Laura Dekker, yngsta ensamseglaren som seglat jorden runt.

Filmen Maidentrip

I augusti 2010 inledde 14-åriga Laura Dekker en ensam segling på två år i sin 40 fots ketch (tvåmastad) vid namn Guppy. Hon ville uppfylla en dröm som hon haft sedan barnsben. Ett delsyfte var att bli den yngsta jordenruntseglaren någonsin.
I Holland försökte myndigheterna stoppa resan, men det är inte förbjudet att resa enligt lag. Myndigheterna och anmälare försökte bryta ner Laura, men hon var för stark, så det gick inte.
Hennes far som hon levde med tyckte hon var ”galen” och sa, ”Om du ska göra det, får du ordna det själv.” Han trodde antagligen inte hon skulle fixa det själv, men tjii fick han.

I filmdokumentären Maidentrip går det att följa hennes fantastiska resa.

Bildens ursprung, bara förminskad:
http://www.wikifeet.com/Laura_Dekker

Det känns så ovanligt och jag förundras över hur en så ung person (särskilt i dessa dagar fyllda med medelmåttighet, ja, till och med statsstyrd medelmåttighet, förklädd till "säkerhet") kan vara så bestämd och envis. Och detta i en tid där dem flesta människor följer strömmen och väljer att leva stora delar av sina liv i andras ledband (eller varför inte framför en skärm, typ jag). Att så envist kämpa emot vuxenvärldens indoktrinering! Jag förundras över hennes uthållighet och klokhet.

Hennes berättelse definierar tapperhet, och kommer till oss i en tid i historien då prat om rätt och fel, politiskt korrekthet väger tyngre än agerande. Laura är definitivt inte för ung för att lära hennes äldre en sak eller två om optimism, uthållighet och kämparanda. Detta trots att en offentlig analyserande åsiktsfabrik försökte stoppa henne tillbaka i en låda!

Laura som seglat sedan hon var sex år började beräkna rutter och eftersom hon hade växt upp hos sin far som hela tiden arbetat med båtar, hade hon redan bra koll. Hon hade även fått några mindre båtar som hon seglat med. Hon jobbade sedan för att tjäna ihop till sin egen båt, en Hurley 22-fots segelbåt Den använde hon för att segla till England som 13-åring utan föräldrarnas kännedom. Hon smet iväg liksom iväg, hon anade att föräldrarna inte skulle tillåta det. :)

”Frihet är nog när man inte är bunden vid någonting.” – Laura Dekker

 Polisen uppsökte henne i England. Dom hade svårt att tro att hon faktiskt seglat dit själv.. Men segla hem fick hon ej. Det var en av hennes tjejkompisars föräldrar som hade gått till den holländska polisen och skvallrat. Sen hade myndigheterna i sin tur kontaktat engelska polisen. Hennes pappa fick då åka till England och ta ansvaret för hennes tillbakasegling. Han lät henne följa sitt hjärta att segla själv tillbaka, allt enligt hennes önskan. Han visste att hon kunde klara det då dom seglat mycket tillsammans.

Laura hade nu bevisat för sig själv att hon klarade av att korsa engelska kanalen (som är känd för sin intensiva båttrafik). Detta gav mersmak!! Nu visste hon att hon skulle klara en längre segling!

Hon började förklara för folk vem hon var och vad hon drömde om. De flesta reagerade väldigt positivt och ville hjälpa henne.. Hon började leta sponsorer, fixa utrustning. Fast egentligen ville hon inte ha någon sponsor som skulle bestämma över henne.

När hon ville ordna med skolan så började problem dyka upp som ett brev på posten. De skickade de socialtjänsten efter Laura.
Medans andra 14-åringar mest bekymdrade sig för vad andra ska tycka om dem, eller vad dom ska ha på sig, kämpade Laura envist vidare mot myndigheterna.Hon visar på en enorm viljestyrka!

Barnavårdsnämnden drog Laura och hennes föräldrar inför rätta, och sen hamnade allt i media som intresserat följde historien. Laura tyckte detta var väldigt jobbigt. Om jag förstått det hela rätt var det 8 stycken rättegångar att trockla sig igenom.Jag verkligen kan förstå oron över att man eventuellt inte ska få bo kvar hos någon förälder.. (jag har själv fått den frågan av myndighetspersonal..)

Barnavårdnämnden sa sig vara så oroliga över den långa resan och bad rätten att få vårdnaden över Laura. Dom ville ta Laura från sina föräldrar. Laura mådde mycket dåligt av detta förmynderi och fick kämpa mot människor som hårdknackat vill domdera och styra över hennes liv. Människor som tycker sig "veta bäst".. "gör bara sitt jobb" och säger sig måste följa någon lag.. eller vad dom nu ursäktar sig med.

Om man inte går i skolan i Holland får föräldrarna böta. Det är lag på att man obligatoriskt måste gå i skolan tills man är 16 år. Kort och gott, det tycktes inte gå att fly utbildningsväsendet.

Barnavårdsnämnen försökte alltså terminera hennes pappas rättigheter till Laura. Det måste varit hemskt att bli trakasserad av myndigheterna sådär! Jag förstår att det satte djupa spår i henne. Hennes telefon övervakades, hon fick en övervakare som förföljde henne etc.. Myndigheterna försökte bryta ner henne.. så hon skulle tappa sin vilja. Men som vi vet gäller ju den sociala varianten av Newtons 3:dje lag. Ungefär att en motåtriktad kraft möter en lika stor kraft tillbaka. Laura blev bara mer övertygad och motiverad att göra sin resa!


Laura kunde inte förstå vad som hände, skulle hon tas från sina föräldrar? Hon ville inte veta någoting av detta. Hon tyckte det var den värsta typen av ”kändisskap”. Och den värsta delen var såklart att de ville ta hennes pappa ifrån henne... och sätta henne i någon slags hem för som hon säger ”tokiga ungar”. ”It was really nasty!”

Hennes båt som hon tänkt göra världsomseglingen med (Hurley 800) konfiskerades etc. Båten var borta men drömmen levde vidare. Hon gav sig inte. Hon blev behandlad som en brottsling av myndigheterna. Det finns mycket mer att berätta om hennes kamp med myndigheterna. Hon flög bland annat utan sin fars vetskap till Saint-Martin (Karibien) för att köpa en båt..

Hon fick höra av indoktrinerade trygghetsnarkomaner att hon var galen och hade vanföreställningar. Att det hela var en oacceptabel risk. Andra tyckte sig veta vad som var bäst för henne. Någon till och med sa att ”hoppas hon sjunker”.

”Självklart sa folk att jag var galen, men det är en dröm, en stor, stor dröm.” – Laura Dekker

Hon vidmakthöll sin dröm om att segla runt jorden och se andra platser och inte alltid se "samma gamla dumma saker".
Med allt “fuzz” i media, myndigheter och till med premiärmininstern Jan Peter Balkenendes uttalande i tv (att det inte gick att skippa skolan), så började sponsorer dra sig ut. Sponsorer som hade tagit Laura många år att hitta.
Laura kämpade vidare mot nej-sägarna och efter ett års kamp i rätten lyckades Laura vinna. Rätten gav henne rätt att bo hos sina föräldrar, och..  hon hittade ett kryphål. En enorm lättnad såklart!
Hon kände sig nämligen tvungen att avsäga sig sitt holländska medborgarskap så  att barnavårdsnämnen skulle lämne henne i fred. (och antagligen för att hennes föräldrar inte skulle få böta för att hon inte gick i skolan).
Hon föddes ju på Nya Zeeland (hennes föräldrar var ute och seglade) och hade tydligen ett medborgarskap där också.

Från hennes bok One Girl One Dream, och det som jag tolkar som avsägande av medborgarskap, rätt eller fel. Döm själv::

”I need to de-register myself as a Dutch resident immediately so that Child Protection and other authorities are unable to lodge an appeal. They´ll have to de-register me, whether they like it or not. I don´t want to wait longer than a week before setting off, and don´t want to take any more chances with these scheming authorities.”
---- ---
“It´s been a week since the amazing news that I was acquitted by the court in Middelburg. How lucky I was to have found a judge, at last, who saw through the games the authorities were playing with me. The judge declared that they were wrong and I was free. I´m de-registered as a Dutch resident in the Netherlands and there is nothing more they can do – or so I thought.”

