Stephen R. Covey 7 Vanor

Dags för "Dagens fråga":
Lever du efter "Dagens kultur" eller har du sunda principer som vägvisare?

------------- Nedan från en bok av Stephen R. Covey, De 7 Goda Vanorna -----------------  ---------

Personlig stagnation. Människan har fyra dimensioner - kropp, hjärna, hjärta och själ. Överväg skillnaderna och fördelarna med de två angreppssätten:

Kropp:
Dagens kultur: behålla livsstilen, behandla problem med hälsan med operation och medicin.
Princip: förebygga sjukdomar och problem genom att anpassa livsstilen så att den följer etablerade principer för hälsa.

Hjärna:
Dagens kultur: se på tv, bli underhållen.
Princip: läsa brett och djupt, ständig utbildning.

Hjärta:
Dagens kultur: använda relationer med andra för att gynna egna, själviska intressen.
Princip: att lyssna med respekt och att hjälpa andra ger den största glädjen och tillfredsställelsen.

Själ:
Dagens kultur: ge efter för växande sekularisering och cynism.
Princip: inse att källan för våra grundläggande behov av mening och de positiva saker vi strävar efter i livet är principer.

Klamra sig fast vid prylar för att fylla ett tomrum?

Så många människor klamrar sig fast vid saker bara för att fylla ett tomrum. Det är lite ungefär som när människor försöker fly verkligheten genom att använda droger, alkohol eller mat. Som att du försöker fylla ett tomrum som inte kan fyllas med materiella saker eller droger. Du kan inte köpa lycka.

Behåll saker som är meningsfulla, som är viktiga, som är användbara, annars behöver du dem antagligen inte.

Njut av solnedgångar, njut av naturen, promenera, cykla, upplev. Ha meningsfulla relationer, träna, ät hälsosamt, använd din hjärna och fundera om det finns smartare sätt att leva. Reflektera och framförallt tänk.

Är älska något man gör eller en känsla?

En mycket intressant frågeställning!

Som vanligt är det Stephen R. Covey som får mig att öppna ögonen och reflektera. Dels om kärlek och att älska. Ordet älska som ett verb. Och ett verb är något man gör eller som det går att sätta "att" framför. Så vill jag i alla minnas det.
Det är helt klart skillnad mellan att känna lust för någon och att älska någon. När någon i Hollywood säger att "they fell in love" bara genom att se en person så är det inte sann "love".. Ofta är det lust vi känner när känslorna gör oss nyfikna och vi vill vara med en viss person, när vi känner åtrå, begär eller ett litet pirr av något slag som gör oss attraherade. En slags hypnos där vi tror att vi är "kära" och där vi lätt förbiser "röda flaggor".  Sann kärlek är något djupare, kanske mer kopplat till dygdmässigt beteende. Kärlek och att bli älskad är något man mer förtjänar tror jag. Kan det vara så att allt prat om kärlek, "kär", älska osv ibland tappat sin ursprungliga betydelse .. ?

Läs nedanstående några gånger, det är innehållsrik text med djup.

//s109, De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey //

”I den stora litteraturen i alla framåtskridande samhällen är älska ett verb. Reaktiva människor gör det till en känsla. De styrs av känslor. Hollywood har via filmens värld fått oss att tro att vi inte är ansvariga, utan att vi är utlämnade åt våra känslor. Men filmerna från Hollywood beskriver inte verkligheten. Om våra känslor styr våra handlingar är det därför att vi har frånsagt oss vårt ansvar och gett dem makten att göra det. 

Proaktiva människor förvandlar kärlek till ett verb. Kärlek är en handling: de uppoffringar man gör, när man ger av sig själv, som när en mor sätter ett nyfött barn till världen. Om man vill studera kärlek, ska man studera dem som offrar sig för andra, till och med för människor som kanske kränker dem eller inte älskar dem tillbaka. Är man förälder kan man se på kärleken man känner för sina barn, som man gjort uppoffringar för. Kärlek är ett värde som blir verklighet genom kärleksfulla handlingar. Proaktiva människor kan låta känslorna underordna sig värderingarna. Kärlek som känsla kan återerövras.”

Låt oss höra vad Sigmund Freud har att säga i ämnet

Från ”Vi vantrivs i kulturen” (Das Unglück in der Kultur)(Eng. titel: Civilization and its Discontents)
Av Sigmund Freud

”Språkets vårdslöshet i bruket av ordet ”kärlek” kan rättfärdigas genetiskt. Kärlek kallar man förhållandet mellan en man och en kvinna som på grundval av sina genitala behov har grundat en familj, men kärlek kallar man också de positiva känslorna mellan föräldrar och barn och mellan syskon, fast vi måste beskriva denna relation som målhämmad kärlek, som ömhet. Den målhämmade kärleken var ursprungligen en alltigenom sinnlig kärlek, vilket den fortfarande är i människans omedvetna. Både den alltigenom sinnliga och den målhämmade kärleken sträcker sig ut över familjens gränser och åstadkommer nya bindningar till personer som förut varit främmande.” – Sigmund Freud

Fars dag kul

Värsta Pappan i Metro. Kul!

