Aristoteles: Skillnaden mellan visdom och klokhet

Uttrycks Innebörd 

Ord och vad det står för är viktigt. Ett dåligt ordförråd är i någon mån begränsande. Japp där fick jag även in kopplingen till frihet ;-) #rödtråd. Tyvärr är mitt egna ordförråd inte det bästa, så därför är detta inlägg någon slags självhjälp, heheh...

Ords betydelse är oerhört viktigt.
¿Por qué? 

- Jo, för annars pratar man lätt förbi varandra, alltså om vi ha olika definitioner och menar lite olika. :-)

Det är som att missförstånd smyger sig likt vatten in genom minsta lilla spricka i vår ordfasad.

Hoy tänkte jag att vi skulle klura lite kring vad som är skillnaden mellan visdom och klokhet // La diferencia entre la sabiduría y la prudencia // --  // The difference between wisdom and prudence //

Nedan är några tafatta försök till konkretiseringar av vad Aristoteles säger i sin bok ” Den Nikomachiska Etiken” (översatt av Mårten Ringbom). Ett utdrag från boken följer längre ner.

Visdom

Visdom = kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Visdom är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur.

Visdom består alltså av faktiskt vetande, applicerbar kunskap, ofta tillskansat sig via s.k. insikter. Visdom tycks också stå högre i hierarkin än klokskap.

Visdom identifieras lättare bland äldre än yngre (generaliserar). Identifieras lättare hos filosofer än hos ynglingar. Antagligen för chansen till insikterna är större ju mer kunskap/färdigheter som man tillskansat sig.

Det visa = oföränderligt för den enskilda individen? Nyttigt för individerna själv. Finns ingen visdom om det goda som gäller för alla levande varelser.

Visdom != (är inte lika med) politik

Klokhet

Det kloka = varierar från fall till fall. Klokhet handlar om praktisk kunskap?

 ” Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna.”

Klokheten, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning (rådslag, samråd etc.). Främsta uppgiften för en klok person är att överlägga väl.

Vale..Tror jag stannar där. Vi får i alla en inblick vad Aristoteles ser för skillnad mellan dessa ord och dess egenskaper.

Vi kan ju spekulera i vad de högsta tingen? Minns jag inte att jag läst det? Kanske kommer det senare i boken, who knows. Handlar kanske om det för människan ouppnåliga, men i en riktning att sträva efter? Universums goda, det gudomliga? Dygder?

I övrigt är det rätt intressant att notera att Aristoteles som levde snart 2400 år redan kände till att ljust kött är mer hälsosamt än mörkare kött. #Dagenshälsotips

Nedan ett litet utdrag där Aristoteles reflekterar över skillnaden. Det som står innanför // tecken är egna kommentarer.

----------------    Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken     -------------

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//Skillnaden mellan visdom och klokhet. Rådig = förnuftsresonemang, finna ut den bästa av de handlingar som står människan till bud. //

//s167 //

”Följaktligen måste visdomen då vara en kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Det är nämligen onaturligt att tänka sig, att samhällskonsten eller klokheten är den bästa kunskapen, ifall inte människan är det bästa i världen. Ty om nu det hälsosamma och det goda är olika för människor och fiskar, medan det vita och det raka alltid är detsamma, är väl alla ense om att det visa är oföränderligt, men att det kloka varierar från fall till fall. Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna. Det är också därför det påstås, att en del djur är kloka, i den mån de tycks ha förmågan att förutse sådant, som angår deras eget liv.

Likaså är det klart, att visdom och politik inte kan vara samma sak.  visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns många individuella visdomar. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns en enda läkekonst för alla individer, utan en skild visdom för var och en. Också om människan är det bästa av alla djur, spelar detta ingen roll, ty det finns andra företeelser som till sin natur är mycket mer gudomliga än människan, av vilka det mest iögonfallande är de som håller samman universum.

Av det som har sagts framgår tydligt att visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det är också därför som det heter Anaxagoras och Thales och deras likar att de var vis, men inte kloka, eftersom de tycks ha varit omedvetna om det som var nyttigt för dem själva;²⁶ och man säger att de kände till imponerande, beundransvärda, svåra //fortsätter s168 //

• 26 I dialogen Theaitetos, 174 A, återger Platon en anekdot om den opraktiske filosofen Thales från Miletos (början av 500-talet), där det berättas hur han föll i en brunn, emedan han var så intensivt upptagen med att studera stjärnorna att han inte såg vad som fanns framför hans fötter. – Anaxagoras från Klazomenai (början av 400-talet) slösade igen bort sin ärvda förmögenhet för att helt ägna sig å filosofin, att döma av Platons vittnesbörd i Hippias Major, 283 A. I samma dialog förekommer också sammanställningen med Thales och andra visa män i det gamla Grekland (281 C-D)

//som sagt, fortsätter sid 168 // och gudomliga ting, men onyttiga, för att de inte sökte det mänskligt goda.

Klokheten, däremot, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning. Ty den främsta uppgiften för en klok person säger vi, är att överlägga väl, och ingen överväger sådant som omöjligt kan förhålla sig på olika sätt eller saknar ett ändamål som är gott och realiserbart.

Rådig i oinskränkt bemärkelse är en person, som genom ett förnuftsresonemang kan finna ut den bästa av de handlingar som står människan till buds. Klokheten gäller ju inte bara allmängiltiga företeelser, utan den bör också innefatta kunskap om det enskilda, då den är praktisk och handlandet gäller individuella fall. Detta är också orsaken till att en del okunniga personer, särskilt då män med erfarenhet, är mera praktiska än andra som har kunskaper. För om en person visste att ljust kött är lättsmält och hälsosamt, men inte kände till vad slags kött är ljust, skulle han inte åstadkomma hälsa; snarare skulle då den, som kände till att höns är hälsosamt, göra det. Klokheten är alltså praktisk, och därför bör man besitta dess båda former, eller åtminstone den senare. Men också här ges det ett konstruktivt slag av kunnande.²⁷”

• 27 Aristoteles gör här två olika distinktioner beträffande klokheten. För det första skiljer han mellan två slag av praktiskt kunskap, beroende på om den hänför sig till allmänna regler och önskemål eller till individuella handlingsdirektiv. Och i anslutning härtill ger han exempel på ett praktiskt resonemang, där en mera detaljerad dietanvisning antingen kan härledas ur en allmän regel eller vara baserad på direkt erfarenhet. I det förra fallet är anvisningen en slutsats av en syllogism som har den allmänna regeln till överled och insikten om ett individuellt sakförhållande till underled. I det senare fallet har vi åter direkt insikt i värdet av denna anvisning. Till följd av denna dubbeltydighet inom den praktiska detaljkunskapen kommer insiktens (nous) och resonemangets (logos, logismos) respektive roller inom det praktiska tänkandet att innebära ett svåröverkomligt problem. Jfr. n. 37 nedan.För det andra gör Aristoteles en skillnad mellan konstruktiv och tillämpad klokhet, som han i det följande jämför med olikheten mellan lagstiftningen och lagarnas tillämpning i politiken och rättskipningen.

Blev vi lite klokare, tja kanske en smula.

Tjarrå!

