Granatäpple, äta för första gången

Yihoo, Heloui på er!

Vet ni jag åt ett granatäpple för första gången härom dagen. Har ni ätit det? Jag vet i alla fall en läsare här som tipsat mig att testa. Och nu har jag testat. Bestämde mig för att dokumentera. Trodde nämligen att det skulle bli massa spill härs och tvärs i köket.
Granatäpple sägs också vara nyttigt, och det gillar vi.

Låt mig ta er tillbaka till affären, hittade dom på Ica Maxi, kostade 12 kr/st. Det är inte alla gånger dom har den här frukten har jag märkt.. Granatäpple är en maffig frukt som jag nästan tror väger mer än en (apelsin.motsvarande storlek) Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna hur den var mogen, så det blev bara att ta första bästa i lådan dom hade. Skalet var i alla fall hårt när man klämde på dem.

Jag hade fått värdefulla tips som jag följde vid själva öppningen av frukten. Det gick bra!

Okey, lugna er! Var inte så "på"!. Håll hästarna i stallet. Jag ska berätta ;)

Ja, ser ju nästan lite halvrutten ut, men de var ungefär så här alla äpplena såg ut i korgen. Här är äpplet illustrerat tillsammans med en arabiatallrik (sägs vara skandinavisk design för den som antecknar). Just för att ge er en dimiensom av dess storlek. Man kan konstatera att äpplet är STORT.

Här har jag tagit fram "niven" och följt instruktionerna. Jag har liksom skurit som ett kors, några millimeter in i granatäpplet. Man känner när man så att säga är igenom skalet. Och då stannar man! Skär inte djupare, skär bara igenom skalet #tips. Annars tror jag det kan bli kladdigt!

Bend (stavas det me E eller Ä?) sen isär äpplet i själva klyvningsöppningen. Kan vara lämpligt att bända lite med kniven om du inte får grepp med nyporna. Voila! Det gick bra! Inte det minsta kladd blev det, yes! Det måste varit bra gjort av mig och jag ger mig själv en klapp på axeln. :) Sen är det bara att plocka fröerna eller vad nu "bären" kan tänkas heta, alltså dom röda pluttniuttarna.

.

 Mina smakintryck då?

Jo, alltså, det var ganska gott. Det känns som att det är en ganska söt frukt. Blir nästan lite mycket att trycka i sig. Nästan sliskit sött faktiskt. Sparade lite till nästkommande dag, annars skulle de blivit en s.k "sockerchock". En erfaren granatäppleätare kan säkert avgöra mognadsgraden via bilderna, men jag upplevde frukten som lagom mogen, rätt eller fel. Äpplets små råda "pärlor" är nästan lite som sötat godis eller nått, en touch av vinbärsmak tycker jag mig ana också. Man blir lätt lite smått kladdig om fingrarna vid intagande.

En annan s.k godisfrukt är ju Sharonfrukt. Ni vet dom ser ofta ut som shabbiga orangea tomater med en brundaskig krage (i brist på bättre beskrivning) och har en söt och fyllig smak. Faktiskt tycker jag dom är godare, men dom är inte lika nyttiga (har jag fått för mig).

Tog en bild på ett par sådana också för er som inte vet hur dom ser ut. Fast jag tror som sagt att granatäpple är nyttigare om man ska jämföra.

Sharonfrukt. Döpt efter något område i Israel om jag förstått det hela rätt. Jag läste på lite om dessa innan jag skulle publicera detta inlägg och det verkar om att träden utsätt för koldioxid för att frukten ska mogna. Hmm.

Ytterligare en bild, här utan blixt för att ge er en bättre uppfattning av dess naturliga färg. Den observanta ser också att jag inte plastbantat bort skärbrädan i plast. Känner ingen panik att göra det. Är ju en trend som är svår att missa om man läser lite bloggar.

Okey, det var min summeringa av Granatäpple.

Har du testat granatäpple eller sharonfrukt? Vad är i så fall din upplevelse?

Handla mat mer sällan

Hur kan man få tiden att räcka bättre, hur kan man effektivisera sin vardag så man får tid för mer meningsfulla aktiviteter?

- Jo, jag tänkte ta ett exempel.

Mat är en av livets höjdpunkter, utan mat går det inte att leva. Duh.

Okey.. Sista månaderna har jag testat att storhandla allt mer sällan. Jag har märkt att jag klarar cirka 2 veckor utan att behöva åka till mataffären och handla. När jag väl handlar så handlar jag alltså desto mer. Hur har jag kunnat gjort detta möjligt? Jo, genom att sluta dricka snabbkaffe hemma. För då behövdes mjölk och den höll bara någon dryg vecka. Filen som jag handlar räcker datumet ca 2 veckor, så det brukar vara filen och äggen som bestämmer när det behövs handlas.



Var det inte tufft att lägga av med kaffe och mjölk hemma?

Mja, jo, det var lite tufft i början, det ska jag inte hymla med. Saknade vanan att ta lite kaffe efter maten (så gott javet), men jag hade ovanan att äta en godbit till kaffet också och nu är den vanan veck. :) Är ju bara skräp i dom där dammsugarna och arracsbollarna. (även om de är goda). Gäller att se det positiva! :)

Detta gör också att jag verkligen uppskattar kaffe när jag väl får en god kopp! På lönearbetet smakar tyvärr kaffet peck så där dricker jag bara te.
Det finns en nackdel med att storhandla sällan och det är att jag saknar salladsbar salladen. Ni vet den där maten man plockar själv i salladsbaren hos Ica Maxi. Hållbarhetstiden på plocksallad är bara två dagar. Så det blir lite mindre sallad nu när jag bara handlar ungefär var fjortonde dag. Jag räknar inte heller med utemat, i mitt ”mathandlande” men försöker ofta planera in att köpa på väg hem från något annat. (Ringer alltid och beställer mat och sparar därmed ca 10 min i väntetid). Man får ju också tänka på att man sparar tid på att inte behöva laga någon mat hemma.

Att åka iväg och storhandla tar för mig ca en timme. Tidigare storhandlade jag ca en gång i veckan och därmed spar jag en timme, bra va?! Dessutom spar jag bensinpengar på att åka färre resor till matbutiken! Yes! :-) Bra för miljön också!
Hör ni va positiv jag låter! Vet ni vad mer. Joo! Jag hittade ju granatäppen häromdagen! Har nog aldrig ätit det, och de ska vara nyttiga jöh. Återkommer nog när jag testat (och kanske slaskat ner i köket). Blir spännande! :-)

Hur ofta handlar du? Håller du med om att det sparar tid eller tycker du det är kul att handla ofta?

Människan suveräna makt; att tänka

Har ni märkt hur svårt det är att förändra sig själv, för att inte tala om andra? I jämförelse med att förändra andra så framstår det som lätt att förändra sig själv, haha. Och varför vill vi förändra andra egentligen? En andledning till att jag inte har någon television är att jag ogillar all propaganda som sänds ut där. Det är någon form av försök till att påverka folk, trycka i folk en massa åsikter så dom slipper tänka själva.

//s19 //

”Ditt undermedvetna är som en dator – en dator mer komplex än någon som kan byggas – och dess främsta funktion är att integrera dina idéer. Vem programmerar det? Ditt medvetna intellekt. Om du försummar det, om du inte har några fasta övertygelser, programmeras ditt undermedvetna av slumpen – och du underkastar dig makten hos idéer du inte vet om att du har accepterat.”

//s20 så sant!//

”Kvaliteten på datorns utdata bestäms av kvaliteten på dess indata. Om ditt undermedvetna är slumpmässigt programmerat, kommer karaktären på utdatan att bli därefter.” 

Själv förändras jag sakta av olika "aha" insikter. Ibland tycker jag också att det klatchiga ordspråket "no pain, no gain" stämmer. Som jag överstätter till typ, "Utan slit, ingen framdrift", ungefär som "inget arbete, ingen inkomst" (ja om man inte lever på andra förstås). En del är nöjda och vill inte förändra någonting och det är också ett val, ett val som vi får respektera. Vi måste själva ta ansvar och välja hur vi vill leva våra liv och ta konsekvenserna av det.

För att förändra sig själv och sina vanor handlar det inte om fysiskt smärkta utan mer mental ångest eller något i den stilen. Jag måste inse och komma till sans med att det troligen finns ett bättre sätt att leva för att jag ska förändra mig. Och jag måste verkligen vilja förändra mig, annars är det ju lönlöst och bara tomt prat. Ångesten kan uppstå när man till exempel inser hur dum man tidigare varit.. kanske bannar man sig själv för att man inte insett något tidigare.

Har ni också märkt att när folk försöker pådyvla oss sina åsikter och liksom vill få medhåll så stör sig egot när tankarna inte är likriktade? Jag tror det är för känslan av att folk vill förändra en. Det där med förändring är såååå känsligt för många, inkl undertecknad. När andra försöker förändra mig sparkar jag bakut, jag ogillar det starkt. Det går inte att tvinga på mig något, kanske kortsiktigt men inte i längden. Människan ska varken behärskas eller lyda.

Just nu läser jag en bok om filosofi av Ayn Rand, den är ganska intressant stundom. Vad sägs om följande:

//s55 //

”Ingenting kan tvinga en människa att tänka. Andra kan erbjuda uppmuntran eller sätta upp hinder, ge belöningar eller straff, men kan förstöra hennes hjärna med droger eller med klubbslag, men man kan inte beordra hennes hjärna att fungera; detta är hennes exklusiva och suveräna makt. Människan ska varken behärskas eller lyda.”

//längre ner samma sida, s55 //

”När det gäller människan, betyder ”att acceptera” inte att instämma, och ”att förändra” betyder inte att tvinga. Vad man måste acceptera är att andras intellekt inte kan behärskas av ens egen makt, precis som ens eget intellekt inte kan behärskas av någon annans makt; man måste acceptera deras rätt att göra sina egna val, att hålla med eller inte, acceptera eller avvisa, förena sig eller gå i opposition beroende på hur man själv tänker. Det enda verktyg man har att ”förändra” andra människor med, är detsamma som man använder för att ”förändra” naturen: kunskap – som med hänsyn till andra människor används för att övertyga, //s56 // om och när deras intellekt är aktiva; om de inte är det, låter man dem själva hantera konsekvenserna av sina egna misstag.”Att inse skillnaden” betyder att man aldrig tyst och uppgivet ska acceptera ondska orsakad av människan (det finns igen annan sort), men ska aldrig frivilligt underkasta sig den – och även om man spärras in i någon vidrig diktaturs fängelse utan möjlighet till handling, får man sinnesfrid av vetskapen att man inte accepterar det.

