Författareföreningar, lära sig hur man skriver?

Idag har jag googlat runt lite runt skrivande. Jag skulle ju vilja testa att göra lite nya bekantskaper med folk som gillar att skriva/läsa. Det här med ”författeri” är ju dock minst sagt stort. Det finns allt från romanförfattare till folk som tävlar i poesi och liknande. Själv är jag väl rätt enkelspårig och gillar ”bra berättelser”, berättelser som beskriver (för mig) intressanta människor. Livserfarenheter, värdefull visdom mm. Så vad har jag hittat så här långt?

-Jo det finns en författarförening som heter Arospennor (här i krokarna). Deras hemsida (http://www.arospennor.org/) verkar inte fungera (när detta skrivs), men jag hittade lite info på Facebook. Dom verkar vara runt 60 medlemmar.

Sen finns det skrivarcirklar på ABF. Dom är säkert bra. Det låter som man ska utvärdera varandras texter osv. Problemet med mig är att jag har svårt att ta till mig information från folk som jag inte vet något om. Tankar såsom ”vad har denna person för kvalifikationer för att bedöma detta?” kommer osv. Jag tycker att det är en befogad tanke, för många gånger har ju folk verkligen inte någon djupare kunskap och ändå så ”bjussar” man (snällt?) på sina åsikter om ditt och datt. Get the picture? Åsikter är det liksom ingen brist på. Frågan är vad det är för kvalité på åsikterna. Allt hänger ju på individerna och deras kunkapsnivå.

Problemet är dock att jag VERKLIGEN behöver utvecklas i mitt skrivande. Och om jag vet hur man skriver intressanta texter så är det ju en hjälp på vägen. Jag behöver också utveckla mitt begränsade ordförråd. Ord är viktigt, men samtidigt vill jag inte slänga mig med svåra ord för konstens skull.

Egot säger till mig att ”det där är inget för dig”. Förändringar tycker inte mitt ego om nämligen. ”Det är bra som är”. Egot boostar mina tankar om mig själv. ”Du klarar dig utan dom där poeterna”. Mitt Ego vill alltid klara sig själv. ”Ensam är stark” och alla de där villfarelserna.

Jag har som dom flesta en drös med överflödiga fördomar vad gäller texter. Mina tankar snurrar kring att människorna som är med i Arospennor, ”det är säkert ena djupa rackare”, poesi och annat ”flum”. ”För mycket teori kanske”.

Poesi är något som jag helt enkelt saknar kunskap om (jag är helt enkelt inte redo för det). Och det man inte förstår är det lätt att fördöma. Låt mig börja med att berätta att jag verkligen gillar att läsa, jag läser rätt mycket böcker, mest biografier och ”självhjälpsböcker”. OM jag ska tycka till så finns det många brister i en del böcker. Är böckerna inte tillräckligt konkreta så läser jag bara max 50 sidor i dem. Eller snarare sagt, författarna/förlaget har inte orkat rensa ut onödig information. Ungefär som nu när jag skriver. Jag ”orkar” inte rensa mitt pladdrande här (som jag vet är av låg kvalité, don tremind me! =) ). Jag låter i princip bara tankarna flöda. Det är inga djupare insikter jag bjuder på (om man säger så). Bra texter kräver väldigt mycket arbete.

Vad mer? Jag har även testat på och gå någon litteraturkurs på högskolan, men tyckte inte det var något för mig. I en kurs skulle vi bland annat läsa Frankenstein (skriven av Mary Wollstonecraft Shelley) och sen beskriva författarinnans sätt att skriva. En klassiker som skulle dissekeras helt enkelt. Eftersom skrivande och läsande (enligt min åsikt) är väldigt godtyckligt efter vad man gillar så kan det vara svårt relatera till vad som är bra eller dåligt. Boken Frankenstein fångade inte mig, så den blev inte ens färdigläst.. Men för att lyfta fram något jag gillar: Ta Millenium-serien som exempel, skriven av avlidne Stieg Larsson. För mig är dessa böcker väldigt lättlästa och underhållande. Jag förstår varför böckerna säljer som smör. Det är en intressant berättelse som innehåller allt en underhållande bok ska. Men frågan är för vem man skriver? Skriver man för massorna eller för någon mer specialiserad läsekrets?

