Idag tänkte jag stolpa upp de fyra stadierna/nivåerna för att lära sig en ny färdighet. Jag nämnde det i en kommentar för någon dag sen och hintade om att jag kunde göra ett inlägg..
Ursprunget sägs vara från Abraham Maslow, (ni vet han som kom upp med strukturpyramiden med hierarkinivåer av olika behov), men modellen finns inte med i med i hans större verk. Själv hörde jag talas om detta på en av David Deangelos seminarier (Man Transformation).
Det här är alltså en modell för att förstå lärande processen och försöka förstå var man själv befinner sig inom en viss färdighet. Det kan vara svårt att hoppa över någon nivå och gå direkt till det högsta stadiet (nivå fyra).
I första skedet föreslår den här modellen att individer är initialt omedvetna om hur lite det vet, eller rent ut sagt omedvetna om sin inkompetens. Ta mig själv som exempel. Jag läser någon nyhet och drar med min begränsade erfarenhet och information i ämnet förhastade slutsatser. Jag kan tex börja uttala mig om saker som jag inte vet någonting eller än mindre hört något om, minimalt med erfarenhet, men tror mig ändå veta (ungefär).
I sista nivån är lärandet så förankrat i medvetandet att det mesta går på någon form av "automatik". Du behöver inte koncentrera dig på om du gör rätt. Du har då kompetensen i ditt omedvetna. Ta ett exemplet bilkörning. Du har omedvetet kört till rätt ställe utan att medvetandet varit inkopplat. Ditt undermedvetna hittar vägen, vet att korsningar kräver uppmärksamhet, vet när det är lämpligt att växla och bromsa etc. Det undermedvetna har kört exakt samma vägen 20 gånger (typ). Man har med andra ord helt omedvetet kommit fram till sin slutdestionation. Ever happen to you?
Stadier/Nivåer:
1. Omedveten inkompetent
Individen förstår inte en sak, eller vet inte hur något ska göras och förstår inte att den inte vet. I det här stadiet kan man förneka nyttan av färdigheten. Här befinner sig nog det flesta som inte trängt djupare in i något. Det här stadiet vill man inte vara i om man ska göra någorlunda rätt val. Försök ta dig till nästa nivå åtminstone.
2. Medvetet inkompetent
I det här stadiet förstår individen fortfarande inte hur något fungerar eller ska göras, men förstår sina brister (problem/möjligheter). Hos den här nivån förstår individen att det krävs någon ny färdighet som behöver läras.
På nivå två har man således kommit en bit på väg i lärandeprocessen, för i det här läget inser man att det finns något att jobba på. Positivt är att individen tagit sig från första nivån alltså!
3. Medveten kompetens
Individen förstår och vet hur något ska göras/lösas. Men för att demonstrera färdigheten/kunskapen krävs koncentration och ansträngning. Medvetandet är i största grad inkopplat. Färdigheten kan indelas i olika steg och processer för att underlätta framstegen, men tredje stadiet kräver inblandning av medvetande under genomförande av färdigheten.
4. Omedveten kompetens
Sista steget och kanske det bästa steget att befinna sig vad gäller en färdighet.
Här har individen så mycket erfarenhet/praktik i färdigheten att det har blivit ”andra naturligt” och kan utföras enkelt. Allt bara flyter på. Ett resultat är att sysslan/färdigheten kan utföras medans man gör något annat. Det omedvetna kör på ”automatik”. Individen kanske kan lära ut till andra individer, beroende på hur och när den lärt sig. På den här nivån görs väldigt få fel.
--- ---
Någonstans mitt i det här ska vi människor mötas. Det är inte undra på att det blir lite ”gnissel” ibland. I det lönearbete jag har får jag ibland sitta på möten där vi har allt från nivå 1 människor till nivå 4 individer (inom vissa färdigheter) som ska försöka komma överrens. Det kan vara ett ypperligt tillfälle att träna sitt tålamod och försöka förstå varandra :) .
Vill du läsa mer?: http://en.wikipedia.org/wiki/Four_stages_of_competence
Q svarar: För mig som arbetar praktiskt med människor kändes den här modellen väldigt teoretisk, vilken den ju också är. Och lite hämmande, för man måste ju som människa få pröva sig fram, resonera sig fram, våga riskera att framstå som ett spån, bolla ideer och tankegångar med andra människor, för att till slut komma fram till någonting "eget", utan att riskera att bli sedd som en siffra, en nivå ett liksom.
