V26-28: In och Ut

In

Laminat för inplastning av tänkvärda tankar och citat.

Köpte en Hammock med stativ. Jag vet stor otymplig sak, men var tvungen att testa! Den är riktigt skön att ligga och läsa i. Testar för att se om jag skulle kunna tänka mig att sova i en sådan här. Nje, måste nog köpa en mayansk hammock innan jag dömt ut detta alternativ.

Ut

Sålde iväg min amatörradio, en Yaesu FT-857 med en massa tillbehör. Säljaren köpte även en av mina antenntuners, en MFJ 901B. Amatörradio är en trevlig hobby som gått lite i vågor vad gäller mitt intresse. Vill man så kan man prata med andra. Det finns ibland också intressanta samtal att lyssna på. Plus att det gick att lyssna på all flygtrafik, båtarna på sjön (VHF-radio), vädret och en massa andra som finns i etern.
Nåja, det går alltid att skaffa prylar igen om jag skulle bli sugen. Jag har lagt allt mindre tid på detta intresse, så det var dags att sälja iväg det som är mest värdefullt (medans det är någonting värt). Det känns riktigt skönt för varje pryl som lämnar hemmet och det känns som jag närmar mig mitt mål alltmer, även om det är mycket kvar att rensa.

Lite av tingen som kastats

Sålde iväg ytterligare en antenntuner. MFJ 901B den också. (Gick åt h-lve-te! Fungerade inte enligt mottagaren, får betala tillbaka, ta mer tid etc.. SUCK!) Ytterligare ett bevis varför man ska undvika prylar onödiga prylar som pesten!

Rensade en transformator,

Aftershave från badrumsskåp.

Bilpedaler, Momo, kastat. Behöll en för att ha som mall till ett eventuellt trampolinnät som jag funderar på att göra(med tågvirke från ett annat intresse jag har). Efter inspiration av ett katamarannät, se header. Det är något speciellt med flätade rep och alla funktionella saker som går att göra av bara ett rep. Minimalism tillsammans med funktionalitet. Fallskärmslina i nylon med ett gäng med trådar inuti som dess kärna.

Utvecklingskit STK500 samt Pic18f452 Utvecklingskort tillsammans med en bok (Såld på Tradera, inkomst 400 kr)

Mobiltelefon Sony Ericsson M600i, laddare och lurar (Såld på Tradera för 100 kr)

MC-ställ, Skinnjacka, byxor och motorcykelstövlar (Såldes på Tradera för 227 kr )

Kikare (kastas)

Dessa sitter i tangentborden som jag skriver denna text med.

Elektronikkort, ultraljud (projekt jag gjorde tillsammans med Tomas när jag pluggade), kastas.

Nysilverbestick, kastades. Knappt något värde i dom rent valutamässigt.

Elmotorer, tror jag tagit upp det tidigare, men nu åkte dom ut.

Tangentbordskretskort (innehåller en liten mängd silver, men nu kastade jag skiten).

Lyxhungrig och omåttlig - Bokutdrag från Walden, Thoreau

Jag fick tag i en svensk översättning av Walden vilken är betydligt mer lättläst än originalet på engelska. ”Skogsliv vid Walden” heter den på svenska.

De flesta som gillar att läsa lite böcker känner säkert till Henry David Thoreau vars namn dyker upp gång på gång speciellt i enkelhetens tecken, men även många självhjälpsböcker. Det är befriande att läsa denna bok, för den petar hål på många ”vedertagna sanningar”. Boken får en (mig?) att tänka till och jag förstår varför den är så omtyckt av många.

Skogsliv Vid Walden av Henry David Thoreau, översättning
Frans G. Bengtsson

För er som inte känner till Thoreau så levde han enligt västvärdens normer ett väldigt spartanskt liv. Han levde i mer frihet än de flesta. Han byggde bland annat ett anspråkslöst hus i skogen bredvid skön Walden. Thoreau levde ett minimalistiskt liv och fick på sätt tid över, tid till att förkovra sig och bli så vis som han blev.

Henry menade att det fanns inget syfte att sukta efter mer än man behöver. Han ansåg mycket riktigt att den stora massan ivrigt ville leva ett omåttligt och lyxhungrigt liv. Priset för detta blev ofta mänsklig förtvivlan. 