 Att använda våld för att handskas med människor är lika opraktiskt som att använda övertalning för att handskas med naturen – det är ett förfaringssätt för vildar, som styr människor med våld och vädjar till naturen genom böner, besvärjelser och offer. Det fungerar inte och ett sådant samhälle har aldrig fungerat under historiens gång. Ändå är det detta förfaringssätt som moderna filosofer försöker uppmana mänskligheten att återvända till – precis som de återvänt till uppfattningen om medvetande primat. de uppmanar till passiv, mystisk, ”miljömedveten” underkastelse inför naturen – och till att med brutalt tvång behärska människan.”

Intressant också att Ayn ser det som att den enda ondska som finns är orsakad av människan. Tänkvärt!

Att inte utveckla sin värdefilosofi, och att inte tänka tycks alltså kunna åstadkomma misstag vi egentligen inte vill uppleva. Hmm.. Bäst att fortsätta läsa (och försöka tänka)! :-)

Prylar från förr

När jag rensade foton för ett tag sedan hittade jag ett par bilder på grejer jag tidigare haft. Hur fast jag satt i ekorrhjulet att springa efter prylar och upplevelser. Tyvärr är det här bara en liten tiniweenie snutt av alla delar man samlat på sig, men det får mig att reflektera över mitt beteende.. Bilderna togs i samband med att jag försökte sälja dem. Det här var innan digitalkameran gjort sitt intrång i våra liv. Då tog man vanliga foton och scannade in om man skulle annonsera på nätet, haha.

En gammal lätt motorcykel RD125 -82 (jag har bara körkort för lätt MC, komradioprylar för 27 mhz. En Peugeot Fox moppe, en gammal båtmotor från 1961 (hade till den första liila båten jag skaffa), Momo Ratt och pedaler som jag hade i en Opel Kadett GSI -89.

Några av mina hemmabyggda högtare som sträckte sig upp till taket. En Casio klocka med djupmätare. Pfer egengjorda högtalarlådor. Lanzar baslåda och DLS slutsteg i en Nissan Micra.

Allt detta är sålt och bortrensat nu. Skönt!
Kanske kommer med ytterligare något inlägg om Prylar från förr.

Fin vinterpromenad

Hoppas ni har en fin dag.
Kolla vilken fin vinterpromenad jag fick för någon vecka sedan, hittade den här bilden som jag tagit på lunchpromenaden, tänkte jag kunde dela.

Ser riktigt lantligt ut här. Bara ca 5 km utanför Västerås.

Dokumentär om Laleh, "Jag är inte beredd att dö än"

Idag skriver jag ett inlägg om Lalehs tankar.

Musik kan verkligen påverka våra känslor. Musik är något de flesta älskar. Det är ett sätt lätt koppla in sig på känslolivet tror jag. En artist jag gillar allt mer är Laleh, en skapande själ, och efter att sett den här filmen ”Jag är inte beredd att dö än” förstår jag hennes storhet. Jag får också perspektiv på vad frihet betyder för henne. Jag blev på det hela väldigt berörd av att höra Lalehs tankar. (Dokumentären finns tillgänglig på Svtplay.)

En fin film av Fredrik Egerstrand & Kalle Gustafsson Jerneholm (Regi & Produktion)

I den här dokumentären berättar Laleh (vad jag vet) publikt för första gången om livet, uppväxten och människan bakom musiken.

Jag har nedan tagit några referat som jag gillar. Om viljan att lämna ett arv efter sig:

”Jag är väldigt glad att, att jag får stanna, får stanna kvar här i Sverige, att vi har fått uppehållstillstånd här, för det första tycker jag man ska vara glad för. Man ska inte underkasta sig för svenskar för det, utan man ska bara vara tacksam för att man får stanna kvar här. Det är faktiskt väldigt många som skickas tillbaka från Sverige också, men jag är glad i alla fall att jag är kvar här och jag tänker göra någonting utav det. Det är ju det också. Och dessutom, det andra vi pratade om varför jag vill lyckas med någonting här i livet, det är ju framförallt för mina föräldrar, för min mamma, och min pappa. Ehh, för att dom, dom har tagit mig enda.. hela vägen hit. För att jag ska lyckas. Och nu är min mamma här, hon.. jag och hon bor ensamma här, och jag vill tjäna lite pengar så jag kan köpa henne ett hus. För mig spelar det ingen roll, jag kan bo i en liten etta i någon lägenhet, men hon förtjänar ett hus, sen, ja det är väl allt, umh så, lyckas, ha det bra och såhär, tryggt” – Laleh Pourkarim, 01:10 ett utdrag ur Dokumentären: ”Jag är inte beredd att dö än.”

Jag är väldigt glad i att få ta del av Lalehs kreativitet och att hon kom till Sverige. Tack Laleh. :)

I början av dokumentären läser Laleh en dikt av något slag eller om eller poesi (jag vet inte riktigt skillnaden). Jag har googlat på texten som hon läser upp, men inte hittat något ursprung, antagligen är det Laleh själv som skrivet dessa fina rader, och att höra hennes röst läsa ger verligt ett storartat intryck. Here goes:

”Mitt liv började inte här, men det var här som jag blev till. När jag drog händerna längs stenen, den svarta jorden, och gravarna. På kinden finns det bara saltskorpor kvar. Som gör sig påminda varje gång jag ler, som svider varje gång jag får finnas, men inte ni. Jag följer strömmen dagen natten. Jag äter, jag sover. Jag vaknar. Och jag finns. Jag är inte arg. Världen är inte skyldig oss nånting. Den tysta sorgen, täcker min ilska. Den har lagt sig som en tyst hinna, och jag kapitulerar för det som får mig att stå kvar. Jag kan inte vinna över dig döden. Livet, du gör som du vill, det har du alltid gjort.” - Laleh Pourkarim i början av dokumentären 02:30 (bakgrundsmusik en otroligt vacker låt, en stråkorkester spelar ”Wish I Could Stay” av Laleh.