Göra brännässlesoppa, plocka och göra soppa

Många år har jag hört hur nyttigt brännässelsoppa är, och även att det är gott. Äntligen kom jag mig för att åka och plocka lite nässlor och försöka tillreda en soppa.Det sägs att de är godast på våren. Detta gjorde jag i maj.

Jag letade upp ett recept på Internet. Jag utgick från detta: http://receptfavoriter.se/recept/naesselsoppa-soppa-med-naesslor.html

Det här i grova drag vad jag gjorde. Receptet förklarar hur man ska gå tillväga.

Tips: Använd handskar som tål brännässlor för att plocka bladen. Skippa stam är vad jag hört.

Väl hemma; skölj bladen i rent vatten så det blir rent och ev. skit, insekter mm faller till botten.

Här ligger "mina" brännässelblad i blöt.

Jag tog gul lök och hackade upp. Sen en halv buljong redo för att läggas i stekpannan.

Jag kokade först bladen i en sisådär 5 minuter. Sen stektes dem tillsammans med lök. Här stekningen.

Hade även på lite vatten (sparat från kokningen) och vetemjöl. Kryddade lite också.

Servera gärna med ägghalvor. Jag tycker det smakade riktigt gott. Nyttigt och vegetariskt.

Jim Carrey om Eckhart Tolles bok en ny jord

Trevlig midsommar på er!

Visste ni att Jim Carrey är spirituell? Denna roliga galna människa visar sig ha betydligt större insikt än vad mina fördommar sa. Jag har kollat igenom en hel del Youtubeklipp med Jim Carrey där han visar på djup och reflektion.

För er som läst Eckhart Tolle, här är en liten snutt där Jim Carrey tolkar vad boken "En ny jord" handlar om.

Jim Carrey On Eckhart Tolle's 'A New Earth'

“Eckharts philosophy is basicly about the idea, that the present moment is all we have, all there is and all it ever will be. And most of us live trapped or lost in the movement of thought. Sometimes I´ve spent two hours of my day, thinking about one person that I resent, you know. And going through orations and you know, “if he ever says this, I’ll say that” and you know all those things. I find myself now when I get caught up in something like that becoming conscience of it and going: “oh wait, I´m here, I´m not with that person right know. I´m creating things that don’t even exist, you know. And it´s useless. It´s time badly spent, you know.” – Jim Carrey

Lära sig prata spanska?

De röda länderna har enbart (i princip) spanska som språk,
de blå lite mer blandat fast delvis spansktalande.
Bilden en skärmdump härifrån

Min mamma var intresserad av språk (har jag fått veta), men när jag växte upp var jag tyvärr inte speciellt intresserad (inte redo?). Jag kunde prata engelska skapligt, men hade noll koll på det grammatiska. Jag skrev det jag tyckte lät bäst på proven och det gick hyfsat ändå. Det hade varit kul att träna lite spanska med henne nu, men hon finns inte med oss längre. Jag fick bland annat ärva både en spansk ordbok när hon gick bort. Hon gick bort när jag var relativt ung och jag hann tyvärr aldrig testa hennes spanska kunskaper (eftersom jag själv inte kunde något).. När det var dags att välja språk i sjuan, gick det bara att välja mellan tyska och franska, så då valde jag tyska, mest för att det sas vara lättare, lat som jag är (och för att omgivningen tyckte att det var bättre att kunna tyska).

- Ja, ich spreche ein bitchen deucht, weineger muss ich sage.. :-) Imponiert? (WAS!?)

Nu är det dags att ta tag och träna lite spanska tror jag! Hola, come sta! Blivit lite utmanad kan man säga. .-) Jag har förövrigt alltid gillat de spansktalande länder jag varit i, människorna har varit trevliga och givit ett gott intryck. Och när jag tänker efter så är det ett mycket bra intresse för en person som aspirerar till att leva en aning minimalistisk och enkelt. Det behövs i princip bara en dator, Internet och låna ljudböcker på biblan. Det brukar alltid också finnas någon i umgängeskretsen som har läst spanska som du kan träna lite med.

Länder som officiellt har någon
form av spanska som språk.
Bilden en skärmdump härifrån 

Vad är då iden med att ta tag i spanska kanske någon frågar sig?

- Jo, det är ett relativ välspritt språk. Totalt 440 miljoner sägs tala spanska. Källa

Och hur det än är så kanske man får för sig att dra till ett varmare land på ålderns höst, spanska och engelska borde man klara sig rätt bra på. (Svenska sommaren på 2-3 månader just doesn´t cut it!)
Spanska talas t.ex. på Kanarieöarna, Mallorca och såklart i Spanien. Vid karibiska havet bör man klara sig bra på engelska och karibisk spanska. Andra alternativ kan vara Sydamerika, typ Argentina, Uruguay (politiken i vissa länder kommer förhoppningsvis förbättras med tiden).
Hur det än är så är jag idag så otroligt tacksam för att jag fått lära mig engelska. Det språket har öppnat så många dörrar. Det finns så mycket bra att ta del av som är på engelska. Böcker, filmer, människor. Jag skulle verkligen inte vilja vara utan det språket. Jag måste passa på och säga tack till skolan som tränat upp grundfärdigheterna så jag nu själv kunde ta stafettpinnen och springa vidare.

Nu är alltså min tanke att det vore väldigt kul att få lite inblick i den spansktalande världen. Kanske det är fler som hakar på denna utmaning?!
Min bakgrund inom spanska: För cirka 10 år sedan fanns det en kvällskurs i spanska som jag hoppade på, men den gick jag bara en termin. Sen började jag få svårt att hänga med, för det var mest språklärare som gick den där kursen och ville utöka sitt lärande. Jag kände att jag inte riktigt passade in i det gänget, haha.
Nåväl vi får se hur länge denna influens håller i sig, men vi kör så länge det finns lust! Jag har redan inventerat runt på arbetet vilka som kan spanska, och försöker träna mig genom att växla några ord här och där!
Jag tänkte följa upp det här inlägget med lite tips om hur man kan träna spanska. Kanske det även kommer ett tips om filmer som gjorda på spanska och som kan vara bra att se/höra.

Här är förövrigt en länk till en pdf att ladda ner, verkar bra!

Häng med!

Dags för förändring. Sagt upp mig från lönearbetet..

Bam! Där satt den! Nu har jag sagt upp mig..

Dags för att testa något annat, dags att kasta sig ut i det okända, dags att testa sina vingar på ett nytt ställe. Om man följt den här bloggen har man nog snappat upp att jag känt mig vingklippt på det lönearbete som jag spenderar en stor del av min tid på.
En utlösande faktor som fick mig att söka ett nytt jobb var en händelse i februari. Tumskruvarna skruvades åt i någon uttalad ”förbättring” och medarbetarna på min enhet blev utsatta för någon slags pilotprojekt. En del tyckte detta var bra, och en del inte. Min skepsis var stor och jag kände att jag hade allt mindre kontroll över min arbetssitution. Jag kände allt mer att jag blev en simpel ”löneslav”.  Jag gillade inte vad jag utvecklades till, vad jag blir. Otrivseln gjorde sig gällande. Hur som helst gjorde missbelåtenheten och irritationen att jag fann kraft att söka ett nytt jobb! Det som ofta ses som dåligt kan alltså vara en stark källa till förändring! Det finns massor med konsultjobb inom det område jag är verksam, men dessa lockade mig inte. Been there, done that kändes det som. Däremot hittade jag en annons som såg ut att passa min kompetensprofil riktigt bra, så jag letade upp mitt gamla CV (som behövdes uppdateras) och skickade in en ansökan.