Grannen köpt ny mobiltelefon

Häromdagen växlade jag några ord med en granne som har det lite kämpigt ekonomiskt (går på socialbidrag. sen många år tillbaka).

Jag brukar växla några ord med honom när han är ute och röker på balkongen. Jag började med att fråga hur det stod till.

Svaret jag fick, var att det var inte så bra. Han berättade att han hade köpt en ny mobiltelefon som inte fungera som försäljaren hade sagt. Han lät besviken, minst sagt. Det var tydligen något problem med uppkopplingen till Internet som inte fungerade via datorn. Han berättade att han testat ”allt”. Bluetooth, Wifi, USBkabel.. Det lät som han hade lagt ner stor tid, men ändå kommit upp kort.

Nu var han bekymrad över att han köpt en telefon som kostade 11000 kr (och som inte uppfyllde förväntningarna). Ja, elva papp blir det alltså om man slog ut vad abonnemanget som han var tvungen att betala i två år skulle kosta. Förmodligen hade han köpt en iPhone av något slag, #spekulativt (men troligt då han gillar Apple).

Mannen var också förbryllad över att han inte kunde utnyttja ångerrätten på två veckor eftersom han hade öppnat förpackningen och stoppat i batteriet, och nu gällde alltså inte ångerrätten. Han kunde ju inte veta att telefonen inte skulle fungera förrän han provat. Och det kan han ju ha en poäng i.

Jag gav lite tröstlösa råd i brist på annat. Att det löser sig säkert om han pratar med försäljaren. Utlovad funktion bör ju gälla osv. Detta visste han såklart redan, men något ska man ju säga, right?

Sensmoralen. Jag känner så väl igen mig själv. Man köper någon ny pryl som tar massor med tid att komma underfull med. En del tycker sådant är kul, men det är också mycket tidslöseri. Själv brukar jag drabbas av ett mått av frustration innan jag fattar hur jag ska göra.

Av detta skäl försöker jag nu att inte byta prylar för ofta. Mobilen jag har är över två år gammal och den får nog hänga med tills något går sönder på den. Förr kunde jag också byta bil alltför ofta, men allt detta kräver massor med tid i anspråk, då jag gillar att hitta "bra dealer" ( = tar mkt tid, både reseach och letande). Nu får prylarna tjänstgöra betydligt längre än tidigare.

Resultatet är att jag känner att jag har mer tid över för det jag finner mening i.

Prylar har en tendens att ”stjäla” tid, dont ya think?

Bryt vanemässiga tankemönster

Oboy vad jag kämpar med mina invanda tankar ibland.. Mina reaktioner och mina tankar är något som jag byggt upp under många år. Det är inget som förändras över en natt. Det sitter nästan som instinkter mina (eller snarare egots) invanda tankar. Mitt fördömande. Jag har sååå mycket mer att jobba med vad gäller mitt mentala. Huvudsaken är dock att jag är medveten om det, då kan man göra något åt det.

Jag håller på och läser en bra bok av Wayne W. Dyer. Den heter "Slut på ursäkter" - Bryt vanemässiga tankemönster.

Nedan ett litet utdrag från sidan 86:

"Genom att hålla fokus på det jag har för avsikt att skapa, genom att tro på att universum förser mig med det jag behöver och genom att veta att jag är värdig att ta del av källans överflöd har jag fortsatt att dra till mig välstånd. Och min avslappnade inställning till det som kommer till mig – att jag inte vill ha mer och mer – gör det lätt att släppa taget. Det som fortfarande är ett mysterium för så många är en enkel sanning för mig.

Lev i ett tillstånd av tacksamhet, och låt det vördnadserbjudande men oförklarliga Tao fortsätta att göra ingenting och lämna ingenting ogjort. Fokusera på det du har och hur tacksam du är för det i stället för att be om mer – vilket förutsätter brister och därför skapar en vibration som matchar vibrationen hos fler brister."