(Oerhörd berörande när det läses av Laleh själv, så vackert! Det här måste vara poesi, och det är första gången jag verkligen gillar poesi, jag brukar inte alls gilla att läsa poesi., men av detta blir jag berörd, känner visdomen, mina ögon fuktas och blir tårfyllda i slutet.)

Tänkvärt formulerat:

””Some die young” har jag, just den meningen ”some die young” och första versen faktiskt, ”I will tell your story if you die, I will tell your story, but I´ve always felt the feeling we would die young.” Just den känslan att man, jag vet inte, det finns någonting i den meningen som jag tror många med mig känner igen sig i, att man, på ett sätt har man inte den tilltron till framtiden. Men man vill det och man hoppas det. Men man måste också förstå att ”Some die young”, alltså att en del människor går bort för tidigt. Och den känslan, den är så sann att den på nått sätt också blir sorglig men också vacker. Konstaterandet av den känslan blir meditativt på något sätt. Det är en sån där sanning som man måste kunna leva med och som ett mantra förstå och inse och lära sig att acceptera.
Jag tänkte väldigt länge hur jag skulle kunna använda meningen ”Some die Young” i en låt och få den att kännas bra på ett tröstande sätt. Och inte på ett, bara ett negativt konstaterande. Det får inte bli för sorgligt, för då blir det inte sant. Och ingenting är riktigt fullt ut sorgligt, ingenting är fullt ut vackert, ingenting är fullt ut hemskt eller fullt ut fult. Allting har en annan sida, det finns alltid en skugga till allt. Så jag ville inte att låten skulle va för, för sorglig, för då blir den inte äkta. Då blir det en livsåskådning i stället för ett konstaterande, eller en sanning eller min sanning.” - Laleh Pourkarim -  45:10 min in i dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än”

”Så fort en låt blir älskad av någon annan är dom med och skapar den på något sätt, dom gör den till vad den är. Det är lite som att man blir den man är utifrån hur älskad man är. Man blir det man blir utifrån hur man blivit definierad och hur man blivit behandlad av sin omgivning. På samma sätt är det med en låt, så att jag kan inte göra den till någonting privat och personligt, för att det är den inte. Utan den har fått växa utanför mig på något sätt.” - Laleh Pourkarim -  50:45 min in i dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än”

1:00:30:
”Redan när jag var fyra, fem, sex år redan då så hade jag en enorm ångest när jag förstod att föräldrarna kommer att gå bort en dag. Så redan då sörjde jag det jättejättemycket. Så jag tror att jag har behandlat den frågan sen jag var väldigt liten, på något sätt, på ett naturligt plan.
Tre dagar efter att Colorsskivan var släppt så dog hon. Min ledstjärna, min ledstjärna. Den som var kvar. Den som var kvar är borta. Nu är nästan ingen här. Här står jag vid ett naket träd, familjeträdet. Familjeträdet, nu är det upp till oss att stå upprätt.” 

– Laleh Pourkarim

(Hennes mamma gick bort. Laleh har tidigare berättat att hennes pappa dog i en drunkningsolycka utanför Göteborg 1994.)

I en intervju som Expressen gjort säger hon samma sak som jag känner igen mig i:

”– Jag är ju egentligen ingenting annat än en produkt av dem. Det är fint. Men när man förlorar sina föräldrar för tidigt är det svårt att känna sig själv helt.” - Laleh Pourkarim

Om friheten vi lätt glömmer att vi har i Sverige.

”Efter revolutionen i Iran så planterade man tulpaner överallt. Jag fick mitt namn, Laleh som betyder tulpan. Varje tulpan skulle symbolisera ett liv som gått bort under striderna. Ett nytt hopp, en ny blomma. När mina föräldrar fick mig, då hade dom levt under jorden i tre år. Jag skulle få leva i frihet tyckte dom.
Jag har rätt att finnas, jag har rätt att skapa, jag har rätt att formulera. Jag har också rätt att ljudsätta livet.” - Laleh Pourkarim

Avslutar med några ord från låten Goliat som Laleh gjort.

           "Vad var det vi sa
som vi aldrig nånsin skulle glömma
vad var det vi såg
i soluppgången vid sjön
vad var det vi skrek där
på vägen hem över fotbollsplan
en dag ska vi härifrån
ni ska ta över
ni ska ta över världen
ni ska bli stora
ni ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer” - ”Goliat” av Laleh

Riksbanken fortsätter intervenera och manipulera..

Idag sänkte Riksbanken till minusränta. Är det överhuvudtaget något som vi har upplevt det tidigare?

Riksbankens direktion bestämde sig också för att trycka pengar ur tomma intet för att köpa statsobligationer, så nu håller vår centralbank på med samma saker som FED, BOJ (Bank of Japan), ja en drös med andra centralbanker som tror på Keynes teorier. Allt i jakten på tillväxt och mer konsumtion (och förstöra vår planet). Tillgångspriser ska inflateras och skuldbubblor ska fortsättas byggas.. Finanseliten ska gynnas (återigen).Riksbanken är enligt min mening i högsta grad medverkande till att skapa en spekulationsekonomi och gynna den finansiella industrin (det kan inte vara sunt).