Jag blir så imponerad av denna tjejs driftighet!! Hon ifrågasätter redan tidigt omgivnings krav och följer sitt hjärta! Hon verkar så mycket klokare än sin ålder. Så mycket klokare än de flesta vuxna.

Tycker det var väldigt starkt jobbat av Laura att orka krångla sig förbi landets (”vi vet bäst mentalitet”) myndigheter och följa sin starka drivkraft och dröm. Ja, det var tidigt, det håller jag med om, men ändå. Tycker att folk och föräldrar ska få bestämma över sina egna liv med stöd av lagen, inte bli förtryckt av den (via s.k besserwissers).

Speciellt ska man lyssna på barnet! Att skicka barn till fosterföräldrar/barnhem och liknande kan ställa till med minst lika mycket skit... (aldrig känna ovillkorlig kärlek etc)

Laura visar på djupa insikter redan vid tidig åldern .. Härligt att se, vad kan hon då inte åstadkomma?! Kan tänka mig att man lär känna sig själv på ett helt annat plan under sådär långa passager utan "noise" och de vanliga distraktionerna.

”Ska man uppleva någonting måste man någonstans släppa lite och slappna av ibland” - Linda Hammargren, Jorden runt seglare på båten Mary Af Rövarhamn

Hittade ett Ted talk som var väldigt bra från Laura, kolla in om ni är intresserade:


Respekt Laura!

Hon lyckades uppfylla sin dröm att segla jorden runt, (tog ca 2 år) och klok som hon var gjorde hon det inte för att vara snabb, utan tog sig att stanna och njuta av resan.

Denna historia inspirerar mig att undersöka mitt eget liv och tänka på vad jag kan göra i mitt eget liv. Vilka utmaningar kan jag ta på för att lära och växa med erfarenhet. Och framför allt inte låta sina drömmar nedslås av andra! Laura är oerhörd inspiration och förebild (trots ringa ålder).

Läs mer i boken: One Girl One Dream.

Cal: Om att det är viktigt att vara behövd

Idag tänkte jag berätta om en person jag fann väldigt intressant! Tack vare ett berörande radioprogram som jag blev bemedlad.

Jag vet inte vad det är men jag gillar verkligen människor som väljer att leva lite udda (positivt alltså). Det finns helt klart något väldigt intressant och fascinerande där.. alltså jämfört med människor som är mer eller mindre som alla andra. Ofta har de "udda" någon visdom eller insikt att förmedla liksom.

Den här gången handlar det om Cal 72 år som blir intervjuad av Erika Norberg. Jag vet tyvärr ej mer om denna "Cal" trots intensivt googlande i jakt på att hitta han hela namn eller något mer om honom.Troligen vill han förbli ganska anonym. Låt oss respektera detta.

Nåväl, nu till saken. Det här inlägget handlar alltså om ett radioprogram som P4 Dokumentär gjort som heter Hästarna i kulan. Du kan lyssna på det här.

Från artikeln:

” Cal har gjort sig av med allt från möbler och inredning till elektricitet och vatten. Allt för att han ska kunna ha hästarna Isadora och Adre i sitt vardagsrum. På nyårsaftonen firar de alla tre framför kakelugnen. Men en gång i tiden såg Cals liv helt annorlunda ut. Då var han välbetald formgivare i Japan.”

Jag har lyssnat av och efter bästa förmåga gjort några utdrag nedan:

//Om hur viktigt det är att vara behövd//

Från Mp3filen (p4_doku_20141231_1200_27f044c.mp3), Sveriges Radio – Hästarna i Kulan:
Cal 09:20:

”Annars hade jag väl helt gått under om jag inte haft den lille pojken att ta hand om //ett av hans barn//. Man behöver någon att ta hand om. Jag har inte någon att ta hand om nu, har jag inte. Men jag tror det är viktigt vara behövd, att känna att man behövs, jah, nån behöver en, även om det bara är en häst”

 – Cal, lever numera bohemiskt och enkelt, har levt både i Japan (oerhört förmögen livsstil), till en enklare livsstil på Sri Lanka och Sverige, bland annat varit formgivare på Kosta Boda (glasriket i Småland). Han tröttnade på att formge stekpannor, (som hans chef skrek att han skulle göra).
(han kunde inte hävda sig bland Bertil Wallin och dom andra, säger han om sin tid glasriket. Dom skrek i snabbtelefonen att han skulle göra stekpannor.)

Cal 15:28:

”Jag hade aldrig träffat en arbetare i hela mitt liv innan jag kom till Boda. Nej! Jag kommer från Enebyberg, Danderyd, mitt umgänge var på Djursholm och jag växte upp i den världen med klubbjacka, och höga skjortor och grejer. Och liksom arbetare eller kroppare som dom kallades, de fanns bara, vi kom aldrig i kontakt, vi gick i privatskola och hade bara feta feta livet hela tiden. Och sen så blev jag vuxen och gick på Capellagården och kom ut i världen, och reste, och var affärsman och allt möjligt, men inte förens jag kom till Boda så träffade jag en arbetare. Och han hette Josefsson, och han stod vid en sprängmaskin, och han luktade lite svett och lite maskinolja, väldigt artig och väldigt trevlig emot mig och sen har jag ju lärt känna honom och alla andra arbetare.” – Cal

Cal 17:54:

”Råg är det enda sädesslag som... ja havre kanske också som bygger upp människokroppen, vete är värdelöst alltså! Egentligen.” – Cal

Cal 19:10 //om tiden i Sri Lanka //

”Hela det livet blev ideal för mig, idealbildande efter att ha bott som i en miljonärstillvaro i Japan vettu. Vi var oerhört förmögna, hade mycket, och jaa jag tyckte mycket om, och än idag tycker jag bara att ju enklare och dess mindre dess bättre.” – Cal

//Roligt ljud att spara?//
34:36: ”Ashåo, washi, piei, deh!” //Cal shasar bort hästen från kaffet, :-) sen pratar han om att vara behövd //

”Idag är det ingen människa som behöver mig, det vet jag. Det är hemskt. Jah det är det. Men samtidigt kanske livet är så förstår du, man kommer in med buller och bång som en liten söt baby, och sen är man ett gulligt barn, rolig ungdom och växer till sig och familj och det snurrar på. Men sen så blir en äldre och äldre och alla dom här människorna som är som en stjärnhimmel. Varje människa är som en stjärna, du är en stjärna och hur nära är dom här, och jag kommer ihåg att jag målade mycket tavlor på den tiden. Det var stjärnhimlar och stora ljusblåa bilder, och sen massor med rosa stjärnor.” – Cal, lever med sensibla hästar inomhus, formgivare, radioprogrammet Hästarna i kulan sänt 31 december 2014.

---- ------ slut på citat från programmet ----- ----

Tack Erika Norberg och Cal för mycket intressant program! :-)

//Avslutar mer några andra citat//

” Any life lived mainly for ourselves, or for just a few others, will prove to be a failure and our funeral will make that abundantly clear.” – Bob Wells

“The only meaning that I’ve found that brought me peace, joy and contentment is a life lived in love and service to others.” – Bob Wells

” Each of us have been given free will to choose to go about life whichever way. A life in service to others is so much better than a life in service to ourselves.” – Douglas

”Helping others helps me.” - Colvin Goree

“When we seek for connection, we restore the world to wholeness. Our seemingly separate lives become meaningful as we discover how truly necessary we are to each other.” —Margaret Wheatley

Nu ska jag iväg och Yoga, sharrå!

Stefan Sundström om förnöjsamhet

(Källa videon: https://www.youtube.com/watch?v=-ArOrv70CnI&feature=youtu.be&app=desktop ) (Ordet är fritt)

”Förnöjsamhet är ju egentligen ett gammalt ord som man förr i tiden använde för att trycka ner folk, framförallt kyrkan. Man sa till drängen på gården att bli vid din läst, och var nöjd med det du har. Det har ju ändrat sig det där, alltså nu för tiden vill liksom dom som har makten i det här samhället vill inte ha nöjda människor, utan dom vill ha människor som är missnöjda på ett privat plan. Inte som grupp utan man ska vara missnöjd med sitt utseende, missnöjd med sin fru, missnöjd med sin villa. Och fortsätta konsumera en massa skit man inte behöver egentligen. Så därför tycker jag att förnöjsamhet är ett j**ligt bra ord. 

