In & Ut December/Januri

Dags att summera lite rensning kanske. Det har gått segt att rensa i december och januari. Några få prylar bara, men det finns inte så där väldigt mycket lättrensat kvar nu. Börjar helt klart bli tuffare.

In

Detta är det mesta av det som kom in (av bestående faktor) december-januari.

Kockklädsel. Fick från företaget där jag jobbar. Totalt onödig, får se hur länge den får vara kvar.

In med ny router då den gamla inte var stabil. Får krupp när Internet strular!

Fick denna i present. Jag gillar Stieg Larsson, men det här känns bara som någon som försöker tjäna en hacka på hans namn. Har inte tid att lyssna på den här ändå. Prioriterar annat just nu.

Efter att ha diskat mycket i julhelgen så bestämde jag mig åter för att skaffa gummihandskar. Det står ju trots allt på Yes-flaskan att det varnas för "Irriterande". Hade rensat dom gamla tidigare handskarna men men. Dock kan jag EJ rekommendera dessa för man luktar konstigt om händerna efter att haft dessa på sig. (och måste gå och tvätta sig ordentligt för att bli av med lukten, skumt)

Ut

AKG 400 sålda på Tradera för 500 kr. Har för mig jag pröjsade uppåt 3 papp.. för ca 15-20 år sedan.

Ytterligare en bild så det ska se mer ut liksom..

Ut med den "gamla" routern, den strulade, var inte stabil..

Ett par prylar som jag slog in i paket till julen.

Räknas väl som mat och borde inte räknas, men men.. Rensade bort gamla kryddor som gått ut i datum. Tyckte ändå jag varit duktig så tog med dom ändå. ;)

Morfars gamla hörselskydd hade verkligen gjort sitt! Brukar ha dem vid dammsugning och andra högljudheter. Jag tycker inte om höga ljud. Nu får det bli öronproppar istället. Min favoritpenna tog slut också, så fick slänga den. Har ni tänkt på att vissa pennor skriver man så bra med. Det här var en sådan. Skrev riktigt snyggt med denna faktiskt! :-)

Efter mycket om och men togs beslutet att dumpa alla dessa MIT föreläsningar (videos). Jag la massvis med tid på att ladda ner gratis föreläsningar från MIT och sen bränna dem på cd/dvd. Men har jag tittat på dem sedan? Nej. Typiskt för en sån som jag med samlarmentalitet. Kommer ju aldrig till användning grejerna. BORT med dem!

En bok och ytterligare någon bränd cd-skiva slängdes.

Diverse oöppnade och öppnade alkoholflaskor rensades också bort. Tog med upp till Sälen. Tog ingen bild för att undvika fresta.. Dags att rensa från sådant som ej blir konsumerat. Jag dricker ju själv aldrig någon alkohol här hemma.

Klassiskt citat från tidigare finansminister

Ni har säkert alla sett detta citat cirulera runt på diverse sociala medier och andra webbsidor, men tänkte ändå lägga upp detta tänkvärda citat från tidigare socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss (1881–1977):

 Sveriges finansminister 1925–1926, 1932–1936 samt 1936–1949
Fotograf för mig icke känd, hör gärna av dig om du vet!

"Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.
Mälet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga - Ja, vad ni vill. Frihet!" - Ernst Johannes Wigforss 

Fullmånens magi

I början av januari (5jan 2015) var det fullmåne. Jag märkte det när jag skulle sova. Trots nerdragna persienner så lyste månen så starkt så jag nästan blev bländad. Jag hade också märkt att jag sovit lite oroligt dagen innan, det måste varit fullmånen som bidragit med det.

Jag öppnade fönstret för hoppades även se några stjärnor, och jaahh, det gjorde jag. Trodde nästan inte det gick att se dem inne i staden (med all dess ljus). Tog några bilder.

Månen är som en vacker distinkt lampa! Den ger mer ljus i vårt liv när solen är på andra sidan jordklotet.

Kamerabilden smetar ut månen så den blir som en stjärna, så vackert.

Några stjärnor, och jag noterar att grannen (tre övre vänstra fönstren) mitt emot kanske också är en aspirerande minimalist. Inga gardiner och ser kalt ut. :-) Det sprider sig?

Efter att ha blivit nerkyld av det öppna fönstret var det svårt att somna, så låg och läste en stund. Även denna natt sov jag dåligt. Det måste vara någoting med månen som påverkar.

Diskussion om arbete och lycka.

Några citat från Avsnitt 3 runda bordet 2014

5:15
”På något sätt är det ju ett enormt fattigdomsbevis på att vi definierar varandra utifrån vilket arbete vi har, vilket lönearbete vi har. Det här ju fullständig kollaps egentligen för ett gott samhälle. Vi måste ju kunna se på varandra på ett mycket vidare sätt alltså. Vi har fastnat i arbetsmyten.” - Birger Schlaug

06:45
”Hanna Hellqvist tror jag hon heter som hade ett litet ehhh, en tv-serie för två år sen tror jag som hette ”Jakten på lyckan ”. Och det var tänkvärt tycker jag för hon kom fram till i sista programmet att för att vara lycklig, så behöver man tre saker:
Man behöver en uppgift, man behöver nån eller några att tycka om, och man behöver något att se fram emot.” - Monica Lindstedt, Grundare Hemserviceföretaget Hemfrid

Bilfunderingar igen..

Jösses vad är det som händer.. Jag har alltmer börjat ifrågasätta om jag ska ha kvar bilen.. Jag som en gång i tiden var riktigt bilintresserad, höll på och byggde billjud och greja.. konstigt. Bilen var lite av en frihetsymbol då för mig. Minns när jag var arton, det var så skönt att ta bilen och åka hemmifrån, när det var "tjafs" där. Jag minns till och med att jag tyckte människor var tråkiga om dom inte hade bil, ja ungefär så. Idag har jag ett lite annat perspektiv.

Fördelar:
I lördags kväll ringde jag och beställde jag en kebabrulle och tog sen cykeln. Men det hade kommit ganska mycket snö och det var helt oplogat på cykelvägarna. Trots detta försökte jag cykla några hundra meter, men insåg att det var lönlöst. För trögt i den upptrampade sörjan! Fick gå tillbaka och hämta bilen för att kunna åka och hämta den beställda rullen.

Nackdelar
Söndag: Från lördagens lärdom tog jag bilen för att åka och träna på Rocklunda (ville inte bli toksvettig pga av oplogade cykelvägar), men det var i princip omöjligt att få en parkering i närheten av träningsstället! Jag fick också gång på gång se människans själviska individualisttryne. Massor med bilmänniskor sökte samtidigt parkering, för det var antagligen någon hockeymatch eller liknande. Folk snodde parkeringar mitt framför varandra som vore dem tjuvar utan hämningar. Även jag blev” robbad” av en låt oss säga "idiot".

 Jag blir så less på att se människor (med "oslipad såg" mentalitet) visa sina stora ego. Det fanns ingen integritet där inte, en del folk är som outvecklade apor utan respekt eller artighet för andra.. Detta väckte även liv i mitt ego som ville ut och mäta sina krafter med personen i fråga, men jag lyckades sansa mig. Tro mig, jag störde mig verkligen! Man kommer in i så dåliga tankar helt enkelt. Trots att jag var ute i god tid, blev jag alltså sen till träningen pga. av brist på parkeringar.
Hade jag tagit cykeln hade jag sluppit allt det där, även om jag fått insupa alla andra lata bilisters avgaser förstås. Tänk vad visa dieselbilar spyr ut avgaser! Det stod en relativt ny Audi utanför Friskis ingång med motorn igång och väntade. Det gick knappt att andas, fick hålla andan tills jag kom in och kunde få lite frisk luft. Hemskt! Kan inte vara bra för lungorna det där alltså.

Nåväl efter träning hade jag laddat ur mig all negativitet, och tankarna positiva igen! Älskar att träna!

