Boktips: Att lyckas som författare

I julhelgen fick jag lite tid att läsa boken "Lyckas som författare". Jag tyckte den hade en hel del intressant att tipsa om så jag rekommenderar den om du själv har drömmar eller planer att bli författare. Det finns säkert en del matnyttigt även för den mer erfarne författaren som givit ut ett antal böcker.

Boken handlar om allt från olika publiceringsmöjligheter till olika boktips.

Boken: Lyckas som författare

Baksidan text. Läs själv :)

Bokutdrag – Lyckas som författare

Av Sölve Dahlgren och Lars Rambe

Med bidrag från Ann Ljungberg

Det finns betydligt mer läsvärt i boken! 

//s13 //

”Normal royalty, enligt Författarförbundets standardavtal, är 25,5 % av f-priset. Ett garantihonorar motsvarar royaltyn på 50 % av den tryckta upplagan betalas ut före utgivning. Författaren står för sociala avgifter. Om din bok trycks i 3 000 exemplar och f-priset är 100 kr skulle alltså garantihonoraret bli 38 250 kr.

Det finns även förlag som i stället ger författaren 50 % av vinsten, alltså inte baserat på f-pris utan den faktiska vinst som förlaget gör på bokens försäljning. Det finns mindre förlag som låter författaren vara med och ta vissa av kostnaderna i utbyte mot 50 % på intäkterna.”

//s16 //

”1.2.2 Hoi-modellen

Hoi förlag grundades hösten 2010 (se även kapitel 1.6) och jobbar med en modell där författaren ges möjlighet att investera i sin egen utgivning och i gengäld ta 80 % av vinsten.”

//s17 //

”Det finns flera företag som erbjuder tjänster för egenutgivare, i vissa fall kallar de sig förlag (Vulkan och Recito) och ibland är de mer fokuserade på tryck och distribution (Publit och ett antal andra mindre konkurrenter).”

//s19 //

”Publit satsar nämligen på e-böcker och äkta print-on-demand. Det innebär att när en bok beställs så trycks en bok. Därmed behövs inget lager.

Däremot kan du själv beställa hem böcker, 1 eller 200 exemplar åt gången beroende på vad du behöver. Det innebär att styckpriset blir högre, men också att du minimerar de pengar du binder i en tryckt upplaga.”

//s32 //

”It takes twenty years to become an overnight success.”
  Eddie Cantor

Den moderna versionen av detta är att det “bara” tar tio år, men principen är den samma. Det tar i de flesta fall lång tid att bygga upp ett brett intresse för det du skriver eller sysslar med.”

//s37 //

”Om du vill lära dig mer om hur du kan arbeta med ditt personliga varumärke så rekommenderar vi boken Visa ditt rätta jag av Anna-Karin Lingham.” //finns på biblan i form av e-book //

//s39 //

”Vad krävas för att lyckas som författare? Ungefär som i resten av livet – en portion tur och massor av hårt arbete. Det finns inga genvägar helt enkelt.

Författaren Thomas Erikson, känd för sina thrillers om Alex King, ger detta råd till blivande författare:

”Man kan inte korsa Atlanten genom att stå vid stranden och glo ner i vattnet. Oavsett vad du än skriver om; vilka idéer du än har; bortsett från vad alla andra människor säger eller inte säger om dina planer och drömmar; hur mycket eller lite tid du än tycker att du har att skriva; oberoende av om du får eller inte får stöd av din omgivning: vänner familj, föräldrar; hur svårt det än är och hur många hinder du antingen har eller inbillar dig att du har – gör jobbet! GE ALDRIG UPP! Uthållighet är en svårt underskattad egenskap. Och den går att lära sig genom att skapa struktur i arbetet.”

Författarskapa består i grunden av två delar. Att skriva boken och sälja boken. Båda delarna är minst lika viktiga och det är alltid enklare att sälja en välskriven bok.

Här är några framgångsfaktorer som vi ser hos författare som lyckats väl:

1. Skriva mycket

Ska man bli riktigt duktig på någonting bör man öva flitigt. Det gäller även skrivande. Skriva varje dag är ett klassiskt råd från etablerade författare till nybörjare. Vill man lyckas som författare gäller det helt enkelt att ta sig tid till skrivandet och ägna sig åt det helhjärtat under lång tid.

2. Våga ta kritik

Är du lättstött? Släpp det så fort du kan, annars blir det jobbigt att vara författare. Alla kommer att ha  synpunkter på din text. Från redaktörer och lektörer som dissekerar ditt manus, till vänner och helt okända människor som läser den färdiga boken. Recensenter kommer att älska eller hata boken. I bästa fall får du hyllningar, men du //s40 // kommer sannolikt aldrig att klara dig undan ett par rejäla sågningar. Det viktigaste är att inte ta det personligt. All litteraturkritik är subjektiv. Ibland kan man lära sig av kritik, ibland är det bara att rycka på axlarna och konstatera att det är allas rättighet att ha en personlig åsikt om din bok.”

//s41 //

”
7. Långsiktighet och uthållighet

Som vi nämnde i kapitel 1.4.1 tar det ofta lång tid att slå igenom som författare. På varje succédebutant går det hundratals om inte tusentals författare som kämpat i åratal och ibland årtionden med bok efter bok utan några större framgångar.  Om man inte får ett medialt genomslag första veckan innebär det inte att man ska ge upp.

8- Produktivitet

Vissa framgångsrika amerikanska egenutgivare menar att man inte ska börja marknadsföra sig förrän man skrivit och publicerat minst fem (vissa säger tio) böcker. Peter Robinson sa i en intervju med Di Weekend att ”(…) förlag och läsare driver på. Folk skulle bli galna om de inte fick en bok om året”. Budskapet är detsamma: om en läsare hittar en bok eller författare de gillar så läser de gärna mer. En ny bok säljer tidigare böcker och vice versa. Därför gäller det att alltid skriva på nästa bok.”

//s51, kapitel 2.1 ”Att skriva (F) ” //

”Vill du ha ett enkelt råd för att bli en framgångsrik författare? Skriv en bok och fortsätt skriva böcker i så högt tempo som du orkar. Svårare är det inte, om man ska tro många författare som har lyckats.”

//längre ner samma sida, s51 //

”

a) Myten om den stora romanen

Alla drömmer om att skriva den stora romanen. Den som slår både kritiker och läsare med häpnad, som kombinerar den stora berättelsen med de viktiga frågorna och resulterar i oändlig försäljning av böcker. Romanen som det regnar litterära priser och topplisteplaceringar över. Den som bygger på en fantastisk nyskapande idé och är utförd med en sådan språklig elegans att alla arrangörer av skrivarkurser blir tvungna att citera ur den för att visa bra exempel på gestalning, miljöbeskrivningar och intrigbyggande.

Klart det ska vara din vision. Men det är skillnad på vision och mål, vilket inte alla förstår. Om du tror att din allra första bok ska uppnå allt ovan, eller att varje bok du skriver ska göra det, då kommer du att få ett väldigt ångestfyllt liv som författare.

Vad du däremot alltid ska sträva efter är att utvecklas som författare. Låt oss lyssna till någon som personifierar framgångsrik författare, åtminstone när det gäller läsarnas uppskattning:

”Mitt bästa råd till unga författare, eller bara i livet är uthållighet. Fortsätt med det du gör, försök att inte bli avskräckt, fortsätt oavsett vad som sker. Jag påminner alltid unga författare om att min första bok blev utgiven ganska snabbt och lätt, men ingen köpte de kommande fem böcker jag skrev. Jag fortsatte skriva, och från min sjunde bok, började böckerna att sälja, först långsamt, men ökande. Om du verkligen vill bli författare, måste du härda dig själv mot refuseringar, fortsätta försöka förbättra dig, lära dig hantverket, och fortsätta skriva. Som i allt annat, uthållighet är det som ger framgång.” 

//”Råd från Danielle Steel, som sålt över 600 miljoner exemplar av sina böcker. Hon har skrivit 128 böcker”..//

Bernard Moitessier, en förebild

En av Laura Dekkers seglinghjältar var Bernard Moitessier.

Jag kände tyvärr inte till Bernard innan jag hörde att talas om honom i förordet till Laura Dekkers bok: One Girl, One Dream. Men blev genast nyfiken på honom, tänkte kanske att ni också skulle gilla honom.
 För er som inte känner till Laura sen tidigare har jag skrivit om henne här.

1968 medverkade Bernard Moitessier i den första ”non-stop” ensamseglartävlingen Sunday Times Golden Globe Race. Bernard ledde tävlingen och var i en stark position att vinna. Bernard hade ställt upp trots att han inte gillade filosofin bakom en kommersialiserad tävling.

Stimuli > Valfrihet > Reaktion, inspiration från Stephen R. Coveys bok familj till 100 %.

