Dokumentär om Laleh, "Jag är inte beredd att dö än"

Idag skriver jag ett inlägg om Lalehs tankar.

Musik kan verkligen påverka våra känslor. Musik är något de flesta älskar. Det är ett sätt lätt koppla in sig på känslolivet tror jag. En artist jag gillar allt mer är Laleh, en skapande själ, och efter att sett den här filmen ”Jag är inte beredd att dö än” förstår jag hennes storhet. Jag får också perspektiv på vad frihet betyder för henne. Jag blev på det hela väldigt berörd av att höra Lalehs tankar. (Dokumentären finns tillgänglig på Svtplay.)

En fin film av Fredrik Egerstrand & Kalle Gustafsson Jerneholm (Regi & Produktion)

I den här dokumentären berättar Laleh (vad jag vet) publikt för första gången om livet, uppväxten och människan bakom musiken.

Jag har nedan tagit några referat som jag gillar. Om viljan att lämna ett arv efter sig:

”Jag är väldigt glad att, att jag får stanna, får stanna kvar här i Sverige, att vi har fått uppehållstillstånd här, för det första tycker jag man ska vara glad för. Man ska inte underkasta sig för svenskar för det, utan man ska bara vara tacksam för att man får stanna kvar här. Det är faktiskt väldigt många som skickas tillbaka från Sverige också, men jag är glad i alla fall att jag är kvar här och jag tänker göra någonting utav det. Det är ju det också. Och dessutom, det andra vi pratade om varför jag vill lyckas med någonting här i livet, det är ju framförallt för mina föräldrar, för min mamma, och min pappa. Ehh, för att dom, dom har tagit mig enda.. hela vägen hit. För att jag ska lyckas. Och nu är min mamma här, hon.. jag och hon bor ensamma här, och jag vill tjäna lite pengar så jag kan köpa henne ett hus. För mig spelar det ingen roll, jag kan bo i en liten etta i någon lägenhet, men hon förtjänar ett hus, sen, ja det är väl allt, umh så, lyckas, ha det bra och såhär, tryggt” – Laleh Pourkarim, 01:10 ett utdrag ur Dokumentären: ”Jag är inte beredd att dö än.”

Jag är väldigt glad i att få ta del av Lalehs kreativitet och att hon kom till Sverige. Tack Laleh. :)

I början av dokumentären läser Laleh en dikt av något slag eller om eller poesi (jag vet inte riktigt skillnaden). Jag har googlat på texten som hon läser upp, men inte hittat något ursprung, antagligen är det Laleh själv som skrivet dessa fina rader, och att höra hennes röst läsa ger verligt ett storartat intryck. Here goes:

”Mitt liv började inte här, men det var här som jag blev till. När jag drog händerna längs stenen, den svarta jorden, och gravarna. På kinden finns det bara saltskorpor kvar. Som gör sig påminda varje gång jag ler, som svider varje gång jag får finnas, men inte ni. Jag följer strömmen dagen natten. Jag äter, jag sover. Jag vaknar. Och jag finns. Jag är inte arg. Världen är inte skyldig oss nånting. Den tysta sorgen, täcker min ilska. Den har lagt sig som en tyst hinna, och jag kapitulerar för det som får mig att stå kvar. Jag kan inte vinna över dig döden. Livet, du gör som du vill, det har du alltid gjort.” - Laleh Pourkarim i början av dokumentären 02:30 (bakgrundsmusik en otroligt vacker låt, en stråkorkester spelar ”Wish I Could Stay” av Laleh.

(Oerhörd berörande när det läses av Laleh själv, så vackert! Det här måste vara poesi, och det är första gången jag verkligen gillar poesi, jag brukar inte alls gilla att läsa poesi., men av detta blir jag berörd, känner visdomen, mina ögon fuktas och blir tårfyllda i slutet.)

Tänkvärt formulerat:

””Some die young” har jag, just den meningen ”some die young” och första versen faktiskt, ”I will tell your story if you die, I will tell your story, but I´ve always felt the feeling we would die young.” Just den känslan att man, jag vet inte, det finns någonting i den meningen som jag tror många med mig känner igen sig i, att man, på ett sätt har man inte den tilltron till framtiden. Men man vill det och man hoppas det. Men man måste också förstå att ”Some die young”, alltså att en del människor går bort för tidigt. Och den känslan, den är så sann att den på nått sätt också blir sorglig men också vacker. Konstaterandet av den känslan blir meditativt på något sätt. Det är en sån där sanning som man måste kunna leva med och som ett mantra förstå och inse och lära sig att acceptera.
Jag tänkte väldigt länge hur jag skulle kunna använda meningen ”Some die Young” i en låt och få den att kännas bra på ett tröstande sätt. Och inte på ett, bara ett negativt konstaterande. Det får inte bli för sorgligt, för då blir det inte sant. Och ingenting är riktigt fullt ut sorgligt, ingenting är fullt ut vackert, ingenting är fullt ut hemskt eller fullt ut fult. Allting har en annan sida, det finns alltid en skugga till allt. Så jag ville inte att låten skulle va för, för sorglig, för då blir den inte äkta. Då blir det en livsåskådning i stället för ett konstaterande, eller en sanning eller min sanning.” - Laleh Pourkarim -  45:10 min in i dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än”

”Så fort en låt blir älskad av någon annan är dom med och skapar den på något sätt, dom gör den till vad den är. Det är lite som att man blir den man är utifrån hur älskad man är. Man blir det man blir utifrån hur man blivit definierad och hur man blivit behandlad av sin omgivning. På samma sätt är det med en låt, så att jag kan inte göra den till någonting privat och personligt, för att det är den inte. Utan den har fått växa utanför mig på något sätt.” - Laleh Pourkarim -  50:45 min in i dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än”

1:00:30:
”Redan när jag var fyra, fem, sex år redan då så hade jag en enorm ångest när jag förstod att föräldrarna kommer att gå bort en dag. Så redan då sörjde jag det jättejättemycket. Så jag tror att jag har behandlat den frågan sen jag var väldigt liten, på något sätt, på ett naturligt plan.
Tre dagar efter att Colorsskivan var släppt så dog hon. Min ledstjärna, min ledstjärna. Den som var kvar. Den som var kvar är borta. Nu är nästan ingen här. Här står jag vid ett naket träd, familjeträdet. Familjeträdet, nu är det upp till oss att stå upprätt.” 

– Laleh Pourkarim

(Hennes mamma gick bort. Laleh har tidigare berättat att hennes pappa dog i en drunkningsolycka utanför Göteborg 1994.)

I en intervju som Expressen gjort säger hon samma sak som jag känner igen mig i:

”– Jag är ju egentligen ingenting annat än en produkt av dem. Det är fint. Men när man förlorar sina föräldrar för tidigt är det svårt att känna sig själv helt.” - Laleh Pourkarim

Om friheten vi lätt glömmer att vi har i Sverige.

”Efter revolutionen i Iran så planterade man tulpaner överallt. Jag fick mitt namn, Laleh som betyder tulpan. Varje tulpan skulle symbolisera ett liv som gått bort under striderna. Ett nytt hopp, en ny blomma. När mina föräldrar fick mig, då hade dom levt under jorden i tre år. Jag skulle få leva i frihet tyckte dom.
Jag har rätt att finnas, jag har rätt att skapa, jag har rätt att formulera. Jag har också rätt att ljudsätta livet.” - Laleh Pourkarim

Avslutar med några ord från låten Goliat som Laleh gjort.

           "Vad var det vi sa
som vi aldrig nånsin skulle glömma
vad var det vi såg
i soluppgången vid sjön
vad var det vi skrek där
på vägen hem över fotbollsplan
en dag ska vi härifrån
ni ska ta över
ni ska ta över världen
ni ska bli stora
ni ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer” - ”Goliat” av Laleh

Riksbanken fortsätter intervenera och manipulera..