Så ska Fars dag firas:

• Far väcks inte före 12.
• Kaffe, tårta och MYCKET godis.
• Fina presenter, inget kraft gjort på dagis!
• Ingen Sång
• Far tilltalas med "Ers Höghet" eller "O Allvetare"
• Buga!
• Skratta alltid åt fars skämt.
• Far får ha iPaden hela dagen.
• Servera far . (ser inte vad det står)..

Vana 1: Var Proaktiv, språkbruk

Fortsätter inspireras av en bok som jag läste för några år sedan och nu läser om, fast denna gång översatt till svenska. De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey. Läs den!


Begrunda följande och avgör om du pratar Reaktivt eller Proaktivt.

Reaktiva människors språk fritar dem från allt eget ansvar. De skyller alltid på andra omständigheter, Även kända som "offerkoftor". Som om de inte har någon egen fri vilja..

So what om du haft det tuffare än andra, använd den kraften till något gott istället för att låta dessa omständigheter sänka dig.

Lite bakgrund kring bilen Toyota Previa

Ett inlägg för bilintresserade! :-) Japp.. försöker verkligen vara breda på den här bloggen.. ;-)

Den här gången handlar det om Franciscos historia..

1990 lanserade Toyota världens första mittmotor MPV (Multi Purpose Vehicle), Toyota Previa. För er som inte är så motorkunniga innebär detta att motorn inte sitter under framhuven utan mer "mitt i bilen".

Namnet Previa härleddes från det italienska ordet "previdenza", vilket innebär försyn eller framsynthet/förutseende.


Bilen är designad av Tokuo Fukuichi och David Doyle (patent registrerat 24 December 1987). Tokuo är nu global chef för systervarumärket Lexus. Ingenjörerna konstruerade alltså en fantastisk bil.

Previas kallas ofta kärleksfullt för "äggvans", "ägg", eller till och med "The Spaceship", på grund av sin form.

Motorn placerades lutande i en 75 graders vinkel. Den är på 132 hkr och cylindervolymen är 2,4-liters (16v med dubbla kamaxlar). bränsletanken ligger under golvet och bakom framaxeln ligger alltså motorn som driver bakhjulen (bakhjulsdrift, det finns även fyrhjuldriftvarianter). Detta gjorde det möjligt Toyotas ingenjörer att optimera viktfördelning, och därmed säkerställa en låg tyngdpunkt samtidigt som vi fick ett plant golvutrymme inuti vilken man kunde montera framsätena. Man sitter relativt högt och har en bra utsikt i Previan.

Fläkt, alternator och bromsoljabehållare placerades under "huven". Motorn drev en axel som skötte fläkt, AC mm (även känt som SADS, Supplementary Accesory Drive System).

.

Källa och bilder:
http://blog.toyota.co.uk/history-of-the-toyota-previa

Minnen från förr och Djurskolan av R.H Reeves

Minnen från förr.. 
Jag har generellt ett ganska dåligt minne, men ett minne som trummat sig fast är från skoltiden... Tror jag gick i fyran eller något sådant (typ 10 år) och hade tydligen problem med att skriva skrivstil.

Jag hade alltså inga större problem med att skriva vanlig text, men skrivstilen var tydligen inte bra. Så jag och några andra klasskamrater fick gå iväg till en "speciallärare" ibland.

Marianne hette hon och var i 55-60 års åldern. Jag minns henne ganska väl än idag, hon hade stora glasögon, var överviktig, hade stora bröst och stank av parfym och hade en hemsk andedräkt.Dessutom hade hon ett stort förstoringsglas som hängde och dingla, som ett halsband runt hennes hals.

När man satt där och skrev sin skrivstil (antagligen fick vi skriva av någon textbok) så kom hon ofta smygande bakifrån, (då hon ofta gick runt för att titta på våra små "konstverk" till texter). Parfymstanken  luktade lång väg.. (hon doftade verkligen av hemsk illaluktande parfym).

Ofta kom hon som sagt bakifrån, kröp upp nära med sitt förstoringsglas i handen och hon lutade sig nära och man kände ofta hennes bröst lutade mot ens rygg, ibland la hon dem runt ens hals. Hon ville komma nära och hon la ofta sitt huvud nära mitt huvud, och öppnade sin mun, kom med något påpekande och nu fick man verkligen hålla andan för hennes andedräkt luktade värre än hennes parfym..

Hon var snäll och så men minnet har etsat sig fast. Det var verkligen motiverande att bli bättre på den där skrivstilen så man fick gå på de vanliga svenskalektionerna..

--------I övrigt har "skrivstilen" aldrig direkt kommit till användning i det liv jag lever idag... Men jag är tacksam över att lärt mig läsa, skriva, lärt mig engelska och matematik i skolan -------Fast det hade nog gått och göra på betydligt kortare tid... -------

Från Fabeln ”Djurskolan” av R.H. Reeves

”En gång bestämde djuren att de måste göra något för att möta problemen i en ny värld, så de startade en skola. De antog en kursplan med löpning, klättring, simning och flygning. För att göra den enklare att genomföra hade alla djur samma ämnen.

Ankan var skicklig på simning, till och med bättre än sin lärare, och även väldigt duktig på flygning, men han var dålig på löpning. Eftersom han var dålig på att springa fick han stanna kvar efter skolan och dessutom sluta med simning, för att i stället träna på löpning. Det här höll på tills hans simfötter var så illa tilltygade att han inte längre var bland de bästa på att simma. Men att vara genomsnittlig var godtagbart i skolan, så ingen oroade sig för det utom ankan.

