Jahapp, inläggen från min sida lyser med sin frånvaro. Jag har helt enkelt inte så stor lust att skriva något just nu. Känns som det mest blir upprepningar så tills lusten faller på får det bli som det blir. Jag tänkte dock att jag kunde dela ett mail som jag fick.. (Wilhelm har snällt nog gett sig medgivande). Jag tyckte hans reflektioner var intressanta.
---------- HÄR ÄR MAILET ----
Hej!
Har läst din och andra minimalisters bloggar ett tag.
Det är något på gång. Det har legat och pyrt länge, men nu verkar det närma sig en brännpunkt. Vi har för mycket prylar. Och tillsammans med en ny digital värld där hierarkier bryts ner och kunskap sprids så behöver vi allt färre saker.
För min del blev det för mycket efter att ha börjat röja på min vind, efter att ha röjt två dödsbon, och ständigt finner mig själv upptagen med att laga saker eller flytta dem. Samtidigt som jag ser hur det dykt upp mängder av nya auktionsverk, även de är fyllda till bredden. De gamla borgerliga hemmen med mängder med saker som man "ska ha" (för vem?) är totalt obsoleta. Vi kommer troligen inte att komma tillbaka till det, dock kommer företeelsen finns kvar länge för det finns mängder människor som skulle knäckas om deras världsbild bröt samman.
Jag har alltid varit intresserad av tingen, utifrån alla perspektiv formge/problemlösning, tillverka, hantverk, teknik, sälja, använda, återvinna/laga och även deras värde. Och för de som känner mig så låter nog ”slimma ner” som märkliga ord från min mun. Men det är just det som det handlar om. Jo jag är på många vis materialist (verkligheten är till stor del fysisk) men jag vill ha bra grejer, bara sådant som fyller en funktion och få dubbletter.
Ämnet är för stort. Jag skulle nog kunna fylla en blogg själv.
En annan intressant aspekt är att konsumismen är oftast ytlig och fånig, men de som nått vägs ände och börjar minimera gör istället en inre resa. Återigen möts ytterligheterna.
Visst jag har nog en liten asketisk japan inom mig, men helt avskaalat, närmast frugalt kommer jag troligen aldrig att landa. Det är inte mitt mål. Vill mest ha en fungerande miljö och frigöra tid, pengar och energi.
Jag har nog vissa likheter med dig. Får idéer och intressen direkt, behöver bara lyfta en pinne och min hjärna börjar genast kalkylera var den skulle kunna passa till. Har faktiskt aldrig kunnat fullt förstå personer som säger att de bara sitter hemma och har tråkigt och inte vet vad de ska göra. Har insett att jag måste välja var jag lägger min energi och tid. Hittade massvis med gamla projekt på vinden, jösses, nästan skrämmande. Som tur var de så gamla att jag kunde slänga dem utan ens bli känslomässig.
En annan del av minimeringen. Vi köper mängder med skräp utan att reflektera över hur svårt det är att göra av sig med det. Inte bara miljömässigt utan även ekonomiskt. Idag har vi för mycket prylar och det är ständigt mer på väg in, dvs. priserna är pressade. Grejerna på min säljlista försvinner långsamt.
Skulle gärna vilja veta mer om hur du tänker kring att sälja. Jag har alltid varit väldigt ansvarsfull och omhändertagande, kört grejer än hit än dit, för att hitta en ny ägare så att grejerna kommer till nytta igen. I slutändan är det säkert jag som förlorat. Funderar allt mer på att göra som nyrikt folk, skänka och slänga allt. Försäljningen tar för lång tid. Men det tar emot att slänga. Jag är väl bevandrad bland auktionshus och säljkanaler, men skulle ändå vilja vet mer om hur du gör.
Blocket brukar fungera bra för större och attraktiva prylar och jag gillar deras upplägg. Tradera är mer pyssel och krävande, hur gör du där? Funderar även på eBay för sådant jag vet håller god kvalitet och samlarvärde. Det jag inte provat är att hyra bord på loppis. Loppis lockar faktiskt. Ta med alla fina grejer som är svårsålda utan okulärbesiktning.
Bästa hälsningar
- Wilhelm
---- MITT SVAR ------
Hejsan!
Ja, det här med prylar börjar kanske närma sig en brännpunkt. Bra idéer sprider som en löpeld på nätet nu för tiden. Värdefull kunskap är så lättillgängligt nu för tiden (om man tar sig tid). Samtidigt ser jag fortfarande många som fortfarande är väldigt fascinerade av prylar. Det tar nog sin tid. Förändring tar tid, och de flesta verkar inte intresserade av någon större förändring.
Jag har fortfarande en fascination för bra enkla kvalitativa konstruktioner. Som ingenjör och en vilja att slippa framtida strul är jag alltid nyfiken på bättre lösningar. Den som söker brukar finna bättre lösningar.
Intressant att ta del av dina tankar.
Ja, konsumismen är oftast ytlig och fånig. Speciellt när man inom vissa områden i sitt tidigare liv vissa tidigare intressen bakom sig. Håller med om att det är inre resa! Genomskåda vad som är viktigt. Det hjälper till att syna sig själv och reflektera över sitt beteende.
Kraven för att konsumera höjs ju när man hårdare synar det som ska få ta plats i ens liv. Jag är tämligen stenhård vad gäller detta nu! Med ledstång att verkligen tänka efter både en och två gånger innan man ”impulsköper” något ogenomtänkt (som sen ska huseras). Försöker alltmer att sluta lösa problem med plånboken som i verkligheten ger framtida pryl- och underhållsproblem. Jag har också blivit mer intresserad av att leva med naturen i stället för att bidra till att förstöra den.