Idag sänkte Riksbanken till minusränta. Är det överhuvudtaget något som vi har upplevt det tidigare?

Riksbankens direktion bestämde sig också för att trycka pengar ur tomma intet för att köpa statsobligationer, så nu håller vår centralbank på med samma saker som FED, BOJ (Bank of Japan), ja en drös med andra centralbanker som tror på Keynes teorier. Allt i jakten på tillväxt och mer konsumtion (och förstöra vår planet). Tillgångspriser ska inflateras och skuldbubblor ska fortsättas byggas.. Finanseliten ska gynnas (återigen).Riksbanken är enligt min mening i högsta grad medverkande till att skapa en spekulationsekonomi och gynna den finansiella industrin (det kan inte vara sunt).

Det ligger något i talesätten: 

"De som inte studerat historia är dömda att upprepa samma misstag" och
"De som studerat historia är dömda att stå hjälplöst bredvid när alla andra upprepar misstagen"

Varorna som vi importerar blir dyrare i och med kronfallet.
Det känns som att det monetära systemet är uppåt väggarna då det gynnar vissa och utarmar andra. Jag frågar mig ofta vad som är rättvisan i det? Det är ett mycket komplext system där vissa blir utnyttjade och jag upplever att det saknas etik, moral och en vettig värdegrund för vad som är rätt och fel.

Som en motåtgärd inspireras jag till att försöka minska min konsumtion, som redan är låg. Sånt här får mig rent ut sagt förbannad!

"– Ekonomer är som byggare som säger: jag begriper inte hur fukten kommer in i huset, men jag vet hur man ska åtgärda den. Resultatet blir att huset ruttnar och möglar. Förtroendet för den som ska åtgärda ett problem med en kunskap eller modell som inte innefattar det som lett fram till problemet, det ska inte vara högt. I dag är det för högt, och självförtroendet hos ekonomer är alldeles för högt." - Thomas Franzén. 

Jag börjar tyvärr allt mer ifrågasätta vart Sverige är på väg och om detta är ett land jag vill vara en del i.
Sverige drivs nu inte i andan att vi ska kunna skapa förutsättningar för att bli fria individer utan snarare tvärtom där vissa ska hållas under armarna och gynnas på de andras bekostnad.. Detta skapar bara splittring inom landet, som redan är rätt splittrat. Många i min omgivning är riktigt oroliga vart vårt samhälle är på väg. Är inte bankernas vinster inte tillräckligt stora?

"Men om man tittar på lagstiftningen kring Riksbanken så säger den inte att det är två procent som gäller. Anledningen är att direktionen skall avgöra målet med hänsyn till läget i ekonomin och dess funktionssätt. Direktionen har inte levt upp till detta ansvar som skulle ge mer flexibilitet. Jag tror inte Riksbanken kan nå upp till målet och om man gör allt för att nå det så skapar det finansiella problem som slår tillbaka." - Thomas Franzén

Rosa bakgrundstext  = Utdrag från följande artikel hos SvD.

[EDIT] Nu när jag en dag senare läser detta och ser min irriterade text inser jag hur jag gnäller på saker jag inte har något inflytande över. Jag kan ju endast påverka min cirkel av kontroll. Inte det som är angeläget. Bäst är nog bara acceptera. Ingen är skyldig mig någonting.

Promenad på Mälarisen

Har lyxat till det med semester även denna måndag.. Så skönt med tre dagars helg. Har en del semester som måste plockas ut och varför inte göra det så det känns som man jobbar bara 80 %?

Igår söndags var himlen blå och solen lös, så det var det bara att lämna allt man höll på med och ta sig till Mälaren. Så vackert, och jag kände verkligen att mitt humör blev så mycket bättre av lite d-vitamin från solen.
Det hade ju varit lite blaskit dagarna innan så jag visste inte riktigt skicket på isen, men den var bra och höll, trots att den på vissa ställen knakake lite väl mycket för min smak.

Så fint väder så det blev cykel till Mälaren, ju mer sol på hyn desto bättre. Den här cykeln användes i firman för cykeluthyrning jag hade tidigare. (nerlagd sen ett antal år sedan)

Det här fyrskeppet tycker jag är så intressant. Det finns rätt mycket rykte om denna båt, allt från att den är väldigt fin på insidan mm, men alla rykten är gamla. Tror det bor någon här, eller det har varit så i alla fall. Synd att skeppet inte har någon hemsida, finns nog mycket intressant att förtälja. Just i närheten av båten knakade isen betänkligt. Den kan vara tunnare just vid hamnar då det ibland finns pumpar som cirkulerar runt vatten så det inte ska frysa på.

Det är ju en blogg, så det hör väl till att man kör någon "selfie" då och då, hahah. Som synes har jag isdubbar. Hjärntvättar mig själv med en Jim Rohn föreläsning via öronen (blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar). Det är faktiskt inte så många som har isdubbar på sig, men dom kan väl forhoppningsvis isen bättre än jag.

Så härligt att se lite kitesurfing fast på skidor. Gick i ganska bra fart.

En bild av isen blickande mot Östra holmen och Elba (öar i Mälaren strax utanför Västerås).

Det fanns folk som sopade isen. Så här så det ut. Ursäkta skärpan, han kom så fort så jag hann knappt med.

På vägen hem såg jag följande gång och trafikkanträknare som kommun verkar satt upp. En kul grej, men ändå ganska onödigt vetande. Den räknar hur många cyklister som cyklat förbi per dag tex. Känns som att pengarna kan användas till något bättre?

.

Dagens reflektion om begreppet 'Frivillig Enkelhet'

Jag börjar bli lite kluven till det här med ”frivillig enkelhet”.
Jag gillade ju verkligen begreppet tidigare. Jag hade hittat många webbsidor (mest engelska) på nätet som verkade vettiga där jag kände igen mig och kände att det kunde vara något för mig. (Volontary Simplicty) Jag hade liksom börja kramat om begreppet och känna kärlek inför det på något sätt..

Men..

Jag har sedan en tid varit med i en svensk Facebookgrupp (Frivillig enkelhet - mer med mindre) som är tänkt att locka till sig människor som gillar frivillig enkelhet. Ja, jag har varit medlem nästan från start faktiskt. Jag gillade verkligen gruppen till en början, och försökte bidra med lite inlägg precis som andra i gruppen . Det fanns en värme i gruppen och många hade likartade tankar som en själv, men gruppen har alltmer växt och förändrats alltefter som fler människor tillkommit och gått med i gruppen. Och ärligt talat, jag vet inte, jag känner att min åsikt börjar vända. Jag vet inte längre om jag vill bli förknippad med en del av åsikterna i den gruppen. Jag menar: kanske inte livsstilen frivillig enkelhet är något för mig? Hur det än är så blir man ju dömd av människor utifrån vilka grupper och associationer man väljer att vara med i. Jag har redan fått någon gliring i verkliga livet (IRL) från någon facebookvän som sett att jag gått med den gruppen (eftersom det inte är dolt för ens vänner vilka grupper man går med i på Facebook). Det verkar som det finns en del fördomar i begreppet redan alltså. Och i alla grupper och konstellationer finns det värderingar, och dessa bör ju gå åtminstone någorlunda i den riktning man själv sympatiserar med, eller?

Det hänger lite ihop med livstil alltså.  Precis som vindsurfare/surfare har en viss livsstil och vissa värderingar i gemenskap etc.

Det känns som svenska gruppen har fått en obalans av människor med en viss politiskt inriktning, även om det såklart finns många jag gillar inom gruppen också. Men ibland händer det att jag kan skriva någon kommentar bara för provocera, och det är väl mindre bra egentligen. Jag tycker också känslan i gruppen på senare tid blivit kallare.