Det ligger något i talesätten: 

"De som inte studerat historia är dömda att upprepa samma misstag" och
"De som studerat historia är dömda att stå hjälplöst bredvid när alla andra upprepar misstagen"

Varorna som vi importerar blir dyrare i och med kronfallet.
Det känns som att det monetära systemet är uppåt väggarna då det gynnar vissa och utarmar andra. Jag frågar mig ofta vad som är rättvisan i det? Det är ett mycket komplext system där vissa blir utnyttjade och jag upplever att det saknas etik, moral och en vettig värdegrund för vad som är rätt och fel.

Som en motåtgärd inspireras jag till att försöka minska min konsumtion, som redan är låg. Sånt här får mig rent ut sagt förbannad!

"– Ekonomer är som byggare som säger: jag begriper inte hur fukten kommer in i huset, men jag vet hur man ska åtgärda den. Resultatet blir att huset ruttnar och möglar. Förtroendet för den som ska åtgärda ett problem med en kunskap eller modell som inte innefattar det som lett fram till problemet, det ska inte vara högt. I dag är det för högt, och självförtroendet hos ekonomer är alldeles för högt." - Thomas Franzén. 

Jag börjar tyvärr allt mer ifrågasätta vart Sverige är på väg och om detta är ett land jag vill vara en del i.
Sverige drivs nu inte i andan att vi ska kunna skapa förutsättningar för att bli fria individer utan snarare tvärtom där vissa ska hållas under armarna och gynnas på de andras bekostnad.. Detta skapar bara splittring inom landet, som redan är rätt splittrat. Många i min omgivning är riktigt oroliga vart vårt samhälle är på väg. Är inte bankernas vinster inte tillräckligt stora?

"Men om man tittar på lagstiftningen kring Riksbanken så säger den inte att det är två procent som gäller. Anledningen är att direktionen skall avgöra målet med hänsyn till läget i ekonomin och dess funktionssätt. Direktionen har inte levt upp till detta ansvar som skulle ge mer flexibilitet. Jag tror inte Riksbanken kan nå upp till målet och om man gör allt för att nå det så skapar det finansiella problem som slår tillbaka." - Thomas Franzén

Rosa bakgrundstext  = Utdrag från följande artikel hos SvD.

[EDIT] Nu när jag en dag senare läser detta och ser min irriterade text inser jag hur jag gnäller på saker jag inte har något inflytande över. Jag kan ju endast påverka min cirkel av kontroll. Inte det som är angeläget. Bäst är nog bara acceptera. Ingen är skyldig mig någonting.

Promenad på Mälarisen

Har lyxat till det med semester även denna måndag.. Så skönt med tre dagars helg. Har en del semester som måste plockas ut och varför inte göra det så det känns som man jobbar bara 80 %?

Igår söndags var himlen blå och solen lös, så det var det bara att lämna allt man höll på med och ta sig till Mälaren. Så vackert, och jag kände verkligen att mitt humör blev så mycket bättre av lite d-vitamin från solen.
Det hade ju varit lite blaskit dagarna innan så jag visste inte riktigt skicket på isen, men den var bra och höll, trots att den på vissa ställen knakake lite väl mycket för min smak.

Så fint väder så det blev cykel till Mälaren, ju mer sol på hyn desto bättre. Den här cykeln användes i firman för cykeluthyrning jag hade tidigare. (nerlagd sen ett antal år sedan)

Det här fyrskeppet tycker jag är så intressant. Det finns rätt mycket rykte om denna båt, allt från att den är väldigt fin på insidan mm, men alla rykten är gamla. Tror det bor någon här, eller det har varit så i alla fall. Synd att skeppet inte har någon hemsida, finns nog mycket intressant att förtälja. Just i närheten av båten knakade isen betänkligt. Den kan vara tunnare just vid hamnar då det ibland finns pumpar som cirkulerar runt vatten så det inte ska frysa på.

Det är ju en blogg, så det hör väl till att man kör någon "selfie" då och då, hahah. Som synes har jag isdubbar. Hjärntvättar mig själv med en Jim Rohn föreläsning via öronen (blir bara bättre och bättre ju mer man lyssnar). Det är faktiskt inte så många som har isdubbar på sig, men dom kan väl forhoppningsvis isen bättre än jag.

Så härligt att se lite kitesurfing fast på skidor. Gick i ganska bra fart.

En bild av isen blickande mot Östra holmen och Elba (öar i Mälaren strax utanför Västerås).

Det fanns folk som sopade isen. Så här så det ut. Ursäkta skärpan, han kom så fort så jag hann knappt med.

På vägen hem såg jag följande gång och trafikkanträknare som kommun verkar satt upp. En kul grej, men ändå ganska onödigt vetande. Den räknar hur många cyklister som cyklat förbi per dag tex. Känns som att pengarna kan användas till något bättre?

.

Dagens reflektion om begreppet 'Frivillig Enkelhet'

Jag börjar bli lite kluven till det här med ”frivillig enkelhet”.
Jag gillade ju verkligen begreppet tidigare. Jag hade hittat många webbsidor (mest engelska) på nätet som verkade vettiga där jag kände igen mig och kände att det kunde vara något för mig. (Volontary Simplicty) Jag hade liksom börja kramat om begreppet och känna kärlek inför det på något sätt..

Men..