Under hela sin resa hade han utvecklat en ökande avsky för den moderna världens överdrifter. Han kände alltmer att avsmak de planerade firandet som väntade honom, det tycktes honom vara ännu ett exempel på prålig materialism.
Så vad gjorde Bernard? Jo på den tiden var det svårt att kommunicera med omvärlden, men Bernard hittade ett sätt.
Vid Godahoppsudden (i närheten av kapstaden, Sydafrika) så använde han en slangbella för att skjuta över ett meddelande till ett tankfartyg. På meddelandet stod följande:

” My intention is to continue the voyage, still nonstop, toward the Pacific Islands, where there is plenty of sun and more peace than in Europe. Please do not think I am trying to break a record. 'Record' is a very stupid word at sea. I am continuing nonstop because I am happy at sea, and perhaps because I want to save my soul.”-  Bernard Moitessier 

source:  A Voyage for Madmen, pages 242–244. (http://en.wikipedia.org/wiki/Sunday_Times_Golden_Globe_Race)

Han bestämde sig för att segla tillbaks till Tahiti istället för tillbaka till England.

Bernard Moitessier på hans båt Joshua 1969, under Sunday Times Golden Globe Race.Bilden från: http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Moitessier

Hehe, syns nästan att Bernard är en djuping :) Bilden kommer häriifrån, Tyvärr hittade jag inte vem som tagit fotona, men troligen Bernard själv.

Bernards ett citat som många seglare runt om i världen älskat! Framförallt frihetsökare. Det stimulerade seglare som ville fly industrins och konsumtionshetsens maskineri, det gav människor kraft att söka sig söderut till tropiska klimat i sina båtar. Folk som samlade regnvatten och som ville leva med naturen, inte mot den. Dom ville äta exotiska frukter och navigera via solen eller stjärnorna. Många lockades av det enkla och mer hälsosamma livet. Det tilltalade människor som tröttnat på att spendera sina liv i en ångestfylld och kravfyll vardag i civilisationens spår.

Sånna här citat fastnar likt ett spindelnät i skallen. Roade mig därför med att göra ett litet nät bara för att. :)

Bernards citat tilltalar mig också. :-)

Illustration, inspirerad av Stephen R. Covey

Har försökt lära mig en program genom att roa mig med att göra en (vad jag tycker) bättre illustration än den som fanns i boken: Familj till 100 % av Stephen R. Covey, samt kompletterat med till lite visdom från Eckhart Tolle. :-)

Gillade den här symboliken.

Har du passet med dig när du simmar?

Man kan aldrig vara för säker nu för tiden. Nästa gång du går till stranden kan det vara på sin plats att ta med tillståndet för att sätta upp ett vindtält. Det är ju för din och andras säkerhet som du inte får bygga strukturer hur som helst! Du känner väl till att man inte får uppföra byggnader utan tillstånd? Och ta för gud skull med dig passet när du simmar!


;)

Laura Dekker, yngsta ensamseglaren som seglat jorden runt.

Filmen Maidentrip

I augusti 2010 inledde 14-åriga Laura Dekker en ensam segling på två år i sin 40 fots ketch (tvåmastad) vid namn Guppy. Hon ville uppfylla en dröm som hon haft sedan barnsben. Ett delsyfte var att bli den yngsta jordenruntseglaren någonsin.
I Holland försökte myndigheterna stoppa resan, men det är inte förbjudet att resa enligt lag. Myndigheterna och anmälare försökte bryta ner Laura, men hon var för stark, så det gick inte.
Hennes far som hon levde med tyckte hon var ”galen” och sa, ”Om du ska göra det, får du ordna det själv.” Han trodde antagligen inte hon skulle fixa det själv, men tjii fick han.

I filmdokumentären Maidentrip går det att följa hennes fantastiska resa.

Bildens ursprung, bara förminskad:
http://www.wikifeet.com/Laura_Dekker

Det känns så ovanligt och jag förundras över hur en så ung person (särskilt i dessa dagar fyllda med medelmåttighet, ja, till och med statsstyrd medelmåttighet, förklädd till "säkerhet") kan vara så bestämd och envis. Och detta i en tid där dem flesta människor följer strömmen och väljer att leva stora delar av sina liv i andras ledband (eller varför inte framför en skärm, typ jag). Att så envist kämpa emot vuxenvärldens indoktrinering! Jag förundras över hennes uthållighet och klokhet.

Hennes berättelse definierar tapperhet, och kommer till oss i en tid i historien då prat om rätt och fel, politiskt korrekthet väger tyngre än agerande. Laura är definitivt inte för ung för att lära hennes äldre en sak eller två om optimism, uthållighet och kämparanda. Detta trots att en offentlig analyserande åsiktsfabrik försökte stoppa henne tillbaka i en låda!

Laura som seglat sedan hon var sex år började beräkna rutter och eftersom hon hade växt upp hos sin far som hela tiden arbetat med båtar, hade hon redan bra koll. Hon hade även fått några mindre båtar som hon seglat med. Hon jobbade sedan för att tjäna ihop till sin egen båt, en Hurley 22-fots segelbåt Den använde hon för att segla till England som 13-åring utan föräldrarnas kännedom. Hon smet iväg liksom iväg, hon anade att föräldrarna inte skulle tillåta det. :)

”Frihet är nog när man inte är bunden vid någonting.” – Laura Dekker

 Polisen uppsökte henne i England. Dom hade svårt att tro att hon faktiskt seglat dit själv.. Men segla hem fick hon ej. Det var en av hennes tjejkompisars föräldrar som hade gått till den holländska polisen och skvallrat. Sen hade myndigheterna i sin tur kontaktat engelska polisen. Hennes pappa fick då åka till England och ta ansvaret för hennes tillbakasegling. Han lät henne följa sitt hjärta att segla själv tillbaka, allt enligt hennes önskan. Han visste att hon kunde klara det då dom seglat mycket tillsammans.

Laura hade nu bevisat för sig själv att hon klarade av att korsa engelska kanalen (som är känd för sin intensiva båttrafik). Detta gav mersmak!! Nu visste hon att hon skulle klara en längre segling!

Hon började förklara för folk vem hon var och vad hon drömde om. De flesta reagerade väldigt positivt och ville hjälpa henne.. Hon började leta sponsorer, fixa utrustning. Fast egentligen ville hon inte ha någon sponsor som skulle bestämma över henne.

När hon ville ordna med skolan så började problem dyka upp som ett brev på posten. De skickade de socialtjänsten efter Laura.
Medans andra 14-åringar mest bekymdrade sig för vad andra ska tycka om dem, eller vad dom ska ha på sig, kämpade Laura envist vidare mot myndigheterna.Hon visar på en enorm viljestyrka!

Barnavårdsnämnden drog Laura och hennes föräldrar inför rätta, och sen hamnade allt i media som intresserat följde historien. Laura tyckte detta var väldigt jobbigt. Om jag förstått det hela rätt var det 8 stycken rättegångar att trockla sig igenom.Jag verkligen kan förstå oron över att man eventuellt inte ska få bo kvar hos någon förälder.. (jag har själv fått den frågan av myndighetspersonal..)

Barnavårdnämnden sa sig vara så oroliga över den långa resan och bad rätten att få vårdnaden över Laura. Dom ville ta Laura från sina föräldrar. Laura mådde mycket dåligt av detta förmynderi och fick kämpa mot människor som hårdknackat vill domdera och styra över hennes liv. Människor som tycker sig "veta bäst".. "gör bara sitt jobb" och säger sig måste följa någon lag.. eller vad dom nu ursäktar sig med.

Om man inte går i skolan i Holland får föräldrarna böta. Det är lag på att man obligatoriskt måste gå i skolan tills man är 16 år. Kort och gott, det tycktes inte gå att fly utbildningsväsendet.

Barnavårdsnämnen försökte alltså terminera hennes pappas rättigheter till Laura. Det måste varit hemskt att bli trakasserad av myndigheterna sådär! Jag förstår att det satte djupa spår i henne. Hennes telefon övervakades, hon fick en övervakare som förföljde henne etc.. Myndigheterna försökte bryta ner henne.. så hon skulle tappa sin vilja. Men som vi vet gäller ju den sociala varianten av Newtons 3:dje lag. Ungefär att en motåtriktad kraft möter en lika stor kraft tillbaka. Laura blev bara mer övertygad och motiverad att göra sin resa!


Laura kunde inte förstå vad som hände, skulle hon tas från sina föräldrar? Hon ville inte veta någoting av detta. Hon tyckte det var den värsta typen av ”kändisskap”. Och den värsta delen var såklart att de ville ta hennes pappa ifrån henne... och sätta henne i någon slags hem för som hon säger ”tokiga ungar”. ”It was really nasty!”

Hennes båt som hon tänkt göra världsomseglingen med (Hurley 800) konfiskerades etc. Båten var borta men drömmen levde vidare. Hon gav sig inte. Hon blev behandlad som en brottsling av myndigheterna. Det finns mycket mer att berätta om hennes kamp med myndigheterna. Hon flög bland annat utan sin fars vetskap till Saint-Martin (Karibien) för att köpa en båt..

Hon fick höra av indoktrinerade trygghetsnarkomaner att hon var galen och hade vanföreställningar. Att det hela var en oacceptabel risk. Andra tyckte sig veta vad som var bäst för henne. Någon till och med sa att ”hoppas hon sjunker”.

