Apropå skor, närmare bestämt sandaler

Jag har sett att minimalistiska bloggar har dokumenterat sina skoinnehav. Vissa som kommit långt har kanske totalt bara 9 st skor. Det är väldigt imponerande att bara klara sig på så få skor. Men de ska väl till kaffelatte folk som bara rör sig i asfaltmiljö för att klara de. ;-)

Själv äger jag skor i dessa kategorier.

Vinterskor, allt från rena skoterskor (klarar -30, skönt med varma fötter) till mildare varianter som klarar 0-5 minusgrader.
Gummistövlar, för att plocka svamp i skogen. Eller om man ska gräva i något land. Sker i princip aldrig numera.
Promenadskor, en drös med varianter
Träningsskor, också en drös med varianter, men kanske inte så många som man skulle kunna tro.
Sommarskor, typ sandaler
Finskor, har bara några stycken.

Våtskorna (vindsurfing, har jag sålt)

Jag är långt ifrån någon skoälskare, så jag har aldrig direkt tänkt på hur många skor jag har. Men fick mig lite av en tankeställare när jag gick igenom antalet sandaler.
Så... jag tänkte visa upp antalet i denna kategori: Alltså Sandaler. Jag har i alla fall inga Flip Flop skor! Jag aldrig fastnat för sådana. Fått skavsår mellan stortån och långtån. Jag är helt klart avis på er som kan gå långt i dessa skor. Finns ju riktigt snygga flipflop skor. Dom är nästan enkelheten själv.

(Att gå barfota på en strand eller gå barfota i par sandaler tycker jag är väldigt skönt, och förknippas för mig på något sätt med enkelhet och frihet.)

Trots att jag rensat ut några par sandaler finns det väldigt mångaa kvar. Totalt 9 par sandaler, varav 8 st syns här.

Mina sandeler, 2 st. par är aldrig använda.

Låt se vad har vi:

2 st. Teva (brukar hålla ihop bra)
1 st. Merrell, varierande kvalite på detta märke.

Sen 2 st. par från Jula. Ja, dom håller faktiskt ihop. Köpte ett par extra (för att spara tid, var argumentet). Lite överflödigt.

2 st. av mer skyddande modell för tårna. Tror jag köpte dom på Coop. Även här köptes ett par extra, (för att spara tid). Lika bra att köpa när man väl är i affären tänket. Det tänket får man nog ta och lugna sig med nu när man är en aspirerande minimalist.

Calypso, också detta är ett extrapar, då jag har dom andra på lönearbetet.

Nåja, tänker i alla fall inte slänga några. Det kommer ta sin tid att slita ner dessa, men det är planen.

För övrigt har jag testat att köpa billiga sandaler på  Lidl, men dom höll inte knappt en vecka av intensivt användande. Skippa deras sandaler är mitt tips. Däremot är har jag även testat Lidl:s träningsskor, dom har överträffat mina förväntningar. Märke Crivit Sports.
Tycker att Asics skor för 1600:- är lite väl magstarkt, bra med lite konkurens.

Vara samlare och samtidigt vara en minimalist?

Tänkte ta på mig domarhatten och börja döma. (OBS, detta är bara min ödmjuka åsikt, inte fakta.)

Såg en fråga av Patricia vid kommentarsfältet hos Minimalisterna som fick mig att börja fundera.

Frågan var ungefär såhär: Går det att leva minimalistiskt och ändå samla på något?

Går det med andra ord att överhuvudtaget samla på något om man är minimalist? (javet repetion är bra)
Mycket intressant fråga! Och när samlar man? När man köper hem 64 toarullar i ett svep. Samlar man då? Nej, inte riktigt va?

Eftersom jag är före detta samlare av cyklar (rent av missbruk) så är följande min åsikt.

-          Nej, det går inte att vara minimalist och samla på saker samtidigt. Då är man i konflikt med sig själv! Dualitet. En minimalist kan inte äga en massa ”bra att ha” saker. Minimalistrollen kan inte husera ett överflöd av ägodelar (även om dom är bra att ha).

Någonstans måste en gräns dras. Minimalistrollen har nog redan fått mer betydelse än vad ordet en gång grundades för, eller?

En sann minimalist (i mina ögon) äger bara det som är nödvändigt för henne eller honom. Det helt upp till var och en vad som är ”nödvändigt”. Men att motivera att det behövs 10-15 st cyklar för snart blir det tredje världskriget (eller någon annan dålig förklaring) och då behövs dom. Nej, då får du hitta en annan benämning, du får inte tillhöra minimalistgänget i alla fall. ;) Att tro att samlingen ska bli värd mer i framtiden håller inte heller som argument.