Nu sådär en tre månader senare är allt klart. Jag har sagt upp mig. Chefen såg förvånad ut när jag sa att jag ville sluta. Men jag följer mitt hjärta.

Det är kanske inte ett steg till mer enkelhet, men det är ett steg gentemot förändring. Det går inte att förutse olika drag man gör, man får bara hänga med och se dess utkomst. Ha någon slags tro att universum hjälper en. Försöka göra det bästa av det.
Mina arbetskollegor blev lite förvånade när chefen på enhetsmötet berättat att jag sagt upp mig. Vi är många som har slutat och det verkar bara fortsätta. Chefen berättade att han nu skulle söka godkänt för att anställa ytterligare en person. (Enheten söker redan anställa 3 personer och med mitt slutande, blev det fyra.).
Nyfikenheten för mitt avhopp har varit stor hos konsulter och anställda. Jag har fått svara på samma fråga ställd av väldigt många. Typ.
De vanligaste frågorna jag blivit söndertjatad med är följande:

Vad ska du ta vägen nu då?
-          Ett ställe som producerar fjärrvärme och fjärrkyla märkt ”Bra Miljöval” i Stockholm.
Ska du flytta till Stockholm?
-  För tidigt att säga. Tar en dag i taget.
Vad ska du göra?
- Som jag fått förklarat för mig: Jobba i elgruppen. Felsökning och utveckling av processer, göra underhållsplaner, beredskap, vara med i projekt etc. Typ, vi får väl se helt enkelt..

Jag har fått en hel del kommentarer att de tycker det är synd att jag ska sluta, men också en och annan att det nog är bra att se någonting annat. Hur det än är så har jag trivs väldigt bra med många av mina kollegor, och det känns på ett sätt lite vemodigt att behöva dra vidare, men samtidigt spännande med något nytt!

Såhär ser arbetsbeskrivning ut.

”Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma - which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of other's opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs,
US computer engineer & industrialist (1955 - 2011)

(bilden från: http://smartbusinesstrends.com/author/chrisanderson/ ) 

Det känns spännande att testa något nytt! Inte ta saker så allvarligt, ha skoj och göra det bästa av situationen.

“If you don't like something, change it. If you can't change it, change your attitude.” - Maya Angelou

“You can't connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something: your gut, destiny, life, karma, whatever. Because believing that the dots will connect down the road will give you the confidence to follow your heart, even when it leads you off the well-worn path. And that will make all the difference.” - Steve Jobs, Stanford speech, 2005”

Bring it on, and remember, stay hungry, stay foolish. :-)

Yoga, och konfirmation

Inte fel att börja dagen med sol och Yoga. Senare på dagen firade vi mitt kusinbarn S som konfirmerades. Som tur var hade vi blivit förvarnade att vara i god tid i kyrkan och det var rätt! Kyrkan blev SMOCKFULL och många fick tyvärr stå. Det hela var en mycket trevlig tillställning. De flesta var så fint uppklädda och mitt kusinbarn var jag stolt över, han börjar bli stor nu. 15 år. Åh vet ni..Han ville åka med min bil till efterfesten. :-) Det är lite känsligt med att hamna på webben så inga direkta privata bilder... (som vanligt).

Dagen till ära hade även min andra kusin och hennes föräldrar kommit till Västerås. Efterfesten var ännu trevligare! Tack familjen J för en underbar dag i gemenskapens tecken.

Så fint att se himlen i speglarna där framme. Solen värmer skönt.

Sen efter att ha gymmat lite fick jag se en lokaltrafikbuss mosa ner ett gäng med cyklar (som antagligen stod slarvigt parkerade).. Inte bromsa den heller. Alltid händer det nått. Tog ett kort.

Några timmar senare var det dags för kyrkan. Här har konfirmationen har börjat.

Efter kyrkotillfället samlades konfirmanderna utomhus för fotografering.

Ingen optimal fotosession.. Solen i ryggen gav skuggiga mörka framsidor. Orginal objektiv, billigt sådan ger ingen höjdarskärpa heller.

Här är hela gruppen uppställd så folk i lugn och ro kunde ta sina minneskort.

Fina vita dräkter, konfirmander vid Viksängskyrkan, samma kyrka som även jag konfirmerats en gång i tiden. Jag är dock inte kristen nu.

Hälsan

Hej där! Idag tänkte jag att vi skulle flumma lite kring vad som är grundförutsättningarna för att leva fritt egentligen? Har du tänkt på vad som är grundförutsättningarna för det?

Jag kan ju säga rakt av att för mig är det hälsan, utan hälsan blir det svårt att leva fri. Hälsan har högst prioritet. Den är så lätt att ta den för given. Det är lätt att i vardagens stress och upptagenhet glömma bort hur bra och lycklig man egentligen borde vara av att bara kunna gå eller springa!
En anledning till att jag började styrketräna var just att det sas vara hälsosamt. Att kroppen mår bra av att röra på sig och att vi är gjorda för det.
Fast träningen kan också bli ett slags beroende, och det är lätt att glömma varför man en gång startade träna. Alltså av hälsoskäl. Det är lätt att fastna i någon slags prestationsfålla. Att vi förövrigt lär få en snyggare kropp av att träna är en positiv bisak.

Fast det går också att skada sig. Jag lyckades skada mig i knät för ca 2 månader sedan. Låt mig berätta vad som hände.
Programmet Ninja Warriors på femmans playkanal är något jag följt. Jag brukar gilla program som gladiatorerna eller liknande (ja det är inte mycket till filosofi i det!), så jag antar att jag gillar att titta på atletiska människor och deras prestation. Jag gillar att se vad det går att tänja kroppen till att klara av. För er som inte känner till programmet så handlar det om att de tävlanden ska ta sig igenom en hinderbana med olika fysiska ”attribut” (hinder). I finalprogrammet (eller om det var semifinalen? WHATEVER! ;)) så var en del i banan just att försöka ta sig igenom en ”luftbro” av plattor som hängde löst i kedjor (alltså typ i ”taket” av ställningarna). (Alltså, har du inte fattat lägger jag ner nu, nääärå.) Hur mycket ska jag egentligen behöva stava för dig? ;-) Ding dong.

