel. Det kan dock tyckas vara ganska svårt att lyckas maximera välbefinnandet i alla handlingar som man gör, kortsiktigt och långsiktigt. Här torde ingå att verkligen veta vad som är rätt och fel, no? Intressant om inte annat!

Rättighetsetik – utgår från att individer har vissa grundläggande rättigheter som sätter stränga restriktioner för vad andra människor får göra mot eller med dem. Undertecknad tolkar detta som t.ex. "Alla har rätt att bära frukten av sina egna mödor", ”Alla har rätt att få ett boende” och ”alla har rätt till utbildning” som en sådana tes. Något som i så fall innefattar andra att tvingas stå för dessa människors s.k. rättigheter. I vissa fall innebär dock vissa "rättigheter" att andra utsätt för tvång, inte alltid, men ofta. Inte okey.

Kontraktualism – utgår från att moralen innefattar en överenskommelse kring ett gäng med uppsatta regler för hur vi bör behandla varandra. Där rationella agenter enas kring dessa gemensamma villkor som andra också underkastar sig. Låter rätt vettigt eller?

Omsorgsetik – här hamnar omsorgskänsla högt upp på prioriteringslistan och utgör den moraliska kompassen som måste föregå varje etiskt ställningstagande. Enligt min tolkning så ska det alltid visa omsorg och kärlek oförutsett vad som lett fram till situationen (det egna ansvaret neglegeras). Som att allt är tillåtet om något krisar tillräckligt mycket. En "etik" som inte sätter regler och principer särdeles högt utan mer problemlösning i hjärtats tjänst. Fokus ligger mer på relationer.


Sådärja! En liten intro, hoppas den uppskattas!