What´s the plan?

Vad är huvudspåret / planen? (Med risk för att tjata... men det är dessa tankar som snurrar för stunden)

Göra mig av med allt ”onödigt”. Just nu håller jag på och rensar/flyttar över prylar från en relativt nyinhandlad bokhylla (Bestå från Ikea). När den inhandlades var jag fortfarande inne på att göra ett snyggt hem. Jodå, trots att jag är en aspirerande minimalist så är jag fortfarande svag för vackra ting (och brottas forfarande då och då med mitt ”gamla” jag, som gillar prylar). Bokhyllan är snygg (blank tjusig pianolack), men är ”onödig” just nu. Bokhyllan fyllde sin funktion när den införskaffades, just av skäl att kunna ”gömma” undan (massor av) prylar i den. (det går att stänga alla hyllor med en dörr och gömma oredan).

Just nu känner jag en väldig börda utav alla prylar, precis som jag känt sista åren. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det måste vara mitt undermedvetna som ger denna börda. Börda + reflektion = progression. Förändring är jobbigt för vissa delar av hjärnan.  Dom onödiga prylarna måste bort helt enkelt, så är det bara. Det är ganska anmärkningsvärt vad nya insikter kan göra. ALLA prylar ska dock inte bort. Jag behåller ca 20 procent. Paretoregeln 20/80. Framförallt prylar jag faktiskt använder och som behövs i mina ”projekt”.
Jag har många gånger tänkt tillbaka på hur det var när man flyttade hemifrån i 19 årsåldern. Det lustiga är att jag redan DÅ hade vad jag IDAG suktar efter. Dvs. en lägenhet som var ganska tom på prylar. På den tiden suktade jag tvärtemot efter mer prylar.. Jag trodde det kanske skulle ge mer lycka, kanske göra att andra accepterade/tyckte om mig bättre eller något i den stilen (villfarelser helt enkelt, (tack Q)). Påverkad av olika intryck (reklam mm) om var lyckan troddes finnas.. Som vi alla vet… det handlar mycket om yta, prylar, intryck och utseende i dagens förvirrade värld.
Tänk hur man kan förändra sig och att man först måste komma till en nivå innan man begriper att man faktiskt hade det bättre i all enkelhet. Att sen många människor inte förstår och tycker man är konstig som går på minimaliststigen, försöker jag ”skita” i. Jag tillhörde själv denna grupp en stor del av mitt liv.

Varför / Huvudsyfte?
Jag vill ha mer fokus (mindre distraktioner), känna mig mer fri, lättare kunna "dra upp ankaret" och ge mig ut på nya äventyr, kunna lönearbeta mindre, jobba mer med egna meningsfulla projekt Långsiktigt mål är ju att slippa behöva gå till ett frustrerande ställe där man blir dränerad på mental energi..

--- --
Några sista ord.. Och något jag själv ofta glömmer:

"The world is a playground, my work is a game, and life is a ride." - Tim Ferriss

Det är lätt att stressa runt, vara förvirrad / vilsen och glömma att ha det enkelt och kul!! Det finns oändligt med möjligheter där ute! Unna dig några timmar skoj i helgen, det ska jag försöka göra! Lev i nuet och grubbla inte på morgondagens bekymmer (men fly för den skull inte bekymmer, ta tag i dem direkt).

Likheter mellan ingenjörer och minimalister?

Häromdagen skrev minimalisterna.se om olika karaktärsdrag hos minimalister.

Eva gav då följande intressanta kommentar hos minimalisterna.se som jag tyckte var spännande att läsa:

”Väldigt många med dessa karaktärsdrag är ingenjörer. Alla sådana jag mött tar ofta orden pengar, kapitalförstöring, investering, sparande i sin mun. De lever långt under sin höga inkomst, framstår för de oförstående/storkonsumenten som snåla. De som är okunniga om vad de gör uppfattar dem som fattiglappar, ofta glada sådana utan att de fattar varför… Generaliserar nu förstås men efter nästan ett halvt livs bekantskap med dessa typer ser man mönster. Man bör gifta sig med en ingenjör om ens värderingar går ihop med stabilitet, sparsamhet, ordning&reda och enkelt men högkvalitativt leverne. Äventyrsresor och intellektuell stimulans ingår oftast också. Har inte mött något av allt detta i samma utsträckning bland andra människor, inte ens bland ekonomer.”