Själv är jag en aspirerande minimalist (strävar alltså åt minimalisthållet) och har helt lagt av med samlandet. Jag har fortfarande alltför många cyklar, men jag har i alla fall slutat köpa nya (samla).

Undantag finns alltid.

Om du har ”samlandet” som affärsrörelse, att du köper och säljer. Dvs. försöker genera en inkomst att överleva på, då må det vara ok.

Eller? Är jag ute och cyklar?

Vad tycker du? Går det att ”samla” och samtidigt kalla sig minimalist?

1 år av enkelt levene löfte har gått, que pasa?

För ungefär ett år sedan bestämde jag mig för att hoppa på "enkel levene löftet" som jag hittade på Sonya Kanelstrand's blog. Jag skrev förövrigt om det här.

Sist jag var inne och kollade var det nästan 3000 personer som skrivit på löftet..

I juli förra året gjorde jag denna "bräda".

Det har gått ganska bra, livet är enklare nu än för några år sedan. Jag har varit ganska duktig på att göra mig av med onödiga prylar även om det är en bit kvar att gå. Jag har fått mer tid över. Slipper lägga massa tid att sköta om överflödiga prylar. Bättre ekonomi. Jag har fått ett mer ökat fokus på vad jag vill åstadkomma. Jag har fått mer tid att jobba med mig själv. (Jaa, mycket självfokus här... )

Ett sådant här löfte hjälper mig att hålla mig på banan (ledstång) och inte falla dit för tillfälliga frestelser (som ständigt dyker upp då och då).

För cirka ett år sedan satte jag som mål att jag skulle ha gjort mig av med tillräckligt med prylar för att kunna flytta ut till en skåpbil. (javet, rätt radikal idé). Jag tänkte att det kunde innebära en del utmaningar (framförallt vintertid), men har väl bestämt mig för att lugna mig lite med den idén. :) Tänkte att det kunde vara intressant att läsa om. Det var väl lite tanken med bloggen, men nu har jag stagnerat i den "resan" kanske man kan säga (eller läs, rädd för förändring). Hur som haver.. Just nu känns det viktigare att ha möjlighet att jobba med mina projekt. Att få någonting färdigt!

100 procent enkelt levene människa? Njea..

Mer en kombo av frivillig enkelhet, minimalism och ambition.

Om man nu får loss mer tid av att välja ett enklare liv. Vad vill man då använda den tiden till? Delvis skriva blogginlägg som undertecknad? Eller kanske man vill göra som en av mina kusiner, åka och hälsa på sitt fadderbarn på Sri Lanka på semestern.

Var och en väljer.

Är syftet med att sträva efter enkelhet bara få mer tid att softa? Nej, inte för mig i alla fall, även om det vore bekvämt. Jag känner inte riktigt att min resa mot enkelhet går hand i hand med strävande efter bekvämlighet, mer tomgång, eller inaktivitet, eller "idle" som en och annan  enkelhetsbloggare skriver om. Nej, jag är ute efter mer fokus att jobba med några få ämnen.

Det enda som är klart är att allting ständigt förändras. Jag är inte riktigt samma person som för ett år sedan.

Finns det då inga nackdelar med enkelt levene löftet?
Jodå, möjligen att man känner sig lite udda i sammanhang där jakten på mer prylar och upplevelser fortfarande har stor betydelse.

Sammanfattningsvis: På det stora hela tycker jag enkelt levenelöftet varit positivt i alla fall.


Är det någon mer som tagit Enkelt Levene löftet? :-)

Fördelar med frivillig enkelhet, minimalism

Tänkte fortsätta "tjata" om Frivillig enkelhet, minimalism. Vad innebär det?

• Mindre med prylar att sköta om
• Mer tid att fokusera på sitt djupare syfte- och jobba mot det.
• Lättare att flytta, byta jobb, byta tillvaro. Lättare att bryta upp.
• Mer tid att skapa meningsfulla relationer. 
• Mer tid att jobba med sig själv, att utvecklas, reflektera över svagheter och metoder för att övervinna dessa.
• Mer tid att jobba med meningsfulla projekt.
• Mer tid att vara kreativ.
• Generellt ger minimalism mindre med "bördor" att bära.

