Veckans rensning, sålde av en vindsurfingbom

Rensningen fortsätter, även om det går lite trögare nu. Jag har ju lite vindsurfingprylar som jag försöker sälja, men det går rätt trögt. Det verkar som antalet utövare har minskat för det är dåligt sug på mina annonserade prylar, trots vad jag tycker är bra pris.

Nåväl, idag blev jag av med en vindsurfinbom till en trevlig västkustbo (jag fattade det som att han höll till i Göteborg) som hade vägarna förbi och var och hälsade på svärmor i Hallstahammar. Han gjorde ett bra klipp när han fick denna felfria vindsurfingom för 350 pix.
Det är kul när grejorna kommer till användning hos någon annan. Bara hängseletamparna, upphalningslinan och bomskyddet kostade mig dessa pengar, boomen fick han på köpet så att säga =)



Local spirit vindsurfingbom såld denna vecka!

Alltid skönt när man blir av med stora saker. Idag är det riktigt skönt väder, ja lite sommaraktigt så man får passa på och ta vara på på den varma solen! Hejdå.

Veckans rensning - Mobira Cityman, Nishiki Mixte, diabilder mm

Rensningen går sakta framåt. MEN det går framåt. Veckans rensning består i en Nishiki Mixte damram, några diabilder och en lampa som kastades. Den här veckan sålde jag även en blivande klassiker, men samla på prylar måste jag lägga ner. Så därför såldes Nokia-Mobira första handhållna mobiltelefon. En Cityman 900. Killen som köpte den skulle använda telefonen till en 80-tals fest. Hade man råd med en Yuppinalle och var en finansvalp så var man kung på 80-talet, så rätt val! =)

NMT 900 - Mobira Cityman 900 - Blivande samlartelefon?

Funderingar kring prylar och rensning

Livets lustiga gång

Min så sakteliga rensning fortsätter. När jag böt till sommardäck nu i slutet av april, så passade jag på att rensa i en byrålåda uppe på vinden. Där hittade jag gamla diabilder som innehöll bilder på gamla klasskompisar från tiden på mediecentret i Surahammar och dess omgivningar. Jag hittade även ett litet batterilyse som det gick att vissla på så tändes det. Tror den lilla prylen köptes från World Import eller möjligen Hobbex (är det någon som minns dom?). Låter som en perfekt sak att ha när man kommer in i ett mörkt rum va, bara vissa till och tänt var det här? Problemet var bara att den ofta drog slut på penlight batterierna på några dagar trots att man aldrig tände den.. Den är säkert mer än 15 år gammal nu dessutom..  It had to go.

Detta blev den dagens skörd att kasta. Lite men alltid något.

Funderingar kring tid och prylar

Om jag funderar tillbaka ett antal år så undrar jag ibland vad det är som gör att i vissa perioder så lockar inköp av diverse prylar så mycket? Är det kanske brist på något annat. Är det för att ha något att berätta för andra, något att visa upp. Något som gör mig mer intressant, är det för att passa in. Är det för att inte framstå tråkig. Är det för att normen säger att om vi inte konsumerar så stannar tillväxten? Är det för att man vill ha erfarenheten av att ägt en viss pryl. Testa vad det innebär att äga en segelbåt t ex? Givetvis finns det också intressen som gör att man/jag tycker mig behöva en sak. T ex en snabbare vindsurfingbräda, en ny amatörradio som klarar mer än den gamla osv. Något att fylla ens tid med? Kanske är det även brist på kärlek som gör att man fyller ut tomrum med något annat? Numera kan jag nästan känna mer lycka att bli av men en pryl än den kortvariga ”lycka” jag upplev vid inköpet. Befrielse och glädje, trots att jag har gått ekonomiskt back på det hela. Det låter ju som bara positivt, lycka att inhandla och lycka att sälja? Njaa.. viss ångest infinner sig ofta däremellan. Jag frågar mig varför har jag köpt den där saken när den bara står? En pryl kan ta värdefull plats och vara i vägen, den kan orsaka mycket svärdomar just på grund av detta.. Jag tycker dessutom inte att det är speciellt kul att sälja saker. Försäljning kan innebära allt från jättesmidiga köpare till dom som velar, vill att man håller saken (för dom var först att ringa), för att senare ge besked att dom inte har pengarna osv. Folk som gör allt för att pruta och snacka ner prylarna. Däremellan har man då avvisat ett flertal andra intresserade (i bästa fall).

Intresset för prylarna kan ibland vara minst sagt svagt. Tänker främst på vindsurfingprylarna jag försöker bli av med, den marknaden känns som den dött. Det känns som antalet aktiva utövare har minskat, eller så anses mina prylar för gamla och omoderna för dom ofta ”hippa” vindsurfarna som vill ha senaste modell och riggen i 100 procent kolfiber.

För att inte tala om all tid som går åt att invänta folk som ska komma och titta på prylarna man säljer. Många gånger har lediga helgdagar gått åt pga. av att man/jag måste vänta in folk som sen visar sig vara försenade och så vidare.

Tänk all tid man lagt på att samla på sig alla prylarna som sedan mest blivit liggande. Jag tycker ibland att utforskandet kring en viss produkt är också en del av det roliga. Att jämföra för och nackdelar och sen göra ett riktigt bra val (så man inte ångrar sig), det är lite av grejen.