Nedan ett litet utdrag ur boken:

//s 60 något djupt men jag tror jag förstår//

”Mängden av människor lever ett liv av stilla förtvivlan. Det som kallas resignation är förtvivlan som stelnat. Från den tröstlösa staden gå vi ut på den tröstlösa landsbygden, och vi få gå att hämta hugsvalan hos vesslor och myskråttors tappra oberoende. En invand, omedveten förtvivlan ligger till och med gömd under vad som kallas mänsklighetens spel och förströelser. Det finns intet element av lek i dem, ty detta kommer endast efter förädlande arbete. Men det är vishetens kännemärke att icke vara hänvisad till förtvivlade företag.”

Han beskriver tex jakten på status och boendestatus på följande sätt:

//s 95 //

”De flesta förefalla att aldrig ha tänkt på vad ett hus egentligen är, och de förbli faktiskt, ehuru onödigt, fattiga hela sitt liv igenom, emedan de inbilla sig, att de måste ha tag på ett likadant som grannens.”
Henry David Thoreau fortsätter sedan lite längre ner(på samma sida) med följande:
”Skall den respektable medborgaren alltid gravallvarligt fortsätta att med ord och exempel lära den unge mannen nödvändigheten av att anskaffa ett visst antal överflödiga lackskor – och paraplyer – och tomma gästrum //s96// för tomma gäster, innan han dör? Varför kunde inte vårt bohag vara så enkelt som arabens eller indianens?”

Enligt min tolkning menade Thoreau; att bara för att man blivit gammal och borde lärt sig lite av livet var det sällan någon äldre som visste bättre än den yngre.. Här ovan illustrerad i form av respektabel medborgare.

Paraplyer och gästrum anses alltså vara överflödiga lyxartiklar. Vilket det säkerligen var på den tiden ca 1850-talet. De kanske än idag ses som onödiga av vissa. Jag själv ska fundera på om det ligger något i det. Troligen.

En annan lite kul beskrivning av avlivning i boken är när Thoreau tar livet av ett murmeldjur:

//s 126 ”underlätta dess själavandring”//

”Under det följande året fångade jag då och då en knippa fisk i dammen till middagsmål, och en gång gick jag till och med så långt, att jag tog av daga ett murmeldjur, som härjade i mitt bönland – underlättade dess själavandring, skulle buddhisterna säga – varpå jag förtärde det, delvis för experimentets skull; men ehuru det föreföll trevligt för ögonblicket, trots en besynnerlig arom hos köttet, förstod jag att ingen härdning skulle kunna göra detta till en angenäm vana, hur bra det än kan ta sig ut med viltet prydligt upphängt hos vilthandlaren.”

Prylarna/tingen håller igång oss och får oss att lägga en massa tid på dessa. Ger oss något att prata om. Men är precis som Thoreau frågar jag mig om det är vettigt. Nedan ytterligare ett litet utdrag ur boken.

//s 136 stoftmoln //

”För inte länge sedan bevistade jag en auktion på en avliden prästmans tillhörigheter, ty hans liv hade inte gått spårlöst förbi:
                             >>Vad ont vi göra, lever efter oss.>>
Som vanligt bestod en stor del av allsköns avskräde som börjat anhopas redan under hans faders tid. Bland annat såg jag en torkad bandmask. Och nu brändes //s137// ingalunda detta upp efter att ha legat ett halvsekel på en vind; i stället för ett bål, en renande förintelse av allt detta, ställde man till med en auktion för att öka på eländet. Grannarna strömmade ivrigt samman för att besiktiga föremålen, köpte rubb och stubb och transporterade det till sina egna vindar och avskrädesgömmen, varest det får ligga tills bouppteckningen är färdig, för att då börja irra omkring på nytt. När en person dör, sparkar han upp ett litet stoftmoln.”

Jag ser fram emot att läsa vidare, kanske återkommer jag med en recension senare. Hejdå och tack Thoreau för du delar med dig av din visdom!

Köpa biltankar, hur gick det Micran?

Jo, först när jag ringde svarade säljarens karl. Han beskrev bilen som att den var i perfekt skick. I princip nyskick. Att den skulle besiktas snart var inga problem, det var ju i ett sådant enastående skick fick jag höra. Gubben gjorde sitt bästa för att måla upp en bild av en otroligt pedantskött bil. Något han lyckades med, men det räckte inte ända in i mål.

