Tänkte skriva några rader så här i slutet på året. Hoppas ni haft en skön julledighet, det har jag, även om jag jobbar i mellandagarna..
Just nu går jag i tankarna att byta Previan för en större skåpbil. Men måste ju såklart sälja Previan först då. Tyvärr känns det som fel tid att sälja nu så lär väl vänta tills sommaren.
Jag har genom åren fixat mycket som varit fel på bilen, servat alla delar etc. Bytt koppling. Satt på dragkrok, installerat extra batteri, skiljerelä och även lite ledbelysning samt små Ikea Bekväm hyllor. Även rostskyddat och svetsat rost så den är riktigt fräsch nu undertill. Jag har även köpt en dieselvärmare som jag funderar på att montera där bak. Jag uppskattar värme alltmer nu när det varit kallt under vintern. Dessutom fick jag nyligen igenom den hos besiktningen, så skönt!
Tankarna går att skaffa en Fiat Ducato eller en Renault Master / Nissan NV400, kanske storlek H2L2 för att kunna stå på vanliga parkeringar utan att störa andra, grannar och liknande. Den är runt 5.4meter lång då (tror jag), nästa steg L3 är 6meter lång. Det jag tror att jag prioriterar högst är tillförlitlighet, jag avskyr att bli stående efter vägen när man har ett mål för dagen. Dessutom blir det dyrt att hålla på och laga och då tröttnar jag helt på bilar om man de strular för ofta. Det är dyrt nog ändå. I andra hand kommer ytrymme, kontra storlek.
Bild från i somras när jag var och i Kinnekulle. Mycket trevlig tid. Vänern i bakgrunden. Burning van 2021 var några kilometer bort. Just på de här stället får man inte köra ner med husbil. Då är det smidigt med en minivan! :)
Jag håller också på och sparar på massa material som jag tror kan komma till användning (framöver). Mycket är återbruk som slängts i containern på jobbet, typ 6mm plywood. Även någon hurts som slängts har jag tagit reda på och målat om etc. Sist tog jag tillvara på en overheadapparat som skulle slängas när lokalerna ska renoveras på lönearbetet. Den hade ett jättebra stativ i metall och såna här bra uppfällningsbara skivor (i trä) så man kan få mer avställningsyta om man lagar mat osv. Den har jag linoljat och sen målat vit. Jag har även skurit ut ett runt hål för att kunna ha en "diskho" i den. Ja så här håller man på :). Ganska kul att hålla på med lite små projekt i lagom fart. Tar man för mycket i en stöt blir det för mycket.
Små steg istället för stora.. :)
Nackdelen med detta projekt är att det blir mycket prylar som bara står och tar plats i väntan på att få användas i kommande skåpbilprojekt. Någonstans ger ju mycket prylar även någon slags ångest som jag inte gillar, ja, svårt, svårt. Jag har också shoppat mycket på nätet denna månad.. Det är som två motpoler i en själv, jajah. Lyxproblem antar jag.
Spelar ingen roll hur mycket resurser du har om du inte vet hur du ska använda dem.
Ja, det var mina tankar just nu. Hoppas som sagt att det är bra med er och ni fått lite återhämtning! Gott slut och ett Gott Nytt År önskas till er kära läsare. Levafri har nu snart haft 280 000 besök, otroligt förbluffande, trodde jag aldrig. Tack.
Tänk att jobbet ska styra så mycket av ens liv. Att man ständigt får anpassa sig till att kunna dra in en inkomst.
För ca två veckor sedan sa jag upp mig. Jag har varit drygt 6 år på stället. Det är blandade känslor så klart. Förändring, alltid lite läskigt samtidigt som inspirerande. Men när jag summerar plus och minusen av arbetsplatsen jag jobbat på har det blivit ett negativt resultat och då är det bara att söka något nytt.. Dessutom har det har varit stressigt och oinspirerande och det känns hela tiden som att mitt liv vill ha ett annat mer kreativt öde.
I någon mån är ens lönejobb inte meningslöst eftersom man är en vardagshjälte som jobbar med att hålla folk varma eller avkylda, sammanfattningsvis hålla bekväm temperatur Jag är så imponerad och full av beundran till alla dessa vardagshjältar som sliter hårt för att hålla ingång vår komfortabla civilisaton.. Men ändå har det inte känts meningsfullt för själen och det man själv vill åstadkomma. För er som inte känner till det så har jag jobbat med fjärrvärme och fjärrkyla i Stockholm. Jag har pendlat en väldans massa då jag bor i Västerås. Det ska bli oerhört skönt att slippa sitta i bilen (tåget tröttnade jag på första halvåret) då jag återigen ska börja jobba i Västerås efter att mina 3 månaders uppsägningstid gått ut. Det ska bli så skönt att kunna cykla till jobbet åtminstone sommartid.