Boken är enligt min åsikt bra!
Jag brottas själv med många negativa tankar (mest på lönearbetet), fördomar och att ofta vilja har mer. Jag har många år levt med devisen att "aldrig vara nöjd" och nu ska detta ändras.. Mitt ego är starkt, så starkt, men jag kommer på mig själv från tid till otid att observera hur jag agerar på grund av mitt ego, det är ett viktigt kliv. Jag är tacksam för mig liv, men jag kunde vara betydligt mer tacksam och inte vibrera i otakt med källan. Vara mer kongruent.. Jag går mot mer fokus, men det är många små steg på vägen att trampa. Jag är glad att det går åt rätt håll. Det är jag väldigt tillfreds med.

Enkla saker att göra, en liten lista

Godmorron! Idag tänkte jag filosofera lite kring vad enkelhet innebär. Vad brukar ni hitta på när ni har lite tid över?


Det här är en lista på saker jag gillar att göra för att leva relativt enkelt. Livskvalite.

• Ta en promenad, (allra helst åk till någon skog i närheten av vatten, t.ex. Ängsö). Finns bra promenadstråk i skogarna där. Ladda mediaspelaren med något bra att lyssna på. Själv föredrar jag relativt tysta ställen och då ligger Björnön relativt nära. Starta vid stora badplatsen och sen gå Milspåret runt tillbaks till parkeringen (badplatsen).
  
• Läsa en bra bok, ger ofta nya insikter och inspiration.
  
• Laga en god äppelkaka med vaniljsås.
  
• Ta kameran, stativ och åk och fota t.ex. stadsljus i natten.
  
• Se en bra film

• Gå på en föreläsning

• Åka och besöka gravar
  
• Träna. Själv föredrar jag gruppass med många andra, typ skivstång, cirkelfys (lite crossfit-inspirerat) eller Yoga. Detta tycker jag är perfekt, sällskap utan massa åsikter. Jag brukar även få positiv mental energi av dom här passen.
  
• Åka och ta en lunch någonstans (med trevligt sällskap). Ett exempel är oxfile på lördagar på Mickes husman (Erikslund) (95kr/portion). Annars är en kebabrulle från 55:an ett sätt att lyxa till vardagen lite.
  
• Tänka på hur bra du har det. Affirmationer.
  
• Ta sig tid och hjälpa någon som uppskattar det. Serva andra. Kanske laga en punktering
  
• Titta på djur i naturen. Typ sitta vid en brygga och se änderna vara nyfikna på om man har något gott till dem.
  
• Resa: Ta en utflykt, bil, buss or whatever. Se något nytt.
  
• Ta bilen och åka till ett bra svampställe, trattkantareller eller blåbär är aldrig fel.
  
• Åk och ta ett bad, simma (sommaren). Ta med termos med kaffe och några mackor.
  
• Gå upp tidigt och var lite produktiv på morgonen (i mitt fall skriva skriva på en bok), sen njuta av en fri dag utan lönearbete.
  
• Ta en cykeltur ner till småbåtshamnen, strosa runt lite på bryggorna eller sitt på en parksoffa och njut av solen och titta på folk. Ta en glass.

Har du fler tips? Vad brukar du hitta på som går i enkelhetens tecken?

Drömmar och illusioner om lycka

Visst är det fint att drömma, att skapa sig sin lilla perfekta värld i huvudet. Någon slags illusion av att man är lycklig om man har diss och datt. Att tro på möjligheter och att det finns hopp är väldigt viktigt.

Jag kan definitivt få en den där "vill ha" känslan när jag ser något som ser vackert eller ser eftersträvansvärt (ut).

Som tex på den här bilden:

Bilden är tagen härifrån, troligen från Los Cabos Mexico utifrån bildnamnet att döma.

Jag blir verkligen betagen av hur vacker och hur mysigt det ser ut vid en första anblick. Tänk att få sitta mitt i poolen och "mysa" med trevligt sällskap. Jag målar lätt upp en fantasibild över hur lycklig jag skulle vara då osv. Den perfekta familjen, fantastiska vänner, alla upplevelser vi skulle ha osv..