Det har på sistone blivit allt fler som tycker en massa utan att ha speciellt mycket förankring i verkligheten (min bedömning, rätt eller fel). Ibland får jag känslan att det är människor som INTE valt frivilligt enkelhet i sig själv, utan mer egentligen är tvingade till enkelhet liksom. En del nytillkomna medlemmar verkar också lite för extrema för min smak, trots att jag inte direkt själv är någon ”mainstreamkille”. En del verkar ha påhittade namn och någon profilbild som inte är dom själva i alla fall.
Jag vet inte, jag antar att det finns en rädsla att förknippas med åsikter som jag inte står för.

Det gör mig lite ledsen att jag ifrågasätter livsstilen som jag tidigare gillat. Kanske jag mer ska kalla mig aspirerande minimalist. Hmm, får ta mig en funderare..

Vad innebär begreppet 'Frivillig Enkelhet' för dig?

Semesterdag från lönearbetet.

Idag tog jag en semesterdag från lönearbetet, för att jobba med lite egna (oavlönade) projekt. Sitta och rita pch pula, sortera upp information osv. Jag har nämligen hittat en ny förebild, nämligen Stephen R. Covey. Stephen är tyvärr bortgången sen ett par år tillbaka (cykelolycka, 79 år), men hans arbete lever kvar.

Jag finner så mycket klokheter i det han producerat, så givande! Jag vill verkligen passa på och tacka Stephen för hans fina bidrag! Vila i frid, och återigen tack.

Det här bilden kanske inte säger er så mycket, men för mig betyder den mycket. En bild som säger mer än tusen ord.

//Bokutdrag, sidan190: Familj till 100 % av Stephen R. Covey//

”En del av det viktigaste inre arbetet är naturligtvis av förebyggande karaktär. Hit hör att bestämma oss för att inte säga eller göra sådant som vi vet är sårande och lära oss att övervinna vår vrede eller ge utlopp för den vid bättre tillfällen och på mer produktivt sätt. Vi måste vara djupt ärliga mot oss själva och inse att vrede för det mesta är skuldkänslor som rinner över när de utmanas av en annan människas svaghet. Vi kan också bestämma oss för att inte bli förolämpade av andra. Att bli förolämpad är ett val. Vi kan bli sårade, men det är stor skillnad mellan att bli sårad och känna sig förolämpad. Om vi blir sårade gör det ont ett tag – men om vi blir förolämpade handlar vi på grundval av denna skada genom att ge betalt för gammal ost, gå vår väg, klaga för andra eller fördöma ”syndaren”.

Förolämpningar är sällan avsiktliga. Men även om det skulle vara det kan vi komma ihåg att förlåtelse – liksom kärlek – är en aktivitet. Det är valet att gå över från reaktivitet till proaktivitet, att ta initiativet till försoning – antingen du har förolämpat någon eller själv har blivit förolämpad. Det är valet att stödja sig på och utveckla en inre källa till personlig trygghet så att vi inte blir så känsliga för yttre försyndelser.”

Boktankar: Humanure Handbook, A guide to composting human manure

Det här med återbruk är något som jag finner intressant. Sista tiden har jag läst en bok om viktigt det är att vi återför vår avföring och överblivna matrester tillbaks till ekosystemet och inte gödslar med syntetiska konstgödsel.

Boken jag tänkte prata om idag heter :

Humanure Handbook – A guide to composting human manure
(Emphasizing Minimum Technology and Maximum Hygienic Safety)
Skriven av Joseph C. Jenkins
Jag har läst den tredje utgåvan.

Den här boken börjar med att beskriva hur vilsen kanske framförallt västvärlden är i sin skötsel av jordbruk och återvinning. Hur odling har vinstmaximerats (kortsiktigt) och samtidigt stressar övrig miljö, med övergödslade sjöar, vattendrag, förstör biologisk mångfald etc. Ja kort och gott alla syntetiska kemikalier och dess bieffekt. Allt när det finns mer hållbarare metoder som uppenbarligen inte används i någon större utsträckning (eftersom det kanske upplevs mer kostsamt och besvärligt och producenterna känner sig tvingade att använda den minst kostsamma processen av konkurrensskäl mm).

Egna reflektioner:
Vårt samhälle har verkar inte klarat av att skapa hållbara regler för företagande inom tex jordbruk (ofta besprutad mm), på bekostnad av moder jord och våra gemensamma resurser. Kort och gott, det ter sig inte hållbart. En hel industri har tex växt upp för att stimulera och maximera utkomsten av jordbruk. Inte tycks det handla om permakultur i alla fall. Det finns vissa ljuspunkter i och med att vissa konsumenter verkar bli mer medvetna om vad dom äter, men dessa är ännu för få.

Småskaliga jordbruk tycks ha svårt att vara lönsamma osv. Regelverken krånglas till och många mindre enklare jordbruk tvingas lägga ner. Storindustrin har gynnats. Konkurrensen i en alltmer globaliserad värld är stenhård och ett hållbart företagande alltmer svårgemonförbart.

Likaså drivs människor på i ett tufft arbetsklimat i ständiga försök till effektivisering. Ett jordbruk är idag ofta som en stor effektiv fabrik som exploaterar moder jords resurser för att producera så mycket mat som möjligt för att klara av att mata en allt mer populariserad värld. Människan sprider bland annat ut sig på bekostnad av andra arters livsföring. I vissa delar av världen lider man näringsbrist och i andra delar av världen är det vanligt med stressrelaterad utmattning, depressioner, ätstörningar, för att inte tala om överätning, fetma mm. Balansen är inte hållbar på längre sikt, men ändå kör vi på i ett system som bygger sin grund på en icke möjlig fortsatt expansion och konsumtion. (Ett dåligt konstruerat system med avseende på hålllbarhet med andra ord)

Det finns stora fabriker där växter odlas fram via LED-lampor, allting blir alltmer konstgjort i jakten på mer, konkurrensfördelar etc. Jag är inte emot utveckling, men allt måste tänkas igenom noggrant. LED-lampor ser jag överlag som något positivt och är positiv till dess utveckling.

Bekvämlighet och effektiviserande har bidragit till låga matpriser och vi har det ofta nu så lyxigt att vi kan åka till en matbutik och handla matvaror från jordens alla håll.. Fraktats härs och tvärs, ofta med resursens oljans förtjänst (en ändlig resurs). Nackdelen är förstås att det sliter på vår omvärld och får andra negativa konsekvenser på vår levnadsmiljö.. Och när naturens resurser börjar bli uttömda (vi närmar oss…) lär människan få problem och vårt självviska tryne och våra stora egon visar sig genom krig och annat elände (om de kvarvarande resurserna). Det ter sig inte som något eftersträvansvärt resultat. Hållbart ledarskap för att vända trenden verkar tyvärr lysa med sin frånvaro. Kanske uppdraget är för stort och komplext? Människan fortsätter köra på tills det krisar. Vi har svårt för att ändra något förrän något tvingar oss.. En kultur som byggts upp under så många år ändras sig inte på en kvart. Att förändra sig är uppenbarligen svårt. Det sägs att 60 procent av alla hälsorelaterade problem beror på vårt egna ohållbara beteende (intagande av föda, brist på motion osv), är inte det bevis på att människan har svårt att ändra på sig trots hot om hälsa så vet inte jag.

Den här boken visar på exempel på en mer hållbar livsföring där man kan återvinna (kompostera enligt konstens regler) sin egen avföring (om man bor lämpligt) och hur detta sköt på ett hållbart sett, alltså istället för att använda kemisk konstgödsel för att bedriva jordbruk.