Jag frågade också om det som stod i annonsen stämde, dvs att den var 100 % rostfri. Jodå det stämde.

Jag sa till honom att om den var i det skick han beskrev så skulle han få vad dom begärde i annonsen.

Jag fick numret till hans fru/tjej och fick veta att bilen stod parkerad vid polishuset. Jag ringde upp Marie och fick ungefär samma beskrivning av frugan. 100 procent rostfri bekräftade även Marie. Så jag tog cykeln dit för att kolla om det verkligen var en pärla. Den skulle bara ha gått 5000 mil så den borde ju vara i bra skick (kan man tycka). Speciellt om den bara rullat 300 mil mellan 2002 och 2009 som annonsen gav gällande.

Så här såg Blocket annonsen ut.

Väl på plats kunde jag konstatera att det var en fräsch Nissan Micra, men långt ifrån något nyskick. Jag vet inte vad för bilar den karlen sett. Nyskick är en helt annan klass! Denna var inte ens i närheten! Det är lite lustigt hur vi gör bedömningar vi människor. Säljaren påstod att hennes karl älskade bilar och då borde han väl kunna ge en mer riktig bedömning kan man tycka. Dom hoppades förstås att det kom någon som inte visste ett jota om bilar och titta på den.

Ok, låt oss bedömma huruvida den var helt rostfri. Detta är bara bilder på vad vi kan se.. Jag hade inte möjlighet att lyfta på golvmattor och titta in i rostiga trösklar, titta på insidan av hjulhus osv.

Bilen var dessutom full av mindre repor. Någon måste ha tvättat bilen med en svamp med rejält med grus i..

För att inte tala om alla små stensskott som ännu bara var ytrost.
Servicebok fanns, men det var antagligen bara oljebyten för motorn, då jag tittade på bromsoljan och den såg inte ut att vara bytt.

År 2000 köpte jag nämligen min första nya bil, och det blev just en sådan här Micra fast 5-dörrars istället. Denna här hade bara 3 dörrar. Det går inte att veva ner bakre rutor osv. En 3dörrar betingar också ett lägre pris helt enkelt. SÅ JAG VET HUR EN NY BIL SER UT. Min var BETYDLIGT fräschare än denna. När jag sålde den efter 3 år och ungefär lika många mil (dom denna) var den i betydligt bättre skick.

Det fanns gott om stenskott, ifyllningar och annat, speciellt i fronten på huven. Har inte hunnit utveckla någon allvarlig rost ännu.

Det såg också ut som att den stått ute mycket. Alla olackerade plastdetaljer så riktigt slitna ut av UV-ljus. Dörrhantal, frontspoilder, bakplastspoiler etc. Dörrhantagen går nog sönder vilken vinter som helst när dörren sitter lite fast.

Bakre hjulhus

bakre fjäder och lite av avgasrör.

Domstolsfäste. Det såg likadant ut på alla fästen.

Främre fjäderben och dämpare. Undrar vad det där bruna är.. Hmm. Inte kan de väl vara rost? (ironi)

Inget rosthål här än. Dessa bilar är kända att rosta inifrån och ut just här. Tröskeln till bakre hjulhus. Inget besiktningen gillar.

Andra sidan av fjäderben. Rost där också

Avgasröret är väl helt rostfritt eller? Nje.

En av många repor. Fanns även en mindre bula som inte syns på denna bild. Men bulan fick jag faktiskt beskrivet av Marie, så det var bra.

Början på rost på kroken mm

Bromsrören såg dock fräscha ut.

Damasken hel, men inte ser det ut att vara i nyskick inte.. 

100 procent rostfritt eller? NEJ!!!

Nu är det svårt för en bil att vara 100 procent rostfri, utom när den är ny, men jag ville bara visa hur folk vissa beskriver sina bilar.

Så jag slog inte till. Jag gav Marie ett bud vad jag tyckte den var värd, 25 000 kr. Men hon kunde bara gå ner 2000 kr (dvs till 28 000). Båda skulle fundera på det, men jag tror jag skippar. Jag har ju redan bil som är fräschare än den här undertill.. Tack vare att den är rostskyddsbehandlad. Tips. Gör det på er bilar då håller dom sig fräscha betydligt längre.