Intressen som passar en aspirande minimalist:

Läsa böcker eller lyssna på ljudbok/podcast – Det finns så otroligt mycket intressant att läsa! Inköp av fysiska böcker undviks i största mån. Bibliotek är bra, men saknar tyvärr många av de böcker man vill läsa. Jag har tänkt att skaffa mig en E-bokläsare (sägs vara behagligare för ögat än en datorskärm). 
Vill man göra framsteg med sitt rensande passar det att lyssna på någon intressant podcast samtidigt som rensandet pågår.. Tex en Podcast om minimalism.
 

Skriva/reflektera/blogga. Visst är det bra att göra anteckningar på mobilen eller i en journal, men överlag så föredrar jag en riktig dator att skriva på. Riktigt tangentbord, plus det går att göra så mycket mer på en dator. Tänka på "papper".

En snabb laptop med tillgång till Internet.Helst en behaglig extra skärm att lägga ögonen på.
Att få ner sina tankar på papper gör en ofta mer klarsynt. Och det är lättare att få ett sammanhang. På något sätt känns det enklare att kasta en pryl om jag skrivet ner att den ska kastas. Det blir mer legitimt.

Träning av kroppen, styrketräning blandat med gruppass. Att göra sig riktigt andfådd sägs förbättra inlärningskapaciteten. Själv kör jag på Friskis eller sommartid utomhusgym, tycker det är skoj. Det behövs förstås lite träningskläder att variera med, men shorts och funktionst-shirtar tar väldigt lite plats. Enda nackdelen är väl att intresset kräver tillgång till tvättmaskin/tvättstuga då det blir mycket att tvätta..

Äta bra mat - säger sig själv att detta är vettigt. 

Fotografera/dokumentera - Att leta vackra omgivningar är att leva i nuet. Fantastiskt. Ett plus är att det passar extra bra om man bloggar och behöver lite bilder. Att bli bättre på att ta bilder är också kul.

Om man fortfarande känner behov av köpa något, hitta bra "affärer"/"deals", handla på börsen (finansmarknaden). Att undersöka ett företag, dess människor, deras tjänster eller prylar är mer allmänbildande än att köpa fysiska ting. Det stora plusset hos "värdepappersköp" är att det inte blir massa prylar att husera någonstans. Chansen är också större att du får mer tillbaka när du säljer jämfört med att sälja ting.

Cykla. Till skillnad mot bil så kostar en cykel i princip ingenting i jämförelse. Ingen försäkring, ingen besiktning, inga parkeringsböter, ingen parkeringsavgift, ingen skatt för att använda vägarna (motsvarande bilskatt). En cykel är också väldigt billig att reparera! Vi kan bara tacka för att politikerna inte har gett sig på och reglerat sönder denna marknad (också). Plus att man får lite motion på köpet.

Promenera - enkelt och omkomlicerat sätt att uppleva nya omgivningar på ett harmonisk sätt. Själv föredrar jag att lyssna på något inspirerande under tiden.

Meditation, medveten närvaro, träna hjärnans prefrontala cortex, använd 20 minuter varje morgon och kväll för att öva på att få sinnet fridfullt. Ger dig förhoppningsvis i slutändan ett bättre omdöme. 

Är man stressad av olika tankar är det skönt att meditera.


Har du fler förslag som passar?

What´s the plan?

Vad är huvudspåret / planen? (Med risk för att tjata... men det är dessa tankar som snurrar för stunden)

Göra mig av med allt ”onödigt”. Just nu håller jag på och rensar/flyttar över prylar från en relativt nyinhandlad bokhylla (Bestå från Ikea). När den inhandlades var jag fortfarande inne på att göra ett snyggt hem. Jodå, trots att jag är en aspirerande minimalist så är jag fortfarande svag för vackra ting (och brottas forfarande då och då med mitt ”gamla” jag, som gillar prylar). Bokhyllan är snygg (blank tjusig pianolack), men är ”onödig” just nu. Bokhyllan fyllde sin funktion när den införskaffades, just av skäl att kunna ”gömma” undan (massor av) prylar i den. (det går att stänga alla hyllor med en dörr och gömma oredan).