Då jag själv är en del av detta konsumtionssamhälle känns det lite som jag kastar sten i glashus, men sakta men säkert ökar min medvetenhet och min vilja att leva mer hållbart välstånd i nära samarbete med naturen. Med en ökad medvetenhet om vart vi är på väg, torde det ligga i vårt intresse att förbereda oss för ett mer enkelt levene. Det behöver inte innebära att vi ska vara teknikfientliga och alltid gå bakåt, men att återföra och återbruka är för mig en del i detta.

Nedan lite utdrag från boken så du får en känsla:

”I´ve been composting and using my own waste for the past 20 years. Most of my friends think it odd. I counter that not even barbarians piss and shit in their drinking water” – E. S., Washington

//s13, enligt bokens sidonummer //
“Anyone starting out from scratch to plan a civilization would hardly have designed such a monster as our collective sewage system. Its existence gives additional point to the sometimes asked question, Is there any evidence of intelligent life on the planet Earth?” – G. R. Steward

//mer sid 13 //
“However, it´s interesting to note that the creation of human waste is a matter of human choice. We choose to throw things away rather than recycle them. We choose to create waste rather than recycle useful resources, because it´s more convenient to discard than to reuse them. Even though those resources may be refuse materials with little apparent value, such as the refuse of our digestive system, //s14 // when recycled, they can prove to be both useful and valuable.”


//s18 //
“The discarding of human waste adversely affects the quality of our planet´s water supplies. First, by defecating directly into water, we pollute the water. Every time we flush a toilet, we launch five or six gallons of polluted water out into the world.(13)
//referens på sidan 27, (13): Golden, Jack. Et. Al. (1979). The Environmental Impact Data Book. Ann Arbor Science Publishers, Inc., PO Box 1425, Ann Arbor, Michigan 48106. (p. 495).//

//Eget: För många år sedan när jag var på semester i Egypten kunde jag se hur människor slängde ut sitt avfall rakt ut genom fönstret, rakt ner i den smutsiga floden Nilen. Så viss förståelse har man ju att avloppssystem utvecklas. Det finns det gott om folk som inte har tillräcklig kunskap för att begripa bättre eller väljer bekvämlighet i alla lägen..  Det finns uppenbarligen bättre sätt och mer hållbarare metoder att ta hand om sitt avfall och återanvända det. //

//längre ner s18, om att istället använda mänskligt gödsel för syntetisk konstgödsel  //
“Instead of using humanure to replenish the soil depleted by agriculture, we manufacture and use chemical fertilizers. From 1950 to 1980 the global consumption //s19//  of artificial fertilizers rose by 900% (ref14), and in 1988, U.S farmers used almost 19 millions tons of synthetic fertilizers. (ref15).

//s21 //
“Much of the Eastern world recycles humanure. Those parts of the world have known for millennia that humanure is a valuable resource which should be returned to the land, as any animal manure should. The West has yet to arrive at that conclusion.”


//s102 //
“The Western culture is built upon the idea of convenience, which is one reason why commercial composting toilets are relatively popular in the West, and the inconvenience of carrying refuse (any refuse) to compost pile on a regular basis is just unacceptable. It is more convenient to discard organic refuse, such as down a toilet or in a garbage can, ant that´s why Western cultures do so. However there are still more than a few people on the planet who are happy to endure a small inconvenience in exchange for less waste, a cleaner environment, and for soil-building compost.”

//s106 //
“Simple, low-tech compost systems not only have a low negative impact on the Earth´s ecosystems, but are proven to be sustainable. Westerners may think that any system not requiring technology is too primitive to be worthy of respect. However, when Western culture is nothing more than a distant and fading memory in the collective mind of humanity thousands (hundreds?) of years from now, the humans who will have learned how to survive on this planet on the long term will be those who have learned how to live in harmony with it. That will require much more than intelligence or technology – it´ll require a sensitive understanding of our place as humans in the web of life. That self-realization may be beyond the grasp of our egocentric intellects. Perhaps what is required of us in order to gain such an awareness is a sense of humility, and a renewed respect for that which is simple.”

//längre ner s106 RIKTIGT BRA SAGT!!//
“True advancement, others would argue, instead requires the balanced development of humanity´s intellect with physical and spiritual advancement.”

//Han fortsätter ytterligare lite längre ner sidan 106 //
”Perhaps we´re really advancing ourselves when we can function healthfully, peacefully and sustainably without squandering resources and without creating pollution. That´s not a matter of mastering the intellect or of mastering the environment with technology, it´s a matter of mastering one´s self, a much more difficult undertaking, but certainly a worthy goal.”

//s110 så bra formulerat!//
“Yes, ignorance is a chronic human problem.”


//s132 //
”Thermophilic composting of humanure can be carried out century after century, millenium after millenium, with no stress on our ecosystems, no consumption of resources, no garbage or sludge for our landfills. And all the while it will produce a valuable resource necessary for our survival while preventing the accumulation of dangerous and pathogenic waste. If that doesn´t describe sustainability nothing does.”
Översättning:
"Termofil kompostering av mänsklig gödsel kan utföras århundrade efter århundrade, millenium efter millenium, utan stress på våra ekosystem, ingen konsumtion av resurser, inga sopor eller slam för våra deponier. Och allt medan det hjälper till att producera värdefulla resurser som behövs för vår överlevnad och samtidigt förhindra ansamling av farliga och sjukdomsalstrande avfall. Om inte det beskriver hållbarhet så finns det inget som gör. "

//kapitel 7, The Tao of compost, s 137 //
”Always bear this in mind, that very little indeed is necessary for living a happy life.” – Marcus Aurelius

“Aspire to simple living? That means, aspire to fulfill the highest human destiny.” – Charles Wagner

//längre ner s137 //
“Try to imagine yourself in an extremely primitive setting, maybe sometime around 10,000 B.C. Imagine that you´re just slightly more enlightened than your brutish companions and it dawns on you one day that your feces should be disposed of properly. Everyone else is defecating in the back of the cave, creating a smelly mess, and you don´t like it. You´re going to improve on the system. //s138 //
Your first revelation is that smelly refuse should be deposited in one place, not spread around for everyone to smell or to step in, and it should be deposited away from one´s living area somehow. You watch the wild cats and see that they each go to a special spot to defecate. But the cats are still one step ahead of the humans, as you soon find out, because they cover their excrement.
When you´ve shat outside the cave on the ground in same place several times you see that you´ve still created a foul smelling, fly-infested mess. Your second revelation is that the refuse you´re depositing on the ground should be covered after each deposit. So you scrape up some leaves every time you defecate and throw them over the feces.”

//s139 //
“The hypothetical discovery of compost in a primal situation would be most likely to occur in a group of humans who had settled into an agricultural lifestyle rather than a nomadic, hunter-gatherer one. Nomadic people can walk away from the trash they leave behind, allowing nature do deal with it. Settled peoples don´t have that luxury. The development of rooted human settlements and the development of agriculture go hand in hand, for it is the working of the land to grow food crops that forces a people to stay put year after year. Unless, of course, they deplete the soil of nutrients and are then forced to move on to find a new patch of fertile ground.”
--- ----- ----- ----

Slutord:
Sammanfattningsvis, helt klart läsvärd!

In & Ut December/Januri

Dags att summera lite rensning kanske. Det har gått segt att rensa i december och januari. Några få prylar bara, men det finns inte så där väldigt mycket lättrensat kvar nu. Börjar helt klart bli tuffare.

In

Detta är det mesta av det som kom in (av bestående faktor) december-januari.

Kockklädsel. Fick från företaget där jag jobbar. Totalt onödig, får se hur länge den får vara kvar.