Jag sa till Marie att hon fick en och en halv dag att fundera. Så vi får se om dom hugger på mitt bud eller om det blir en annan bil för mig. Lika bra. Jag vill ju liksom göra en bra affär och 28 k känns lite i överkant för en bil som är 13 år gammal om den inte är i bättre skick än denna bil..

Den som söker skall finna! :)

Tid ensam och pryltankar (igen)

"Time alone is crucial if we are to hear our true voice and inner callings."

Det skriver jag lätt under på! Många tycker nog att jag är lite konstig som ofta gör saker själv. Jag vet inte varför, men jag tycker det är väldigt skönt att slippa massa intryck från andra ibland. Skönt att slippa lyssna och vara aktiv i något samtal (som egentligen inte intresserar). 

Ja, jag gillar ensamhet, eller egentligen gillar jag sällskap, men jag vill liksom kunna stänga av ibland, hajar du vad jag menar? Tex bara mina egna tankar, eller någons annans tankar i en bok. Böcker är ju så himla sköna att ta del av. Sammanfattad kunskap. Det bästa som författaren försöker förmedla (liksom). Tycker man att boken inte kommer med något vettigt så lägger man den bara ifrån sig och tar en annan. Ibland vill jag också fundera på vad jag vill med mitt liv. Få klarare perspektiv, klarare målbilder, avkluttra sinnet helt enkelt.

Jag vet att det är själviskt i hög grad, men det känns som jag behöver det ibland. Komma ifrån alla intryck, alla åsikter, alla händelser. En hund är ett perfekt sällskap. Ofta tysta men ändå sociala. Jag gillar verkligen hundar och hoppas kunna skaffa en igen. Dom förstår vinken när man vill vara själv också.

Nu till dagens i-landsproblem.. Prylar igen.. Att jag aldrig ger mig.. Igår hittade jag en Nissan Micra till salu som jag genast började fundera på. Jag lyckades hejda mig själv från att ringa redan igår kväll.. "Lugn och fin nu", inte impulshandla intalade jag mig själv.

Det är nämligen så att den bil jag har börjar bli väl sliten och det är väl ytterst tveksamt om den går igenom besiktning i år. Plus att jag kanske skäms aningen över att åka min lilla rosthög, hihih. Jag vill liksom inte lägga ut massa pengar (valuta) på fixa till den befintliga heller. Den saknar också servo vilket är något jag stör mig mer och mer på..

Nu dök det upp en äldre bil som verkar vara i väldigt bra skick och jag är svag för dessa bilar då jag haft en likadan förr. Jag tror jag bestämt mig för att åka och titta på den och ge ett bud (om den inte är i extremt bra skick, då är den nog värd priset som står). Får jag den så får jag, annars får det vara. 

Sen får jag försöka bli av med gamla bilen på något sätt. Usch. Det har trots allt varit en riktigt bra bil som aldrig strulat något nämnvärt. Vi får se hur det går. Det tragiska är väl att jag kommer behöva lägga en del tid på dessa prylar också..

Det här med prylar är en ständig kamp.. Och som Henry David Thoreau skriver i "skogsliv vid Walden":

//s 56

"”Jag ser unga män, mina grannar, vilkas olycka består i att de ärvt egendomar, hus, boskap och husgeråd; ty dessa äro ting, som det är enklare att komma i besittning av än att bli kvitt igen. Det hade varit bättre för dessa människor att födas på öppna fältet och ammas av en varghona; då hade de med mera oförvillad blick kunnat utstaka sin egen väg. Vem danade dem till torvans slavar? Varför måste de idissla sextio tunnland, när en människa endast är tvingad att äta en handfull jord? Vem befaller dem att börja gräva sina gravar så snart de äro födda? Nu få de försöka leva ett mänskligt liv, stretande under tyngden av alla dessa döda ting så gott det går."

 

Sova i en hammock? Turtledog

En hammock, det är något jag är nyfiken på. Efter att ha läst massor på Internet om hur vissa personer trivs så väldans bra med att sova i en Hammock så är jag sugen på att testa. För något år sedan köpte jag en hängmatta för att testa, men då fick jag inte till en stabil hållare så hela skiten höll på att rasa. (Ikeas Broder serie testade i något idiotiskt försökt utan att jag begrep krafterna. Nu har jag bättre koll inbillar jag mig..