Det måste vara det primitiva i en som gör att man tycker prylar/saker/kläder är något man bör samla på sig? Speciellt ”Bra att ha” prylar. Förr i tiden var detta troligen en strategi att överleva, att ha saker att byteshandla med. Inte kasta något som kunde komma till användning. Det fanns då inte lika mycket överskott av prylar och saker. Men idag när det finns skyddsnät för det mesta, är det då vettigt att samla på sig (bara för att man kan)? Är det vettigt att följa impulsen att ”en sån där” vore kul? Sen blir den saken ofta stående och man för vidare sitt köpbehov på någon annan pryl. Mitt svar: Nej, det känns inte speciellt vettigt. Prylar har en tendens att låsa fast en person. Ju mer prylar och ägodelar, desto mer fast i det geografiska området. Prylarna kräver också mycket omsorg och vård, inte något en vanlig person kan leja bort. För att inte tala om stöldrisken som ökar med varje pryl som tillskaffas.

Tänker man lite rationellt (och inte så känslostyrt) på det hela känns det som ett sjukt beteende egentligen: Först tiden att samla och hitta på, läsa och jämför vad man vill ha osv. Och sedan några år sedan att antingen kasta eller att försöka sälja etc. Kunde man inte använt tiden till något bättre. Var och en bestämmer vad som är meningsfullt för dom. Vissa anser säkert det, vissa inte.

Kasta saker gå ju relativt lätt att göra, men det känns för mig bättre att åtminstone försökt sälja innan det är dags för soptunnan. Även för miljöns skull känns det bättre att någon annan övertar ”prylen” istället för att den kanske eldas upp i återvinningsprocessen.

Tankar kring fantasi, vilja och båtkonstruktion - Sven Yrvinds bok 'Konstruktören'

Jag har hittat en intressant bok av Sven Yrvind. Det märks att det finns mycket kloka tankar i den här boken. Jag har alltså just börjat läsa hans bok: Konstruktören - En Oceanseglares Väg -. Hittills verkar boken riktigt bra. Det är bara att erkänna, jag gillar att läsa böcker om frihet. Jag hoppas bara att jag själv går från teori till handling inom en inte alltför avlägsen framtid. :-)

Nedan följer ett utdrag, vi börjar på s16:

"Hos författare och uppfinnare måste viljan och fantasin gå en delikat balansgång. Dominerar viljan, kväver den kreativiteten. Tar fantasin överhanden får skapandet varken struktur eller verklighetsförankring. Havet har ingen fantasi. Han är liemannen som hänsynslöst mejar ner alla försök till orealistiska konstruktioner och inte accepterar några ursäkter. Men havet är en bra skola för den som söker sanningen.”

/* s26-s27 */

”Täta luckor och ett ventilationssystem, som inte släpper in vatten ens när båten ligger uppochner, håller boendeutrymmet torrt. Ett tjockt starkt isolerat kompositskrov skyddar båt och besättning. Osänkbarhet garanteras av en lätt sandwichkärna som har flytkraft och stabiliteten är baserad inte på barlast utan på last med flytförmåga. Den lätta tjocka sandwichkärnan håller besättningen varm. Fönster tjänstgör som kondensatorplattor. Det håller fuktigheten inom rimliga nivåer. Låsbara fack och nät över kojer gör att last och besättning ligger kvar vid kapsejsningar. Masten får sin styrka genom att vara flexibelt stagad, kort och spridarlös. Däck och överbyggnad är utformade så att deras flytkraft i alla kantringslägen ger en självrätande båt. Tack vare dessa och andra idéer kan båten ge sin besättning en inre miljö med homeostas. Med båtar byggda efter sådana principer kan man färdas säkrare och i större komfort över stormiga hav. Nya destinationer kan nås

Mina båtar är problemlösningar.”

Jag ser fram emot att läsa vidare! Har du någon bok du varmt rekommenderar? Jag är alltid nyfiken på att hitta något läsvärt! :-)

Exempel på onödigt skit man köpt - kvitto

I slutet av sommaren 2008 fick jag för mig att bjuda på en gammal mobiltelefon på Tradera! Det var en stor klump, en Mobira Talkman 320 gjord för NMT 450 (Nordisk Mobil Telefoni). Slut priset hamnade på 205 kronor. För att åka och hämta telefonen gick det dock åt minst en halv dag (25-30 mil fram och tillbaka). Visst är det trevligt med utflykter, men det går också åt mycket tid att sitta i en bil. Givetvis gick det inte att ringa på telefonen. Tanken var väl god kanske. Tänkte ev. bygga om den till en amatörradio för 70 cm, men som med så många andra planer blir det sällan realiserade.

Vad har hänt sedan 2008?
Nu har jag gjort mig av med denna mobiltelefon, jag fick 20 kronor för den på en radioamatör auktion..

Bara ett litet exempel på slöseri med tid mm. Det hade nog varit bättre att avstå...

Kvitto:

Kvitto på gammal mobira mobiltelefon

Jag skriver mest för att försöka hindra mig själv från att begå samma misstag.. =)