”Självklart sa folk att jag var galen, men det är en dröm, en stor, stor dröm.” – Laura Dekker

Hon vidmakthöll sin dröm om att segla runt jorden och se andra platser och inte alltid se "samma gamla dumma saker".
Med allt “fuzz” i media, myndigheter och till med premiärmininstern Jan Peter Balkenendes uttalande i tv (att det inte gick att skippa skolan), så började sponsorer dra sig ut. Sponsorer som hade tagit Laura många år att hitta.
Laura kämpade vidare mot nej-sägarna och efter ett års kamp i rätten lyckades Laura vinna. Rätten gav henne rätt att bo hos sina föräldrar, och..  hon hittade ett kryphål. En enorm lättnad såklart!
Hon kände sig nämligen tvungen att avsäga sig sitt holländska medborgarskap så  att barnavårdsnämnen skulle lämne henne i fred. (och antagligen för att hennes föräldrar inte skulle få böta för att hon inte gick i skolan).
Hon föddes ju på Nya Zeeland (hennes föräldrar var ute och seglade) och hade tydligen ett medborgarskap där också.

Från hennes bok One Girl One Dream, och det som jag tolkar som avsägande av medborgarskap, rätt eller fel. Döm själv::

”I need to de-register myself as a Dutch resident immediately so that Child Protection and other authorities are unable to lodge an appeal. They´ll have to de-register me, whether they like it or not. I don´t want to wait longer than a week before setting off, and don´t want to take any more chances with these scheming authorities.”
---- ---
“It´s been a week since the amazing news that I was acquitted by the court in Middelburg. How lucky I was to have found a judge, at last, who saw through the games the authorities were playing with me. The judge declared that they were wrong and I was free. I´m de-registered as a Dutch resident in the Netherlands and there is nothing more they can do – or so I thought.”

Jag blir så imponerad av denna tjejs driftighet!! Hon ifrågasätter redan tidigt omgivnings krav och följer sitt hjärta! Hon verkar så mycket klokare än sin ålder. Så mycket klokare än de flesta vuxna.

Tycker det var väldigt starkt jobbat av Laura att orka krångla sig förbi landets (”vi vet bäst mentalitet”) myndigheter och följa sin starka drivkraft och dröm. Ja, det var tidigt, det håller jag med om, men ändå. Tycker att folk och föräldrar ska få bestämma över sina egna liv med stöd av lagen, inte bli förtryckt av den (via s.k besserwissers).

Speciellt ska man lyssna på barnet! Att skicka barn till fosterföräldrar/barnhem och liknande kan ställa till med minst lika mycket skit... (aldrig känna ovillkorlig kärlek etc)

Laura visar på djupa insikter redan vid tidig åldern .. Härligt att se, vad kan hon då inte åstadkomma?! Kan tänka mig att man lär känna sig själv på ett helt annat plan under sådär långa passager utan "noise" och de vanliga distraktionerna.

”Ska man uppleva någonting måste man någonstans släppa lite och slappna av ibland” - Linda Hammargren, Jorden runt seglare på båten Mary Af Rövarhamn

Hittade ett Ted talk som var väldigt bra från Laura, kolla in om ni är intresserade:


Respekt Laura!

Hon lyckades uppfylla sin dröm att segla jorden runt, (tog ca 2 år) och klok som hon var gjorde hon det inte för att vara snabb, utan tog sig att stanna och njuta av resan.

Denna historia inspirerar mig att undersöka mitt eget liv och tänka på vad jag kan göra i mitt eget liv. Vilka utmaningar kan jag ta på för att lära och växa med erfarenhet. Och framför allt inte låta sina drömmar nedslås av andra! Laura är oerhörd inspiration och förebild (trots ringa ålder).

Läs mer i boken: One Girl One Dream.

Davos, Klimatmöten, Världekonomiskt forum, or whatever..

Snart kommer det nog ett inlägg som andas lite positiva vibbar.. håll ut..

Tyvärr rör jag mig inom den s.k angelägenhetenscirkeln när jag skriver sådana här inlägg. Jag borde nog fokusera mer på det som jag kan påverka och störa mig mindre på det som ligger utanför min kontroll.. Men jag måste ändå “spy ur” mig dessa rader..Bara för att.. Bear with me.

Idag på fikarasten (på lönearbetet) pratades det bland kollegor att det var 1600 privatjet som åkt till Davos. Det skrattades bland annat om paradoxen i deltagarnas diskrepans. (skillnaden mellan teori och praktik)

Privatplan till Davos
Bilden från di.se

Davos är ju det där stället dit dem som håller i trådarna åker till. Det är ett sånt där riktigt statusmöte för alla “höjdare”, ni vet de som (uppenbarligen) har för mycket. Folk som kanske ser sig lite förmer än andra. Smartare än oss andra?
 Jag tyckte i min stilla besinning att det lät befängt.. Det kan väl inte stämma, 1600 st. flyg till ett möte som tar 2500 deltagare…, det kan liksom inte vara möjligt!.. Eller?! Till ett möte där ett ämne är klimatet?.. Jag menar hur mycket skit släpper inte dessa flygplan ut? För att inte tala om all värdefull olja som dom glatt bränner upp. Men det är klart det gäller alltid någon annan, inte dom själva.. Dom klurar ut hur vi vanliga ska beskattas med avgifter och på ett eller annat sätt sugas ut.
Och lika lite som som det finns någon kongruens mellan ord och handling lika lite självinsikt verkar det finnas. Det tycks inte finnas en tanke på miljön, nope det ska bara gälla den andra, inte höjdarna som ska till Davos.. Dom har ju så ont om tid, dom är ju så viktiga.. tror dom själva.. Det är ju kul och åka och bo på hotell någonstans, träffa polarna. Ofta på andras bekostnad såklart (läs skattebetalare).

Först lyxig privatjet och sen är det helikopter sista biten..Jet fuel sägs vara väldigt billigt bränsle, inga energiskatter eller miljöskatter där inte. Flygbränsle som förbrukas i kommersiell verksamhet behöver ej betala skatt. Källa här:

Det börjar bli alltmer uppenbart vad för dysfunktionell värld vi lever i.. Att vara ett bra föredöme angående miljö ska vi nog glömma det bland dessa gäster.Som vanligt så gäller inte reglerna dom själva. Moral, etik och hållbarhetstänke tycks mer gälla andra..

Jag googlade på nätet för att se om det verkligen kunde stämma. Jag menar 1600 stycken privatjeter?!?. Nu snackar vi påfågelfjädring på hög nivå. Status och prestige är bara förnamnet.. Här snackar vi stora egon som vill visa sig "viktiga".

Resultatet: Jag hittade till min förvåning att de nu var 1700 st!.. plus...cirka 500 helikopterturer. Kanske dom samåker i helikoptern åtminstone.


För någon månad sedan fick vi också läsa i pressen om FN:s klimatmöte i Peru (Lima). Då var det 10.000 delegater som flög dit och orsakade utsläpp..

Snarare verkar det som det är dessa människor som förstör miljön mest.

Anders Borg skulle till Höjdarnas megamöte... Bilden från: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/hojdarnas-megamote-i-davos-startar-i-moll_4267085.svd

1700 stycken privatjet som frekventerar Davos, måste varit trångt på flygplatserna... Jobbiga dagar för flygledarna.. Bilden från: http://www.stern.de/wirtschaft/news/1700-privat-jets-beim-weltwirtschaftsforum-in-davos-2167789.html

Alltså, när man inte trodde att politikers förtroende ute i samhället inte kunde bli så mycket lägre så gör man ett nytt bottennapp… Man måste bara se humorn i det och skratta.. otherwise you go mad..

Vi ser bara ytterligare tecken på att det saknas ledarskap för en hållbar värld..

 Det är lätt att tappa lusten när man hör om detta.. när man själv försöker..

.. Förhoppnings kan jag släppa "gnället" över saker jag inte kan påverka snart och skriva något roligare!

Vad menas med att leva hållbart?

Idag blir det ett pekpinneinlägg om vad som är hållbart. Det är ledsamt att behöva skriva ett sådant här inlägg. Vi hör ju detta från alla håll, men de flesta lever på som vanligt, tror kanske inte det drabbar oss. Stoppar huvudet i sanden? För det är svårt med förändring. Vi kanske rent av är rädda.

Vad menas med leva hållbart?

Hållbarhet handlar om bevarande. Det är att ta ett långsiktigt, ansvarsfullt förhållningssätt till de krav vi ställer på naturen, med hänsyn till alla invånare, deras barn, djur, biologiskt mångfald och vår planet.

Att leva hållbart betyder alltså att vi kan fortsätta njuta av det jorden förser oss med: frisk luft, Rent vatten, producera mat, och tillåta oss människor ha ett kvalitativt liv för evigt.
Om något är ohållbart så kan det inte uppfylla detta villkor.
Så är det tyvärr så det ser ut idag. Vi måste göra något. Vi människor håller på och förgör oss själva i jakt på mer, allt i någon slags arrogant ignorans. Eller ett annat ord kanske är dumhet.
För ca 20 år sedan skapades 4 riktlinjer för ett vårdande i syfte för en bra och hållbar framtid, ja det kom från Sverige faktiskt!  Det kommer inte som någon överraskning att om det är hållbart är det också bra för oss människor.