Kaninen var bland de bästa på löpning, men fick ett nervöst sammanbrott eftersom han fick lägga så mycket tid på att träna simning.

Ekorren var riktigt bra på att klättra fram till att han fick problem på flyglektionerna när hans lärare tvingade honom att starta från marken och flyga uppåt i stället för från trädtoppen till marken. Han fick dessutom träningsvärk av överansträngning och fick därför låga betyg i både klättring och löpning.

Örnen var något av ett problembarn och krävde hårda bestraffningar. På klätterlektionerna kom han före alla andra till trädets topp, men han insisterade på att ta sig dit på sitt eget sätt.

Vid årets slut kunde en onormal ål som simmade otroligt bra och även kunde springa, klättra och flyga lite högsta betyg och fick hålla avslutningstalet.

Präriehundarna höll sig borta från skolan och ville inte betala den högre skatten eftersom skolledningen inte ville lägga till grävning av gryt i läroplanen. De satte sina unga som lärlingar hos grävlingen och slog sig senare ihop med murmeldjuren och mullvadarna för att starta en framgångsrik privatskola.”

När alla salsa lektioner betalar sig.. (hundvideo)

Hund som kan dansa Salsa!

Vana 2, att börja med slutet i siktet (barnuppfostran)

Dags för lite mer Stephen R. Covey! Yes! Det var ett tag sedan jag skrev ett par inlägg om hans idéer, men ett par inlägg som kan läsas här och här. I alla fall gillar jag hans arbete väldigt mycket och i nedanstående text blir det lite reflektioner kring barnuppfostran. Ja även en del i "Peaceful Parenting" tråden som jag skrivit lite om tidigare. Det är från boken: De 7 Goda Vanorna.

Nedanstående text är från den här boken som jag tycker är jättebra! De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey

//s132, Stephen R. Covey pratar om ineffektiva präglingar, om att reagera reaktivt vs proaktivt. Här handlar det om barnuppfostran och om att skapa band istället för att styra med skrämseltaktik och auktoritet, om att börja med slutet i siktet.. //

”Vi kan till exempel anta att jag är överdrivet reaktiv när det gäller mina barn. Anta att så fort de gör något som jag tycker är olämpligt drar det ihop sig i magen på mig. Jag blir defensiv och ställer in mig på bråk. Mitt fokus är inte långsiktig utveckling och förståelse utan beteendet på kort sikt. Jag försöker vinna striden, inte kriget.

Jag plockar fram min ammunition – min överlägsna storlek och auktoritet – och så skriker jag eller skrämmer eller hotar eller bestraffar. Och jag vinner. Och så står jag där, segrande, i spillrorna av en förstörd relation medan mina barn låtsas lyda mig. Men inombords är de upproriska och de håller tillbaka känslor som kommer att ta sig värre uttryck längre fram. 

Men om jag satt på begravningen vi föreställde oss tidigare, och ett av mina barn skulle säga några minnesord, skulle jag vilja att hans liv hade blivit ett bevis på god uppfostran, lärande och bestraffningar med kärlek under många år, snarare än fullt av ärr efter alla sammandrabbningar. Jag skulle vilja att hans hjärta och sinne var fyllda av fina minnen och meningsfulla stunder tillsammans. Jag skulle vilja att han kom ihåg mig som en kärleksfull far som delade både det roliga och svåra i att växa upp. Jag skulle vilja att han kom ihåg när han vände sig till mig med problem och oro. Jag skulle vilja att jag hade lyssnat och älskat och hjälpt honom. Jag skulle vilja att han visste att han visste att jag inte var perfekt men att jag hade försökt så gott jag kunde. Och att det kanske inte fanns någon annan i världen som älskade honom lika mycket som jag.”

---------------- Tänkvärt eller hur? -----------------------

Nej, jag har inte fått någonting för att skriva detta inlägg.. Jag skriver bara som saker jag själv finner intressant.

Bokutdrag Demian av Hermann Hesse

Fick ett bra tips från K att läsa Hermann Hesse on nu är jag inne på andra boken. Jag skrev tidigare om Narcissisus och Goldmund här.

Demian - Sägs vara något av en självbiografi av Hermann Hesse yngre år. Helt klart värd att läsa.

Här är baksidan. Låter det intressant?

Den här boken publicerades först under pseudonymen Emil Sinclair, som är personen som berättar denna historia. Men lite senare kröp Hermann till korset och erkände att det var hans bok! Så detta är någon form av självbiografi.
Den handlar i alla fall om Emil Sinclair som är en ung pojke uppvuxen i ett medelklasshem, han beskriver världen som två delad dels hans moraliska hem som beskrivs som en "värld av ljus" eller "illusionsvärlden". Sen den riktiga världen utanför föräldrarnas trygga hem.
Vi får följa Emil möte med den riktiga världen och förvirrad om vad hans liv innebär, söker han ständigt bättre svar, ett ständigt sökande efter vägvisare genom hela novellen. Han känner sig kluven i två personligheter, en anpassad och dels en upprorisk.
Max Demian blir är en barndomsvän efter att han räddat Emil ur knipa och som efter en tid bland annat blir en mentor för Emil...

