Leva enkelt i en skåpbil

Kanske man skulle skaffa sig en gammal van ändå..

Tänk va påverkbar man är.. blir genast sugen på äventyr när man ser detta.


THE TIMES WE ESCAPE PART 1 from Calum Creasey on Vimeo.

Kanske det är fler som låter sig inspirerad av att leva nära havet och ändå kunna förförflytta sig.

För den som är intresserad finns lite fler bilder av vanen här.

--- ---
I nedanstående filmsnutt blir Nicolas Parciparla intervjuad. Han lever i en VW LT35. En människa som verkar följa sitt hjärta. Inspiration!


'Nico' from Calum Creasey on Vimeo.


"Pete" är uppföljaren till "Nico". Pete har en Ford Transit och är inne på att om man har för avsikt att förändra någon gör man någonting fel. Om du måste göra något, ge människor kunskap att stärka sitt eget inre jag att göra ett val.
Det är lite svårt att höra vad han säger och vad han vill ha sagt, men får du ihop det så förklara gärna för undertecknad.


Pete from Calum Creasey on Vimeo.

Kaninhopptävling

En sådan rubrik måste locka många läsare, right?

Tänk va många intressen det finns! Saker man inte ens känner till. Varje år brukar det samlas ett gäng med "eldsjälar" på samma gräsmatta här i staden (just den gräsmatta som är på bilden faktiskt). Kanske samlas dom flera gånger per år, det är det ingen som vet. Jag är lika förundrad varje gång att det finns så många olika intressen folk kan fastna för.
Tävlar dom med sina kaniner? Eller har dem en liten gruppträff? Det verkar i alla fall vara många kaninburar som gett sig till känna.

Dom verkar så entusiatiska, bygger små hoppställningar och har sig. Det är lite som en ridtävling fast i miniatyr.

Jag kunde inte låta bli att ta en bild för att dela med mig.

En hel radda med burar är uppställda oktobervädret. Är det en tävling på gång? Ingen vet. Vad kupoltältet ska användas till är också okänt. Så många frågor, så lite svar.

Bristen på lust att skriva på bloggen är rätt låg för stunden, så då blir det ett och annat sånt här inlägg. Håll ut! =)

\Sharrå!

Enträgenhet vinner

Det mesta går att sälja, bara man har tålamod så dyker en köpare upp förr eller senare. #Saletip

Tisdagen den 29 januari 2013 la jag ut en annons på en Yxa på min syster site som ligger här... Och... (trumvirvel..) ..Nu sisådär drygt 1,5 år senare hör en trevlig dansk av sig och vill köpa min yxa och machete!

Det blev "affär" och för någon vecka sedan skickade jag iväg paketet och jag känner mig ytterligare någon litet steg på rätt väg. YES!

Tålamod är en dygd heter det. #Proof

Man kan ju återigen fundera varför jag ens köpte dom här prylarna!.. Antagligen hade jag någon plan för framtiden, såsom att ha möjlighet att kapa ved och värma sig på vintern. Hur tänkte jag egentligen? Var jag rädd att det inte skulle gå att få tag på en yxa senare?
Ingen  vet.

Det fanns liksom varken någon vedugn, eller överhuvudtaget någon kamin eller något åt det hållet i min närhet. Inte ens någon liten rocket stove att kvista småbrädor till. Tidigare hade jag vilda idéer om att bosätta mig mobilt, men jag hade ju inte ens ett fordon som jag kunde elda i! Var detta någon slags förberedelse? Kanske tyckte jag bara det verkade coolt att hugga ner en och annan liten kvist där ute i skogen. Kanske var det någon kompis som hade en yxa och då behövde ju jag också en? Som sagt.. ingen vet.. bara att något behövdes handlas. Behöver jag tillägga att prylarna på sin höjd bara testats någon gång..

Vi kan klassa dom som ONÖDIGA!

Har man ingen lämplig karton får man ta vad man haver. Här ett hopplock från kartonåtervinningen. Vi har som små sophus där man kan slänga kartonger, där hittade jag dessa kartongbitar. Sen bara klippa och lägga kartongerna runt yxan och macheten, massor med tejp och voila, vi har ett paket redo att skickas!! 

Dagens djuping

Bild på dagens djuping! :-)

Kunde inte låta bli att ta ett kort på denna djuping på Yogapasset jag var på. Här innan passet startat. En Ikea kråkris fleecefilt där kvinnan försöker gestalta spöket laban?

Deep stuff.

Problemlösning med plånboken

Efter mycken ångest togs beslutades att rensa bort resten av bokhyllan för ett par veckor sedan! Försökt sälja, men trögt så trögt. Någon del hade tidigare redan rensats, men nu var det dags att ta den större tjuren vid hornen.

Ikeas Bestå hylla har en folie (faner) som är  väldigt bräcklig för stötar. Däremot håller pianolacken för en del stötar. Men överlag ska man ha klart för sig att Ikea:s prylar i princip saknar andrahandsvärde, för kvaliten är ingen höjdare. Detta märkte jag tydligt när s**ten monterades ner. Väldigt lätt att skada dess finish.

Att montera isär bokhyllan
tog säkert någon timme bara det..
Kändes för tung för att bära ner rakt av,
lättare att montera isär.

 Idag tänkte jag gå genom något som jag är tror är väldigt vanligt hos många av oss. Problemlösning.
När denna Bestå bokhylla inhandlades var dess syfte att lösa ett problem. Problemet var att mycket prylar behövdes gömmas undan. Hemmet upplevdes som "rörigt", minst sagt. Detta var alltså ett antal år sedan.