Jag vill dock inte göra något ingrepp i lägenheten utan det måste lösas på något sätt.

Det här verkar ju vara ett bra sätt:





Jag ska göra lite mer research, men det här med att hänga hängmattan / hammocken på en centrumpåle / rör verkar smart! Turtedog är namnet på den smarta konstruktionen.

Här kan du läsa mer: https://www.hammockforums.net/forum/showthread.php?t=51787

Underbar dag!

Idag har jag levt väldigt nära en perfekt dag i enkelhetens tecken! Jag gillar! Vädret visade sig på topp, äntligen kommer den riktiga sommarvärmen, jag noterar att det var den 7 juli. Visst maj hade några fina dagar också, men först idag fick jag den riktiga sommarkänslan i Sverige. Underbart!

Dagen såg ut ungefär som följer:

Vaknade vid 7 tiden. Jag var ledig. Jag gick upp gjorde mig i ordning och slog sen på datorn, kolla lite favoritsiter om dom blivit uppdaterade (jag söker alltid inspiration av allt fantastiskt folk som finns på Internet). Jag skrev själv ihop några blogginlägg, käkade frukost och vips hade klockan blivit runt 10.00. Dags att packa ner lite handdukar, någon bra bok och lite tilltugg och sen ta cykeln till Framnäs (badstrand).

På Framnäs låg jag och solade, badade (tränade lite crawl) och läste en bra bok (Vad är pengar? : allt du velat veta om världsekonomin men inte vågat fråga om. Av Andreas Cervenka)

Hemma igen strax efter 14.00.

Då la jag mig i soffan och läste vidare på boken, blev dåsig och tog en powernap till 15.00.

Sen mat och sen slog jag på datorn igen (javet, mycke dator blir det).

Sen skrev jag ner lite tankar om vad som är viktigt i MS Word, vilka prylar jag ska behålla, alltså nödvändiga i framtiden. Fundera helt enkelt.

Vips var det dags att laga lite gröt inför träningen.

Vid 18.00 började ett Friskispass, ett utepass på Swedbank Arena, Core med Rosa Martinsson. Ett skönt pass, vädret kunde inte bli bättre! Jag tog cykel dit. Inte rört bilen idag.

Vid 19.00 började nästa utepass. Jympa med Malin Lundbergh. Hon var så glad, peppad och energifylld så det kunde bara bli ett jättebra pass. Det blev det. Första gången jag testade hennes pass. Det får bli fler gånger.

Nu hemma igen efter, dags att duscha för andra gången idag och börja ta kväller. Imorgon är en lönehjonsdag, gotta pay the bills...

Så ser en enkel bra dag ut för mig.

Själv då, haft en bra dag?

Enkelt levene löfte

Nu har jag avgivet ett löfte om att leva enkelt. Bloggen Kanelstrand har ett löfte som man kan skriva under på. Jag gjorde precis det. Något jag är lite rädd för är att det här med enkelt levene och minimalism bara är en utmaning för mig. Jag är liksom lite rädd för att det bara är ett mål och att när jag väl uppfyllt det målet så kommer jag inte vara tillfreds, nöjd.. För jag har alltid haft en tendens att vilja ha det som jag inte har. När jag väl har det som jag ville ha så uppskattar jag det inte alltid, utan börjar sukta efter det som jag inte har (Umm,.. lite flummigt skrivet kanske, men du kanske hajar vad jag menar?). Jag är alltså rädd att jag ska börja sukta efter prylar igen när jag knappt inte har några.. Det vore ju rätt sjukt om jag gjorde det, menar jag.

Därför blir jag glad när jag hittar människor som skriver att dom länge levt enkelt och minimalistiskt. Och jag hoppas att det inte bara är snåljåpar som skriver utan folk som unnar sig saker fast dom håller nere på materialistiskt överflöd. Jag själv vill ju göra denna resa för att öka mitt fokus mot det som jag tycker är viktigt. För mig är det syftet med minimalism och frivillig enkelhet.