Nu vill staten ha mer skatt igen. Höjning på bilskatten för 2015. Det är dessutom fel vikt i registret på Toyotan, typ 100 kilo som jag får skatta extra för. Har tjafsat med Transportstyrelsen om detta, men åker då på att omregistrera om hela bilen och det kostar mer än jag tjänar på det. Byråkrati och Sverige i ett nötskal.
Nehdu, blir allt mer anti till att behålla bilen. Håler på och bearbetar om det är sista gången jag betalar bilskatten. Min bil rullar väldigt lite, då jag cyklar för det mesta. Skulle faktiskt klara mig utan, men är skönt att ha i bland, typ roadtrip på semestern. Och det är väl även en del av en identitet på något sätt.

Nej, jag börjar inse att bilen kanske inte kommer tillhöra min vardag i framtiden. Många tycker detta är ett konstigt beteende, att vara utan bil alltså. I alla fall om man har råd att ha en. När jag berättar detta för t.ex. min styvpappa blir han chockad. Det går väl inte att vara utan bil, menar han på. (plus en väldigt oförstående blick!) (ungefär som “håller du på att bli tokig i ditt rensande!”)
Antagligen vill han väl att man ska behålla den så man kan skjutsa dom, när de blir krassliga och inte kan köra själva.. Men ska man behöva ha en bil för någon annans skull? Tveksamt, får fundera på det..

Over and out!
Är ju ingen brist på dåliga förare i trafiken.Kolla hur ryssarna kör.

Boktips: Att lyckas som författare

I julhelgen fick jag lite tid att läsa boken "Lyckas som författare". Jag tyckte den hade en hel del intressant att tipsa om så jag rekommenderar den om du själv har drömmar eller planer att bli författare. Det finns säkert en del matnyttigt även för den mer erfarne författaren som givit ut ett antal böcker.

Boken handlar om allt från olika publiceringsmöjligheter till olika boktips.

Boken: Lyckas som författare

Baksidan text. Läs själv :)

Bokutdrag – Lyckas som författare

Av Sölve Dahlgren och Lars Rambe

Med bidrag från Ann Ljungberg

Det finns betydligt mer läsvärt i boken! 

//s13 //

”Normal royalty, enligt Författarförbundets standardavtal, är 25,5 % av f-priset. Ett garantihonorar motsvarar royaltyn på 50 % av den tryckta upplagan betalas ut före utgivning. Författaren står för sociala avgifter. Om din bok trycks i 3 000 exemplar och f-priset är 100 kr skulle alltså garantihonoraret bli 38 250 kr.

Det finns även förlag som i stället ger författaren 50 % av vinsten, alltså inte baserat på f-pris utan den faktiska vinst som förlaget gör på bokens försäljning. Det finns mindre förlag som låter författaren vara med och ta vissa av kostnaderna i utbyte mot 50 % på intäkterna.”

//s16 //

”1.2.2 Hoi-modellen

Hoi förlag grundades hösten 2010 (se även kapitel 1.6) och jobbar med en modell där författaren ges möjlighet att investera i sin egen utgivning och i gengäld ta 80 % av vinsten.”

//s17 //

”Det finns flera företag som erbjuder tjänster för egenutgivare, i vissa fall kallar de sig förlag (Vulkan och Recito) och ibland är de mer fokuserade på tryck och distribution (Publit och ett antal andra mindre konkurrenter).”

//s19 //

”Publit satsar nämligen på e-böcker och äkta print-on-demand. Det innebär att när en bok beställs så trycks en bok. Därmed behövs inget lager.

Däremot kan du själv beställa hem böcker, 1 eller 200 exemplar åt gången beroende på vad du behöver. Det innebär att styckpriset blir högre, men också att du minimerar de pengar du binder i en tryckt upplaga.”

//s32 //

”It takes twenty years to become an overnight success.”
  Eddie Cantor

Den moderna versionen av detta är att det “bara” tar tio år, men principen är den samma. Det tar i de flesta fall lång tid att bygga upp ett brett intresse för det du skriver eller sysslar med.”

//s37 //

”Om du vill lära dig mer om hur du kan arbeta med ditt personliga varumärke så rekommenderar vi boken Visa ditt rätta jag av Anna-Karin Lingham.” //finns på biblan i form av e-book //

//s39 //

”Vad krävas för att lyckas som författare? Ungefär som i resten av livet – en portion tur och massor av hårt arbete. Det finns inga genvägar helt enkelt.

Författaren Thomas Erikson, känd för sina thrillers om Alex King, ger detta råd till blivande författare:

”Man kan inte korsa Atlanten genom att stå vid stranden och glo ner i vattnet. Oavsett vad du än skriver om; vilka idéer du än har; bortsett från vad alla andra människor säger eller inte säger om dina planer och drömmar; hur mycket eller lite tid du än tycker att du har att skriva; oberoende av om du får eller inte får stöd av din omgivning: vänner familj, föräldrar; hur svårt det än är och hur många hinder du antingen har eller inbillar dig att du har – gör jobbet! GE ALDRIG UPP! Uthållighet är en svårt underskattad egenskap. Och den går att lära sig genom att skapa struktur i arbetet.”

Författarskapa består i grunden av två delar. Att skriva boken och sälja boken. Båda delarna är minst lika viktiga och det är alltid enklare att sälja en välskriven bok.

Här är några framgångsfaktorer som vi ser hos författare som lyckats väl:

1. Skriva mycket

Ska man bli riktigt duktig på någonting bör man öva flitigt. Det gäller även skrivande. Skriva varje dag är ett klassiskt råd från etablerade författare till nybörjare. Vill man lyckas som författare gäller det helt enkelt att ta sig tid till skrivandet och ägna sig åt det helhjärtat under lång tid.

2. Våga ta kritik

Är du lättstött? Släpp det så fort du kan, annars blir det jobbigt att vara författare. Alla kommer att ha  synpunkter på din text. Från redaktörer och lektörer som dissekerar ditt manus, till vänner och helt okända människor som läser den färdiga boken. Recensenter kommer att älska eller hata boken. I bästa fall får du hyllningar, men du //s40 // kommer sannolikt aldrig att klara dig undan ett par rejäla sågningar. Det viktigaste är att inte ta det personligt. All litteraturkritik är subjektiv. Ibland kan man lära sig av kritik, ibland är det bara att rycka på axlarna och konstatera att det är allas rättighet att ha en personlig åsikt om din bok.”

//s41 //

”
7. Långsiktighet och uthållighet

Som vi nämnde i kapitel 1.4.1 tar det ofta lång tid att slå igenom som författare. På varje succédebutant går det hundratals om inte tusentals författare som kämpat i åratal och ibland årtionden med bok efter bok utan några större framgångar.  Om man inte får ett medialt genomslag första veckan innebär det inte att man ska ge upp.

8- Produktivitet

Vissa framgångsrika amerikanska egenutgivare menar att man inte ska börja marknadsföra sig förrän man skrivit och publicerat minst fem (vissa säger tio) böcker. Peter Robinson sa i en intervju med Di Weekend att ”(…) förlag och läsare driver på. Folk skulle bli galna om de inte fick en bok om året”. Budskapet är detsamma: om en läsare hittar en bok eller författare de gillar så läser de gärna mer. En ny bok säljer tidigare böcker och vice versa. Därför gäller det att alltid skriva på nästa bok.”

//s51, kapitel 2.1 ”Att skriva (F) ” //

”Vill du ha ett enkelt råd för att bli en framgångsrik författare? Skriv en bok och fortsätt skriva böcker i så högt tempo som du orkar. Svårare är det inte, om man ska tro många författare som har lyckats.”