Jag hoppas verkligen att det nya jobbet kommer bli intressantare. Jag har letat nytt jobb under flera år faktiskt, ända sedan en viss person sluta kan man säga. Det har blivit många jobbintervjuer och inspekterande av arbetsvillkor. Dock har det många gånger inte känts inspirerande eller tillräckligt lockande för att hoppa på dessa tåg. Eller så har tågen inte velat ta med mig..
Nu väljer jag att gå tillbaka till ett ställe som jag jobbat på förut. Ett företag där jag slutade pga av en i mina ögon dålig chef. Den chefen är borta nu så det ska bli spännande att se hur stället är nu. Kanske är jag förblindad av positiva minnen från trevliga människor där, nåväl tiden får utvisa.
På något vis känns det här som att det här är mitt sista jobbyte.. återstår att se.. Alltså jobbprocesserna för att få ett nytt jobb har verkligen urartat till flera månaders undersökningar av intervjuer och tester från arbetsgivaren sida. Behöver det vara så här komplicerat?
Helst skulle jag vilja jobba heltid med mina egna projekt, men det kommer kanske en dag för det också. Tills dess får jag jobba på fritiden.
Jag kommer behöva terminera det fritidsställe som jag byggt upp i närheten av Järna. Där jag förövrigt även nyligen flyttat till en annan tomt med allt vad det innebär med flytt.. Puh.. Men jag har av någon anledning inte riktigt trivt lika bra där som i Västerås. På det stora hela kan man säga att hela det projektet blev jag lurad på, eftersom man inte får bosätta sig där, vilket var tanken från början. Det är mycket jobb nerlagt där, som nu bara kommer försvinna eller liksom vara ogjort. Järna var en liten del av min framtida dröm som nu läggs i malpåse ett tag, vilket känns lite vemodigt.
Men hjärtat säger att det ändå ska bli skönt med mindre prylar och mer tid för det kreativa. Dock blir det en jobbig tid av uppstädning och förändring. Ska bli skönt när det är klart. I övrigt har jag haft en väldigt bra vecka.
Hoppas det är bra med er också!
”My job was meaningsless and uninspiring to me. I had money but I didnt have a life. And I was recentful from having to spend majority of my time grinding away at something I disliked, just for the money.
I jave it at fair shot. I stuck with it for at number of years. But finally, and it took me many year to do it, finally gatherd up my courage to walk away from a life of everything I already had. Everything that people told med was “desirable” to try to carve out a different life path for myself.”
“It was also really challenging having to deal with doubt and skepticism that other people expressed at my different life choices. But personally, for me I have never been happier or more fulfilled. I spend my time every day doing things that are interesting and meaningful for me.”
“I believe that when I’m old and looking back, I will have very little regrets about my choices now.” - Jean Voronkova
Nedan en trevlig video där ovanstående citat kommer ifrån.
Sadhguru om vad som är ett intelligent liv, ett enkelt liv
Många av oss sökande och nyfikna personer känner säkert till Sadhguru. Man ser honom lite här och där. Får lite Youtubeförslag där han är med. Jag hade inte tagit någon större notis till honom förrän jag hörde honom i Danica Patricks Podcast Pretty Intense. Du hittar avsnittet 106 här. Det avsnittet fick mig att förstå att Sadhguru är mycket vis. Att den här snubben kan man lära sig ett och annat av.
Så jag började förstås söka för att hitta om han hade något att säga om enkelhet. Och det hade han. Klokt värre. Sadhguru verkar vara en mästare på att förklara något komplicerat på ett enkelt sätt.
Och jag kan bara med självinsikt konstatera; att jag är en spindel som vävt ett nät som jag själv fastnat i. Och det är kämpigt att ta sig loss, men det borde gå!
Spindelväv som tjänar vårt liv eller som vi själva trasslar in oss i?
Nedan är ett uttrag från videon nedan. Hoppas du också inspireras av honom.
”If you think being a simpleton is a simple life,
I don’t recommend that.
But simple life generally meants that the arrangements that you make around your life are simple, so that it doesn’t entangle you, it only supports you.
See, all arrangement that we make in our lives are supposed to enhance our life, isn’t it?