Simple Living Pledge, nu har jag
signat upp mig.
Bilden från bloggen Kanelstrand

 Det är ju en tunn gräns mellan att vara sparsam, måttfull, snåljåp, minimalist och frivillig enkelhet. Snåljåpar brukar inte vara speciellt omtyckta och jag kan själv erkänna det inte är speciellt kul att höra folk gnata om hur dyrt ditt och datt är. Vi vet liksom vad bensinen kostar, du behöver inte förklara för mig att det är dyrt att åka bil. Snåljåpar som aldrig tycker sig ha råd att ta en resa eller vad det nu kan vara, för dom unnar sig inte, trots att dom mycket väl har råd. Det kan vara drygt att höra folk snåla så in i norden och inte unna sig själv något extra. Drygt att få höra att nu kostar bensinen 15 kr (vareviga gång).. Jo, jag vet, jag tankar också min bil. Att få höra samma gnäll är liksom inte det samtal jag eftersträvar. "Ta upp det med politikerna" liksom, jag kan inte påverka bensinpriset..
Man tycker det är synd att folk kommer dö med en massa dineros på banken. (jag har sett åtskilliga exempel på det, alla tror dom ska leva tills dom blir hundra, men så är sällan fallet).
Jag vet att det såklart svårt att spela sina livsbrickor på ett optimalt sätt. Att snåla kan bli en så invand vana att den är svår att bryta, precisom som det motsatta, att spendera. Ingen av extremiteterna är något jag eftersträvar, snarare balans. Ingen vet när det är dags att lämna jordelivet eller om ett världskrig finns bortom hörnet.. Det "enda jag vet" är.. Att förenkla mitt liv känns just nu väldigt rätt. Det inte bara känns rätt, det är logiskt riktigt också (inbillar jag mig).

Har du givit löftet?

De flesta prylar, ingen plats i mitt hjärta

2013-07-05

Usch, idag har prylar ingen plats i mitt hjärta (minst sagt). Varför?

-          Jo idag ringde Stefan som köpt en antenntuner av mig. Den fungerade inte. Jag fick höra att han kanske förstört sin radio nu. Jag själv hade aldrig testat denna pryl (dum som jag va). Den är bara ytterligare ett onödigt köp jag gjort. Jag köpte den på Västerås Radioklubbs SK5AA årliga auktion. Jag betalde dyrt för den. Det sas att den var oanvänd och i nyskick. Det var ett amatörradioprylar från en person som gått bort. Jag blev med andra ord lurad.

Den här antenn tunern MFJ 901B gäller det.

 Av Stefan fick jag höra att det var någon som hade lött väldigt fult inne i tunern. Plus satt dit någon spole som var bränd. Jag hade inte öppnat tunern, jag trodde den var i nyskick, precis så som den såg ut. Kanske var det Stefan som inte kopplade in tunern som man skulle, och själv försökt laga, vem vet. Men nu är det som det är..  Eftersom jag själv inte testat prylen har jag ju ingen aning.

Åhh, blir så trött på sån här skit. Först har det tagit en massa tid i anspråk att skicka mot postförskott, massa samtal och sen fraktkostnader OCH det viktigaste av allt EN MASSA TID. Blir så less på prylar! Det här är bara ytterligare ett tecken på att jag gör rätt som dumpar alla j-vla onödiga prylar i mitt liv. Dom suger energi!! Jag vill fokusera på annat!!

Resultatet av den här försäljningen är alltså bara ännu mer slöseri med tid. Åka och hämta ut paketet. Betala tillbaka pengar etc.. Tid och kostnader. Sen blir det tippen för den här prylen!

#Trött på prylar#

Ett hus är bara en ställe där du kan förvara dina prylar

Lite provcerande tanke va? Men ärligt, ligger det inte ett litet uns av sanning i det?

Desto mer materia desto större yta?

George Carlin har en del roliga standups som handlar om alla prylarna vi har. Sök på Youtube.

Igår grät jag..

Japp, det blev vattniga ögon.

Vilket är ovanligt för att vara jag (jag var ju en gång i tiden en tuff kille..). Varför?

-          -Jo jag hade bestämt mig för det hårda uppdraget att börja rensa bland alla fotoalbum.