Jag har sedan en tid varit med i en svensk Facebookgrupp (Frivillig enkelhet - mer med mindre) som är tänkt att locka till sig människor som gillar frivillig enkelhet. Ja, jag har varit medlem nästan från start faktiskt. Jag gillade verkligen gruppen till en början, och försökte bidra med lite inlägg precis som andra i gruppen . Det fanns en värme i gruppen och många hade likartade tankar som en själv, men gruppen har alltmer växt och förändrats alltefter som fler människor tillkommit och gått med i gruppen. Och ärligt talat, jag vet inte, jag känner att min åsikt börjar vända. Jag vet inte längre om jag vill bli förknippad med en del av åsikterna i den gruppen. Jag menar: kanske inte livsstilen frivillig enkelhet är något för mig? Hur det än är så blir man ju dömd av människor utifrån vilka grupper och associationer man väljer att vara med i. Jag har redan fått någon gliring i verkliga livet (IRL) från någon facebookvän som sett att jag gått med den gruppen (eftersom det inte är dolt för ens vänner vilka grupper man går med i på Facebook). Det verkar som det finns en del fördomar i begreppet redan alltså. Och i alla grupper och konstellationer finns det värderingar, och dessa bör ju gå åtminstone någorlunda i den riktning man själv sympatiserar med, eller?

Det hänger lite ihop med livstil alltså.  Precis som vindsurfare/surfare har en viss livsstil och vissa värderingar i gemenskap etc.

Det känns som svenska gruppen har fått en obalans av människor med en viss politiskt inriktning, även om det såklart finns många jag gillar inom gruppen också. Men ibland händer det att jag kan skriva någon kommentar bara för provocera, och det är väl mindre bra egentligen. Jag tycker också känslan i gruppen på senare tid blivit kallare.

Det har på sistone blivit allt fler som tycker en massa utan att ha speciellt mycket förankring i verkligheten (min bedömning, rätt eller fel). Ibland får jag känslan att det är människor som INTE valt frivilligt enkelhet i sig själv, utan mer egentligen är tvingade till enkelhet liksom. En del nytillkomna medlemmar verkar också lite för extrema för min smak, trots att jag inte direkt själv är någon ”mainstreamkille”. En del verkar ha påhittade namn och någon profilbild som inte är dom själva i alla fall.
Jag vet inte, jag antar att det finns en rädsla att förknippas med åsikter som jag inte står för.

Det gör mig lite ledsen att jag ifrågasätter livsstilen som jag tidigare gillat. Kanske jag mer ska kalla mig aspirerande minimalist. Hmm, får ta mig en funderare..

Vad innebär begreppet 'Frivillig Enkelhet' för dig?

Semesterdag från lönearbetet.

Idag tog jag en semesterdag från lönearbetet, för att jobba med lite egna (oavlönade) projekt. Sitta och rita pch pula, sortera upp information osv. Jag har nämligen hittat en ny förebild, nämligen Stephen R. Covey. Stephen är tyvärr bortgången sen ett par år tillbaka (cykelolycka, 79 år), men hans arbete lever kvar.

Jag finner så mycket klokheter i det han producerat, så givande! Jag vill verkligen passa på och tacka Stephen för hans fina bidrag! Vila i frid, och återigen tack.

Det här bilden kanske inte säger er så mycket, men för mig betyder den mycket. En bild som säger mer än tusen ord.

//Bokutdrag, sidan190: Familj till 100 % av Stephen R. Covey//

”En del av det viktigaste inre arbetet är naturligtvis av förebyggande karaktär. Hit hör att bestämma oss för att inte säga eller göra sådant som vi vet är sårande och lära oss att övervinna vår vrede eller ge utlopp för den vid bättre tillfällen och på mer produktivt sätt. Vi måste vara djupt ärliga mot oss själva och inse att vrede för det mesta är skuldkänslor som rinner över när de utmanas av en annan människas svaghet. Vi kan också bestämma oss för att inte bli förolämpade av andra. Att bli förolämpad är ett val. Vi kan bli sårade, men det är stor skillnad mellan att bli sårad och känna sig förolämpad. Om vi blir sårade gör det ont ett tag – men om vi blir förolämpade handlar vi på grundval av denna skada genom att ge betalt för gammal ost, gå vår väg, klaga för andra eller fördöma ”syndaren”.

Förolämpningar är sällan avsiktliga. Men även om det skulle vara det kan vi komma ihåg att förlåtelse – liksom kärlek – är en aktivitet. Det är valet att gå över från reaktivitet till proaktivitet, att ta initiativet till försoning – antingen du har förolämpat någon eller själv har blivit förolämpad. Det är valet att stödja sig på och utveckla en inre källa till personlig trygghet så att vi inte blir så känsliga för yttre försyndelser.”

Boktankar: Humanure Handbook, A guide to composting human manure

Det här med återbruk är något som jag finner intressant. Sista tiden har jag läst en bok om viktigt det är att vi återför vår avföring och överblivna matrester tillbaks till ekosystemet och inte gödslar med syntetiska konstgödsel.

Boken jag tänkte prata om idag heter :

Humanure Handbook – A guide to composting human manure
(Emphasizing Minimum Technology and Maximum Hygienic Safety)
Skriven av Joseph C. Jenkins
Jag har läst den tredje utgåvan.

Den här boken börjar med att beskriva hur vilsen kanske framförallt västvärlden är i sin skötsel av jordbruk och återvinning. Hur odling har vinstmaximerats (kortsiktigt) och samtidigt stressar övrig miljö, med övergödslade sjöar, vattendrag, förstör biologisk mångfald etc. Ja kort och gott alla syntetiska kemikalier och dess bieffekt. Allt när det finns mer hållbarare metoder som uppenbarligen inte används i någon större utsträckning (eftersom det kanske upplevs mer kostsamt och besvärligt och producenterna känner sig tvingade att använda den minst kostsamma processen av konkurrensskäl mm).

