Så var vi då inne på ett nytt år.. Ett nytt år med många utmaningar och möjligheter! Känner mig optimistisk positiv inför framtiden!
Tjaa, rätt dött här på bloggen. Jag har rätt mycket att skriva, men prioriterar lite annat just för stunden. Jag håller på och sammanställer lite "nyårslöften" som jag skrivit under sista veckan. Jag försöker så att säga sätta lite press på mig själv.. genom spekulerande i framtiden istället för att leva här och nu (eehh). Bra eller dåligt, who knows. Jag tänkte i alla fall försöka utmana mina komfortzoner lite mer under 2014. Det är lätt att bli för bekväm och sluta "växa".
Julen och nyåret har i varje fall varit mycket bra och det har inte blivit så mycket nya "prylar". Återkommer kanske om det.
 |
| Påväg upp till Sälen för tradionsenligt julfirande, dock något försenade pga av sjukdom. Observera barmarken. Brist på snö i år, här någonstans halvvägs. |
 |
| Vid Sälenfjället så lös den vita färgen upp så fint så. Vi hade ett litet äventyr på just denna parkering, för vi körde ner i ett dike.. och fastnade.. det visade sig gå en liten bäck i anslutningen till parkering och med immiga rutor och mötande vid utfarten så körde chaffören ner i diket så ena bakhjulet stod i skyn. Folk var dock väldigt hjälpsamma och med lite puttande och fyrhjulsdrift tog sig Hyundaien upp igen. Ingen skada skedd :) |
 |
| Bianci Cafe är ett trevligt ställe att slå sig ner på och ta en kopp kaffe. Utbudet av kaffebröd var dock krasst (och kaffet var inte heller någon höjdare (kräsen som jag är)). Små pajbitar och inget av det vanliga som jag gillar till kaffet. Mycket gnäll nu.. men det var bättre förra året (@bättre förr :) ). Trevligt ändå! |
 |
Vi killar gillar våra datorer! #datorhörnan
I mitt fall var jag bortkopplad från Internet under hela tiden i Sälen, riktigt skönt faktiskt. |
 |
| Mer snö på vägarna uppe i Sälenfjällen |
//Herrå
Q här: Håhå ni körde Hyundai, ser ut som en i40 va? Kör en i30 kombi själv... :)
SvaraRaderaOkej, nu tänker jag bli djup ett tag:
Det där med komfortzonen, det känner jag om någon till mycket väl..har varit något av en expert på att befinna mig där, det är ju så bekvämt och tryggt!.... Men jag kände till slut att jag satt fast och inte kom någonstans rent personligt. Så under 2013 har jag jobbat envist, stenhårt och målmedvetet på att förbättra min självbild och lära mig att se mig själv på nytt sätt ....det är bland det absolut viktigaste jag har gjort i mitt liv, det låter högtravande och märkvärdigt, men det har varit så vansinnigt viktigt för mig...mycket annat kan jag skippa, bara inte den känslan av att få ha lyckats förändra ! ......DET om något gör mig lycklig, det syns inte och det kostar inget - det bara känns...
End of Euforiskt Inlägg... :)
Hej Q,
SvaraRaderaBra gissat, det var en Hyndai, men en Santa Fe. Jag har också fått intryck att Hyundai är bra pålitliga bilar. Sydkoreanerna har lärt sig göra bilar såsom Japanerna gjorde förr (dvs väldigt driftsäkra) :)
Apropå djupt. Ska man simma ska det inte vara för grunt, bättre med då djupt alltså. :)
Intressant det du skriver. Jag känner igen mig i mycket. Jag håller med om att det är väldigt behagligt att befinna sig i sin lilla komfortzon. Jag (läs egot) gillar inte för mycket berg och dalbana i ”känslolivet”, men jag tror man utvecklas en del om man utmanar sig själv en del. Jag har själv fastnat lite väl mycket i vardagen och vill på något sätt mer. Lever rätt bra och så och borde kan kanske fokusera på "Enough" men mycket vill ha mer.. . Ungefär som mitt tidigare liv med prylar.
I min vilsenhet famlar jag runt och är påverkningsbar. För påverkningsbar. Jag känner verkligen igen det där med att söka sin självbild. Vem är jag? Vad står jag för? Jag bryr mig ibland för mycket om vad andra tycker och normer osv. Viljan att passa in finns trots allt där. Den primitiva känslan av att lämnad ensam övergiven av "stammen" finns där (därav rädslan för vad andra tycker).
Jag har börjat inse att jag har ett problem i att jag bryr mig för mycket om vad andra tycker (inom vissa områden). Jag tror inte min självkänsla/självsäkerhet är tillräckligt stark. I vissa brickor i min fasad där min självkänsla och självbild är stark så biter inte andras trångsynthet på mig. Men inom vissa andra områden har vad andra tycker om mig många gånger hållt mig tillbaka. Till den grad att det hämmar mig. Därför tror jag precis som du att det är viktigt att reda ut "vem är jag" och vad vill jag och stärka upp självbilden.
Du vet om man verkligen vet vem man är så biter inte "taskiga" kommentarer på en, man är som en gås som skakar av sig vattnet. You just don´t care. Medveten närvaro kanske.
Hur det än är så är nog förändring jobbigt för egot, som kämpar emot och vill ha det som det varit. Egots roll i mig försöker jag sakta men säkert sätta fingret på och jag kommer ofta på mig själv, med att egot skapar "komplotter" och fördomar/ursäkter inuti mig.