Det här en en bok som sägs har mycket Carl Jung psykologi i sig. Dels för att Hermann var en sökare och intresserad av psykologi osv, men dels också för att han under 1916-17 genomgick behandling genom psykoanalys med doktor Josef Lang, som var en lärjunge av Carl Jung.

 Det här är en ganska svår bok att sammanfatta så här kommer lite varierade bokutdrag så du kan bilda dig en känsla. Jag tyckte i alla fall boken helt klart var läsvärd.. och därmed intressant! :)


Bokutdrag Demian av Hermann Hesse
//Förord, s8 //

”Insiktsfull kan jag inte kalla mig. Jag har varit en sökare och är det fortfarande, men jag söker inte längre i stjärnorna eller böckerna, jag har börjat lära av blodet som pulserar inom mig. Min historia är inte trevlig, inte ljuv och harmonisk som de påhittade historierna, den smakar oförnuft och förvirring, galenskap och dröm, så som livet gör för alla som inte längre vill bedra sig själva.”

//s32, Andra kapitlet ”Kain” //

”Och ”man” vill alltid det som är bekvämt och ger en själv rätt.” Man fruktade Kains barn, de hade ett ”märke”.

//längre ner samma sida, s32 //

”Modiga och karaktärsfasta människor är alltid mycket skräckinjagande för andra.”

//s48 //

”Demian skulle nämligen ha begärt mer av mig än mina föräldrar gjorde, mycket mer, han skulle med lock och pock, med spott och spe försökt göra mig mer självständig. Ack, detta vet jag ju idag: Inget här i världen bjuder människan mer emot än att gå den väg som leder till henne själv!”

//s58 Herman samtalar med Demian//

”- Men hur förhåller det sig egentligen med den fria viljan? frågade jag. Du säger att man inte har någon fri vilja. Men i nästa andetag säger du att man bara behöver koncentrera sin vilja ordentligt för att nå sitt mål. Det går ju inte ihop! Om jag inte är herre över min vilja, kan jag ju inte heller koncentrera den på det ena eller andra.
Han klappade mig på axeln. Det gjorde han alltid när jag sa något han gillade.
- Bra att du ifrågasätter! sa han med ett skratt. Man ska //s59 // alltid ifrågasätta, man ska alltid tvivla.”

//Om Bach som Herman gillar, s62 Matteuspassionen av Bach //

”Denna musik och hans ”Actus tragicus” framstår ännu idag för mig som kvintessensen av all poesi och konstnärlig uttryckskraft.”

//s64 //

”Det var ingen glädjande insikt, trots att den på sätt och vis bekräftade min egen uppfattning. Den var hård och smakade beskt, eftersom den antydde att jag hade ett eget ansvar, att jag inte längre fick lov att vara barn, att jag måste stå på egna ben.”

//Ett vad kan tyckas vara ett felaktigt påstående, men förstår nog ändå vad han menar, samma sida, s64 //
”Bara de tankar vi verkligen lever ut har något värde.”

//s65 //

”Du har på sin höjd sett en skymt av sanningen.”

//Fortsätter länger ner samma sida, s65 //

”Även den som aldrig gör något förbjudet kan vara en stor skurk. Och vice versa. Egentligen är det bara en fråga om bekvämlighet! Det som är för bekväma av sig för att tänka själva och vara sina egna domare rättar sig efter gällande lagar och förordningar. De gör det lätt för sig.”

//Hermann om vad han inte är kapabel till. S97 //

”Bara en sak var jag inte kapabel till: att rycka loss det livsmål som dolde sig djupt inom mig och ställa upp det framför mig, så som andra gjorde, alla dessa som visste precis att de ville bli professor eller domare, läkare eller konstnär, och som visste hur lång tid det skulle ta och vilka fördelar det hade. Detta var jag inte kapabel till. Kanske skulle jag också bli något sådant i framtiden, men hur skulle jag kunna veta det? Kanske skulle jag få söka och söka i åratal och ändå inte bli något, ändå aldrig nå ett mål. Eller kanske skulle jag faktiskt nå ett mål, men ett dåligt, ett farligt, ett skrämmande mål.”

//s99 //

”När en människa finner något som hon är i stort behov av, är det inte slumpen som visar henne vägen, utan hon själv, det är hennes egen längtan och ett inre tvång som leder henne rätt.”

//Herman samtalar med Pistorius. s107 //

Pistorius:
”Ni anser väl inte att alla tvåbenta varelser som springer omkring därnere på gatan är människor, enbart därför att de står upprätt och är havande med sina ungar i nio månader? Ni ser ju hur många av dem som är fiskar eller får, maskar eller blodiglar, hur många som är myror eller bin! Visst finns möjligheten att bli människa hos var och en av dem, men det är först när de anar den, först när de börjar bli medvetna om den, som de verkligen gör denna möjlighet till sin.”