Jag tyckte detta stämde mycket väl med mina egna intrycka av just ingenjörer. Jag bestämde mig då för att filosofera lite kring om det fanns likheter mellan ingenjörer och minimalister. Alltså detta är lite av mina intryck av ingenjörer.

Jag skrev följande generaliserande kommentar:

 Eva, även jag som är en ingenjör håller med dig. Jag jobbar med en drös olika ingenjörer på vardagarna så borde ha lite koll på hur dom är. Japp, inte är de/vi några större spenderare (förutom vid bilinköp/bostad). Även om vi kanske varit det i ett tidigare skeende i livet.

Jag känner ingen ingenjör som direkt är någon storkonsument, eller lever över sina inkomster/tillgångar. Även om det finns en och annan som gillar att shoppa tekniska prylar...

Vad gäller äventyr tror jag detta följer med den personlighet som fanns innan man valde att bli ingenjör. Det finns alltså olikheter hur pass mycket äventyr som ingenjörer gillar. Där jag själv gillar en balans av äventyr och vardag.

Ingenjörer är ofta intresserade av hur saker/världen fungerar - vetenskap. Intellektuell stimulans japp. Alla gånger, ingenjörer gillar inte när huvudet inte behövs användas. Vi gillar inte heller onödig administration.

Själv är dessutom jag intresserad av psykologi, ekonomi/finans, inte bara teknik. Det brukar dock vara främst teknik i någon form som ingenjörer gillar. De drag som förenar minimalister med ingenjörer är väl just enkelhet, fokus och påtaglighet. Det lönar sig ofta att konstruera något så enkelt och tydligt som möjligt. Det är enkelt att i brist på kompetens göra saker komplicerade, men dom bästa konstruktionerna är enligt min mening oftast enkla i sin uppbyggnad. Och för att göra detta krävs ofta betydligt mer tankekraft än att bygga något komplext och invecklat = svårtförstått. Så just där finns mycket likheter mellan ingenjörer, minimalism och frivillig enkelhet. Nu är det ju också så att vi ingenjörer skiljer oss åt i social kompetens (som de flesta andra). Det finns ingen röd tråd där alltså. Jag har träffat ingenjörer som är väldigt socialt kompetenta och sedan även en del som inte är speciellt trivsamma att arbeta med. Detta har dock ingen koppling till just ingenjörer, det gäller de flesta andra också. En del ingenjörer har lätt att snöa in sig på saker. Grundtanken för en ingenjör är att vara en problemlösare, vilket kan vara både positivt och negativt.

Positivt: En ingenjör har ofta en lösning (bra eller dålig kan alltid diskuteras) på ett problem efter lite funderande.

Nackdelen. Det är inte alltid så kul att prata med en ingenjör när man bara vill ha lite förståelse, empati och närvaro etcetera. Ingenjörer har ju rätt dåligt rykte hos en del tjejer på grund av detta. "Stela, tråkiga ingenjörer" osv. Tråkiga mest för att man inte förstår ämnet tror jag. Detta gäller ju alla ämnen som man inte kan relatera till. Jag brukar också uppfatta samtalsämnen som jag inte kan relatera till som just tråkiga.

En del ingenjörer kan också vara dåliga lyssnare och har ofta behov av att hävda någon åsikt (vad man ska göra åt något problem)..(det finns alla typer)  En del är väldigt bra på att avbryta andra människor också och försöka komma med någon bättre "lösning". Eller så är det bara så att det är populärt att anställa personer som anses vara drivna/extroverta? Vad vet jag?. Det kan vara lite brist på respekt för andras åsikter ibland, tyvärr.
Ett annat drag jag tycker mig märkt är tendensen att undvika att prata skit om folk. Hos en del i alla fall. Det blir isåfall mer logisk istället för mer känslomässig kritik. Detta anser jag vara positivt. Väldigt lite skitprat bakom ryggen hos de flesta ingenjörer.

Det är dock inte alltid man vill ha förslag på lösningar när man pratar med någon (berättar om sina problem). Ibland kanske man bara vill ha lite tröst och medhåll. Min uppfattning är att ingenjörer tror också väldigt mycket på intellektet och att det mesta går att lösa med det, just för att det används väldigt mycket i arbetet. Det kan dock bli aningen lite för mycket teori kanske.. när det är lättare att bara pröva.