SvaraRaderaJag har ju "bara" gått en yrkesinriktad gymnasieutbildning och är inte lika välutbildad som vad många är som har skrivit de bloggar jag läser (tex du), och jag känner av att det sitter som en liten tagg i mig för det. Mindervärdeskomplex, ja, jag vet.
MEN! :) Hej hopp, med en djävulusisk envishet ska jag nu ÄNDÅ göra en analys av teorin, in Q:s own way :) (Kan ändå inte vara nån annan än mej själv... :))
Kort och koncist:
Nivå 1: Här befinner sig ofta mina tonåringar, samt några pladdrusar på jobbet. Är jag där själv så känns det obehagligt att inte veta om det - jag vill ju ha kontroll ! - och det har jag väl inte då...obehagligt om andra märker saker som jag inte själv är medveten om.
Nivå 2: Här befinner jag mig mycket.
Nivå 3: Här befinner jag mig antagligen beträffande mina rostiga 25 år gamla ursprungligen goda engelskakunskaper.
Nivå 4: Min yrkesutövning; tillgodose och mer eller mindre intuitivt känna av människors olika individuella primära och sekundära behov, ställa om arbetssätt efter varje individ och använda mina personliga egenskaper och kunskaper olika hos varje kund jag möter, ( man brukar likna det vid att vara som ett gummiband.)
Och som vanligt, jag väljer att riskera att helt vara ute och cykla, hellre än att sitta tyst i ett hörn...( No hard feelings) :)
Hmm..Efter det här inlägget noterar jag att Q befinner sig på nivå X… ;) *hahah… skoja ba*
SvaraRaderaAbsolut det här blir det torrt, teoretiskt och halvlogiskt och kan vara svårt att applicera på inom vissa kategorier/färdigheter, men det är ett simpelt sätt att försöka kategorisera kompetens. Dont ya think? :) *f-n låter som jag försöker försvara mig*
Givitvis finns det sen många lager av nivåer inom ett kunskapsområde (för att ytterligare teorisera det hela, hihi). Glöm inte att jag är en stel ingenjör som försöker med logik svara.. (något som ibland en brist kan vara…(#rimstugan)).. Jag tyckte först det lär lite komplext när jag hörde det, men tycker nu att det är rätt bra att fundera på var jag befinner mig ibland. Reflektera typ :)
Jämför lite med meditationens fråga: ”Vad känner jag i min kropp nu?”
Tänkte jag kunde börja ställa den här frågan
”Vilken nivå kompetensmässigt befinner jag mig i den här frågan?”
När jag är i full fart med åsikter…
Hmm… mjaaa oppsi, oppsi inte lägga för mycket vikt vid formell utbildning. Den är inte värd så mycket på det stora hela, right? Vi ”wannabes filosofer” försöker ju utvecklas kontinuerligt, right !! :-) Vi är bara ”players in the bigger game, yes”?
Okeeyy.. Åter till tråden (och teori..)..
Är man i nivå 4 inom någon färdighet och står inför ett val så är det nog mer magkänslan som styr och gör rätt val, kunskapen har det undermedvetna redan sugit till sig någonstans på vägen fram till beslutet?
Att praktiskt göra något är ju bra, för då ser man ofta resultatet inom en rimlig tid. Bra/dåligt. Låter som du ringat in saker bra!
Jag tycker alltså att systemet kan vara till viss hjälp. Det händer ju att jag är rätt snabb på att döma ut någon/något (självklart oftast på felaktiga grunder (nivå1)). Ungefär som jag dömde ut bloggande som ”nerklottrande” av Internet för ett tag sedan och nu bloggar jag själv, hahah :)
I nivå 1 ligger nog jag i merparten av kategorier/färdigheter. Jag tror mig veta, men har inte insett att jag inte har tillräckligt med kunskap eller erfarenhet för att riktigt veta. Altl är givetvis beroende på hur komplex en ”färdighet” är. Därför är modellen en bra påminnelse att fråga sig om jag har skäl att ha en massa åsikter om vissa saker egentligen. Åsikter brukar det ju som bekant inte vara brist på, dom finns i överflöd så att säga.