Why do you get educated? Because you think it’ll enhance your life.
Why somebody gets married? Because they think it’ll enhance their life.
Why people will have children? Because they think it’ll enhance their life.
Why they’re doing business? Because they think it’ll enhance their life.
But look at people’s faces and see, before they got educated, before they got married, before they had children, how they were and how they have become today – does it look like they’re enhanced?
Hello? //Sadhguru gör en illustration av en trött sliten funderande person // They become like this. So obviously, they made so many arrangements that they cannot handle. They made more arrangements than they can actually handle, isn’t it so?
They did not make arrangements consciously.
- What is needed for me?
Their problem is, “She is everyday going shopping, so I also want to go shop, shopping. I don’t know what to shop but I’ll shop something and come, because she’s also shopping, my neighbor.”
So because they’re in this condition, though there is no container service at the end of life, most homes have turned into warehouses. Most people have things in their homes that they have not used for a year or two and still there. They can’t give it away, but it is cluttering their life in such a way, they have to trip all over the place, to walk around in their homes. Because they did not build this home, they did not buy these things. They did not form these relationships as a way of enhancing their life, they are using everything to entangle their life.
So simple life means, you’re not entangled. It’s very important. You are enhanced but you are not entangled. You make whatever the kind of arrangements you make, but the kind of arrangements you can handle, isn’t it? You don’t try to make arrangements like somebody else, and you don’t know how to handle. Why do you make an arrangement that you don’t need? If you make an arrangement that you don’t need these arrangements will become entangling.
What kind of arrangement is best for you? You just make that, this is a simple life. Simple life does not mean you’re a simpleton, all right?
You keeping it in such a way anytime you, wherever you need to go, you can go, whatever you have to do, you can do.
A spider weaves a web for other things to be caught.
But if you’re that kind of a spider, you build a web in which you’re caught. You’re a stupid spider, isn’t it? And most human beings are in that condition.
So simplicity means a sensible arrangement which will not entangle you. You made an arrangement in such a way;, you were going this way //Sadhguru pekar framåt // If something really significant happened this way //Sadhguru pekar åt vänster // you can go this way // Han pekar återigen åt vänster // Your arrangements will not trap you. That is a simple life. This is an intelligent life.” - Sadhguru
Annika Elgeskog intervjuar Kerstin som varit utomlands över vinter i sin husbil.
27:25 Kerstin: "Snart är allt jag äger och har i den här bilen. Det är min tanke. Jag bodde i hus förut men gör inte det längre så jag håller på och rensar lite, då och då. Så, ja det är fantastiskt skönt. Gud vad skönt att inte släpa omkring på en massa gammalt.
Annika: - Alltså den befrielsen, alltså det är en frihet, det är så svårt att förklara den där. Det är därför det är så skönt att träffa någon som upplever det på samma sätt.
Kerstin: "Ja, vissa saker har jag släpat omkring på saker sen min pappa gick bort för 17 år sedan. Och glas och porslin, du vet husgeråd och det har väl tagit sen dess att bearbeta att släppa taget om vissa saker. Så det är en lång process. Det har inte gått över en natt. Men det har gått ganska fort nu på slutet. För varje sak som jag gör mig av med så känner jag mig bara mer befriad. Man är ägd av sina saker. Vi har så mycket grejor så det är inte klokt. Jag har ju till med när jag packade denna här bilen i höstas inför resan så "Oj ska jag ha så här lite kläder med mig?", "Oj, ska jag bara ha 2 bestick med mig?" och hur ska det här gå?
Jag har använt en femtedel av mina kläder, man tvättar ju längs resan. En femtedel av det lilla jag hade med mig. Jag har ju saker med mig som jag inte har använt på den här lilla ytan. Man behöver så mycket mindre saker." - Kerstin och Vangelina, bor på heltid i en Fiat Dethleffs husbil från 1996.
"Det här året.. Allting har ställts på ända liksom. Det är ingenting, verkligen ingenting som är sig likt. Jag har gjort mig av mig allt mitt bohag till exempel då. För när jag kom hem till Stockholm igen så fick jag ju rensa huset. Mina grejor stod ju kvar, eftersom jag åkte iväg som då sambo/särbo, så hade jag mitt bohag kvar i huset. Och jag hade ju rensat ganska mycket redan innan, men här fick jag ju då vid två tillfällen så fick jag ju rensa ännu mer.