Egna reflektioner:
Vårt samhälle har verkar inte klarat av att skapa hållbara regler för företagande inom tex jordbruk (ofta besprutad mm), på bekostnad av moder jord och våra gemensamma resurser. Kort och gott, det ter sig inte hållbart. En hel industri har tex växt upp för att stimulera och maximera utkomsten av jordbruk. Inte tycks det handla om permakultur i alla fall. Det finns vissa ljuspunkter i och med att vissa konsumenter verkar bli mer medvetna om vad dom äter, men dessa är ännu för få.

Småskaliga jordbruk tycks ha svårt att vara lönsamma osv. Regelverken krånglas till och många mindre enklare jordbruk tvingas lägga ner. Storindustrin har gynnats. Konkurrensen i en alltmer globaliserad värld är stenhård och ett hållbart företagande alltmer svårgemonförbart.

Likaså drivs människor på i ett tufft arbetsklimat i ständiga försök till effektivisering. Ett jordbruk är idag ofta som en stor effektiv fabrik som exploaterar moder jords resurser för att producera så mycket mat som möjligt för att klara av att mata en allt mer populariserad värld. Människan sprider bland annat ut sig på bekostnad av andra arters livsföring. I vissa delar av världen lider man näringsbrist och i andra delar av världen är det vanligt med stressrelaterad utmattning, depressioner, ätstörningar, för att inte tala om överätning, fetma mm. Balansen är inte hållbar på längre sikt, men ändå kör vi på i ett system som bygger sin grund på en icke möjlig fortsatt expansion och konsumtion. (Ett dåligt konstruerat system med avseende på hålllbarhet med andra ord)

Det finns stora fabriker där växter odlas fram via LED-lampor, allting blir alltmer konstgjort i jakten på mer, konkurrensfördelar etc. Jag är inte emot utveckling, men allt måste tänkas igenom noggrant. LED-lampor ser jag överlag som något positivt och är positiv till dess utveckling.

Bekvämlighet och effektiviserande har bidragit till låga matpriser och vi har det ofta nu så lyxigt att vi kan åka till en matbutik och handla matvaror från jordens alla håll.. Fraktats härs och tvärs, ofta med resursens oljans förtjänst (en ändlig resurs). Nackdelen är förstås att det sliter på vår omvärld och får andra negativa konsekvenser på vår levnadsmiljö.. Och när naturens resurser börjar bli uttömda (vi närmar oss…) lär människan få problem och vårt självviska tryne och våra stora egon visar sig genom krig och annat elände (om de kvarvarande resurserna). Det ter sig inte som något eftersträvansvärt resultat. Hållbart ledarskap för att vända trenden verkar tyvärr lysa med sin frånvaro. Kanske uppdraget är för stort och komplext? Människan fortsätter köra på tills det krisar. Vi har svårt för att ändra något förrän något tvingar oss.. En kultur som byggts upp under så många år ändras sig inte på en kvart. Att förändra sig är uppenbarligen svårt. Det sägs att 60 procent av alla hälsorelaterade problem beror på vårt egna ohållbara beteende (intagande av föda, brist på motion osv), är inte det bevis på att människan har svårt att ändra på sig trots hot om hälsa så vet inte jag.

Den här boken visar på exempel på en mer hållbar livsföring där man kan återvinna (kompostera enligt konstens regler) sin egen avföring (om man bor lämpligt) och hur detta sköt på ett hållbart sett, alltså istället för att använda kemisk konstgödsel för att bedriva jordbruk.

Då jag själv är en del av detta konsumtionssamhälle känns det lite som jag kastar sten i glashus, men sakta men säkert ökar min medvetenhet och min vilja att leva mer hållbart välstånd i nära samarbete med naturen. Med en ökad medvetenhet om vart vi är på väg, torde det ligga i vårt intresse att förbereda oss för ett mer enkelt levene. Det behöver inte innebära att vi ska vara teknikfientliga och alltid gå bakåt, men att återföra och återbruka är för mig en del i detta.

Nedan lite utdrag från boken så du får en känsla:

”I´ve been composting and using my own waste for the past 20 years. Most of my friends think it odd. I counter that not even barbarians piss and shit in their drinking water” – E. S., Washington

//s13, enligt bokens sidonummer //
“Anyone starting out from scratch to plan a civilization would hardly have designed such a monster as our collective sewage system. Its existence gives additional point to the sometimes asked question, Is there any evidence of intelligent life on the planet Earth?” – G. R. Steward

//mer sid 13 //
“However, it´s interesting to note that the creation of human waste is a matter of human choice. We choose to throw things away rather than recycle them. We choose to create waste rather than recycle useful resources, because it´s more convenient to discard than to reuse them. Even though those resources may be refuse materials with little apparent value, such as the refuse of our digestive system, //s14 // when recycled, they can prove to be both useful and valuable.”