Min farsa sa att man borde vara förnöjsam, kom jag ihåg. Och jag kom ihår att jag tyckte han var dum och naiv och gammaldags när han sa det. För jag är uppväxt med Rolling Stones och ”I can´t get no satisfaction” och precis dom raderna hos Stones tycker jag sammanfattar en slags.. Jag tycker det var en skithäftig låt som jag hörde när jag var väldigt liten och som jag torskade på. Som öppnade en hel värld till mig. Men den låten slog an tonen tycker jag för tiden som kommit efter 60-talet som är en slags ökande tomhet som fylls på med mer och mer konsumtion. Till världens ehhh, till världens undergång fromma. Så jag tror att vi behöver mer förnöjsamhet.” – Stefan Sundström

The Rolling Stones - (I Can't Get No) Satisfaction, släpptes 1965

Ja, det kanske var då 1900-talets vilsenhet och ovisshet började. Vad tror du?

Leva nu eller sedan? Spelbrickorna

De flesta av oss tror att allt ska bli likadant som gårdagen. Vi tar mycket för givet men det finns inga garantier för detta.. Allt är förgängligt, övergående och obeständigt. Alltet och inget förändras. Huruvida våra hjärtan får fortsätta bulta i år eller dagar vet ingen. Jag menar: Människans intellekt har skapat massor med bra saker, men även riktigt dåliga. Jag tänker främst på alla vapen och då speciellt alla kärnvapen som producerats. Att livet är skört inser man när mänskligheten till stor del består av simpla egon som i vilsenheten oroar mer än inger förtroende. Prestige är bara förnamnet i omedvetenhetens värld. Detta blir vi varse varje dag via nyhetsflödena.

Många är det som uthärdar dagen och ser fram emot pensionen, då ska man minsann börja leva och göra det man inte fått tid till innan. En hoppfull optimistisk vision, för ingen är garanterad morgondagen, och om vi inte lever nu, när ska vi då leva?
Bra fråga!.. speciellt om man har möjlighet att förändra. Speciellt om det finns ett växande missnöje. Förändring är som vi vet ofta vara skrämmande. Vi vet vad vi har, men inte vad vi hamnar. Speciellt om vi lagt åtskilliga år av våra liv på att komma dit vi är idag. Därför stannar de flesta av oss i sina osynliga fast förankrade bojor.

Om vi tar vara på våra liv och lever kan bara vi själva svara på. Kanske är Du långt före de flesta människor som är så vilseledda att de omedvetet inte ens vet att hela deras liv styrs av rädsla! Graden av medvetenhet är milslång. Säkerheten är lika illusorisk som skenbar. Det finns ingen riktig “säkerhet”, sjukdom, bil- och gångolyckor, naturliga och av människan orsakade katastrofer inträffar, punkt. En balans måste finnas, där jämvikt råder.

Att få vakna varje dag och känna glädje för det liv man ska göra under dagen är det inte alla som känner. Snarare består livet för många av rutiner i form av sova, jobba, äta. Ett liv i cirklar. Det som gäller för en individ är inte samma för en annan. Även om våra öron hör samma sak. Vi har alla haft olika inflöde i vårt huvud och som därmed färgar våran tillvaro. Alla är vi olika och unika i någon form.

//Boken: En ny jord – Ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. s215, kapitel nio, om Ditt inre syfte //

”Så snart du höjer dig över den rena överlevnaden, blir frågan om mening och syfte av största betydelse i ditt liv. Många människor känner sig fångade i alla vardagsrutiner som tycks beröva deras liv på mening. Somliga anser att livet går dem förbi eller redan har gått dem förbi. Andra känner sig mycket begränsade av alla krav som ställs på dem på arbetet, av ansvaret att försörja sin familj eller av sin livssituation i övrigt. Somliga förtärs av akut stress, andra av akut leda. Somliga förlorar sig i hektisk aktivitet, medan andra förlorar sig i stagnation.”

 Som de flesta trygghetssökande individer söker vi ofta fast inkomst, trygga rutiner och denna personlighet gör allt för att "passa in", vara till lags. Många av oss (inkl. undertecknad) är löneslavar som gör som vi bli tillsagda av någon med högre rang än oss själva.. Trygghetsnarkomaner har också en tendens att vilja vara som alla andra. Att få tillhöra och få acceptans av sin “stam”. Till och med om det innebär att skuldsätta sig högt upp över öronen för att hänga med omgivningens nivå. Status och prestige är klassiska bindningar till ett starkt ego. Intellektet kan alltså tänka sig underkuva sig och “stå ut” 8-9 timmar av vardagen för att ha det bra och tryggt på fritiden. Ryggraden och integriteten krökte sig kanske i sammanhanget där någonstans där på vägen..
“Yes, boss”
Inget av detta är speciellt konstigt då vi sedan barnsben tränats att göra som alla andra. Någon kanske elakt kallar oss för får. För i omedvetens mörker har vi blivit följare utan att ens reflektera över det. Vi har fyllt våra liv till bredden med intryck och stimulans och prylar, tomheten har blivit läskig. Eftertanksamheten och reflektion en sällsynt kompanjon.

“It is very important that you only do what you love to do. you may be poor, you may go hungry, you may lose your car, you may have to move into a shabby place to live, but you will totally live. And at the end of your days you will bless your life because you have done what you came here to do.
Otherwise, you will live your life as a prostitute, you will do things only for a reason, to please other people, and you will never have lived. and you will not have a pleasant death.” 
― Elisabeth Kübler-Ross

Egen paltig översättning: 

"Det är mycket viktigt att du bara gör vad du gillar att göra. du kan vara fattig, du kan gå hungrig, du kan du förlora din bil, du kanske behöver flytta till en sluskig plats att leva på, men du kommer leva fullt ut. Och när dina sista dagar kommit kommer du att välsigna ditt liv eftersom du har gjort vad du kom till för att göra.
Annars kommer du att leva ditt liv som prostituerad, du kommer att göra saker bara av en anledning, att behaga andra människor, och du kommer aldrig har levt. Och du kommer inte få en trevlig död. "
- Elisabeth Kübler-Ross

Kanske känner en och annan igen sig i att ha en äventyrlig personlighet inom sig som hävdar att vi måste ta vara på våra liv och inte gå som en sömngångare omedvetna om vår samtid. Oberäkneligt följandes våra impulser och känslors infall. Personligheten har svårt för att ha “tråkigt”. Något ska helst hända. Lugnet och reflektion kan liksom ge en trälig bismak.
Den där personlighet som tycker att vi ska satsa på våra egna idéer och kasta oss ut i det okändas lockelse. En personlighet som hoppas att inkomster löser sig på något sätt. En personlighet som söker och vill fullfölja vårat inre djupare syfte. Ni vet den där personligheten som påpekar att vi föddes inte enbart för att existera och vara “goda” samhällsmedborgare konsumera (onödigt skit, som tär på kära jord), utan att uträtta något av värde. Personligheten som ofta påpekar för oss att det måste finnas något mer i vårt utstakade öde än att bara hålla igång ett liv av rutiner och förutsägbarhet.

Den ena personligheten viskar: ”Lev i trygghet ett tag till, du vet aldrig när du kan behöva trygghet. Samla på dig ting och annat som du kan behöva längre fram. Det finns faror runt hörnet. Håll ut, kämpa på i ickefriheten ett tag till.”
Allt i någon slags övertygelse att ...sen…du vet, någon gång i framtiden kan du leva.. - Som om livet vore för evigt. Personligheten är att likna med en båt som ligger stabilt förankrat i hamn, men som inte får uppleva så mycket mer än sin omgivnings in-doktrinerande dogma. Hjärntvättningen är fulländad.

Den äventyrliga personligheten viskar: ”Följ ditt hjärta, stå inte ut med muppigheterna längre, gör det som DU känner för. Sök friheten. Följ ditt hjärtas rop. Lev i symbios med naturen. Var inte en del av ekorrhjulet och konsumtionshetsen. Distansera dig från alla stolligheter. Välj dig själv och naturen först. Välj hellre ett liv i fattigdom och förnedring än ett där du inte är kapten på ditt eget skepp. Välj ett liv där du rakryggat står upp för det du tror på. Hellre segla med ett trasigt segel än att inte segla alls."
 En personlighet som avskyr att vara någon annans egendom om än så bara för några timmar (prostituerad löneslav). En personlighet som ogillar när någon kopplar trådar till dig och drar i dessa likt en marionettdocka. Där du bara springer andras ärenden som en följare med en underkuvad vilja. En djärv personlighet som inte tänker så mycket på vad framtiden har i sitt sköte, utan lever varje dag i enlighet med sitt hjärtas lust, men med någon form av plan.