Ett delmoment gick i princip ut på att de tävlanden skulle bära sin egen vikt och liksom svinga sig fram och tillbaka ungefär som med en gunga och sen ta ett hopp mellan ett par plattor som hängde löst. För att lyckas med detta fick de tävlanden alltså häva kroppen fram och tillbaka (hängandes i armarna) och sen försöka göra en kraftansamling (via ett hopp) över till nästa platta osv. Hoppas jag beskrivit någorlunda så du är med i matchen nu? Annars vet jag inte vad. De flesta tävlanden hade väldigt svårt för detta svingmoment, men några klarade sig igenom. De flesta ramlade ner och landade med ett mjukt plask i en vattengrav.
Hur som haver (i varje fall och emedan ;)) blev jag såklart inspirerad av denna tävling och nästa gång som jag skulle träna fick jag för mig att testa! Jag menar ”hur svårt kan de va” liksom ;-). Egot gjorde sig gällande. (”Leave the ego at the door” var som bortblåst!).
Det blev en tur till Björnövägens gym för där har de en s.k. armgång i taket och (ja, ni som sett gladiatorerna vet vad jag pratar om) där fick jag för mig att svinga kroppen fram och tillbaka och liksom hoppa fram på armgången. Det gick bra till en början, jag fick till en bra ”sving” och det gick fint & smutt. Men sen efter ett tag så orkade (tydligen) inte fingrarna bära kroppens vikt längre och då ramlade jag ner mitt i en ”sving” och naturligtvis stod en stepup bräda rakt nedanför så jag ramlade inte på benen utan måste ha slagit till knät på något vis. (Japp, det small bra i stepupbrädan när jag kom nerdunsande och jag fick såklart allas blickar på mig, heheh). Jag försökte se ut som “Clintan” och bara borsta av mig, cool som jag va. Jag slog även i rumpan och fick ett stort blåmärke där, men blåmärken går ju bort så no biggie. Fast knät det har inte blivit bra än. Nåja, det var kul att testa i alla fall.

Vad vill jag då säga med det här pladdret. Only god knows? JO att det är lätt att skada sig (om man inte tänker till)! Fast det är en del av friheten att vilja testa sina gränser. Det hör livet till. Jag tycker inte att vi kan leva livet som i en kokong. Jo vi kanske kan, men det är ju att existera som levande död liksom. Säkerhetsivrarna vill ju såklart förbjuda det mesta och linda in oss i bomull, men inte jag inte…Nix. Vi måste ha rätten till liv, typ och göra och ta konsekvenserna av våra val.

Nåväl, hur det än är så får självförtroendet en liten känga när man skadar sig. Hur det än är så blir man lite påverkad när man inte är van att skada sig. Ska vi säga att man blir lite ödmjuk kanske? Tja, kanske liite. Man börjar fundera liksom. Hur gick det där till? Är det åldern? Har jag käkat fel mat, or what? Kroppen har ju alltid hållit förr?! Personligen börjar jag fundera om det finns någon näringsbrist eller något annat. För jo, jag har gjort mycket dumt tidigare i yngre år som kroppen pallat med. Vad har ändrats liksom?
Mjaa, man får väl kanske erkänna för sig själv. Hur det än är så är man inte purung längre och återhämtningstiden har jag märkt blivit sämre sen när jag var 25 år. Such is life. Det är bara att acceptera. Varför gnälla över det? Det går inte att vara den evige ynglingen, (säger dom), och jag håller väl med om detta.
I det här funderandet så är det lätt att tappa fotfästet. Att inte se allt man faktiskt har. Att inte se allt positivt som fungerar. Inse all frihet man faktiskt har.

Jag har i alla fall väldigt mycket att vara erkännsam inför!
Kroppen min kan gå, springa, simma, jag kan höra, jag kan prata, jag kan känna, jag kan se. Jag kan läsa böcker, jag kan äta god mat, jag kan interagera med andra människor. Kan lära mig nya saker etc! Wov liksom! :-) Jag råkar dessutom tillhöra är en djurart med ett intellekt till och med! Kanske rentav en smula tänkande förnuft också, inte fy skam.
Det finns inga bestående smärtor etc. Det finns massor att faktiskt vara tacksam för! Kanske också du har tänkt liknande tankar? Jag tror det är lätt att glömma detta. Säkert finns det saker som du kan vara tacksam för också!

En annan grej..

Min styvfarsas särbo ska opereras för höften om någon vecka, och nu har hon fått skriva på ett papper där hon förstår att det finns stor risk att hon dör av operationen. För hon har dåligt hjärta, pacemaker osv. När jag träffade henne i helgen så var hon väldigt orolig och ångrade nästan att hon skulle operera höften. Förståligt såklart. För hon vill ju självklart inte dö. Hon sa att hon hellre gick med smärtan och morfinet egentligen (alltså höftontet), fast att nu hade hon dragit igång det här med operationen och nu var det försent att avbryta tyckte hon. Ja, jag förstår hennes dilemma. Ens egna små problem blir som lortskit i jämförelse.

Tja vad vill jag ha sagt egentligen. Jo att det är bra att göra affirmationsövningar (positiv återkoppling, bekräftelse etc.) då och då och faktiskt tänka över hur bra man faktiskt har det!

Stannar där.

Tjarrå, ta hand om er därute!

Chuck Norris uttalar sig

Chuck Norris var nästan före min tid, men Stallone är jag uppväxt med. Those duds man...

Stallone frågar Chuck

Chuck flyttar jorden när han gör armhävningar.

Bara Chuck som tränar när saker börjar skaka?

Vi har alla hört talas om den.

Filosofisk tanke, del 2. Aristoteles

Fortsätter på tankarna kring överflöd och underskott. Om måttfullhet, om förträfflighet mm. Aristoteles svar:

Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//s58 //

”Därför undviker också varje kunnig person överflöd och underskott, uppsöker det mellanliggande och väljer det, fastän det inte i och för sig behöver vara intermediärt utan bara i relation till honom själv.

Ifall varje form av kunnighet sålunda strävar att fullgöra sin uppgift väl genom att beakta det intermediära och leda verket i denna riktning, (- om goda verk brukar man ju därför säga, att det inte finns något att ta bort eller något att tillägga, eftersom det goda skulle förstöras av överskott eller brist, men bevaras av måttligheten – så verkar också de goda yrkesmännen enligt vår mening med detta i sikte;) och då den mänskliga förträffligheten i likhet med naturen är förnämligare och bättre än alla >>konster>>, så måste också förträffligheten vara böjd att eftersträva det intermediära.”

Sommarens pryl?

En del tror att en sån här mockapär blir sommarens trendsak. Kanske.

Visst ser den lite rolig ut testa och köra.... i 5 minuter.. sen skulle nog jag vara trött på den.

Harbebisar

Ett harbo som är placerat under en stor gran. Lite ihopkraftsat ris tjänstgör som bo.

Titta vad som letat sig på jobbets inhängnade område efter påskhelgens ledighet.

Här ligger de små harbarnen och trycker. Det syns att det är kallt, de skakar, men trycker sig samman. Harmamman håller sig borta, vilket är fullt förståeligt då harboet är utsatt för många människors nyfikenhet.

Lite av en närbild på de söta varelserna.

Tankar om att något måste förändras

En av mina mest motiverade förebilder är Jim Rohn. En stor affärsfilosof som jag skrivit om tidigare. Jag gillar hans föreläsningar, så vis. Jag brukar hylla hans årsdag (5 december) i någon form (han har gått bort sen ett antal år, 2009). Jag brukar hjärntvätta mig själv lite med just hans föreläsningar från tid till annan. Speciellt när jag känner mig olustig eller något sådant. Kanske speciellt när jag känner mig vilsen eller någon slags tomhetskänsla gör sig påmind. Hur det än är så går livet lite i dalar. Ibland är allt positivt och framtiden ser ljus ut och ibland händer det att något känns fel, eller att man drabbas av något slag ”olustkänslor” som det inte går att riktigt sätta fingret på. Då är ett ypperligt tillfälle att lyssna på Jim Rohn.