//s18 //
“The discarding of human waste adversely affects the quality of our planet´s water supplies. First, by defecating directly into water, we pollute the water. Every time we flush a toilet, we launch five or six gallons of polluted water out into the world.(13)
//referens på sidan 27, (13): Golden, Jack. Et. Al. (1979). The Environmental Impact Data Book. Ann Arbor Science Publishers, Inc., PO Box 1425, Ann Arbor, Michigan 48106. (p. 495).//

//Eget: För många år sedan när jag var på semester i Egypten kunde jag se hur människor slängde ut sitt avfall rakt ut genom fönstret, rakt ner i den smutsiga floden Nilen. Så viss förståelse har man ju att avloppssystem utvecklas. Det finns det gott om folk som inte har tillräcklig kunskap för att begripa bättre eller väljer bekvämlighet i alla lägen..  Det finns uppenbarligen bättre sätt och mer hållbarare metoder att ta hand om sitt avfall och återanvända det. //

//längre ner s18, om att istället använda mänskligt gödsel för syntetisk konstgödsel  //
“Instead of using humanure to replenish the soil depleted by agriculture, we manufacture and use chemical fertilizers. From 1950 to 1980 the global consumption //s19//  of artificial fertilizers rose by 900% (ref14), and in 1988, U.S farmers used almost 19 millions tons of synthetic fertilizers. (ref15).

//s21 //
“Much of the Eastern world recycles humanure. Those parts of the world have known for millennia that humanure is a valuable resource which should be returned to the land, as any animal manure should. The West has yet to arrive at that conclusion.”


//s102 //
“The Western culture is built upon the idea of convenience, which is one reason why commercial composting toilets are relatively popular in the West, and the inconvenience of carrying refuse (any refuse) to compost pile on a regular basis is just unacceptable. It is more convenient to discard organic refuse, such as down a toilet or in a garbage can, ant that´s why Western cultures do so. However there are still more than a few people on the planet who are happy to endure a small inconvenience in exchange for less waste, a cleaner environment, and for soil-building compost.”

//s106 //
“Simple, low-tech compost systems not only have a low negative impact on the Earth´s ecosystems, but are proven to be sustainable. Westerners may think that any system not requiring technology is too primitive to be worthy of respect. However, when Western culture is nothing more than a distant and fading memory in the collective mind of humanity thousands (hundreds?) of years from now, the humans who will have learned how to survive on this planet on the long term will be those who have learned how to live in harmony with it. That will require much more than intelligence or technology – it´ll require a sensitive understanding of our place as humans in the web of life. That self-realization may be beyond the grasp of our egocentric intellects. Perhaps what is required of us in order to gain such an awareness is a sense of humility, and a renewed respect for that which is simple.”

//längre ner s106 RIKTIGT BRA SAGT!!//
“True advancement, others would argue, instead requires the balanced development of humanity´s intellect with physical and spiritual advancement.”

//Han fortsätter ytterligare lite längre ner sidan 106 //
”Perhaps we´re really advancing ourselves when we can function healthfully, peacefully and sustainably without squandering resources and without creating pollution. That´s not a matter of mastering the intellect or of mastering the environment with technology, it´s a matter of mastering one´s self, a much more difficult undertaking, but certainly a worthy goal.”

//s110 så bra formulerat!//
“Yes, ignorance is a chronic human problem.”


//s132 //
”Thermophilic composting of humanure can be carried out century after century, millenium after millenium, with no stress on our ecosystems, no consumption of resources, no garbage or sludge for our landfills. And all the while it will produce a valuable resource necessary for our survival while preventing the accumulation of dangerous and pathogenic waste. If that doesn´t describe sustainability nothing does.”
Översättning:
"Termofil kompostering av mänsklig gödsel kan utföras århundrade efter århundrade, millenium efter millenium, utan stress på våra ekosystem, ingen konsumtion av resurser, inga sopor eller slam för våra deponier. Och allt medan det hjälper till att producera värdefulla resurser som behövs för vår överlevnad och samtidigt förhindra ansamling av farliga och sjukdomsalstrande avfall. Om inte det beskriver hållbarhet så finns det inget som gör. "

//kapitel 7, The Tao of compost, s 137 //
”Always bear this in mind, that very little indeed is necessary for living a happy life.” – Marcus Aurelius

“Aspire to simple living? That means, aspire to fulfill the highest human destiny.” – Charles Wagner

//längre ner s137 //
“Try to imagine yourself in an extremely primitive setting, maybe sometime around 10,000 B.C. Imagine that you´re just slightly more enlightened than your brutish companions and it dawns on you one day that your feces should be disposed of properly. Everyone else is defecating in the back of the cave, creating a smelly mess, and you don´t like it. You´re going to improve on the system. //s138 //
Your first revelation is that smelly refuse should be deposited in one place, not spread around for everyone to smell or to step in, and it should be deposited away from one´s living area somehow. You watch the wild cats and see that they each go to a special spot to defecate. But the cats are still one step ahead of the humans, as you soon find out, because they cover their excrement.
When you´ve shat outside the cave on the ground in same place several times you see that you´ve still created a foul smelling, fly-infested mess. Your second revelation is that the refuse you´re depositing on the ground should be covered after each deposit. So you scrape up some leaves every time you defecate and throw them over the feces.”

//s139 //
“The hypothetical discovery of compost in a primal situation would be most likely to occur in a group of humans who had settled into an agricultural lifestyle rather than a nomadic, hunter-gatherer one. Nomadic people can walk away from the trash they leave behind, allowing nature do deal with it. Settled peoples don´t have that luxury. The development of rooted human settlements and the development of agriculture go hand in hand, for it is the working of the land to grow food crops that forces a people to stay put year after year. Unless, of course, they deplete the soil of nutrients and are then forced to move on to find a new patch of fertile ground.”
--- ----- ----- ----

Slutord:
Sammanfattningsvis, helt klart läsvärd!