Att fundera hur våra livsbrickor ska spelas i den enda spelomgång som vi får kan kännas väl ansvarsfullt. Ett val vi lätt förskjuter. Kanske det är lättare att låta slumpen och tillfälligheterna styra våra liv? De val vi gör får vi leva med och ta konsekvenserna av. Och i livets spelhjul kan finnas vändningar som vi inte ser förrän perspektivet förändras och vi kanske ser att motgångar behövdes för att motivera oss till andra nivåer, andra val. Att det tycks finnas något större som vi inte förstår, och att vi är en del i detta.

//Boken: En ny jord – Ditt inre syfte, av Eckhart Tolle. s228 //

”Den romerske filosofen Tacitus observerade helt korrekt att ”önskan om trygghet motverkar alla stora och ädla företag och initiativ”. Om ovissheten är något oacceptabelt för dig förvandlas den till rädsla. Om du inte har några problem med att hantera den förvandlas den till mera livfullhet, vakenhet och kreativitet.”

 Hur mycket vågar vi chansa hit eller dit. Hur länge vågar vi stå kvar på samma spelruta, när det finns ett spel att spela, en värld att utforska? Hur mycket ska vi leva för idag och hur mycket ska vi leva för framtiden? Ska vi skjuta upp vårt hjärtas vilja ett tag eller ska vi våga testa det osäkra okända? Var och en måste bestämma. Vi tar fullt ansvar för våra val, men vi funderar och reflekterar för att valen ska bli kloka och visa. Ibland gör vi dåliga ogenomtänkta val, vi lär oss, korrigerar och tar ny ansats.. Att stoppa huvudet i sanden kan vara avkopplande för stunden, men ignoransen har också sitt pris.

Personligen tror jag på att ifrågasätta normer, reflektera och undersöka. En dos av kreativitet och att tänka utanför ramarna tar oss nog längst i livet. Att följa våra hjärtan. Det gäller bara att våga. Ta språnget ut till sitt levande öde. (vilket undertecknad inte vågat göra än, trygghetspersonligheten är stark så stark..)

“You’ve got a lot of choices. If getting out of bed in the morning is a chore and you’re not smiling on a regular basis, try another choice”. ~Steven D. Woodhull

Egen översättning:

"Du har en massa val. Om det tar emot att komma ur sängen på morgonen och du inte ler på regelbunden bas, prova ett annat val ". ~ Steven D. Woodhull

En tragisk historia:

Ung person påkörd

Idag berättade två kollegor på jobbet om sin tågresa hem från Stockholm igår. Strax utanför Enköping hade tåget fått upp maxfarten efter ett kort stopp i Enköping, men plötsligt började tåget tvärnita och sen strax därpå hördes en smäll, följt av ytterligare ett par dunsar. Eftersom mina kollegor satt i den första vagnen kunde dom tydligt höra att något hade körts på. Dom trodde det var en älg eller ett rådjur först..

Via högtalare fick dom sedan veta att en ung person hade blivit på-körd och en försening på minst 2 timmar var att vänta då ambulans, polis mm behövde kallas till platsen.

Usch, vilken hemsk upplevelse. Och tänk att behöva sitta i förarsätet och se allt detta utspelas inför ens ögon! En taxi kom lite senare för att avlösa lokföraren så att tåget kunde fortsätta.

Så tragiskt det hela är! En ung människa som valde att ta självmord för att den troligen funnit livet för hårt att härda ut.

För mig är möjligheten till självmord en tröst i sig, att det liksom finns en utväg om livet blir för hårt att bära. Om de fysiska eller emotionella smärtorna blir en alltför tung börda. Jag är tacksam att den eventualiteten finns, och blir det outhärdligt jobbigt så finns det alternativ.

Men ett sådant beslut tas naturligtvis inte lättvindigt. Kraften att leva är normalt så stor att det ska mycket till innan man vill ta sitt liv. Livskraften inom mig är så stor och stark, jag gillar verkligen livet! Det finns så mycket möjligheter och tillfällen att ta reda på.

Podcast avsnitt 34: The James Altucher Show, James Altucher blir intervjuad av Claudia Altucher. 1:04:33 in i mp3 filen sägs följande: 

"And life itself is like that. So I was on the floor considering committing suicide at my lowest point and now here I am so lucky, I´m doing this podcast, I´m doing this podcast with you who I love. I love the people I work with and it’s really”..

James blir avbruten av Claudia 

Claudia: “Because of the daily practice? 

”James: “Yeah, I attribute it to that, for me. Maybe other people.., I don’t know maybe other people need to meditate 10-hours a day. Or exercise in the gym 10-hours a day, I don’t know. This is what worked for me.”

Säkert har alla tänkt tanken på att ta sitt liv någon gång i livet, men det är ett otroligt stort steg att göra verklighet av dessa tankar. Och även om livet är otroligt surt och bittert blir livet ofta bättre, även om det i de mörkaste stunderna är svårt att se.  Om du går i dessa tankar, hav förtröstan. Livet har en tendens att ändra sig (helt klart till det bättre!). Kom ihåg att tankens kraft är så stor, så stor.

Speciellt vissa unga har det jobbigt i dagens kravfyllda samhälle, där jämförelsemanin och förvirring är total. Stimuli högt och lågt. Där pengar behövs för att leva, inkomst osv. Ovanpå allt detta ligger som en bombmatta av olika meddelanden från konsumtionssamhället och omgivningen.

De kontakter jag har med unga barn idag handlar mycket om upplevelser i olika slag. filmer, prylar och dataspel, resor.  Jag blir ibland nästan lite rädd för jakten på stimulans i olika slag. Jag tycker inte det är någon bra inmatning. Det finns så mycket annat av värde som människor missar. Det är sorgligt att blivit så, rädslan för att bli utstött från stammen finns där redan i tidig ålder. Passar man inte riktigt in (i en viss miljö) är det lätt att bli utstött och mobbad. Idag handlar det mesta om prylar, upplevelser, och försöken att vara tillräcklig "intressant".

Jag minns också hur viktigt det var att passa in när man började högstadiet och var i 13 års åldern. Man ville passa in för att inte bli mobbad, för att inte retad. Man var så skör och lättpåverkad i den där åldern. Några stora (långa) nior satte skräck i mig. Fick mig till en början av sjuan att sova dåligt. Dom drog mig i håret, dom puttade, dom skrek i örat, och dom hotade om mulning när snön kommit. En kompis i parallellklassen fick någon spark i magen (om jag minns rätt) där det hela slutade med tingsrätt. Niornas maktspel mot oss mindre sjuor var påtagligt, hela första året på högstadiet. Om du nu är en sjua, kämpa på, det blir bättre!

Jag minns också att det var så viktigt att göra samma sak som dom andra. Stack man ut fick man kommentarer.  Det gällde att ha liknande kläder (helst Lewis jeans), se samma tv-program, spela samma data/Nintendospel. Jag hade förmånen att växa upp i ett hem där vi åtminstone hade råd (om än lite senare än alla andra) och kunde någorlunda följa med i prylhetsen. Jag klarade mig igenom skoltiden utan att bli mobbad av min närmaste omgivning. Jag minns också all press om man skulle bli av med oskulden, rädslan för att inte duga till etc. Rädslan för vad någon skulle skvallra och tycka etc. Det var så mycket skvaller på den tiden! Det skvallrades om allt! Man var rädd för att bli föremål för allt skvaller. Grupptrycken om att dricka alkohol och prova andra ”spännande” saker fanns också alltid där.  Jag minns också känslan av att ibland känna mig fastlåst.

”3 år till måste jag stå ut med den här smörjan”, minns jag att jag ibland tänkte om skolan. Det kändes ibland som att det inte fanns någon väg ut. Jag minns speciellt lärarnas och omgivningen tjat och frågor om vad man skulle bli som vuxen. Man hade egentligen ingen aning vad man ville göra. Man ville så gärna hitta sin grej, men man hade ingen aning.