"The most important question to ask on the job is not "What am I getting?" The most important question to ask on the job is "What am I becoming?" -- Jim Rohn

"Don’t wish it was easier; wish you were better. Don’t wish for less problems; wish for more skills. Don’t wish for less challenges; wish for more wisdom." -- Jim Rohn 

"I used to say, "I sure hope things will change." Then I learned that the only way things are going to change for me is when I change." -- Jim Rohn 

"If you don't like how things are, change it! You're not a tree." -- Jim Rohn

När jag läser eller hör Jim Rohns citat så blir jag påmind om att jag har ställt fel frågor till mig själv. Trots att jag hört dessa citat så många gånger så tar det ändå lång tid innan jag faktiskt agerar. För förändring är svårt. Jag har liksom hoppats på att annat utanför mig själv ska förändras. Det är som jag naivt lämnat över ödet till någon slags slump. Fungerar ju rätt dåligt egentligen. Jag måste ställa de tuffa frågorna. Och jag måste göra något om jag vill ha förändring.

"What am I becoming?"

Vad blir jag? Och det som jag håller på att bli, gillar jag det? Tar mig det lönearbete som jag just nu spenderar en stor del av mitt liv mig åt det håll jag vill bli?

-   Nej

Så enkelt kan det vara..
Alltså måste jag förändra något. Det har gnagt en tid, stället där jag jobbar tycks gå åt fel håll. Mer krångel, byråkrati och toppstyrning. Inte riktigt min melodi. Jag har därför bestämt mig för att söka ett annat jobb. Som alltid är sånt lite läskigt för en trygghetsnarkoman, man vet ju vad man har, men inte vad det nya innebär. I princip kan det bara bli bättre eller sämre, aldrig lika. Och man får aldrig veta förrän man agerar och testar. Kasta sig ut i det okända.

Tyvärr hittade jag ingen jobbannons som lockade i Västerås, så jag har nu sökt ett jobb i Stockholm. Är alltså inte främmande för att flytta dit.
Ett första steg mot något nytt. Det har blivit ett gäng med turer till Stockholm för intervjuer. Först en rekryteringsfirma, 2 stora psykologiska tester och sen massa besök där jag sökt jobbet. Rekryteringsprocesserna idag är ingen lek alltså... Tre referenser tilll människor jag jobbat med har jag lämnat. Lite spännande att se hur det går.

"Om du inte gillar hur saker och ting är, ändra det! Du är inte ett träd." - Jim Rohn
"Jag brukade säga: "Jag hoppas verkligen att saker kommer att förändras." Senare lärde jag mig att det enda sättet saker och ting kommer att förändras för mig är när jag förändras." - Jim Rohn
Så riktigt!

Jag hade äran att besöka detta ställe i samband med att träffa personal som jobbar där. De verkar trevliga!

Orienteringskarta hos Solnaverket.

En mer överskådlig bild av verksamhet. Här bredvid Huvudstabron.

Känner du att du inte blir och står för vad du vill? Det går att ändra på.. Hur det än är finns det hur många möjligheter som helst därute. Du kanske bara måste lära dig se dem, och förmodligen göra upp en plan för att nå dit.
Trevlig helg på er!

Dags för Yoga

Det är så skönt att starta dagen med ett pass av harmonisk Yoga. Jag brukar starta igång lördagarna med att gå på Friskis cityyoga. Medidationen på slutet är verkligen avslappnande efter att ha gjort lite solhälsningar och annat.

Den här bilden tog jag en annan lördag. Friskis i Västerås har tre anläggningar varav detta är lilla salen i City. Ja, valet av parkett kan tyckas vara lite konstigt. Det är för hårt för en träningssal.

Efter det brukar jag köra lite gym och sen är det inte dumt att "lyxa" till det och åka och käka på Mickes husman. De har ofta bra mat där.

Lax och potatis. Sallad och dryck ingår. Den här dagen var det även äppelpaj till efterrätt.

Blått torgtält måste bytas. Byråkrati vs frihet?

För ett antal veckor sedan var den stora snackisen här i stan kommunens byråkratiska regler. Det hela handlar om Besir Fidan och sin kamp om att få ha ett blått tält här i kommun.

Besir Fidan är nämligen torghandlare. Vi har ett torg som ligger ganska centralt här i Västerås där olika torghandlare får sälja frukt och grönt mm. Men tydligen går det inte för sig att komma med ett blått tält här i Västerås kommun. Ordförande i tekniska nämnden Jazmin Petterson (s) hänvisar till lokala ordningsföreskrifter att det är bestämt att torgmarkiser ska vara vita eller grön/vitrandiga. Kanske har det med VSK färger att göra (grön-vita)? (Ett fotbollslag).

Jag tycker förstås att det är synd om företagare som Besir som måste köpa ett tält för varje kommun som han vill stå på torg och sälja grönsaker. Det kan inte vara lätt att behöva anpassa sin rörelse utefter alla lokala ordningsföreskrifter som kommuner har i landet. Det måste bli dyrt.. komplext och krångligt.

För mig är det bara ytterligare ett tecken på vilsenheten ökar, när design går för funktion.

För mig är det ok om allt inte ser lika ut på torget. Jag föredrar faktiskt att kunna se skillnad och lättare identifiera handlare på håll.. Och jag är trött på att vår individuella frihet minskar för varje ny förordning och regel som initieras.

Stå på dig Besir Fidan! Vi är många som står på din sida! Det här är bara ett av många tecken på att kommunen växt sig för stor och lägger sig i allt. Man undrar ju om vi alla måste snart gå klädda i vit-gröna kläder för att vi inte ska "sticka ut" för mycket. Det kanske låter befängt, men hela tiden flyttas frihetsbegränsningens kavalleri framåt, steg för steg. Makt korrumperar, mycket vill ha mer. Och folk verkar inte bry sig så länge de inte drabbar dem själva.
Det räcker nu.

En av insändarna som tar parti för Besir.

Blått torgtält måste bytas. Ingen dispens trots protester.

Ger det här värde till mitt liv?

Vad är viktigt i ens liv?
Är det relationer, vänner, intressen, hälsa, någon ”häftig” bil, pengar, frihet, lustuppfyllelse, hjälpa andra?
Svaret på detta är något vi måste försöka hitta inom oss själva,, duh.. Och det kan vara en nog så knepig fråga! För mig har det varit svårt att rannsaka mina prioriteringar. Jag vet fortfarande inte vad jag vill inom vissa områden av mitt liv. Bara vissa grunder känner jag mig stadig i. Och tills jag vet, kör jag vidare i samma spår.
Detta inlägg avspeglar mitt sinne för stunden, det är rätt spretigt mao. :-)

”Does this add value to my life?” är en bra fråga att ställa.

eller

"Agerar jag på grund av dumhet nu?"

En definition på dumhet som jag gillar: En ovetande tendens till självförstörelse och oförmågan att se konsekvenserna av sina handlingar och så vidare. Så fråga dig om du verkligen ser dina framtida konsekvenser av den handling du just är på väg att utföra.

