Boktips och läsa på datorn i bilen..

Fick en fråga.
Vad läste jag i somras..

Aldous Huxley - Du sköna nya värld - Science fiction - kul och intressant läsning om någon slags odling av olika människor. Om människor som försöker styra och domdera skeendet. Fick tips av den från en person (HE) så jag ville verkligen läsa den.

Sigmund Freud - Vi vantrivs i kulturen - Ofta omtalad av Tai Lopez, så var tvungen att läsa den. Hittade en hel del bra, men överlag tyckte jag väl sådär om den.

1984 - George Orwell - Bra bok som många läst, påminner mycket om dagens tid där man försöker vränga till saker att kalla en person för "hen" eller liknande. Kalla tvångsfinansiering för frihet, Sanningsministeriet osv.

Neal Stephenson - The Diamond Age - Rekommenderad av Doug Casey, men jag fastnade aldrig. Läste inte färdigt.

Wallace D. Wattles - Vetenskapen om att bli rik - Lättläst och kanske den jag föredrog att läsa före de andra.

If you're not FIRST you're LAST - Grant Cardone - Läste någon annan bok av Grant tidigare som jag gillade (tyvärr glömt vad den heter). Den här var inte lika bra.

Läste i ena bilen, men läste inte färdigt. The art of cross-examination -

Några av böckerna som jag läste i somras.

Är älska något man gör eller en känsla?

En mycket intressant frågeställning!

Som vanligt är det Stephen R. Covey som får mig att öppna ögonen och reflektera. Dels om kärlek och att älska. Ordet älska som ett verb. Och ett verb är något man gör eller som det går att sätta "att" framför. Så vill jag i alla minnas det.
Det är helt klart skillnad mellan att känna lust för någon och att älska någon. När någon i Hollywood säger att "they fell in love" bara genom att se en person så är det inte sann "love".. Ofta är det lust vi känner när känslorna gör oss nyfikna och vi vill vara med en viss person, när vi känner åtrå, begär eller ett litet pirr av något slag som gör oss attraherade. En slags hypnos där vi tror att vi är "kära" och där vi lätt förbiser "röda flaggor".  Sann kärlek är något djupare, kanske mer kopplat till dygdmässigt beteende. Kärlek och att bli älskad är något man mer förtjänar tror jag. Kan det vara så att allt prat om kärlek, "kär", älska osv ibland tappat sin ursprungliga betydelse .. ?

Läs nedanstående några gånger, det är innehållsrik text med djup.

//s109, De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey //

”I den stora litteraturen i alla framåtskridande samhällen är älska ett verb. Reaktiva människor gör det till en känsla. De styrs av känslor. Hollywood har via filmens värld fått oss att tro att vi inte är ansvariga, utan att vi är utlämnade åt våra känslor. Men filmerna från Hollywood beskriver inte verkligheten. Om våra känslor styr våra handlingar är det därför att vi har frånsagt oss vårt ansvar och gett dem makten att göra det. 

Proaktiva människor förvandlar kärlek till ett verb. Kärlek är en handling: de uppoffringar man gör, när man ger av sig själv, som när en mor sätter ett nyfött barn till världen. Om man vill studera kärlek, ska man studera dem som offrar sig för andra, till och med för människor som kanske kränker dem eller inte älskar dem tillbaka. Är man förälder kan man se på kärleken man känner för sina barn, som man gjort uppoffringar för. Kärlek är ett värde som blir verklighet genom kärleksfulla handlingar. Proaktiva människor kan låta känslorna underordna sig värderingarna. Kärlek som känsla kan återerövras.”

Låt oss höra vad Sigmund Freud har att säga i ämnet

Från ”Vi vantrivs i kulturen” (Das Unglück in der Kultur)(Eng. titel: Civilization and its Discontents)
Av Sigmund Freud

”Språkets vårdslöshet i bruket av ordet ”kärlek” kan rättfärdigas genetiskt. Kärlek kallar man förhållandet mellan en man och en kvinna som på grundval av sina genitala behov har grundat en familj, men kärlek kallar man också de positiva känslorna mellan föräldrar och barn och mellan syskon, fast vi måste beskriva denna relation som målhämmad kärlek, som ömhet. Den målhämmade kärleken var ursprungligen en alltigenom sinnlig kärlek, vilket den fortfarande är i människans omedvetna. Både den alltigenom sinnliga och den målhämmade kärleken sträcker sig ut över familjens gränser och åstadkommer nya bindningar till personer som förut varit främmande.” – Sigmund Freud