Det handlar om:
Seneca – Om livets korthet och andra skrifter
Översättning och inledning: Magnus Wistrand
|
|
//s15, från inledningen //
”För att finna sinnesro eller lycka gällde det stoiska mottot ”Lev enligt naturen!”, det vill säga att inse att ett gudomligt förnuft styr världen och att inrätta sig därefter. Detta var för dem den högsta och enda dygden. Men vägen dit var inte lätt. Man måste göra sig oberoende av de yttre tingen som är nyckfyllt obeständiga och egentligen likgiltiga. Vidare måste man genom hård självdisciplin kväva alla emotionella sinnesrörelser som begär, vrede, glädje, sorg, fruktan och hopp, och dessutom vara lika behärskad i medgång som i motgång.”
//längre ner sidan 15//
”Läran är utpräglat elitistisk: det stora flertalet människor är i förhållande till den //s16 // stoiske vise förblindade dårar som styrs av sina emotioner och irrationella villfarelser.”
//s21 fetstil gjort av mig //
” Seneca använder ofta virtus, om den för en stoiker enda och överordnade dygden, nämligen att leva i enlighet med naturen. Då är ordet ”dygd” avgjort en passande översättning. Men det förekommer också att han talar om virtutes i pluralis och då rör det sig förstås om mera specifika dygder som i kapitel 25 av De vita beata, där han å ena sidan skiljer på sådana egenskaper som man måste driva på som patientia ”tålamod”,fortitudo ”tapperhet” och perseverantia ”ihärdighet”, och å den andra sidan sådana //s22 inledningen // som man måste hålla tillbaka som liberalitas ”frikostighet”, temperantia ”måttfullhet” och mansuetudo ”mildhet/vänlighet”. Vidare är en hel dialog ägnad åt den dygd som på latin heter constantia. Basen i ordet är sta- som betyder ”stå” och ett från indoeuropeiskan gemensamt arvord i både svenska och latin. Prefixet con- förstärker här basen sta- så att betydelsen blir ”stå fast eller stadigt” och substantivbildningen constantia anger då den egenskap som består i att kunna stå emot och att inte ge vika oavsett yttre påverkan. Det gamla svenska ordet för en sådan orubblig karaktärsfasthet är det märgfulla ”ståndaktighet” som alltså används i översättningen, även om det nog kan vara så att särskilt en yngre publik är främmande för ordet och antingen inte alls förstår vad det betyder eller uppfattar det negativt som hårdknackad halsstarrighet med associationer till Karl XII, eller tolkar det ironiskt med anknytning till tennsoldater och H.C. Andersen. En tidigare svensk översättare använde 1883 i stället för ”ståndaktighet” det neutralare och blekare ”orubblighet”.4 ”
//s23 //
”Seneca däremot hade ju den inställningen att det yttre inte kunde kontrolleras alls utan endast accepteras. Enligt honom kunde människan endast kontrollera sitt inre och den vägen finna vägen till frihet.”
//s29, Till Paulinus om livets korthet, fetstil av mig //
”Seneca konstaterar inledningsvis att de flesta människor klagar över att livet är så kort. Alldeles fel, menar Seneca, livet är långt nog bara man tar till vara på tiden och inte slösar bort den på oviktigheter. Frågan är förstås då vad som är viktigt och meningsfullt at ägna sin tid åt. Senecas svar är att man bör //s30 // lämna alla offentliga och sociala plikter för att ägna sin ledighet åt filosofiska studier.”
//s59, rubrik 16 //
”De som glömmer det förgångna, struntar i det närvarande och fruktar framtiden har en mycket kort och orolig livstid: när det kommer till slutet, inser de stackarna för sent att de varit upptagna under så lång tid medan de inte gjorde någonting.”
//s69, Rubrik: ”Till Gallio om det lyckliga livet” //
”Dialogens ämne är universellt: hur skall man leva ett lyckligt liv? Senecas svar är det stoiska: lyckan består i att leva i enlighet med naturen. Att till fullo inse betydelsen och konsekvenserna av denna maxim är den överordnade dygden varav allt annat följer, även njutning. Men njutningen för aldrig vara ett överordnat mål i sig som hos epikuréerna. Stoikerna anklagades ofta för att inte leva som de lärde och Seneca själv var ju utsatt för angrepp för sin stora rikedom och det är spännande att se hur han hanterar dessa problem i andra hälften av traktaten Det är ju alltid en svår sak att med trovärdighet förespråka enkelhet, fördragsamhet och oviktigheten av materiella tillgångar om man själv är mycket rik.”
//fortsätter på nästa sidan, hoppar punkt a, s70 //
”b) enligt stoikerna består visdomen och därmed lyckan i att följa naturen; det högsta goda eller lyckan kan defineras på olika sätt. Lycka beror inte på yttre faktorer utan inre. Förnuft, korrekt omdöme och frihet från fruktan och begär är en förutsättning (3-5)
c) njutningarna måste alltid vara underordnade dygden eller det högsta goda och njutningen kan inte kopplas ihop med dygden i en definition av det högsta goda (6-15)”
//längre ner samma sida, s70 //
”Enligt stoikerna tillhör rikedomen kategorien indifferentia ”likgiltiga ting” som innebär en bekvämlighet i livet utan att vara en förutsättning för det. Attityden till rikedomen skiljer den vise från den oupplyste. För den vise är rikedomen ett medel att genom frikostighet praktisera sin dygd (21-26)
d) de som angriper dem som strävar efter ädla mål på dygdens väg borde i stället bekymra sig om sina egna synder och hotande andliga undergång (27-28)”
//s71, insiktsfullt! //
”Alltså måste vi först fastställa vad det är vi vill uppnå; därefter bör vi noga överväga på vilket sätt vi så snabbt som möjligt kan hinna dit, och om bara vägen är den rätta kommer vi under resans gång att förstå hur stor sträcka vi dagligen tillryggalägger och hur mycket närmare vi är det mål som vår naturliga längtan driver oss mot. Så länge som vi irrar omkring överallt och inte följer en vägvisare utan det förvirrade larmet och skriken från dem som leder oss i fel rikting, kommer vi att förbruka vårt liv på att göra misstag – ett liv som är kort nog även om vi bemödar oss natt och dag för att nå fram till en upplyst inställning.
Vi måste således avgöra mot vilket mål vi strävar och också vilken väg vi vill följa, och vi bör ha en erfaren person med oss, någon som känner till trakten dit vi är på väg, eftersom vår resa inte lyder under samma villkor som alla andra – om man under en vanlig resa slår in på en färdväg och frågar lokalbefolkningen om vägen, så finns det ingen möjlighet att gå vilse, men i vårt fall är den mest upptrampade och använda vägen också den mest vilseledande. Därför måste vi framför allt se till att vi inte som får följer efter skocken framför oss och alltså går, inte dit vi borde gå, utan dit alla andra går. Och det finns verkligen ingenting som trasslar in oss i värre svårigheter än att vi rättar oss efter vad folk säger och anser att det som vunnit allmänt gillande är det bästa, och att vi ersätter goda förebilder för vårt handlande med många förebilder och att vi inte lever genom att följa vårt förnuft utan genom att ta efter andra.”
//s77 //
”Det enda som skänker oss frihet är likgiltighet inför ödet: då uppstår detta oskattbara goda, nämligen friden och upphöjdheten hos ett sinne som funnit en trygg hamn och en stor och orubblig glädje över att bli kvitt sina vanföreställningar och i stället lära känna sanningen, samt vänlighet och gott humör – åt dessa värden glädjer sig människans sinne, inte därför att de är goda i sig utan därför de har uppstått ur det goda människan själv har inom sig.”
--------------- --------SLUT BOKUTDRAG, RESTEN FÅR DU LÄSA I BOKEN :-) ----------- -------
Gillar du ovanstående rekommenderar jag dig att läsa boken! Det finns många bra "pärlor" som får en att tänka till i boken.
Översättningen är också mycket bra gjord.
Tai Lopez om boken: https://www.youtube.com/watch?v=KJWCnAN0yFY