Vad passiviserar oss? Är det månne Internet, vår mobil, television, kolla vår e-post ofta, skvaller? Kanske har vi massa prylar som måste skötas? Vi gör oss upptagna med att vara upptagna. För att slippa den där olustiga ”tomhetskänslan”. Det är i alla fall värt att tänka på.
När känner vi missnöje egentligen?
En ganska bra definition på egenorsakat Missnöje är: När dina kortsiktiga åtgärder inte i linje med dina långsiktiga värden.
Detta kan t.ex. uppenbara sig tydligt när t.ex. vi skaffar en pryl som inte är I linje med våra långsiktiga värden. Eller när vi går in i ett förhållande som inte vi känner inte kommer fungera långsiktigt.

missnöje generellt betyder "längtan efter en förbättrad situation", tex uppleve eller tro att du inte har uppnått allt du bör ha vid det här laget, missnöje som förmodligen gör dig olycklig. Kan du ändra dina tankar om du vill? Kan du se att du faktiskt har en väldigt bra situation också? Glöm ej att uppskatta det du har.

Ibland kan många prylar även manifestera ett pluttrigt sinne, så är det i mitt fall. Ju mer distraktioner, desto mer förvirrad blir jag. Desto sämre val göra jag. Ju mer upptagen jag blir desto mer förvirrad. Tillåt dig själv att ha “tråkigt” ibland, det är utvecklande, kreativt.

Vilka är våra sanna prioriteringar?
“Minimalism ultimately is the thing that gets us past the things, so we can focus on life’s most important things, which actually aren’t things at all.” – Joshua Fields Millburn – Less is More
Minimalism i slutändan är det som får oss att se förbi prylar, så att vi kan fokusera på livets viktigaste, som faktiskt inte är saker alls.” - Joshua Fields Millburn – Less is More
Undrar hur mycket prylar det genomsnittliga svenska hemmet har. Kan det vara i närheten av det amerikanska? Det amerikanska hushållet har i genomsnitt har 300 000 prylar i det. Källa, följande podcast:

 “You can’t change the people around you, but you can change the people around you.” – Joshua Fields Millburn

- Ganska tänkvärt.

Hur det än är blir vi väldigt påverkade av vår omgivning och de människor som vi omger oss med. Om vi inte vill bli som vår omgivning bör vi förändra något.
En annan fråga att rannsaka sig själv med: Är våra relationer baserade på bekvämlighet eller anslutning/närhet, eller är det baserade på något annat? Jag tror att det de viktiga är att vi delar på liknande principer och värderingar. Då kan vi hantera att en människa i övrigt är precis motsatsen till oss själva. Att däremot umgås med människor som står för helt andra värderingar än en själv kan göra en relation väldigt instabil. Jag har i alla fall lite problem med att respektera en människa som står för tex tvång, om än omedvetet. I det fallet gäller inte ”ignorance is a bliss”.

En annan sak jag ibland tänker på att jag har mycket enklare att respektera människor om vi håller relationer enkla och okomplicerade.  Jag tänker tex på att stämningen brukar vara mycket bättre om vi utelämnar de känsligare områden där våra principer och värderingar kommer i konflikt med varandra. Fast jag också märkt att vi ändå söker runt efter människor med liknande värderingar, för vi vill så gärna hitta dessa. Vi är trots allt sociala varelser.

Slapp taget om ”utifall att”. I prylsammanhang tex. Det fungerar i 99 procent av fallen. Visst någon sak kommer du ångra att du gjort dig av med, men det är värt det.

Vad kan vi göra? Kultivera vår passion. Söka och leta något som ligger i linje med våra värderingar.

Fråga dig själv, hur kan mitt liv bli bättre med mindre prylar? Är det något för dig? Känner du dig friare eller känner du dig begränsad av att ha mindre prylar?

Det fanns en tid då jag kände mig begränsad av ett hotellrum, då jag inte gillade att bo i dem alls. Jag saknade alla saker hemma. Jag minns att jag förr ofta sa att jag tyckte det var tråkigt att bo på hotell, för rummen var så sparsmakade, sterila och träligt ”korrekta”. Nu tycker jag tvärtom att det är skönt med avskalade hotellrum, då det istället ger möjlighet att istället fokusera på annat. På samma sätt har jag skurit bort många tidigare intressen. Skillnaden är att det gäller att förstå varför vi gör något. Om vi inte vet det så kommer allt bli som förr.
Jag har också märkt att ett intresse kan relativt lätt bytas mot något annat, hur konstigt det än må låta. Därför söker jag också intressen som är i någon mån enkla. Allt detta gör jag frivilligt och inte under tvång. Jag gillar inte tvång.. överhuvudtaget.

Don’t tell me what to do! ;-)

Filosofisk tankestund med Aristoteles

Japp! Dags för dagens filosofiska tankestund (läs pladder)! :-)

Idag influeras vi av Aristoteles tankar om dygd, (grekiska ordet areté, ett fint litet ord i sig).För det är antagligen Aristoteles tankar (tillsammans med bla Platon, Cicero och diverse stoiker) som är grunden för vad ordet dygd står fö.


Yes, låt oss fördjupa oss lite i om dygderna består  av känslor eller förmågor (sinnesrörelser), eller något annat? Aristoteles menar på att dygder handlar om karaktärsinställningar, där man i någon slags vidare bemärkelse menar på att det är eftersträvansvärda karaktärsdrag. Jag tänkte inte gå speciellt djupt i ämnet, utan bara röra ämnet lite flyktigt. Helt enkelt för att jag inte behärkar området...

Vad är då en dygd kanske någon (obildad? haha) undrar? Filosofi och prat om dygder är ju ingeting som står på dagsordning nu förtiden när alla är så upptagna av att vara just upptagna. Näh, lät jag hård nu.. Okey då.

Hmm.. Vi kan ju börja med att spalta upp de fyra kardinaldygderna som ofta utgör grunderna för andra dygder:

• Rättvisa (dikaiosyne)
• Tapperhet (andreia)
• Klokhet (prudentia)
• Måttfullhet (sofrosyne)

Om du bygger din "Rättvisa" på att du tycker synd om någon med hjälp av ditt känslotillstånd då är du enligt Aristoteles ute och cyklar. Jag tolkar det mer som att Rättvisa måste vara vara uppbyggt av någon slags logik och inte känslostyrt eller influerat av våra sinnesrörelser för stunden. Är du med?

Vi ser också att Måttfullhet anses vara en av dygderna. Nog så eftertänksamt. I dagens tidevarv är det snarare All or Nothing som gäller för många. "Gör jag något så måste jag göra det fullt ut". "Det måste vara perfekt". Eller att man går "All in".. Jadå, jodå, jag slänger mig också med dessa slagdänger i min obetänksamhet. ;-)

//s57 // Även Aristoteles är alltså inne på någon form av balans mellan två ytterligheter.

"Proportionerligt är då det som är intermediärt mellan överskott och brist."

En slags medelväg.

Ok, låt oss fortsätta..Nu har vi en "känsla"/tolkning för vad som anses vara en dygd och då fortsätter vi med ett bokutdrag från: Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken. 