//s134 Emil Sinclair är ute och går i staden //

“Sent en kväll när höstvinden ven strosade jag genom staden och hörde hur studentföreningarna sjöng på krogarna. I moln av tobaksrök trängde sången i mäktiga vågor ut genom de öppna fönstren, högljudd och stram, men också andefattig och livlöst enformig.
Jag stod i ett gathörn och lyssnade; från två krogar ljöd de unga männens rutinmässiga uppsluppenhet genom natten. Överallt gemenskap, överallt sällskapsliv, överallt denna lust att fly från det egna ödet till värmen och tryggheten i flocken!
Bakom mig gick två män långsamt förbi. Jag hörde brottstycken av deras samtal.
Är det inte precis som ungkarlshuset i en *pip*by? sa den ene. Allting stämmer ju, till och med tatueringar är fortfarande på modet. Detta är det unga Europa, förstår ni.
Rösten tycktes mig märkligt uppfordrande - och bekant.
Jag följde efter de båda längs den mörka gatan. Den ene var japan, liten och elegant; när han passerade under en gatlykta såga jag hans gula, leende lysa upp.
Så talade den andre igen.
Nåja, det är väl inte bättre hos er i Japan. Människor som inte går i flock är sällsynta överallt. Men det finns en och annan även här.
Vartenda ord fyllde mig med skräckblandad glädje. Jag kände den som talade. Det var Demian.”

//s136  Demian talar//

“Han talade om vad som kännetecknade tidsandan i Europa. Överallt, sa han, härskade kollektivismen och flockmentalitet, ingenstans frihet och kärlek. All denna gemenskap - från studentkårerna och sångföreningarna till nationalstaterna - var tvångsmässig, det var en gemenskap byggd på ångest, rädsla och oro, och den var så rutten inuti att den när som helst kunde falla sönder.
Gemenskap, sa Demian, är något fint. Men det vi nu ser frodas omkring oss är ingen gemenskap. En ny, verklig gemenskap kommer att spira ur individernas förståelse för varandra och kommer för en tid att omdana världen. Den gemenskap som existerar idag är bara flockbeteende. Människor fruktar varandra och flyr därför till varandra - herrarna för sig, arbetarna för sig, de lärda för sig. Och varför är de rädda? Rädsla känner man bara när man är i konflikt med sig själv. Det är rädda eftersom de aldrig accepterat sig själva. En gemenskap bestående av människor som räds det okända inom sig!”

//s138 //

”Jag erinrade mig hur vissa tjänstemän i min hemstad, gamla ärevördiga herrar, klamrade sig fast vid minnena från sina genomfestande universitetsterminer som vid minnen från ett lycksaligt paradis, ja, hur de gjorde sina studentårs svunna ”frihet” till föremål för en kult av det slag som annars bara diktare och andra romantiker ägnar sin barndom. Överallt var det likadant! Överallt sökte folk ”friheten” och ”lyckan” någonstans i det förflutna, av rädsla för att bli påminda om sitt eget ansvar och sitt eget vägval. Man levde i sus och dus några år, men sedan fogade man sig och blev en myndig herre i statens tjänst. Ja, det var sannerligen en rutten värld vi levde i, och ändå var denna studentidioti mindre idiotisk och mindre farlig än hundratals andra saker.
Men när jag slutligen kom fram till mitt hus utanför staden och gick till sängs, var alla dessa tankar som bortblåsta och jag uppfylldes helt av det stora löfte som den gångna dagen gett mig. Så snart jag ville, kanske redan i morgon, skulle jag få //s139 // träffa Demians mor. Studenterna fick rumla och tatuera ansikten bäst de ville, världen fick vara rutten och på väg mot undergången – vad angick det mig! Jag såg bara fram emot att få möta mitt öde i ny gestalt.”

//s143 Emil Sinclair samtalar med Demians mor Eva //

”Hon nickade och såg på mig med genomträngande blick.
- Ja, man måste hitta sin dröm, då blir vägen lätt. Men ingen dröm varar i evighet, det kommer ständigt nya, och man får inte klamra sig fast vid någon av dem.”

//s145 //

”Därute fanns ”verkligheten”, därute fanns gator och byggnader, människor och olika inrättningar, bibliotek och skolsalar – men härinne fanns kärleken och själen, här hölls sagan och drömmen levande. Och ändå levde vi inte alls isolerade från världen; i våra tankar och samtal rörde vi oss ofta mitt i den, men på ett annat plan, vi var inte skilda från flertalet människor genom några gränser utan bara genom ett annat sätt att se. Vår uppgift var att utgöra en ö i världens hav, kanske en förebild, åtminstone en antydan om andra möjligheter i livet. Jag hade länge varit ensam, men här lärde jag mig att gemenskap är möjlig även mellan människor som upplevt fullständig ensamhet. Aldrig mer längtade jag till tillbaka till de lyckligas bjudningar, till de gladas fester, aldrig mer kände jag avund eller hemlängtan när jag såg andra delta i umgängeslivet. Och sakta men säkert blev jag invigd i den hemlighet som delades av dem som bar ”tecknet”.
Vi som hade detta tecken betraktades nog med rätta av den övriga världen som besynnerliga, ja som förryckta och farliga. Vi var människor som hade vaknat, eller höll på att vakna, och vi eftersträvade ett allt mer fullkomligt uppvaknande, medan de andra i sin strävan efter lycka så mycket som möjligt försökte anpassa sina åsikter, sina ideal, sina normer, sitt liv och sina glädjeämnen till den egna flockens krav.”

//s148 //

”När omvälvningarna på jordens yta tvingade vattendjuren upp på land och landdjuren ner i vattnet, var det de individer som villigt fogade sig i sitt öde som också lyckades bemästra det nya och oerhörda och kunde rädda sin art genom fortlöpande anpassning.”