1.       Minska vårt beroende av fossila bränslen och tunga metaller.
2.       Reducera vårt beroende av syntetiska kemikalier
3.       Reducera vårt förstörande av naturen.
4.       Att vi inte förhindrar människor från deras behövande behov.

//källa www.iglooanimations.com //

Ju fler människor vi blir på den här planeten och ju mer levnadstandaren ökar, desto svårare får vår jord att klara denna ansträngning, dvs att förse en population som ständigt ökar sina artificiella behov.
Jordens möjlighet att förse oss med dessa tjänster är i ned-försbacke. Vi lever alltså helt ohållbart, speciellt vi i I-länder och framförallt i västvärlden.

Vi håller alltså på och förstör ett system som vi är totalt beroende av! Hur smart är det? Hur var det nu, såg vi på oss själva, människan som intelligent eller var det bara en chimär? Vi har blivit ett hot mot oss själva och övriga jordens invånare. Ett hot mot den biologiska mångfalden. Vi kan inte längre skylla ifrån oss, tex på farliga kärnvapen, nu är det vi själva det handlar om! Vårt eget ansvar att göra något. Det går inte att ständigt välja bekvämlighet och onödig lyx. Det är synnerligen dags att anpassa sig till en mer hållbar livsföring.

Jag minns att det tilloch med stod i textböckerna i högstadiet om miljöproblemen och människans framfart,... och det är rätt många år sedan nu.. På det stora hela har människan ignorerat problemen som den orsakar och fortsatt med sitt tillväxttänkt och sin själviska (okunniga?) drift.

Personligen har jag sista åren betydligt minskat mitt avfall genom att leva enklare och ifrågasätta om saker är nödvändiga eller ej, en del i frivillig enkelhet. Jag cyklar för det mesta och har minskat mina "onödiga" inköp. Jag är långt ifrån någon idealmänniska, men jag jobbar på att minska mitt avtryck. Förändring går sakta. För någonstans är det som det handlar om, att minska vårt avfall och påverkan.

Vad kan vi göra istället? En del i det här är också  att försöka skapa något som är genuint värdefullt för vårt samhälle, inte bara producera massa onödig prylar. Vi måste hjälpas åt att hitta hållbara lösningar, tjänster mm. En anpassning helt enkelt. Jag tror det här måste komma från grunden, från det inre. En vilja att göra bidra istället för att tära.. Att tro att politikerna ska lösa det här tror jag är en villfarelse.. Titta bara på vad dom åstadkommit hittills.. (behöver inte säga mera va?).. Ingen vågar ta tag i problemen förrän en stor kris uppenbarar sig.  Och då lär dom fortfarande prata om att skapa tillväxt.. Politikerna lösning brukar generellt bara vara mer reglering, mer byråkrati, mer avgifter, vilket undertecknad inte tror är "rätt" väg. Det har snarare motsatt effekt. Påtryckande ovanifrån möter bara motstånd och illvilja. Boomenranlagen.

Nix. Det här måste komma inifrån oss själva! Vi måste troligen inse vårt eget bästa..

En video med tankar från Alan Watts.

 Om Alan Watts tyckte att vi var vi vid vägen slut 1971 var är vi då idag?

Är det en familjefientlig miljö vi lever i?

Lever vi i en familjefientlig miljö nu för tiden? Barnafödandet tycks gå ner i västvärlden. När jag växte upp hade jag som de flesta en dröm av att hitta ”drömtjejen” och sen bilda familj. Allt skulle vara så idylliskt och bra. Antagligen var allt influerat av Hollywood, (någon bra film). Men verkligheten har fått mig allt längre och längre ifrån den drömmen. Idag vet jag inte ens om det är något jag vill sträva efter... När jag idag läste ur boken ”Familj till 100%” av Stephen R. Covey slogs jag av följande text:

//s23: Bokutdrag – Familj till 100%, av Stephen R. Covey

(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

//

”Ett av skälen till att metoden inifrån och ut är så livsviktig är att tiderna har förändrats drastiskt. I det förflutna var det lättare att framgångsrikt uppfostra en familj ”utifrån och in” därför att samhället var en bundsförvant, en resurs. Människor omgavs av rollmodeller, goda exempel, förstärkande budskap i massmedia, familjevänlig lagstiftning och stödsystem som skyddade äktenskapet och medverkade till att skapa starka familjer. På grund härav var det i stort sett möjligt att uppfostra familjer ”utifrån och in”. Framgång var i mycket högre grad en fråga om att ”följa med strömmen”.
Men strömmen har förändrats – genomgripande. Och att ”följa med strömmen” idag är förödande för familjen!

Även om det kan vara uppmuntrande att försöka återvända till ”familjevärderingar” är det ett faktum att utvecklingen i samhället under de senaste 30-50 åren avgjort har gått från familjevänligt till familjefientligt. Vi försöker navigera i en turbulent, familjefientlig miljö, och den starka motvinden driver lätt många familjer ur kurs.”

--- -- En riktigt bra bok förresten! -- ---

Ja, det är nog en ganska familjefientlig tid att försöka fostra en familj i, att ha bra värderingar osv. Det måste vara svårnavigerade vatten för en familj. Barnen tycks vara fullt upptagna med att ta till sig all stimulans från både höger och vänster och i någon mån passa in hos sina kompisar. Det är nog många familjer som har svårt att hålla en vettig kurs i dagens röriga "stimulans"-rike. Vårt samhälle tycks med tiden blivit alltmer dysfunktionellt. Allt fler människor lider av diverse problem. Av samhället får vi liten hjälp (barnbidragen är t.ex. mest till för att det ska födas barn, inte för att hjälpa familjer med värderingar)..Och den generösa barnledigheten är främst inriktad på att hjälpa någon förälder vara hemma, kanske inte för familjens skull, allt beroende på hur familjen väljer såklart..
Skolväsendet utbildar oss mest till att bli goda ansvarspliktiga anställda. De utbildar oss inte i viktiga värdegrunder, väldigt begränsad personlig utveckling..
Hur vore det om vi utbildade oss att från grunden vi blir bättre medmänniskor, bättre grundprinciper, förstå vad som är viktigt. (inifrån och ut och inte bara som pekpinnar från någon "besserwisser"). Allt detta måste vi ta ansvar för själva, och det kan vara svårt att få tiden att räcka.

En jämförelse mellan de svåraste disciplinproblemen mellan 1940 och 1990. Tycker du att vi människor har gått framåt eller bakåt i utveckling de sista decenniumerna?
Från boken. Familj till 100%, av Stephen R. Covey, s25 

Min egen vilja att bilda familj har minskat successivt med tiden. I en tid där prylar, status och känslolivet tycks ha stort fokus vet jag inte om jag skulle orka med allt det där ytliga.. Jag blir tillräcklig känslomässigt dränerad ändå av ett tufft arbetsliv. Som det är nu behöver många av oss tid att ladda batteriena och att då vara i en hemmiljö av enbart stök, drama och stoj skulle kanske bli för mycket. Kanske just därför hör man var och varannan gå in väggen eller drabbas av utmattning.

Det är tillräcklig svårt att veta vad man vill. I dag tycks kärlek mer bygga på en tillfällig känsla av lust än något hållbart. Skilsmässor till höger och vänster hör till vardagen.. Det avges starka löften som ej vidmaktshålls, förtroendet för varandra sviktar. Självförverkligandet tycks vara i fokus, inte familjens bästa. Ett samhälle där själviskhetens råder, ett kallt samhälle. Tror precis som Covey att det är svårt att springa i motvind i ett samhälle där strömmen går åt andra hållet.

Ett något dystert inlägg kan tyckas.. men.. Jag hoppas verkligen att vi går mot ljusare tider, ibland får jag känslan av det. :-)  Nu över till dig..

Har du några tankar i ämnet?

Björn visar hur man drejar

Allmänbildning hör även till det enkla livet. Jag fortsätter på videoteamat i brist på annat! Här är en video där Björn visar hur man kan hantera ett snurrande drejbord.
Kanske det är någon som tycker detta är lärorikt, om inte annat roligt!?


Skrattade nästan så jag grät, helt klart min typ av humor! :-)

Livet på en 28 fots träbåt

Fortsätter med lite mer film.. Kanske fler som gillar segling..David Welsford tar tag i sin dröm

Filmat av Kevin A. Fraser
Info

Masafumi Nagasaki lever på södra tippen av Okinwa

78-åriga Masafumi Nagasaki lever på södra delen av Japan, Okinawa. Närmare bestämt på ön Sotobanari  (ca 40 mil söderut). Där lever han naken och i all enkelhet. Han tycker Japan är på väg åt fel håll och vill inte vara en del av det. Han säger sig lämnat samhället eftersom det är sjukt, nu har han funnit frid.

VICE har gjort en dokumentär som kanske fler gillar!