Just nu känner jag en väldig börda utav alla prylar, precis som jag känt sista åren. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det måste vara mitt undermedvetna som ger denna börda. Börda + reflektion = progression. Förändring är jobbigt för vissa delar av hjärnan.  Dom onödiga prylarna måste bort helt enkelt, så är det bara. Det är ganska anmärkningsvärt vad nya insikter kan göra. ALLA prylar ska dock inte bort. Jag behåller ca 20 procent. Paretoregeln 20/80. Framförallt prylar jag faktiskt använder och som behövs i mina ”projekt”.
Jag har många gånger tänkt tillbaka på hur det var när man flyttade hemifrån i 19 årsåldern. Det lustiga är att jag redan DÅ hade vad jag IDAG suktar efter. Dvs. en lägenhet som var ganska tom på prylar. På den tiden suktade jag tvärtemot efter mer prylar.. Jag trodde det kanske skulle ge mer lycka, kanske göra att andra accepterade/tyckte om mig bättre eller något i den stilen (villfarelser helt enkelt, (tack Q)). Påverkad av olika intryck (reklam mm) om var lyckan troddes finnas.. Som vi alla vet… det handlar mycket om yta, prylar, intryck och utseende i dagens förvirrade värld.
Tänk hur man kan förändra sig och att man först måste komma till en nivå innan man begriper att man faktiskt hade det bättre i all enkelhet. Att sen många människor inte förstår och tycker man är konstig som går på minimaliststigen, försöker jag ”skita” i. Jag tillhörde själv denna grupp en stor del av mitt liv.

Varför / Huvudsyfte?
Jag vill ha mer fokus (mindre distraktioner), känna mig mer fri, lättare kunna "dra upp ankaret" och ge mig ut på nya äventyr, kunna lönearbeta mindre, jobba mer med egna meningsfulla projekt Långsiktigt mål är ju att slippa behöva gå till ett frustrerande ställe där man blir dränerad på mental energi..

--- --
Några sista ord.. Och något jag själv ofta glömmer:

"The world is a playground, my work is a game, and life is a ride." - Tim Ferriss

Det är lätt att stressa runt, vara förvirrad / vilsen och glömma att ha det enkelt och kul!! Det finns oändligt med möjligheter där ute! Unna dig några timmar skoj i helgen, det ska jag försöka göra! Lev i nuet och grubbla inte på morgondagens bekymmer (men fly för den skull inte bekymmer, ta tag i dem direkt).

Likheter mellan ingenjörer och minimalister?

Häromdagen skrev minimalisterna.se om olika karaktärsdrag hos minimalister.

Eva gav då följande intressanta kommentar hos minimalisterna.se som jag tyckte var spännande att läsa:

”Väldigt många med dessa karaktärsdrag är ingenjörer. Alla sådana jag mött tar ofta orden pengar, kapitalförstöring, investering, sparande i sin mun. De lever långt under sin höga inkomst, framstår för de oförstående/storkonsumenten som snåla. De som är okunniga om vad de gör uppfattar dem som fattiglappar, ofta glada sådana utan att de fattar varför… Generaliserar nu förstås men efter nästan ett halvt livs bekantskap med dessa typer ser man mönster. Man bör gifta sig med en ingenjör om ens värderingar går ihop med stabilitet, sparsamhet, ordning&reda och enkelt men högkvalitativt leverne. Äventyrsresor och intellektuell stimulans ingår oftast också. Har inte mött något av allt detta i samma utsträckning bland andra människor, inte ens bland ekonomer.”

Jag tyckte detta stämde mycket väl med mina egna intrycka av just ingenjörer. Jag bestämde mig då för att filosofera lite kring om det fanns likheter mellan ingenjörer och minimalister. Alltså detta är lite av mina intryck av ingenjörer.

Jag skrev följande generaliserande kommentar:

 Eva, även jag som är en ingenjör håller med dig. Jag jobbar med en drös olika ingenjörer på vardagarna så borde ha lite koll på hur dom är. Japp, inte är de/vi några större spenderare (förutom vid bilinköp/bostad). Även om vi kanske varit det i ett tidigare skeende i livet.

Jag känner ingen ingenjör som direkt är någon storkonsument, eller lever över sina inkomster/tillgångar. Även om det finns en och annan som gillar att shoppa tekniska prylar...

Vad gäller äventyr tror jag detta följer med den personlighet som fanns innan man valde att bli ingenjör. Det finns alltså olikheter hur pass mycket äventyr som ingenjörer gillar. Där jag själv gillar en balans av äventyr och vardag.

Ingenjörer är ofta intresserade av hur saker/världen fungerar - vetenskap. Intellektuell stimulans japp. Alla gånger, ingenjörer gillar inte när huvudet inte behövs användas. Vi gillar inte heller onödig administration.