//s149 Om Emils begär efter Eva//

”Tidvis kände jag mig otillfredsställd och ansattes av begär.
Jag trodde att jag inte längre skulle stå ut med att se henne bredvid mig utan att få sluta henne i min famn. Även detta märkte hon genast. När jag en gång uteblev i flera dagar och sedan återkom alldeles uppriven, tog hon mig avsides och sa:
- Ni borde inte hänge er åt önskningar som inte tror på. Jag vet vad ni önskar er. Ni måste antingen ge upp sådana önskningar eller helhjärtat tro på dem. Om ni en gång förmår be på ett sådant sätt att ni själv bli övertygad om att era önskningar ska uppfyllas, då kommer de också att uppfyllas. Men ni önskar er något som ni i nästa ögonblick ångrar, och därför är ni hela tiden rädd. Allt det där måste ni övervinna.”

//Boken är färdig, detta är någon slags sammanställning som finns i slutet av boken , s173 om boken Stäppvargen//

”Han känner sig kluven i två personer, en anpassad och en upprorisk, och nu vill den upproriska sidan av honom ta över.”

//Längre ner samma sida, s173 //

”Så råkar han få en liten trycksak i sin hand som verkar vara riktad direkt till honom, ”Traktat om Stäppvargen”, som i högtidlig stil förklarar hur hans liv hänger ihop och poängterar att han inte är kluven i två identiteter utan att han har tusentals personligheter inom sig, att det gäller att acceptera tillvarons samtliga krafter och upptäcka att själen är gränslös.”

Smartare möbler..

Normalt är jag lite skeptisk till möbler som går att vika ihop och ändra form etc, för ofta känns dom i praktiken inte särskilt stabila, men i den här videon finns lite trevliga funktioner för oss som gillar funktionella möbler. Gillade speciellt stolen som kan bli en stege/trappa.

Sista stycket frihet i ditt liv

"Att segla eller leva på en båt, leva på oceanen är den sista friheten du har i ditt liv. Med hänsyn till att det inte finns något land i sikte och inga fler regler än dina egna regler och naturligtvis moder naturs regler. Det spelar ingen roll. Det finns ingen hastighetsgräns, det finns ingen som kontrollerar dig, ingen som säger vad du ska göra. Du måste göra saker rätt, det är verkligen farligt där ute om du gör saker som är felaktiga, men ingen säger vad för saker du ska göra. 

Det är frihet, du kan gå i vilken riktning du vill. Om du säger "Jag vill gå österut" går du österut. Väst, norr, söder, det spelar ingen roll. Du gör vad du vill. Det är sista stycket av frihet. Du försvinner bara bortom horisonten och ingen bryr sig om det." - Christian på båten SY-Zero

Ovanstående är en lätt omskrivning översatt till svenska från nedan

”Sailing or living on a boat, living on the ocean is the last piece of freedom you have in our life’s. Regard there’s no land in sight, and no more rules except your own rules and of course the rules of mother nature. It doesn’t matter. There´s no speed limit, there’s no controlling you, there´s nobody telling you to do things. You have to do things right, it’s really dangerous outside there if you do things wrong, but nobody tells you anything. It’s freedom, you can go in any direction. If you say “I wanna go east” you go east. West, north south, it doesn’t matter. You do what you want. Last piece of freedom. You just disappear beyond the horizon and nobody cares about it.” - Christian på båten SY - Zero
https://www.youtube.com/watch?v=LZj53gp3b1w
Living & Traveling Full Time On A Sailboat ~ An Inspirational Interview

3 surfare, 2 hundar och en Homo Sapiens

Aaww, kolla in dom här tre surfarna!

Båtliv och Youtubekanaler

Så jag antar att om ni läser den här bloggen kanske ni suktar efter ett lite mer fritt liv. Och jag har väl i ärlighetens namn inte givet så mycket sånt här.. Jag är själv fortfarande fast i hamsterhjulet..I alla fall så tänkte jag att jag skulle delge er två Youtubekanaler som handlar om att leva på en båt.

Den kanal som jag tycker har bäst storytelling är Sailing Into Freedom. Peter, kaptenen seglar med sin besättning på en rätt stor katamaran och han tar sig i princip bara an kvinnligt "Crew". (antar det är via crew som han tjänar pengar de mesta pengarna) Han försöker göra avsnitten intressanta och är rätt rolig. Han försöker leva enkelt och med naturen. Han har bland annat slängt ut kylen från båten. I dom här avsnitten får man följa varje "crew" och lära känna dom lite. Generellt verkar det vara sköna personer, såsom naturnära seglingspersoner ofta är.

Man får helt klart en känsla av hur det är att leva på en båt. Bästa och roligaste avsnitten tycker jag är med det italienska tjejerna Fedra Paccioso och Stefania Conte.

Spola fram till slutet ca 4:40:

Food challenge

Fedra tränar på bakåtvolt..



De här yngre paret lever med sin charmiga hund Jetty på sin 34 foot Trawler. Och Sierra ser alltid så glad och positiv ut. De lever lite så som jag själv skulle vilja leva.
Tula's Endless Summer

Båten dom bor på:

Deras story:


Har du något tips på bra båtkanaler som är intressanta? Kommentera gärna! :-)

När någon annans mat ser fantastiskt ut

Titta vilken söt boxer, måste vara svårt att stå emot detta charmtroll.