Jag inser att det jag skriver är mest intellektuellt snack, men nevertheless. Något ska man ju skriva om kanske, right? :-)
Låt mig ta ett exempel (för att ytterligare skriva några rader,..ehhh). Anta att jag spekulerar på börsen, läser en massa på Internet om ett företag och tycker mig förstå att företaget borde gå bättre = mer vinst i framtiden (hur jag nu kommer fram till detta är beroende av så mycket). Anta att jag köper aktier (för alla surt förvärvade pengar som jag slitet för) och tror stenhårt på att aktien ska gå upp. Jag tror jag har koll…. Men sedan av någon anledning så blir det inte så. Aktiens värde går ner och jag förlorar pengar. Det är ett enkelt bevis på att jag befann mig i nivå1 när jag tog beslutet om att köpa aktien. Jjag trodde jag visste vad som skulle ske, men jag hade fel. Nu är det extremt svårt att se in i framtiden, men det var bara ett exempel, Helge :).
Absolut, att vara ute och cykla är ju mycket bättre än att sitta tyst i ett hörn!!! Jag är ute och cyklar för det mesta, hahah. Det är av misstagen man lär sig. Man ska absolut inte vara rädd att misslyckas, snarare är det dom som misslyckas mycket (mest?) som åstadkommer något. (tror faktiskt jag vet vad jag pratar om här)
//Nog ”teoriserat” för idag.. Sharrå, fridens liljor på dig Q :)
Q fnissar åt ingenjörns epistel och kommenterar vidare: Ojdå, anade nästan att det kunde ligga något bakom...och det gjorde det ju! Bra att du förklarar! Okej att du fattade ett beslut som fick vittgående konsekvenser på nivå1 just den gången, med börsen. Men, du lär ju inte göra om det. Så nu är du ju uppe på nivå2 ifråga om det, är du inte? Typ ..."förstår sina brister/möjligheter"...."inser att någon ny färdighet måste läras"...
SvaraRaderaTror du e lite hård mot dig själv, för du verkar ju vara väldigt insiktsfull och villig att lära dig nya saker:) Så man får ta lärdom..har själv gjort ett typiskt nivå1 misstag...men för att göra en lång historia kort så hade jag inte haft mina barn utan den..så...inget ont som inte har något gott med sig, as they say..
Liknelsen med utsiktstornen i boken "Tillsammans" kan man säja är användbar. I detta fallet, tex, du som kan mycket teori och jag som jobbar på golvet....vi har varsitt utsiktstorn vi sitter i och ser saker utifrån olika vinklar....intressant är det, jag får lite intellektuell stimulans mellan bytena av inkontinensblöjor och du får lite ööh...jaa....motfilosoferande av en enkel jordnära intellektuellt understimulerad undersköterska.... :)
Du kan fortsätta stå rakryggad... å du behöver inte försvara dej, just keep being yourself... å så har man ju metaforen med utsiktstornen som verktyg :)...framåt marsch :)
Q fortsätter efter någon dag när hon har kommit på en grej till: Det slog mig att jag faktiskt ju har gått igenom hela skalan tydligt och klart beträffande terapin, alla fyra stegen på skalan ...se där, se där ...
SvaraRaderaVolla, starkt jobbat Q
SvaraRadera!
Umm. känner att det här med förändring av mina vanliga tankemönster kommer ta tid att "förändra" (dom är uppbyggda under så många år), men jag tror mig i alla fall vara i nivå 3 stundtals, när jag VERKLIGEN koncentrerar mig (och kommer mig själv med att vara ute på sidospår)! Annars faller jag lätt tillbaka till nivå 1 om det inte är väldigt trivala saker såsom att köra bil eller något. Där klassificerar jag mig som nivå 4. MYCKET BRA BILFÖRARE!! ;) (ungfär som alla andra, så kanske är jag egentligen på nivå 1 där) hmmm :)
Praktiska saker är ofta lättare att komma till högre nivå, men det mentala är så lättpåverkat (och villrådigt) (i mitt fall).
Nåja.. Rom byggdes inte på en dag, som dom brukar säga. :)
Ja, liknelsen med olika utsikttorn är riktigt bra! Man har olika syn fast man tittar på samma "sak". Bra för att öka förståelsen emellan och att det inte bara finns ett sett att se på saker. Boken tar upp en hel del som jag även hört på annat håll för att bygga bra relationer. Har varit väldigt upptagen så inte haft så mycken tid att läsa, men blir nog bättre efter helgen.
Ja, det är gott att det finns någon (Q) som läser ens pladder och motfilosoferar lite över ens funderingar. Tack för det! :)
Q says: Tack :) själv!
SvaraRadera