//längre ner samma sida, s51 //

”

a) Myten om den stora romanen

Alla drömmer om att skriva den stora romanen. Den som slår både kritiker och läsare med häpnad, som kombinerar den stora berättelsen med de viktiga frågorna och resulterar i oändlig försäljning av böcker. Romanen som det regnar litterära priser och topplisteplaceringar över. Den som bygger på en fantastisk nyskapande idé och är utförd med en sådan språklig elegans att alla arrangörer av skrivarkurser blir tvungna att citera ur den för att visa bra exempel på gestalning, miljöbeskrivningar och intrigbyggande.

Klart det ska vara din vision. Men det är skillnad på vision och mål, vilket inte alla förstår. Om du tror att din allra första bok ska uppnå allt ovan, eller att varje bok du skriver ska göra det, då kommer du att få ett väldigt ångestfyllt liv som författare.

Vad du däremot alltid ska sträva efter är att utvecklas som författare. Låt oss lyssna till någon som personifierar framgångsrik författare, åtminstone när det gäller läsarnas uppskattning:

”Mitt bästa råd till unga författare, eller bara i livet är uthållighet. Fortsätt med det du gör, försök att inte bli avskräckt, fortsätt oavsett vad som sker. Jag påminner alltid unga författare om att min första bok blev utgiven ganska snabbt och lätt, men ingen köpte de kommande fem böcker jag skrev. Jag fortsatte skriva, och från min sjunde bok, började böckerna att sälja, först långsamt, men ökande. Om du verkligen vill bli författare, måste du härda dig själv mot refuseringar, fortsätta försöka förbättra dig, lära dig hantverket, och fortsätta skriva. Som i allt annat, uthållighet är det som ger framgång.” 

//”Råd från Danielle Steel, som sålt över 600 miljoner exemplar av sina böcker. Hon har skrivit 128 böcker”..//

Bernard Moitessier, en förebild

En av Laura Dekkers seglinghjältar var Bernard Moitessier.

Jag kände tyvärr inte till Bernard innan jag hörde att talas om honom i förordet till Laura Dekkers bok: One Girl, One Dream. Men blev genast nyfiken på honom, tänkte kanske att ni också skulle gilla honom.
 För er som inte känner till Laura sen tidigare har jag skrivit om henne här.

1968 medverkade Bernard Moitessier i den första ”non-stop” ensamseglartävlingen Sunday Times Golden Globe Race. Bernard ledde tävlingen och var i en stark position att vinna. Bernard hade ställt upp trots att han inte gillade filosofin bakom en kommersialiserad tävling.

Stimuli > Valfrihet > Reaktion, inspiration från Stephen R. Coveys bok familj till 100 %.

Under hela sin resa hade han utvecklat en ökande avsky för den moderna världens överdrifter. Han kände alltmer att avsmak de planerade firandet som väntade honom, det tycktes honom vara ännu ett exempel på prålig materialism.
Så vad gjorde Bernard? Jo på den tiden var det svårt att kommunicera med omvärlden, men Bernard hittade ett sätt.
Vid Godahoppsudden (i närheten av kapstaden, Sydafrika) så använde han en slangbella för att skjuta över ett meddelande till ett tankfartyg. På meddelandet stod följande:

” My intention is to continue the voyage, still nonstop, toward the Pacific Islands, where there is plenty of sun and more peace than in Europe. Please do not think I am trying to break a record. 'Record' is a very stupid word at sea. I am continuing nonstop because I am happy at sea, and perhaps because I want to save my soul.”-  Bernard Moitessier 

source:  A Voyage for Madmen, pages 242–244. (http://en.wikipedia.org/wiki/Sunday_Times_Golden_Globe_Race)

Han bestämde sig för att segla tillbaks till Tahiti istället för tillbaka till England.

Bernard Moitessier på hans båt Joshua 1969, under Sunday Times Golden Globe Race.Bilden från: http://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_Moitessier

Hehe, syns nästan att Bernard är en djuping :) Bilden kommer häriifrån, Tyvärr hittade jag inte vem som tagit fotona, men troligen Bernard själv.

Bernards ett citat som många seglare runt om i världen älskat! Framförallt frihetsökare. Det stimulerade seglare som ville fly industrins och konsumtionshetsens maskineri, det gav människor kraft att söka sig söderut till tropiska klimat i sina båtar. Folk som samlade regnvatten och som ville leva med naturen, inte mot den. Dom ville äta exotiska frukter och navigera via solen eller stjärnorna. Många lockades av det enkla och mer hälsosamma livet. Det tilltalade människor som tröttnat på att spendera sina liv i en ångestfylld och kravfyll vardag i civilisationens spår.

Sånna här citat fastnar likt ett spindelnät i skallen. Roade mig därför med att göra ett litet nät bara för att. :)

Bernards citat tilltalar mig också. :-)

Illustration, inspirerad av Stephen R. Covey

Har försökt lära mig en program genom att roa mig med att göra en (vad jag tycker) bättre illustration än den som fanns i boken: Familj till 100 % av Stephen R. Covey, samt kompletterat med till lite visdom från Eckhart Tolle. :-)

Gillade den här symboliken.

Har du passet med dig när du simmar?

Man kan aldrig vara för säker nu för tiden. Nästa gång du går till stranden kan det vara på sin plats att ta med tillståndet för att sätta upp ett vindtält. Det är ju för din och andras säkerhet som du inte får bygga strukturer hur som helst! Du känner väl till att man inte får uppföra byggnader utan tillstånd? Och ta för gud skull med dig passet när du simmar!


;)

Laura Dekker, yngsta ensamseglaren som seglat jorden runt.

Filmen Maidentrip

I augusti 2010 inledde 14-åriga Laura Dekker en ensam segling på två år i sin 40 fots ketch (tvåmastad) vid namn Guppy. Hon ville uppfylla en dröm som hon haft sedan barnsben. Ett delsyfte var att bli den yngsta jordenruntseglaren någonsin.
I Holland försökte myndigheterna stoppa resan, men det är inte förbjudet att resa enligt lag. Myndigheterna och anmälare försökte bryta ner Laura, men hon var för stark, så det gick inte.
Hennes far som hon levde med tyckte hon var ”galen” och sa, ”Om du ska göra det, får du ordna det själv.” Han trodde antagligen inte hon skulle fixa det själv, men tjii fick han.

I filmdokumentären Maidentrip går det att följa hennes fantastiska resa.

Bildens ursprung, bara förminskad:
http://www.wikifeet.com/Laura_Dekker

Det känns så ovanligt och jag förundras över hur en så ung person (särskilt i dessa dagar fyllda med medelmåttighet, ja, till och med statsstyrd medelmåttighet, förklädd till "säkerhet") kan vara så bestämd och envis. Och detta i en tid där dem flesta människor följer strömmen och väljer att leva stora delar av sina liv i andras ledband (eller varför inte framför en skärm, typ jag). Att så envist kämpa emot vuxenvärldens indoktrinering! Jag förundras över hennes uthållighet och klokhet.

Hennes berättelse definierar tapperhet, och kommer till oss i en tid i historien då prat om rätt och fel, politiskt korrekthet väger tyngre än agerande. Laura är definitivt inte för ung för att lära hennes äldre en sak eller två om optimism, uthållighet och kämparanda. Detta trots att en offentlig analyserande åsiktsfabrik försökte stoppa henne tillbaka i en låda!

Laura som seglat sedan hon var sex år började beräkna rutter och eftersom hon hade växt upp hos sin far som hela tiden arbetat med båtar, hade hon redan bra koll. Hon hade även fått några mindre båtar som hon seglat med. Hon jobbade sedan för att tjäna ihop till sin egen båt, en Hurley 22-fots segelbåt Den använde hon för att segla till England som 13-åring utan föräldrarnas kännedom. Hon smet iväg liksom iväg, hon anade att föräldrarna inte skulle tillåta det. :)

”Frihet är nog när man inte är bunden vid någonting.” – Laura Dekker

 Polisen uppsökte henne i England. Dom hade svårt att tro att hon faktiskt seglat dit själv.. Men segla hem fick hon ej. Det var en av hennes tjejkompisars föräldrar som hade gått till den holländska polisen och skvallrat. Sen hade myndigheterna i sin tur kontaktat engelska polisen. Hennes pappa fick då åka till England och ta ansvaret för hennes tillbakasegling. Han lät henne följa sitt hjärta att segla själv tillbaka, allt enligt hennes önskan. Han visste att hon kunde klara det då dom seglat mycket tillsammans.