Microhus område med färgglada vagnar / Containerhus

Länge sen det var något om Microhus / Tiny Houses. Hittade den här lilla trevliga bilden. Visst ser det trevligt ut?

Ett lite snyggare hus går också att göra med container som bas. Kolla in det här huset. Ser inte alls ut som ett containerhus.

Riktigt snyggt gjort. Man undrar om det är tyst eller om det knakar vid värme och kyla. Vore intressant att testa att bo i och se om det fungerar lika bra som ett hus gjort i annat material än stål.

Är köket nerskitat av din unge, såhär löser du det..

Svårt att få ditt barn att städa upp efter sig, utan att behöva argumentera? Värt att testa att byta lösen på ditt Wifi :-)

Road Trip Karaoke

Förstår hunden, jag gillar också denna Queen låt!

Tvingas betala för propagandakanalerna ändå.. "Public Service"

Indoktrineringsmaffian är igång igen..

I morse fick jag höra av arbetskamraterna att nu skulle vi som inte har TV eller ens vill se på eländet ändå tvingas betala för ”Public Service” (som är ett tjusigt ord och en omskrivning av ”Propaganda kanaler blandat med lite lättsam underhållning”)
Kanske det börjar bli allt fler som inte vill se på TV längre? Som inser att det är förtäckt propaganda. Kan det vara därför? Folk börjar få nog?

Minskar inkomsterna från TV-licensen så tydligt? Att man måste göra det obligatoriskt för alla?

Tydligen skulle det bli en avgift eller skatt istället, eller stöld, (same thing different names).

Så det är väl ett fint samhälle vi bor i där man tvingar de produktiva betala för indoktrinering av massorna?

Tydligen hade alla partier tyckt att detta var en bra lösning. Inte förvånande.. För hur skulle dom annars kunna föra ut sin hjärntvätt (något tillspetsat men ändå) om de inte har propagandakanalerna hos SVT?

Det är klart, dom är väl oroliga att ingen kommer till deras pressträffar och inte för ut deras budskap?

Tillreda kålrot, så här gör man :)

Mattips igen! (som ni längtat förstår jag)

Nu verkar kålroten va billig ute i affärerna (kostar typ 5 kr/kilo) så varför inte pröva tänker jag..

Japp dags att tillreda kålrot för första gången!! Yes! Sååå peppad!! Sååååå roooooliiiigt!

Neh inte riktigt, men lite spännande i alla fall.. :-)

Det var inte helt självklart för undertecknad hur kålroten skulle beredas och tillredas men så här blev det! Och det blev rätt gott.

Kålrot är tydligen en rotfrukt och är alltså en korsning mellan kål och majrova. Förövrigt heter Kålrot "Swede" på engelska och det sägs att det finns många skämt om hur kålroten visar hur en svensk ser ut.
Att svensken har purpurfärgad hud och gult kött :-)

Näring
Kålroten innehåller ett brett utbud av vitaminer och näringsämnen. särskilt högt med vitamin A och C-vitamin och är en bra källa till kalium, kalcium och fiber. Dessutom är den väldigt kalorisnål.Tydligen så om man kokar den så har den bara 11 kalorier per 100 gram; kort och gott verkar det vara är en väldigt hälsosam grönsak.

Skär först bort ändbitarna, kasta dem.

Skala kålroten med en vanlig potatisskalare, plocka bort "fulheter" så det blir som små kratrar..

Skär sedan som i skivor och hacka sen kålroten i lämplig storlek. Ju mindre bitar desto korta tid behöver du koka.

Koka sedan upp vatten och släng i bitarna du just hackat. Låt koka en sisådär 15 minuter. Släng i lite salt om du vill, men behövs inte.

Klart att serveras, helt ok, och antagligen rätt nyttigt eftersom det har "kål" i sitt namn.. I duh no

.

Ljusvandring på Skansen!

För någon vecka sedan fick undertecknad vara med om en s.k. ”ljusvandring” på Skansen. Det var väldigt intressant och kan varmt rekommenderas! Visningen tog sitt avstamp i tiden före den industriella revolutionen. Vi började i ett brunt hus som en gång legat i Dalarna men nu flyttats till Skansen, från typ första hälften på 1800-talet.

Ljusvandringen tog sin början strax efter att solen gått ner. Verkar förövrigt aldrig få nog av vackra solnedgångar..

Här är vi i första huset, 1800-talshus från Dalarna och vi har samlats i "vardagsrummet" för att hålla åtminstone ett rum varmt i det ganska stora huset. Fotot blev nästan som en tavla! :)

Kontrasten mellan tiden innan den industriella revolutionen och dagens digitala och 24/7-samhälle blev väldigt påtaglig när vi fick uppleva det personligen.
Första huset var gjort med timmerstockar och saknade alltså ”modern” isolering så vi fick känna på känna på hur det kunde se ut innan elektriciteten kom. Människor
eldade då med ljus av talg som man tydligen fick från slaktade djur (djurfett), men det var mycket dyrt så det gjordes de bara vid speciella tillfällen och veken var inte som på dagens stearinljus utan fick liksom klippas av för att matcha ”stearinet”.