In med ny router då den gamla inte var stabil. Får krupp när Internet strular!

Fick denna i present. Jag gillar Stieg Larsson, men det här känns bara som någon som försöker tjäna en hacka på hans namn. Har inte tid att lyssna på den här ändå. Prioriterar annat just nu.

Efter att ha diskat mycket i julhelgen så bestämde jag mig åter för att skaffa gummihandskar. Det står ju trots allt på Yes-flaskan att det varnas för "Irriterande". Hade rensat dom gamla tidigare handskarna men men. Dock kan jag EJ rekommendera dessa för man luktar konstigt om händerna efter att haft dessa på sig. (och måste gå och tvätta sig ordentligt för att bli av med lukten, skumt)

Ut

AKG 400 sålda på Tradera för 500 kr. Har för mig jag pröjsade uppåt 3 papp.. för ca 15-20 år sedan.

Ytterligare en bild så det ska se mer ut liksom..

Ut med den "gamla" routern, den strulade, var inte stabil..

Ett par prylar som jag slog in i paket till julen.

Räknas väl som mat och borde inte räknas, men men.. Rensade bort gamla kryddor som gått ut i datum. Tyckte ändå jag varit duktig så tog med dom ändå. ;)

Morfars gamla hörselskydd hade verkligen gjort sitt! Brukar ha dem vid dammsugning och andra högljudheter. Jag tycker inte om höga ljud. Nu får det bli öronproppar istället. Min favoritpenna tog slut också, så fick slänga den. Har ni tänkt på att vissa pennor skriver man så bra med. Det här var en sådan. Skrev riktigt snyggt med denna faktiskt! :-)

Efter mycket om och men togs beslutet att dumpa alla dessa MIT föreläsningar (videos). Jag la massvis med tid på att ladda ner gratis föreläsningar från MIT och sen bränna dem på cd/dvd. Men har jag tittat på dem sedan? Nej. Typiskt för en sån som jag med samlarmentalitet. Kommer ju aldrig till användning grejerna. BORT med dem!

En bok och ytterligare någon bränd cd-skiva slängdes.

Diverse oöppnade och öppnade alkoholflaskor rensades också bort. Tog med upp till Sälen. Tog ingen bild för att undvika fresta.. Dags att rensa från sådant som ej blir konsumerat. Jag dricker ju själv aldrig någon alkohol här hemma.

Klassiskt citat från tidigare finansminister

Ni har säkert alla sett detta citat cirulera runt på diverse sociala medier och andra webbsidor, men tänkte ändå lägga upp detta tänkvärda citat från tidigare socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881–1977):

 Sveriges finansminister 1925–1926, 1932–1936 samt 1936–1949
Fotograf för mig icke känd, hör gärna av dig om du vet!

"Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.
Mälet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga - Ja, vad ni vill. Frihet!" - Ernst Johannes Wigforss 

Fullmånens magi

I början av januari (5jan 2015) var det fullmåne. Jag märkte det när jag skulle sova. Trots nerdragna persienner så lyste månen så starkt så jag nästan blev bländad. Jag hade också märkt att jag sovit lite oroligt dagen innan, det måste varit fullmånen som bidragit med det.

Jag öppnade fönstret för hoppades även se några stjärnor, och jaahh, det gjorde jag. Trodde nästan inte det gick att se dem inne i staden (med all dess ljus). Tog några bilder.

Månen är som en vacker distinkt lampa! Den ger mer ljus i vårt liv när solen är på andra sidan jordklotet.

Kamerabilden smetar ut månen så den blir som en stjärna, så vackert.

Några stjärnor, och jag noterar att grannen (tre övre vänstra fönstren) mitt emot kanske också är en aspirerande minimalist. Inga gardiner och ser kalt ut. :-) Det sprider sig?

Efter att ha blivit nerkyld av det öppna fönstret var det svårt att somna, så låg och läste en stund. Även denna natt sov jag dåligt. Det måste vara någoting med månen som påverkar.

Diskussion om arbete och lycka.

Några citat från Avsnitt 3 runda bordet 2014

5:15
”På något sätt är det ju ett enormt fattigdomsbevis på att vi definierar varandra utifrån vilket arbete vi har, vilket lönearbete vi har. Det här ju fullständig kollaps egentligen för ett gott samhälle. Vi måste ju kunna se på varandra på ett mycket vidare sätt alltså. Vi har fastnat i arbetsmyten.” - Birger Schlaug

06:45
”Hanna Hellqvist tror jag hon heter som hade ett litet ehhh, en tv-serie för två år sen tror jag som hette ”Jakten på lyckan ”. Och det var tänkvärt tycker jag för hon kom fram till i sista programmet att för att vara lycklig, så behöver man tre saker:
Man behöver en uppgift, man behöver nån eller några att tycka om, och man behöver något att se fram emot.” - Monica Lindstedt, Grundare Hemserviceföretaget Hemfrid

Bilfunderingar igen..

Jösses vad är det som händer.. Jag har alltmer börjat ifrågasätta om jag ska ha kvar bilen.. Jag som en gång i tiden var riktigt bilintresserad, höll på och byggde billjud och greja.. konstigt. Bilen var lite av en frihetsymbol då för mig. Minns när jag var arton, det var så skönt att ta bilen och åka hemmifrån, när det var "tjafs" där. Jag minns till och med att jag tyckte människor var tråkiga om dom inte hade bil, ja ungefär så. Idag har jag ett lite annat perspektiv.

Fördelar:
I lördags kväll ringde jag och beställde jag en kebabrulle och tog sen cykeln. Men det hade kommit ganska mycket snö och det var helt oplogat på cykelvägarna. Trots detta försökte jag cykla några hundra meter, men insåg att det var lönlöst. För trögt i den upptrampade sörjan! Fick gå tillbaka och hämta bilen för att kunna åka och hämta den beställda rullen.

Nackdelar
Söndag: Från lördagens lärdom tog jag bilen för att åka och träna på Rocklunda (ville inte bli toksvettig pga av oplogade cykelvägar), men det var i princip omöjligt att få en parkering i närheten av träningsstället! Jag fick också gång på gång se människans själviska individualisttryne. Massor med bilmänniskor sökte samtidigt parkering, för det var antagligen någon hockeymatch eller liknande. Folk snodde parkeringar mitt framför varandra som vore dem tjuvar utan hämningar. Även jag blev” robbad” av en låt oss säga "idiot".

 Jag blir så less på att se människor (med "oslipad såg" mentalitet) visa sina stora ego. Det fanns ingen integritet där inte, en del folk är som outvecklade apor utan respekt eller artighet för andra.. Detta väckte även liv i mitt ego som ville ut och mäta sina krafter med personen i fråga, men jag lyckades sansa mig. Tro mig, jag störde mig verkligen! Man kommer in i så dåliga tankar helt enkelt. Trots att jag var ute i god tid, blev jag alltså sen till träningen pga. av brist på parkeringar.
Hade jag tagit cykeln hade jag sluppit allt det där, även om jag fått insupa alla andra lata bilisters avgaser förstås. Tänk vad visa dieselbilar spyr ut avgaser! Det stod en relativt ny Audi utanför Friskis ingång med motorn igång och väntade. Det gick knappt att andas, fick hålla andan tills jag kom in och kunde få lite frisk luft. Hemskt! Kan inte vara bra för lungorna det där alltså.

Nåväl efter träning hade jag laddat ur mig all negativitet, och tankarna positiva igen! Älskar att träna!