Själv är dessutom jag intresserad av psykologi, ekonomi/finans, inte bara teknik. Det brukar dock vara främst teknik i någon form som ingenjörer gillar. De drag som förenar minimalister med ingenjörer är väl just enkelhet, fokus och påtaglighet. Det lönar sig ofta att konstruera något så enkelt och tydligt som möjligt. Det är enkelt att i brist på kompetens göra saker komplicerade, men dom bästa konstruktionerna är enligt min mening oftast enkla i sin uppbyggnad. Och för att göra detta krävs ofta betydligt mer tankekraft än att bygga något komplext och invecklat = svårtförstått. Så just där finns mycket likheter mellan ingenjörer, minimalism och frivillig enkelhet. Nu är det ju också så att vi ingenjörer skiljer oss åt i social kompetens (som de flesta andra). Det finns ingen röd tråd där alltså. Jag har träffat ingenjörer som är väldigt socialt kompetenta och sedan även en del som inte är speciellt trivsamma att arbeta med. Detta har dock ingen koppling till just ingenjörer, det gäller de flesta andra också. En del ingenjörer har lätt att snöa in sig på saker. Grundtanken för en ingenjör är att vara en problemlösare, vilket kan vara både positivt och negativt.

Positivt: En ingenjör har ofta en lösning (bra eller dålig kan alltid diskuteras) på ett problem efter lite funderande.

Nackdelen. Det är inte alltid så kul att prata med en ingenjör när man bara vill ha lite förståelse, empati och närvaro etcetera. Ingenjörer har ju rätt dåligt rykte hos en del tjejer på grund av detta. "Stela, tråkiga ingenjörer" osv. Tråkiga mest för att man inte förstår ämnet tror jag. Detta gäller ju alla ämnen som man inte kan relatera till. Jag brukar också uppfatta samtalsämnen som jag inte kan relatera till som just tråkiga.

En del ingenjörer kan också vara dåliga lyssnare och har ofta behov av att hävda någon åsikt (vad man ska göra åt något problem)..(det finns alla typer)  En del är väldigt bra på att avbryta andra människor också och försöka komma med någon bättre "lösning". Eller så är det bara så att det är populärt att anställa personer som anses vara drivna/extroverta? Vad vet jag?. Det kan vara lite brist på respekt för andras åsikter ibland, tyvärr.
Ett annat drag jag tycker mig märkt är tendensen att undvika att prata skit om folk. Hos en del i alla fall. Det blir isåfall mer logisk istället för mer känslomässig kritik. Detta anser jag vara positivt. Väldigt lite skitprat bakom ryggen hos de flesta ingenjörer.

Det är dock inte alltid man vill ha förslag på lösningar när man pratar med någon (berättar om sina problem). Ibland kanske man bara vill ha lite tröst och medhåll. Min uppfattning är att ingenjörer tror också väldigt mycket på intellektet och att det mesta går att lösa med det, just för att det används väldigt mycket i arbetet. Det kan dock bli aningen lite för mycket teori kanske.. när det är lättare att bara pröva.

Det kan också vara svårt att prata för mycket i generaliserande former med vissa ingenjörer eftersom detta då inte är sant i alla fall (eller kan bevisas!!). Det kan störa vissa ingenjörer som inte ser det man säger som alltid sant. Detta kan göra det rätt frustrerarande att prata med vissa ingenjörer som inte begriper att man pratar just i generaliserande termer.

Vad gäller meditation, mindfulness, medveten närvaro.. jag tror inte det är ett karaktärsdrag hos ingenjörer, sådant är för ”flummigt” för "normala" ingenjörer tror jag. Jag försöker dock har en mer öppen inställning och är därmed "flummig" eftersom jag mediterar då och då. Detta är dock inget jag lärt mig från ingenjörsvärlden, utan mer från minimalismvärlden och personlig utveckling.. Jag gillar att plocka russina ur kakan så att säga.

Vad har jag missat? Finns det fler karaktärsdrag som hör samman med ingenjörer?

Skillnad mellan män och kvinnors minimalism?

Häromveckan lyssnade jag på en podcast av Untitled Minimalism med Robert Wall. Det var en av mina favoritbloggare (inom minimalism) som var med, nämligen Joshua Becker från Becoming Minimalist. Avsnitt: #7 – Seeds Of Minimalism with Joshua Becker
Kan tipsa om att det finns många fler intressanta avsnitt att lyssna på!!