Under den mörka och kalla årstiden trängde man främst ihop sig runt eldstaden och fick ”belysning” från den. Så vi satt där i mörkret som man gjorde förr och fick lyssna på historier om hur det kunde vara förr. Elden var ett bekymmer att tända med eldstål fick vi veta.
Talgljuset försvann senare allt mer när fotogenlampan gjorde sitt intrång någon gång på 1860-talet.

Så värmen och ljuset var dyrbart och något man sparade på. Även om man ägde skog så var det ju mycket jobb att skaffa ved. För att spara på bränsle värmdes bara avgränsade delar av husen upp, och där fick alla samlas. I nästa hus som hade hört till boktryckeriets ägares dotter fick vi fick lära oss om övergången från öppna eldstäder till stängda, där kakelugnen gjorde sig gällande som med hjälp av rökgångar kunde få ut mer värme av elden i hemmen.

I det sista huset som var inne i var från 30-talet hade elektricitet gjort sitt intrång! Likspänning på den tiden och här var det betydligt ljusare. Vi fick vi också veta att man målade elementen i silverfärg och var noga med att de syntes. De var också större än dagens element. Varför gjorde man nu det?
- Jo, för man var så stolt över att ha råd med denna lyx. Det belyser verkligen hur synen på värme i husen var då. Idag gömmer vi ju bort elementen om vi kan.

Idag är uppvärmda rum ofta en självklarhet som de flesta inte ens reflekterar över (eller för den del kanske inte ens har en aning om hur det fungerar). Vi är i alla fall väldigt bortskämda och det vore inte så kul att bo utan den värme vi är vana vid.. (vintertid). Ja, Skansen är i alla fall lite av ett historiskt ställe och har mer än djur att bjuda på!

Andra huset: Sen fortsatte vi till dottern till ägaren av boktryckeriet. Här var det bra ställt och man hade råd med fler ljus. Det var senare hälften av 1800-talet om jag minns rätt.

Här fanns minsann böcker att läsa. Fint värre. Fina tapeter, soffa osv. Till och med spegel och en fotogenlampa.

3:dje huset. Nu var vi i ett hus från 1930-talet. Här hade elektriciteten kommit, likspänning. Tjusig toalett med våg och handfat.

I anknytning till huset låg en Konsumbutik som vi fick titta in i. Det här var vad som folk efterfrågade.

Verktyg, kaminer och annat bra att ha, klädhängare, tving, hammare mm. Människans finurliga prylar.

Till vänster ett äldre element som man var stolt över att ha (lyxigt). En handjagare till gräsklippare och några spadar.

Jean-Claude Juncker vill inte ha fler stater i EU..

Jean-Claude Juncker vill inte ha fler stater. Människorna i Bryssel tycker att det blir svårare att försöka kontrollera, domdera och styra allt då..  Låt Katalonien få som dom vill, sluta tro att ni vet bättre vad folk behöver. Var inte högmod en synd?

Från artikeln :

“If we allow Catalonia – and it is not our business – to separate, others will do the same,” he said in a speech at Luxembourg University. “I do not want that. I wouldn’t like a European Union in 15 years that consists of some 98 states,”

Om människor inte vill tillhöra en stat som de ser bara utnyttjar dem varför ska de då inte få bilda egna områden med bättre villkor?

Det verkar som att allt fler börja tröttna på att vara förtryckta och utnyttjade av småpåvar.

Screenshot from: https://elpais.com/elpais/2017/10/13/inenglish/1507907261_402876.html?id_externo_rsoc=FB_CC

Fredagskul! Katt trycker oavsiktligt på turbo knappen

Dags för lite kul igen, det är ju fredag! Kort video med katt och hund.

Katten går tillbaka för att be om ursäkt till hunden eftersom den ser att den fick ett mentalt sammanbrott.


Tack till Larry Harwell för videon. Mkt kul!

Den här är rätt söt också!



Polishund blir avbruten i sin lunch..

Mer hundkul!

Mer kul från Crusoe!
Stålmannen och Batman



Jason är tillbaka..

Maximizers vs Satisficers: Vem gör bättre beslut

Tillräckligt bra (satisficers) tänket vs. maximeringstänket (sikta mot stjärnorna). Något som känns igen? En maximerare blir aldrig nöjd. Tydligen ska det finnas studier som visar en ”satisficer” är gladare än en ”maximizer”. Mindre risk att bli deprimerad för en ”satificer”. En följd av för mycket val är det givit folk aspirerande förväntningar som är totalt obehövliga och i någon mån i sig själv blir en form av lidande. Så även när vi gör bra ifrån oss känns det som att det inte är tillräckligt (allstå för en maximizer).

Ett annat problem med vår kognitiva förmåga är att vi ofta väljer på bas av vad som är enklast att utvärdera, snarare än det som är mest viktigt att utvärdera.
Ungefär som att vi väljer en romantisk partner baserat på utseende vilket är enkelt att utvärdera istället för att utvärdera efter snällhet, intelligens, integritet, sinne för humor, empati då dessa är svårare att utvärdera. Slutresultatet är ofta att vi hamnar med en ganska dålig partner.


Liknande process gäller ofta även för investingerinsbeslut, speciellt om du inte blivit speciellt medveten om vår bristfälliga kognitivitet.

Vem är du? Maximizer eller Satisficer?