Bestulen

Nackdelar med prylar, någon vill ofta stjäla dom. Nedan ett utdrag från min polisanmälan när jag blev av med all bensin i bilen...



Polisanmälan och beskrivning av händelsen



Några veckors IN och UT

Dags för en uppdatering vad gälller rensningen, det går sakta framåt. Det här är några veckors rensning. Jösses vad positivt för min ekonomi det här med att minimera mina INprylar är.. =)


In

Emballagetejp. En rulle för att tejpa paket som ska skickas (försäljning på Tradera)

En rulle med presentpapper (för att slå in prylar jag tänkt ge bort)


Ut

En 3d mus (såld på Tradera).

Massa datacds (20-30 st.) med bla foton och kursmaterial från när jag pluggade. Jag har överfört till en hårddisk istället.

Rensat ur en hurts med massa papperskopior på olika intyg, betyg, cv:s osv. Hurtsen nu tom och redo för försäljning.

DLS R38 Totalt 6st. Högtalare för billjudstävnling (som inte blev av). Sålda på min "systersite" Stuffforsale-Prylar till salu.

Bilhögtalare som bara legat oanvända sista åren såldes. DLS R38

Strumpor som det blivit hål på (papperskorgen).

Tröja som blivit sliten i halsliningen.

2st. 120 Gb hårddiskar, sålda till en kollega för 100:-

Medaljsamling i brons, Sveriges Regenter 60 st. (Sålt på Tradera)

Tandborste (soporna, hade gjort sitt).

Datorväska till laptop, soporna.

En flaska med trälim (soporna).

Ett par skor som "gjort sitt" (soporna)

Ett litet mål till sommaren..

Att fota i sommar: En liknande bild som denna (som är tänkt att bli min header)

Symboliserar det enkla nöjet i livet, att promenera längs en strand. Känna sanden omsluta fötterna. Hur underbart? Very.

Bilden från hemsidan: bemorewithless.com

Mig eller någon annan gåendes på en strand, vågor som sakta sköljer in, använda tripod, systemkamera. Promenerandes ifrån och emot objektivet. Landskapsfokus?

Detta ska göras på roadtrippen i sommar om inte tidigare! :)

Graham Hill och familjen Siegel

Jag hittade en artikel (Läsvärt) av Graham Hill som sålde sitt Internetbolag i ung ålder, som skaffade lyxigt boende, massa prylar, personlig handlare (personal shopper). Och fanns sig till slut inse (när han träffade Olga, som blev hans flickvän) att det fanns en annan bättre livstil ”därute”. Läs också gärna kommentarerna. En del förstår, andra inte. Som livet självt.

Del 1:

http://www.nytimes.com/2013/03/10/opinion/sunday/living-with-less-a-lot-less.html?nl=todaysheadlines&emc=edit_th_20130310&_r=0

Del2:

http://www.nytimes.com/2013/03/10/opinion/sunday/living-with-less-a-lot-less.html?pagewanted=2&_r=1&nl=todaysheadlines&emc=edit_th_20130310

Kontrasten: The Queen of Versailles (en dokumentär)



Bilden från: http://www.imdb.com/title/tt2125666/



Man kan säga: Motpolen, extremt åt andra hållet!

David Siegel (Skapat företaget Westgate Resort (timeshare)) Familjen åker bla en Gulfstream G3 jet, och dom bor i ett överdådigt hus. David är far till 13 stycken barn.

I dokumentärens början lever paret ett ”highlife” och har påbörjat amerikas största privata byggnad (bostad). Projektet heter Versailles.

David får bl.a. frågan: Varför bygger du det största huset i USA?

-          ”För att jag kan”

Vi får även följa Jacqueline Siegel (mor till 8 barn, 7 födda, 1 ärvt)

Jag tror att det mesta filmas i deras hem (Seagull Island), Orlando någonstans.

Jacqueline säger i filmen att dom har 17 badrum just nu, och i det nya huset ska dom ha 30 st.. Ungefär 10 st kök finns.. Den största bostaden i amerika alltså..  Kommentarer överflödiga, det pratas om isrink och bowlinghall och så vidare.

Varför Versailles? Joo, dom var över en sväng till Frankrike, Versailles där dom blev inspirerade av någon byggnad.