Laura hade nu bevisat för sig själv att hon klarade av att korsa engelska kanalen (som är känd för sin intensiva båttrafik). Detta gav mersmak!! Nu visste hon att hon skulle klara en längre segling!

Hon började förklara för folk vem hon var och vad hon drömde om. De flesta reagerade väldigt positivt och ville hjälpa henne.. Hon började leta sponsorer, fixa utrustning. Fast egentligen ville hon inte ha någon sponsor som skulle bestämma över henne.

När hon ville ordna med skolan så började problem dyka upp som ett brev på posten. De skickade de socialtjänsten efter Laura.
Medans andra 14-åringar mest bekymdrade sig för vad andra ska tycka om dem, eller vad dom ska ha på sig, kämpade Laura envist vidare mot myndigheterna.Hon visar på en enorm viljestyrka!

Barnavårdsnämnden drog Laura och hennes föräldrar inför rätta, och sen hamnade allt i media som intresserat följde historien. Laura tyckte detta var väldigt jobbigt. Om jag förstått det hela rätt var det 8 stycken rättegångar att trockla sig igenom.Jag verkligen kan förstå oron över att man eventuellt inte ska få bo kvar hos någon förälder.. (jag har själv fått den frågan av myndighetspersonal..)

Barnavårdnämnden sa sig vara så oroliga över den långa resan och bad rätten att få vårdnaden över Laura. Dom ville ta Laura från sina föräldrar. Laura mådde mycket dåligt av detta förmynderi och fick kämpa mot människor som hårdknackat vill domdera och styra över hennes liv. Människor som tycker sig "veta bäst".. "gör bara sitt jobb" och säger sig måste följa någon lag.. eller vad dom nu ursäktar sig med.

Om man inte går i skolan i Holland får föräldrarna böta. Det är lag på att man obligatoriskt måste gå i skolan tills man är 16 år. Kort och gott, det tycktes inte gå att fly utbildningsväsendet.

Barnavårdsnämnen försökte alltså terminera hennes pappas rättigheter till Laura. Det måste varit hemskt att bli trakasserad av myndigheterna sådär! Jag förstår att det satte djupa spår i henne. Hennes telefon övervakades, hon fick en övervakare som förföljde henne etc.. Myndigheterna försökte bryta ner henne.. så hon skulle tappa sin vilja. Men som vi vet gäller ju den sociala varianten av Newtons 3:dje lag. Ungefär att en motåtriktad kraft möter en lika stor kraft tillbaka. Laura blev bara mer övertygad och motiverad att göra sin resa!


Laura kunde inte förstå vad som hände, skulle hon tas från sina föräldrar? Hon ville inte veta någoting av detta. Hon tyckte det var den värsta typen av ”kändisskap”. Och den värsta delen var såklart att de ville ta hennes pappa ifrån henne... och sätta henne i någon slags hem för som hon säger ”tokiga ungar”. ”It was really nasty!”

Hennes båt som hon tänkt göra världsomseglingen med (Hurley 800) konfiskerades etc. Båten var borta men drömmen levde vidare. Hon gav sig inte. Hon blev behandlad som en brottsling av myndigheterna. Det finns mycket mer att berätta om hennes kamp med myndigheterna. Hon flög bland annat utan sin fars vetskap till Saint-Martin (Karibien) för att köpa en båt..

Hon fick höra av indoktrinerade trygghetsnarkomaner att hon var galen och hade vanföreställningar. Att det hela var en oacceptabel risk. Andra tyckte sig veta vad som var bäst för henne. Någon till och med sa att ”hoppas hon sjunker”.

”Självklart sa folk att jag var galen, men det är en dröm, en stor, stor dröm.” – Laura Dekker

Hon vidmakthöll sin dröm om att segla runt jorden och se andra platser och inte alltid se "samma gamla dumma saker".
Med allt “fuzz” i media, myndigheter och till med premiärmininstern Jan Peter Balkenendes uttalande i tv (att det inte gick att skippa skolan), så började sponsorer dra sig ut. Sponsorer som hade tagit Laura många år att hitta.
Laura kämpade vidare mot nej-sägarna och efter ett års kamp i rätten lyckades Laura vinna. Rätten gav henne rätt att bo hos sina föräldrar, och..  hon hittade ett kryphål. En enorm lättnad såklart!
Hon kände sig nämligen tvungen att avsäga sig sitt holländska medborgarskap så  att barnavårdsnämnen skulle lämne henne i fred. (och antagligen för att hennes föräldrar inte skulle få böta för att hon inte gick i skolan).
Hon föddes ju på Nya Zeeland (hennes föräldrar var ute och seglade) och hade tydligen ett medborgarskap där också.

Från hennes bok One Girl One Dream, och det som jag tolkar som avsägande av medborgarskap, rätt eller fel. Döm själv::

”I need to de-register myself as a Dutch resident immediately so that Child Protection and other authorities are unable to lodge an appeal. They´ll have to de-register me, whether they like it or not. I don´t want to wait longer than a week before setting off, and don´t want to take any more chances with these scheming authorities.”
---- ---
“It´s been a week since the amazing news that I was acquitted by the court in Middelburg. How lucky I was to have found a judge, at last, who saw through the games the authorities were playing with me. The judge declared that they were wrong and I was free. I´m de-registered as a Dutch resident in the Netherlands and there is nothing more they can do – or so I thought.”

Jag blir så imponerad av denna tjejs driftighet!! Hon ifrågasätter redan tidigt omgivnings krav och följer sitt hjärta! Hon verkar så mycket klokare än sin ålder. Så mycket klokare än de flesta vuxna.

Tycker det var väldigt starkt jobbat av Laura att orka krångla sig förbi landets (”vi vet bäst mentalitet”) myndigheter och följa sin starka drivkraft och dröm. Ja, det var tidigt, det håller jag med om, men ändå. Tycker att folk och föräldrar ska få bestämma över sina egna liv med stöd av lagen, inte bli förtryckt av den (via s.k besserwissers).

Speciellt ska man lyssna på barnet! Att skicka barn till fosterföräldrar/barnhem och liknande kan ställa till med minst lika mycket skit... (aldrig känna ovillkorlig kärlek etc)

Laura visar på djupa insikter redan vid tidig åldern .. Härligt att se, vad kan hon då inte åstadkomma?! Kan tänka mig att man lär känna sig själv på ett helt annat plan under sådär långa passager utan "noise" och de vanliga distraktionerna.

”Ska man uppleva någonting måste man någonstans släppa lite och slappna av ibland” - Linda Hammargren, Jorden runt seglare på båten Mary Af Rövarhamn

Hittade ett Ted talk som var väldigt bra från Laura, kolla in om ni är intresserade:


Respekt Laura!

Hon lyckades uppfylla sin dröm att segla jorden runt, (tog ca 2 år) och klok som hon var gjorde hon det inte för att vara snabb, utan tog sig att stanna och njuta av resan.

Denna historia inspirerar mig att undersöka mitt eget liv och tänka på vad jag kan göra i mitt eget liv. Vilka utmaningar kan jag ta på för att lära och växa med erfarenhet. Och framför allt inte låta sina drömmar nedslås av andra! Laura är oerhörd inspiration och förebild (trots ringa ålder).

Läs mer i boken: One Girl One Dream.

Davos, Klimatmöten, Världekonomiskt forum, or whatever..

Snart kommer det nog ett inlägg som andas lite positiva vibbar.. håll ut..