Det kan också vara svårt att prata för mycket i generaliserande former med vissa ingenjörer eftersom detta då inte är sant i alla fall (eller kan bevisas!!). Det kan störa vissa ingenjörer som inte ser det man säger som alltid sant. Detta kan göra det rätt frustrerarande att prata med vissa ingenjörer som inte begriper att man pratar just i generaliserande termer.

Vad gäller meditation, mindfulness, medveten närvaro.. jag tror inte det är ett karaktärsdrag hos ingenjörer, sådant är för ”flummigt” för "normala" ingenjörer tror jag. Jag försöker dock har en mer öppen inställning och är därmed "flummig" eftersom jag mediterar då och då. Detta är dock inget jag lärt mig från ingenjörsvärlden, utan mer från minimalismvärlden och personlig utveckling.. Jag gillar att plocka russina ur kakan så att säga.

Vad har jag missat? Finns det fler karaktärsdrag som hör samman med ingenjörer?

Hur sover en aspirerande minimalist?

Goddagens!
Ja, som den aspirerande minimalist jag är så har jag "luffat" runt lite på Internet och insett att det går att sova rätt enkelt. Det finna allt från folk som sover på:

• Direkt på ett hårt golv. Ska tydligen ta 1-1,5 vecka att vänja sig. Själv har jag bara testa att sova så en (una notche?) natt och det var ingen höjdare..
• Sova på någon heltäckningsmatta, eller varför inte en ryamatta?
  
• Liggunderlag, ni vet ett sånt man sov på när man tältar.
• Tunn Futonmadrass, allt från 35 mm och uppåt.
• Hammock, liggandes diagonalt. Vissa verkligen lovsjunger detta alternativ. Mer om det nedan.
• Vattensäng, nej går bort, känns inte minimalistiskt.
• Vanlig skummadrass/minnes madrass (memory foam).

Låt mig först berätta hur jag sover idag, i en Tromsö Loftsäng från Ikea:

Tromsö Loftsäng med 140x200 madrass. Madrassen som står till höger sov jag på i somras på roadtrippen, se min andra blogg: simplicityontheroad

Denna loftsäng inhandlades i ett försök att få mer plats (--för prylar (för ev. nya läsare så har jag varit en hoarder och prylfantast tidigare)). Tidigare fanns ett Ikea Effektiv Skrivbord här under. Detta skrivbord stabiliserade upp sängen en del = bra. Tyvärr är sängen aningens vinglig och har vid det här laget börjat "knirka" vid minsta lilla rörelse. Att ha några mer anvancerade rörelsescheman i den här sängen är bara att glömma. Det finns också en nackdel med att sova rätt högt eftersom det blir varmt här uppe på sommaren. Varm luft stiger som bekant. Även luftfuktigheten kan tyckas aningen sämre högre upp.


Nu går mina tankar till att skippa denna lösning. Det finns mer plats nu för att sova längre ner.. (tack vare massiv rensning)

Vad finns det för alternativ?

Skulle man ta och sova på golvet? Testa att sova på bara ett liggunderlag. Som sagt: En del säger att det tar ca 1,5 vecka för kroppen att vänja sig. Ja vad säger man, låter rätt extremt minimalistiskt... Jag har testat att sova på detta vis en natt (som sagt). Det var väldigt obekvämt! Man somna ett par timmar för att sen vakna och känna att det värkte i kroppen och man behövde vända på sig. Sen försöka somna om, varpå två timmar senare gjorde det ont igen. Detta testade när jag var ca 19 år och jag tror inte det har blivit bekvämare med åren huh?.

Hammock / Sängmatta?

I somras köptes juh som bekant en Hammock. Den är nermonterad nu, men testades under sommaren. Den var skön och ligga någon timme och läsa i, gunga lite fram och tillbaka etcetera... MEN.. Den kändes dock inte helt rätt för ryggen, som liksom blir välvd. Då man ligger lite som en banan i den. 
Nope..  Jag vill ligga rakt med min rygg. Om det ska gå att sova i hammocken så måste jag köpa en ny hammock. En som det går att ligga raklång i, punkt. Alltså en modell där det går att ligga diagonalt i. Jag har också förstått att man inte ska ha en hammock som har liksom som en pinne som rätar ut snörena (repen låter tjusigare). De har den hammock som jag köpte i somras. En pinne alltså i vardera ända. Hammocken blir då mycket lättare att ramla ur också. Vilket antagligen inte är så skönt.. alltså att vaka mitt i sin djupsömn av en dov duns.. 