Och tillslut så stod jag med dom här sakerna som jag egentligen aldrig har tänkt att jag ska göra mig av med. Och frågade mig själv, behöver jag den här servisen när jag bor i bilen till exempel. Behöver jag den här möbeln, behöver jag dom här kläderna? Så det slutade med att jag gjorde mig av med egentligen rubbet. Jag sålde, skänkte, kastade väl en del. Så nu har jag allt jag äger och har i min bil förutom ett skåp som står kvar hos då min före detta sambo och fem möbler, saker, som jag förvarar hos en kompis på hans lantställe i Småland. Och det är en sån jäkla frihet att inte vara tyngd av grejer! Och de saker som jag har släpat runt på, under liksom, under alla år, [ohörbart] och flyttar och saker efter pappa. Såna här sentimental nostalgiska saker. Till slut så bara; >>Näe, det här är inte min pappa. Det här är bara grejer.<< Så att det var fantastisk. När jag kom så långt så att jag kunde släppa taget, Gud va skönt det va. Så det här är allt jag äger och har. Det som du ser här. Jag har ganska mycket förvaring.. men ja, det är så skönt." - Kerstin
42.50
"I och med att jag rensade så jag gjorde mig av med det mesta men en del saker har ju då fått följa med mig ut i bilen så det är lite mer personligt nu. Det är lite minnessaker som sitter uppe. Jag har satt upp lite foton på väggarna. Så ja, nä, jag älskar att bo här. Kan inte tänka mig att bo på något annat sätt." - Kerstin
Fortsätter ta hårda beslut (priviligierade sådana)
I jakten på att bli med mindre prylar.
Som alltid när man rensar tvingas man möta sina tidigare beslut vad gäller prylar. Som upptäcka att inte köpa "bra att ha saker" bara för att det är 30 procent på dem. Som sen blir liggande i typ 10 eller 15 år i någon låda (och tar onödig plats). Som påminner om ett onödigt köp, något som inte blivit använt.
Ge bort tågvirke till seglare. Om att aldrig köpa "bra att ha" saker på rea. Trodde jag kanske skulle börja klättra när jag köpte denna, eller att jag skulle bo heltid på båt typ. Känns inte aktuellt nu.
Eller att jag köper något jag blir sugen på testa som intresse. Ser något cool på Internet och vill testa, klickar hem prylar på nätet. Hjärnan är lika bra på desillusion som i fallet med missbruk där hjärnan ger godtagliga förslag varför du inte ska förändra något, att du behöver det. Att du kanske kan tjäna pengar på det.. Att du ska unna dig, eller "man måste ju leva lite också".
I mitt fall är jag eller börjar bli medveten om mitt pryl-missbruk. Jag blir bättre och bättre på att kontrollera det, men har bakslag då och då. Värst är det när något stort köps.. Som att köpa ytterligare en cykel.
Igår köpte jag en tryckkokare för mikrovågsugn. Kunde uppenbarligen inte låta bli. Enligt vissa gurus inom hälsa behöver man ev. ha en tryckkokare för att göra sig av med lektiner eller "anti-nutriants" som vissa växter försöker försvara sig med och som ger inflammation i kroppen. Detta pga. av att dom inte dör av vanlig kokning. Inflammation kan vara ganska dold, stelhet eller som kan dyka upp i form av att man "övertränar" sig eller liknande och får ont. Själv käkade jag ganska mycket jordnötter ett tag och fick problem med just "överträning", när det nog egentligen var just intag av inflammationsmat.
Den här gången har jag motiverat köpet med att, "det är kul att testa om tryckkokare är så bra som många säger", "att det tar kortare tid att laga maten", "för att ta omintetgöra lektiner och anti-näring substanser". "Spar energi". Vi får se helt enkelt.
Många lovordar Tupperware Fast Cooker för mikrovågsugn. Tydligen är detta modell II, den tidigare såg inte lika bra ut.
Max 2 liter, själva behållaren är på 3 liter. Tål ej att frysas, eller användas på vanlig platta eller ugn såklart.
På engelska heter den "Fast Cooker"
Så här ser den ut, bilden från manualen nedan.
Får ej frysas, kan ha vätska upp till 2liter, behållaren rymmer 3 liter men 1/3 tomrum behövs. Får ej användas i ugn osv.
Max 30 minuter i Mikron, och lite andra bra att veta info.
Den känns riktigt gedigen, hoppas den håller länge och att det finns reservdelar i form av säkerhetsventil osv.
Kanske återkommer jag med en uppdatering om den tillför något, men jag tror den kommer göra det!