Tyvärr rör jag mig inom den s.k angelägenhetenscirkeln när jag skriver sådana här inlägg. Jag borde nog fokusera mer på det som jag kan påverka och störa mig mindre på det som ligger utanför min kontroll.. Men jag måste ändå “spy ur” mig dessa rader..Bara för att.. Bear with me.

Idag på fikarasten (på lönearbetet) pratades det bland kollegor att det var 1600 privatjet som åkt till Davos. Det skrattades bland annat om paradoxen i deltagarnas diskrepans. (skillnaden mellan teori och praktik)

Privatplan till Davos
Bilden från di.se

Davos är ju det där stället dit dem som håller i trådarna åker till. Det är ett sånt där riktigt statusmöte för alla “höjdare”, ni vet de som (uppenbarligen) har för mycket. Folk som kanske ser sig lite förmer än andra. Smartare än oss andra?
 Jag tyckte i min stilla besinning att det lät befängt.. Det kan väl inte stämma, 1600 st. flyg till ett möte som tar 2500 deltagare…, det kan liksom inte vara möjligt!.. Eller?! Till ett möte där ett ämne är klimatet?.. Jag menar hur mycket skit släpper inte dessa flygplan ut? För att inte tala om all värdefull olja som dom glatt bränner upp. Men det är klart det gäller alltid någon annan, inte dom själva.. Dom klurar ut hur vi vanliga ska beskattas med avgifter och på ett eller annat sätt sugas ut.
Och lika lite som som det finns någon kongruens mellan ord och handling lika lite självinsikt verkar det finnas. Det tycks inte finnas en tanke på miljön, nope det ska bara gälla den andra, inte höjdarna som ska till Davos.. Dom har ju så ont om tid, dom är ju så viktiga.. tror dom själva.. Det är ju kul och åka och bo på hotell någonstans, träffa polarna. Ofta på andras bekostnad såklart (läs skattebetalare).

Först lyxig privatjet och sen är det helikopter sista biten..Jet fuel sägs vara väldigt billigt bränsle, inga energiskatter eller miljöskatter där inte. Flygbränsle som förbrukas i kommersiell verksamhet behöver ej betala skatt. Källa här:

Det börjar bli alltmer uppenbart vad för dysfunktionell värld vi lever i.. Att vara ett bra föredöme angående miljö ska vi nog glömma det bland dessa gäster.Som vanligt så gäller inte reglerna dom själva. Moral, etik och hållbarhetstänke tycks mer gälla andra..

Jag googlade på nätet för att se om det verkligen kunde stämma. Jag menar 1600 stycken privatjeter?!?. Nu snackar vi påfågelfjädring på hög nivå. Status och prestige är bara förnamnet.. Här snackar vi stora egon som vill visa sig "viktiga".

Resultatet: Jag hittade till min förvåning att de nu var 1700 st!.. plus...cirka 500 helikopterturer. Kanske dom samåker i helikoptern åtminstone.


För någon månad sedan fick vi också läsa i pressen om FN:s klimatmöte i Peru (Lima). Då var det 10.000 delegater som flög dit och orsakade utsläpp..

Snarare verkar det som det är dessa människor som förstör miljön mest.

Anders Borg skulle till Höjdarnas megamöte... Bilden från: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/hojdarnas-megamote-i-davos-startar-i-moll_4267085.svd

1700 stycken privatjet som frekventerar Davos, måste varit trångt på flygplatserna... Jobbiga dagar för flygledarna.. Bilden från: http://www.stern.de/wirtschaft/news/1700-privat-jets-beim-weltwirtschaftsforum-in-davos-2167789.html

Alltså, när man inte trodde att politikers förtroende ute i samhället inte kunde bli så mycket lägre så gör man ett nytt bottennapp… Man måste bara se humorn i det och skratta.. otherwise you go mad..

Vi ser bara ytterligare tecken på att det saknas ledarskap för en hållbar värld..

 Det är lätt att tappa lusten när man hör om detta.. när man själv försöker..

.. Förhoppnings kan jag släppa "gnället" över saker jag inte kan påverka snart och skriva något roligare!

Vad menas med att leva hållbart?

Idag blir det ett pekpinneinlägg om vad som är hållbart. Det är ledsamt att behöva skriva ett sådant här inlägg. Vi hör ju detta från alla håll, men de flesta lever på som vanligt, tror kanske inte det drabbar oss. Stoppar huvudet i sanden? För det är svårt med förändring. Vi kanske rent av är rädda.

Vad menas med leva hållbart?

Hållbarhet handlar om bevarande. Det är att ta ett långsiktigt, ansvarsfullt förhållningssätt till de krav vi ställer på naturen, med hänsyn till alla invånare, deras barn, djur, biologiskt mångfald och vår planet.

Att leva hållbart betyder alltså att vi kan fortsätta njuta av det jorden förser oss med: frisk luft, Rent vatten, producera mat, och tillåta oss människor ha ett kvalitativt liv för evigt.
Om något är ohållbart så kan det inte uppfylla detta villkor.
Så är det tyvärr så det ser ut idag. Vi måste göra något. Vi människor håller på och förgör oss själva i jakt på mer, allt i någon slags arrogant ignorans. Eller ett annat ord kanske är dumhet.
För ca 20 år sedan skapades 4 riktlinjer för ett vårdande i syfte för en bra och hållbar framtid, ja det kom från Sverige faktiskt!  Det kommer inte som någon överraskning att om det är hållbart är det också bra för oss människor.

1.       Minska vårt beroende av fossila bränslen och tunga metaller.
2.       Reducera vårt beroende av syntetiska kemikalier
3.       Reducera vårt förstörande av naturen.
4.       Att vi inte förhindrar människor från deras behövande behov.

//källa www.iglooanimations.com //

Ju fler människor vi blir på den här planeten och ju mer levnadstandaren ökar, desto svårare får vår jord att klara denna ansträngning, dvs att förse en population som ständigt ökar sina artificiella behov.
Jordens möjlighet att förse oss med dessa tjänster är i ned-försbacke. Vi lever alltså helt ohållbart, speciellt vi i I-länder och framförallt i västvärlden.

Vi håller alltså på och förstör ett system som vi är totalt beroende av! Hur smart är det? Hur var det nu, såg vi på oss själva, människan som intelligent eller var det bara en chimär? Vi har blivit ett hot mot oss själva och övriga jordens invånare. Ett hot mot den biologiska mångfalden. Vi kan inte längre skylla ifrån oss, tex på farliga kärnvapen, nu är det vi själva det handlar om! Vårt eget ansvar att göra något. Det går inte att ständigt välja bekvämlighet och onödig lyx. Det är synnerligen dags att anpassa sig till en mer hållbar livsföring.

Jag minns att det tilloch med stod i textböckerna i högstadiet om miljöproblemen och människans framfart,... och det är rätt många år sedan nu.. På det stora hela har människan ignorerat problemen som den orsakar och fortsatt med sitt tillväxttänkt och sin själviska (okunniga?) drift.

Personligen har jag sista åren betydligt minskat mitt avfall genom att leva enklare och ifrågasätta om saker är nödvändiga eller ej, en del i frivillig enkelhet. Jag cyklar för det mesta och har minskat mina "onödiga" inköp. Jag är långt ifrån någon idealmänniska, men jag jobbar på att minska mitt avtryck. Förändring går sakta. För någonstans är det som det handlar om, att minska vårt avfall och påverkan.

