2017-12-30

Gott slut tillönskas alla läsare och att vi får ett riktigt bra 2018!

Det har varit ganska tyst på bloggen förutom dom inlägg som jag skrivit långt tillbaka och typ kört med automatik. Anledningen är att man har fullt upp med att springa i ekorrhjulet med jobb och allt det vanliga som ska hinnas med. Men tycker ändå det går år rätt håll nu!

Julen firades i alla fall med mycket snö (uppe i Sälen)! Snön gör det ljusare och mysigare på något sätt. Jag fick också bekanta mig med en ny hund Ozzy! Han visade sig vara en mycket trevlig och charmig krabat! Utomhus är det full fart på honom, men inne var han rätt lugn. Inte verkade jag vara allergisk mot honom heller, perfekt.

I övrigt händer det som sagt en del i mitt liv och jag håller på och rensar friskt bland kvarvarande prylar pga av framåtskridande planer.. Ni får mer längre fram..

Här är några bilder från Sälen.

Svårt att få till en bild som inte är suddig. I alla fall när Ozzy ute och går. "Full fart"
Stugan vi bodde i.
Det var rejält med snö kan jag säga. Kan du se vad det är för bilmodell? Svårt va?
Svarten 1 och Svarten 2 (samma  färg och bilmodell) Dessa bilar tar sig fram även i detta snökaos med hjälp av fyrhjulsdrift och V6:or.
Svarten 1 och Svarten 2 (samma  färg och bilmodell) Dessa bilar tar sig fram även i detta snökaos med hjälp av fyrhjulsdrift och V6:or.
Jisses!.. Verkar vara en tuff akupunktur: "Tog akupunktur - Fick lungan punkterad"
Jisses!.. Verkar vara en tuff akupunktur:
"Tog akupunktur - Fick lungan punkterad"
Charmtrollet ställer upp på en bild.
I övrigt spelades Risk och Texas holdem med mina kusinbarn.
Pokern spelade vi med "Monopol" pengar vilket gör det lite extra kul. Att spela med riktiga pengar är föör scary.. :-)
.
Nåväl... Nu önskar jag er alla ett riktigt gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!!

2017-12-28

Dyrkar du en gud omedvetet?

Camparnas egna Platon om penningguden Mammon:

"Man blir ju den man ska vara när man har semester, tycker jag i alla fall. När man jobbar då är man ju bara ett offer." - Campingfilosofen Björn från Fellingsbro 
"Ja det är ju Mammon som styr oss, pengaguden. Den, han kan få oss att göra precis vad som helst." - Campingfilosofen Björn från Fellingsbro 
"Mm man inte ger sig själv det man behöver, då vill man ha det man inte behöver. Och det är också en grej." - Campingfilosofen Björn från Fellingsbro




Att leva ett enklare liv kanske gör att du tar tillbaka lite kontroll?

2017-12-22

Ekoby på G vid Gnesta! Första ekoby där

Läste just om att det finns byggplaner för en Ekoby vid Gnesta! Spännande.


Läs gärna mer här.


Får se vad det blir av detta. Blir intressant att följa projektet.

Ofta har man ju fördomar om sådana här ställen, som kanske inte alls stämmer. Vad det blir för folk som flyttar dit etc. Är det extrema aktivister med massa demostrationskyltar utanför dörren. Är det folk som dömer ut en om man kommer körandes med en bil eller liknande. Om man inte går klädd i en rågsäck etc.

Ja, man har ju en bild av att det kan vara en massa kontroversiella människor som vill åt något extremt  håll och att det med tiden blir svårt att ena en sådan hop av starka viljor..

Jag skulle själv kunna tänka mig att bo i ett område som var smart, optimerat och hållbart (som levde med naturens villkor). Men idag slänger sig ju alla med hypade ord som ekosystem, kretslopp, hållbarhet osv...

2017-12-17

När man tar saken i egna händer

När en viss person har tröttnat på att knapparna vid hissen aldrig lagas så personen gör de själv...(Obs det är inte jag som tar åt mig äran för det, men det skulle kunna vara)

Ett litet I-landsproblem.. Visst är det drygt när någon hissknappt lagt av och man missar hissen för att bara nerknappen fungerar... Den här knappen har säkert varit paj i över ettt år utan att inget gjorts..

Så tillslut tröttnar någon och lagar det själv..

.

 Inte snyggt men det fungerar..Det är bara klenspänning så inge farligt heller..

Så bra som hissknappen fungerar nu har den aldrig gjort.

2017-12-13

De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey

Mer bokutdrag från följande bok...


//s35  //
”Idéerna i ramverket är tidlösa. Det är principer, eller sanningen. Det är därför de fungerar och därför de talar till människor i alla åldrar runt om i världen.”
// Längre ner samma sida, s35 //
”Det finns ingen effektivitet utan disciplin och det finns ingen disciplin utan karaktär.”


//s51 //
”Som kontrast var nästan all litteratur från de omkring första 150 åren i stället inriktad på något som skulle kunna kallas karaktär som grund för framgång – det vill säga hederlighet, ödmjukhet, trofasthet, måttfullhet, mod, rättvisa, tålamod, flit, enkelhet, blygsamhet och den gyllene regeln. Benjamin Franklins självbiografi är ett exempel på den typen av litteratur. Den är i princip berättelsen om en mans arbete med att integrera vissa principer och vanor på djupet av sin karaktär.”

//s61 //
”Men inte alla paradigmskiften är positiva. Som vi har sett har skiftet från inriktning på karaktär till inriktning på image medfört att vi har övergett just de rötter som bidrar till verklig framgång och lycka.”

//s65 //
”Andra exempel innefattar hederlighet och ärlighet. De skapar själva grunden för tillit, vilket är avgörande för samarbete och långsiktig personlig och interpersonell utveckling.”

//s70 Stephen har en kontrovers med sin dotter som inte vill låna ut hennes ägodelar till andra barn //
”Jag kanske hade högre förväntningar på henne, därför att jag själv befann mig på en lägre nivå på min egen skala. Jag kunde eller ville inte vara tålmodig eller förstående så jag förväntade mig att hon skulle lämna ifrån sig sina saker. I ett försök att kompensera för min otillräcklighet hämtade jag styrka från min ställning och auktoritet och tvingade henne att göra som jag ville.
Men att hämta styrka på det viset skapar svaghet. Det skapar svaghet hos den som gör det eftersom det förstärker beroendet av yttre faktorer för att uträtta något. Det skapar svaghet hos den som tvingas ge efter, och hämmar utvecklingen av oberoende resonemang, utveckling och inre disciplin. Och slutligen leder det till en sämre relation. Rädsla ersätter samarbete och båda berörda parter blir mer nyckfulla och defensiva.”

//s70 //
”Min erfarenhet är att det finns bra och dåliga tillfällen att lära ut saker. När relationer är ansträngda och stämningen laddad uppfattas ett försök att lära ut något som dömande och avvisande. Men om man tar upp saken när man är ensam med barnet, när relationen är bra, och då väljer att diskutera det man vill lära ut har det mycket större effekt. Det kan vara så att jag inte var tillräckligt emotionellt mogen för att kunna göra det då.”


2017-12-06

Albert Einsteins teori om lycka

Albert Einsteins teori om lycka


Albert Einstein var på en föreläsningsturné i Japan 1922 när han skrev ett budskap till en lokal kurir. Av skäl som inte är helt klart gav han kuriren ingen dricks utan i stället en kortfattad not som tydligen innehåller Einsteins råd om hur man ska leva ett lyckligt liv.

Albert Einstein skrev:
"Ett lugnt och blygsamt liv ger mer lycka än strävan efter framgång kombinerad med konstant rastlöshet." 

På en auktion såldes sedan denna anteckning tillsammans med en annan handskriven text: "Där det finns en vilja finns det ett sätt".

Pris: 1,56 miljoner dollar (även om det finns uppgifter på 1.3 millioner också)

Vilken tur att vi får ta del av dessa råd gratis. :-)

Orginaltexten är på tyska.
"A calm and modest life brings more happiness than the pursuit of success combined with constant restlessness." - Albert Einstein

“Where there is a will there’s a way,”

2017-11-29

Det enda du tar med dig i graven är ditt namn

Livsråd!