Här försöker Aristoteles förklara hur han kommer fram till att dygder hör ihop med karaktären och inte sinnesrörelserna. Jag fann det intressant, lättläst, men ändå svårläst på något sätt. 

Svensk översättning från grekiska: Mårten Ringbom

//s56 //

”Med sinnesrörelserna avser jag då företeelser såsom begär, vrede, fruktan, tillförsikt, avund, glädje, kärlek, ovilja, saknad, beundran och medlidande, dvs. överhuvudtaget allt som är förenat med lust eller olust. Förmågorna är åter enligt vår mening de företeelser varigenom vi kan förnimma dessa känslor, dvs. de som gör det möjligt för oss att vredgas, plågas eller hysa medlidande. Karaktärsinställningarna är slutligen de företeelser, på vilka det beror om vårt förhållande till sinnesrörelserna är riktigt eller felaktigt, såsom i för häftigt eller alltför svagt, men förhåller oss riktigt, om våra reaktioner är måttliga. På samma sätt är det också med våra inställningar i övrigt.

Varken dygderna eller lasterna är då några sinnesrörelser, för det heter inte att vi är förträffliga eller dåliga på basen av våra känslor utan på basen av våra förtjänster och brister. Det är inte heller tack vare våra sinnesrörelser som vi beröms eller klandras (man berömmer ju inte den som är rädd eller vred, lika lite som man förebrår en person för att han överhuvudtaget vredgas, utan det är det sätt på vilket han gör det som här kommer i fråga). Däremot får vi beröm och förebråelser för våra förtjänster och brister. Dessutom blir vi arga och rädda utan att vi avser det, medan dygderna är liktydliga med ett slags föresatser eller förutsätter en föresats. Det heter ytterligare att vi blir rörda av våra känslor, medan vi däremot inte rörs av dygderna och lasterna utan är disponerade på ett visst sätt på basen av dem.

Därför är det inte heller förmågor. Ty man säger inte att vi är vare sig goda eller onda för att vi överhuvudtaget kan känna något, lika lite som vi av den anledningen beröms eller klandras. Dessutom blir vi av naturen i stånd att göra något, medan vi inte blir goda eller onda tack vare den. Men den saken har vi talat om redan tidigare.
Om varken dygderna varken är känslor eller förmågor, återstår alltså bara att de är karaktärsinställningar. Så är det då sagt vad den moraliska förträffligheten är för en företeelse.”

There you have it! Aristoteles förklaring på varför vår karaktär inte byggs av stundens sinnesrörelser, utan är något djupare. En slags rättspatos fast utan känslor. Nu återstår bara att ta reda på hur vi bygger denna karaktär, hahah. HAHAH, inte det lättaste!

Det var dagens djupdykning.. Solen lyser och nu lämnar vi dagens filosofiska tankar bakom oss. Ut och njut av naturen i måttfullhet. Don't overdoit så att säga.

Til next time!
Tjarrå! :-)

Skatarjycke som impar

Måste bara dela den här hunden som skatar! Skön hund som lärt sig genom att observera andra? Lever fritt på något sätt. Jag gillade den här videon. :)

Svar på mail

Jahapp, inläggen från min sida lyser med sin frånvaro. Jag har helt enkelt inte så stor lust att skriva något just nu. Känns som det mest blir upprepningar så tills lusten faller på får det bli som det blir. Jag tänkte dock att jag kunde dela ett mail som jag fick.. (Wilhelm har snällt nog gett sig medgivande). Jag tyckte hans reflektioner var intressanta.


---------- HÄR ÄR MAILET ----

Hej!

Har läst din och andra minimalisters bloggar ett tag.

Det är något på gång. Det har legat och pyrt länge, men nu verkar det närma sig en brännpunkt. Vi har för mycket prylar. Och tillsammans med en ny digital värld där hierarkier bryts ner och kunskap sprids så behöver vi allt färre saker.

För min del blev det för mycket efter att ha börjat röja på min vind, efter att ha röjt två dödsbon, och ständigt finner mig själv upptagen med att laga saker eller flytta dem. Samtidigt som jag ser hur det dykt upp mängder av nya auktionsverk, även de är fyllda till bredden. De gamla borgerliga hemmen med mängder med saker som man "ska ha" (för vem?) är totalt obsoleta. Vi kommer troligen inte att komma tillbaka till det, dock kommer företeelsen finns kvar länge för det finns mängder människor som skulle knäckas om deras världsbild bröt samman.

Jag har alltid varit intresserad av tingen, utifrån alla perspektiv formge/problemlösning, tillverka, hantverk, teknik, sälja, använda, återvinna/laga och även deras värde. Och för de som känner mig så låter nog ”slimma ner” som märkliga ord från min mun. Men det är just det som det handlar om. Jo jag är på många vis materialist (verkligheten är till stor del fysisk) men jag vill ha bra grejer, bara sådant som fyller en funktion och få dubbletter.

Ämnet är för stort. Jag skulle nog kunna fylla en blogg själv.

En annan intressant aspekt är att konsumismen är oftast ytlig och fånig, men de som nått vägs ände och börjar minimera gör istället en inre resa. Återigen möts ytterligheterna.

Visst jag har nog en liten asketisk japan inom mig, men helt avskaalat, närmast frugalt kommer jag troligen aldrig att landa. Det är inte mitt mål. Vill mest ha en fungerande miljö och frigöra tid, pengar och energi.

Jag har nog vissa likheter med dig. Får idéer och intressen direkt, behöver bara lyfta en pinne och min hjärna börjar genast kalkylera var den skulle kunna passa till. Har faktiskt aldrig kunnat fullt förstå personer som säger att de bara sitter hemma och har tråkigt och inte vet vad de ska göra. Har insett att jag måste välja var jag lägger min energi och tid. Hittade massvis med gamla projekt på vinden, jösses, nästan skrämmande. Som tur var de så gamla att jag kunde slänga dem utan ens bli känslomässig.

En annan del av minimeringen. Vi köper mängder med skräp utan att reflektera över hur svårt det är att göra av sig med det. Inte bara miljömässigt utan även ekonomiskt. Idag har vi för mycket prylar och det är ständigt mer på väg in, dvs. priserna är pressade. Grejerna på min säljlista försvinner långsamt.

Skulle gärna vilja veta mer om hur du tänker kring att sälja. Jag har alltid varit väldigt ansvarsfull och omhändertagande, kört grejer än hit än dit, för att hitta en ny ägare så att grejerna kommer till nytta igen. I slutändan är det säkert jag som förlorat. Funderar allt mer på att göra som nyrikt folk, skänka och slänga allt. Försäljningen tar för lång tid. Men det tar emot att slänga. Jag är väl bevandrad bland auktionshus och säljkanaler, men skulle ändå vilja vet mer om hur du gör.

Blocket brukar fungera bra för större och attraktiva prylar och jag gillar deras upplägg. Tradera är mer pyssel och krävande, hur gör du där? Funderar även på eBay för sådant jag vet håller god kvalitet och samlarvärde. Det jag inte provat är att hyra bord på loppis. Loppis lockar faktiskt. Ta med alla fina grejer som är svårsålda utan okulärbesiktning.

Bästa hälsningar
- Wilhelm


---- MITT SVAR ------

Hejsan!