Åter till den röda tråden (som jag inte ens startat). Med risk för att hamna i någon slags genusdebatt (hjälp) så diskuterades det om det var någon skillnad mellan män och kvinnors minimalism. I programmet sa bland annat Joshua att han upplevde att tjejer vill ha det lite mer ”hemtrevligt” (åtminstone hans fru/flickvän). Joshua hade någon tes om att männen kanske har lättare att rensa bort tex även fotografier eller annat som gör det ”hemtrevligt”? Joshua brukade dock sansa sig i rensningen när hans fru ville behålla något, och höll oftast med om att det ökade trivselkänslan att ha kvar vissa saker. Jag fick dock intrycket att Joshua hade nog rensat bort en del av frugans prylar om han fick möjlighet. Det kan vara svårt att se "attachment" som tillhör andra.

Om jag själv ska tycka något så är min känsla att kvinnor/tjejer är mer intresserad av heminredning än vad killar är. Jag generaliserar såklart. Jag tror det säljs betydligt fler "heminredningstidningar" till det kvinnliga könet helt enkelt. Min upplevelse är att någon form av mysigt näste kanske är viktigare för tjejer än killar, rätt eller fel? Jag kan dock tycka att det är inte alls är något fel med lite ”mysighet”. Men tittar jag hemma hos mig så har ”mysigheten” fått stryka lite på foten (jag vill ju bli mer lättrörlig i grunden). Å andra sidan är ju fördelen att det mindre plotter nu än tidigare.
Min känsla är dock att det kanske finns fler män som samlar på saker, som alltså har något sjukligt beteende av att samla på ett visst intresseområde. Jag själv har ju tillhört denna grupp (och gör väl kanske än med alltför många cyklar, "ongoing project så att säga"). Jag har dock inget som helst belägg för mina empiriska undersökningar :)

Tittar man runt lite på nätet så får man nästan intryck att det är fler tjejer (fler tjejer som bloggar kanske?) eller åtminstone minst lika många tjejer som är intresserade av minimalism som killar.

Är det någon skillnad på män och kvinnors minimalism? Upplever du någon skillnad?


Eller är det bara socialt påtryckna fördomar som gör att man upplever någon skillnad?

Slänga ut soffan?

En nygammal tanke snurrar i huvudet... Ska man ta "hacka" sönder soffan i vardagsrummet? Göra sig av med den, en gång för alla? Aldrig att jag orkar bära ner soffan HEL genom trappen igen, det var tillräckligt jobbigt att göra det EN gång (när den skulle in i lägenheten), den måste slås sönder (Ive got just the tools for it).
Ok, låt oss göra oss av med den.. OCH .. Alltså inte skaffa någon ny? Är det för extremt? (Soffan är en bäddsoffa som hängt med i många år). Klarar man sig utan en soffa?

- Jo, jag skulle nog överleva, no doubt.

Så skönt med enkla ja och nej frågor. Perfekt att ställa spetsfrågor: Gör den där soffan mig lyckligare?

- Nej. den är bara bekväm då och då.
 
Ok, anta att jag hackar sönder soffan i helgen, vad ska ta dess plats? Hmm..
 Tyvärr får nog inte hammocken (kanske ett dumt inköp, after all) plats där istället (typ dubbelt så lång), och hammocken kan ju inte bära så många personer som en soffa. Min soffa kanske kan ta 3 personer i alla fall.

Skulle man lägga en madrass där istället kanske? (då finns lite bekvämlighet kvar) Visst det blir inte "snyggt", men jag kan ju alltid säga att jag har en Futonsäng, det låter lite tjusigare (i teorin), eller?

- Jodå, jag har även slagits av tanken att ställa mina två Brazzestolar (ni vet små ihopfällbara strandstolar) där istället. Men det lär se för taaaaskiiiigt ut, hahah.

Ibland blir jag (mitt falska jag, egot) lite rädd för vad jag håller på med! Har jag gått och blivit tokig som kastar iväg alla dessa "värdefulla" saker?!? De flesta människor i min närvaro ifrågasätter vad jag håller på med..

Samtidigt börjar jag ifrågasätta på ett positivt sätt. "Vad f-n, det går ju inte ens att ligga raklång i soffan" (måste liksom lägga fötterna på armstöden). "Whats up with that", liksom. Den tar trots allt en del plats. Behövs den verkligen? Nej, jag ska ju producera, jag ska banne mig inte ligga och lata mig i en soffa inte.. right? "Det här är bara bra för din disciplin, Per-Gunnar!"

Så vart kom denna tanke ifrån kanske du frågar dig? Att tänka är nytt är ju inget jag gör i onödan, så varifrån kommer inspirationen?