Vad kan vi göra istället? En del i det här är också  att försöka skapa något som är genuint värdefullt för vårt samhälle, inte bara producera massa onödig prylar. Vi måste hjälpas åt att hitta hållbara lösningar, tjänster mm. En anpassning helt enkelt. Jag tror det här måste komma från grunden, från det inre. En vilja att göra bidra istället för att tära.. Att tro att politikerna ska lösa det här tror jag är en villfarelse.. Titta bara på vad dom åstadkommit hittills.. (behöver inte säga mera va?).. Ingen vågar ta tag i problemen förrän en stor kris uppenbarar sig.  Och då lär dom fortfarande prata om att skapa tillväxt.. Politikerna lösning brukar generellt bara vara mer reglering, mer byråkrati, mer avgifter, vilket undertecknad inte tror är "rätt" väg. Det har snarare motsatt effekt. Påtryckande ovanifrån möter bara motstånd och illvilja. Boomenranlagen.

Nix. Det här måste komma inifrån oss själva! Vi måste troligen inse vårt eget bästa..

En video med tankar från Alan Watts.

 Om Alan Watts tyckte att vi var vi vid vägen slut 1971 var är vi då idag?

Är det en familjefientlig miljö vi lever i?

Lever vi i en familjefientlig miljö nu för tiden? Barnafödandet tycks gå ner i västvärlden. När jag växte upp hade jag som de flesta en dröm av att hitta ”drömtjejen” och sen bilda familj. Allt skulle vara så idylliskt och bra. Antagligen var allt influerat av Hollywood, (någon bra film). Men verkligheten har fått mig allt längre och längre ifrån den drömmen. Idag vet jag inte ens om det är något jag vill sträva efter... När jag idag läste ur boken ”Familj till 100%” av Stephen R. Covey slogs jag av följande text:

//s23: Bokutdrag – Familj till 100%, av Stephen R. Covey

(THE 7 HABITS OF HIGHLY EFFECTIVE FAMILIES), svenska förlaget

//

”Ett av skälen till att metoden inifrån och ut är så livsviktig är att tiderna har förändrats drastiskt. I det förflutna var det lättare att framgångsrikt uppfostra en familj ”utifrån och in” därför att samhället var en bundsförvant, en resurs. Människor omgavs av rollmodeller, goda exempel, förstärkande budskap i massmedia, familjevänlig lagstiftning och stödsystem som skyddade äktenskapet och medverkade till att skapa starka familjer. På grund härav var det i stort sett möjligt att uppfostra familjer ”utifrån och in”. Framgång var i mycket högre grad en fråga om att ”följa med strömmen”.
Men strömmen har förändrats – genomgripande. Och att ”följa med strömmen” idag är förödande för familjen!

Även om det kan vara uppmuntrande att försöka återvända till ”familjevärderingar” är det ett faktum att utvecklingen i samhället under de senaste 30-50 åren avgjort har gått från familjevänligt till familjefientligt. Vi försöker navigera i en turbulent, familjefientlig miljö, och den starka motvinden driver lätt många familjer ur kurs.”

--- -- En riktigt bra bok förresten! -- ---

Ja, det är nog en ganska familjefientlig tid att försöka fostra en familj i, att ha bra värderingar osv. Det måste vara svårnavigerade vatten för en familj. Barnen tycks vara fullt upptagna med att ta till sig all stimulans från både höger och vänster och i någon mån passa in hos sina kompisar. Det är nog många familjer som har svårt att hålla en vettig kurs i dagens röriga "stimulans"-rike. Vårt samhälle tycks med tiden blivit alltmer dysfunktionellt. Allt fler människor lider av diverse problem. Av samhället får vi liten hjälp (barnbidragen är t.ex. mest till för att det ska födas barn, inte för att hjälpa familjer med värderingar)..Och den generösa barnledigheten är främst inriktad på att hjälpa någon förälder vara hemma, kanske inte för familjens skull, allt beroende på hur familjen väljer såklart..
Skolväsendet utbildar oss mest till att bli goda ansvarspliktiga anställda. De utbildar oss inte i viktiga värdegrunder, väldigt begränsad personlig utveckling..
Hur vore det om vi utbildade oss att från grunden vi blir bättre medmänniskor, bättre grundprinciper, förstå vad som är viktigt. (inifrån och ut och inte bara som pekpinnar från någon "besserwisser"). Allt detta måste vi ta ansvar för själva, och det kan vara svårt att få tiden att räcka.

En jämförelse mellan de svåraste disciplinproblemen mellan 1940 och 1990. Tycker du att vi människor har gått framåt eller bakåt i utveckling de sista decenniumerna?
Från boken. Familj till 100%, av Stephen R. Covey, s25 

Min egen vilja att bilda familj har minskat successivt med tiden. I en tid där prylar, status och känslolivet tycks ha stort fokus vet jag inte om jag skulle orka med allt det där ytliga.. Jag blir tillräcklig känslomässigt dränerad ändå av ett tufft arbetsliv. Som det är nu behöver många av oss tid att ladda batteriena och att då vara i en hemmiljö av enbart stök, drama och stoj skulle kanske bli för mycket. Kanske just därför hör man var och varannan gå in väggen eller drabbas av utmattning.

Det är tillräcklig svårt att veta vad man vill. I dag tycks kärlek mer bygga på en tillfällig känsla av lust än något hållbart. Skilsmässor till höger och vänster hör till vardagen.. Det avges starka löften som ej vidmaktshålls, förtroendet för varandra sviktar. Självförverkligandet tycks vara i fokus, inte familjens bästa. Ett samhälle där själviskhetens råder, ett kallt samhälle. Tror precis som Covey att det är svårt att springa i motvind i ett samhälle där strömmen går åt andra hållet.

Ett något dystert inlägg kan tyckas.. men.. Jag hoppas verkligen att vi går mot ljusare tider, ibland får jag känslan av det. :-)  Nu över till dig..

Har du några tankar i ämnet?

Björn visar hur man drejar

Allmänbildning hör även till det enkla livet. Jag fortsätter på videoteamat i brist på annat! Här är en video där Björn visar hur man kan hantera ett snurrande drejbord.
Kanske det är någon som tycker detta är lärorikt, om inte annat roligt!?


Skrattade nästan så jag grät, helt klart min typ av humor! :-)

Livet på en 28 fots träbåt

Fortsätter med lite mer film.. Kanske fler som gillar segling..David Welsford tar tag i sin dröm

Filmat av Kevin A. Fraser
Info

Masafumi Nagasaki lever på södra tippen av Okinwa

78-åriga Masafumi Nagasaki lever på södra delen av Japan, Okinawa. Närmare bestämt på ön Sotobanari  (ca 40 mil söderut). Där lever han naken och i all enkelhet. Han tycker Japan är på väg åt fel håll och vill inte vara en del av det. Han säger sig lämnat samhället eftersom det är sjukt, nu har han funnit frid.

VICE har gjort en dokumentär som kanske fler gillar!



Kanske hans råd om att gurgla saltvatten är ett bra tips för att hålla sig frisk? :-)

"The smaller I appear, the more in tune I am with nature." - Masafumi Nagasaki

Den kvinnliga reportern avslutar:

"It´s important to strive to do bigger, better things in life. That´s what drives us to grow as people. But perhaps getting caught up in wanting to go higher up the ladder can also lead us astray. Stay grounded. That´s the key to happiness that I learned from Nagasaki´s blissful smile." - Yuka Uchida

Och om du nu inte kan hålla dig jordnära utan ändå vill klättra i stegen, se åtminstone till att luta den åt en bra vägg... så du inte klättrar upp för fel vägg.. ungefär såsom jag gjort..

Video: Seriemördare blir bemött av godhet i rätten

Jag är ingen kristen person, men jag tycker ändå det finns många fina principer i kristendomen.

Den här filmen berörde mig. Den handlar om den största seriemördaren som man känner till i USA.

Närmare bestämt Gary Leon Ridgway som 2003-12-18 erkände sig skyldig till att ha dödat 48 kvinnor (prostituerade enligt honom själv).
I den här lilla snutten får vi se många av dom tidigare släktingarna till offren spilla ur sig sitt hat inför Ridgway i rätten, bland annat hur mycket dom saknade sina förlorade, och att dom önskade honom, smärta och grym död, några önskade honom komma till helvetet etc. Mr Ridley satt med ett stenansikte och lyssnade och tog emot. Det var som att han inte ångrade någonting av vad han hade gjort. Han tycktes omänsklig.