Nu har jag läst på lite om det här med hammockar och tydligen ska man ha en hammock som liknar den som är på bilden nedan. Så jag har nu beställt en dubbel (bredare) hammock av fallskärmstyg. Den hoppas jag blir bättre att sova i. Beställde den från Kina så lär väl ta någon månad innan den dyker upp. Men den som väntar på något gott.. :-)

Tyvärr tar hammockstativet också upp lite väl stor plats, då dess ställning är nästan 4 meter lång!! Det finns dock vissa människor som hävdar att just hammock är det bästa sättet att sova. Så jag tänker inte avfärda den tesen förrän jag testat ordentligt. En sådan här säng vore ju ganska optimal ur ett minimalistiskt sätt att se det. Tänk er bara några krokar i väggen och sen hakar man lätt av schacklarna till hammocken och kan stuva undan "skiten" i någon garderob. Pretty simple!
Antagligen "fläktar" det även skönt när det är som mest varmt (varma sommarnätter), jag menar jämfört med att ligga på någon typ av madrass. Nackdelen är förstås vintertid om det inte är så varmt i rummet. Men det går såklart att lägga någon typ av liggunderlag inuti för att avhjälpa just detta. Alternativt knöla (bädda in) in en sovsäck eller något.

Bilden från: http://www.luxeoutdoors.com/bliss-hammock-brazilian-style-hammock-in-a-bag.html

 Stativet som jag köpt är väldigt likt den hammock som är på bilden ovan. Dock är alltså själva "hammocken" inte speciellt lik, min är mer lik en sängmatta.
Jag har minnen av att en vindsurfare sov i en hammock vid Hagaparks fågelreservat på Öland. Numera står en förbudsskylt mot husbilar där... Och jag såg inte till en enda vindsurfare som sov där när jag var där för två år sedan.
Trots att han hade en amerikansk van att sova i så föredrog han alltså att sova utomhus, bland myggen. Han spände upp sin hammock mellan sin van och något träd, alternativt mellan sin bil och någon annan skåpbil. Jag frågade aldrig om han sov gott i den. Men minns att jag var lite avis.. Själv sov jag i en Nissan Micra. :-) i väntan på nästa dags vindsurfande.

Här är en intressant sida om man funderar i samma banor som jag: http://www.treklightgear.com/treklife/hammock-brainwashed/

Det finns några hammocks som återkommer i samband med att sova i dom.Dom listas nedan:

• Tintorero hammocks
• Venezuelas hammock
• Maya hammock 

Ofta är dom här Maya och Venezuelahammockarna handgjorda.
"Brazilian hammock in the colder months, then switch to a mayan for summer"

Nedan lite mer länkar och ihopkok av funderingar...:

Ett alternativ om man kan hitta en prisvärd bordsduk kan vara följande:
Bordsduk DIY: https://www.hammockforums.net/forum/showthread.php?t=54858

Här ett kingsize lakan: http://www.practicalprimitive.com/skillofthemonth/hammock.html
(lite väl kort).

Kanske en bordsduk vore bättre. Jag måste iväg och känna om det är någon kvalitet på dom. Lite längre är bra. Caja duk 240x145 cm och kostar 129 kr. Jag skulle dock vilja finna någon som är minst 300cm lång. Någon tipsa om markisväv, men vart köper man det billigt?

Den här duken ser hållbar ut: Likgiltig

145x240 cm. Lite dyrare, men ser gedigen ut: Likgiltig, finns på Ikea och kostar 169 kr.

Om du som läser detta är något av en minimalist, hur sover då du?

Boktips: Tilllsammans - Om medkänsla och bekräftelse

Tänkte att jag skulle skriva några rader om en bok som blev genomläst för ett tag sedan. Och om jag läser igenom en bok så blir den genast klassad som bra. Den här boken är läsvärd med andra ord.

Jag pratar såklart om boken:

Tilllsammans - Om medkänsla och bekräftelse
Av Anna Kåver & Åsa Nilsonne

Boken är bara på 156 sidor, plus referenser.