Okok, jag ska berätta.. , jag har nyss läst ett inspirerande blogginlägg av Miss Minimalism .Där skriver hon och hennes karl om deras uteblivna soffköp. Läs, inlägget, det ger energi att rensa!

Om man nu prompt vill ha en soffa så verkar detta vara ett smart sätt, kolla in länk här. Barcelona stolar. Lego style, smart måste jag säga!

*tänker*..Hmm... Jag ska fundera ett tag på om soffan är en keeper eller inte.. Ej göra något förhastat nu..Hold your horses, boy. Var inte för ivrig... be rational..

Från det ena till det andra.. Lite senare idag ska jag som kontrast till sofftankarna åka till Kungsåra Bilskrot, kanske återkommer om den lilla utflykten. Det är mitt gamla jag som tycker det ska bli skoj att åka och titta på prylar, bilar som gjort sitt. Jag letar kurvhantag till en av mina bilar! Måste man ju ha eller hur?! Ahh.. dessa ständiga pryltankar som återkommer då och då.. but.. I will conquer in the end! :-)

Sharrå!

Tankar kring Hammock (även kallad sängmatta)

För stunden är jag nyfiken på hammockar. Jag har läst många som tycker dom sover väldigt bra i en hammock. Jag tänkte utvärdera om en hammock är någonting min rygg gillar för ett tag sedan köpte jag en hängmatta med stativ för att testa i lägenheten. Japp en stor otymplig sak. (nästan 4 meter lång!!) Egentligen är det emot mina aspirerande minimalismplaner (men det går alltid att hitta motiv till att få bryta, right?).

 Priset var dock helt överkomligt och jag måste ju testa för att veta (eller hur?!). Om det fungerar bra så tänker jag mig i framtiden kanske en säng som hänger i något. Jag vill dock helst inte göra något ingrepp i boendemiljön, så får se hur man lyckas med det. Det borde gå att hitta en relativt optimal, enkel och minimalistiskt konstruktion (dont ya think?). Om utrymmet behövs så plockar man helt enkelt bort sängen och stuvar undan. Jag tycker just nu att det verkar väldigt smart ! Får se vad jag tycker om ett tag. :)
Nedan lite bilder på principen för en hängande säng. Man undrar bara hur mycket en sån här säng gungar...

Får se om jag lyckas montera upp sängmattan och dess stativ i helgen. Kul!
 Den säng som jag köpt är lätt att montera isär, men det är ändå en hel del rör som ska "gömmas" undan vid undanstuvning. Nedan lite bilder på andra konstruktioner:

Har du testat att sova i en hängmatta eller hammock? Vad tyckte du?

Bilden från: http://image.made-in-china.com/2f0j00dZwTONIHkubf/Hot-Outdoor-Wood-Hammock-Stand-QW13-.jpg

Bilden från: http://www.hammocks.me.uk/suntime-seychelles-hammock-with-nets/

Bilden från: http://i00.i.aliimg.com/photo/v0/302498126/hammock.jpg

Bilden från: http://www.inspirerend-wonen.be/zomerkriebels/wegdromen-in-je-zomerse-hangmat.html

Ordet MINIMALISM och dess innebörd (för mig), tankar

Tankar om Minimalism

 När jag först hörde talas om det så förstod jag ingenting. Vaddå, ”minimalism”. Jag hade tidigare alltid förknippat ordet med en viss arkitekturisk stil. Enkla, designade lokaler med ytterst få möblemang. För mig fanns bara ordet minimalism i samband med någon sparsmakad inredningsstil. Min tolkning var att minimalism det var en designstil. Punkt. Tyvärr är det lätt att få det intrycket. Jag tittade t.ex. igenom Stadsbibliotekets böcker i ämnet och det fanns en del böcker. Men dessa verkar bara handla om sparsmakad inredning enligt enkel stil. Böcker för folk som gillar inredning och arkitektur gissar jag. Det är inte riktigt min kopp av te. Jag har inte ens lånat böckerna för det är inte den delen av minimalism jag söker. Jag söker nämligen RESULTATET av vad minimalism kan ge.

Visst kunde jag tycka att det ”såg” bra ut med minimalistisk design, men jag ville absolut inte bo så där. 

Mina första tankar var något i stil med ”Herregud, vad skulle jag då ta mig för hemma?! Inga verktyg, inga projekt, inga intressen”. ”Supertråkigt måste det vara att bo sådär!” ”Vad ska man göra liksom, bara sova där?”