Nu vill staten ha mer skatt igen. Höjning på bilskatten för 2015. Det är dessutom fel vikt i registret på Toyotan, typ 100 kilo som jag får skatta extra för. Har tjafsat med Transportstyrelsen om detta, men åker då på att omregistrera om hela bilen och det kostar mer än jag tjänar på det. Byråkrati och Sverige i ett nötskal.
Nehdu, blir allt mer anti till att behålla bilen. Håler på och bearbetar om det är sista gången jag betalar bilskatten. Min bil rullar väldigt lite, då jag cyklar för det mesta. Skulle faktiskt klara mig utan, men är skönt att ha i bland, typ roadtrip på semestern. Och det är väl även en del av en identitet på något sätt.

Nej, jag börjar inse att bilen kanske inte kommer tillhöra min vardag i framtiden. Många tycker detta är ett konstigt beteende, att vara utan bil alltså. I alla fall om man har råd att ha en. När jag berättar detta för t.ex. min styvpappa blir han chockad. Det går väl inte att vara utan bil, menar han på. (plus en väldigt oförstående blick!) (ungefär som “håller du på att bli tokig i ditt rensande!”)
Antagligen vill han väl att man ska behålla den så man kan skjutsa dom, när de blir krassliga och inte kan köra själva.. Men ska man behöva ha en bil för någon annans skull? Tveksamt, får fundera på det..

Over and out!
Är ju ingen brist på dåliga förare i trafiken.Kolla hur ryssarna kör.

Boktips: Att lyckas som författare

I julhelgen fick jag lite tid att läsa boken "Lyckas som författare". Jag tyckte den hade en hel del intressant att tipsa om så jag rekommenderar den om du själv har drömmar eller planer att bli författare. Det finns säkert en del matnyttigt även för den mer erfarne författaren som givit ut ett antal böcker.

Boken handlar om allt från olika publiceringsmöjligheter till olika boktips.

Boken: Lyckas som författare

Baksidan text. Läs själv :)

Bokutdrag – Lyckas som författare

Av Sölve Dahlgren och Lars Rambe

Med bidrag från Ann Ljungberg

Det finns betydligt mer läsvärt i boken! 

//s13 //

”Normal royalty, enligt Författarförbundets standardavtal, är 25,5 % av f-priset. Ett garantihonorar motsvarar royaltyn på 50 % av den tryckta upplagan betalas ut före utgivning. Författaren står för sociala avgifter. Om din bok trycks i 3 000 exemplar och f-priset är 100 kr skulle alltså garantihonoraret bli 38 250 kr.

Det finns även förlag som i stället ger författaren 50 % av vinsten, alltså inte baserat på f-pris utan den faktiska vinst som förlaget gör på bokens försäljning. Det finns mindre förlag som låter författaren vara med och ta vissa av kostnaderna i utbyte mot 50 % på intäkterna.”

//s16 //

”1.2.2 Hoi-modellen

Hoi förlag grundades hösten 2010 (se även kapitel 1.6) och jobbar med en modell där författaren ges möjlighet att investera i sin egen utgivning och i gengäld ta 80 % av vinsten.”

//s17 //

”Det finns flera företag som erbjuder tjänster för egenutgivare, i vissa fall kallar de sig förlag (Vulkan och Recito) och ibland är de mer fokuserade på tryck och distribution (Publit och ett antal andra mindre konkurrenter).”

//s19 //

”Publit satsar nämligen på e-böcker och äkta print-on-demand. Det innebär att när en bok beställs så trycks en bok. Därmed behövs inget lager.

Däremot kan du själv beställa hem böcker, 1 eller 200 exemplar åt gången beroende på vad du behöver. Det innebär att styckpriset blir högre, men också att du minimerar de pengar du binder i en tryckt upplaga.”

//s32 //

”It takes twenty years to become an overnight success.”
  Eddie Cantor

Den moderna versionen av detta är att det “bara” tar tio år, men principen är den samma. Det tar i de flesta fall lång tid att bygga upp ett brett intresse för det du skriver eller sysslar med.”

//s37 //

”Om du vill lära dig mer om hur du kan arbeta med ditt personliga varumärke så rekommenderar vi boken Visa ditt rätta jag av Anna-Karin Lingham.” //finns på biblan i form av e-book //

//s39 //

”Vad krävas för att lyckas som författare? Ungefär som i resten av livet – en portion tur och massor av hårt arbete. Det finns inga genvägar helt enkelt.

Författaren Thomas Erikson, känd för sina thrillers om Alex King, ger detta råd till blivande författare:

”Man kan inte korsa Atlanten genom att stå vid stranden och glo ner i vattnet. Oavsett vad du än skriver om; vilka idéer du än har; bortsett från vad alla andra människor säger eller inte säger om dina planer och drömmar; hur mycket eller lite tid du än tycker att du har att skriva; oberoende av om du får eller inte får stöd av din omgivning: vänner familj, föräldrar; hur svårt det än är och hur många hinder du antingen har eller inbillar dig att du har – gör jobbet! GE ALDRIG UPP! Uthållighet är en svårt underskattad egenskap. Och den går att lära sig genom att skapa struktur i arbetet.”

Författarskapa består i grunden av två delar. Att skriva boken och sälja boken. Båda delarna är minst lika viktiga och det är alltid enklare att sälja en välskriven bok.

Här är några framgångsfaktorer som vi ser hos författare som lyckats väl:

1. Skriva mycket

Ska man bli riktigt duktig på någonting bör man öva flitigt. Det gäller även skrivande. Skriva varje dag är ett klassiskt råd från etablerade författare till nybörjare. Vill man lyckas som författare gäller det helt enkelt att ta sig tid till skrivandet och ägna sig åt det helhjärtat under lång tid.

2. Våga ta kritik

Är du lättstött? Släpp det så fort du kan, annars blir det jobbigt att vara författare. Alla kommer att ha  synpunkter på din text. Från redaktörer och lektörer som dissekerar ditt manus, till vänner och helt okända människor som läser den färdiga boken. Recensenter kommer att älska eller hata boken. I bästa fall får du hyllningar, men du //s40 // kommer sannolikt aldrig att klara dig undan ett par rejäla sågningar. Det viktigaste är att inte ta det personligt. All litteraturkritik är subjektiv. Ibland kan man lära sig av kritik, ibland är det bara att rycka på axlarna och konstatera att det är allas rättighet att ha en personlig åsikt om din bok.”

//s41 //

”
7. Långsiktighet och uthållighet

Som vi nämnde i kapitel 1.4.1 tar det ofta lång tid att slå igenom som författare. På varje succédebutant går det hundratals om inte tusentals författare som kämpat i åratal och ibland årtionden med bok efter bok utan några större framgångar.  Om man inte får ett medialt genomslag första veckan innebär det inte att man ska ge upp.

8- Produktivitet

Vissa framgångsrika amerikanska egenutgivare menar att man inte ska börja marknadsföra sig förrän man skrivit och publicerat minst fem (vissa säger tio) böcker. Peter Robinson sa i en intervju med Di Weekend att ”(…) förlag och läsare driver på. Folk skulle bli galna om de inte fick en bok om året”. Budskapet är detsamma: om en läsare hittar en bok eller författare de gillar så läser de gärna mer. En ny bok säljer tidigare böcker och vice versa. Därför gäller det att alltid skriva på nästa bok.”

//s51, kapitel 2.1 ”Att skriva (F) ” //

”Vill du ha ett enkelt råd för att bli en framgångsrik författare? Skriv en bok och fortsätt skriva böcker i så högt tempo som du orkar. Svårare är det inte, om man ska tro många författare som har lyckats.”

//längre ner samma sida, s51 //

”

a) Myten om den stora romanen

Alla drömmer om att skriva den stora romanen. Den som slår både kritiker och läsare med häpnad, som kombinerar den stora berättelsen med de viktiga frågorna och resulterar i oändlig försäljning av böcker. Romanen som det regnar litterära priser och topplisteplaceringar över. Den som bygger på en fantastisk nyskapande idé och är utförd med en sådan språklig elegans att alla arrangörer av skrivarkurser blir tvungna att citera ur den för att visa bra exempel på gestalning, miljöbeskrivningar och intrigbyggande.