Tilllsammans - Om medkänsla och bekräftelseAv Anna Kåver & Åsa Nilsonne

Den här boken handlar om hur vi kan behandla varandra bättre. Hur vi skapar en större förståelse för den andres "utkikstorn" och hur viktigt det är med empati. Hur vi blir bättre på att umgås kort och gott. Jag tror det är något de flesta kan bli bättre på, lära sig vara tillsammans på ett bättre sätt.

Nedan lite korta utdrag som jag gillade lite extra.

//s17 //

”Vi är övertygade om att mer gemenskap är ett mål att sträva efter, både på ett personligt och ett samhälleligt plan. Vi ser >>tillsammans>> som en källa till glädje, trygghet, livsinnehåll och psykisk hälsa.”

//s47 //

”Varje omtänksam handling bidrar till att göra den här världen ljusare. – Philip Martin: Zen – en väg ur depression”

//s61 //

”Sammanfattningsvis: Att bekräfta är ett oslagbart sätt att visa respekt och att förebygga missförstånd. Det kan räcka med en ganska liten dos för att uppnå ett gott resultat. Bekräftelse ger oss alla luft under vingarna. Vi får vara oss själva och hjälper varandra att flyga.”

//s80 //

”Sex steg på vägen mot bekräftelse

STEG 1: LYSSNA UTAN ATT DÖMA

Grunden för all bekräftelse är förmågan att lyssna.”

//s95 //

”En klok man skapar fler tillfällen än han finner. – Francis Bacon”

//s143 //

”

3.       CHECKLISTA ÖVER RESPEKTLÖST BEMÖTANDE
(fritt efter Alan Fruzzetti)

Med respektlöst bemötande menar vi bland annat att kritisera, ifrågasätta, ignorera, lägga skuld på, fördöma, sätta negativa etiketter på, håna, medvetet tolka negativt, veta bättre än den andre om hans/hennes tankar och känslor, behandla som skör eller mindre vetande.

Vi hamnar alla i denna situation av och till, men vi kan försöka att förhindra det så gott det går genom att göra oss medvetna om den och dess innebörd.

·         Inte ge uppmärksamhet, inte lyssna. Vara distraherad under samtal.

·         Inte delta avtivt i samtalet. Inte svara. Göra annat under tiden. Ändra samtalsämne på ett okänsligt sätt.

·         Säga att den andre inte borde tänka, känna eller uppleva som han/hon gör. Säga att den andre inte har //s144// rätt att uppleva det han/hon gör. Fastslå att den andre upplever något som han/hon inte går med på, exempelvis: >>Erkänn… visst är du lite arg nu! … Jodå!>>eller: >>Du brukar alltid bli så sur när …>>

·         Hålla med och till och med >>heja på>> när den andre raserar sitt eget utsiktstorn och kränker sig själv. Hålla med när han/hon kritiserar, dömer eller sjukförklarar sig, utan att det rimligt, varken utifrån historien eller i nuet.”

//s155 //

”Runtom i hela världen är människor överens om att närvarande relationer är en av de viktigaste ingredienserna i det goda livet. – Daniel Goleman: Social intelligence”

 ---- slut på utdrag ---

Mitt tips, läs den!

Laga träningsshortsen själv?

Låt mig berätta..:
Något gick snett vid tvättningen av dessa relativt nyinhandlade shorts.. På något sätt hade snörningen trasslat till sig och fastnat och liksom "tvinnat" upp sig i frasor. Se första bilden. Något behövdes göra. Frågan var bara vad.

DAGS FÖR LITE DIY (Do It Yourself)! YES!

Som synes lite trasslit. Beyond repair.

Hämtade då ner mitt "stasch" av olika "snören", tågvirke, eller som dom coola säger Paracordlinor. Gick igenom detta..

.. och hittade skosnören som jag beställt vid något tillfälle.. Skulle det fungera? Mjaaa.. Ne.. för långa och lite synd att klippa sönder.. såå... jag tyckte det var bättre att använda en riktig fallskärmslina istället, 7trådig paracord.. se nästa bild...

Här har jag tagit fram sylådan, klippt bort den gamla snörningen och nu börjat sy fast denna vita paracordlina. Som jag måttade ut längden på jämfört med det gamla snöret. Syr många styngn på samma ställe för att fästa det.

Ooo Volla KLART! Blev rätt bra tycker jag. Paracorden är en nylonlina (den har 7 stycken linor inuti sig) som många använder för att göra repkonst i olika former. Så den flexar lite och är perfekt att knyta. Den används också till fallskärmar för att den håller så bra och är relativt lätt och kan stretcha.