Inte för att berätta så mycke om dokumentären, men Versailles blev bara färdigt till cirka 50 % (spontan bedömt). Den ekonomiska krisen september 2008 drabbade Westgate Resorts hårt. Vi får se baksidan av en stor belåning och en David som är satt under hård press av bankerna. Livet ter sig då inte lika roligt och baksmällan är ett faktum. Jacqueline måste dra ner på sitt shoppande och ser sig göra nytta när hon kan skänka massa prylar som det inte finns plats för. Hon pratar emellan allt shoppande om hur hon gillar välgörenhet. Jo jag vet, jag spetsar till det. Jacqueline vet inte vad som händer med familjens ekonomi. Och säger bara att David är under mycket stress just nu. Han håller på och förlora ett Resort i Las Vegas som han tryckt in några hundra miljoner dollar i.

David försöker lösa de finansiella problemen och blir en sur grinig gubbe medans familjens hundar nu springer och skiter överallt inomhus eftersom familjen fått dragit ner på antalet hushållerskor. Allt medans Jackie frågor honom om vad det ska vara för färg på mattan typ (as if he cares). Barnen blir tvungna att mata sina husdjur själva och sköter inte om ödlan som dör (troligen av uttorkning eftersom ingen fyller på vatten). För mycket prylar, för mycket av allting kan man säga.

Sammanfattning: En sevärd dokumentär om uppgång och fall, och kanske ett exempel på att ett liv i rikedom inte alltid är att eftersträva. Jag skulle inte vilja byta plats med dom i alla fall.

Efter dokumentären: David Siegel tycker sig blivit porträtterad på ett felaktigt sätt och har i sin tur stämt filmmakarna. Efter lite googlande verkar det som att David är på väg tillbaka och klarat den värsta stormen.

Funderingar kring livet, tankar och "sista dagen"

Camilla Lebert Hirvi skriver ett tänkvärt inlägg som kan läsas här.

Bland annat skriver hon följande:

”Jag ska bara slutföra mitt projekt här sen ska vi ta en lång semester” ”Först måste jag komma på vad jag vill göra innan jag reser utomlands” ”Sen när jag har bättrat på min utbildning, startat företag, blivit klokare, barnen äldre mm mm DÅ……”

Jag håller verkligen med, det är väldigt lätt att hamna i de här tankebanorna. Att tro sig vara produktivt upptagen med en massa saker. Dom här tankegångarna om att "leva sen". Seneca skriver om detta att många förbereder sitt liv för att leva sen (och att det är slöseri att inte leva i nuet). Att vi faktiskt har gott om tid att leva, men många av oss väljer att slösa bort tiden med att vara upptagen. Eller slösa med tiden framför en dålig tv-serie, eller att umgås med människor som suger energi eller vad det nu kan vara. Att jobba några timmar övertid för att få det "lite bättre sen". Ett annat Slöserie kan vara att försöka hinna vara överallt, men bara göra saker halvdant. Spara för att leva när man (ev.) blir pensionär, "leva sen planen" helt enkelt. Vi har alla våra spelbrickor (vårt liv) och hur vi väljer att spela dom har såklart betydelse. Bara du kan ta ansvar för ditt liv och dina val.

Seneca skriver bland annat följande:

“Finally, everybody agrees that no one pursuit can be successfully followed by a man who is preoccupied with many things—eloquence cannot, nor the liberal studies—since the mind, when distracted, takes in nothing very deeply, but rejects everything that is, as it were, crammed into it.” On The Shortness of Life – Lucius Seneca

Och jag känner återigen mig själv med att försöka hinna med så mycket som möjligt. Massor med intressen (som bara blir halvdant utförda tills något annat pockar på uppmärksamhet), massor med jobb, massor med träning, och helst även hinna plugga en och annan kurs på högskolan. Ständiga To-Do listor. Och på detta även försöka hinna med att läsa en och annan god bok (bara för att det är så givande) och samtidigt vara en aning social. Plus att jag vill skriva en bok..

För några år sedan gick mycket av min ”lediga” tid åt att hålla alla mina prylar igång, byta olja på motorcykeln, spänna kedjan, byta däck på bilen, serva bilen själv, tvätta/vaxa bilen, punktering på cykeln. Fixa segelbåten inför sjösättning, laga kylskåpet som pajat. Laga/fixa etc etc.. alltid någon pryl som behövde uppmärksamhet. Ett klart fall av slöseri med tid. Motorcykeln blev kanske på sin höjd körd 50 mil på en sommar. Hade liksom ingen tid att hinna använda prylarna. Plus dåligt väder etc.. Det kändes som att det enda man gjorde vara betala alla räkningar som prylarna skapade, försäkringar, prylar som behövdes bytas etc.