Kanske hans råd om att gurgla saltvatten är ett bra tips för att hålla sig frisk? :-)

"The smaller I appear, the more in tune I am with nature." - Masafumi Nagasaki

Den kvinnliga reportern avslutar:

"It´s important to strive to do bigger, better things in life. That´s what drives us to grow as people. But perhaps getting caught up in wanting to go higher up the ladder can also lead us astray. Stay grounded. That´s the key to happiness that I learned from Nagasaki´s blissful smile." - Yuka Uchida

Och om du nu inte kan hålla dig jordnära utan ändå vill klättra i stegen, se åtminstone till att luta den åt en bra vägg... så du inte klättrar upp för fel vägg.. ungefär såsom jag gjort..

Video: Seriemördare blir bemött av godhet i rätten

Jag är ingen kristen person, men jag tycker ändå det finns många fina principer i kristendomen.

Den här filmen berörde mig. Den handlar om den största seriemördaren som man känner till i USA.

Närmare bestämt Gary Leon Ridgway som 2003-12-18 erkände sig skyldig till att ha dödat 48 kvinnor (prostituerade enligt honom själv).
I den här lilla snutten får vi se många av dom tidigare släktingarna till offren spilla ur sig sitt hat inför Ridgway i rätten, bland annat hur mycket dom saknade sina förlorade, och att dom önskade honom, smärta och grym död, några önskade honom komma till helvetet etc. Mr Ridley satt med ett stenansikte och lyssnade och tog emot. Det var som att han inte ångrade någonting av vad han hade gjort. Han tycktes omänsklig.

Men..
När Robert Rule ställde sig upp för att säga sin mening i talarstolen; pappa till ett av offren överaskade han Gary Ridgway med en dos av mänsklig godhet:

“Mr Ridgway..aahm... there are people here that hate you... I´m not one of them. You have made it difficult to live up to what I believe, and that is; what god says to do.. And that´s to forgive. You are forgiven sir."

Svensk egen översättning:

"Mr Ridgway..aahm ... det finns människor här som hatar dig ... Jag är inte en av dem. Du har gjort det svårt att leva upp till vad jag tror på, och det är; vad Gud säger vi ska göra .. Och det är att förlåta. Du är förlåten sir."

Då bryter Gary Ridgway ut i gråt.
Att förlåta går tydligen rakt in i själen, rakt in i hjärtat, förbi den hårda fasaden. Godhet vinner över ondska. Ovillkorlig kärlek.

Källa: The Power of Forgiveness - Gary Ridgway
https://www.youtube.com/watch?v=f2_OOaP763k#t=140

Ett pladdrande inlägg om studier i tankar.. :-)

Jag är väldigt svag för synonymer eller metaforer för något större, som får oss förstå ett större sammanhang eller bara något enkelt som att steg för steg ta oss i en viss utstakad riktning. Ibland har man ingen aning var man hamnar men tar ut en riktning ändå, bara för att testa, följer sin magkänsla. Ibland är riktningen klarare, mer tydlig, mer konsekvent. Man vet att man är på rätt väg, men inte vart man hamnar. Det går inte att se in i framtiden, ingen kan, och vill vi verkligen veta? Näh, inte jag i alla fall, jag gillar ovissheten.
Att ta ut riktning, utifrån en kompass, en lysande fyr på ett hav, en sextant, eller rent utav via en filosofisk mental ledstång det tror jag är viktigt!

Jag har genom åren insett att trots att jag verkligen ogillar begränsande regler så behöver jag interna regler eller någon slags riktning som eliminerar distraktioner och ger fokus. Däribland vanliga etiska regler som formar min karaktär. Jag har till exempel efter större “nederlag” sedan ungdomstiden skrivit ner olika ”livsregler”. Så att jag inte ska göra om samma misstag alltför många gånger. Aber..  Jag har sedan länge tappat bort anteckningsboken som innehöll dessa livsregler, men jag tror fortfarande på inneboende regler och principer (även om dessa kan ändras med djupare insikt). Jag tror på att reflektera över när man mår som bäst och när man inte trivs. Och sen sträva i den riktning och enligt de principer när man mår som bäst. Säkert är detta väldig olika för olika människor och i mitt liv har det verkligen svängt. Eller idag ser jag det mer som att jag var för upptagen för att riktigt känna efter tidigare.

Mitt intellekt lägger mycken tid på att fundera på olika val, skriva listor om måltankar, men sista tiden har jag lugnat ner mig med val som i någon större utsträckning påverkar mig. Det har blivit en form av ”Status Quo”, lite av oförändrat läge. Jag har lyckats hålla mig ifrån impulser, såsom att köpa den där Volkswagenbussen jag nämnde för någon månad sen. Och jag väljer att se på som min vardag som en bra metod att träna mitt tålamod, som ett sätt att träna på att få bättre kontroll på mitt starka ego etc. (har verkligen problem med att folk som "bossar" mig, som tror sig ha rätt att ge mig order)

Det här tror jag på något sätt är ett litet framsteg, för val som jag inte är säker på, kan faktisk ge både bekymmer och ta fokus (och tid). Dom bör ej göras! På något sätt tycker jag min passivitet har tjänat mig bra (eller så det bara positivt tänkande..). Jag bejakar, reflekterar och försöker att undvika att göra dåliga val. Samtidigt håller jag sakta på att förändra mig, mitt ego (det tar tid!!), träna mitt mentala i något slags försök att bli en bättre människa. (Men jag misslyckas frekvent, ibland dagligen, ibland varje timme)
På det här sättet är kanske det är effektivt att vara passiv, alltså sett från ett extern utkikspost, hur motsägelsefullt det än må låta. (eller försöker jag bara övertyga mig själv nu, vem vet?). Jag vet inte riktigt vad jag vill på några områden i mitt liv helt enkelt. I dom områden där jag vet, fortsätter jag sakta sträva åt det håll.

Det är som att mitt intellekt söker och söker, söker i böcker, på nätet, eller via någon videosnutt, men hittar inte svaren på alla frågor. Det måste få ta tid. Jakten och sökande på sätt att leva är en del av mig, för jag vet att den dag jag hittar en ny insikt klickar det till där uppe i knoppen och man ser saker på ett helt nytt sätt. Livet förändras, man ser saker i ett nytt ljus. Det är fascinerande hur lite vi människor vet, hur lite vi begriper, och hur mycket det finns att lära! Och i brist på bättre vetande kanske vissa beslut bör vänta? Låta beslutet mogna fram tills en mer säker grund finns att stå på? Låta tankarna snurra, och förhoppningsvis utkristallisera sig. Den svåra frågan.. vad vill jag? Ok att livet då står still, fastcementerad i någon slags stagnation, men man gör i alla fall inga direkt oöverlagda beslut i väntan på klarhet. Alltså undviker man dåliga beslut som man i någon måtta får ”betala” för senare. Bra eller dåligt, vem vet?

Eller så gör man tvärtom och kastar sig ut i ”känslan lust” och lär sig medans man gör. Det är säkert en mer effektiv metod, i alla fall att testa olika saker, men det kan också vara betydligt jobbigare, kostsamt med en baksmälla man gärna undvikit? Dessutom tror jag att ett starkt psyke måste finnas där. Ett skört psyke kanske inte tål för många misslyckanden och motgångar. Det är en balans liksom. Det finns en tid för båda perioderna. Dels att vara eftertänksam och sen när man tror sig veta vad man verkligen vill, GÖRA. Göra handling och se om det var det man trodde. Åtskilliga sådana försök har tidigare gjorts i mitt liv, lärorikt, men också tärande i någon mån. Men vissa saker vet man inte förrän man testat! I någon mån handlar det väl om att vara effektiv, att hellre göra val som känns rätt och som leder en framåt istället för bakåt. Och kanske inte ta det hela så allvarligt?
Jag tror djupare eftertänksamhet (och studier i alternativ mm) kan behövas för att verkligen komma underfull med vad man vill. Det är jobbigt på sitt sätt, men är övertygad om att det är värt det!

Boktips för den seglingsintresserade!

För snart två år sedan skrev jag ett inlägg om en bok jag hört talas om, närmare bestämt Annie Hills "Voyaging on a Small Income". Om enkelt leverne ombord på en båt. Den är fortfarande oläst (av mig), men idag fick jag lust att snoka reda på några fler böcker i ungefär samma andra. Hoppas någon av dem dyker upp på ett bibliotek förr eller senare.

Bilden från: http://www.amazon.com/Sea-Steading-Life-Freedom-Viable-Frontier/dp/0595387586

Sea-Steading: A Life of Hope and Freedom on the Last Viable Frontier 
av Jerome FitzGerald
Kort sammandrag enligt olika recensioner jag hittat på nätet:
(mer fokuserad på att utveckla kompetens och seglingsfärdigheter)
(kastar loss från konsumentens livsstil, fri från konsumtionssamhället)
(segling utan motor)
(sägs att man kan ignorera hans alkoholbabbel :))

Bilden från: http://www.amazon.com/Cost-Conscious-Cruiser-Lin-Pardey/dp/0964603659

Cost Conscious Cruiser 
av Lin Pardey  & Larry Pardey
Minimalister på sjön.
Kort sammandrag enligt olika recensioner jag hittat på nätet:
(viktigaste i segling är att vara liten och självförsörjande.)
(massor av bra råd för att välja en båt för att uppfylla sina mål och budget. Sägs vara ett “måste läsa” för alla som funderar på cruising.)
(idéer om deras framgångsrika självförsörjande seglare och kapabla kryssare, boken erbjuder seglare ideer och planer för att komma bort, hålla kostnader och underhållstiden under kontroll, och göra sig redo för segling under längre sträckor.)