Jag har haft precis samma känsla tidigare då jag tyckte hotell var tråkiga eftersom jag inte hade mina prylar där. Jag kände det inte som jag var hemma. Nu för tiden trivs jag mycket bra på hotell. Jag är nöjd bara jag har med en bra bok/böcker och en laptop. Jag har betydligt lättare att fokusera. Mina nödvändigaste prylar tillsammans med mobiltelefonen och en kamera klarar jag mig hur bra som helst på.

Jag fick upp ögonen för kanske drygt ett halvår sedan. Jag hittade förebilder som faktiskt förklarade på ett annat sätt, så att jag förstod. Fantastiskt! Min tidigare utrensningen fick sig en skjuss och en andra växel lades i (kan man säga). Minimalism och mina målbilder hjälper mig alltså att rensa!!

Kronan ramla ner liksom, kugghjulen där uppe i pallet gick till nästa läge och jag upptäckte ett fantastiskt verktyg.

Nu inser jag att minimalism är vägen för FOKUS för mig. Något jag faktisk behöver göra. FOKUSERA.. Inte jaga två kaniner (för då fångar man ingen - ordspråket).. Jag har väldigt lätt att falla för känslor om att ditt och datt verkar skoj. Speciellt grejer som ser häftiga ut. Sen plötsligt har man skaffat en massa prylar som bara blir liggande och jag är då redan i full fart med att upptäcka nästa grej. Hela den livsstilen gräver hål i plånboken och lämnar ett spår av prylar efter sig. Prylar som det sen är svårt att göra sig av med. Prylar som låser fast mig och får mig att känna mig ofri..

Minimalism och frivillig enkelhet får mig också att återupptäcka härligheten i enkla sysslor. Som att ta en promenad, cykla eller träna. Intressen behöver inte innebära en massa (dyra) prylar. Det går att välja bort dessa intressen och ändå vara lika lycklig. Just detta begrep jag inte tidigare.

Vad betyder ordet Minimalism för dig?

Tankar om enkelt hotellrum, Ayia Napa

Jag har precis återkommit från en resa till Cypern. Läs om mina små betraktelser nedan..

Detta sas vara den finaste stranden i Europa, Nissi Beach. Mjaa, det säger de flesta om sina stränder. Men fin var den.

Jag har alltid tidigare sagt att jag tycker det är så sterilt och tråkigt att bo på hotell. På svenska hotell går det inte ens att flytta vissa möbler då dom ofta sitter fast. Jag har tyckt att det finns liksom inget att göra på hotellrummet, inga projekt att ta tag, dom vardagliga sysslorna som man har massor av hemma finns inte. Inte ens städa behöver man göra liksom.



Enkelt Basic Hotellrum hos Pavlinia, Ayia Napa, Cypern 2013



Men jag har bytt åsikt.. Sedan jag började intressera mig mer för minimalism så uppskattar jag enkla hotellrum alltmer (även om det är lite drygt att anpassa sig till när städaren kommer osv).

Hur kommer det sig att jag funderar på dett?

-          Jo, jag hade nyligen en veckas semester på Cypern, Ayia Napa. Hotellrummet var enklast tänkbara, men det fanns i alla fall kök (gasspis). Ingen TV tack och lov.

Jag hittade en riktigt billig sista minuten till Hotell Pavlinia. Och jag åkte själv för att få tid att fokusera, främst ville jag få tid att fundera, läsa, skriva och bara ha det underbart skönt i värmen. Visst tycker en och annan att man är konstig som åker själv, men det är oftast inget problem att träffa människor för det. Det blir vad man gör det till.

Jag hade med mig två resväskor och en ryggsäck. Systemkamera, mobil, dator, och tre böcker förutom kläder, cyklop och ett par extra sandaler. Det var allt jag behövde!! Man inser hur lite man faktiskt behöver och det är befriande! Jag hade inte en tråkig stund, snarare hann jag inte med allt jag ville göra. En underbar skön vecka helt enkelt.

Så vad vill jag då säga.

-          Jo, jag inser att jag är på rätt väg, minimalism och frivillig enkelhet är min väg att kunna fokusera mera. Det känns fortfarande helrätt. Jag fortsätter att rensa och sälja av saker.

På vägen hem från Arlanda, när jag satt i Swebus-bussen och funderade på allt jag upplevt så kom jag på mig själv önskande att få komma hem till en lika enkelt och minimalistiskt hem. Nu är verkligheten inte så, men jag såg visionen och det var det viktiga. Så jag har annonserat lite elektronikprylar och ett skinnställ på Tradera. Jag fick också sålt min amatörradio, så det går sakta framåt!