Klart det ska vara din vision. Men det är skillnad på vision och mål, vilket inte alla förstår. Om du tror att din allra första bok ska uppnå allt ovan, eller att varje bok du skriver ska göra det, då kommer du att få ett väldigt ångestfyllt liv som författare.

Vad du däremot alltid ska sträva efter är att utvecklas som författare. Låt oss lyssna till någon som personifierar framgångsrik författare, åtminstone när det gäller läsarnas uppskattning:

”Mitt bästa råd till unga författare, eller bara i livet är uthållighet. Fortsätt med det du gör, försök att inte bli avskräckt, fortsätt oavsett vad som sker. Jag påminner alltid unga författare om att min första bok blev utgiven ganska snabbt och lätt, men ingen köpte de kommande fem böcker jag skrev. Jag fortsatte skriva, och från min sjunde bok, började böckerna att sälja, först långsamt, men ökande. Om du verkligen vill bli författare, måste du härda dig själv mot refuseringar, fortsätta försöka förbättra dig, lära dig hantverket, och fortsätta skriva. Som i allt annat, uthållighet är det som ger framgång.” 

//”Råd från Danielle Steel, som sålt över 600 miljoner exemplar av sina böcker. Hon har skrivit 128 böcker”..//

Bernard Moitessier, en förebild

En av Laura Dekkers seglinghjältar var Bernard Moitessier.

Jag kände tyvärr inte till Bernard innan jag hörde att talas om honom i förordet till Laura Dekkers bok: One Girl, One Dream. Men blev genast nyfiken på honom, tänkte kanske att ni också skulle gilla honom.
 För er som inte känner till Laura sen tidigare har jag skrivit om henne här.

1968 medverkade Bernard Moitessier i den första ”non-stop” ensamseglartävlingen Sunday Times Golden Globe Race. Bernard ledde tävlingen och var i en stark position att vinna. Bernard hade ställt upp trots att han inte gillade filosofin bakom en kommersialiserad tävling.

Stimuli > Valfrihet > Reaktion, inspiration från Stephen R. Coveys bok familj till 100 %.

Under hela sin resa hade han utvecklat en ökande avsky för den moderna världens överdrifter. Han kände alltmer att avsmak de planerade firandet som väntade honom, det tycktes honom vara ännu ett exempel på prålig materialism.
Så vad gjorde Bernard? Jo på den tiden var det svårt att kommunicera med omvärlden, men Bernard hittade ett sätt.
Vid Godahoppsudden (i närheten av kapstaden, Sydafrika) så använde han en slangbella för att skjuta över ett meddelande till ett tankfartyg. På meddelandet stod följande:

” My intention is to continue the voyage, still nonstop, toward the Pacific Islands, where there is plenty of sun and more peace than in Europe. Please do not think I am trying to break a record. 'Record' is a very stupid word at sea. I am continuing nonstop because I am happy at sea, and perhaps because I want to save my soul.”-  Bernard Moitessier 

source:  A Voyage for Madmen, pages 242–244. (http://en.wikipedia.org/wiki/Sunday_Times_Golden_Globe_Race)

Han bestämde sig för att segla tillbaks till Tahiti istället för tillbaka till England.

Bernard Moitessier på hans båt Joshua 1969, under Sunday Times Golden Globe Race.Bilden från: http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Moitessier

Hehe, syns nästan att Bernard är en djuping :) Bilden kommer häriifrån, Tyvärr hittade jag inte vem som tagit fotona, men troligen Bernard själv.

Bernards ett citat som många seglare runt om i världen älskat! Framförallt frihetsökare. Det stimulerade seglare som ville fly industrins och konsumtionshetsens maskineri, det gav människor kraft att söka sig söderut till tropiska klimat i sina båtar. Folk som samlade regnvatten och som ville leva med naturen, inte mot den. Dom ville äta exotiska frukter och navigera via solen eller stjärnorna. Många lockades av det enkla och mer hälsosamma livet. Det tilltalade människor som tröttnat på att spendera sina liv i en ångestfylld och kravfyll vardag i civilisationens spår.

Sånna här citat fastnar likt ett spindelnät i skallen. Roade mig därför med att göra ett litet nät bara för att. :)

Bernards citat tilltalar mig också. :-)

Illustration, inspirerad av Stephen R. Covey

Har försökt lära mig en program genom att roa mig med att göra en (vad jag tycker) bättre illustration än den som fanns i boken: Familj till 100 % av Stephen R. Covey, samt kompletterat med till lite visdom från Eckhart Tolle. :-)

Gillade den här symboliken.

Har du passet med dig när du simmar?

Man kan aldrig vara för säker nu för tiden. Nästa gång du går till stranden kan det vara på sin plats att ta med tillståndet för att sätta upp ett vindtält. Det är ju för din och andras säkerhet som du inte får bygga strukturer hur som helst! Du känner väl till att man inte får uppföra byggnader utan tillstånd? Och ta för gud skull med dig passet när du simmar!


;)

Laura Dekker, yngsta ensamseglaren som seglat jorden runt.

Filmen Maidentrip

I augusti 2010 inledde 14-åriga Laura Dekker en ensam segling på två år i sin 40 fots ketch (tvåmastad) vid namn Guppy. Hon ville uppfylla en dröm som hon haft sedan barnsben. Ett delsyfte var att bli den yngsta jordenruntseglaren någonsin.
I Holland försökte myndigheterna stoppa resan, men det är inte förbjudet att resa enligt lag. Myndigheterna och anmälare försökte bryta ner Laura, men hon var för stark, så det gick inte.
Hennes far som hon levde med tyckte hon var ”galen” och sa, ”Om du ska göra det, får du ordna det själv.” Han trodde antagligen inte hon skulle fixa det själv, men tjii fick han.

I filmdokumentären Maidentrip går det att följa hennes fantastiska resa.

Bildens ursprung, bara förminskad:
http://www.wikifeet.com/Laura_Dekker

Det känns så ovanligt och jag förundras över hur en så ung person (särskilt i dessa dagar fyllda med medelmåttighet, ja, till och med statsstyrd medelmåttighet, förklädd till "säkerhet") kan vara så bestämd och envis. Och detta i en tid där dem flesta människor följer strömmen och väljer att leva stora delar av sina liv i andras ledband (eller varför inte framför en skärm, typ jag). Att så envist kämpa emot vuxenvärldens indoktrinering! Jag förundras över hennes uthållighet och klokhet.

Hennes berättelse definierar tapperhet, och kommer till oss i en tid i historien då prat om rätt och fel, politiskt korrekthet väger tyngre än agerande. Laura är definitivt inte för ung för att lära hennes äldre en sak eller två om optimism, uthållighet och kämparanda. Detta trots att en offentlig analyserande åsiktsfabrik försökte stoppa henne tillbaka i en låda!

Laura som seglat sedan hon var sex år började beräkna rutter och eftersom hon hade växt upp hos sin far som hela tiden arbetat med båtar, hade hon redan bra koll. Hon hade även fått några mindre båtar som hon seglat med. Hon jobbade sedan för att tjäna ihop till sin egen båt, en Hurley 22-fots segelbåt Den använde hon för att segla till England som 13-åring utan föräldrarnas kännedom. Hon smet iväg liksom iväg, hon anade att föräldrarna inte skulle tillåta det. :)

”Frihet är nog när man inte är bunden vid någonting.” – Laura Dekker

 Polisen uppsökte henne i England. Dom hade svårt att tro att hon faktiskt seglat dit själv.. Men segla hem fick hon ej. Det var en av hennes tjejkompisars föräldrar som hade gått till den holländska polisen och skvallrat. Sen hade myndigheterna i sin tur kontaktat engelska polisen. Hennes pappa fick då åka till England och ta ansvaret för hennes tillbakasegling. Han lät henne följa sitt hjärta att segla själv tillbaka, allt enligt hennes önskan. Han visste att hon kunde klara det då dom seglat mycket tillsammans.