Förövrigt hittade en annan riktigt bra länk att läsa, kanske någon annan som också gillar sånt tänkte jag:  “Living Aboard” by Tom and Nan MacNaughton
http://www.macnaughtongroup.com/living.htm

Cal: Om att det är viktigt att vara behövd

Idag tänkte jag berätta om en person jag fann väldigt intressant! Tack vare ett berörande radioprogram som jag blev bemedlad.

Jag vet inte vad det är men jag gillar verkligen människor som väljer att leva lite udda (positivt alltså). Det finns helt klart något väldigt intressant och fascinerande där.. alltså jämfört med människor som är mer eller mindre som alla andra. Ofta har de "udda" någon visdom eller insikt att förmedla liksom.

Den här gången handlar det om Cal 72 år som blir intervjuad av Erika Norberg. Jag vet tyvärr ej mer om denna "Cal" trots intensivt googlande i jakt på att hitta han hela namn eller något mer om honom.Troligen vill han förbli ganska anonym. Låt oss respektera detta.

Nåväl, nu till saken. Det här inlägget handlar alltså om ett radioprogram som P4 Dokumentär gjort som heter Hästarna i kulan. Du kan lyssna på det här.

Från artikeln:

” Cal har gjort sig av med allt från möbler och inredning till elektricitet och vatten. Allt för att han ska kunna ha hästarna Isadora och Adre i sitt vardagsrum. På nyårsaftonen firar de alla tre framför kakelugnen. Men en gång i tiden såg Cals liv helt annorlunda ut. Då var han välbetald formgivare i Japan.”

Jag har lyssnat av och efter bästa förmåga gjort några utdrag nedan:

//Om hur viktigt det är att vara behövd//

Från Mp3filen (p4_doku_20141231_1200_27f044c.mp3), Sveriges Radio – Hästarna i Kulan:
Cal 09:20:

”Annars hade jag väl helt gått under om jag inte haft den lille pojken att ta hand om //ett av hans barn//. Man behöver någon att ta hand om. Jag har inte någon att ta hand om nu, har jag inte. Men jag tror det är viktigt vara behövd, att känna att man behövs, jah, nån behöver en, även om det bara är en häst”

 – Cal, lever numera bohemiskt och enkelt, har levt både i Japan (oerhört förmögen livsstil), till en enklare livsstil på Sri Lanka och Sverige, bland annat varit formgivare på Kosta Boda (glasriket i Småland). Han tröttnade på att formge stekpannor, (som hans chef skrek att han skulle göra).
(han kunde inte hävda sig bland Bertil Wallin och dom andra, säger han om sin tid glasriket. Dom skrek i snabbtelefonen att han skulle göra stekpannor.)

Cal 15:28:

”Jag hade aldrig träffat en arbetare i hela mitt liv innan jag kom till Boda. Nej! Jag kommer från Enebyberg, Danderyd, mitt umgänge var på Djursholm och jag växte upp i den världen med klubbjacka, och höga skjortor och grejer. Och liksom arbetare eller kroppare som dom kallades, de fanns bara, vi kom aldrig i kontakt, vi gick i privatskola och hade bara feta feta livet hela tiden. Och sen så blev jag vuxen och gick på Capellagården och kom ut i världen, och reste, och var affärsman och allt möjligt, men inte förens jag kom till Boda så träffade jag en arbetare. Och han hette Josefsson, och han stod vid en sprängmaskin, och han luktade lite svett och lite maskinolja, väldigt artig och väldigt trevlig emot mig och sen har jag ju lärt känna honom och alla andra arbetare.” – Cal

Cal 17:54:

”Råg är det enda sädesslag som... ja havre kanske också som bygger upp människokroppen, vete är värdelöst alltså! Egentligen.” – Cal

Cal 19:10 //om tiden i Sri Lanka //

”Hela det livet blev ideal för mig, idealbildande efter att ha bott som i en miljonärstillvaro i Japan vettu. Vi var oerhört förmögna, hade mycket, och jaa jag tyckte mycket om, och än idag tycker jag bara att ju enklare och dess mindre dess bättre.” – Cal

//Roligt ljud att spara?//
34:36: ”Ashåo, washi, piei, deh!” //Cal shasar bort hästen från kaffet, :-) sen pratar han om att vara behövd //

”Idag är det ingen människa som behöver mig, det vet jag. Det är hemskt. Jah det är det. Men samtidigt kanske livet är så förstår du, man kommer in med buller och bång som en liten söt baby, och sen är man ett gulligt barn, rolig ungdom och växer till sig och familj och det snurrar på. Men sen så blir en äldre och äldre och alla dom här människorna som är som en stjärnhimmel. Varje människa är som en stjärna, du är en stjärna och hur nära är dom här, och jag kommer ihåg att jag målade mycket tavlor på den tiden. Det var stjärnhimlar och stora ljusblåa bilder, och sen massor med rosa stjärnor.” – Cal, lever med sensibla hästar inomhus, formgivare, radioprogrammet Hästarna i kulan sänt 31 december 2014.

---- ------ slut på citat från programmet ----- ----

Tack Erika Norberg och Cal för mycket intressant program! :-)

//Avslutar mer några andra citat//

” Any life lived mainly for ourselves, or for just a few others, will prove to be a failure and our funeral will make that abundantly clear.” – Bob Wells

“The only meaning that I’ve found that brought me peace, joy and contentment is a life lived in love and service to others.” – Bob Wells

” Each of us have been given free will to choose to go about life whichever way. A life in service to others is so much better than a life in service to ourselves.” – Douglas

”Helping others helps me.” - Colvin Goree

“When we seek for connection, we restore the world to wholeness. Our seemingly separate lives become meaningful as we discover how truly necessary we are to each other.” —Margaret Wheatley

Nu ska jag iväg och Yoga, sharrå!

Nämn en grej du lever utan, som du tror att de flesta andra människor har

Hittade en kul fråga på nätet i samband med frivillig enkelhet.

”Nämn en grej du lever utan, som du tror att de flesta andra människor har.”

Det här är några kommentarer som kom in:
Bil, Diskmaskin , Mikrovågsugn, Torktumlare, Elvisp , Våg, Strykjärn, Smartphone, Skohorn och paraply, Tv, Barnvagn och barnsängar till våra knattar, Snöskoter, Utlandssemester, Bakmaskin, Kaffebryggare, Platt-tv, Mixerstav, Köpbegär, Renoverat kök, Kommunalt avlopp, Dvd-spelare, Stereoanläggning, Espressomaskin , Våffeljärn, Julprydnader (äger inte ens en elljusstake), Vattenkokare, Pappersservetter, Laptop, Alkohol och tobak, Elektronisk Inne-/utomhus-termometer, Säng, Hemmabio med sorroundljud, Banklån, Fast telefoni o läsk, Prydnader/tavlor/övrigt pynt, Studielån, Elektrisk spis, om man t.ex. har vedspis, Golvmopp, Dammsugare, Hushållsassisten, Soffa, X-box, Playstation, Nintendo DS whatever, Deodorant, hudkrämer och annat kåssmetikasmörj, Napp till barnen, Tvättmedel, Hårfön, Smink, Dagstidning, veckotidning, månadstidning, Parfym, Tatueringar, Bokhylla, Mattor på golvet. Enklare o städa, Gardiner, Köksbord och köksstolar, inga vägg- eller bordsklockor.

Skickar frågan vidare :)

Olika såpor och tvålar som hudvårdsprodukter

Jaha, varför ska han nu ge sig på att kommentera något han inte vet någonting om kanske du tänker..

Nåväl, bare with me...

I en grupp om Frivillig Enkelhet på Facebook diskuteras nu olika såpor som hudvårdsprodukter, att använda som tvål, schampo mm. Det undras över vilka som har kemikalier i form av parfym och vilka som inte har etc. Det pratas om allt från talloljebaserde såpor till Linoljebaserade såpor. ( tallolja är tex restprodukt från massaindustrin) Vissa “rengöringsmedel” behöver antagligen parfymeras annars skulle de antagligen lukta för mycket peck för att vi skulle använda. Det pratas om ekologiska tvålar gjorda av vegetabiliska oljor mm.

Förr parfymerades grönsåpa med ett ämne som var så giftigt att det förbjöds. Så var skeptiskt till väldoftande prylar, de kan dölja andra överflödiga ämnen som processats fram i någon (skitig?) industri. Vissa tillverkare är lika hemliga med sina recept som Coca Cola. Ingen vet vad de blandar i för att det ska lukta bättre (gott?).

Jupp. Upplever att det är minst sagt ett område där det är svårt att veta vad som gäller. Vad som är bra och vad som är dåligt. Det tycks alltid finnas någon baksida.

Kanske tillhör du dom som viftar bort allt med att "allt är farligt" om man överdoserar, "till och med vatten", och struntar eller orkar själv inte att förkovra dig. Ditt val. Jag försöker i alla fall. Det är för mig "ok" att ha fel på sin resa mot bättre bildning.