.. Men sen när verkligheten kalla hand tar tag i mig vet jag att det troligen skulle innebära en massa slit för att bygga upp någonting som liknar bilden. Och det perfekta livet är ju en illusion. Vis av tidigare erfarenhet vet jag vid det här laget att jag inte blir lyckligare av massa (onödiga) prylar. Det ger bara kickar kortvariga stunder och sen vill man ha något annat. Man lever inte i nuet om man hela tiden vill ha någonting annat.. Det finns mycket kraft i tankeverksamheten. Men att leva i nuet är inte att tänka på framtiden. Det ligger mera lycka i att vara nöjd över det man har, mer sinnesro, mer frid. Njuta av den fantastiska naturen, på kvittrande från fåglar en tidig sommarmorgon. Solens värmande strålar osv.


Det är såklart inte förbjudet att försöka sikta mot något högre, men för mig börjar jag inse att det inte ligger i det materialistiska området (alltså mer av egentligen onödiga prylar). Det ligger i att må bra och känna en inre frid och tacksamhet över det liv man har. Ytlighet hör liksom ihop med överflödiga saker. Ytlighet finner jag ofta alltför tråkigt. Jag vill inte behöva tillbringa en massa tid med att göra saker jag egentligen inte vill för att kunna köpa diss och datt. Nej livet är för kort för det.

Små steg åt rätt håll. Det är vad jag håller på med nu och det känns bra!

Livet är underbart, jag har det mesta jag vill ha. Ganska nöjd faktiskt. En brinnande känsla gör sig dock påmind ibland, viljan att åstadkomma mer. Passion.

V47 In & Ut

Yeseri, fick sålt mina Traderaprylar! :) Skam den som ger sig!

Eftersom jag fick sålt mina sista favoritcds så innebär det att jag avslutat ytterligare ett intresse, dvs mitt hifi-ljudintresse. Nu får jag inte återfalla, heheh.

Ytterligare ett intresse avslutas i och med att jag fick sålt de sista utav amatörradiointresset. Dvs antenner och kontakter.

Lite saker har dock också kommit in, då jag handlat lite på nätet samt från bilskroten.

In

Bagagrumsmatta till Starleten (bil)

"kapet" hos bilskroten blev detta..

Kurvhantag till samma bil (syns på bilden ovan). Konstig som man är så vill jag det för att fästa saker i. Se min andra blogg (simplicity on the road).

Lite näthandling

Svart fleecepläd (till sommarens roadtrip)

Som vanligt skriver jag inte ner mat eller annat som köpts för att ges bort.


Ut

CD-skivor, dvd, ljudbok, fodral mm

Några av mina favoritcd. Merparten sålde jag för ett par år sedan

Dvd, ljudbok från Gardell och lite singlar. Patrik Bergren, Sakta ner var en bra låt!

Antennerna (också Traderaförsäljning) blev hämtade från en kille i Ludvika.
Trevlig kille som enligt honom själv och någon kompis gick efter devisen att "den som har mest prylar när man dör vinner"!
Jag hade lust att berätta att jag hoppat av det där tåget, men jag knep igen munnen och bara skrattade med.

Sista av antennerna. Inget kvar i detta intresse längre!

Ytterligare en utflykt till Kungsåra

Prylgalningen i farten igen? Jo, kanske det. Lite bakslag då och då får man räkna med.. Det jag framförallt ville ha ut var en liten utflykt (en upplevelse som inte lämnar några prylar). Jag tog en långlunch från jobbet och tog en sväng till Kungsåra bilskrot (som jag skrivit om tidigare). Dom hade fått in en Toyota Starlet som jag var intresserad av. Jag var lite nyfiken på vad för skick den var i. Lets find out..

Ute och snurrar i Kian..  Jag körde en väg som jag inte har så bra koll på så jag körde såklart megafel, men vad gör det. Gillar ju att köra bil.

Hittade rätt tillslut.. Bildemontering rakt fram.

På Returbilen.se kan man se om dom fått in en modell som man är intresserad av. Självplock. Ta med egna verktyg!

Så här såg Toyotan ut! Rätt fräsch kan jag tycka. Pangad bakruta, men den såg inte ut att vara krockad i övrigt.. Genast blir jag nyfiken på varför den skrotades?