Nej, det var dags att göra en förändring och jag håller fortfarande på. Jag känner att jag får mer och mer tid i mitt liv (allteftersom jag rensar bland intressen och prylar). Men nu känns de kanske ibland som att jag lägger lite för mycket tid på att försöka sälja prylar. Nåja det blir färre och färre prylar, det går åt rätt håll och jag känner en lättnad för var pryl som lämnar mitt hem. Jag har fortfarande lite för mycket planer och jag är kanske lite för optimiskt och tror att jag har tid att "leva sen". Tills dess får jag köra vidare, det är inte så att jag vantrivs, men jag är lite för långsam på att erövra mina drömmar kan jag tycka. Låt oss säga så här: Om jag visste att jag bara hade ett år kvar att leva tror jag att jag skulle bli betydligt mer handlingskraftig (inbillar jag mig).

Åter till Camillas inlägg där jag tror det ligger mycket i hennes ”spaning” om GÖRA-FÅ-VARA. Att man ”borde” bara VARA mer för att hitta inspiration att göra osv.. Visst är det så att när jag tar mig tid och bara är så kommer ofta massa idéer eftersom hjärnan ofta får tid att fundera (något den inte hinner med när den måste fokusera på ToDolistan t.ex.). De kanske bästa idéerna får jag när jag låter hjärnan uppleva nya omgivningar, nya platser, nya inspirerande människor. Hjärnan blir då inspirerad. Eller likaså när jag läser någon bra bok kan också inspiration formligen skölja över mig. Jag blir sugen på att ”ta tag i något” etc. Jag vet att Eva Dahlgren (sångerskan) har sagt att hon ibland utsätter sig för just ”tråkighet” (jag minns det som att hon sa att hon kunde sitta rakt upp och ner i tysthet, för att vara kreativ). Hjärnan blir då så rastlös att den hittar på massa saker som den börjar spinna på. Självald tråkighet, det är något det. Hur vanligt är det att man självmant utsätter sig för det? Det är inte vanligt i mitt fall.. Men… Det händer att jag tar bilen och åker ut till en av Björnöns parkeringar och bara sitter där i bilen med min laptop och skriver ner tankarna för stunden. Om det inte kommer några tankar så brukar jag fråga mig själv..Vad vill jag nu, vad prioriterar jag? Lägger jag tid på rätt saker?

 Hemma har jag för svårt att fokusera. För mycket saker som ”pockar på mig”.. Jag vet även att Sebastian Näslund (boken Ensam med havet) just berättade om hur hans hjärna började hitta massa saker från det förflutna som ”ploppade” upp när han seglade över Atlanten (en resa över havet med ensamhet i ca en månad).  Det är väldigt skönt att bara vara, inget som utmanar mig, inget som du är stressad över. Det är behagligt helt enkelt. Men jag tror ju också på att utmana mig själv, på att utsätta sig själv obekväma situationer (även om det blir sällan), just utmana komfortzonen som det så klyschigt heter osv. Då man växer som det heter, det ligger något i det också.

Någon balans i det här tror jag är vad jag söker. Jag vill vara produktiv och det kan jag inte vara genom att bara vara ibland. Ibland behövs deadlines, stress osv. för att få något färdigt. Men jag förstår Camillas tankegångar. Det enda jag stör mig lite på är Camillas avslut.

”Lev ditt liv dag för dag som om den var den sista, så att du alltid är nöjd med varenda dag!”

Absolut att man bör vara nöjd med sin dag, men att leva varje dag som om den vore den sista..

Nej, den klyschan är jag trött på.

Jag har funderat lite på det där.. Det skulle innebära att jag aldrig behövde bry mig om morgondagen. Jag skulle ge bort alla prylar/pengar jag har. Det skulle ju inte kännas så motiverat att sätta sig och betala räkningar (när tiden är knapp), även om jag har som ideal att jag ska göra rätt för mig.

Jag skulle antagligen vara väldigt snäll mot vissa och be andra (som jag gillar desto mindre) dra åt helvete.

Eftersom mitt agerande inte har några konsekvenser inför morgondagen skulle jag antagligen skita i det flesta regler som jag inte sympatiserar med. Kanske till och med strunta i säkerhetsbältet.