Till saken.. Tänkte därför bara kort kommentera detta (som sagt, utan att själv forskat speciellt i ämnet, så ta det med en nypa salt).

Linolja är så vitt jag förstår en vegetabilisk olja. Den är jättebra till rostskyddsbehandling (jag har använt det på Toyan) och behandling av trägolv (ej testat), linsåpa sägs även vara bra till fläckbortagning etc, men att tvätta sig själv och ha på huden.. jag är mycket tveksam.

“If you would be a real seeker after truth, it is necessary that at least once in your life you doubt, as far as possible, all things.” —Rene Descartes

Jag gillar Rene Descartes citat och försöker vara skeptisk till det mesta (har insett att djupare kunskap ofta är svårfångad), tycker den filosofin har har tjänat mig bra.
Härom dagen fann jag en artikel som påstår att vegetabilska oljor bidrar till hudcancer. Det skulle inte förvåna mig det minsta. Att smörja in sig med vegetabilska oljor är antagligen inte bra.. Det känns kanske bra för stunden för huden, men det får nackdelar på sikt?

Källa: http://wellnessmama.com/2193/never-eat-vegetable-oil/

"The problem is that polyunsaturated fats are highly unstable and oxidize easily in the body (if they haven’t already oxidized during processing or by light exposure while sitting on the grocery store shelf). These oxidized fats cause inflammation and mutation in cells.

In arterial cells, these mutations cause inflammation that can clog arteries. When these fats are incorporated into skin cells, their mutation causes skin cancer.  (This is why people often get the most dangerous forms of skin cancer in places where they are never exposed to the sun"

Egen översättning med hjälp av Googel Translate:
“"Problemet är att fleromättade fetter är mycket instabila och oxidera lätt i kroppen (om de inte redan har oxiderat under bearbetning eller genom ljusexponering medan dom stått i mataffärens hylla). Dessa oxiderade fetter orsakar inflammation och mutation i cellerna.
I arteriella celler, dessa mutationer orsakar inflammation som kan täppa igen artärer. När dessa fetter införlivas i hudceller, orsakar deras mutation hudcancer. (Det är därför människor ofta får de farligaste formerna av hudcancer på platser där de aldrig utsätts för solen"

Skulle alltså inte förvåna mig om de flesta krämer, "hudvårdsprodukter" och oljor som människor smörjer in sig med bidrar just till den ökade hudcancern vi bland annat ser i Sverige. Jag är också skeptiskt till att spruta in bläck (kemikalier) i kroppen. Jag kommer aldrig att tatuera mig.

I´m just saying.

Har du någon åsikt i frågan?

Jag önskar er läsare härmed ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!

En inblick i mitt liv

En konversation på lönearbetet häromdagen
..
”Har du varit uppe i Sälen under julen?”
- Ja.
”Då har du åkt skidor förstås?”
- Nej.
( Ja, riktigt så här fåordig var jag kanske inte... )
När jag då svarar att jag inte åkt skidor får jag oftast en konstig blick. Då vet folk inte vad dem ska säga. Åker man till fjällen hör det tydligen till att man ska åka skidor, så är det bara, annars är man konstig! Det kan liksom inte finnas något annat att njuta av verkar det som.

Jag förklarar då att jag har skänkt bort mina skidor och att jag är skraj för att skada mitt knä (igen).
Men.. detta finner jag liten eller ingen förståelse för.
”Men du kunde ju ha hyrt skidor”, säger en ingenjör med sitt problemlösningstänk..  (som uppenbarligen inte lyssnat)
Jag försöker förklara att jag inte ens har lust att åka slalom längre. Det är som ett avslutat kapitel. Att jag vill fokusera på annat. Återigen möts jag av oförståelse. Jag känner mig udda.

Och så fortsätter det.. Nästa person jag möter under lunchen frågar ut ungefär samma sak..

Jag konstaterar tyst för mig själv att prylar är viktigt för många fortfarande..


Lite senare på dagen går jag förbi en person som sitter och surfar på Blocket (kollar på någon bil (en vit Audi)). Jag får då frågan:

“Vad har du för bil Per-Gunnar?”  (folk förutsätter att man har bil, annars tillhör man dom “konstiga”)

Jag svarar på frågan, att jag har en enkel Toyota och försöker vara lite social tillbaka, för jag anar att personen vill prata lite bil.
Jag kontrar med: “Har du någon bil?”
Ja, jag har tre stycken, får jag höra. Jag får därpå tre bilmodeller uppräknade, och får även veta att nu funderar han på att byta en av bilarna.

Jag väljer att fokusera (och vara nyfiken) på den enklaste bilmodellen han har.  Och frågar ut lite om den. Jag tänker inte fokusera på den dyraste mest komplicerade bilen (onödiga?). Han verkar lite förvånad att jag inte frågar om den bil med mest status, men pratar glatt vidare och håller med om att de enklare bilarna är mer pålitliga och billigare att äga. Jag ger honom aldrig chansen att börja berätta om den bil han betalar (får lönearbeta) mest för.



På lunchen idag la jag märke till att två personer vid grannbordet satt och svor över sina bilar som det tydligen ständigt var strul med. Båda funderade på att byta, eller rätt sagt. "Nu ska den bort, jag har totalt tröttnat på allt strul med den, den är ju bara två år gammal!", sa den ena.

 ---- slut på pryl inblick ---

Några bilder från Dalarna:

Några av backarna i Lindvallen (Sälen)

Experium med sitt badpalats, bowlingbana och spelhörna ligger kvar. (Lindvallen, bredvid Ski Lodgen)

Sälfjällstorget och Sälenstugan med Kaisers Skidbod

Sälfjällstorgets galleria var helt omgjord! Dom fina flygplanen vara borta och nu säljs i stort sett bara märkeskläder, typ Johan Lindeberg, Peak Performace och Bergans här. Bianchicafets cyklar fanns inte längre etc. Mindre mysigt.

Så här såg Sälfjällstorget galleria ut förra året. Vilken skillnad! Helt klar mer kommersiell nu.

Vackra Västerdalsälven blir vackert upplyst av solen. Strömanade vatten som ej frusit.

Lyckan hos en av personerna att få transformera en Transformersgubbe till en dinosarie efter julklappsutdelning. Ett flyktigt nöje. Kollar samtidigt på Utube på "paddan" för att se hur man ska lyckas med transformeringen.

I andra hörnan spelas det nya dataspelet Pokemon på Nintendo 3ds (om jag fatta rätt).

Inga igenkännade bilder på personerna som julen firades med. De är inte bekväma med att ligga på ute på Internet och de känner inte ens till den här bloggen..

Bokrecension: Permakultur i ett nötskal

I julledigheten har jag läst färdig en bok och tänkte komma med en kort presentation av boken, nämligen:

Permakultur i ett nötskal

av Patrick Whitefield

Ganska intressant bok om hur vi kan leva mer hållbart. Odla på bättre sätt, mm. Det finns en smarthet i permakultur som jag gillar. Det finns ofta bra sätt att lösa olika problem.

Som att designa sitt hus så att det får skugga från solen på sommaren, men samtidigt ger solljus i kalla vintern (när det tappat sina löv). Det finns massor med små smarta tips, och det är ett område jag gärna utforskar mera.
Med tanke på att jag tog mig igenom hela boken (och bara skriver om böcker som jag faktist läst igenom) så inser du förmodligen att jag tyckte den var läsvärd. Inte fantastisk, men läsvärd.

Boken jag pratar om heter alltså: Permakultur i ett nötskal av Patrick Whitefield.

Baksidan, läs själv. Du bör få upp en större bild om du klickar på bilden..

För att få lite känsla följer nedan små bokutdrag från boken  – Permakultur i ett nötskal

//s14 om ordet permakultur //

”Ordet permakultur myntades 1978 av två australier, Bill Mollison och David Holmgren, när de gav ut en bok som hette Permaculture One. Det var en idé som hade fascinerat Bill under många år. Han hade tillbringat en stor del av sitt liv i skot och mark, både som skogsarbetare och som vetenskapsman, och inspirationen //s15 // kom ursprungligen just från skogarna. Han studerade dem, insåg hur de fungerade och sade till sig själv: ”Jag skulle kunna skapa en sådan.”

Under 1960- och 70-talen kom Bill, liksom många andra, till insikt om att större delen av vår nuvarande kultur är på väg in i en återvändsgränd, som kan sluta i katastrof. Därför engagerade han sig i en massa proteströrelser som försökte övertala dem som är satta att styra världen att leda utvecklingen i rätt riktning. Efter ett tag insåg han att detta inte ledde någonstans och han blev övertygad om att verkliga förändringar sker nerifrån och upp, inte uppifrån och ner. Så han slutade protestera, återvände hem och odlade sin trädgård. Och det var där permakultur föddes.

Permakultur handlar mycket om att ta saken i egna händer och om att förändra vår egen livsstil, istället för att kräva att någon annan ska ordna det åt oss. Det innebär inte att politiskt arbete är meningslöst; det finns så mycket som kan beslutas på politisk nivå, både nu och under en överskådlig framtid. Däremot innebär det att vår första reaktion inför ett problem eller en utmaning inte ska vara ”Någonting måste göras!” utan i stället ”Vad kan vi göra åt det?”.