Så nu fungerar shortsen igen!! :-)

Veckans in och ut v4-6

Det går liiiiteee trögt med rensningen nu. Har haft dåligt med tid att rensa (snarare ej prioriterat det). Men fick i alla fall glädja kusinbarnen med att ge dom mina slalomskidor.

Som vanligt tar jag inte med sådant som jag köpt för att ge bort eller sådant som förbrukas relativt fort.

IN
Kommer inte på något. YES!

Trots mycket spanande på fälgar (till Toyotan), recorostolar och andra "prylar".. så lyckades jag hålla mig mattan (ett tag till).

UT
En bok, (gav bort en bok som jag fått nyligen)

Slalomskidor (skänkt till kusinbarn)

Skidfodral (skänkt till kusinbarn)

Skidglasögon (skänkt till kusinbarn)

Skidstavar (skänkt till kusinbarn)

Slalompjäxor (skänkt till kusinbarn)

1 st. sliten T-shirt "Hurgada" (soporna)

Salomon Crossmax7 L170

Utanför lägenhetsdörren

Slalompjäxor och skidglasögon

"Skiten" lastat i Kian, klart för att åka till Kusinen! :)

Att förändra sig tar tid

“Every human has four endowments - self awareness, conscience, independent will and creative imagination. These give us the power to discern, to choose, to respond, to change.”- Stephen R. Covey

Har ni tänkt på att det tar tid att förändra kroppen? 

Vi vet alla att det tar tid att ändra vanor, right? Att det tar tid innan man ser något resultat. OCH om du vill ha maximalt med resultat man måste jobba frekvent med vanan ända tills du nått kompetensnivå 4 (då det blivit en så stark vana att du gör den utan att knappt veta om det).

Anta t.ex. att du vill bygga lite muskler. Att tighta till kroppen lite och bli allmänt mer vältränad (fysisk alltså). DET TAR TID! Och första hindret är såklart att besegra den bit inom dig själv som inte vill förändras. För att lyckas med detta måste den icke förändringsbenägna personligheten inom oss övertygas och bli van med det ”nya”. Vi måste alltså vilja förändras. Vill du i grunden inte så är du tillbaka på ruta 1.

Låt oss anta att vi vill förändra kroppen (på något sätt). Då hjälper det att ha målbilder mm som ”peppar” oss. Ett sätt att lyckas med sitt mål är att göra det oundvikligt att inte behöva träna. Ex straffa sig själv med något som är värre att göra än att träna. :-)

Första steget för mig är att etablera någon typ av förenklat kontrakt med mig själv. Kontrakt ska hållas (pacta sunt servanda)! Jag skriver alltså ner mina mål. Vad vill jag? Målen bör vara inom räckhåll (inte för stora så dom inte går att nå och samtidigt inte för lätt). Ex. jag vill klara att lyfta 100 kg i bänkpress innan året är slut. Mätbart och tydligt. Vill jag bli av med fett måste jag kanske sluta äta den chipspåsen på helgen och jag får bara äta en halvliter glass i veckan. Jag måste börja cykla till jobbet (eller något i den stilen). Ungefär, ni fattar. Rimliga mål och en plan för hur det ska gå till. Planen får antagligen revideras några gånger innan du märker att du är rätt spår (och får resultat).
Vad är det för vits med att utöva fysisk träning då kanske någon frågar sig? Är inte det att slösa med tid? Man kan ju tycka det kanske, men jag får alltså mer energi av att träna fysiskt. Jag orkar mera och har i princip aldrig brist på energi. Älskart. Att träna är numera en så inrutad vana att jag inte vill vara utan den. 

OK, vi fortsätter..

Regel nr1! 
(Jo vi kör med regler här för att det ska låta igenomtänkt..öhh). Finns det inte passion (eller något liknande) är det disciplin som gäller för att uppnå något mål... ELLER att göra saker OUNDVIKLIGT. Exempelvis om jag inte tar mig till gymmet minst 3 gånger i veckan (förutom när jag är sjuk) så måste jag ringa upp mitt ex och göra en överföring till hennes konto på 2000 kr (varje vecka som detta inte uppfylls). Det sistnämna är ett exempel på oundviklighet. Gör det väldigt motiverade att hellre träna alltså.

I mig finns t.ex. två (åtminstone) personligheter, varav den ena vill att allt ska vara som förut. Bekvämt trygg och MYCKET rutin. Sen finns den här mer äventyrliga personen som vill ha förändring, som gillar utmaningar, den här personligheten bryr sig inte så mycket om konsekvenserna av mitt agerande. Den personligheten vill leva här och nu och tänker inte alltför mycket på framtiden. Till skillnad mot den ”tråkigare” sidan som typ låter. ”Ett tryggt och säkert jobb är bra för din försörjning”, ”Nej, det är inte värt det”. Den sidan i mig är mycket bra på att hitta på ursäkter. ”Det där är inte min grej”, ”Relationer är svårt och komplicerat, lägg inte onödig tid på detta”. Denna personlighet vill hålla mig tryggt inom komfortzonen utan några överraskningar helt enkelt. Jag kan inte förneka att det är behagligt att vara inom komfortzonen, men det är då dåligt med utveckling. Ytterligare en nackdel med rutin är det känns som att tiden går väldigt fort när man "går på rutin". "Tiden rusar fram".

Den andra personen (äventyraren, den som vill utvecklas) skriker efter mer action, mer utmaningar, mer resor, mer agerande, mer testande, mer utforskande av möjligheter. Överraskningar. ”Har en rädsla för att missa saker”. "Mer misstag som jag kan lära mig av", ”Jag borde testa och se vad det innebär”. ”Skit samma om du misslyckas”. ”DO IT!”, ”Försök hellre och misslyckas än att inte testat!!”, "Åstadkom något för f-n!!!" Den personligheten vill lära känna nya spännande människor. Stundtals vara utanför komfortzonen, känna känslorna vibrera, ha ett känsloliv i berg och dalbana. Ta vara på livet osv.

Vad vill jag komma…? Jag tror det är viktigt att hitta en bra balans mellan dessa personligheter. Inte låta ”Pendeln” svinga för mycket åt något håll alltså. Den ena personligheten vill att allt ska vara rutin och oföränderligt och den andra vill mer ”Leva på livets toppar, men en och annan ”Crash and burn” effekt lär också inträffa.

Båda personligheter vill egentligen mitt bästa, men på olika sätt.

Om du också har två personligheter inom dig, vilket jag tror du har..? Försök då avgöra vilken av dina personligheter som är i farten och försök balansera resultatet av dessa. Någonstans tror jag det är bäst i längden. Hos mig (och jag gissar på 99 procent av befolkningen) har den där trygga personligheten överhanden och jag måste därför utmana mig själv lite mer (då och då) för att få en bättre balans.

Det finns inget som är rätt eller fel egentligen. Var och en väljer hur man vill leva. Huvudsaken är väl att man inte sårar andra människor och miljön i sitt agerande (kan jag tycka). Alltså: Var insiktsfull nog att inte behandla andra människor illa i din jakt på själviska illusioner.

Okey. Jag märker att jag drog iväg åt ett annat håll än jag från början tänkt. Så jag försöker hitta tråden om ”förändring” igen.. hmm..  #Backontrack.

Precis som det tar tid att bygga muskler eller att gå ner i vikt så tar det också väldigt lång tid att ändra sitt mentala tänkande. Detta var grundtanken när jag började skriva detta inlägg..
Nåväl. Vi kan kalla det att bli starkare mentalt. Om du vill förändra ditt tänkande (och i princip hur hela du agerar) så måste man även avsätta tid för detta, precis som att gå till gymmet. Det är betydligt svårare att liksom ”ta på mental träning”. Du behöver inte gå till något gym, men du bör vara aktsam på dina tankar. Jag kommer på mig själv med att inse att ”det är egot som känner sig kränkt nu, men låt det va”. Att ställa sig samma fråga som om man mediterar och försöker känna ”nuet”.. ”Vad händer i min kropp nu?”

Ett sätt är att umgås med människor som också tycker det här med personlig utveckling är intressant. Peppa varandra till utmaningar. Det är tyvärr lite brist på sådana personoer som utmanar mig i mitt liv. Men jag tänker mig typ att man sporrar varandra. Anta att du är rädd för vad folk ska tycka om dig. En utmaning kan då vara att gå fram till någon person och säga något pinsamt, något som utmanar min rädsla för vad någon ska tycka. Antagligen märker jag att det inte var så farligt. Jag utvecklas. Försöka ha kul samtidigt.

Jag gillar också att läsa inspirerande böcker (den trygga personligheten i farten). Att skriva ner sina tankar, hitta brister i ens agerande. Inse och hitta sina svagheter (som vi alla har). Se att det finns områden som definitivt kan förbättras hos sig själv. Att själv ta ansvar istället för att skylla på andra eller omständigheter. Precis som muskler försvinner om dom inte får träning så blir även det mentala inskränkt om det inte får träning. Risken att bli bitter. Vi har säkert alla träffat på äldre människor som är bittra och sura över hur dåligt samhället blivit? Jag kommer på mig själv med att kritisera många saker också.. Wake up call. Inte skylla på andra.

Vad jag vill ha sagt är att man måste praktisera och utmana sina komfortzoner. Trial and error metoden. Känna sig obekväm. Jag tror det behövs för att växa och ta sig till en ny nivå. Practise what you teach. 

“Every positive change - every jump to a higher level of energy and awareness - involves a rite of passage. Each time to ascend to a higher rung on the ladder of personal evolution, we must go through a period of discomfort, of initiation. I have never found an exception.” - Dan Millman

Något jag själv skulle vilja bli bättre på är att just ta mig tid för att samla tankarna inför dagen. Bygga ett starkt mentalt psyke, där egot får stryka på foten och ett nytt bättre jag med tiden utvecklas. Sikta mot det som David Deida säger: ”Everything changes” stadiet.

Kanske någon tycker: ”Men hallåå, måste jag gå igenom allt det här jobbiga som ”äventyrarpersonligheten” vill utsätta mig för, är det värt det?

Ja, jag vill hävda det. Det ger dig framtida fördelar, större insikt, större förståelse. För mig är det värt det! Jag måste vandra den stigen helt enkelt.

Finns det undantag? 
- Ja... Jag tror ju tex inte att det är nödvändigt att jag måste hoppa fallskärm för att det vore kanske en utmaning att kasta sig ut från ett plan. Nej, jag tror inte jag utvecklas mentalt av det. Why would I liksom? Jag behöver inte hoppa bumjyjump för att lära mig övervinna rädslan att kasta mig ut för ett stup. Jag ser ingen större nytta med det! Jag kan ju berätta att jag har en fobi vad gäller hajar. Att simma i vatten där det finns hajar. Jag har jobbat bort det värsta runt denna fobi (genom att göra just detta, simma i hajvatten). Något jag bland annat skulle vilja göra är att åka till sydafrika och möta en av mina största rädslor, en stor vithaj i det vilda. WOW, det vore häftigt! .... Men det är ingenting som jag tror utvecklar mig. Att sitta i en bur ganska tryggt och se på vithaj som kanske i bästa fall försöker käka upp mig. Njaa.. inget som utvecklar mig mentalt (tror jag).

Däremot tror jag att det finns många fördelar av att höja sin egen mentala nivå, och du kommer märka att ditt liv faktiskt blir bättre (med tiden). Själv har jag många fördomar om en del människor jag möter (som jag brottas med, tankar alltså). Jag måste helt enkelt ta mig till nästa nivå, att lära mig att älska ALLA människor. Se det goda i alla människor. Alla människor har ju något gott i sig! Eller hur?!

Och vidare på det här med mental träning: Ray Dalio (grundare och CEO för Bridgewater Associates, den största Hedgefonden som finns) säger att 20 minuter meditation varje morgon och kväll är bland den bästa investeringar han gjort. Ray har samma passion för personlig utveckling som jag själv.. Det var också av honom som jag lärde mig en för mig ny ordkombination häromdagen: Personlig Evolution. Jag tyckte det var vackert uttryckt, jag hade inte hört det förut.

Personlig evolution = Personlig (process varigenom levande organismers egenskaper förändras från en form till en annan)

“That most of all growth -- you can't get stronger physically and mentally unless you're having pain, because you're stretching yourself, you're going into a new level. So pain is good if you're exercising, right? Go exercise at the gym. It starts off painful, but as you start to get going with it, and you start to see the benefits of it, and you start to change actually your brain physiology in terms of what actually determines whether it's painful or not, it becomes pleasurable. So behavioral modification usually takes place over about 18 months of doing something.” – Ray Dalio .

Håller du med mig angående förändring? Har du också två personligheter som stretar?