Laura hade nu bevisat för sig själv att hon klarade av att korsa engelska kanalen (som är känd för sin intensiva båttrafik). Detta gav mersmak!! Nu visste hon att hon skulle klara en längre segling!

Hon började förklara för folk vem hon var och vad hon drömde om. De flesta reagerade väldigt positivt och ville hjälpa henne.. Hon började leta sponsorer, fixa utrustning. Fast egentligen ville hon inte ha någon sponsor som skulle bestämma över henne.

När hon ville ordna med skolan så började problem dyka upp som ett brev på posten. De skickade de socialtjänsten efter Laura.
Medans andra 14-åringar mest bekymdrade sig för vad andra ska tycka om dem, eller vad dom ska ha på sig, kämpade Laura envist vidare mot myndigheterna.Hon visar på en enorm viljestyrka!

Barnavårdsnämnden drog Laura och hennes föräldrar inför rätta, och sen hamnade allt i media som intresserat följde historien. Laura tyckte detta var väldigt jobbigt. Om jag förstått det hela rätt var det 8 stycken rättegångar att trockla sig igenom.Jag verkligen kan förstå oron över att man eventuellt inte ska få bo kvar hos någon förälder.. (jag har själv fått den frågan av myndighetspersonal..)

Barnavårdnämnden sa sig vara så oroliga över den långa resan och bad rätten att få vårdnaden över Laura. Dom ville ta Laura från sina föräldrar. Laura mådde mycket dåligt av detta förmynderi och fick kämpa mot människor som hårdknackat vill domdera och styra över hennes liv. Människor som tycker sig "veta bäst".. "gör bara sitt jobb" och säger sig måste följa någon lag.. eller vad dom nu ursäktar sig med.

Om man inte går i skolan i Holland får föräldrarna böta. Det är lag på att man obligatoriskt måste gå i skolan tills man är 16 år. Kort och gott, det tycktes inte gå att fly utbildningsväsendet.

Barnavårdsnämnen försökte alltså terminera hennes pappas rättigheter till Laura. Det måste varit hemskt att bli trakasserad av myndigheterna sådär! Jag förstår att det satte djupa spår i henne. Hennes telefon övervakades, hon fick en övervakare som förföljde henne etc.. Myndigheterna försökte bryta ner henne.. så hon skulle tappa sin vilja. Men som vi vet gäller ju den sociala varianten av Newtons 3:dje lag. Ungefär att en motåtriktad kraft möter en lika stor kraft tillbaka. Laura blev bara mer övertygad och motiverad att göra sin resa!


Laura kunde inte förstå vad som hände, skulle hon tas från sina föräldrar? Hon ville inte veta någoting av detta. Hon tyckte det var den värsta typen av ”kändisskap”. Och den värsta delen var såklart att de ville ta hennes pappa ifrån henne... och sätta henne i någon slags hem för som hon säger ”tokiga ungar”. ”It was really nasty!”

Hennes båt som hon tänkt göra världsomseglingen med (Hurley 800) konfiskerades etc. Båten var borta men drömmen levde vidare. Hon gav sig inte. Hon blev behandlad som en brottsling av myndigheterna. Det finns mycket mer att berätta om hennes kamp med myndigheterna. Hon flög bland annat utan sin fars vetskap till Saint-Martin (Karibien) för att köpa en båt..

Hon fick höra av indoktrinerade trygghetsnarkomaner att hon var galen och hade vanföreställningar. Att det hela var en oacceptabel risk. Andra tyckte sig veta vad som var bäst för henne. Någon till och med sa att ”hoppas hon sjunker”.

”Självklart sa folk att jag var galen, men det är en dröm, en stor, stor dröm.” – Laura Dekker

Hon vidmakthöll sin dröm om att segla runt jorden och se andra platser och inte alltid se "samma gamla dumma saker".
Med allt “fuzz” i media, myndigheter och till med premiärmininstern Jan Peter Balkenendes uttalande i tv (att det inte gick att skippa skolan), så började sponsorer dra sig ut. Sponsorer som hade tagit Laura många år att hitta.
Laura kämpade vidare mot nej-sägarna och efter ett års kamp i rätten lyckades Laura vinna. Rätten gav henne rätt att bo hos sina föräldrar, och..  hon hittade ett kryphål. En enorm lättnad såklart!
Hon kände sig nämligen tvungen att avsäga sig sitt holländska medborgarskap så  att barnavårdsnämnen skulle lämne henne i fred. (och antagligen för att hennes föräldrar inte skulle få böta för att hon inte gick i skolan).
Hon föddes ju på Nya Zeeland (hennes föräldrar var ute och seglade) och hade tydligen ett medborgarskap där också.

Från hennes bok One Girl One Dream, och det som jag tolkar som avsägande av medborgarskap, rätt eller fel. Döm själv::

”I need to de-register myself as a Dutch resident immediately so that Child Protection and other authorities are unable to lodge an appeal. They´ll have to de-register me, whether they like it or not. I don´t want to wait longer than a week before setting off, and don´t want to take any more chances with these scheming authorities.”
---- ---
“It´s been a week since the amazing news that I was acquitted by the court in Middelburg. How lucky I was to have found a judge, at last, who saw through the games the authorities were playing with me. The judge declared that they were wrong and I was free. I´m de-registered as a Dutch resident in the Netherlands and there is nothing more they can do – or so I thought.”

Jag blir så imponerad av denna tjejs driftighet!! Hon ifrågasätter redan tidigt omgivnings krav och följer sitt hjärta! Hon verkar så mycket klokare än sin ålder. Så mycket klokare än de flesta vuxna.

Tycker det var väldigt starkt jobbat av Laura att orka krångla sig förbi landets (”vi vet bäst mentalitet”) myndigheter och följa sin starka drivkraft och dröm. Ja, det var tidigt, det håller jag med om, men ändå. Tycker att folk och föräldrar ska få bestämma över sina egna liv med stöd av lagen, inte bli förtryckt av den (via s.k besserwissers).

Speciellt ska man lyssna på barnet! Att skicka barn till fosterföräldrar/barnhem och liknande kan ställa till med minst lika mycket skit... (aldrig känna ovillkorlig kärlek etc)

Laura visar på djupa insikter redan vid tidig åldern .. Härligt att se, vad kan hon då inte åstadkomma?! Kan tänka mig att man lär känna sig själv på ett helt annat plan under sådär långa passager utan "noise" och de vanliga distraktionerna.

”Ska man uppleva någonting måste man någonstans släppa lite och slappna av ibland” - Linda Hammargren, Jorden runt seglare på båten Mary Af Rövarhamn

Hittade ett Ted talk som var väldigt bra från Laura, kolla in om ni är intresserade:


Respekt Laura!

Hon lyckades uppfylla sin dröm att segla jorden runt, (tog ca 2 år) och klok som hon var gjorde hon det inte för att vara snabb, utan tog sig att stanna och njuta av resan.

Denna historia inspirerar mig att undersöka mitt eget liv och tänka på vad jag kan göra i mitt eget liv. Vilka utmaningar kan jag ta på för att lära och växa med erfarenhet. Och framför allt inte låta sina drömmar nedslås av andra! Laura är oerhörd inspiration och förebild (trots ringa ålder).

Läs mer i boken: One Girl One Dream.