Låter som vi är lika vad gäller intressen ja. Det är också för mig en inre resa att begränsa mängden, för annars blir det för mycket igen. Just nu har jag fastnat för en nytt område, akvaponik som jag undersöker och gör efterforskningar kring. I dess spår dyker det upp mycket annat intressant som man kan odla också. Det har hittills klarat sig genom mitt kravfilter. Det är också en av anledningarna till att blogginläggen blivit färre på senare tid. Jag läser massa annat helt enkelt. Mitt gamla intresse av att odla har väckts och jag gillar att borra djupare och djupare för att hitta en optimal (bättre/enklare) lösning där jag inte behöver ångra en dålig konstruktion pga. av (allt för mycket) ignorans. Jag finner mycke nöje när jag i dessa flow. Det är lite som jag blir mitt gamla jag igen. Men jag håller igen på köphanen, för det ska vara igenomtänkt! Jag låter gärna saker ligga och gro och jag vet att jag alltid hittar bättre och bättre lösningar och möjligheter med tiden. Ja bara det är en insikt i sig själv.
Hur jag resonerar och gör kring att sälja?
Då jag är lite av en tidigare prylnörd har jag hyfsat koll på vad marknadspriset är på prylarna, annars googlar jag runt lite. Vissa saker vet jag att man behöver kunskap om för att finna köpvärda och köpare som har denna kunskap kan ta lite tid att hitta, men med tidens hjälp blir det mesta sålt om priset ligger skapligt rätt. Visst är det tragiskt att man köpt en pryl som nu inte ens är värd en sjättedel, men som tur är.. är det väldigt lärorikt.
Har jag prylar med ett värde under säg 200 kronor så brukar jag fråga närstående om dom vill ha något, men vid det här laget är folk väldigt skeptiska till att jag ska pracka på dom något (har nog tjatat sönder vissa, haha), och hur det än är så vill de flesta jag umgås med inte känna sig skyldiga till gentjänster så tror de hellre tackar nej. De flesta andra lider också av alltför mycket prylar och har nog med att göra sig av med sitt.
Det finns dock en och annan ”packråtta” som tar sig an en och annan sak. :) (ingen nämnd ingen glömd ;-))
Jag har också sålt rätt mycket på auktion. Blir det inte sålt där brukar dom köra det till stadsmissionen eller liknande. Jag har dels fysiskt lämnat in prylar till Effecta, en auktionsbyrå här i staden, men även sålt på Tradera och Blocket. Tyvärr brukar resultatet bli ganska dåligt på de fysiska auktionerna. Där går att göra fynd om man själv är intresserad av att handla där. Jag har sprungit rätt mycket på dessa auktioner tidigare, så jag vet. Speciellt stora otympliga möbler går väldigt billigt. Tradera har en fördel även om de tar mycket provision och det är att det är gratis att annonsera tills varan blir såld. Lite mer ”Win-Win” tänk där vilket jag gillar. Jag håller dock helt med dig om att det är omständigt att sälja på det här viset. Fota, skapa annons, hålla koll, maila köpare, kolla om pengarna dykt upp, hitta paket, åka och lämna till paketombud, maila köpare igen, hålla koll på om paketet uthämtas etc. PUH! Det ÄR mycket ”hassle”. :)
Loppis har jag inte testat att sälja på, bara besökt. Jag är nog lite allergisk mot vissa av dessa ställen faktiskt. Tycker det mest varit skit där de få gånger jag varit på en sådan, speciellt allmänna loppisar där det inte finns någon röd tråd. Så mycket tingel tangel på ett ställe blir nästan stressande, hahah. Prylar i överflöd som jag helst vill slippa. Men det kan säkert ha sin charm också. Värt och testa helt klart! Säkert kan det vara trevligt också (beroende på folk etc).
Jag har också en blogg där jag lagt upp mycket saker till försäljning. Förr eller senare går de åt.
Jag har lärt mig att de flesta saker blir sålda förr eller senare, bara man har tålamod och orkar fixa med allt runt omkring. Bökiga köpare kan ju också ge en viss avsmak. Men på det hela har de flesta köparna varit bra. Det gäller bara att vara tydlig vad man förväntar sig. Att det finns deadline att hålla sig till osv, annars kan folk slösa för mycket med ens värdefulla tid.
Ebay har jag tyvärr inte testat att sälja på, bara köpt prylar därifrån.
Det är faktiskt väldigt lärorikt att lära sig vilket bök faktiskt är att göra sig av med saker. Det är få saker slår praktisk erfarenhet vad det gäller att lära sig från sina ”misstag”. Ja, jag har många gånger ifrågasatt om det varit värt tiden det tagit att rensa allt bråte, ifråga satt mitt tidigare beteende. Reflekterat. Och på det hela har det för mig kännt som ett lite av ett lyxproblem som jag inte borde gnälla över, men ändå likväl ett problem som måste hanteras när man väl satt sig i den situationen.
Jag kämpar som de flesta andra med att få den begränsade tiden att räcka till åt allt man vill göra, så jag känner inte att jag kan lägga alltför mycket tid på att fråga runt och skänka och greja. Tyvärr får jag säga. Tid är ju något av det mest dyrbara vi har.. Ska ärligt erkänna att mycket av det svårsålda har gått till återbruket. Det är synd att så mycket fungerande saker går till återbruket och att inte andra får plocka därifrån, men det är som det är.. Det mesta i vårt samhälle bygger ju på att vi ska konsumera och hålla ”tillväxten” igång. Hur sjukt de nu än må vara. När jag väl bestämt mig för att rensa måste det gå relativt fort så jag inte hinner ångra mig. Jag vet att det inte är optimalt, men jag är bara en simpel människa. Det positiva med mitt nyare frivilligt enklare liv är att jag inte alls tär lika mycket på jordens resurser.
Vänligen PG