På vinden fanns nämligen 3 st. banankartonger fulla med fotoalbum. Allt från bebisfoton på mig, till ärvda fotoalbum från min mormor, morfar och min mamma. Många av stora upplevelserna människor upplevt finns samlade i just de där bilderna. Alla utomlandsresor, alla släktträffar, alla utflykter, många semesterresor, bröllop, födelsedagsfester, studentbilder, konfirmationer, dop, begravningar mm. De flesta bilderna på glada välmående människor.

Det var verkligen känslomässigt jobbigt att gå igenom albumen! Tårarna vattnades i ögonen gång på gång. Jag såg bilder av glada lyckliga människor i sina bästa stunder (kanske). Tyvärr finns de flesta människorna på bilderna inte längre i livet och det är tragiskt att jag aldrig kommer får träffa dem igen. Massa minnen kommer tillbaka och det gjorde mig ledsen och känslomässig. Den familj jag växte upp med finns inte längre. Det påminner mig att jag kanske själv borde börja bygga en familj. Något som går lite i tvärs med mina frihetskänslor.



Efter utrensning blev det dessa lådor som fick lämna..



Det är ganska lustigt, de flesta av dom här fotoalbumen har jag inte tittat i på säkert 20 år. Jag har inte alls saknat bilderna! Jag har inte ens varit sugen på att titta på bilderna. Dom har bara legat i kartongerna ända sedan jag flyttade hemifrån. Jag hittade också ett vykort från biologiska far, som jag knappt träffat..

Självklart hade jag väntat mig att det skulle väcka många minnen. Man ser alla grejer som vi gjorde när jag växte upp. Massor med upplevelser som jag helt förträngt. När man bläddrar i bilderna inser man att man hade det väldigt bra under sin barndom och uppväxt (så länge mamma levde, hon gick bort när jag var ganska ung, i cancer).

Jag frågar mig också vad som är syftet med foton och bilder. Det hjälper en att minnas, för annars skulle man inte ens komma ihåg en femtedel gissar jag. Foton berättar någon slags ”historia” om de människor som är med på bilderna. Att vara med på ett foto är ett enkelt sätt att göra sig påmind. Alla vill vi väl betyda något på denna jord. Bli ihågkommen av eftervärlden, göra avtryck och lämna goda minnen och gärningar efter oss.

Många människor (inklusive mig själv) har kanske svårt att lämna ett bestående avtryck till eftervärlden. Ett av de enklare sätten för att bli ihågkommen är kanske just att vara med på massa foton. Eller i många fall så kanske man reproducerat sig så det finns barn som kommer ihåg en, och för generna vidare. I bästa fall kanske man blir känd och ihågkommen av större massa. Känd för att åstadkommit något bra. Helst vill man kanske att ens namn ska leva vidare i några hundra år som t.ex. de stora filosoferna.

Det läskiga är att när jag nu går igenom fotona och bara behåller de bästa bilderna så känns det som att jag kastar bort lite av döda människors historia, vilket är tråkigt i sig. Men samtidigt är ju inte jag skyldig någon att bevara bilderna på någon person som min mormor kände. Själviskt Eller?

Mitt mål är att gå från ca 25 fotoalbum till bara 1 (och jag ser ut att lyckas, inte färdig än). Jag har tidigare rensat fotot som jag själv tagit. Jag kan ju villigt erkänna att många bilder är bara bilder av ungefär samma sak. Då är det bara och spara de bilder som är bäst.

Varför rensa något så känsligt som foton och minnen? När mitt mål kallar på mig så starkt så känner jag att jag inte har något val. Tre banankartonger kan inte följa med mig resten av livet, speciellt när jag inte tittat i lådorna på ca 20 år. Speciellt när alla prylar jag måste släpa på gör att jag känner mig ofri. Eller?

Det är också en påminnelse om att om man vill att något ska bestå efter ens död och inte rensas ut och kastas av efterlevande så måste man ta ett eget ansvar för detta. Skapa något som inte bara består av foton eller vardagliga prylar. Vill man bli ihågkommen så måste du bli känd för något. Bra som dåligt, och själv tillhör jag dom som vill bli ihågkommen för något bra! Inte för att jag sprängde folk som Unabombaren (han dödade tre och lyckades skada 23 personer), vars namn jag inte ens tänker nämna.



Rensning färdig.