Ja, det här med prylar börjar kanske närma sig en brännpunkt. Bra idéer sprider som en löpeld på nätet nu för tiden. Värdefull kunskap är så lättillgängligt nu för tiden (om man tar sig tid). Samtidigt ser jag fortfarande många som fortfarande är väldigt fascinerade av prylar. Det tar nog sin tid. Förändring tar tid, och de flesta verkar inte intresserade av någon större förändring.
Jag har fortfarande en fascination för bra enkla kvalitativa konstruktioner. Som ingenjör och en vilja att slippa framtida strul är jag alltid nyfiken på bättre lösningar. Den som söker brukar finna bättre lösningar.
Intressant att ta del av dina tankar.

Ja, konsumismen är oftast ytlig och fånig. Speciellt när man inom vissa områden i sitt tidigare liv vissa tidigare intressen bakom sig. Håller med om att det är inre resa! Genomskåda vad som är viktigt. Det hjälper till att syna sig själv och reflektera över sitt beteende.

Kraven för att konsumera höjs ju när man hårdare synar det som ska få ta plats i ens liv. Jag är tämligen stenhård vad gäller detta nu! Med ledstång att verkligen tänka efter både en och två gånger innan man ”impulsköper” något ogenomtänkt (som sen ska huseras). Försöker alltmer att sluta lösa problem med plånboken som i verkligheten ger framtida pryl- och underhållsproblem. Jag har också blivit mer intresserad av att leva med naturen i stället för att bidra till att förstöra den.

Låter som vi är lika vad gäller intressen ja. Det är också för mig en inre resa att begränsa mängden, för annars blir det för mycket igen. Just nu har jag fastnat för en nytt område, akvaponik som jag undersöker och gör efterforskningar kring. I dess spår dyker det upp mycket annat intressant som man kan odla också. Det har hittills klarat sig genom mitt kravfilter. Det är också en av anledningarna till att blogginläggen blivit färre på senare tid. Jag läser massa annat helt enkelt. Mitt gamla intresse av att odla har väckts och jag gillar att borra djupare och djupare för att hitta en optimal (bättre/enklare) lösning där jag inte behöver ångra en dålig konstruktion pga. av (allt för mycket) ignorans. Jag finner mycke nöje när jag i dessa flow. Det är lite som jag blir mitt gamla jag igen. Men jag håller igen på köphanen, för det ska vara igenomtänkt! Jag låter gärna saker ligga och gro och jag vet att jag alltid hittar bättre och bättre lösningar och möjligheter med tiden. Ja bara det är en insikt i sig själv.

Hur jag resonerar och gör kring att sälja?

Då jag är lite av en tidigare prylnörd har jag hyfsat koll på vad marknadspriset är på prylarna, annars googlar jag runt lite. Vissa saker vet jag att man behöver kunskap om för att finna köpvärda och köpare som har denna kunskap kan ta lite tid att hitta, men med tidens hjälp blir det mesta sålt om priset ligger skapligt rätt. Visst är det tragiskt att man köpt en pryl som nu inte ens är värd en sjättedel, men som tur är.. är det väldigt lärorikt.

Har jag prylar med ett värde under säg 200 kronor så brukar jag fråga närstående om dom vill ha något, men vid det här laget är folk väldigt skeptiska till att jag ska pracka på dom något (har nog tjatat sönder vissa, haha), och hur det än är så vill de flesta jag umgås med inte känna sig skyldiga till gentjänster så tror de hellre tackar nej. De flesta andra lider också av alltför mycket prylar och har nog med att göra sig av med sitt.
Det finns dock en och annan ”packråtta” som tar sig an en och annan sak. :) (ingen nämnd ingen glömd ;-))

Jag har också sålt rätt mycket på auktion. Blir det inte sålt där brukar dom köra det till stadsmissionen eller liknande. Jag har dels fysiskt lämnat in prylar till Effecta, en auktionsbyrå här i staden, men även sålt på Tradera och Blocket. Tyvärr brukar resultatet bli ganska dåligt på de fysiska auktionerna. Där går att göra fynd om man själv är intresserad av att handla där. Jag har sprungit rätt mycket på dessa auktioner tidigare, så jag vet. Speciellt stora otympliga möbler går väldigt billigt. Tradera har en fördel även om de tar mycket provision och det är att det är gratis att annonsera tills varan blir såld. Lite mer ”Win-Win” tänk där vilket jag gillar. Jag håller dock helt med dig om att det är omständigt att sälja på det här viset. Fota, skapa annons, hålla koll, maila köpare, kolla om pengarna dykt upp, hitta paket, åka och lämna till paketombud, maila köpare igen, hålla koll på om paketet uthämtas etc. PUH! Det ÄR mycket ”hassle”. :)

Loppis har jag inte testat att sälja på, bara besökt. Jag är nog lite allergisk mot vissa av dessa ställen faktiskt. Tycker det mest varit skit där de få gånger jag varit på en sådan, speciellt allmänna loppisar där det inte finns någon röd tråd. Så mycket tingel tangel på ett ställe blir nästan stressande, hahah. Prylar i överflöd som jag helst vill slippa. Men det kan säkert ha sin charm också. Värt och testa helt klart! Säkert kan det vara trevligt också (beroende på folk etc).

Jag har också en blogg där jag lagt upp mycket saker till försäljning. Förr eller senare går de åt.

Jag har lärt mig att de flesta saker blir sålda förr eller senare, bara man har tålamod och orkar fixa med allt runt omkring. Bökiga köpare kan ju också ge en viss avsmak. Men på det hela har de flesta köparna varit bra. Det gäller bara att vara tydlig vad man förväntar sig. Att det finns deadline att hålla sig till osv, annars kan folk slösa för mycket med ens värdefulla tid.

Ebay har jag tyvärr inte testat att sälja på, bara köpt prylar därifrån.

Det är faktiskt väldigt lärorikt att lära sig vilket bök faktiskt är att göra sig av med saker. Det är få saker slår praktisk erfarenhet vad det gäller att lära sig från sina ”misstag”. Ja, jag har många gånger ifrågasatt om det varit värt tiden det tagit att rensa allt bråte, ifråga satt mitt tidigare beteende. Reflekterat. Och på det hela har det för mig kännt som ett lite av ett lyxproblem som jag inte borde gnälla över, men ändå likväl ett problem som måste hanteras när man väl satt sig i den situationen.

Jag kämpar som de flesta andra med att få den begränsade tiden att räcka till åt allt man vill göra, så jag känner inte att jag kan lägga alltför mycket tid på att fråga runt och skänka och greja. Tyvärr får jag säga. Tid är ju något av det mest dyrbara vi har.. Ska ärligt erkänna att mycket av det svårsålda har gått till återbruket. Det är synd att så mycket fungerande saker går till återbruket och att inte andra får plocka därifrån, men det är som det är.. Det mesta i vårt samhälle bygger ju på att vi ska konsumera och hålla ”tillväxten” igång. Hur sjukt de nu än må vara. När jag väl bestämt mig för att rensa måste det gå relativt fort så jag inte hinner ångra mig. Jag vet att det inte är optimalt, men jag är bara en simpel människa. Det positiva med mitt nyare frivilligt enklare liv är att jag inte alls tär lika mycket på jordens resurser.

Vänligen PG