Dagens köp blev en bagagerumsmatta och ytterligare ett kurvhantag (det matchade bättre i färgen än det som jag tidigare köpt)

Rengöring i badkar.. Matta till andra bilen. 50 kr kunde den vara värd. Kurvhantag för 20 spänn. Dessa prylar behövs ju kanske egentligen inte, men nu föll jag dit ändå (tack vare lågt pris)..

Att gå på en bilskrot är ganska fascinerande. Det behövs inte mycket till krock för att bilarna inte ska vara värda att reparera.

V46 In & Ut

Dåligt med bloggande då jag varit sjuk. Rensningen har stannat av lite och det har blivit en del inköp dessa veckor. Det är väldigt lätt att shoppa på nätet.. Jag tog beslutet att snygga till mig lite klädesmässigt. Trots allt är det skönt att se någorlunda proper ut. Ser man ut som en slashank blir man ofta behandlad därefter.

Perioden som varit har inneburit att mer kommer in än ut, vilket kan tyckas vara lite av ett misslyckande, men nu är det som det är.

Tyvärr har ingen nappat på mina saker på Tradera  heller (tänkte ge det något försök till). För dyrt utropspris kan tyckas, men då får det bli containern eller skänkes istället.

V46 In & Ut

In

Diverse klädesköp från Ebay, träningskläder (har egentligen så man klarar sig, men skadar inte med lite mer variation), en billig blazer, skjortor osv

Ut

Två pärmar

Bokstöd för bokhylla

Slitna strumpor
Datormikrofon
Pennor 

Veckans rensning..

V43 In & Ut

Denna vecka har jag också fått lite rensat. (Puh, det tar tid).. Det går lättare och lättare att rensa, men att rensa cyklar är fortfarande väldigt svårt för mig. (jag har ju en drös med cyklar sedan tidigare samlingsmani..)

Jag var också uppe en svång på taket för att ta ner en antenn (och dess kablage). Ska försöka sälja skiten nu. Sista delarna av amatörradiointresset som är på väg att lämna nu!

Uppe på taket och rensar. Antenn och kabel ska ner då jag sålt alla radioapparater!

In

Kommer inte på något, YES!


Ut

Yaesu amatörradio, såld på Tradera

Denna Yaesu VX-1R såldes på Tradera för 630 kr. Därmed har jag avslutat ytterligare ett intresse. Inga radior kvar. bara lite antenner och annan skit.

Antennkabel plockades ner från taket och kördes till kabelskrot på återbruket.

Duschdraperi, kastad (hade redan köpt ett tidigare, det var dags att byta), tog dock delar från detta till bilen. Regnskydd vid sidorutorna. Se min andra blogg simplicity on the road.

Ca 10 st galgar kastade. Har ju börjat rensa i garderoberna så det behövs inte så många galgar.

2st. nycklar som jag inte tror jag har användning för länge, då låsen blivit bytta.

Drygt att kasta nycklar. Det är lätt att dom blir kvar utifall att. Men nu åkte dom!

Grön Crescent 309 ram kastades.

Plockade av lite komponter innan det var dags för containern.

En fin ram och en stänkskärm som kastas. Det är riktigt svårt för mig att släppa dessa fina cyklar. Fick verkligen kämpa för att förmå mig kasta denna ram. Men rensningen måste fortgå!!

Möjligheter och att inte låta ankaret sjunka för djupt

Möjligheter

Jag gillar det ordet. Det får min själ att se lite ljusare på tillvaron. Trots allt finns det en otrolig mängd möjligheter här ute i världen. I tisdags var jag på lite seminarier och festligheter, träffade lite nytt folk och hade allmänt trevligt! Energiförråden blev påfyllda. DET FINNS JU MASSOR MED MÖJLIGHETER, det är bara att ge sig på jakt efter dom! Frågan är väl bara om vågar kasta loss för att testa. Det kan bli bättre och det kan bli sämre. Bara genom att släppa ankaret får man veta!

Just nu känns det som jag sitter fast! Ankaret sitter fast i gyttjan. Det känns som jag samlar efter ett verktyg att skära loss ankaret… Låt mig berätta..