Jag skulle kanske stressa ihjäl mig för att sammanställa min bok. (något att bli ihågkommen för kanske?)

Jag skulle äta allt jag kände för, spelar ju ingen roll, imorgon är jag död liksom. Vikten spelar ingen roll imorgon. Jag skulle kanske rent utav testa att ”knarka”. För vad gör det om jag blir beroende om jag ändå är död imorgon? Knark, är något jag aldrig testat nämligen.

Blev jag förbannad på någon otrevlig typ skulle jag förmodligen slå denne på käften, vad gör det imorgon liksom? Jag skulle definitivt inte ta någon "onödig" skit. Jag behöver ju inte ta konsekvenserna av ett olagligt beteende. Jag kommer ju knappast läggas in död i fängelset och vad skulle det göra i så fall?

Ja, nu är ju detta bara ren spekulation från min sida, men detta är några tankar runt min ev. ”min sista dag”.

Nej, jag är rejält trött på den kommentaren.. Men däremot att livet kan upplevas kort eftersom vi just slösar så mycket med vår tid (på onödiga saker), det håller jag verkligen med om! Seneca påpekar just detta i följande rader:

” It is not that we have a short space of time, but that we waste much of it. Life is long enough, and it has been given in sufficiently generous measure to allow the accomplishment of the very greatest things if the whole of it is well invested.” On The Shortness of Life – Lucius Seneca

Har du några tankar på vad du skulle göra din sista dag här på jorden?

Bokläsande igen..

Jag håller ju som bekant på att läsa Timothy Ferriss bok: The 4-Hour WorkWeek, och där hittar vi följande texter

//S53

" "Dude, are you turning into the bald fat man in the red BMW convertible?" The prospect was terrifying enough that we always got our asses and priorities back on track immediately. The worst that could happen wasn't crashing and burning, it was accepting terminal boredom as a tolerable status quo. Remember—boredom is the enemy, not some abstract "failure."
 

 Och Igenkänningsfaktorn för mig är stor. Tråkigheten (jodå, jag känner till den). Jobba, sova, jobba sova (och kanske titta på sportextra på helgen). Projektion man kanske har för någon som inte hinner hålla sig i form, som jobbat långa dagar (i hamsterhjulet) för att "åtminstone kunna åka en röd BMW cab på sommaren" på sin lediga semester. Njaeee. Inget liv att eftersträva, jag håller med Tim. Illussionen att med prylar försöka se ut som man har ett bra liv, när verkligheten kanske inte berättar riktigt samma historia..

 

 

OCH Hur många gånger har jag inte läst liknande meningar som denna, men inte agerat? Någon som känner igen sig?

//S60

”Tomorrow becomes never. No matter how small the task, take the first step now!”

 Likaså idag. Jag ligger kvar i soffan och fortsätter läsa. (plus skrev detta inlägg)

Bok: Less is More av Goldian Vandenbroeck

Jag måste bara lägga upp denna så jag inte glömmer den. Jag blev väldigt sugen på att läsa boken "Less is more" av Goldian Vandenbroeck?

Följande recension av Neo "Nomad" har jag "snott" ett klipp ifrån:

"This book will have an impact on my life forever. It exposes the emptiness of a life based solely on money, career, possessions, and the daily grind. Awakening the dormant spiritual giant within us that longs for depth and meaning in a society gone mad with superficiality. "Less is More" can help guide one toward the path of freedom, beauty, simplicty and adventure."

Jag har även hittat en del citat (på andra hemsidor, så googla om du är intresserad) som finns med i boken och dom är GRYMMA! För oss som gillar filosofi verkar denna bok vara något man bör/ska läsa. Bara ett litet tips i all välmening :)  .



Visdom: Less is More av Goldian Vandenbroeck ( Van Den Broeck? )

Boktips: Richard Branson

Jag älskar ju att läsa böcker och är alltid på jakt efter nya intressanta titlar att "erövra". Dom flesta som är lite entreprenörsintresserade vet nog vem Richard Branson är, right. Virgin Records (som han bla sålde för att rädda Virgin Atlantic.. Den här boken (losing my virginity) tipsar bland annat Tim Ferris om, och jag blir då givetvis nyfiken på att läsa den. Verkar spännande att läsa om Richards entreprenörsäventyr. Det här ska vara en biografi.