Låt oss så här i efterhand gå igenom de val som undertecknad tycks ha haft för att lösa prylproblem:

• Flytta till större. Ingen bra idé, hade troligtvis gett större utgifter bara. Utgifter som troligtvis gör att jag tvingas sälja min värdefulla tid mot pengar. Mer form av lönearbete, fast i lönetutten än mer. Jag hade i alla fall haft förnuft att inse detta!
• Lösa problemet för stunden genom att tänka med plånboken. Dvs. köpa en bokhylla som gick upp till taket istället för den befintliga som inte var lika djup och som inte gick upp till taket. Den redan befintliga bokhyllan gick inte heller inte att stänga för, alltså oredan (med dörrar). Dessutom var den inte lika snygg som en ny vit hylla med blanka tjusiga dörrar.. Pianolack har jag alltid varit svag för.. Såå... i stället för att tänka ut en bättre lösning, valde jag att minimera tänkandet och lösa problemet med plånboken ("bara köpa och handla"), bara för att jag hade den möjligheten. Ett dåligt val så här med facit i hand. Det var ju alltså det här valet jag gjorde. En Quickfix.
• Jag hade också valet att jag kunde ha rensat ur bokhyllan, gett bort, eller på annat sätt gjort mig av med prylar / problemet. Men detta hade jag nog inte ens insett vid inhandlingstillfället. Att välja att rensa bort problemet var det jobbigaste sättet att lösa problemet, det jobb som helt klart innebar mest ansträngning, ett val som ansågs oöverstiglig just då. Jag hade inte ens tankebanorna att mindre kunde vara bättre.

Det slutliga resultatet att köra hem och bära upp åbäket två trappor, montera upp.. husera lite prylar i den ett par år och sen nu montera ner och bära ner igen, lasta bilen full och göra mig av med den igen, har i princip bara vara tidsslöseri. Vanvett egentligen, brist på intelligens, Resursslöseri. Waste.
Pengarna hade säkert kunnat göra bättre nytta någon annanstans också. No meaning? Nu säger jag inte att allt behöver ha mening, men det fanns ett val att göra, och konsekvensen av det valet handlar om vad man vill lägga sin tid på..

Tack vare att bokhyllan monterades
isär fick jag in allt för endast en
körning till återbruket. Givetvis
hade återbruket stängt så fick köra in
bilen i garaget igen och köra dagen därpå.
Fick förövrigt fälla baksätet, montera ur
nackskydd etc för att få in allt.
Tillslut var i alla fall "eländet"
 inbaxat i min lilla fina bil.

För att få plats fick jag köra främre
passagerarstol så långt fram som möjligt.

Lets recap! Det bästa vore såklart att inte skaffat alla dessa onödiga prylar från början!! Dem flesta prylar har på sin höjd skänkt kortvarig lycka. Såhär i efterhand kunde jag lika gärna varit utan dem. Antagligen tyckte jag att jag behövde dem för att bli socialt accepterad.. men .. Vi måste ju handla massa prylar för att vara intressanta för andra, right? I sanningens hårda upplysning har (de onödiga) prylarna mest kostat mig tid, tid som jag fått tagit från något annat. Dessutom la sig prylarna som en slöja av fastlåsningseffekt. Nu ser jag prylarna mest som ankare. Som fastnar i gyttjan. Någon form av stagnation. Prylarna ägde mig. Precis som en båt vill ut och segla vill ett liv levas, inte ligga vid hamn för länge. Jag vill bara bort med dem nu. Bara behålla det jag verkligen behöver.

Lärdom och slutsats att dra:
Tänk efter före! Gå inte på alla impulsköp! Lockelser och frestelser finns överallt. Undvik om du kan. Du tror kanske du står emot alla intryck, men det undermedvetna suger åt sig , du påverkas, vare sig du vill eller inte. Förhoppningsvis kan detta beteende innebära att man inte behöver "löneslava" någonstans där man inte trivs.

//s47, avsnitt XXXIV , Epiktetos – Handbok i livets konst//
”Om tanken på någon njutning kommer över dig, behärska då som vanligt och låt dig inte ryckas med. Låt saken vänta, och tvinga dig själv till ett uppskov. Fundera sedan över de två stunderna, den när du smakar njutningen och den när du efteråt ångrar dig och ansätts av självförebråelser. Ställ i motsats till detta den glädje och tillfredsställelse du får känna om du avstår.”

På återbruket var det som vanligt fullt
med folk som dumpar sina konsumtionsprylar.

Det är så väldigt lätt att lösa problem genom att "bara köpa ytterligare en pryl som ska lösa det tidigare problemet". Men slutresultatet blir bara en massa överflödiga prylar. Försök tänka om det går att lösa utan plånboken, finns det inget enklare alternativ! Behöver du en grill? Ta i stället ugnsgallret och lägg ovanpå några stenar, spring inte och köp en grill. Use your head. Jag tror i alla fall att det är vettigt att försöka undvika Quickfix-lösningar.

En bra regel numera är att jag aldrig får köpa någon bestående pryl på impuls. Minst någon dag bör det gå, ju fler desto bättre. Det finns vissa som skriver upp det som de vill köpa på en lista och sen måste det gå 30 dagar innan dom får köpa. En översyn som även tränar tålamodet! :) Ofta hinner begäret lägga sig då. Ge cellerna där uppe i pallet en chans att fundera ut en enklare lösning! Ofta kommer jag numera på någon annan lösning än att springa och köpa en pryl som ska lösa ”problemet” om jag bara ger mig själv chansen. Dessutom är det lite kul att klura, fråga runt och få hjälp av andra att komma upp med en lösning. Men dom flesta löser helt klart problem genom att köpa någon pryl, lönearbeta ihop till denna pryl.

Även framför bilen fanns folk som
lastade av och "grejade". Här var det
även någon container som gnisslade..
 Därav att hon i orange håller för öronen.
Just so you know! ;)

Och det är klart att ibland finns det också fog för att handla. Vi behöver inte leva som en andlig (ickeägarnde) sökare om vi inte vill, right? Det fina är att just detta val är något som vi har kontroll över, och vi kan alltså själva bestämma hur vi vill göra.