”The only thing that you take to the grave with you is your name, so the reputation how people speak about you is the only thing that’s gonna last.” – heard it on a tv show giving advice

"Det enda du tar med dig i graven är ditt namn, så ryktet och hur människor talar om dig är det enda du lämnar efter dig.” - okänd

Tänkvärt!

2017-11-27

Vad är viktig i ens val av partner?

Vad är viktigt, i detta så viktiga val. Ett val som måste göras omsorgsfullt. För om det involverar barn är det ett långsiktigt tänk. Det rationella går före lustkänslor.

Kvalite - innefattar dygdefullt beteende.
Visdom
Djup
Kan personen vara en bra förälder till dina barn?

1:32:40 ”You need a person of wisdom, depth and real intelligence. Not like surface stuff, right? But real intelligence about knowing what the cost and benefits are of life decisions, right?” – Stefan Molyneux
Danska Katja på Freedomain Radio.
https://www.youtube.com/watch?v=Ykgw21PnPM0



2017-11-25

Dags för lite mer VanLife! (video)


Corey och Emily bor i sin van Basha. En Volkswagen T3 med popuptak. Inredning: Westfalia. Jag har skrivit om dessa sköna personer förr. Nu är dom med i en ny video producerad av Dylan Magaster. Video nedan..

http://levafri.blogspot.se/2017/02/boktips-mitt-ar-som-nomad-vagen-till.html

http://levafri.blogspot.se/2016/06/hunger-efter-djup.html

http://levafri.blogspot.se/2016/06/nar-borjade-manniskor-bli-oansvariga.html

”And it is interesting to see we were born in this time where it was like really materialistic mindset and we kind of going back the opposite way and I don’t know if that is just because what we saw when we were growing up. I think it was that Happiness wasn’t found trough those means and that happiness has nothing to do with material things.” – Corey Smith, whereismyofficenow.com, https://www.youtube.com/watch?v=HhOQlLEesGQ

2017-11-24

Harlan Hubbard citat

Dags för citat igen! Yes!

“From my experience
with leisure i have
learned that too much
of it is not good.
Having not quite as
much as you would like
gives a greater value to
the time you do have,
and it gives a drive and
conciseness to your
productions.” – An excerpt from Payne Hollow
Life on the Fringe of Society, by Harlan Hubbard



"Från min erfarenhet
med fritid jag har
lärt mig att för mycket
av det är inte bra.
Att inte riktigt ha så
mycket som du skulle vilja
ger ett större värde till
den tid du har,
och det ger ett driv och
koncentration till din
produktioner." - Harlan Hubbard

Dan Price inspirerades av den här mannen: Harlan Hubbard. Kanske ni känner till Dan som bor i ett Hobbit hus i marken?

Harlan har bland annat skrivit "Harlan Hubbard and the River: A Visionary Life"

Men även

Payne Hollow: Life on the Fringe of Society

Tyvärr har jag inte läst dem, men är sugen på att få tag på.

2017-11-20

Stephen R. Covey 7 Vanor

Dags för "Dagens fråga":
Lever du efter "Dagens kultur" eller har du sunda principer som vägvisare?

------------- Nedan från en bok av Stephen R. Covey, De 7 Goda Vanorna -----------------  ---------

Personlig stagnation. Människan har fyra dimensioner - kropp, hjärna, hjärta och själ. Överväg skillnaderna och fördelarna med de två angreppssätten:

Kropp:
Dagens kultur: behålla livsstilen, behandla problem med hälsan med operation och medicin.
Princip: förebygga sjukdomar och problem genom att anpassa livsstilen så att den följer etablerade principer för hälsa.

Hjärna:
Dagens kultur: se på tv, bli underhållen.
Princip: läsa brett och djupt, ständig utbildning.

Hjärta:
Dagens kultur: använda relationer med andra för att gynna egna, själviska intressen.
Princip: att lyssna med respekt och att hjälpa andra ger den största glädjen och tillfredsställelsen.

Själ:
Dagens kultur: ge efter för växande sekularisering och cynism.
Princip: inse att källan för våra grundläggande behov av mening och de positiva saker vi strävar efter i livet är principer.

Klamra sig fast vid prylar för att fylla ett tomrum?

Så många människor klamrar sig fast vid saker bara för att fylla ett tomrum. Det är lite ungefär som när människor försöker fly verkligheten genom att använda droger, alkohol eller mat. Som att du försöker fylla ett tomrum som inte kan fyllas med materiella saker eller droger. Du kan inte köpa lycka.

Behåll saker som är meningsfulla, som är viktiga, som är användbara, annars behöver du dem antagligen inte.

Njut av solnedgångar, njut av naturen, promenera, cykla, upplev. Ha meningsfulla relationer, träna, ät hälsosamt, använd din hjärna och fundera om det finns smartare sätt att leva. Reflektera och framförallt tänk.

2017-11-14

Är älska något man gör eller en känsla?

En mycket intressant frågeställning!

Som vanligt är det Stephen R. Covey som får mig att öppna ögonen och reflektera. Dels om kärlek och att älska. Ordet älska som ett verb. Och ett verb är något man gör eller som det går att sätta "att" framför. Så vill jag i alla minnas det.
Det är helt klart skillnad mellan att känna lust för någon och att älska någon. När någon i Hollywood säger att "they fell in love" bara genom att se en person så är det inte sann "love".. Ofta är det lust vi känner när känslorna gör oss nyfikna och vi vill vara med en viss person, när vi känner åtrå, begär eller ett litet pirr av något slag som gör oss attraherade. En slags hypnos där vi tror att vi är "kära" och där vi lätt förbiser "röda flaggor".  Sann kärlek är något djupare, kanske mer kopplat till dygdmässigt beteende. Kärlek och att bli älskad är något man mer förtjänar tror jag. Kan det vara så att allt prat om kärlek, "kär", älska osv ibland tappat sin ursprungliga betydelse .. ?

Läs nedanstående några gånger, det är innehållsrik text med djup.

//s109, De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey //
”I den stora litteraturen i alla framåtskridande samhällen är älska ett verb. Reaktiva människor gör det till en känsla. De styrs av känslor. Hollywood har via filmens värld fått oss att tro att vi inte är ansvariga, utan att vi är utlämnade åt våra känslor. Men filmerna från Hollywood beskriver inte verkligheten. Om våra känslor styr våra handlingar är det därför att vi har frånsagt oss vårt ansvar och gett dem makten att göra det. 
Proaktiva människor förvandlar kärlek till ett verb. Kärlek är en handling: de uppoffringar man gör, när man ger av sig själv, som när en mor sätter ett nyfött barn till världen. Om man vill studera kärlek, ska man studera dem som offrar sig för andra, till och med för människor som kanske kränker dem eller inte älskar dem tillbaka. Är man förälder kan man se på kärleken man känner för sina barn, som man gjort uppoffringar för. Kärlek är ett värde som blir verklighet genom kärleksfulla handlingar. Proaktiva människor kan låta känslorna underordna sig värderingarna. Kärlek som känsla kan återerövras.”

Låt oss höra vad Sigmund Freud har att säga i ämnet

Från ”Vi vantrivs i kulturen” (Das Unglück in der Kultur)(Eng. titel: Civilization and its Discontents)
Av Sigmund Freud

”Språkets vårdslöshet i bruket av ordet ”kärlek” kan rättfärdigas genetiskt. Kärlek kallar man förhållandet mellan en man och en kvinna som på grundval av sina genitala behov har grundat en familj, men kärlek kallar man också de positiva känslorna mellan föräldrar och barn och mellan syskon, fast vi måste beskriva denna relation som målhämmad kärlek, som ömhet. Den målhämmade kärleken var ursprungligen en alltigenom sinnlig kärlek, vilket den fortfarande är i människans omedvetna. Både den alltigenom sinnliga och den målhämmade kärleken sträcker sig ut över familjens gränser och åstadkommer nya bindningar till personer som förut varit främmande.” – Sigmund Freud

2017-11-12

Fars dag kul

Värsta Pappan i Metro. Kul!

Så ska Fars dag firas:


  • Far väcks inte före 12.
  • Kaffe, tårta och MYCKET godis.
  • Fina presenter, inget kraft gjort på dagis!
  • Ingen Sång
  • Far tilltalas med "Ers Höghet" eller "O Allvetare"
  • Buga!
  • Skratta alltid åt fars skämt.
  • Far får ha iPaden hela dagen.
  • Servera far . (ser inte vad det står)..