Men..
När Robert Rule ställde sig upp för att säga sin mening i talarstolen; pappa till ett av offren överaskade han Gary Ridgway med en dos av mänsklig godhet:

“Mr Ridgway..aahm... there are people here that hate you... I´m not one of them. You have made it difficult to live up to what I believe, and that is; what god says to do.. And that´s to forgive. You are forgiven sir."

Svensk egen översättning:

"Mr Ridgway..aahm ... det finns människor här som hatar dig ... Jag är inte en av dem. Du har gjort det svårt att leva upp till vad jag tror på, och det är; vad Gud säger vi ska göra .. Och det är att förlåta. Du är förlåten sir."

Då bryter Gary Ridgway ut i gråt.
Att förlåta går tydligen rakt in i själen, rakt in i hjärtat, förbi den hårda fasaden. Godhet vinner över ondska. Ovillkorlig kärlek.

Källa: The Power of Forgiveness - Gary Ridgway
https://www.youtube.com/watch?v=f2_OOaP763k#t=140

Ett pladdrande inlägg om studier i tankar.. :-)

Jag är väldigt svag för synonymer eller metaforer för något större, som får oss förstå ett större sammanhang eller bara något enkelt som att steg för steg ta oss i en viss utstakad riktning. Ibland har man ingen aning var man hamnar men tar ut en riktning ändå, bara för att testa, följer sin magkänsla. Ibland är riktningen klarare, mer tydlig, mer konsekvent. Man vet att man är på rätt väg, men inte vart man hamnar. Det går inte att se in i framtiden, ingen kan, och vill vi verkligen veta? Näh, inte jag i alla fall, jag gillar ovissheten.
Att ta ut riktning, utifrån en kompass, en lysande fyr på ett hav, en sextant, eller rent utav via en filosofisk mental ledstång det tror jag är viktigt!

Jag har genom åren insett att trots att jag verkligen ogillar begränsande regler så behöver jag interna regler eller någon slags riktning som eliminerar distraktioner och ger fokus. Däribland vanliga etiska regler som formar min karaktär. Jag har till exempel efter större “nederlag” sedan ungdomstiden skrivit ner olika ”livsregler”. Så att jag inte ska göra om samma misstag alltför många gånger. Aber..  Jag har sedan länge tappat bort anteckningsboken som innehöll dessa livsregler, men jag tror fortfarande på inneboende regler och principer (även om dessa kan ändras med djupare insikt). Jag tror på att reflektera över när man mår som bäst och när man inte trivs. Och sen sträva i den riktning och enligt de principer när man mår som bäst. Säkert är detta väldig olika för olika människor och i mitt liv har det verkligen svängt. Eller idag ser jag det mer som att jag var för upptagen för att riktigt känna efter tidigare.

Mitt intellekt lägger mycken tid på att fundera på olika val, skriva listor om måltankar, men sista tiden har jag lugnat ner mig med val som i någon större utsträckning påverkar mig. Det har blivit en form av ”Status Quo”, lite av oförändrat läge. Jag har lyckats hålla mig ifrån impulser, såsom att köpa den där Volkswagenbussen jag nämnde för någon månad sen. Och jag väljer att se på som min vardag som en bra metod att träna mitt tålamod, som ett sätt att träna på att få bättre kontroll på mitt starka ego etc. (har verkligen problem med att folk som "bossar" mig, som tror sig ha rätt att ge mig order)

Det här tror jag på något sätt är ett litet framsteg, för val som jag inte är säker på, kan faktisk ge både bekymmer och ta fokus (och tid). Dom bör ej göras! På något sätt tycker jag min passivitet har tjänat mig bra (eller så det bara positivt tänkande..). Jag bejakar, reflekterar och försöker att undvika att göra dåliga val. Samtidigt håller jag sakta på att förändra mig, mitt ego (det tar tid!!), träna mitt mentala i något slags försök att bli en bättre människa. (Men jag misslyckas frekvent, ibland dagligen, ibland varje timme)
På det här sättet är kanske det är effektivt att vara passiv, alltså sett från ett extern utkikspost, hur motsägelsefullt det än må låta. (eller försöker jag bara övertyga mig själv nu, vem vet?). Jag vet inte riktigt vad jag vill på några områden i mitt liv helt enkelt. I dom områden där jag vet, fortsätter jag sakta sträva åt det håll.

Det är som att mitt intellekt söker och söker, söker i böcker, på nätet, eller via någon videosnutt, men hittar inte svaren på alla frågor. Det måste få ta tid. Jakten och sökande på sätt att leva är en del av mig, för jag vet att den dag jag hittar en ny insikt klickar det till där uppe i knoppen och man ser saker på ett helt nytt sätt. Livet förändras, man ser saker i ett nytt ljus. Det är fascinerande hur lite vi människor vet, hur lite vi begriper, och hur mycket det finns att lära! Och i brist på bättre vetande kanske vissa beslut bör vänta? Låta beslutet mogna fram tills en mer säker grund finns att stå på? Låta tankarna snurra, och förhoppningsvis utkristallisera sig. Den svåra frågan.. vad vill jag? Ok att livet då står still, fastcementerad i någon slags stagnation, men man gör i alla fall inga direkt oöverlagda beslut i väntan på klarhet. Alltså undviker man dåliga beslut som man i någon måtta får ”betala” för senare. Bra eller dåligt, vem vet?

Eller så gör man tvärtom och kastar sig ut i ”känslan lust” och lär sig medans man gör. Det är säkert en mer effektiv metod, i alla fall att testa olika saker, men det kan också vara betydligt jobbigare, kostsamt med en baksmälla man gärna undvikit? Dessutom tror jag att ett starkt psyke måste finnas där. Ett skört psyke kanske inte tål för många misslyckanden och motgångar. Det är en balans liksom. Det finns en tid för båda perioderna. Dels att vara eftertänksam och sen när man tror sig veta vad man verkligen vill, GÖRA. Göra handling och se om det var det man trodde. Åtskilliga sådana försök har tidigare gjorts i mitt liv, lärorikt, men också tärande i någon mån. Men vissa saker vet man inte förrän man testat! I någon mån handlar det väl om att vara effektiv, att hellre göra val som känns rätt och som leder en framåt istället för bakåt. Och kanske inte ta det hela så allvarligt?
Jag tror djupare eftertänksamhet (och studier i alternativ mm) kan behövas för att verkligen komma underfull med vad man vill. Det är jobbigt på sitt sätt, men är övertygad om att det är värt det!

Boktips för den seglingsintresserade!

För snart två år sedan skrev jag ett inlägg om en bok jag hört talas om, närmare bestämt Annie Hills "Voyaging on a Small Income". Om enkelt leverne ombord på en båt. Den är fortfarande oläst (av mig), men idag fick jag lust att snoka reda på några fler böcker i ungefär samma andra. Hoppas någon av dem dyker upp på ett bibliotek förr eller senare.

Bilden från: http://www.amazon.com/Sea-Steading-Life-Freedom-Viable-Frontier/dp/0595387586

Sea-Steading: A Life of Hope and Freedom on the Last Viable Frontier 
av Jerome FitzGerald
Kort sammandrag enligt olika recensioner jag hittat på nätet:
(mer fokuserad på att utveckla kompetens och seglingsfärdigheter)
(kastar loss från konsumentens livsstil, fri från konsumtionssamhället)
(segling utan motor)
(sägs att man kan ignorera hans alkoholbabbel :))

Bilden från: http://www.amazon.com/Cost-Conscious-Cruiser-Lin-Pardey/dp/0964603659

Cost Conscious Cruiser 
av Lin Pardey  & Larry Pardey
Minimalister på sjön.
Kort sammandrag enligt olika recensioner jag hittat på nätet:
(viktigaste i segling är att vara liten och självförsörjande.)
(massor av bra råd för att välja en båt för att uppfylla sina mål och budget. Sägs vara ett “måste läsa” för alla som funderar på cruising.)
(idéer om deras framgångsrika självförsörjande seglare och kapabla kryssare, boken erbjuder seglare ideer och planer för att komma bort, hålla kostnader och underhållstiden under kontroll, och göra sig redo för segling under längre sträckor.)