 Förövrigt känns det nu skönt att ha rensat bokhyllan och det blev genast lite luftigare här hemma i lägenheten! Ja riktigt rymligt faktiskt! Men det var också lite ångest att ta sig hit. Elefanten tuggas bäst i små bitar eller hur nu ordspråket går. :-)


Herrå!

Uppföljning av hästmannen, intervju 2014-10-09

Stig-Anders kämpar på.. Hedervärd man.



Intervjuad av Peter Gerdehag.

Vad vill ni har mer av på bloggen?

Hej fina läsare! (nähdå, inget smicker.. :)  )

Jag tänkte höra vad ni vill ha mer av på bloggen? Är det något speciellt ämne som intresserar mer än annat?
Skriver jag för mycket ointressant? Vad tycker ni att jag ska fokusera mer på?

Mitt mest lästa inlägg är detta: Fixa rinnande och spolande toalett (DIY). IDO

Do It Your Self verkar alltså populärt.

Det finns lite funderingar på att börja skriva på engelska för att bli mer internationell, ser du detta som positivt eller negativt?

Berätta, är det något Du föredrar? Vad gillar du inte? Det är ganska få som kommenterar så det är svårt att känna av.

Tack! :-)

Ett av det bästa tal jag har hört?

... tror jag är Steve Jobs Stanford tal som han gjorde år 2005. Han trodde sig kanske ha besegrat cancern.

Ett djupt öppet personligt tal som talar rakt in i hjärtat på mig.

Om hur viktigt det är att följa sitt hjärta och inte andras (ofta dogmatiska) åsikter om hur man ska leva sitt liv.

Jag kanske redan skrivet om detta tal, men på sista tiden har jag lyssnat säkert 10 gånger på det, och för varje gång man hör det går det djupare in i själen.

Lyssna inte om du är rädd för förändring!

Nedan har jag tagit mig frihet och citerat vad jag tycker de bästa bitarna:

Inspirationskort nr 107

Fortsätter med talets godbitar på Inspirationskort nr 108

Tillhör du inte dom som sett talet? Here goes:



Angående att använda döden som besinning mot låga tankar; Epiktetos tycks också vara inne på samma spår.

//Epiktetos – Handbok i livets konst. sida 27, avnsnitt XXI //

"Besinna varje dag vad död och landsförvisning egentligen är och allting annat som förefaller dig skräckinjagande, men framför allt döden. Då kommer inte några låga tankar någonsin att få makt över dig, inte heller ett lidelsefullt begär efter någonting."

Gillar du talet eller vad tycker du? 

Diogenes, en man som avsa sig allt beroende

Första gången jag hörde talas om Diogenes var i boken Possum Living, av Dolly Freed. Tyckte det lät som en intressant och kul lirare. Diogenes var Dolly Freeds och hennes pappas inspirationskälla till att leva enkelt. Kanske jag kommer med en recension av den boken senare, då jag gillade vissa delar i den.

Diogenes verkar vara legendarisk för din extrema behovslöshet.

Nedan ett litet utdrag från boken Possum Living som handlar om Diogenes:

//s4 //

“Do you remember the story of Diogenes, the ancient Athenian crackpot? He was the one who gave away all his possessions because "People don't own possessions, their possessions own them." He had a drinking cup, but when he saw a child scoop up water by hand, he threw the cup away. To beat the housing crunch he set up an abandoned wine barrel in a public park and lived in that.

The central theme of Diogenes' philosophy was that "The gods gave man an easy life, but man has complicated it by itching for luxuries."” //lite längre ner s4 //When Alexander of Macedon, the future conqueror of the known world, was traveling through Greece, he honored Diogenes with a visit. Alexander admired Diogenes' ideas to the point of offering him any gift within his means.Diogenes, who was working on his tan at the time, asked as his gift that Alexander move aside a bit so as to stop shading him from the sun.  

This to the richest and most powerful man in the Western world. Parting, Alexander remarked, "If I were not Alexander, I would be Diogenes." Diogenes went back to nodding in the sunshine.Diogenes was fair and just to all but refused to recognize the validity of man-made laws. He was a good old boy, one of the first back-to-basics freaks in recorded history. He lived to be over 90.Alexander, The Mighty Conqueror, drank himself to death at age 33.

Well, this "Saint Diogenes" has been my father's idol for many years. I remember when I was a little girlDaddy painted a picture of Diogenes sitting in his barrel tossing away his drinking cup. He wrote "Are You a Diogian?" as a caption and hung it on the living room wall to inspire us.”
------- slut bokutdrag -------

Från Wikipedia

”Diogenes från Sinope, född cirka 412 f.Kr. (enligt andra år 404), död 323 f.Kr., var en grekisk filosof, som var den mest kände representanten för denkyniska skolan."

”Enligt anekdotfloran bodde Diogenes på en strand i en tunna, tvättade sig aldrig, luktade illa, kallades hunden (grek. kynos) eller betecknade rentav sig själv som en hund för att framhäva sitt ideal. Känd är anekdoten om hur Alexander den store, som hört talas om den berömde filosofen, besökte honom och frågade om det fanns något han kunde göra för honom. Diogenes svarade då att Alexander kunde flytta på sig så att han inte skymde ljuset från solen.

En annan berättelse om hans behovslösa leverne säger att han, då han sett ett barn dricka ur sin kupade hand, slängt iväg sin kopp som för honom då framstod som onödig.”

//lite längre ner, från ett större utdrag //

…” menade att lyckan består i den inre frihet man uppnår genom att avsäga sig allt beroende av världen och genom att vara nöjd med enbart livets nödtorft, inte helt olikt buddhismen. Han sade sig i ett berömt uttalande inte vara medborgare i någon stat utan en världsmedborgare. ”

Kände du till Diogenes sen tidigare?

Tillreda Apelsinsopp

Apelsinsopp, rapsolja och mjölk. Thats it! Kan man
kalla det för en svampstuvning? Who knows..

Den här veckan har jag lärt mig känna igen ytterligare en svamp som går att äta! (Tack Sylvia!). Det är nämligen Apelsinsoppen, den kallas tydligen även för Tegelsopp och är en trevlig släkting till Karl Johan. Den har även kallats för orange björksopp av vissa. Förövrigt visar vissa studier visar på att svamp är bra för att förebygga cancer (källa: Joel Fuhrman, (tänkte skriva ett inlägg om hans idéer)).

Tänkte i alla fall visa hur jag gjort. Det är första gången jag tillreder Apelsinsopp. Ta det med en nypa salt, men gott blev det i alla fall!

Här växer två mindre Apelsinsoppar! Dessa lät jag stå kvar. Dom får växa till sig lite till. Ovansidan ser ut som en apelsin, orange. Dom är ganska lätta att känna igen när man väl lärt sig.

Dagens körd av  lunchpromenad i skogen: Två stycken gav jag bort till kollegan Sylvia, det är hon som lärt mig allt om denna svamp!

Tydligen ska man skala av det yttre skiktet på stjälken.

Sen knixa av stjälken vid toppen. Jag försökte även skära bort lite små hål, men det ser ju för taskigt ut. Den blir mörkt ganska omgående. Stjälken skivas sen i lagom bitar.

Jag skivade även upp toppdelen av svampen, i ett försök att se om det fungerade att torka. Apelsinsoppen har nog dragit till sig mer fukt än säg kantareller och tar därför längre tid att torka.

Här ett försök med bunke, en sil och fönstersol. Funderade på att sätta en kupevärmare undertill, men kom aldrig så långt. Annars sägs det fungera att köra ugnen på 150 grader och med öppen lucka (för att torka alltså). Temperaturen ska inte bli högre än 50 grader i svampen har jag för mig jag läste någonstans.

Jag tröttnade på torkproceduren och bestämde mig för att steka i ordning svampen när jag kom hem efter träning. Först hög värme och sen snart ner på betydligt lägre "puttravärme" ett längre tag. Svamp ska stekas ganska länge sägs det. Jag körde en kvart och det blev bra. På bilden har jag hällt på lite mjölk, men det kokar bort ganska snabbt då jag saknar lock till stekpannan. (nästa gång tog jag en kastrull och stekte i, det blev bättre eftersom jag då hade lock)

Svampen blev serverad med pasta i brist på annat. :) Gott!

 Riktigt gott är det, svampen har en klar smak och det gillar jag! Soppen är godast när den är fräsch och toppen har en apelsinfärg. Det känns bra att äta av det som växer i skogen och inte är processat! Ja, jag har sagt det förr. Tål att upprepas. :)

Dokumentär om Hästmannen som berörde mig

Myndigheternas makt i Sverige är stor, för stor?

Dom styr och ställer över folks liv. Personligen tycker dess makt är allt för stor, nedan följer ett sådan fall av vad dom åstadkommer i sin förvaltning.

Dagens snackis på fikat var dokumentären om Hästmannen som tydligen hade varit på TV, häromdagen. Jag saknar ju TV, men blev nyfiken vad dom pratade om. En del vid fikabordet skrattade tyvärr hånfullt åt denna man som om han vore tokig (antagligen för att han inte gör som vi och är annorlunda i någon mening). För mig är Hästmannen (Stig-Anders) snarare positivt annorlunda, hos mig finner han stöd och beundran för sitt enkla levene. Jag hittade dokumentären på Svtplay, närmare bestämt här. 

Hästmannen med sina tre hästar, tar strid mot Länsstyrelsen. 
Bilden härifrån
Vill du läsa mer om filmen läs här. Där finns också mer 
intressant information under fliken "Vad gick fel". 
Där förklaras turerna runt fallet.

I den här dokumentären får vi följa hur myndigheterna ger sig på  och förstör Stig-Anders liv (plus hästarnas liv ska det visa sig). Han har haft hästar hela sitt liv och lever enkelt på naturens villkor. Han brukar jorden med hjälp av hästar och maskiner utan moderna motorer eller liknande. Han lever som man gjorde förr, där man inte tär på naturens resurser, där man lever cyklist med naturen, som ett riktigt ekosystem, utan olja och andra avancerade hjälpmedel. Att vara annorlunda i dagens samhälle är inte lätt...  Länsstyrelsens djurskyddsinspektör fick för sig för att Stig-Anders djurvård inte var tillräckligt bra..

Ibland undrar jag varför människor nu för tiden ska leva efter ett speciellt mönster ungefär som vi är stöpta ur samma form? Regler och krav skärps ständigt som ett heligt mantra för att göra allting mer komplext (omedvetenade?). Varför får inte de annorlunda ha nån plats i vårt samhälle? Varför får man inte leva enkelt? För mig framstår det intressant och berikande att det finns människor som Hästmannen som bevarar våra gamla sedvänjor och lever på ett resurssnålt vis.

"Makt över andra är svaghet förklädd till styrka." - Eckhart Tolle, Lev LIVET fullt UT

En rättslig kombattant mellan Stig-Anders och blir utfallet i dokumentären. Där advokater ska ha sitt. Att hamna i rätten och chabbla är ett misslyckande i sig. .Nähää.. Hörs det att jag inte heller har förtroende för vårt rättssystem? :)

Länsstyrelsen djurskyddsinspektör ger Stig-Anders djurförbud efter några ärenden hit och dit. Han får inte vista närmare än 4 meter från klövdjur. En man som levt nära djur hela sitt liv.

”Jag hoppas vi tat några steg mot rättvisan, det hoppas jag” – Hästmannen Stig-Anders Svensson. efter ytterligare en fight i rätten.

Här hade vi en gubbe som odlade mat på det mest mijövänliga sätt som finns, men icke. Det gick inte. Inte dagens förvirrade värld där sunt bonnförnuft är förpassat sedan länge.. OM det nu är sådan missskötsel borde det dokumenteras noga och man tar inte djuren ifrån dess ägare om det inte är seriösa missförhållande. Frågar sig myndigheterna överhuvudtaget sig inte vad utkomsten är av deras arbete? Eller följer dom bara någon regel att om det finns ett sår på klöv, så här det missförhållanden och djuren far illa, och det är bättre att dom avlivas? Hur vore det om vi gjorde samma sak med människor som fått något sår? Det är inte lika rimligt va? Likså alla dessa anonyma anmälare som tror sig veta, men inte vågar säga sin mening utan ska gå via myndigheter. Ryggrad vet dom inte vad det är.

Stig-Anders förlorade sin förmåga att bruka jorden, bärga in sin skörd etc.. Troligen sin inkomst etc.. Personligen tyckte jag hästarna såg ut att trivas. Och Stig-Anders älskade sina hästar, det ska till en idiot att inte se det.

Jag har tyvärr liknande erfarenheter av myndigheter, jag har svårt för dom.. Dom gillar sin makt. Dom har sedan länge glömt att dom för länge sedan instiftades för att underlätta och hjälpa.. Inte för att förstöra och utöva maktmissbruk, fastna i byråkrati, skriva rapporter och greja.. Men makt, den korrumperar. Det vet vi vid det här laget. Man måste vara vaksam på vilka man ger detta maktutövande. Att man sen ska betala deras löner via skatten känns för mig inge bra.

Djurskyddsinspektörerna påstår sig göra gott för djuren genom att ha en fin titel, när utkomsten oftare är att dom i slutändan dödar djuren, ofta "för djurens eget bästa", eller hur dom nu skruvar till det för att underlätta för sitt samvete.. Visst finns det uppenbara fall misskötsen där något behöver göras.. men... Av det jag kunde se i dokumentären handlade det inte om djurmisskötsel. Att en arbetande häst kan få ett sår i skogen tycks inte vara någon omöjlighet. Att Länsstyrelsen valt att inte ställa upp i filmen stärker inte deras ställning...

Jag själv gick genast med i hästmannens fanclup, en grupp på Facebook. Jag önskar jag kunde hjälpa honom på något sätt.. men nu är alla hans älskade hästar döda.. Det är för sent. När djurförbudet är hävt ska vi skramla till nya hästar för Stig-Anders.

Enligt Facebookgruppen: Så vitt jag förstod skänkte Stig-Anders bort sina hästar till en vän (bonde). Men bonden blev sedan rädd när samme "djurskyddsinpektör" gav dig efter honom och ville inspektera hästarna, så han försökte snabbt göra sig av med hästarna så att inte även han skulle få djurförbud. Därav att två slaktades omedelbart, då han ej lyckas sälja dem på momangen. Den här "djurskyddsinpektörn" verkar gjort detta till en personlig sak.. Allt får konsekvenser, Länsstyrelsen tvingade Stig-Anders till saker han inte ville göra och i slutändan är det deras ansvar som jag kan se det.

Bra jobbat Länsstyrelsen. – NOT!

-- -- --
Hittade den här video på en till bonde som lever enkelt:

”Gå och gruva sig när en  har det så bra, det ska man väl inte göra.

För då kan det ju bli att en gruvar sig så att en inte märker hur bra en har det på dan.

Det som gör mig glad det är naturen och dess vilda blommor, och att jag bor så härligt och har så fin mat.

Vad kan det va mer som kan glädja en människa i världen?” - Stig Aronsson, 81, bonde utan el och vatten

[EDIT några dagar senare. Jag läste om Stig i boken: De ovanliga – Människor som går mot strömmen

Av Åke Mokvist

I den här boken får man ytterligare inblick av konstigheterna som försigår i Sverige..]

"//s27 Stig Aronsson, född 1930, smålänning som lever utan el och rinnande vatten tillsammans med sin syster Berit (född 1928) i Tämmesboda, kritiskt till djurskyddslagen //
Nedan ett litet utdrag, där Stig berättar:

”Från början behövde inte lammen väga mer än sju kilo och vi klarade inte ens att få upp alla i den vikten på vårt magra bete. Sen kom det nya bestämmelser att lammen skulle väga elva kilo. Då sa jag till Berit att det blir omöjligt och nu ska dom visst väga tretton kilo. Det är inte lönt att först fö upp dom och sedan slå ihjäl dom till ingen nytta.”

//Stig hade djuren främst som sällskap säger han, boken fortsätter längre ner s27, Åke berättar vidare //

”Hur ska det gå när Stig och Berit inte orkar längre? Vem övertar deras omoderna jordbruk på 60 tunnland utan elektricitet och rinnande vatten? Hur mycket av deras erfarenheter och kunskaper går då förlorade? Det //bilder på två sidor så hopp till sidan 30 // spelar ingen roll, kanske dagens jordbruksminister tycker. Vi har ju Kunskapslyftet och Internet!
Stig och Berits lantbruk går med förlust på grund av dagens jordbrukspolitik! Bodde de inte gratis kunde de klara sig. Hälften av pensionen får de lägga i ladugården. Mjölk får de inte sälja eftersom de inte har kyltank och slaktpriserna är så usla att de är meningslöst att slakta. Stig och Berit får inte mer betalt idag för ett djur än vad de fick för trettio år sedan, trots att penningvärdet försämrats mångdubbelt på den tiden. De får inte ens sälja mjölk till sina grannar, utan tvingas hälla ut det de själva, kalvarna eller katterna inte dricker upp. Men Stig berättar att det finns småbönder i trakten som säljer andelar i sina kor till grannarna. Sen kan grannarna lagligt komma och hämta sin andel av mjölken.”

//s33 , fortfarande Stig Aronsson //

”<< Far och jag högg i skogen varannan dag och varannan dag gick jag till skolan. Då hade lärarna för stor frihet och kunde vara hur elaka dom ville med ungarna. Nu är det tvärtom! Nu är lärarna ofta rädda för ungarna. Det är så mycket annat dom sysslar med i skolan, och  mycket som dom borde lära sig i skolan har kommit bort.>>
Gården är vacker även om den börjar bli sliten och har sett bättre dagar. Ladugården har visserligen fått nytt plåttak annars är det mesta från slutet av förra århundradet, men jag har full förståelse för detta. Hur skulle de få tid och pengar att reparera när jordbruket redan går med förlust och arbetsdagarna börjar sex på morgonen och slutar vid midnatt sju dagar i veckan.
Rasken är Stigs ögonsten. En sjuårig ardenner som Stig köpte förra året och som var så fet att Stig har fodrat honom med halm hela vintern. Nu är han vacker! Stig har haft mycket arbete med att köra in Rasken, för han var inte körd alls när Stig köpte honom. När Stig hämtar honom för kvällen i hagen syns tydligt vilken kraftig bjässe det är och om några dagar ska de kupa potatisen tillsammans. <<Först ska jag rensa bort allt ogräs och sedan måste det bli bättre väder och torka upp. Annars trampar han sönder för mycket.>> säger Stig när han går tillbaka till potatislandet och fortsätter rensa.
Stig kryper på knä i potatislandet och rensar ogräs för hand. Här används varken kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Han använder bara naturgödsel och potatisen som Stig så småningom plockar upp för hand håller högsta möjliga kvalitet och han brukar ta två och femti kilot.”

--- --- ---

Hittade ytterligare en video där myndigheterna är i farten igen och "följer lagen". Dom vet alltid vad som är bäst, dom "följer bara lagen".. eller vad dom nu ursäktar sig med.... alla skyller på någon annan i sin utövning.

"Ju mer korrupt en stat är, desto fler lagar har den"
"The more corrupt the state, the more numerous the laws." - Tacitus

Om särlagsstiftningar som är skrivna för att gynna vissa grupper i samhället och göra det jobbigare för andra..

Inget missnöje, ingen vilja att förändra?

Om det inte finns något missnöje, finns inte viljan att förändra tror jag. Störst vilja att rensa har jag dom dåliga dagarna, dom som är tunga. Viljan att förändra startar inom sig själv. Vänta inte på att någon annan eller att samhället ska förändras. Många barriärer måste brytas i kedjan till varaktig förändring, allt detta är svårt. Därför tror jag en vision måste finnas av vad vi vill göra och vad vi vill åstadkomma i våra liv. Vi kan välja att gå sakta eller snabbare mot vår vision. Visionen bör vara solid och inte ändras alltför mycket dag för dag.

Eller som kloka Gandhi sa: 

“You must be the change you want to see in the world.”

“As human beings, our greatness lies not so much in being able to remake the world – that is the myth of the atomic age – as in being able to remake ourselves.”

Var förändringen du vill se i världen.

Om man som jag vill ersätta (tröst)shoppingen och "dealandet", måste något annat ta dess plats. Annars blir det svårt att ändra ett beteende. I mitt fall har jag ersatt jakten på prylar med att läsa böcker, lyssna på podcast och anteckna, och senare år även skriva på bloggen. Till viss del har jag även ersatt funderandet på att skaffa nya prylar till att fundera på vilka prylar som ska ut. Här måste någon ersättning troligen ta vid när det inte längre finns några onödiga prylar att rensa, annars är risken att något oförutsett tar denna plats.

På sätt och vis är jag tacksam att jag har ett visst missnöje, det hjälper mig mot mitt mål! Yes! =)

Det blir nästan som att hindrena i ens liv lyser upp leden man vill vandra. Hinder och utmaning blir det som sporrar till utveckling och framåtskridande.

I-landsproblem, för mycket grejer

Varning! Läs inte detta själviska dravel som detta inlägg är..

Usch, snacka om I-landsproblem man vältrar sig i. Blir trött på mig själv ibland. Lägger massa tid att klura på prylar (fortfarande).. Den där samlargenen går en match mot mitt intellekt. Reptilhjärnan finns där i bakgrunden, som ropar att något hemsk ska hända, som gör att alla "bra att ha" -saker behövs.

Den där Bestå bokhyllan från Ikea har jag funderat mycket på på sistone. Lägger tankeenergi på den där… Ska den ut? Ja.. Jag har skrivit otaliga med listor där jag skrivet att den ska rensas bort till den helg som va, men jag failade. Jag tyckte inte jag hade tid, det var så mycket annat bla bla bla..

Jag hittade på ursäkter ungefär som jag hittade på skäl till att en gång att skaffa den. Tankarna spinner runt.. ”Spar den bokhyllan, kasta dom andra istället.”, 

”Näh, du kan ju inte kasta den där, det vore synd, den kostade ju en slant.”, 

”Den kanske behövs om du ska hyra ut lägenheten möblerad i framtiden.”, 

”Det går nog att sälja den där.” , 

”Men du, vet du va, du kan gömma dom fula plastlådorna i den där bokhyllan”.

Ja ungefär så låter ursäkterna. Javet, sämsta ever (för att låta lite fjortisaktig).

För mig är det en kamp (om än i litet format) att rensa bort vissa prylar. Jag har onekligen svårt att dumpa prylar som jag väl skänkt utrymme åt i mitt hem. Ja inget problem med att rensa riktig skit som saknar värde, men andra saker som har funktion och betingar ett litet finansiellt värde, då inbillar jag mig att jag borde försöka sälja etc.. tappar fart. Livet känns för kort för att vela ibland.

Alltså en insikt är att jag måste minimera intagandet, det är en bra start!

En annan pryl jag stör mig är smörgåsgrillen, den har klarat sig från tidigare utrensningar.. Men nu verkar tiden kommit. . Det är dags att sluta komma med ursäkter till att den ska behållas..  Jag bestämt mig för att rensa bort den nu. Smörgåsgrillen har jag inte använt på länge. Gjort lite varma mackor ett par gånger typ. Det går lika bra att göra varma mackor i ugnen, det tar bara liiite längre tid. Och förövrigt är mackor ingen bra mat. Så jag borde inte äta varma mackor överhuvudtaget, men visst gott är det.

Att ha ett mål och en filosofi att hålla i handen är guld värt. Allt som inte används frekvent ska bort! Så är det bara! Steg för steg åt den riktning jag vill. Ett och annat kommer jag ångra, men skit samma.

Om mitt mål är att göra mig väldigt lättrörlig och äga så lite prylar som möjligt, då måste saker bort, så är det bara! Och för varje sak som åker ut, flyttas mitt fokus till något annat som jag kan finna som ska ut. Ibland funderar jag om jag fått snurren. Varför ska jag ha så lite prylar, dom får ju plats, men ändå vill jag bli med mindre. Varför då? För jag känner att mitt fokus ökar för varje distraktion jag blir av med. Det hör ihop med mitt djupare syfte, jag bara känner det inombords…

Förr var fokuset mer på vad som skulle anskaffas inte vad som ska dumpas. Ibland tror jag bara det är någon sjuk sysselsättning jag håller på med. In med prylar… ut med prylar.. What a waste of time.. om så vore fallet (och jag inte går framåt).

Snacka om FAIL om jag börjar anskaffning igen när det inte finns något mer att rensa.. Då var det bara en meningslös sysselsättning. Det får inte vara så!! Jag tror också att jag måste försöka undvika människor som vill påverka mig och vill väcka mitt gamla jag. Slappnar man av ramlar man nog snart tillbaka i gamla spår.

Hela det här inlägget är väl något litet desperat försök till att övertyga mig om att jag gör rätt. Det är därför jag skriver detta inlägg. För att kunna gå tillbaka och läsa. Det var ett skälen till att bloggen en gång startades.
Tack för ordet.

Åka ut och fota i dimma

De sista dagarna har jag varit så sugen på att åka ut och fota, och idag fick jag äntligen lite tid över. Dimman låg fin utanför fönstret imorse så jag packade kamerautrustning, stativ och gav mig iväg med bilen för att leta fina platser.

På sätt och vis liknar Foto ett tidigare intresse, vindsurfingen i det att man väntar på bra tillfällen att få utöva intresset. Vädret spelar en stor roll i båda intressen. Bäst bilder blir det om man har dyr utrustning, men det går även att ta rätt bra bilder med billigare objektiv också. Foto är kanske ett prylintresse, men det är också ett sätt att försöka fånga det vackra. Och nöjer man sig med lite sämre skärpa, lite sämre Bookeh osv. så behöver det inte bli ett så dyrt intresse. En systemkamera (typ Canon eller Nikon) verkar hålla betyligt bättre än kompaktkameror (åtminstone enligt min och vänners erfarenhet).

Precis som en vindsurfare väntar på vind, kanske en fotointresserad väntar på en solnedgång eller att något annat spännande ska ske som går att föreviga.

Jag finner inspiration att gå ut och fota bland annat för att jag är med i en fotointresserad grupp som heter: "Fotografer som vill Utvecklas" (Facebook) och människor där brukar ta så fina bilder (och dela). Speciellt dimbilder har det varit på sistone. Tex bröllopsfoton där dimman ligger som i bakgrunden som en vit halvgenomskinlig slöja.

Den här gången var den äldre herre som kom fram och frågade om jag ville ha honom med på bild. Jag tackade för intresset, men sa att jag bara var intresserad av dimman just idag... Han tyckte att dimman var bättre igår. Okey sa jag (bra att veta vad man missat liksom).
Det var ganska många ute på sina morgonpromenad och undertecknad blir ganska utstirrad när man håller på med en kamera på stativ. Helt ok, sa farsan Balloo. "Va nöjd med allting som du kring sig ser..."

Försök ha överseende med sk*t*n som fastnat på sensorn... (alla små mörka prickar). Måste försöka ta tag i det där. En kompis lyckades göra rent sin skitiga sensor, så det finns hopp.

(och var inte förvånad över att de flesta bilderna är tagna i närheten av vatten)

Nog pratat.. HDR-bilder:

Tänkte Visa samma bild tre gånger, fast trixad med på olika sätt. Här är första bilden.. Denna bild "inte så mycket trixad"

Andra bilden: Här blastras på med färgmättnad och andra effekter.

För att sedan göra svartvit av den tredje bilden. Någon du föredrar?

Strax utanför Jollekappseglarna Västerås, ligger denna stenbrygga.

Det nya actionbadet kokpunkten. Pålitliga Toyan fick vara med på hörn också. Bilden ser gammal ut, gör den inte?

Här en bild från skitviken. Black and white. (jupp, trix,trixelitrix).

Strax bredvid badplatsen Framnäs ligger Hundbadet och vindsurfingplats. Ända sedan det kom upp hundbadplatsskyltar tycker hundägare att det är deras plats. :) Det märks tydligt att det finns en fascination att äga en plats. "Min plats."

Bryggan utanför JKV. Toyan har strålkastarna på. I call it the "Light effect". ;)

Undertecknad blickar ut över den dimmiga Mälaren. En våg är på väg in. Låt oss artistiskt kalla denna "tavla" för: "Funderingar över livet." :-)

Här ser vi seglingsklubben igen. Nu är jag inte längre medlem.

Solen skymtar i molnen bakom den gamla kraftstationen som byggts om till ett äventyrs/actionbad. Nej, jag har inte varit in där.

Annan vy på ungefär samma område. Jag kallar den för "triangeln".  . .

Sådär inlägget klart lagom till att jag ska jag åka och träna! YES! :)

Charrå!

Största myrstack jag sett!

Här i veckan hittade jag den största myrstack jag någonsin sett!

I princip på varje lunchrast går jag ut i skogen på en promenad, ofta håller jag utkik efter lite ätbar svamp. Känner mig hemma i  skogen på något sätt. Gillar verkligen att vara i skogen. Titta va vackert!

Kolla vad stor den är. Om man klappar försiktigt på myrstacken så får man någon slags myrsyra på handen, den luktar fränt, men verkar dunsta bort efter ett tag. Som synes är den nästan lika hög som jag (177-178 cm)

Plocka svamp på hösten

Att gå i skogen och leta svamp är sådär underbart enkelt. I min bardom följde jag ofta med mormor och morfar för att plocka svamp i någon skog. Jag tyckte det var lite spännade och mysigt. Dels var det spännande att försöka hitta några ätbara svampar. Jag sprang fram och tillbaka med olika svampar och frågade mormor om dom var ätbara. Dessutom hade mormor alltid med sig fika som var lite av höjdpunkten efter att trampat runt i en skog någonstans. Fikat intogs ofta i deras lilla Fiat 127. Morfar var den enda som hade körkort, och ibland fick mormor påpeka att vi borde köra upp från väggrenen, för morfar såg lite dåligt. :) Rondellerna var också speciellt spännande, då morfar ibland kastade den lilla bilen aningslöst in i rondellen utan att vara alltför observant. Ja, det var ofta andra bilar tutade på oss! =) Men svampturerna var mysiga, och även turerna ut till deras kolonilott!

För tre år sen bestämde jag mig för att leta svamp igen. Jag lärde mig känna igen trattkantareller och vanliga kantareller. Dessa var de enda jag vågade plocka.

Nu i år har jag lärt mig två nya svampsorter som jag kan plocka!

Apelsinsopp, även kallad Tegelsopp, (kärt barn har många namn). Det kommer ett inlägg om den senare.

Jag har även lärt mig känna igen Stolt Fjällskivling. Den har jag inte smakat ännu, men vet hur den ser ut i alla fall. Tydligen ska själva hatten vara väldigt god.

Här lite bilder från mobilkameran (Nokia N8).

Så här ser stolt Fjällskivling ut har jag fått lära mig. Just den här tänkte jag skulle få växa till sig lite, men den var borta en vecka senare.

Underifrån. Ja visst ser den stolt ut! Lite snoffsig sådär. Ser inte alls maskbiten ut.

Förra helgen la jag mig på en stor sten på Björnön för att lapa lite sol, och då fick jag sällskap av en liten Hackspett som pickade och bonkade. Så mysigt att titta på djuren i naturen. Jag försökte gå lite närmare för att fota, men då försvann den tyvärr.

Här är stenen där man slappar så bra.

På Björnön finns många härliga får. Dom springer runt och bäähaar mest hela tiden. Dom brukar svara när jag bäähar. :) Bebisfåren har alltid så söt och spräcklig röst. =)

Gå igenom uppladdningsbara batterier

Uppladdningsbara batterier är väl bra?

Tidigare köpte jag gärna elektriska prylar som gick att köra på AA-uppladdningsbara batterier. Hade förut en Canon kamera som gick på denna storlek av batterier. Då var det lätt att byta om man hade en uppsättnings batterier.
Allt från ljudinspelare, mediaspelare (iriver, nu gammal), campinglampa, portabel rakmaskin mm.

Problemet är dock att ha koll på vilka batterier som är fräscha. Man kanske ser till att ladda upp 4 st batterier varav en visar sig paj, och campinglampan därmed lyser väldigt svagt.

Så nu tänkte jag visa hur man går igenom och sorterar upp bra från dåliga batterier. Hemligheten med att hålla liv i laddningsbara Ni-Mh batterier är att aldrig släppa ner volten för lågt.

Det behövs:

En multimeter, här änvänder jag en billig amperetångmultimeter, och det går lika med vad som helst som kan mäta låg likspänning.

Sätter multimetern på likspänningsmätning. Displayen visar 0 volt, inget bra tecken. Ett sådant här batteri får inte släppas under 1,0 volt för att inte ta skada. Så batterierna behövs laddas med jämna mellanrum för att detta inte ska ske. I mitt fall har nog några batterier legat för länge overksamma/oladdade.

Här har vi ett friskt exemplar, det mäter 1,3 volt. Så det behålls Till vänster syns ljudinspelaren som drivs av ett AA-batteri.

Numera är laddarna så bra så det är kanske bara den högra som behövs. Den verkar klara att försöka ladda det mesta. GP Powerbank i mitten är jättebra när den accepterar batterierna, tyvärr fungerar inte den laddaren på några av batterierna, varav den högra eller vänstra får användas. Den laddare längst till vänster är bara timerstyrd, det finns inte nämnvärd intelligens i den. Den överladdar batterier om dom inte är tillräckligt slut och det sliter på livslängden på batteriet. Men den är bra att försöka få liv i alltför urladdade batterier.

6st batterier visade sig vara slut och dessa lämnas till batteriåtervinningen.

Alltid något rensat! :)