2017-11-08

Vana 1: Var Proaktiv, språkbruk

Fortsätter inspireras av en bok som jag läste för några år sedan och nu läser om, fast denna gång översatt till svenska. De 7 Goda Vanorna av Stephen R. Covey. Läs den!


Begrunda följande och avgör om du pratar Reaktivt eller Proaktivt.




Reaktiva människors språk fritar dem från allt eget ansvar. De skyller alltid på andra omständigheter, Även kända som "offerkoftor". Som om de inte har någon egen fri vilja..

So what om du haft det tuffare än andra, använd den kraften till något gott istället för att låta dessa omständigheter sänka dig.

2017-11-06

Lite bakgrund kring bilen Toyota Previa

Ett inlägg för bilintresserade! :-) Japp.. försöker verkligen vara breda på den här bloggen.. ;-)

Den här gången handlar det om Franciscos historia..

1990 lanserade Toyota världens första mittmotor MPV (Multi Purpose Vehicle), Toyota Previa. För er som inte är så motorkunniga innebär detta att motorn inte sitter under framhuven utan mer "mitt i bilen".

Namnet Previa härleddes från det italienska ordet "previdenza", vilket innebär försyn eller framsynthet/förutseende.


Bilen är designad av Tokuo Fukuichi och David Doyle (patent registrerat 24 December 1987). Tokuo är nu global chef för systervarumärket Lexus. Ingenjörerna konstruerade alltså en fantastisk bil.

Previas kallas ofta kärleksfullt för "äggvans", "ägg", eller till och med "The Spaceship", på grund av sin form.

Motorn placerades lutande i en 75 graders vinkel. Den är på 132 hkr och cylindervolymen är 2,4-liters (16v med dubbla kamaxlar). bränsletanken ligger under golvet och bakom framaxeln ligger alltså motorn som driver bakhjulen (bakhjulsdrift, det finns även fyrhjuldriftvarianter). Detta gjorde det möjligt Toyotas ingenjörer att optimera viktfördelning, och därmed säkerställa en låg tyngdpunkt samtidigt som vi fick ett plant golvutrymme inuti vilken man kunde montera framsätena. Man sitter relativt högt och har en bra utsikt i Previan.

Fläkt, alternator och bromsoljabehållare placerades under "huven". Motorn drev en axel som skötte fläkt, AC mm (även känt som SADS, Supplementary Accesory Drive System).
.

Källa och bilder:
http://blog.toyota.co.uk/history-of-the-toyota-previa

2017-11-05

Minnen från förr och Djurskolan av R.H Reeves


Minnen från förr.. 
Jag har generellt ett ganska dåligt minne, men ett minne som trummat sig fast är från skoltiden... Tror jag gick i fyran eller något sådant (typ 10 år) och hade tydligen problem med att skriva skrivstil.

Jag hade alltså inga större problem med att skriva vanlig text, men skrivstilen var tydligen inte bra. Så jag och några andra klasskamrater fick gå iväg till en "speciallärare" ibland.

Marianne hette hon och var i 55-60 års åldern. Jag minns henne ganska väl än idag, hon hade stora glasögon, var överviktig, hade stora bröst och stank av parfym och hade en hemsk andedräkt.Dessutom hade hon ett stort förstoringsglas som hängde och dingla, som ett halsband runt hennes hals.

När man satt där och skrev sin skrivstil (antagligen fick vi skriva av någon textbok) så kom hon ofta smygande bakifrån, (då hon ofta gick runt för att titta på våra små "konstverk" till texter). Parfymstanken  luktade lång väg.. (hon doftade verkligen av hemsk illaluktande parfym).

Ofta kom hon som sagt bakifrån, kröp upp nära med sitt förstoringsglas i handen och hon lutade sig nära och man kände ofta hennes bröst lutade mot ens rygg, ibland la hon dem runt ens hals. Hon ville komma nära och hon la ofta sitt huvud nära mitt huvud, och öppnade sin mun, kom med något påpekande och nu fick man verkligen hålla andan för hennes andedräkt luktade värre än hennes parfym..

Hon var snäll och så men minnet har etsat sig fast. Det var verkligen motiverande att bli bättre på den där skrivstilen så man fick gå på de vanliga svenskalektionerna..

--------I övrigt har "skrivstilen" aldrig direkt kommit till användning i det liv jag lever idag... Men jag är tacksam över att lärt mig läsa, skriva, lärt mig engelska och matematik i skolan -------Fast det hade nog gått och göra på betydligt kortare tid... -------

Från Fabeln ”Djurskolan” av R.H. Reeves

”En gång bestämde djuren att de måste göra något för att möta problemen i en ny värld, så de startade en skola. De antog en kursplan med löpning, klättring, simning och flygning. För att göra den enklare att genomföra hade alla djur samma ämnen.

Ankan var skicklig på simning, till och med bättre än sin lärare, och även väldigt duktig på flygning, men han var dålig på löpning. Eftersom han var dålig på att springa fick han stanna kvar efter skolan och dessutom sluta med simning, för att i stället träna på löpning. Det här höll på tills hans simfötter var så illa tilltygade att han inte längre var bland de bästa på att simma. Men att vara genomsnittlig var godtagbart i skolan, så ingen oroade sig för det utom ankan.

Kaninen var bland de bästa på löpning, men fick ett nervöst sammanbrott eftersom han fick lägga så mycket tid på att träna simning.

Ekorren var riktigt bra på att klättra fram till att han fick problem på flyglektionerna när hans lärare tvingade honom att starta från marken och flyga uppåt i stället för från trädtoppen till marken. Han fick dessutom träningsvärk av överansträngning och fick därför låga betyg i både klättring och löpning.

Örnen var något av ett problembarn och krävde hårda bestraffningar. På klätterlektionerna kom han före alla andra till trädets topp, men han insisterade på att ta sig dit på sitt eget sätt.

Vid årets slut kunde en onormal ål som simmade otroligt bra och även kunde springa, klättra och flyga lite högsta betyg och fick hålla avslutningstalet.

Präriehundarna höll sig borta från skolan och ville inte betala den högre skatten eftersom skolledningen inte ville lägga till grävning av gryt i läroplanen. De satte sina unga som lärlingar hos grävlingen och slog sig senare ihop med murmeldjuren och mullvadarna för att starta en framgångsrik privatskola.”

2017-10-27

Vana 2, att börja med slutet i siktet (barnuppfostran)

Dags för lite mer Stephen R. Covey! Yes! Det var ett tag sedan jag skrev ett par inlägg om hans idéer, men ett par inlägg som kan läsas här och här. I alla fall gillar jag hans arbete väldigt mycket och i nedanstående text blir det lite reflektioner kring barnuppfostran. Ja även en del i "Peaceful Parenting" tråden som jag skrivit lite om tidigare. Det är från boken: De 7 Goda Vanorna.
Nedanstående text är från den här boken som jag tycker är jättebra! De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey
Nedanstående text är från den här boken som jag tycker är jättebra! De 7 Goda Vanorna, av Stephen R. Covey

//s132, Stephen R. Covey pratar om ineffektiva präglingar, om att reagera reaktivt vs proaktivt. Här handlar det om barnuppfostran och om att skapa band istället för att styra med skrämseltaktik och auktoritet, om att börja med slutet i siktet.. //


”Vi kan till exempel anta att jag är överdrivet reaktiv när det gäller mina barn. Anta att så fort de gör något som jag tycker är olämpligt drar det ihop sig i magen på mig. Jag blir defensiv och ställer in mig på bråk. Mitt fokus är inte långsiktig utveckling och förståelse utan beteendet på kort sikt. Jag försöker vinna striden, inte kriget.
Jag plockar fram min ammunition – min överlägsna storlek och auktoritet – och så skriker jag eller skrämmer eller hotar eller bestraffar. Och jag vinner. Och så står jag där, segrande, i spillrorna av en förstörd relation medan mina barn låtsas lyda mig. Men inombords är de upproriska och de håller tillbaka känslor som kommer att ta sig värre uttryck längre fram
Men om jag satt på begravningen vi föreställde oss tidigare, och ett av mina barn skulle säga några minnesord, skulle jag vilja att hans liv hade blivit ett bevis på god uppfostran, lärande och bestraffningar med kärlek under många år, snarare än fullt av ärr efter alla sammandrabbningar. Jag skulle vilja att hans hjärta och sinne var fyllda av fina minnen och meningsfulla stunder tillsammans. Jag skulle vilja att han kom ihåg mig som en kärleksfull far som delade både det roliga och svåra i att växa upp. Jag skulle vilja att han kom ihåg när han vände sig till mig med problem och oro. Jag skulle vilja att jag hade lyssnat och älskat och hjälpt honom. Jag skulle vilja att han visste att han visste att jag inte var perfekt men att jag hade försökt så gott jag kunde. Och att det kanske inte fanns någon annan i världen som älskade honom lika mycket som jag.”
---------------- Tänkvärt eller hur? -----------------------

Nej, jag har inte fått någonting för att skriva detta inlägg.. Jag skriver bara som saker jag själv finner intressant.

2017-10-26

Bokutdrag Demian av Hermann Hesse

Fick ett bra tips från K att läsa Hermann Hesse on nu är jag inne på andra boken. Jag skrev tidigare om Narcissisus och Goldmund här.

Demian - Sägs vara något av en självbiografi av Hermann Hesse yngre år. Helt klart värd att läsa. 
Här är baksidan. Låter det intressant?

Den här boken publicerades först under pseudonymen Emil Sinclair, som är personen som berättar denna historia. Men lite senare kröp Hermann till korset och erkände att det var hans bok! Så detta är någon form av självbiografi.
Den handlar i alla fall om Emil Sinclair som är en ung pojke uppvuxen i ett medelklasshem, han beskriver världen som två delad dels hans moraliska hem som beskrivs som en "värld av ljus" eller "illusionsvärlden". Sen den riktiga världen utanför föräldrarnas trygga hem.
Vi får följa Emil möte med den riktiga världen och förvirrad om vad hans liv innebär, söker han ständigt bättre svar, ett ständigt sökande efter vägvisare genom hela novellen. Han känner sig kluven i två personligheter, en anpassad och dels en upprorisk.
Max Demian blir är en barndomsvän efter att han räddat Emil ur knipa och som efter en tid bland annat blir en mentor för Emil...

Det här en en bok som sägs har mycket Carl Jung psykologi i sig. Dels för att Hermann var en sökare och intresserad av psykologi osv, men dels också för att han under 1916-17 genomgick behandling genom psykoanalys med doktor Josef Lang, som var en lärjunge av Carl Jung.

 Det här är en ganska svår bok att sammanfatta så här kommer lite varierade bokutdrag så du kan bilda dig en känsla. Jag tyckte i alla fall boken helt klart var läsvärd.. och därmed intressant! :)


Bokutdrag Demian av Hermann Hesse
//Förord, s8 //
”Insiktsfull kan jag inte kalla mig. Jag har varit en sökare och är det fortfarande, men jag söker inte längre i stjärnorna eller böckerna, jag har börjat lära av blodet som pulserar inom mig. Min historia är inte trevlig, inte ljuv och harmonisk som de påhittade historierna, den smakar oförnuft och förvirring, galenskap och dröm, så som livet gör för alla som inte längre vill bedra sig själva.”

//s32, Andra kapitlet ”Kain” //
”Och ”man” vill alltid det som är bekvämt och ger en själv rätt.” Man fruktade Kains barn, de hade ett ”märke”.
//längre ner samma sida, s32 //
”Modiga och karaktärsfasta människor är alltid mycket skräckinjagande för andra.”

//s48 //
”Demian skulle nämligen ha begärt mer av mig än mina föräldrar gjorde, mycket mer, han skulle med lock och pock, med spott och spe försökt göra mig mer självständig. Ack, detta vet jag ju idag: Inget här i världen bjuder människan mer emot än att gå den väg som leder till henne själv!”

//s58 Herman samtalar med Demian//
”- Men hur förhåller det sig egentligen med den fria viljan? frågade jag. Du säger att man inte har någon fri vilja. Men i nästa andetag säger du att man bara behöver koncentrera sin vilja ordentligt för att nå sitt mål. Det går ju inte ihop! Om jag inte är herre över min vilja, kan jag ju inte heller koncentrera den på det ena eller andra.
Han klappade mig på axeln. Det gjorde han alltid när jag sa något han gillade.
- Bra att du ifrågasätter! sa han med ett skratt. Man ska //s59 // alltid ifrågasätta, man ska alltid tvivla.”

//Om Bach som Herman gillar, s62 Matteuspassionen av Bach //
”Denna musik och hans ”Actus tragicus” framstår ännu idag för mig som kvintessensen av all poesi och konstnärlig uttryckskraft.”

//s64 //
”Det var ingen glädjande insikt, trots att den på sätt och vis bekräftade min egen uppfattning. Den var hård och smakade beskt, eftersom den antydde att jag hade ett eget ansvar, att jag inte längre fick lov att vara barn, att jag måste stå på egna ben.”

//Ett vad kan tyckas vara ett felaktigt påstående, men förstår nog ändå vad han menar, samma sida, s64 //
”Bara de tankar vi verkligen lever ut har något värde.”

//s65 //
”Du har på sin höjd sett en skymt av sanningen.”
//Fortsätter länger ner samma sida, s65 //
”Även den som aldrig gör något förbjudet kan vara en stor skurk. Och vice versa. Egentligen är det bara en fråga om bekvämlighet! Det som är för bekväma av sig för att tänka själva och vara sina egna domare rättar sig efter gällande lagar och förordningar. De gör det lätt för sig.”
//Hermann om vad han inte är kapabel till. S97 //

”Bara en sak var jag inte kapabel till: att rycka loss det livsmål som dolde sig djupt inom mig och ställa upp det framför mig, så som andra gjorde, alla dessa som visste precis att de ville bli professor eller domare, läkare eller konstnär, och som visste hur lång tid det skulle ta och vilka fördelar det hade. Detta var jag inte kapabel till. Kanske skulle jag också bli något sådant i framtiden, men hur skulle jag kunna veta det? Kanske skulle jag få söka och söka i åratal och ändå inte bli något, ändå aldrig nå ett mål. Eller kanske skulle jag faktiskt nå ett mål, men ett dåligt, ett farligt, ett skrämmande mål.”

//s99 //
”När en människa finner något som hon är i stort behov av, är det inte slumpen som visar henne vägen, utan hon själv, det är hennes egen längtan och ett inre tvång som leder henne rätt.”

//Herman samtalar med Pistorius. s107 //
Pistorius:
”Ni anser väl inte att alla tvåbenta varelser som springer omkring därnere på gatan är människor, enbart därför att de står upprätt och är havande med sina ungar i nio månader? Ni ser ju hur många av dem som är fiskar eller får, maskar eller blodiglar, hur många som är myror eller bin! Visst finns möjligheten att bli människa hos var och en av dem, men det är först när de anar den, först när de börjar bli medvetna om den, som de verkligen gör denna möjlighet till sin.”

//s134 Emil Sinclair är ute och går i staden //
“Sent en kväll när höstvinden ven strosade jag genom staden och hörde hur studentföreningarna sjöng på krogarna. I moln av tobaksrök trängde sången i mäktiga vågor ut genom de öppna fönstren, högljudd och stram, men också andefattig och livlöst enformig.
Jag stod i ett gathörn och lyssnade; från två krogar ljöd de unga männens rutinmässiga uppsluppenhet genom natten. Överallt gemenskap, överallt sällskapsliv, överallt denna lust att fly från det egna ödet till värmen och tryggheten i flocken!
Bakom mig gick två män långsamt förbi. Jag hörde brottstycken av deras samtal.
Är det inte precis som ungkarlshuset i en *pip*by? sa den ene. Allting stämmer ju, till och med tatueringar är fortfarande på modet. Detta är det unga Europa, förstår ni.
Rösten tycktes mig märkligt uppfordrande - och bekant.
Jag följde efter de båda längs den mörka gatan. Den ene var japan, liten och elegant; när han passerade under en gatlykta såga jag hans gula, leende lysa upp.
Så talade den andre igen.
Nåja, det är väl inte bättre hos er i Japan. Människor som inte går i flock är sällsynta överallt. Men det finns en och annan även här.
Vartenda ord fyllde mig med skräckblandad glädje. Jag kände den som talade. Det var Demian.”

//s136  Demian talar//
“Han talade om vad som kännetecknade tidsandan i Europa. Överallt, sa han, härskade kollektivismen och flockmentalitet, ingenstans frihet och kärlek. All denna gemenskap - från studentkårerna och sångföreningarna till nationalstaterna - var tvångsmässig, det var en gemenskap byggd på ångest, rädsla och oro, och den var så rutten inuti att den när som helst kunde falla sönder.
Gemenskap, sa Demian, är något fint. Men det vi nu ser frodas omkring oss är ingen gemenskap. En ny, verklig gemenskap kommer att spira ur individernas förståelse för varandra och kommer för en tid att omdana världen. Den gemenskap som existerar idag är bara flockbeteende. Människor fruktar varandra och flyr därför till varandra - herrarna för sig, arbetarna för sig, de lärda för sig. Och varför är de rädda? Rädsla känner man bara när man är i konflikt med sig själv. Det är rädda eftersom de aldrig accepterat sig själva. En gemenskap bestående av människor som räds det okända inom sig!”

//s138 //
”Jag erinrade mig hur vissa tjänstemän i min hemstad, gamla ärevördiga herrar, klamrade sig fast vid minnena från sina genomfestande universitetsterminer som vid minnen från ett lycksaligt paradis, ja, hur de gjorde sina studentårs svunna ”frihet” till föremål för en kult av det slag som annars bara diktare och andra romantiker ägnar sin barndom. Överallt var det likadant! Överallt sökte folk ”friheten” och ”lyckan” någonstans i det förflutna, av rädsla för att bli påminda om sitt eget ansvar och sitt eget vägval. Man levde i sus och dus några år, men sedan fogade man sig och blev en myndig herre i statens tjänst. Ja, det var sannerligen en rutten värld vi levde i, och ändå var denna studentidioti mindre idiotisk och mindre farlig än hundratals andra saker.
Men när jag slutligen kom fram till mitt hus utanför staden och gick till sängs, var alla dessa tankar som bortblåsta och jag uppfylldes helt av det stora löfte som den gångna dagen gett mig. Så snart jag ville, kanske redan i morgon, skulle jag få //s139 // träffa Demians mor. Studenterna fick rumla och tatuera ansikten bäst de ville, världen fick vara rutten och på väg mot undergången – vad angick det mig! Jag såg bara fram emot att få möta mitt öde i ny gestalt.”

//s143 Emil Sinclair samtalar med Demians mor Eva //
”Hon nickade och såg på mig med genomträngande blick.
- Ja, man måste hitta sin dröm, då blir vägen lätt. Men ingen dröm varar i evighet, det kommer ständigt nya, och man får inte klamra sig fast vid någon av dem.”

//s145 //
”Därute fanns ”verkligheten”, därute fanns gator och byggnader, människor och olika inrättningar, bibliotek och skolsalar – men härinne fanns kärleken och själen, här hölls sagan och drömmen levande. Och ändå levde vi inte alls isolerade från världen; i våra tankar och samtal rörde vi oss ofta mitt i den, men på ett annat plan, vi var inte skilda från flertalet människor genom några gränser utan bara genom ett annat sätt att se. Vår uppgift var att utgöra en ö i världens hav, kanske en förebild, åtminstone en antydan om andra möjligheter i livet. Jag hade länge varit ensam, men här lärde jag mig att gemenskap är möjlig även mellan människor som upplevt fullständig ensamhet. Aldrig mer längtade jag till tillbaka till de lyckligas bjudningar, till de gladas fester, aldrig mer kände jag avund eller hemlängtan när jag såg andra delta i umgängeslivet. Och sakta men säkert blev jag invigd i den hemlighet som delades av dem som bar ”tecknet”.
Vi som hade detta tecken betraktades nog med rätta av den övriga världen som besynnerliga, ja som förryckta och farliga. Vi var människor som hade vaknat, eller höll på att vakna, och vi eftersträvade ett allt mer fullkomligt uppvaknande, medan de andra i sin strävan efter lycka så mycket som möjligt försökte anpassa sina åsikter, sina ideal, sina normer, sitt liv och sina glädjeämnen till den egna flockens krav.”

//s148 //
”När omvälvningarna på jordens yta tvingade vattendjuren upp på land och landdjuren ner i vattnet, var det de individer som villigt fogade sig i sitt öde som också lyckades bemästra det nya och oerhörda och kunde rädda sin art genom fortlöpande anpassning.”

//s149 Om Emils begär efter Eva//
”Tidvis kände jag mig otillfredsställd och ansattes av begär.
Jag trodde att jag inte längre skulle stå ut med att se henne bredvid mig utan att få sluta henne i min famn. Även detta märkte hon genast. När jag en gång uteblev i flera dagar och sedan återkom alldeles uppriven, tog hon mig avsides och sa:
- Ni borde inte hänge er åt önskningar som inte tror på. Jag vet vad ni önskar er. Ni måste antingen ge upp sådana önskningar eller helhjärtat tro på dem. Om ni en gång förmår be på ett sådant sätt att ni själv bli övertygad om att era önskningar ska uppfyllas, då kommer de också att uppfyllas. Men ni önskar er något som ni i nästa ögonblick ångrar, och därför är ni hela tiden rädd. Allt det där måste ni övervinna.”

//Boken är färdig, detta är någon slags sammanställning som finns i slutet av boken , s173 om boken Stäppvargen//
”Han känner sig kluven i två personer, en anpassad och en upprorisk, och nu vill den upproriska sidan av honom ta över.”

//Längre ner samma sida, s173 //
”Så råkar han få en liten trycksak i sin hand som verkar vara riktad direkt till honom, ”Traktat om Stäppvargen”, som i högtidlig stil förklarar hur hans liv hänger ihop och poängterar att han inte är kluven i två identiteter utan att han har tusentals personligheter inom sig, att det gäller att acceptera tillvarons samtliga krafter och upptäcka att själen är gränslös.”

Smartare möbler..

Normalt är jag lite skeptisk till möbler som går att vika ihop och ändra form etc, för ofta känns dom i praktiken inte särskilt stabila, men i den här videon finns lite trevliga funktioner för oss som gillar funktionella möbler. Gillade speciellt stolen som kan bli en stege/trappa.

2017-10-25

Sista stycket frihet i ditt liv


"Att segla eller leva på en båt, leva på oceanen är den sista friheten du har i ditt liv. Med hänsyn till att det inte finns något land i sikte och inga fler regler än dina egna regler och naturligtvis moder naturs regler. Det spelar ingen roll. Det finns ingen hastighetsgräns, det finns ingen som kontrollerar dig, ingen som säger vad du ska göra. Du måste göra saker rätt, det är verkligen farligt där ute om du gör saker som är felaktiga, men ingen säger vad för saker du ska göra. 
Det är frihet, du kan gå i vilken riktning du vill. Om du säger "Jag vill gå österut" går du österut. Väst, norr, söder, det spelar ingen roll. Du gör vad du vill. Det är sista stycket av frihet. Du försvinner bara bortom horisonten och ingen bryr sig om det." - Christian på båten SY-Zero
Ovanstående är en lätt omskrivning översatt till svenska från nedan

”Sailing or living on a boat, living on the ocean is the last piece of freedom you have in our life’s. Regard there’s no land in sight, and no more rules except your own rules and of course the rules of mother nature. It doesn’t matter. There´s no speed limit, there’s no controlling you, there´s nobody telling you to do things. You have to do things right, it’s really dangerous outside there if you do things wrong, but nobody tells you anything. It’s freedom, you can go in any direction. If you say “I wanna go east” you go east. West, north south, it doesn’t matter. You do what you want. Last piece of freedom. You just disappear beyond the horizon and nobody cares about it.” - Christian på båten SY - Zero
https://www.youtube.com/watch?v=LZj53gp3b1w
Living & Traveling Full Time On A Sailboat ~ An Inspirational Interview

2017-10-23

Båtliv och Youtubekanaler

Så jag antar att om ni läser den här bloggen kanske ni suktar efter ett lite mer fritt liv. Och jag har väl i ärlighetens namn inte givet så mycket sånt här.. Jag är själv fortfarande fast i hamsterhjulet..I alla fall så tänkte jag att jag skulle delge er två Youtubekanaler som handlar om att leva på en båt.

Den kanal som jag tycker har bäst storytelling är Sailing Into Freedom. Peter, kaptenen seglar med sin besättning på en rätt stor katamaran och han tar sig i princip bara an kvinnligt "Crew". (antar det är via crew som han tjänar pengar de mesta pengarna) Han försöker göra avsnitten intressanta och är rätt rolig. Han försöker leva enkelt och med naturen. Han har bland annat slängt ut kylen från båten. I dom här avsnitten får man följa varje "crew" och lära känna dom lite. Generellt verkar det vara sköna personer, såsom naturnära seglingspersoner ofta är.

Man får helt klart en känsla av hur det är att leva på en båt. Bästa och roligaste avsnitten tycker jag är med det italienska tjejerna Fedra Paccioso och Stefania Conte.

Spola fram till slutet ca 4:40:

Food challenge

Fedra tränar på bakåtvolt..



De här yngre paret lever med sin charmiga hund Jetty på sin 34 foot Trawler. Och Sierra ser alltid så glad och positiv ut. De lever lite så som jag själv skulle vilja leva.
Tula's Endless Summer

Båten dom bor på:

Deras story:


Har du något tips på bra båtkanaler som är intressanta? Kommentera gärna! :-)

2017-10-20

Microhus område med färgglada vagnar

Länge sen det var något om Microhus / Tiny Houses. Hittade den här lilla trevliga bilden. Visst ser det trevligt ut?

2017-10-19

Är köket nerskitat av din unge, såhär löser du det..

Svårt att få ditt barn att städa upp efter sig, utan att behöva argumentera? Värt att testa att byta lösen på ditt Wifi :-)


2017-10-17

Tvingas betala för propagandakanalerna ändå.. "Public Service"

Indoktrineringsmaffian är igång igen..

I morse fick jag höra av arbetskamraterna att nu skulle vi som inte har TV eller ens vill se på eländet ändå tvingas betala för ”Public Service” (som är ett tjusigt ord och en omskrivning av ”Propaganda kanaler blandat med lite lättsam underhållning”)
Kanske det börjar bli allt fler som inte vill se på TV längre? Som inser att det är förtäckt propaganda. Kan det vara därför? Folk börjar få nog?

Minskar inkomsterna från TV-licensen så tydligt? Att man måste göra det obligatoriskt för alla?

Tydligen skulle det bli en avgift eller skatt istället, eller stöld, (same thing different names).

Så det är väl ett fint samhälle vi bor i där man tvingar de produktiva betala för indoktrinering av massorna?

Tydligen hade alla partier tyckt att detta var en bra lösning. Inte förvånande.. För hur skulle dom annars kunna föra ut sin hjärntvätt (något tillspetsat men ändå) om de inte har propagandakanalerna hos SVT?

Det är klart, dom är väl oroliga att ingen kommer till deras pressträffar och inte för ut deras budskap?


Tillreda kålrot, så här gör man :)

Mattips igen! (som ni längtat förstår jag)


Nu verkar kålroten va billig ute i affärerna (kostar typ 5 kr/kilo) så varför inte pröva tänker jag..

Japp dags att tillreda kålrot för första gången!! Yes! Sååå peppad!! Sååååå roooooliiiigt!

Neh inte riktigt, men lite spännande i alla fall.. :-)

Det var inte helt självklart för undertecknad hur kålroten skulle beredas och tillredas men så här blev det! Och det blev rätt gott.

Kålrot är tydligen en rotfrukt och är alltså en korsning mellan kål och majrova. Förövrigt heter Kålrot "Swede" på engelska och det sägs att det finns många skämt om hur kålroten visar hur en svensk ser ut.
Att svensken har purpurfärgad hud och gult kött :-)

Näring
Kålroten innehåller ett brett utbud av vitaminer och näringsämnen. särskilt högt med vitamin A och C-vitamin och är en bra källa till kalium, kalcium och fiber. Dessutom är den väldigt kalorisnål.Tydligen så om man kokar den så har den bara 11 kalorier per 100 gram; kort och gott verkar det vara är en väldigt hälsosam grönsak.

Skär först bort ändbitarna, kasta dem.
Skala kålroten med en vanlig potatisskalare, plocka bort "fulheter" så det blir som små kratrar..

Skär sedan som i skivor och hacka sen kålroten i lämplig storlek. Ju mindre bitar desto korta tid behöver du koka.
Koka sedan upp vatten och släng i bitarna du just hackat. Låt koka en sisådär 15 minuter. Släng i lite salt om du vill, men behövs inte.
Klart att serveras, helt ok, och antagligen rätt nyttigt eftersom det har "kål" i sitt namn.. I duh no
.

2017-10-16

Ljusvandring på Skansen!

För någon vecka sedan fick undertecknad vara med om en s.k. ”ljusvandring” på Skansen. Det var väldigt intressant och kan varmt rekommenderas! Visningen tog sitt avstamp i tiden före den industriella revolutionen. Vi började i ett brunt hus som en gång legat i Dalarna men nu flyttats till Skansen, från typ första hälften på 1800-talet.

Ljusvandringen tog sin början strax efter att solen gått ner. Verkar förövrigt aldrig få nog av vackra solnedgångar..
Här är vi i första huset, 1800-talshus från Dalarna och vi har samlats i "vardagsrummet" för att hålla åtminstone ett rum varmt i det ganska stora huset. Fotot blev nästan som en tavla! :)
Kontrasten mellan tiden innan den industriella revolutionen och dagens digitala och 24/7-samhälle blev väldigt påtaglig när vi fick uppleva det personligen.
Första huset var gjort med timmerstockar och saknade alltså ”modern” isolering så vi fick känna på känna på hur det kunde se ut innan elektriciteten kom. Människor
eldade då med ljus av talg som man tydligen fick från slaktade djur (djurfett), men det var mycket dyrt så det gjordes de bara vid speciella tillfällen och veken var inte som på dagens stearinljus utan fick liksom klippas av för att matcha ”stearinet”.

Under den mörka och kalla årstiden trängde man främst ihop sig runt eldstaden och fick ”belysning” från den. Så vi satt där i mörkret som man gjorde förr och fick lyssna på historier om hur det kunde vara förr. Elden var ett bekymmer att tända med eldstål fick vi veta.
Talgljuset försvann senare allt mer när fotogenlampan gjorde sitt intrång någon gång på 1860-talet.

Så värmen och ljuset var dyrbart och något man sparade på. Även om man ägde skog så var det ju mycket jobb att skaffa ved. För att spara på bränsle värmdes bara avgränsade delar av husen upp, och där fick alla samlas. I nästa hus som hade hört till boktryckeriets ägares dotter fick vi fick lära oss om övergången från öppna eldstäder till stängda, där kakelugnen gjorde sig gällande som med hjälp av rökgångar kunde få ut mer värme av elden i hemmen.

I det sista huset som var inne i var från 30-talet hade elektricitet gjort sitt intrång! Likspänning på den tiden och här var det betydligt ljusare. Vi fick vi också veta att man målade elementen i silverfärg och var noga med att de syntes. De var också större än dagens element. Varför gjorde man nu det?
- Jo, för man var så stolt över att ha råd med denna lyx. Det belyser verkligen hur synen på värme i husen var då. Idag gömmer vi ju bort elementen om vi kan.

Idag är uppvärmda rum ofta en självklarhet som de flesta inte ens reflekterar över (eller för den del kanske inte ens har en aning om hur det fungerar). Vi är i alla fall väldigt bortskämda och det vore inte så kul att bo utan den värme vi är vana vid.. (vintertid). Ja, Skansen är i alla fall lite av ett historiskt ställe och har mer än djur att bjuda på!

Andra huset: Sen fortsatte vi till dottern till ägaren av boktryckeriet. Här var det bra ställt och man hade råd med fler ljus. Det var senare hälften av 1800-talet om jag minns rätt.
Här fanns minsann böcker att läsa. Fint värre. Fina tapeter, soffa osv. Till och med spegel och en fotogenlampa.
3:dje huset. Nu var vi i ett hus från 1930-talet. Här hade elektriciteten kommit, likspänning. Tjusig toalett med våg och handfat. 
I anknytning till huset låg en Konsumbutik som vi fick titta in i. Det här var vad som folk efterfrågade.
Verktyg, kaminer och annat bra att ha, klädhängare, tving, hammare mm. Människans finurliga prylar.
Till vänster ett äldre element som man var stolt över att ha (lyxigt). En handjagare till gräsklippare och några spadar.


2017-10-14

Jean-Claude Juncker vill inte ha fler stater i EU..


Jean-Claude Juncker vill inte ha fler stater. Människorna i Bryssel tycker att det blir svårare att försöka kontrollera, domdera och styra allt då..  Låt Katalonien få som dom vill, sluta tro att ni vet bättre vad folk behöver. Var inte högmod en synd?

Från artikeln :
“If we allow Catalonia – and it is not our business – to separate, others will do the same,” he said in a speech at Luxembourg University. “I do not want that. I wouldn’t like a European Union in 15 years that consists of some 98 states,”

Om människor inte vill tillhöra en stat som de ser bara utnyttjar dem varför ska de då inte få bilda egna områden med bättre villkor?

Det verkar som att allt fler börja tröttna på att vara förtryckta och utnyttjade av småpåvar.
Screenshot from: https://elpais.com/elpais/2017/10/13/inenglish/1507907261_402876.html?id_externo_rsoc=FB_CC

2017-10-13

Fredagskul! Katt trycker oavsiktligt på turbo knappen


Dags för lite kul igen, det är ju fredag! Kort video med katt och hund.

Katten går tillbaka för att be om ursäkt till hunden eftersom den ser att den fick ett mentalt sammanbrott.


Tack till Larry Harwell för videon. Mkt kul!

Den här är rätt söt också!



Polishund blir avbruten i sin lunch..

Mer hundkul!

Mer kul från Crusoe!
Stålmannen och Batman



Jason är tillbaka..

Maximizers vs Satisficers: Vem gör bättre beslut

Tillräckligt bra (satisficers) tänket vs. maximeringstänket (sikta mot stjärnorna). Något som känns igen? En maximerare blir aldrig nöjd. Tydligen ska det finnas studier som visar en ”satisficer” är gladare än en ”maximizer”. Mindre risk att bli deprimerad för en ”satificer”. En följd av för mycket val är det givit folk aspirerande förväntningar som är totalt obehövliga och i någon mån i sig själv blir en form av lidande. Så även när vi gör bra ifrån oss känns det som att det inte är tillräckligt (allstå för en maximizer).

Ett annat problem med vår kognitiva förmåga är att vi ofta väljer på bas av vad som är enklast att utvärdera, snarare än det som är mest viktigt att utvärdera.
Ungefär som att vi väljer en romantisk partner baserat på utseende vilket är enkelt att utvärdera istället för att utvärdera efter snällhet, intelligens, integritet, sinne för humor, empati då dessa är svårare att utvärdera. Slutresultatet är ofta att vi hamnar med en ganska dålig partner.


Liknande process gäller ofta även för investingerinsbeslut, speciellt om du inte blivit speciellt medveten om vår bristfälliga kognitivitet.

Vem är du? Maximizer eller Satisficer?

2017-10-10

Bokutdrag: Goldmund och Narziss av Hermann Hesse

Dags att göra en liten recension av boken "Narziss och Goldmund" (Narcissus and Goldmund). Ja fråga mig inte varför man måste översätta om namnet Narcissus till Narziss....

Nåväl det här är en bok med mycket livsfilosofiska tankar och djup. Huvudtemat i den här boken är vandrarens kamp för att hitta sig själv. Förgängligeheten jämtemot att skapa något. I stort kan den sägas kontrastera artisten/konstnären med den religiösa (tänkaren).

Hermann Hesse vann förövrigt Nobelpriset i litteratur 1946 och läser man boken kan förstå varför. Den är textmässigt vacker men samtidigt inte bara massa tjusiga ord i beskrivningar och ordlek (som någon annan bok jag läste av en författare som vann Nobelpriset). Den här boken uppskattar alltså undertecknad! :)

Hermann Hesse och boken Narziss och Goldmund
Hermann Hesse och boken Narziss och Goldmund
Baksidan av Narcissus och Goldmund.
Baksidan av Narcissus och Goldmund.


Boken handlar främst om Goldmund, en vandrare, en vagabond som har en konstnärssjäl. En hedning. En ständig närhet till döden hade sedan länge gripit tag i Goldmund. Han gillar barnsligheten i vagantlivet och att vara konstnär gör hans liv rikt och svårt. Drivkraften till vandringar och nya upplevelser är ofta lockelsen till det andra könet. Vi får delvis veta skillnaden mellan begär och kärlek.
Vi får följa Goldmund i hans känsloliv för att känna sig levande, hans lust till kvinnor och rastlöshet. Det handlar bland annat om den tysta och skrämmande årstidernas flykt.. Längtan efter strövtåg och långa skogspromenader och allt som möts på denna väg. Goldmund är på jakt efter frihet men även stundtals finner han ro till det konstruktiva, i det här fallet konst (måla eller skulptera).

En motpol till Goldmund är Narcissus en tänkare som tror på vetenskapen och söker olikheter. En person som studerar bland annat språk och logik. Narcissus går i kloster och är religiös, han är av en annan natur än Narcissus men de finner mycket i varandra som de gillar.

Sammanfattningsvis: Jag tycker det var både en spännande och intressant novell med tillskott av ett filosofiskt djup där vi alla troligen kan känna igen oss. Frågan vi kan ställa oss själva blir huruvida vi består av en konstnärs-eller tänkarsjäl? Eller en kombination därav..

Nedan följer några väl utvalda delar ur boken så du får en känsla:

//s36 , Om Goldmund //
”I sitt hjärtas innersta älskade han inte studierna, inte grammatik och logik fastän också de hade sin skönhet, utan mer tyckte han om liturgins bild- och tonvärld.”
//s38, Goldmund och Narziss samtalar //
”Här gjorde Goldmund ett inpass: ”Alltid talar du om olikheterna, jag har så småningom märkt att detta är din mest utmärkande egenskap. Om du talar om den stora skillnad som till exempel finns mellan dig och mig, då tycks det mig som om skillnaden inte ligger i något annat än i din märkvärdiga lust att finna olikheter!”
  Narziss: ”Ja visst, du träffar härmed huvudet på spiken. I själva verket är det så här: för dig är olikheterna inte särskilt viktiga, men mig förefaller det att vara det enda viktiga. Jag är till min natur boklärd, mitt kall är vetenskapen. Och vetenskapen är, för att citera dina ord, alls ingenting annat än ’lust att finna olikheter’. Man skulle allt inte kunna beteckna dess rätta väsen bättre. För oss vetenskapsmän är ingenting viktigt annat än fastställandet av olikheter, vetenskap är konsten att särskilja. Att till exempel hos varje människa söka finna de särdrag som skiljer henne //s39 // från de andra, betyder att lära känna henne.”
//s41, Narziss förklarar för Goldmund vad det innebär att vara ’vaken’
””Ser du”, sade han, ”det finns bara en enda punkt där jag är dig överlägsen; jag är vaken medan du bara är halvvaken och ibland totalt sover. Vaken kallar jag den som med förstånd och medvetande känner sig själv, sina innersta oförnuftiga krafter, drifter och svagheter och vet att räkna med dem.  Att du lär dig det, det är den mening som ditt möte med mig kan ha för dig. Hos dig, Goldmund, är ande och natur, medvetande och drömvärld mycket vitt skilda från varandra. Du har glömt din barndom, ur din själs gömslen söker den vinna dig. Den kommer att låta dig lida ända tills du hörsammar den. – Nog om det! I vaket tillstånd, som sagt, är jag starkare än du, där är jag överlägsen dig och kan därför vara dig till nytta. I allt annat, käre vän, är ju du överlägsen mig – så mycket mer kommer du att var det så snart du har funnit dig själv.””
//s98 Goldmund har med häst följt efter Lydia, riddardottern (som han håller kär) //
”Goldmund hade redan länge ångrat de ord som han sagt till henne innan han hämtade ner henne från hästen. Vad det hade varit dumt! Ord var i kärlek överflödiga, han hade bort tiga i stället.
Han sade ingenting mer. Han böjde knä bredvid henne, och då hon såg honom, så vacker och så olycklig, smittade honom hennes lidande. Han kände själv att hon hade något att beklaga sig över. Men trots allt vad hon hade sagt såg han i hennes ögon ändå kärlek, också smärtan i hennes ryckande läppar var kärlek. Han trodde hennes ögon mer än hennes ord.”
//s107 Goldmund känner skillnaden mellan Begär och Kärlek//
”Just i denna starka lockelse som de båda systrarna hade för hans sinnen kände han ofta med förvåning igen skillnaden mellan begär och kärlek. I början hade han sett på båda systrarna med samma ögon, hade begär till båda, men funnit Julie vackrare och mer värd att förföra; han hade utan åtskillnad friat till båda och alltid behållit båda i sikte. Och nu hade Lydia fått denna makt över honom! Nu älskade han henne så högt att han till och med på grund av sin kärlek avstod från att få äga henne helt. Hennes själ hade han lärt känna och fått mycket kär. Med hennes barnslighet, hennes känslighet och hennes böjelse för melankoli tyckte han att hon liknande honom själv. Ofta var han djupt förvånad och hänryckt över detta, hur mycket hennes själ motsvarade hennes kropp. Hon kunde göra något, säga något, yttra en önskan eller en dom, och hennes ord och hennes själs hållning var fullkomligt präglade efter samma form som hennes ögon och fingrar.”
//s173 //
”En vagabond kan vara ömsint eller rå, konstfärdig eller drumlig, tapper eller rädd, men allti är han i sitt hjärta ett barn, alltid leds hans liv av få enkla drifter och behov. Han kan vara klok eller dum; han kan innerst inne känna till hur bräckligt och förgängligt allt liv är och hur fattigt och ängsligt allt levande bär sin gnutta varmt blod genom världsrymdens is, eller också kan han enbart enfaldigt och glupskt följa sin arma mages befallning – men alltid är han motståndare och dödsfiende till den ägande och bofaste, som hatar, föraktar och fruktar honom, ty han vill inte påminnas om allt detta: inte om allt varandes flyktighet, om det ständiga vissnandet av allt liv, om den obevekliga isiga döden som runt omkring oss fyller världsalltet.”
//s221 //
”Antingen levde man, lät sina sinnen leka, drack sig mätt vid den gamla Eva-moderns bröst – då fanns det visserligen mången stark lustkälla, men inget skydd mot förgängligheten. Man var då som en svamp i skogen, som den ena dagen prålar i vackra färger, den andra har ruttnat ner. Eller också satte man sig till motvärn, man stängde in sig i en verkstad och sökte bygga ett minne åt det flyktiga livet – då man avstå från livet, då var man ännu bara ett verktyg, då var man visserligen i det evigas tjänst, men man torkade samtidigt in och förlorade friheten, livets överflöd och lust. Så hade det ju gått mäster Niklaus.
Ack, hela detta liv skulle få en mening, om bara båda delarna gick att erövra, om det inte vore kluvet genom detta torra antingen-eller! Skapa, utan att betala för det med priset av sitt liv! Leva, utan att avstå från skapandets adel! Var då inte det möjligt?
Kanske fanns det människor, för vilka det var möjligt. Kanske fanns det äkta män och familjefäder, för vilka sinneslusten inte gick förlorad genom troheten? Kanske fanns det bofasta, vilka inte förtorkade i brist på frihet och fara? Kanske. Han hade ändå inte sett någon.
Det tycktes honom som om varje tillvaro berodde på tvåfald, på motsatser; man var antingen kvinna eller man, antingen landstrykare eller kälkborgare, antingen förståndig eller känslosam, ingenstans kunde man uppleva in- och utandning, manligt och kvinnligt, frihet och ordning, drift och ande samtidigt, alltid måsta man betala det ena med förlust av det andra, och alltid var det ena lika viktigt och begärligt som det andra!”
//s241 Övervinnandet av förgängligheten//
””Det var övervinnandet av förgängligheten. Jag såg att ur människornas narrspel och dödsdans hade något blivit kvar som överlevde dem: konstverken. Också de förgås ju någon gång, de brinner upp eller fördärvas eller blir krossade igen. Men i alla fall överlever de månget människoliv och bildar bortom ögonblicket och nuet ett stilla rike av bilder och helgedomar. Att medverka till detta tycks mig gott och tröstrikt, ty det är nästan som att föreviga det förgängliga.””
//s249 samtal mellan Narziss och Goldmund//
”Just där bilderna upphör, börjar filosofen. Det var ju det, som vi som ynglingar så ofta tvistade om; för dig bestod världen av bilder, för mig av begrepp. Jag sade dig alltid att du var oduglig som tänkare, och sade dig också att detta inte var någon brist, eftersom du i stället är en härskare i bildernas värld. Hade du, i stället för att den gången ränna ut i världen, blivit tänkare, så hade du kunnat ställa till olycka. Du hade nämligen blivit mystiker. Mystikerna är, kort och något grovs sagt, de tänkare som inte kan komma loss från sina föreställningar, alltså överhuvudtaget inte några tänkare alls. Det är hemliga konstnärer: poeter utan verser, målare utan pensel, musiker utan toner. Det finns högt begåvade och ädla andar ibland dem, men de är alla utan undantag olyckliga människor. En sådan hade du också kunnat bli. I stället har du, Gud vare tack och lov, blivit konstnär och har blivit hemma i bildvärlden, där du kan vara skapare och herre i stället för att som tänkare fastna i det otillräckliga.””
// Narziss fortsätter lite längre ner samma sida, s249 //
”Tänkaren försöker känna igen världens väsen genom logiken och framställa det logiskt. Han vet att vårt förstånd och dess verktyg, logiken, är ofullkomliga instrument – liksom en klok konstnär rätt väl vet, att hans pensel eller mejsel aldrig fullkomligt lär kunna uttrycka en ängels eller helgons strålande väsen. Ändå bjuder båda till, tänkaren liksom konstnären, var och en på sitt sätt. De kan och får inte annat. Ty i och med att en människa med de henne av naturen givna förutsättningarna söker att förverkliga sitt eget väsen, gör hon det högsta hon kan, och det enda som det är mening med. Därför sade jag ofta till dig: Försöker inte att härma efter tänkaren eller asketen, utan var dig själv, sök förverkliga dig själv!”
//s261 //
””Jag vet inte, Narziss. Men att övervinna livet, det tycks ändå ni tänkare och teologer lyckas bättre med. Jag avundas dig sedan länge inte mer din vetenskap, min vän, men jag avundas dig din sinnesro, ditt jämnmod, din frid.”
”Du borde inte avundas mig, Goldmund. Det finns ingen frid, inte så som du menar. Det finns frid, ja visst, men inte en som bor varaktigt i oss och inte mera lämnar oss. Det finns bara en frid, som om och om igen tillkämpas på nytt. Du ser mig inte strida, du känner varken till min kamp under studierna eller min kamp i bönecellen. Det är bra att du inte känner till den. Du ser bara att jag mindre än du är underkastad lynnets växlingar, och det tror du är frid. Men det är en kamp, det är kamp och offer liksom varje riktigt liv, liksom också ditt.””
//s262 Goldmund tar på sig an en lärling, Erich //
”Nu sökte han tillsammans med Erich ut några trästycken för altaret och lät honom arbeta på dem. Ofta lämnande Goldmund honom ensam, han hade åter börjat strövtågen och de långa skogspromenaderna. Då han en gång blev borta i flera dagar berättade Erich detta för abboten, och även denne var en smula rädd att han skulle ha givit sig iväg för alltid. Han kom emellertid tillbaka, arbetade i en veckas tid på Lydiafiguren; sedan började han åter ströva omkring.
//s263 //
”Med män kunde man tala vackert och klokt, och de hade sinne för en konstnärs arbete, men allt annat, pratandet, ömheten, leken, kärleken, konsten att behaga utan tankar – det frodades inte bland män, till det behövdes kvinnor och vandring och strövtåg och ständigt nya bilder. Allting här omkring honom var en smula grått och allvarsamt, en smula tungt och manligt, och han var smittad av det, det hade gått honom i blodet.”