Ibland är jag fast i min vardagliga bubbla av frustration och oordning  (lönearbete) och det känns som livet bara är en transportsträcka i väntan på något roligare. Man går som de flesta andra till ett arbete som man inte trivs med. Åtminstone är min känsla att många andra inte trivs heller (jag kan ha fel). Någon annan har hittat på arbetsstrukturer (konstiga, ineffektiva) för hur jobbet ska göras. Massa formella steg (byråkrati). Jobben hackas upp. Ingen känner ansvar (saker ramlar mellan stolarna), tiden i projekten räcker inte till etcetera. Man har ingen kontroll, kan inte lova något, listan kan göras lång. Många tycker att det blivit sämre (återigen min högst empiriska uppfattning, inte sanning). Toppstyrning har ökat sista fem åren vilket innebär att folk (i bästa fall) bara gör vad dom blir tillsagda. Engagemangsmätningarna på hela företaget visar röda siffror. Alla längtar till helgen, stämningen är dålig. 

Det går med andra ord knappt några dagar utan att vantrivseln gör sig påmind. Jag försöker stå ut en vecka i taget. Men intet något ont som inte för med sig något gott! Det är denna vantrivsel som sporrar mig att fortsätta närma mig mitt mål! Det är den som får mig att öka takten vad gäller utrensning. Jag vill bara bort! Jag är vill börja på något nytt, jag vill ha mer äventyr! Livet är till för att levas, inte gå och vara frustrerad. Prylarna och ”nöjerna” som lönechecken kan köpa börjar kännas alltmer oviktiga. Det är ju inte prylarna som gör mig lycklig.

Det må låta mörkt, men vantrivseln pågår bara ca 9 timmar (mån-fre), resten av dagarna  trivs jag jättebra! Slutsats:  Jag ha mer fritid! Att karriärsatsa har blivit alltmer ointressant.

Jag anar vad ni tänker. BYT JOBB FÖR GUDS SKULL! 

Mja… Det är dock något jag testat ett flertal gånger… tyvärr har det inte hjälpt (hittills), jag och aldrig haft glädjen att riktigt trivas fullt ut på ett jobb där andra ”bestämmer” över mig. Jag vet inte varför, jag vet bara att jag inte gillar när andra ska bestämma vad och hur något ska göras. Speciellt eftersom jag oftast tycker det finns bättre sätt att göra det på!

Jag vill jobba med mina egna projekt och jag vill umgås med människor jag trivs med. Jag vill vara kreativ och inte hållas inom förbestämda ramar. Tyvärr är det i dagsläget otroligt svårt att försörja sig på detta.. Så löneslavzombie tänkte jag försöka stå ut med ett tag till.

Usch vad deppig jag blev av att skriva detta. Jag ramlade in i någon slags offermentalitet. Trots allt finns det massor med möjligheter, massor med intressanta människor att träffa, massor med intressanta arbeten att göra och lära sig. Massor med upplevelser att göra! Det handlar bara om att våga! Ju lättare ankaret sitter fast, desto lättare är det att ge sig av för nya äventyr! Det är bara lite synd att det tagit mig en massa år att fatta detta.. 

Nu ska dom ”onödiga” prylarna ut ur mitt liv!

PS. Att jag "vågar" skriva detta om mitt lönearbete är förstås för att jag är redo för något nytt..

Hyra ut sin bil till ansvarfulla körare?

Vill du hyra ut din bil till ansvarfulla körare? Få in lite intäkter för att täcka dess kostnader? Relay rides låter dig hyra ut din bil, få 75 procent av avgiften och Relay Rides tar 25 %, och står för försäkring. Jag gillar iden, även om jag inte vill låna ut bilen till folk som kör illa, typ kopplingsslirare. Det verkar som att Relay håller reda på statistik om förare, och på så sätt kanske kan undvika dom värsta bilförarena.
 Tyvärr verkar inte något sådant här finnas i Sverige ännu. Kanske är det svårt att konkurrera med biluthyrningsfirmorna som jag nog trots allt, tycker är rätt billiga.

Läs mer här:
https://relayrides.com/list-your-car

Tyckte bara det var en kul idé, jag får ingen som helst ersättning för det här inlägget.