Att utmana mina komfortzoner och på så sätt liva fart i känslolivet tror jag kommer utveckla mig och innebära förändring i mitt liv. Utveckling kort och gott. Men visst är lite läskigt.. eller är det egot som skrivet det här :)
Snacka om att det blir djupt när man börjar tolka intellektet, egot och den icke medvetna närvaro som följer. Deep stuff.. :) Kanske för djupt för mig... Vet inte ibland om man bara snurrar in sig i cirklar eller om det ens är bra att fundera över sånt här :)
Det finns så mycket intressant att utveckla mentalt, känner att jag bara börjat den resan egentligen, spännande.
Q såklart!: Jag tror inte jag bryr mig så mycket längre om vad folk tycker, och "hur det ska vara"...passat in har jag väl egentligen aldrig gjort heller...blir jag bara respekterad så är jag nöjd...tänker på att jag faktiskt har rättigheter till att vara mig själv...att jag har ett värde...KBT.n som jag har gått var kanon! Det är inte alla som vågar skriva om sk djupa saker, hur man tänker, existenciella frågor osv så det är verkligen upplyftande att det finns hopp om mänskligheten :) Är så less på allt ytligt IKEA-snack! :(
SvaraRaderaPåverkningsbar...utbildningsbar, alltså utvecklingsbar! Om allt går i en positiv riktning är det en god bit på rätt väg, alltså sånt som är gott och snällt för en och som känns bra, och inte är självdestruktivt :)
Rädslan för ensamhet/övergivenhet är ju en ack så stark känsla, oj! Och en så ursprunglig...jag fattar precis där ! Och det kan verkligen innebära stora tåreflöden och avgrunder man ska ta sig igenom när man befinner sig under utveckling....men belöningen är värt det alla gånger:)
Ja jag är också nöjd över att bli respekterad och behandlad på ett "bra" sätt. Det är A och O.
SvaraRaderaKBT.n är ett för mig outforskat område, låter spännande!
Man känner sig rätt begränsad när man börjar skriva om något som "intellektet" har svårt att förstå, men nyfiken som man är så får man väl försöka famla runt i sökandet :) Psykologi blir alltmer intressant och det finns ju hur mycket som helst att djupdyka i :)
Och jag kan erkänna.. jag är också rätt ointresserad av IKEA-snacket (inredning, ombyggning av köket mm), för att inte tala om allt sportprat som man får utstå ibland (men jag ger väl igen lite med att andra får höra mitt tjat om träningsprat, heheh). Nåja vi har alla våra olika intressen :)
Q svarar: Jag har nu beställt tre böcker på bibblan om psykologi som jag fick som boktips av min kognitiva beteendeterapeut den dagen jag slutade...givetvis frågade jag om hon hade något att rekommendera för en boknörd....man tar ju alla tillfällen i akt liksom :)........
SvaraRaderaAnna Kåver och Åsa Nilsonne har skrivit (båda tillsammans eller var och en för sig):
"Tillsammans" (om medkänsla och bekräftelse)
"Att leva ett liv - inte vinna ett krig" (om acceptans)
"Himmel, helvete och allt däremellan" (om känslor)
Har nog läst den mittersta för länge sen...hon tyckte de var lättlästa så det låter ju bra.... :)
Åhh va bra att du tog tillfället i akt! :)
SvaraRaderaJag har varit och lånat på biblan nu:
Anna Kåvers/ Åsa Nilsonne bok "Tillsammans - Om medkänsla och bekräftelse"
Och jag har börjat läsa och gillar det jag läser. Det här med att skapa goda relationer alltså.
-Jo känns väldigt lättläst, nedan ett litet utdrag:
//s13 //
”Vårt utgångsläge i den här boken är att livet tillsammans med andra är svårt. Det är en av de största utmaningarna vi möter. Den utgångspunkten är viktig, därför att den som bedömer att en uppgift är enkel oftast inte lägger ner särskilt mycket tid eller energi på den – det ska ju räcka med det lilla man sätter av.
Så detta blir vårt första budskap: att skapa meningsfulla liv tillsammans med andra kräver tid, engagemang och koncentration.”
Acceptans och medkänslä är nog inte fel. Det kan jag bli bättre på i varje fall. Tack för tipset!
Q skriver: Fick ett sms i fredags, typiskt nog för sent innan de stängde, om att den boken fanns inne då... så jag fick vänta hela helgen och ska hämta den imorron, attans då hinner du ju före! :)
SvaraRaderaHon har tidigare även nämnt Kaj Pollak, vilken jag har läst och på den tiden tyckte var tramsig, men det är säkert tio år sen så jag vet ju inte om jag skulle se det på ett annorlunda sätt nu..
Hmm. Aaawww typiskt, jaa jag är snabbare en en vessla ibland, hihi. Du ska se att du hinner läsa den före mig i alla fall! Jag har bara kommit typ 35 sidor. Läser såå sakta också, om det är någon tröst.
SvaraRaderaKay Pollak har jag läst (och lyssnat på ljudbok). Boken "Att välja glädje" har jag för mig det var. Jag gillade den boken (också). Även om den innehåller mycket av vad många andra böcker innehåller så är det en variant på hur stark tankekraften är och att man väljer sina egna tankar. Kay Pollak verkar ha funderat en del på här i alla fall.
Q säjer: Skämt åsido, du gör rätt som läser sakta, för då lär man sig ju och det är ju det som är meningen med såna här böcker..nä nu ska vi inte tävla :)
RaderaKlokt, inte tävla och jämföra, var visst egot som var framme tidigare, ssrryy :)
Radera