Första upplagen av losing my virginity? (skulle jag gissa)

Här en senare upplaga som är "uppdaterad". Richard Branson, Losing my Virginity. How I Survived, Had Fun, and Made a Fortune Doing Business My Way.

Har du läst den? Vad tyckte du? Kommentera gärna! :)

Skapat egna gyllene bojor?

 Jag håller på och läser en bok av Timothy Ferris, "The 4-Hour Work Week" och där hittade jag följande citat av Thoreau.

"I also have in mind that seemingly wealthy, but most terribly impoverished class of all, who have accumulated dross, but know not how to use it, or get rid of it, and thus have forged their own golden or silver fetters."
—HENRY DAVID THOREAU (1817-1862)

Det ligger så mycket sanning i den texten, och jag kan bara säga:

-Jaa, jag har skapat mig egna gyllene bojor som låser fast mig. Jag tillhör den här fattiga klassen som samlat "slagg". Som har svårt att göra mig av med skiten. Ja, men jag jobbar åt rätt håll och det är positivt.

Jag kan i alla fall trösta mig med att jag insett mitt problem. Första steget är ju att erkänna att man har problem, först då kan vilja göra något åt det.

Prylar igen, musikspelare, bilslutsteg kopplat till mobiltelefon?

Det är dåligt med framsteg på prylfronten, dvs rensningen. Det går framåt, men det går långsamt. Jag kämpar med att släppa taget om alla prylar. Jag har nyligen fotat diverse prylar som jag ska försöka sälja. Uppenbarligen behöver jag "bearbeta" det mer. Inte redo att göra mig mig av med vissa saker (än), först försöka sälja. Igårkväll bestämde jag mig för att testa om mitt gamla bilslutsteg fungerade (som jag fortfarande gillar). Tanken är att kanske använda detta slutsteg i framtiden när den vanliga förstärkaren och högtalarna blivit sålda.

Lite bakgrund: Detta Soundstreamslutsteg inhandlades i Sthlm för en massa år sedan, typ 15 år sedan. På 90-talet var detta något av det bästa man kunde köpa, och det var många som tävlade i billjud med just detta steg. Det var vida känt för sin musikalitet, Reference 300 heter det. Jag köpte det för 6000 kr. Slutsteget blev sedan liggande (i vanlig ordning) och användes inte, jag hade redan en drös med andra bra bilslutsteg i bilen och jag ville vänta tills jag byggde om billjudet i bilen, tills detta bilslutsteg kunde komma till användning (jodå jag la mycket tid och energi på ljudkvalité på den tiden). Så bilslutsteget blev liggande och när jag väl bestämde mig för att använda det så visade det sig att slutsteget inte fungerade. SUCK!. Garantin hade då gått ut! Bilslutsteget gick dock att laga och fungerar nu igen.

Åter till grundtråden.. Jag kopplade alltså en Nokia N8 mobiltelefon till Soundstream slutsteget som i sin tur drev en Jamohögtalare. Från telefonen kopplade jag en 3,5 mm plug som gick till ett par RCA lågnivåkontakter. Volla! Det var stundtals ett märkbart brus (troligen kanske spänningsaggregatet som störde), men när volymen skruvades upp från mobilen så gjorde musikaliteten i slutsteget sig gällande. Det lät riktigt bra! Jag körde Flac musik (hög kvalite), nokia gör ofta bra bättre ljudkretsar än andra mobiltelefoner (enligt min erfarenhet).

Soundstream Referene 300 kopplat till en Nokia N8. 3,5 mm till RCA kontakter

Mobiltelefon, via slutsteg Kopplat till en Jamo X3M 10 högtalare.

12 Volt fick jag från detta datorspänningsaggregat som är lite DIY:avat.

Japp, det var dagens inlägg det, sharrå! :-)

Dagens onödiga: En CPU-fläkt

Vi fortsätter gå igenom onödiga prylar som jag handlat..

Transformer datorfläkt, med 120 mm fläktar, två stycken tror jag.. Bra pris just nu. Slå till ;)

Den här gången är det en CPU-fläkt. Ja alltså en fläkt för datorns processor. Den var på rea och jag tänkte att jag kunde sätta den här fläkten på min dators processor. Och få den lite tystare. Den fläkt som sitter där idag kan höras. Men det här bara ytterligen en pryl som bara legat ivägen. Den har och kommer troligen aldrig bli använd..

Snart kastas den troligen om ingen ger ett bud över 50 kr... :)