Förövrigt hittade en annan riktigt bra länk att läsa, kanske någon annan som också gillar sånt tänkte jag:  “Living Aboard” by Tom and Nan MacNaughton
http://www.macnaughtongroup.com/living.htm

Cal: Om att det är viktigt att vara behövd

Idag tänkte jag berätta om en person jag fann väldigt intressant! Tack vare ett berörande radioprogram som jag blev bemedlad.

Jag vet inte vad det är men jag gillar verkligen människor som väljer att leva lite udda (positivt alltså). Det finns helt klart något väldigt intressant och fascinerande där.. alltså jämfört med människor som är mer eller mindre som alla andra. Ofta har de "udda" någon visdom eller insikt att förmedla liksom.

Den här gången handlar det om Cal 72 år som blir intervjuad av Erika Norberg. Jag vet tyvärr ej mer om denna "Cal" trots intensivt googlande i jakt på att hitta han hela namn eller något mer om honom.Troligen vill han förbli ganska anonym. Låt oss respektera detta.

Nåväl, nu till saken. Det här inlägget handlar alltså om ett radioprogram som P4 Dokumentär gjort som heter Hästarna i kulan. Du kan lyssna på det här.

Från artikeln:

” Cal har gjort sig av med allt från möbler och inredning till elektricitet och vatten. Allt för att han ska kunna ha hästarna Isadora och Adre i sitt vardagsrum. På nyårsaftonen firar de alla tre framför kakelugnen. Men en gång i tiden såg Cals liv helt annorlunda ut. Då var han välbetald formgivare i Japan.”

Jag har lyssnat av och efter bästa förmåga gjort några utdrag nedan:

//Om hur viktigt det är att vara behövd//

Från Mp3filen (p4_doku_20141231_1200_27f044c.mp3), Sveriges Radio – Hästarna i Kulan:
Cal 09:20:

”Annars hade jag väl helt gått under om jag inte haft den lille pojken att ta hand om //ett av hans barn//. Man behöver någon att ta hand om. Jag har inte någon att ta hand om nu, har jag inte. Men jag tror det är viktigt vara behövd, att känna att man behövs, jah, nån behöver en, även om det bara är en häst”

 – Cal, lever numera bohemiskt och enkelt, har levt både i Japan (oerhört förmögen livsstil), till en enklare livsstil på Sri Lanka och Sverige, bland annat varit formgivare på Kosta Boda (glasriket i Småland). Han tröttnade på att formge stekpannor, (som hans chef skrek att han skulle göra).
(han kunde inte hävda sig bland Bertil Wallin och dom andra, säger han om sin tid glasriket. Dom skrek i snabbtelefonen att han skulle göra stekpannor.)

Cal 15:28:

”Jag hade aldrig träffat en arbetare i hela mitt liv innan jag kom till Boda. Nej! Jag kommer från Enebyberg, Danderyd, mitt umgänge var på Djursholm och jag växte upp i den världen med klubbjacka, och höga skjortor och grejer. Och liksom arbetare eller kroppare som dom kallades, de fanns bara, vi kom aldrig i kontakt, vi gick i privatskola och hade bara feta feta livet hela tiden. Och sen så blev jag vuxen och gick på Capellagården och kom ut i världen, och reste, och var affärsman och allt möjligt, men inte förens jag kom till Boda så träffade jag en arbetare. Och han hette Josefsson, och han stod vid en sprängmaskin, och han luktade lite svett och lite maskinolja, väldigt artig och väldigt trevlig emot mig och sen har jag ju lärt känna honom och alla andra arbetare.” – Cal

Cal 17:54:

”Råg är det enda sädesslag som... ja havre kanske också som bygger upp människokroppen, vete är värdelöst alltså! Egentligen.” – Cal

Cal 19:10 //om tiden i Sri Lanka //

”Hela det livet blev ideal för mig, idealbildande efter att ha bott som i en miljonärstillvaro i Japan vettu. Vi var oerhört förmögna, hade mycket, och jaa jag tyckte mycket om, och än idag tycker jag bara att ju enklare och dess mindre dess bättre.” – Cal

//Roligt ljud att spara?//
34:36: ”Ashåo, washi, piei, deh!” //Cal shasar bort hästen från kaffet, :-) sen pratar han om att vara behövd //

”Idag är det ingen människa som behöver mig, det vet jag. Det är hemskt. Jah det är det. Men samtidigt kanske livet är så förstår du, man kommer in med buller och bång som en liten söt baby, och sen är man ett gulligt barn, rolig ungdom och växer till sig och familj och det snurrar på. Men sen så blir en äldre och äldre och alla dom här människorna som är som en stjärnhimmel. Varje människa är som en stjärna, du är en stjärna och hur nära är dom här, och jag kommer ihåg att jag målade mycket tavlor på den tiden. Det var stjärnhimlar och stora ljusblåa bilder, och sen massor med rosa stjärnor.” – Cal, lever med sensibla hästar inomhus, formgivare, radioprogrammet Hästarna i kulan sänt 31 december 2014.

---- ------ slut på citat från programmet ----- ----

Tack Erika Norberg och Cal för mycket intressant program! :-)

//Avslutar mer några andra citat//

” Any life lived mainly for ourselves, or for just a few others, will prove to be a failure and our funeral will make that abundantly clear.” – Bob Wells

“The only meaning that I’ve found that brought me peace, joy and contentment is a life lived in love and service to others.” – Bob Wells

” Each of us have been given free will to choose to go about life whichever way. A life in service to others is so much better than a life in service to ourselves.” – Douglas

”Helping others helps me.” - Colvin Goree

“When we seek for connection, we restore the world to wholeness. Our seemingly separate lives become meaningful as we discover how truly necessary we are to each other.” —Margaret Wheatley

Nu ska jag iväg och Yoga, sharrå!

Nämn en grej du lever utan, som du tror att de flesta andra människor har

Hittade en kul fråga på nätet i samband med frivillig enkelhet.

”Nämn en grej du lever utan, som du tror att de flesta andra människor har.”

Det här är några kommentarer som kom in:
Bil, Diskmaskin , Mikrovågsugn, Torktumlare, Elvisp , Våg, Strykjärn, Smartphone, Skohorn och paraply, Tv, Barnvagn och barnsängar till våra knattar, Snöskoter, Utlandssemester, Bakmaskin, Kaffebryggare, Platt-tv, Mixerstav, Köpbegär, Renoverat kök, Kommunalt avlopp, Dvd-spelare, Stereoanläggning, Espressomaskin , Våffeljärn, Julprydnader (äger inte ens en elljusstake), Vattenkokare, Pappersservetter, Laptop, Alkohol och tobak, Elektronisk Inne-/utomhus-termometer, Säng, Hemmabio med sorroundljud, Banklån, Fast telefoni o läsk, Prydnader/tavlor/övrigt pynt, Studielån, Elektrisk spis, om man t.ex. har vedspis, Golvmopp, Dammsugare, Hushållsassisten, Soffa, X-box, Playstation, Nintendo DS whatever, Deodorant, hudkrämer och annat kåssmetikasmörj, Napp till barnen, Tvättmedel, Hårfön, Smink, Dagstidning, veckotidning, månadstidning, Parfym, Tatueringar, Bokhylla, Mattor på golvet. Enklare o städa, Gardiner, Köksbord och köksstolar, inga vägg- eller bordsklockor.

Skickar frågan vidare :)