Tillbaks till ämnet. Man märker också vad man INTE ska slösa bilder på. Bilder på natur, vattendrag osv. (som är vardagliga naturbilder). Det kan däremot vara lite intressant att försöka jämföra exempelvis Ayia Napa (Cypern) och hur det ändrat sig på 25 år. Bilder på bilar vi hade under uppväxten kan också vara kul att se och minnas, jag sparde också en bild där jag ser överlycklig ut över att köpa en ny moppe.

Jag kan inte förneka att prylar haft en betydande roll i mitt liv.

Japp, det var mina tankar kring det känsliga ämnet foton, att rensa minnen. Anledningen till att jag trots allt kan slänga bort massa minnen är att jag hellre ser framåt än bakåt. Jag vill inte leva i det förflutna. Jag vill däremot uppskatta att jag haft ett väldigt bra liv och att livet ännu har massor att erbjuda!

Tack och hej, leverpastej.

Ordet MINIMALISM och dess innebörd (för mig), tankar

Tankar om Minimalism

 När jag först hörde talas om det så förstod jag ingenting. Vaddå, ”minimalism”. Jag hade tidigare alltid förknippat ordet med en viss arkitekturisk stil. Enkla, designade lokaler med ytterst få möblemang. För mig fanns bara ordet minimalism i samband med någon sparsmakad inredningsstil. Min tolkning var att minimalism det var en designstil. Punkt. Tyvärr är det lätt att få det intrycket. Jag tittade t.ex. igenom Stadsbibliotekets böcker i ämnet och det fanns en del böcker. Men dessa verkar bara handla om sparsmakad inredning enligt enkel stil. Böcker för folk som gillar inredning och arkitektur gissar jag. Det är inte riktigt min kopp av te. Jag har inte ens lånat böckerna för det är inte den delen av minimalism jag söker. Jag söker nämligen RESULTATET av vad minimalism kan ge.

Visst kunde jag tycka att det ”såg” bra ut med minimalistisk design, men jag ville absolut inte bo så där. 

Mina första tankar var något i stil med ”Herregud, vad skulle jag då ta mig för hemma?! Inga verktyg, inga projekt, inga intressen”. ”Supertråkigt måste det vara att bo sådär!” ”Vad ska man göra liksom, bara sova där?”

Jag har haft precis samma känsla tidigare då jag tyckte hotell var tråkiga eftersom jag inte hade mina prylar där. Jag kände det inte som jag var hemma. Nu för tiden trivs jag mycket bra på hotell. Jag är nöjd bara jag har med en bra bok/böcker och en laptop. Jag har betydligt lättare att fokusera. Mina nödvändigaste prylar tillsammans med mobiltelefonen och en kamera klarar jag mig hur bra som helst på.

Jag fick upp ögonen för kanske drygt ett halvår sedan. Jag hittade förebilder som faktiskt förklarade på ett annat sätt, så att jag förstod. Fantastiskt! Min tidigare utrensningen fick sig en skjuss och en andra växel lades i (kan man säga). Minimalism och mina målbilder hjälper mig alltså att rensa!!

Kronan ramla ner liksom, kugghjulen där uppe i pallet gick till nästa läge och jag upptäckte ett fantastiskt verktyg.

Nu inser jag att minimalism är vägen för FOKUS för mig. Något jag faktisk behöver göra. FOKUSERA.. Inte jaga två kaniner (för då fångar man ingen - ordspråket).. Jag har väldigt lätt att falla för känslor om att ditt och datt verkar skoj. Speciellt grejer som ser häftiga ut. Sen plötsligt har man skaffat en massa prylar som bara blir liggande och jag är då redan i full fart med att upptäcka nästa grej. Hela den livsstilen gräver hål i plånboken och lämnar ett spår av prylar efter sig. Prylar som det sen är svårt att göra sig av med. Prylar som låser fast mig och får mig att känna mig ofri..

Minimalism och frivillig enkelhet får mig också att återupptäcka härligheten i enkla sysslor. Som att ta en promenad, cykla eller träna. Intressen behöver inte innebära en massa (dyra) prylar. Det går att välja bort dessa intressen och ändå vara lika lycklig. Just detta begrep jag inte tidigare.

Vad betyder ordet Minimalism för dig?