.//s329 Bokutdrag – Susan Cain – Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns// 

.."sättet att skildra motgångarna som vi varit med om inverkar starkt på hur nöjda vi är med tillvaron. Olyckliga människor har en tendens att uppfatta motgångar som något som fördärvar och förstör det som annars varit gott (>>Sedan min fru hade lämnat mig blev jag aldrig samma människa mer<<), medan mer konstruktiva personer ser dem som förklädda möjligheter (>>Skilsmässan är det värsta jag varit med om, men jag är betydligt lyckligare med min nya fru<<). De som har förverkligat mycket i livet – till förmån för sin omgivning, samhället och sig själva – har en förmåga att tillskriva hinder en mening. På sätt och vis har Dan McAdams gjutit nytt liv i en central föreställning i vår västerländska mytologi: att det är där vi misslyckas som vi också kan finna lyckan.

För många introverta människor, liksom för David, är upplevelsen av misslyckande som starkast under puberteten – en mörk och komplicerad fas präglad av dålig självkänsla och social olust. I skolan är sprallighet och öppenhet det som smäller högst, medan egenskaper som känslighet och djup inte tillskrivs något större värde.”

Jag minns också att känslan av att vara aningen kvävd i och med den obligatoriska skolan. Men jag härdade ut. Livet går ju lite som en berg- och dalbana. Det mesta jag minns av skolan var väldigt kul. Jag trivdes väldigt bra med mina klasskompisar och moppetiden var också väldigt rolig. Men ändå fanns stunder man tyckte var jobbiga. Sånt är livet.

Några år senare rycktes man upp (förändring är alltid jobbig) och det var dags för en ny klass och en ny skola. Gymnasiet, men det är en annan historia.

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2631785-tagstopp-till-stockholm-efter-olycka

Syftet och meningen med livet?

Vad är meningen med livet?
Säkert har vi alla funderat på det någon gång under livet. Många kanske tycker att det inte finns något syfte, bara att ha det bra. Helt upp till var och en såklart.

Det är kanske varje människas önskan att vara lycklig (fortuna på latin) och fri från oro. Att kunna njuta fullt ut av nuet utan att behöva bekymra oss för morgondagen. Ännu är det inte en av tusen som finner lyckan ständigt bestå. Ännu färre är de som uppnår den s.k. dygden - virtus (vishetens högsta goda). Vi lever i blind och ivrig strävan efter den där eftertraktade glädjen, det där lyckoruset som ibland kommer lika snabbt som det försvinner. Men bara förnimmelsen av lyckans känslorus får oss att åter och återigen vilja uppleva denna känslostämning. Och ju mer brådska vi har att finna glädjen, desto sämre sätt och ju längre ifrån den kommer vi?

Hur kan vi finna ro i sinnet, och  vara nöjda med våra liv? Jag tror att meningen med livet är att finna mening i det man gör. Att känna engagemang för någonting. Att finna det som är rikligt tillräckligt och nog? Att få tillhöra en hänsynsfull gemenskap som bygger på mer omtänksamhet och hjälpsamhet, kärleksfull frihet istället för jämförande, själviskhet, pådyvling, och inofficiell tävlan. Att sluta se medmänniskan som en konkurrent, och sluta likställa vem som har mest och bäst ägodelar.Att inse att vi inte behöver leva i totalt överflöd för att vara lyckliga.

…”behovslöshet: det bästa sättet att bli rik är egentligen att inte behöva något. ” ////s48 

Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg //

Vi kanske blir lyckligare av att hjälpa vår omgivning istället? Vi kanske kan anpassa vår livsföring så att allas vår moder jord inte utarmas? För den som kommit till denna nivå hoppar kanske av den stora jakten på mer, i lust att vara användbar på något annat sätt... För den som inget saknar är ofta rik i sig själv, (nöjd) och kan fokusera på att bidra, om än så lite. Och på så sätt kanske upplever en positiv spiral istället för det motsatta. Allt detta, viljan till att hjälpa andra måste komma från djupet av oss själva, den kan inte pådyvlas via tex politiska instrument såsom lagar och förordningar. Den kan bara komma via utveckling av det personliga inre.

“Give me by all means the shorter and nobler life, instead of one that is longer but of less account!” - Epictetus, The Golden Sayings of Epictetus

" Den enda hederliga svetten är den som kommer från möda." // s47,  Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg // (Inte via gym eller bastubad alltså). 

Utan en filosofi/ledstång/plan att vägleda vårt arbete och liv, kommer vi obevekligt ge efter för våra ursäkter, distraktioner och frestelser. Vi kommer att göra det bekväma misstaget att agera på våra känslor, stimuli och humör, (" Jag känner inte för det där i dag ") istället för att agera utefter våra riktlinjer och principer.
Att ha sina känslor/affekter som sin enda drivkraft är som att vara på en segelbåt utan vare sig segel eller motor. (Vinden och vågorna styr vart du hamnar). Visst det kanske är bekvämt att guppa omkring där ute på havet, men förr eller senare går du antagligen på grund eller lider brist av något. Om du vill ta dig till ett ställe är det också en fördel om du lär dig att segla båten. Att sätta segel och ta ut en riktning, det är det som detta inlägg stokastiskt försöker förmedla. Att kontrollera ditt agerande gentemot det som omvärlden utsätter dig för. Segelturen blir då även troligen trevligare än att driva vind för våg. Du kan ändå avnjuta allt vackert som naturen bidrar med (vara i nuet då och då).

Eller som Seneca den yngre uttrycker det:

“Some lack the fickleness to live as they wish and just live as they have begun.” -Seneca

“En del saknar ombytlighet att leva som de vill och bara lever som de har börjat” – Seneca
(ehh.. ombytlighet kan gå i sakta mak, vilket undertecknads snigelfart är bevis på)

I sammanhanget att du måste kunna ta ut en ny riktning med segelbåten om du seglar på grund eller seglar till fel ställe. (javet, låter nog rätt klyshigt floskligt det här va... hahah)

Även Seneca använder båten som analogi i sina texter:

//s46 SENECA, MÄNNISKOSLÄKTETS LÄRARE

av Bo Lindberg, (klart läsvärd!)//

”Man bör inte provocera de mäktigas vrede, råder Seneca Lucilius. Det är svårt att hålla sig väl med både folket, senaten och enskilda mäktiga personer. Man bör ligga lågt, inte utmana,inte bära sådant som är begärligt; rånaren går den fattige förbi. Håll undan stormen och segla säkraste vägen, manar Seneca”

Nåväl... vilken filosofi och vägledning människor väljer är såklart upp till var och en. Jag tänkte delge er några tankar från människor som funderat på detta med meningen med livet, och som jag tycker är tänkvärda.

Vi fortsätter med Ralphs hedervärda tankar, där lycka inte står i fokus utan att vara en bra medmänniska:
Ralph Waldo Emerson:

”The purpose of life is not to be happy. It is to be useful, honorable, to be compassionate, to have it make some difference that you have lived and lived well… To know that even one life has breathed easier because you have lived. This is to have succeeded.” – Ralph Waldo Emerson from The selected writings of Ralph Waldo
Emerson

Ett försök till översättning:

"Syftet med livet är inte att vara lycklig. Det är att vara användbar, hedervärd, att vara medkännande, att det gör någon skillnad att du har levat och levt väl ... Att veta att just ett liv har andats lättare, eftersom du har levt. Detta är att ha lyckats." - Ralph Waldo Emerson

Ralph ska också ha sagt följande (egen översättning):

”Att skratta ofta och mycket; att vinna respekt av intelligenta människor och tillgivenhet av barn; att förtjäna uppskattning av ärliga kritiker och uthärda sveket av falska vänner; att uppskatta skönhet; att lämna världen lite bättre antingen genom ett friskt barn, en täppa eller ett återlöst socialt tillstånd; att även veta att ett liv har andats lättare, därför att du har levat. Detta är att ha lyckats.” - Ralph Waldo Emerson

Kloka Tenzin Gyatso, 14:de Dalai Lama brukar ofta ha något intressant att säga:

Går det att sammanfatta enklare än så här:

"What is the meaning of life? To be happy and useful" - Tenzin Gyatso, 14th Dalai Lama

“Vad är meningen med livet? Att vara lycklig och användbar”

Han utvecklar det vidare nedan:

“I believe that the very purpose of life is to be happy. From the very core of our being, we desire contentment. In my own limited experience I have found that the more we care for the happiness of others, the greater is our own sense of well-being. Cultivating a close, warmhearted feeling for others automatically puts the mind at ease. It helps remove whatever fears or insecurities we may have and gives us the strength to cope with any obstacles we encounter. It is the principal source of success in life. Since we are not solely material creatures, it is a mistake to place all our hopes for happiness on external development alone. The key is to develop inner peace." ― 14th Dalai Lama

Min knaggliga översättning:

”Jag tror att själva syftet med livet är att vara lycklig. Från själva kärnan av vår existens, önskar vi belåtenhet. I min egen begränsade erfarenhet har jag funnit att ju mer vi bryr oss om andras lycka, desto större är vår egen känsla av välbefinnande. Att odla en nära, varmhjärtad känsla för andra gör sinnet automatiskt välbefinnande. Det hjälper till att ta bort allt vad rädsla eller osäkerhet som vi kan ha och ger oss styrkan att klara av alla hinder vi möter. Det är den huvudsakliga källan till framgång i livet. Eftersom vi inte är bara materiella varelser, så är det ett misstag att ensamt placera alla våra förhoppningar om lycka på extern utvecklingen. Nyckeln är att utveckla inre frid.” 14:de Dalai Lama

Ska vi hjälpa alla? Är vi för få människor på denna planet? Hur många människor kan vår jord husera?

Varning... Politiskt inkorrekt uttalande:
Att bry sig om ALLA andra kan ibland tyckas vara övermänskligt svårt. I alla fall om man inte kommit  längre i utvecklingen än undertecknad.  Ibland kanske du möts av kall självisk handling när du sträcker ut en hand.. Du kanske möts av misstänksamhet och misstro. Det kan vara svårt att hjälpa en barbar eller själviskt orättfärdig anspråkare.Jag brukar benämna dessa kallad för "Berikare" eller "Tagare" (kanske ni sett filmen "Instinct" från 1999?).

Härom dagen var det två ouppfostrade barn som kastade vad som såg ut att vara stenar (eller musslor) på mig vid badplatsen Framnäs. Jag i vattnet, dom på bryggan. Det var inte bara mig dom kastade på.. Dom kanske var 9-10 år och kastade något (blålera skulle det visa sig) på folk i vattnet. Jag blev riktigt irriterad när dom trots att jag tittade på dom kastade mot mig. Jag crawlade snabbt (inbillar jag mig, läs långsamt) fram till bryggan där dom stod och frågade varför dom kastade på mig. Jag mötes då först av ("spela dum" spelet) av en av grabbarna (den andre stod mest tyst på sidan):

• Att han först låtsades inte höra mig, så jag fick repetera frågan typ 5 gånger (sista gången skrek jag nästan). (Okey att jag var andfådd som gris efter simningen men jag borde varit hörbar, hahah)
• Att han sedan påstod att dom inte kastat på mig... (kunde inte stå för vad dom gjort). Detta hävdade han ihärdigt trots att jag sett honom kasta.
• Att han får tjafsa och vara uppstudsig hur mycket som helst, inget som kan hindra honom.

Ja vad gör man liksom? Man kan väl konstatera att redan vid den här åldern var killen en finslipad mästare på s.k. "Passivt motstånd".

Ja det verkade som ingen hade satt några gränser för dom här pojkspolingarna.. Vi det här laget hade det börjat koka inom mig.. Menlöst att fortsätta, och jag kunde ju inte göra det som mitt primitiva innersta ville göra...
Tillslut hade jag tröttnat på killens utspel och sa desperat: "Hade du varit större hade du åkt på stryk nu". Då vart dom faktiskt tysta och fann inte svar på tal. Tack för det! Och dom sluta i alla fall att kasta blålera på mig.. Vissa ungar idag har noll respekt för andra! Jag vet att det inte är deras fel att dom blivit som dom blivit. Föräldrar och omgivning som gett upp? Dom här snorungarna var typiska mobbare. Och skulle antagligen behöva hjälp och få lite ordning på sina liv, men min energi orkar i dagsläget inte bära det.. Mina fördomar besannades tyvärr senare när jag såg föräldern på stranden..

Tror ni jag skjuder av hjälpsamhet för dessa barn och föräldrar?
- Nej, för mitt lilla ego blev sårat. Och jag har tyvärr inte kommit längre i min utveckling.

Jag träffade också fina barn vid stranden, som frågade om det gick bra att dom hoppade från bryggan när jag var i vattnet under den. Självklart! Tänk va fint att dom agerade! Jag tackade dom för att dom visade hänsyn och så artikt frågade. Vi etablerade genast ett förtroende emellan oss. Väluppfostrade ungar som jag gärna hjälper..

Kort och gott kan man säga att för mig det handlar om att i någon mån belöna gott beteende..

Jag influeras och tar till mig Jim Rohns ord.
Jim säger att vi ska hjälpsamma mot dom som förtjänat det, alltså inte ALLA dom som bara tycker sig behöva det. Detta skiljer sig nog en hel del från tex kristna värderingar som jag tror säger att vi ska hjälpa ”alla”. Speciellt dom som behöver det.
Jim säger att det är ju den som sår fröer och lägger ner arbete som förtjänar en gröda, dvs den som anstränger sig. Till skillnad mot den som bara säger sig behöva grödan. Är du med? Att förtjäna din hjälpsamhet kan vara att bete sig trevligt. Att vara ställa upp och vara hjälpsam. Den som vill gott etc.. Den som i någon mån vill bidra. Inte den som bara säger sig behöva och inte visar någon vilja till ansträngning. För mig hjälper Jim Rohn:s ord (politiskt inkorrekt, javet), men kanske du tillhör den skara som vill hjälpa ”alla” och det är väl också hedervärt.

"Whoever renders service to many puts himself in line for greatness -- great wealth, great return, great satisfaction, great reputation, and great joy." - Jim Rohn

James Altucher är inne på lite själviska tankegångar:

"ONLY DO THINGS YOU ENJOY." 

"I mean it down to your very thoughts. Only think about the people you enjoy. Only read the books you enjoy, that make you happy to be human. Only go to the events that actually make you laugh or fall in love. Only deal with the people who love you back, who are winners and want you to win too." - James Altucher, Choose Yourself! (p36)

James har som jag förstått det kommit fram till dessa slutsatser genom att tidigare försökt vara alla till lags. Han har blivit sviken, han har varit beroende av andras val för sitt eget välbefinnande. Varit självmordsbenägen osv. I sin bok Choose Yourself får jag intryck av att han tröttnade på att bli bränd av andras människors beslut. Han började ta fullt eget ansvar, tände elden inom sig själv istället för att hoppas att någon annan tände den.. Denna själviska insikt är alltså något han vill förmedla till oss andra. Och i och med detta bidrar han osjälviskt.Han har bla en mycket bra podcast show.

"The only real fire to cultivate is the fire inside of you." 

"Every time you say yes to something you don’t want, your fire starts to go away."  - James Altucher. Choose Yourself! (p36)

“Every tomorrow is determined by what you do today. So saying yes to something you don’t want to do will only give you a bad tomorrow.” – James Altucher, Tim Ferriss Show, Ep. 18 – The Art of Saying “No”, 65.40.

Tim Ferriss är också inne på att göra nytta och tycker vi ska fokusera på dom som fattar, inte dom andra:

”If you leave this planet without creating something original of value, I view that life as having being wasted and squandered. Along the same lines, I mean we all have critics is: Focus on the people who get it, not the people who don´t get it.” –  Tim Ferriss, The Jason Altucher Show Ep. 22 (62.29)

Var och en väljer. Vad som är rätt eller fel står antagligen i stjärnorna, eller kanske delges av den stig eller filosofi du väljer att följa.


Vi fortsätter med ytterligare en åsikt, nämligen Pablo Picasso:

"The meaning of life is to find your gift. The purpose of life is to give it away." - Pablo Picasso

Meningen med livet är att finna din gåva. Syftet med livet är att ge bort den. – Pablo Picasso

Picasso som målade så otroligt många tavlor, han målade in i det sista. Ett Picassomuseum har besökts av undertecknad i Antibes (Juan-les-Pins) och jag gillade det jag såg. Picasso fann sin gåva och gav oss intressant konst.
Det sägs att Picasso målade 2000 tavlor (13500 målningar och designer). Men han gjorde även illustrationer till böcker, skulpturer, keramik och skisser. Totalt ca 20000-50000 arbeten. Antagligen är det många förutom undertecknad som uppskattat hans arbete.

Det verkar som att Picasso uppnådde 3:dje nivån enligt David Deidas sätt att se på utvecklingsstadierna:

David Deida menar att vårt djupaste syfte är att ge. Om att ge av dig själv till världen. Till din kvinna, till din familj, till alla. För att komma till insikt om detta behöver vi växa.

Deida menar att vi växer oss genom tre stadier.

Första stadiet: Då vi vill växa för vår egen skull. Vi väljer tex att tjäna pengar till oss själva. Vi delar inte så gärna med andra. Det handlar om att sträva efter att göra sig själv mer full, bättre, förvärva mer, tjäna mer etc.

Andra stadiet: Då vi vill dela med oss och samarbeta med andra människor. Exempelvis: Du vill inte enbart tjäna pengar för din skull, du vill göra det för att ta hand om din familj, investera i samhället, gemenskap, och förbättra världen. Andra steget handlar om att dela med andra, samarbeta, om att arbeta till förmån för helheten.

Tredje stadiet handlar om att komma underfull med att allting är bara förändring. Allting förändras. Den du är förändras, allting du bygger förändras, och förändring innebär död. Det handlar om att komma till insikt med inte bara din egna död utan också döden av allting du kan bygga, skapa, och göra. I det tredje stadiet när vi är här för att ge, kommer vi från djupet av våra hjärtan, känner vårt djupaste syfte och erbjuder vår kärlek utåt. Det vi ger kanske inte blir väl mottaget, men vi ger ändå. Vi förväntar oss ingenting tillbaka. Vår kärlek som vi har att ge kanske inte mottas. I tredje stadiet slutar man inte ge för dessa bakslag. I det här stadiet kanske du aldrig får tillbaka det du tycker att du förtjänar, men i det här stadiet är du givandet. Du lever som en gåva.

För den blir nyfiken beskriver David Deida detta mer betydligt mer noggrant i boken "The superior man".

Även den gamle greken Aristoteles var inne på lyckotemat:

"Happiness is the meaning and the purpose of life, the whole aim and end of human existence." Aristotle, grekisk filosof och tänkare.

Kanske ett av de citat jag gillar bäst är följande:

“[Happiness is] a ghost, it’s a shadow. You can’t really chase it. It’s a by-product, a very pleasant side effect to a life lived well.” ― Eric Weiner

Ordet glad/lycklig/lycksalig, dvs "Happy" sägs vara släkting från ordet "Happenstance", (enligt James Altucher). Och Happenstance betyder ungefär tillfälliget, något som kommer från en extern källa. Ingenting att sträva efter allså. Enligt James är det bättre att söka lugn och fridfullhet i sinnet hellre än att söka lycka. (källa: podcastavsnitt 18 Tim Ferriss show, 56.45)

Visa ord från dessa människor kan jag tycka!

Kort och gott:

”Envar sin egen lyckas smed" - tillskrivs romaren Appius Claudius Caecus

Personligen skulle jag vilja hävda att meningen med livet är göra nytta och sträva efter självutveckling, då kommer dom andra bitarna också falla på plats.

“Be patient with yourself. Self-growth is tender; it’s holy ground. There is no greater investment.” —Stephen Covey

Har du någon aning om vad som är syftet med livet? Vad är meningen med livet för dig? Har vi några "plikter" i våra liv (som kommer inifrån, inte genom andras krav)?

Inspokort nr 97

Veckans inspirationskort innehåller en blandning av citat från:

Jim Rohn, Thomas Andersson, //s117 Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg//,
Bullion, Steve Jobs, Sturgeon's law, Paul Arden, Austin Kleon och boken Show Your Work.

Klicka för större och läsbar text.

Göra Mindre vs Utföra mer, med vägledning av Jim Rohn

(Kanske en liten varning är på sin plats.. För er som redan känner er stressade, eller ni som lätt känner prestationsångest, kanske ni ska hoppa detta inlägg.. Kanske värt att fundera på om ni måste skära ner på antalet aktiviteter?)

Tänker ni på vad mindre innebär för er?

Som ni säkert vet vid det här laget strävar jag mot att äga mindre ”onödiga” prylar. Det händer till och med att jag då och då slänger mig med fraser som ”less is more”. Mindre är mer.

Anser jag då att mindre alltid bra?

-          - Nej!

Mindre kan vara bra när man behöver hitta en fungerande jämvikt, en balans. Framförallt är mindre bra när något gått över styr. Vare sig det är något missbruk eller någon annan del av sitt liv som lider av negativa konsekvenser.

Att göra det bästa man kan

En av mina förebilder (Emanuel James "Jim" Rohn) menar att man ska alltid göra så mycket som man kan.

Hör ni? Utföra/GÖRA.. Att alltid göra det bästa av sin förmåga (inom rimliga gränser, att bränna ut sig gagnar igen). Jag har dock inte hört honom säga att vi ska samla på oss så mycket vi kan, det handlar istället om vad vi kan bli.

Jim Rohn säger att UTFÖRA mindre än vi kan ”messes with our mind”, alltså strular med vårat sinne. Tänk om det ligger en sanning i det? Kanske är därför som många känner sig tyngda när dom inte hinner med vad dom faktiskt skulle kunna göra. (Om dom bara hade mer möjlighet eller tid?) Om det är så att vi är för upptagna kanske vi måste skära ner på aktiviteter för kunna göra vårt bästa?

Vi fortsätter:

Jim har en analogi där han säger att vi ska vara som träden. Växa oss så höga som vi kan. Sätta våra rötter djupt (så vi står stadigt), låta stammen växa sig lång och sen sprida våra trädkrona när vi når solens strålar (upplysning?).

Att växa och utvecklas till vår potential är den största gåvan vi kan ge till andra säger Jim.

"Self-development enables you to serve, to be more valuable to those around you; for your child… your business… your colleague… your community… your church." - Jim Rohn

Att göra så mycket som man förmår gäller inom massor med områden. 

Att äga är inte att utföra!! Så det gäller alltså inte att äga så mycket som vi kan. Det handlar inte om att belasta oss så mycket vi kan! Snarare bidra så mycket som vi kan.

Det kan handla om att:

• -          Göra vårt bästa på jobbet.
• -          Läsa så många böcker som vi kan.
• -          Växa så mycket som vi kan.
• -          Tjäna så mycket som vi kan.
• -          Ge så mycket vi kan.
•  -    Åstadkomma så mycket man kan.
• -          Vara den bästa vännen vi kan vara.
• -     Vara den bästa föräldern vi kan.
• -     Vara den bästa partnern vi kan.
• -          Bidra så mycket som vi kan.

Kort och gott göra så mycket vi kan.. och detta utan att "springa in i någon vägg", eller stressa sönder oss.

Framförallt gäller det att jobba med sig själv så mycket man kan.

“Work harder on yourself than you do on your job.” - Jim Rohn

Intressant.

Det här går väl inte att kombinera med nöjdhet, eller? Något som jag skrivit en del om tidigare.

-          - Jo, ambition (livskraft) och nöjdhet torde gå att kombinera. Något som jag skrev om här (framförallt kommentarerna).

“The courage to choose activity over ease” – Jim Rohn  “- Modet att välja aktivitet över lätthet.”

Att utföra mer ökar ditt mod, din självkänsla.

Det här citatet är så viktigt:

“Its not what we get but what we become.”

Eller kanske ännu bättre uttryckt av John Ruskin:

"Den högsta belöningen för en persons slit är inte vad de får för det, utan vad de blir av det." - John Ruskin

Avslutar med lite utdrag..
//Från Jim Rohn: The power of ambition, CD3, spår 6, slutet.//

”Vad kan du utföra? Vilket sant värde kan du utveckla?”

Vad kan jag bli? Vad kan jag åstadkomma i marknaden, i hemmet, familj, upplevelser, kärlek, vänskap osv.

”Hur värdefull kan jag bli?”

”Om jag idag opererar med 20 procent, vad skulle jag kunna åstadkomma med resterande 80 procent?”

”När du börjar förstå hur värdefull du är, är det en helt ny upplevelse.” ”Att förstå självuppskattning. Det spelar en stor roll i vår förmåga att vara självföretagsam.”

”Vår självkänsla gör skillnaden mellan att vara lat och att vara aktiv och att vara själv-företagsam. Om vi inte mår bra inom oss själva, kommer vi inte må bra i våra liv.”

”Och om vi inte känner oss tillfreds med våra liv, så kommer vi inte heller vara speciellt intresserade av att leta möjligheter.”

”Varje gång som vi väljer att göra mindre än vi faktiskt kan, påverkar det vår självsäkerhet, vår självkänsla.”

”Varje dag som vi utför lite mindre, så är blir vi också lite mindre.”

”Can you imagine what you end up being after ten years, of doing a little less every day? It’s devastating”. ”Think about it. Doing less could ruin your life!”

Min halvamatörmässiga översättning: “Kan du föreställa dig vad du blir efter 10 år av göra lite mindre varje dag? Det är förödande. Tänk på det. Att göra mindre kan förstöra ditt liv.”

”Men du kan förända utkomsten genom att istället göra lite mer varje dag. Lite mer varje dag. Och ganska snart har du utvecklat en ny vana där du utför istället för att försumma.”

”Och dagar, veckor, månader av att utföra lite mer, kommer i slutändan göra vad? Det kommer öka ditt förtroende, ditt mod, din kreativitet och din självkänla (ditt självvärde, självuppskattning). Till sist handlar det om hur vi känner för oss själva som förser oss med det ökade modet och kreativieten för eget företagande. De handlar om hur vi känner för oss själva som förser oss med den största belöning som fås av aktivitet och företagande. ”

”Its not what we get or accumulate that makes us valuable, it's what we become that makes us valuable” – Jim Rohn

“Det är inte vad vi får eller ackumulerar som gör oss värdefulla, det är vad vi blir som gör oss värdefulla.”

Jag kan tänka mig att ni läsare känner synpunkter av ett sådan här inlägg? Vore intressant att höra vad ni tycker? Har Mr. Jim Rohn rätt eller fel?

Inspirationsbräda nr 88, Citat sagda av Jim Rohn

Gjorde en liten "bräda" idag. Här är den, nr 88.

Handlar bland annat om steg till ambition. Citat från min egentagna mentor  Mr E. James Rohn

Anteckningar från Robin Sharmas webinar

Jag har just sett Robin Sharmas Webinar :Automatic Fearlessness
Tänkte delge er några anteckningar som jag gjort. Något rörigt, men kanske bättre än ingenting? Alla citat är från Robin Sharma.


Brain tattoo:

“All change is hard at first, it’s messy in the middle, and it is gorgeous at the end”
– Robin Sharma (14.50. Webinar Replay  Automatic Fearlessness with Robin Sharma — The Robin Sharma Success System - SuperCharged Edition)

Så sant.

“Find your mighty WHY.”
“Take of the mask.”
” Science says: Authenticity is a recipe for fearlessness and explosive confidence.”

 Översättning: ”Äkthet är ett recept för oräddhet och explosivt förtroende.”

“Install the plumbing of optimism.”

För er som kanske läst mina tidigare skriverier om positivt tänkande (kanske främst bland kommentarer). Ett klargörande: Optimism är inte samma sak som positivt tänkande.. Optimism är något som ligger i framtiden, där i ligger skillnaden. Optimism handlar om framtidstro. Om att ha en ljus livssyn.

"Optimist: Someone who figures that taking a step backward after taking a step forward is not a disaster, it´s more like a Cha-Cha.” – Robert Brault

“Fear and optimism cannot live in the same room together.”
“Happiness is the antidote to fear.”

Lycka är ett motgift till fruktan.

“Stop comparing yourself to others.” 

Egen kommentar: Jämför dig bara med dig själv, din utveckling, ditt tidigare jag osv. Förhoppningsvis utvecklas vi och växer som människor.

“Your environment shapes your mindset.”

“Seek out discomfort and do the thing that frightens you”
“Discomfort is how you grow”

---- ----

Jag tycker alltid det är intressant att ta del av Robin Sharma ord. Kanske ni också tycker det?

Inspirerande citat

Nu när jag inte längre samlar på prylar så samlar jag på kloka citat :) Dom tar mindre plats.

Inspirationstavla - en ledstång att hålla i - frivilligt.

Diagramdags: Uppfyllelsekurvan

Idag jämför vi med hjälp av ett diagram.

Jag har lite svårt att hitta en bra ord för det engelska ordet fulfillment. Denna bild är inspirerad av den s.k "Fulfillment curve". I brist på bättre ord får det bli Uppfyllelsekurvan. :) Denna läste jag om i boken "Your Money or Your Life, av Vicki Robins och nu avlidne Joe Dominguez. Jag gillar sådana här diagram, dom får en verkligen att tänka till. Jag har justerat kurvan en aning då jag tyckte den kunde göras bättre.

Det är ett sätt att se på "köpbar lycka" vs "spenderade pengar".

Överlevnad, komfort, kreativitet, lyx. När är det "tillräckligt" för dig?

Som synes kommer man förr eller senare till en gräns när kurvan börjar gå ner.

I området som kallas för "Lyx" går det att se en alternativ väg. Jag kallar den för "Nog", eller tillräckligt.. Den kurvan är bara streckad och inte helt fullföljd då det förmodligen skulle se "plottrigt" ut.

Om att ha kontroll

“Be like water making its way through cracks. Do not be assertive, but adjust to the object, and you shall find a way round or through it. If nothing within you stays rigid, outward things will disclose themselves…” 

Lao Tzu, Tao Te Ching

 Kontrollfreaks, tillhör du dessa? Försöker ha kontroll på din vardag, försöker du kontrollera saker du har svårt att kontrollera? Vi förstår att du vill vara duktig och bli bekräftad att man alltid kan lita på dig.

Vi är nog många som jobbar i projekt med deadlines som stressar på. Det är väl just därför tidsplaner görs, för att stressa på folk och få dessa att känna sig skyldiga att uppfylla åtaganden, vare sig dom själva kontrollerar utkomsten eller inte. Det kan vara underleverantörer som inte levererar, arbeten mer komplicerade än man först trodde osv. Allt denna stress får oss ofta att vantrivas på våra lönearbeten. Undvik i största möjliga mån att ge tidsramar för projekt som du inte har stor erfarenhet av.

Att känna sig stressad är något många lätt kan drabbas av. Stress skapas dock inuti dig själv. Hur konstigt det än kan låta så väljer du själv om du vill lova massa saker du har svårt att hålla? Kanske du inte behöver lägga så mycket prestige i att alltid leverera det du tagit på dig? På något sätt använder vi stress för att hålla oss skärpta och liknar i mångt och mycket en överlevnadssituation. I längden är dock ohållbart att stressa. Det brukar sluta med att "någon går in i väggen".

Att lära sig hantera stress är något man kan jobba på. Ofta jobbar man inte bättre för att man är stressad, se bara till att ha ordning så du vet vad som måste göras och försök sedan hitta vägar för att nå dit. Finns det jobbiga hinder som är svåra att "slå sönder", så försök då gå runt dom eller kanske till och med hoppa över dom. Lär dig får kontroll på tankar. Var som vatten som flyter fram och hittar sprickor i hindren. När det är fritt flyter du fram som en stor våg, svårstoppad.

Försök inte kontrollera allting, ha förstroende och förväntan på andra att leverera, ofta löser sig problemen med tiden. Om inte belys dom ordentligt och ta hjälp av andra för att hitta en lösning framåt.
Ta ett steg tillbaka och fundera om det är värt att stressa över detta..

“You must learn to let go. Release the stress. You were never in control anyway”
Steve Maraboli

Skapat egna gyllene bojor?

 Jag håller på och läser en bok av Timothy Ferris, "The 4-Hour Work Week" och där hittade jag följande citat av Thoreau.

"I also have in mind that seemingly wealthy, but most terribly impoverished class of all, who have accumulated dross, but know not how to use it, or get rid of it, and thus have forged their own golden or silver fetters."
—HENRY DAVID THOREAU (1817-1862)

Det ligger så mycket sanning i den texten, och jag kan bara säga:

-Jaa, jag har skapat mig egna gyllene bojor som låser fast mig. Jag tillhör den här fattiga klassen som samlat "slagg". Som har svårt att göra mig av med skiten. Ja, men jag jobbar åt rätt håll och det är positivt.

Jag kan i alla fall trösta mig med att jag insett mitt problem. Första steget är ju att erkänna att man har problem, först då kan vilja göra något åt det.

Dagens klokhet

Följande kloka citat ramlade jag på idag:

"The hardest thing in the world is to simplify your life. It’s so easy to make it complex." – Yvon Chouinard

Så sant!