//fortsätter längre ner samma sida, s15 //

”Grundtanken inom permakultur är en vilja at göra vad vi tror är rätt och hellre vara en del av lösningen än en del av problemet; med andra ord ett etiskt förhållningssätt. Detta kan sammanfattas på följande sätt:

Omsorg om Jorden

                                                          Omsorg om människo

                                                                                       Rättvis fördelning

”

//s16 //

”Vi har inte mer rätt att överleva och breda ut oss än någon annan art. Därför måste skyddet av all orörd natur som återstår vare //ja står så// ett av våra viktigaste åtaganden.

”

//s17 //

”Nästan allting i vår nuvarande ekonomi, inte minst vår mat, tillverkas av icke förnyelsebara råvaror. Förnyelsebara tillgångar som används snabbare än de kan återbildas är i praktiken icke förnyelsebara, till exempel timmer och papper med nuvarande konsumtionshastighet.

Detta betyder inte att vi alla måste leva ett liv i fattigdom. Det betyder att Jorden bara kan förbli frisk om vi anpassar vår konsumtion till behoven och inte till begären. Det betyder att vi måste lämna utrymme för andra arter, ge tillräckligt med mat och andra tillgångar till världens fattiga och lämna en ren och frisk planet till framtida generationer. Med andra ord, endast ta vår beskärda del.

Om man frågar människor vad det är som gör livet värt att leva, så svarar de flesta att det inte alls är materiella utan immateriella ting såsom kärlek och vänskap, och för dessa behövs inga begränsningar. Att tillstå att Jorden är begränsad kan hjälpa oss att befria oss ifrån vår eviga besatthet av att skaffa fler saker, och att få mer tid och kraft över för sånt som verkligen betyder något.

Vi måste också begränsa befolkningstillväxten. Vi i det industrialiserade Nord konsumerar mycket mer än folken i det fattiga Syd, i storleksordningen fyrtio gånger så mycket per capita enligt en uppskattning från FN. Den skada vi tillfogar Jorden är proportionellt lika stor. Det är alltså viktigare att vi i Nord begränsar vår befolkningsökning.”

//s18 //

”All konventionell ’utveckling’ i Nord såväl som Syd har som mål att öka människors deltagande i penningekonomin, och ersätter därför lokal produktion för lokala behov med utrikeshandel. Här i Nord kallas detta ekonomisk tillväxt och det avlägsnar oss alltmer från de naturresurser som vi är beroende av för att överleva. Endast genom att återskapa ett förhållande till våra lokala resurser kan vi nå ett hållbart samhälle.”

//s22 //

”Den första är att varje behov bör tillgodoses från flera håll. Vi bör precis som hönsen hämta vår mat från flera håll. För närvarande är det endast fyra växter som utgör världens huvudsakliga föda: ris, vete, majs och potatis.”

//längre ner s22 //

”Den andra principen är att varje växt, djur och byggnad ska ha flera funktioner. De flesta växter eller djur kan ge mer än en produkt i utbyte – om vi har fantasi nog att se till exempel pickande //s23 // och sprättande som en produkt. Genom att välja våra djur och växter med omsorg kan vi få en ännu större variation i fråga om vad de kan ge oss.”

//nu är vi på s23, fortsätter //

”Ett annat sätt att uttrycka det är att vi strävar efter ett flertal produkter, inte bara en, som till exempel de storskaliga äggproducenterna gör.”

//s31 //

”Toalettvattnet kan renas genom att det får passera genom en serie omsorgsfullt utformade vassbäddar. Vass och andra vattenväxter har förmågan att avlägsna organiskt material, sjukdomsframkallade organismer och till och med kemiska föroreningar som tungmetaller. Vassbäddar har konstruerats för att ta hand om utsläpp från både hushåll och industrier.”

//s65 //

”

”Vanligtvis ser man idag på jordbruk som en närningsverksamhet med vinst som målet. Vårt mål är att producera en stor mängd olika grödor, anpassade till lokalsamhällets behov. Det här konceptet är faktiskt mycket närmare ett hållbart sätt att bedriva jordbruk, eftersom ett ekologiskt hållbart system är baserat på diversitet”.

Christina Groth, en av grundarna till en föreningsstödd gård i Tyskland (citat från The Politics of Industrial Agriculture; Tracey Clunies. Rols and Nicholas Hildyard: Earthscan Publications).”

//s73 //

”Permakultur är helt visst en hållbar metod. Men hur kan man med dess hjälp få fram tillräckligt för alla?

Först och främst genom att använda trädgårdsodling i stället för jordbruk. En hektar odlad mark i Kina ger nio gånger så många kalorier som en hektar i USA, och skillnaden är en fråga om skala. Kinesiskt jordbruk liknar mer det vi kallar trädgårdsodling, grundat på mycket små odlingslotter med massor av människor och få maskiner inblandade. Jordbruket i Nordamerika är baserat på mycket stora gårdar med ett maximum av maskiner och kemikalier och så få människor som möjligt. Det amerikanska systemet genererar mycket pengar. (Det mesta går dock till dem som säljer maskinerna och kemikalierna och till livsmedelsförädlarna och inte till jordbrukarna). Men det kinesiska systemet ger mycket mat. Detta beror på att den absolut viktigaste faktorn som påverkar avkastningen är hur mycket mänsklig tillsyn som ges per kvadratmeter.

Detta innebär inte att vi måste börja använda de mycket arbetssamma metoder som ofta förekommer på en gård i länder som Kina. Om man använder permakulturdesign och permakulturmetoden kan man göra trädgårdsarbetet betydligt mindre arbetskrävande, vare sig detta arbete tidigare gjordes med fossila bränslen eller mänskligt svett. Grävningsfria metoder, perenna växter, ’gris- och hönstraktorer’ är några exempel.

Med permakultur kan man även höja avkastningen på olika sätt:
... genom att öka användningen av akvakultur; att odla vattenväxter och hålla fisk som båda överträffar landväxter och –djur i avkastning.
... genom att skörda fler produkter där konventionell odling endast tar ut en – av till exempel ekar kan man få såväl ekollon som virke. Ett sätt är att betrakta föroreningar och biprodukter, som koldioxid och kroppsvärme från till exempel höns, som potentiella produkter. Ett annat är att avsiktligt välja växter och djur som kan ge mer än en produkt. Ett exempel är robinia eller falsk acacia, som förutom att den är mycket dekorativ, kan ge frön till hönsfoder, blommor till bifoder, löv som korna kan äta, virke som är motståndskraftigt mot röta utan att behöva impregneras och bidrag til jordens bördighet genom sin förmåga att binda kväve.”

--- ---- ----

Jag har lite svårt att hitta fler svenska böcker i ämnet, kanske du har något tips?

Tack och hej, leverpastej! :-)

PS. en ekoby verkar hålla på och grundas i permakulturanda (om jag tolkar rätt). Hästakasen

Varför är vissa prylar svåra att rensa?

Vilka prylar har varit svårast att rensa?

• De prylar som kostat en slant. (för att "man" lagt massa tid på att arbeta ihop pengar till prylen)
• De prylar som vi lagt mycken energi (här dyker tid upp igen) på. 

Det kan handla om att läsa på om prylen, läsa åsikter, recensioner, jämföra, åka och titta eller till och med göra prylen själv, eller på något annat sätt lägga tid på prylen. Man upplever att man slösat massa tid helt enkelt.
(Antagligen är det också därför svårt avsluta en relation som man lagt mycken tid på,, det gör ofta”ont”.)

The Endowment Effect
 (Endownment betyder kapital, begåvning, donation enligt Wikipedia, så låt oss kalla den doneringseffekten i brist på bättre vetande). Att när vi inte lyckas sälja har vi ändå ibland svårt att donera bort vissa prylar.

Som jag har förstått handlar "The Endowment Effect" om att man värderar en pryl högre bara för att man ”äger” den. Att ofta värderar vi en sak mer om vi äger den än om vi inte äger den. Egot gillar ju som bekant att äga. Just för att vi ogillar förluster är det alltså svårt att göra sig av med något som vi upplever att vi äger. Om vi inte tror oss äga, har vi ju inget problem med att låta prylen vara.

IKEA-effekten:
Att lägga tid på en pryl låser fast oss ännu mer vid en pryl. Japp! Detta kallas tydligen IKEA-effekten!
Dvs när vi väl släpat hem en pryl, t.ex. en bokhylla från IKEA, och lägger ÄNNU mer tid på att montera ihop den, desto svårare är det att göra sig av med den! Det måste liksom gå ett par år så att vi glömmer bort att vi lagt en dags montering på den där bokhyllan (plus allt slit med att släpa hem alla kartonger med monteringsmaterial)..
Det är alltså enligt teorin lättare att göra sig av med prylar som vi inte lagt tid på. Makes sense, right?
Ett tips är då att undvika att lägga en massa tid på någon pryl, för då kommer vidfästning/fastsättning (”attachment”) med på köpet.

Här en video om dessa effekter: