Auktionsföretag för att lämna in saker till försäljning?

Dagens tankar om prylar..

Igår var jag till en auktionsföretag för att lämna in saker till försäljning (Byrån Effecta), men först en tillbakablick:

Jag vet att man inte ska titta så mycket bakåt i ens liv, försöka se framåt och inte fastna i det förflutna så att säga. Idag fick jag känslan av det förflutna när jag efter mycket ångest bestämt mig för att rensa ur ”överflödiga” tavlor som stått på vinden.

Tavlorna har givetvis en historia och också anknytning till mina rötter. Låt mig berätta.

1953 så hyrde min morfar och mormor in en enligt dom en ”känd Västeråskonstnär” för att måla av deras tre barn. Jag har för mig att det tog en dag vardera att måla av dom tre barnen. Ett av dessa barn var (är) min nu mamma (nu bortgången). Jag har fått det berättats att det var väldigt jobbigt för barnen att sitta still under tiden som dom målades av. Konstnären var E. Forsman. Och det blev alltså tre tavlor, tavlor som suttit på väggarna i mormors och morfars hem.

OCH.. Den här tavlan har jag tagit hand om sedan min mormor och morfar gått bort. Den har stått uppe på vinden i ca 10-12 år och blivit dammig helt enkelt.

Eftersom jag håller på och försöker göra mig av med prylar så har jag efter mycket om och men bestämt mig för att även denna materiella egendom måste bort. Det finns inte plats för den i ett mobilt boende helt enkelt. Så detta var en av tavlorna jag tog med till auktionsbyrån.

Ytterligare en tavla togs med till auktionsbyrån Effecta. Historian kring den är följande:

Jag minns när jag på 80-talet följde med min morfar och mormor för att titta på tavlor som E. Forsmans son skulle ställa ut på konstgalleri. Det fanns en drös tavlor att titta på.. Personligen tyckte jag inte att något tavla var speciellt fin, inte ens fin om jag ska vara ärlig. Men jag minns att min mormor och morfar verkligen vill hjälpa konstnärssonen genom att köpa en tavla. Efter att ha tittat igenom tavlorna så bestämde dom sig för en tavla som hette ”Nötväckare” och alltså var gjord av sonen till den konstnär som målade av deras barn. Tavlan var undertecknad G. Forsman (sonen till E. Forsman alltså). Jag minns att tavlan kostade 4000 kronor. Fyra loppor på 80-talet var en hel del pengar kan jag säga. Det var nästan vad en Yamaha FS1 kostade om jag inte minns fel, en moped. I mina ögon en roligare sak än en tavla med en fågel (tydligen en nötvecka) som sitter på en gren.

Nåväl, sagt och gjort, hos auktionsbyrån fick jag tavlorna värderade av intendenten. Hon slog i ”datan” för att försöka hitta någon av konstnärerna. Den enda träff som hon fick upp var en konstnär som var känd som en tomtemålare (E. Forsman). Men hon trodde inte att det var honom som tavlan var gjord av.

OCH Den tavla som morfor och mormor betalade 4 papp för trodde hon inte skulle bli såld. Dvs. värdet uppskattade hon till NOLL kronor. Tragiskt är det inte? Likaså den andra tavlan var i princip osäljbar… Hon sa det att om det verkligen hade varit en känd Västeråskonstnär så hade hon sett andra tavlor av samma konstnär, det hade hon inte gjort. Så antagligen var det bara någon vän till mormor och morfar som passade på och tjäna lite extra genom att måla tavlor..

Säkert har dessa tavlor skänk morfar och mormor glädje och det var väl detta dom betalade för! (får jag hoppas). Det kan tyckas att jag också kanske borde ha känslor för tavlan som föreställer min mamma när hon var 10 år (sittandes med en docka i famnen), men det har jag inte. Och jag älskar verkligen min mamma (det är liksom inte det), men materiella ting betyder i det här fallet inget speciellt för mig. Just nu ser jag mest Tavlan som en stoppkloss i mina försök att downsiza och rensa upp. Den fyller liksom inte funktion. Den tar redan idag plats och är mest bara i vägen. Jag vet inte hur många gånger jag har fått flytta runt dessa tavlor, och det är frustrerande. Funktion är alltmer viktigt känner jag. Om man nu ska ha prylar så ska det vara någon nytta med dom, eller att man åtminstone tycker dom är vackra eller något. Jag har mest stört mig på att tavlorna ständigt är i vägen där dom står och tar plats.

Nåväl dagen slutade med att jag åkte hem med tavlorna igen (med oförrättat ärende), jag bar upp tavlorna på vinden igen. Jag hade inte hjärta att åka direkt till återbruket och slänga bort dom, speciellt inte min mammas tavla. Men detta är ett typiskt exempel på hur prylar ibland kan ”låsa” fast en. Jag sparar alltså tavlorna ett tag till.. SUCK.

Min älskade mamma Berit avmålad av E. Forsman någon gång på 50-talet.

Nötveckan som min morfar och mormor köpte för 4 lök någon gång på åttiotalet. Tavlans konstnär: G. Forsman

Nu vet jag i alla fall att tavlorna inte har något ekonomiskt värde (enligt värderaren på Effecta) så i nästa rensning kanske dom kastas. Jag måste bara samla energi, för det är mentalt jobbigt att rensa saker som har massa minnen och upplevda skyldigheter (som att spara tavlan åt nästa generation etc.. ). Jag har svårt att tro att jag en dag ångar mig, och om så är fallet så är det så.. Gjort är gjort.

Prat upp till himlen: Jag är ledsen mormor och morfar samt mamma att jag inte brinner för denna tavla, jag är bara ärlig. Tavlorna saknar funktion och jag tycker inte dom innehar någon skönhet.

Får vi hjärnan vi förtjänar?

WE GET THE BRAINS WE’VE EARNED, säger Robin Sharma i följade skrift.


Tänk efter vad den här meningen innebär för dig. Tycker du att uttrycket stämmer, eller tycker du inte det, kanske rent av att det är nonsens?
Jag är övertygad om att det går att utveckla hjärnan, så vad kan man då göra?! Det självklara: det gäller att mata hjärnan med vettiga ”saker”.  Läs bra saker, umgås med folk som får du att växa/utvecklas. Learn by doing, testa det du lärt dig. Organisera, jobba mot mål. Steg för steg etc. Det FINNS HUR MÅNGA SÄTT som helst att utveckla dig.

För det är ju så... att om du tar kunskap och på något vis organiserar den då finns möjlighet till ”kraft”. Stordåd kan åstadkommas! Du kan bli ihågkommen för att ha gjort något bra i den här världen.

Robin skriver bla följande:

”Brain scientists have been making large leaps in their understanding of the concept of neuroplasticity. They’ve realized that–contrary to common belief–the brains we’re born with are not the brains we’re stuck with for life. No. Our brains are plastic. They can be shaped, grown and sculpted into things of beauty (that serve our excellence brilliantly). By the way we use them.”
 

Japp, det var det jag hade att säga den här gången! :)

Bästa sättet att spendera en fredagskväll?

Idag tidigare under dagen skrev jag:

"Konvertera bilder, lägg ut till salu"

...På en liten gul Post-It lapp. Jag brukar skriva ”att göra listor” på dessa lappar, så låt oss säga så här: det finns lite gula lappar lite varstans här i lägenheten..
Nåväl, nu sitter jag och konverterar bilder som jag tog för några dagar sen (med digitalkameran). Först konvertera från RAW format till Jpeg, och sen måste jag igen in och webfixa bilderna så dom inte blir så stora. Ja så att dom passar på webben alltså.. Det tar en massa tid helt enkelt. Nu kunde jag i och för sig ha ställt in att jag ville ha en viss storlek i kameran och att dom skulle varit jpeg direkt, men neh så blev det inte.
Ja, det är ganska meningslöst arbete helt enkelt. Så varför jag då detta? för att Sälja prylarna såklart!

Två saker som jag tog kort på är följande.
En elektrisk kylbox (med peltierelement) som inhandlas för en tältsemester. Jag tror vi bara tälta en natt i Askersund. Det är enda gången som den blev använd för den slukar för mycket ström. Man måste ständigt köra bilen för att ladda upp batteriet, speciellt när det var en riktigt bra sommar också, som det var då vid Askersunds camping. Nåväl en kylbox är ju bra att ha (lyxigt rent ut av) men jag vill hellre då skaffa en kylbox som drar mindre ström, en med kompressor.

En Waeco Cool kylbox - använd två sommardagar och en natt.

Vad mer? Joo jag köpte en vakuumtestare i somras. 700 spänn. Tänkte den kunde vara bra att ha i samband med att bilens vakuumslangar verkade läcka och bilen gick inte som den borde. Men den har inte blivit använd en enda gång!! Jag fick ordning på vakuumslangarna utan att jag behövde koppla in denna vakuumpump..
Jaa typ så här ser det ut med mina prylar, använda någon enstaka gång i bästa fall.. Dags att lära sig något kanske? Men å andra sidan är det ju inte gratis att lämna in en bil för felsökning heller så i det perspektivet så var det väl inte så farligt. // det går alltid att rättfärdiga sitt beteende.. åtminstone tror man det //

Ytterligare en pryl som det inte finns plats för i mitt framtida liv? En vakuumtestare / bromsluftningsset från Biltema, kostade ca 700 dinaros i inköp. Aldrig använd, bra där!

Jösses vad mycket grejer man köpt på sig i ett sug av köplust. Men nu styr vi (jag) skutan åt ett annat håll!

Tjarrå!

Vad står frivillig enkelhet för egentligen?

Tidningen Kupé har en intressant artikel (november #11 2012). Jag tog mig friheten att fota artikeln och lägga upp den här, länkar har tyvärr en tendens att sluta fungera efter ett tag. Läs sidan 77, 78.
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=n7xx1xxr&gInitPage=1

Tydligen kallas man för en "simplifier" om man lever enligt "volontary simplicity" principer. Själv har jag givetvis mina egna tankar om detta och vill inte dras in i någon slags mall. T ex handlar jag inte alltid maten ekologiskt odlad etc. Jag äter djur, växter/spannmål, jag kör cykel, bil, jag flyger, jaa jag utnyttjar resurser som alla andra människor på den här planeten. Jag andas ut koldioxid. Jaa, som människa är jag en tärande individ på den här planeten, men jag vill inte ta livet av mig för det, nej jag älskar nämligen att vara del och utforska den här världen vi lever i.
 Jag förknippar inte frivillig enkelhet levesättet med att jag måste leva på ett speciellt miljömässigt sätt. (typ inte ha bil, ej flyga etc.) Nej, jag förknippar levesättet med frihet! Frihet att prioritera bättre i mitt liv. Få mer tid över till det jag vill göra, inte känner mig tvungen att göra. Att inte vara förslavad under prylar. You get my drift?

Intressant tjej som gillar frivillig enkelhet OCH bo på båt

För några år sedan hittade jag ett Youtubeklipp som beskrev boende på båt. Det var en glad tjej som heter Teresa Carey som blev intervjuad (troligen) av Kirsten Dirksen (faircompanies.com). // Liveaboard life: minimalism in a tiny home at sea //






I videon så bor Teresa på sin båt Daphne. Teresa ser ut att stormtrivas, och trots att hon (ser ut att vara) är ung så verkar hon besitta mycket klokhet. Jag tyckte det här var en intressant tjej så jag googlade hennes namn (första gången jag såg videon), men jag hittade inget speciellt som jag kunde härleda till att vara den här tjejen. Men igår kväll sökte jag på ”Liveaboards” på Youtube och hittade då samma video igen och nu när jag sökte på hennes namn så hittade jag på både en blog och att hon och en kille som heter Ben Eriksen (plus filmare) skulle göra en film (en seglingsäventyr dokumentär). Filmen beskrivs som ‘Thoreau meets Shackleton,’ här, vilket bara det låter väldigt intressant. Jag har bara läst lite av Thoreau hittills och jag vet att han gillade enkelhet. Thoreau är ju ett namn som ständigt dyker upp när man rör sig i 'frivillig-enkelhet-kretsar'.

En seglingsdokumentär som handlar om att hitta ett isberg - A Journey to find an iceberg. Bilden från: http://bccelizabeth.com/

Det är väldigt inspirerande att se filmer och videor med människor som man sympatiserar med (av någon konstig anledning =) ). Det känns också som man lär sig mycket, vilket alltid är skoj!

Nu när jag googlade lite till så verkar det faktiskt som att filmen är klar, spännande. Då får jag försöka ta mig och se om jag kan få tag i den!

Här finns lite mer information om filmen och en trailer: http://simplequestionmovie.com/

Teresas blog: http://sailingsimplicity.com Bilden från http://bccelizabeth.com/

Bens blog: http://bccelizabeth.com/

Om att göra sig lättrörlig

Igår slängde jag två stycken tält och två stycken Mc-hjälmar på återbruket. Jag har bestämt mig för att banta radikalt från många års röra som jag samlat på mig. Något som jag tror drabbar det flesta som bor någon slags fastighet och alltså är en landkrabba.
Jag har t ex resonerat att om det väl finns utrymme i lägenheten så kan det ju lika gärna utnyttjas. Det är ju dumt att det står oanvänt liksom.. Hur tänkte jag egentligen. Till slut blev det så mycket prylar så något var alltid ivägen = stor irrationsfaktor. Nu har jag i alla fall kommit på andra tankar. Jag vet att jag efter varje sommarsemester skrivit ner att jag måste ta tag i att rensa, men har sen kommit av mig till stor del. Nu har dock målet med  att bli mer lättrörlig verkligen slagit sig an i min hjärnbark. Jag behöver inte och har inte tid med 10 olika intressen / hobbies. Jag måste fokusera! Jag vet att jag troligen tjatar, men jag skriver detta till stor del till mig själv så jag kunna gå tillbaka och se hur jag resonerat och varför jag gjort mig av med så mycket prylar.

Bilden från: http://www.nordmills.se/sv/Kundsupport/Lilla-bageriskolan/Hygien/

Mindre prylar = mer frihet = mer lättrörlig = enklare liv = mer fokus

Den svåraste anpassningen är att avstå från en av mina hobbies t ex att ”do it your self”, allt från att fixa med elektronik till att mecka med fordon (cyklar, bil, motorcykel) som inte fungerar. Jag har med andra ord samlat på mig massor verktyg/instrument. Verktyg är något som måste finnas även i framtiden, men inte så mycket. Om man inte har rätt verktyg så blir det svårt, eller inte ens kul att jobba, därav min fashination av verktyg.  MEN.. Verktyg väger ju också en del så att släpa runt på verktyg som sällan eller aldrig kommer till användning fungerar inte. Nä, det blir nog till att leja bort mer framöver, eller återigen köpa på sig verktyg när ett sådant behövs.

Jag har också samlat på mig en drös med fina 80-90 talscyklar, dvs när kvaliteten på vilosopeder (felstavat, yes) i många fall var som bäst, lack, och materialval i komponenter etc. Reducerade stålramar och fina japanska mekaniska komponenter med enorm slitstyrka. Jag älskar verkligen att cykla (och det vill jag fortsätta med), men det går liksom inte att klämma in ett 10-15 st cyklar i ett mobilt fritt boende. Så tyvärr, vart jag ska göra av alla cyklar vet jag inte i dagsläget. Att sälja dessa fina cyklar kommer inte ge speciellt mycket dinaros och jag har åkt land och rike runt för att köpa dessa skönheter. Tänk vad mycket tid man lagt på ”icke meningsfull” sysselsättning egentligen.. Men men något ska man göra sägs det. Man ska inte gråta över spilld mjölk eller hur var det nu? Nu gäller det att lära sig av misstagen och inte göra om dom! Jag ser mer glädje fram emot framtiden och att göra mig mer lättrörlig!

Året som verkligen förändrat mitt sätt att tänka, 2012

Året 2012 har varit ett år som förändrat mig (det är åtminstone så jag känner just nu). Jag känner att jag måste ändra på mitt liv. Jag måste gå mot ett enklare liv, mindre prylar, mindre "intressen", mer fokus på det meningsfulla helt enkelt. Tiden räcker inte till om jag har för många saker, och ingenting blir liksom färdigt.

Ett misstag som jag insett under 2012.. Jag har samlat på mig alldeles för mycket prylar, det känns som att prylarna styr mitt liv, låser fast mig. Gör mig svårrörlig, och jag kan inte se att dom gör mig lyckligare. Visst är det trevligt att lyssna på en vacker låt i ett par välljudande högtalare, men just nu står det saker framför stereon, SÅ JAG KAN INTE använda stereon utan att liksom flytta på det som står framför. TO MUCH STUFF!!

- Nej, det är dags för föränding, göra det som känns jobbigt. Det är liksom inte jag längre. inte nu. Förr jaa, då samlades prylar, i och för sig fina prylar som jag kände glädje att införskaffa då, men som jag idag mest vill bli av med. Prylarna inkräktar på mitt utrymme på något sätt. Jag känner samma glädje som jag en dag gjorde att skaffa prylarna som jag nu gör när jag blir av med det. Samtidigt vill jag inte slänga eller ge bort saker, det är komplicerat, men tillslut är det enda alternativet.

Det är lustigt hur livet förändras när man blir inspirerad av något. När man läser en klok bok, när man hittar människor som berättar hur deras liv fungerar. Människor som vågat utmana det "vanliga", som har vågat satsa på sin dröm och sen verkligen upplever att dom gjorde rätt! Att dom inte vill gå tillbaka, etc. Det är så sant att "läraren kommer visa sig när studenten är redo". Inte förrän man mentalt är redo, inser man vad läraren försöker säga.

Internet är fantastiskt och jag lär mig massor genoma att läsa andras bloggar, eller foruminlägg. Fruktansvärt inspirerande, och jag inser att jag måste också testa detta.

Första steget som sedan ett antal år är påbörjat är att rensa. Det som många säger är svårast. Att göra sig av med alla prylar som man lagt ner massor med energi på att införskaffa. Är det inte lustigt? Tänk om jag hade kommit till samma insikt betydligt tidigare, men kanske måste man göra misstagen själv ibland? Jaa, troligen är det så. Jag får vara glad att jag kommit fram till det jag nu kommit fram till, då jag ändå är relativt ung..

Livet är fantastiskt, och intressen går som en berg och dalbana. Därför försöker jag skriva ner lite tankar så jag kan gå tillbaka och titta den dagen då jag vill göra om samma sak igen.

Låt oss ha ett fint 2013 med mycket utveckling i våra liv! Själv ska jag försöka utmana mig, och jag hoppas att det inte bara är snack. Näh, action är det som gäller! =)

God fortsättning!

Bo ombord på en Albin Vega, bo i båt på vintern

Jens Hahnebeck en sådan människa som inspirerar mig!  

Han gör det som många av oss drömmer om. Som tex att utmana det vanliga, som utmanar normen att leva i hus. Härom veckan så sändes ett litet reportage om en person som bor på båt, fick jag höra av mina arbetskollegor. Jag blev genast nyfiken och efter litet letande på Internet så hittade jag på klippet här:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/tvarsnytt/trangt-men-mysigt

Skärmdump från: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/tvarsnytt/trangt-men-mysigt

Living on a boat in winter - Sweden - Leva på en båt vintertid, Västerås färgehamn

 

 

Jens berättar bland annat att han sålde hus och bil och allt det vanliga som de flesta av oss samlar på oss.

Han bor nu i sin segelbåt som nu är fastfrusen vid Färgekajen i Västerås.

Han har även sin son Rasmus som är där mellan torsdag till söndag i veckorna. Sonen verkar stortrivas, mysigt som han säger. Kunna resa vart man vill nämner han bland annat, klok son. Dom har de mesta bekvämligheter man kan behöva.

 Jag tror det är en Albin Vega som dom bor i. En klassiskt båt med långköl från början på 70-80 talet.

Här är ett litet utdrag från klippet med reporter Sara:

----- ------------

Sara Ringhagen:
”Är det någonting du saknar?”

Jens Hahnebeck:

”-Nej, jag gör inte det. Jag vet att det låter konstigt, men det är inte så.

Det var himla skönt när jag väl bestämde mig att sälja. Du vet tidstjuven som jag upplever det. Som suger upp all min energi, alla mina pengar. När jag klev in i den här båten, det var så skönt att kunna släppa det. Att inte har allt det ansvar för en massa med olika saker som gör att jag blir tvungen att stressa hit och dit, för att få allt det där finansierat. Allt de där släpper jag nu. Nu har jag tid. Det innebär att om en kompis ringer mig på en onsdag eftermiddag och har problem med en båt.

>>Kan du komma och hjälpa mig?<<.

- Jaa, jag har alltid tid för alla Det är också en rikedom att kunna ställa upp för folk och att ha tiden.”

 -------- -----------

Jens ger intryck av att vara väldigt intressant. Tack Jens för att du delar med dig! 

Bo ombord på båt - Fritt fram vid Söder Mälarstrand

Bo på båt, det vore väl inte fel att bo ombord? Jag tilltalas av tanken.

Idag hittade jag följande artikel från november 2010. Det gjorde mig glad, det känns som vi går år rätt håll. Frågan är bara vad det kostar? Jag har en känsla av det kostar att få tillhöra en av dessa 25 permanenta båtboenden.

En elstolpe, vatten och avlopp är allt som behövs för ett bekvämt liv.

Artikeln från: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/fritt-fram-att-bo-pa-bat

Funderingar kring elektronikprojekt

Tänkte jag skulle rada upp några elektronikprojekt som jag tycker är intressanta (och som relaterar till målet om att leva fritt).

Låt mig först säga: Jag fumlar runt efter att försöka hitta ”lyset” så att säga. Kraftgenering har jag blivit mer och mer intresserad av på sistone (och inser att det är en väldigt viktig komponent i ett bekvämt liv.) Därav nedanstående funderingar.

11.  Skapa en desulfator, en egendesignad som bara kopplas in till ett batteri som i övrigt är frånkopplat från annan elutrustning. Dvs. ta bor sulftering (som framförallat byggs om då ett batteri står urladdat) hos blybatterier (aldrig fel). Jag har kommit rätt lång här och ska bara göra kretskort (när jag hittar tiden…). Visst finns det CTEK variant att köpa, men recond i den den är för ”snäll” kan jag tycka. (max 15,8 volt). Jag vill ha mer resultat och behöver inte vara så snäll med volten då jag vet vad jag gör (tror jag i alla fall. Det är en sak att verkligen tro sig veta. Det är inte säkert att det är samma sak som sanningen..)

2. En fältkontroller för att styra ström och spänning i en alternator (en trefas generator med fältlindningar som sätts igång separat (applicerar spänning till fältlindningen). (vanliga hos vanliga bilgeneratorer). Alltså kunna reglera både spänning och ström till en generator. Den behövs för att ladda blybatterierna på humanaste sätt, framförallt deep cycle batterier som kanske laddas ur upp till 50 procent ibland..
För den som är mer intresserad kan man läsa denna artikel:
https://homepower.com/sites/default/files/uploads/webextras/mark8.pdf 

 

Eller.. så köper ”man” (jag) en färdig kontroller typ Balmar MC-612 som har en ”amp manager” där det går att ställa in strömmen. Inget meckande! Det finns även temperaturkontroll av batteri och generator vilket är ett plus. Allt färdigt och klart, vet dock inte vad den kostar i Sverige..

Här finns en intressant diskussion om alternatorer  (jag vet inte vad heter på svenska, vi verkar kalla det mesta för generatorer som ju egentligen i grunden betyder att det är en dcmotor som generator, dvs kommutator mm) som används som 24 volt och här omnämns bl.a. Balmar MC612 regulatorn:

http://www.microcogen.info/index.php?topic=157

(jag har tolkat det som att det är R.B Gayle som skrivit det s.k. "vita pappret", klart läsvärt)

Det är alltså så att den vanliga voltregulatorn duger inte till om du har större djupurladdare batterier, då strömmen blir för stor att ladda med (inte hälsosamt för battierna). Till och med generatorn kan gå sönder vid för stor last. Du behöver även alltså kontrollera strömmen.

Övriga intressanta länkar:

Gällande MC612 laddningsregulatorn: http://www.storebroenergysystems.se/nav11645_453A723D55A845758F093C6315838C0A

33. Hubdynamo (för laddning eller allmän vindgenerator (cykelhjul som vindsnurra)

T.ex. dessa generatorer som sitter i ett framhjul på cykeln. T ex Shimano. Dessa försöker ge konstant ström och skickar ut en alternerande ström, visst låter det lustigt. Dom brukar stå något i stil med 6 volt och 3 watt. Mm elektronik är inte lätt och det är väl därför jag gillar det. Jag har märkt att jag gillar saker som jag tycker är svårt..

Tydligen ska det gå att kräma ur dessa alternatorer lite mer. Jag tror dom använder sig av någon slags permanentmagneter i dessa alternatorer (ej säker, men tror jag läst det). Det är inte en Lundell alternator i alla fall.

Grundläggande att börja med:

http://en.wikipedia.org/wiki/Bicycle_lighting_systems

Här nedan är några länkar jag funnit intressanta:

http://www.arenddeboer.com/bicycle-usb-charger-using-a-hub-dynamo-update/

http://www.arenddeboer.com/diy-hub-dynamo-usb-charger/

http://www.m-gineering.nl/son12vg.htm

http://parttimetinkerer.wordpress.com/2011/11/12/charging-gadgets-from-a-hub-dynamo/

http://www.bikeforums.net/archive/index.php/t-452921.html

http://yacf.co.uk/forum/index.php?topic=6672.15

Övrigt kul (som jag tittat på):

En wattmeter som inte kostar skortan..  Och sen att modifiera den för ”remote shunt” enligt Jeremy Harris: Läsvärt!
http://endless-sphere.com/forums/viewtopic.php?f=2&t=21976#p320027

Tyvärr är wattmetern hos Dx slut, men den kommer förhoppningsvis in igen.

Jag skulle tro att det är denna som Jeremy har byggt om. Temporary sold out

2.6" LCD Power Analyzer Watt Meter Checker (SKU: 66064)

Budade på en skåpbil hos kvarndammen

Hmm. Ingen skåpbil den här gången heller. Vad pratar jag om?
-Jo... Igår budade jag på en Toyota Hiace årsmodell 2003 (hos kvardammen, auktioner på nätet). Men jag tyckte priset stack iväg lite väl. Har man inte sett bilen i verkligheten är svårt att vara för "kaxig". Den här bilen var ju enligt beskrivningen omlackad och det syntes att bilen hade stått mycket utomhus. Rostblämmor vid stenskott osv. En välskött bil är inte lika rostprickig som denna var. Nu slapp jag ta mig tid och åka och hämta bilen i Kungälv, alltid något positivt.

Den hade dock säkert passat bra som van dwelling bil. Ståhöjd är nog inte fel.

Bilen verkade vara leasad av Skövde Kommun.

 Vinnare var pro_enterprise som köpte två Hiace bilar denna dag.

Även BigMove var med och budade. Själv stannade jag på 49 k. Jag tycker inte att drygt 60 000 plus resa (och tidsåtgång) för att hämta bilkraken var speciellt prisvärt, den så för rostig ut för detta.

Skärmdump från kvardammen dvs kvd.se

Här lite fler bilder från kvardammens auktion. Bilderna tillhör kvd.
http://www.kvd.se/

Toyota Hiace: Förarmiljö

Högt till tak i denna toyota av årsmodell 2003

Framifrån, denna bilmodell kallas Toyota Granvia i Storbritanien om jag inte misstagit mig

Bakifrån och sidan

Opss. backat in i något..

Rost, även om ytligt så syns det därmed att den är rätt misskött vad gäller tvättning mm. Även avgasröret var rostigt enligt beskrivning.

Mer teckan på dålig skötsel av bilen. Rostblämmor här och där, rostrinning på lacken osv.

Nej, jag får allt fortsätta hålla ögonen öppna för bra objekt..