Tillreda Apelsinsopp

Apelsinsopp, rapsolja och mjölk. Thats it! Kan man
kalla det för en svampstuvning? Who knows..

Den här veckan har jag lärt mig känna igen ytterligare en svamp som går att äta! (Tack Sylvia!). Det är nämligen Apelsinsoppen, den kallas tydligen även för Tegelsopp och är en trevlig släkting till Karl Johan. Den har även kallats för orange björksopp av vissa. Förövrigt visar vissa studier visar på att svamp är bra för att förebygga cancer (källa: Joel Fuhrman, (tänkte skriva ett inlägg om hans idéer)).

Tänkte i alla fall visa hur jag gjort. Det är första gången jag tillreder Apelsinsopp. Ta det med en nypa salt, men gott blev det i alla fall!

Här växer två mindre Apelsinsoppar! Dessa lät jag stå kvar. Dom får växa till sig lite till. Ovansidan ser ut som en apelsin, orange. Dom är ganska lätta att känna igen när man väl lärt sig.

Dagens körd av  lunchpromenad i skogen: Två stycken gav jag bort till kollegan Sylvia, det är hon som lärt mig allt om denna svamp!

Tydligen ska man skala av det yttre skiktet på stjälken.

Sen knixa av stjälken vid toppen. Jag försökte även skära bort lite små hål, men det ser ju för taskigt ut. Den blir mörkt ganska omgående. Stjälken skivas sen i lagom bitar.

Jag skivade även upp toppdelen av svampen, i ett försök att se om det fungerade att torka. Apelsinsoppen har nog dragit till sig mer fukt än säg kantareller och tar därför längre tid att torka.

Här ett försök med bunke, en sil och fönstersol. Funderade på att sätta en kupevärmare undertill, men kom aldrig så långt. Annars sägs det fungera att köra ugnen på 150 grader och med öppen lucka (för att torka alltså). Temperaturen ska inte bli högre än 50 grader i svampen har jag för mig jag läste någonstans.

Jag tröttnade på torkproceduren och bestämde mig för att steka i ordning svampen när jag kom hem efter träning. Först hög värme och sen snart ner på betydligt lägre "puttravärme" ett längre tag. Svamp ska stekas ganska länge sägs det. Jag körde en kvart och det blev bra. På bilden har jag hällt på lite mjölk, men det kokar bort ganska snabbt då jag saknar lock till stekpannan. (nästa gång tog jag en kastrull och stekte i, det blev bättre eftersom jag då hade lock)

Svampen blev serverad med pasta i brist på annat. :) Gott!

 Riktigt gott är det, svampen har en klar smak och det gillar jag! Soppen är godast när den är fräsch och toppen har en apelsinfärg. Det känns bra att äta av det som växer i skogen och inte är processat! Ja, jag har sagt det förr. Tål att upprepas. :)

Dokumentär om Hästmannen som berörde mig

Myndigheternas makt i Sverige är stor, för stor?

Dom styr och ställer över folks liv. Personligen tycker dess makt är allt för stor, nedan följer ett sådan fall av vad dom åstadkommer i sin förvaltning.

Dagens snackis på fikat var dokumentären om Hästmannen som tydligen hade varit på TV, häromdagen. Jag saknar ju TV, men blev nyfiken vad dom pratade om. En del vid fikabordet skrattade tyvärr hånfullt åt denna man som om han vore tokig (antagligen för att han inte gör som vi och är annorlunda i någon mening). För mig är Hästmannen (Stig-Anders) snarare positivt annorlunda, hos mig finner han stöd och beundran för sitt enkla levene. Jag hittade dokumentären på Svtplay, närmare bestämt här. 

Hästmannen med sina tre hästar, tar strid mot Länsstyrelsen. 
Bilden härifrån
Vill du läsa mer om filmen läs här. Där finns också mer 
intressant information under fliken "Vad gick fel". 
Där förklaras turerna runt fallet.

I den här dokumentären får vi följa hur myndigheterna ger sig på  och förstör Stig-Anders liv (plus hästarnas liv ska det visa sig). Han har haft hästar hela sitt liv och lever enkelt på naturens villkor. Han brukar jorden med hjälp av hästar och maskiner utan moderna motorer eller liknande. Han lever som man gjorde förr, där man inte tär på naturens resurser, där man lever cyklist med naturen, som ett riktigt ekosystem, utan olja och andra avancerade hjälpmedel. Att vara annorlunda i dagens samhälle är inte lätt...  Länsstyrelsens djurskyddsinspektör fick för sig för att Stig-Anders djurvård inte var tillräckligt bra..

Ibland undrar jag varför människor nu för tiden ska leva efter ett speciellt mönster ungefär som vi är stöpta ur samma form? Regler och krav skärps ständigt som ett heligt mantra för att göra allting mer komplext (omedvetenade?). Varför får inte de annorlunda ha nån plats i vårt samhälle? Varför får man inte leva enkelt? För mig framstår det intressant och berikande att det finns människor som Hästmannen som bevarar våra gamla sedvänjor och lever på ett resurssnålt vis.

"Makt över andra är svaghet förklädd till styrka." - Eckhart Tolle, Lev LIVET fullt UT

En rättslig kombattant mellan Stig-Anders och blir utfallet i dokumentären. Där advokater ska ha sitt. Att hamna i rätten och chabbla är ett misslyckande i sig. .Nähää.. Hörs det att jag inte heller har förtroende för vårt rättssystem? :)

Länsstyrelsen djurskyddsinspektör ger Stig-Anders djurförbud efter några ärenden hit och dit. Han får inte vista närmare än 4 meter från klövdjur. En man som levt nära djur hela sitt liv.

”Jag hoppas vi tat några steg mot rättvisan, det hoppas jag” – Hästmannen Stig-Anders Svensson. efter ytterligare en fight i rätten.

Här hade vi en gubbe som odlade mat på det mest mijövänliga sätt som finns, men icke. Det gick inte. Inte dagens förvirrade värld där sunt bonnförnuft är förpassat sedan länge.. OM det nu är sådan missskötsel borde det dokumenteras noga och man tar inte djuren ifrån dess ägare om det inte är seriösa missförhållande. Frågar sig myndigheterna överhuvudtaget sig inte vad utkomsten är av deras arbete? Eller följer dom bara någon regel att om det finns ett sår på klöv, så här det missförhållanden och djuren far illa, och det är bättre att dom avlivas? Hur vore det om vi gjorde samma sak med människor som fått något sår? Det är inte lika rimligt va? Likså alla dessa anonyma anmälare som tror sig veta, men inte vågar säga sin mening utan ska gå via myndigheter. Ryggrad vet dom inte vad det är.

Stig-Anders förlorade sin förmåga att bruka jorden, bärga in sin skörd etc.. Troligen sin inkomst etc.. Personligen tyckte jag hästarna såg ut att trivas. Och Stig-Anders älskade sina hästar, det ska till en idiot att inte se det.

Jag har tyvärr liknande erfarenheter av myndigheter, jag har svårt för dom.. Dom gillar sin makt. Dom har sedan länge glömt att dom för länge sedan instiftades för att underlätta och hjälpa.. Inte för att förstöra och utöva maktmissbruk, fastna i byråkrati, skriva rapporter och greja.. Men makt, den korrumperar. Det vet vi vid det här laget. Man måste vara vaksam på vilka man ger detta maktutövande. Att man sen ska betala deras löner via skatten känns för mig inge bra.

Djurskyddsinspektörerna påstår sig göra gott för djuren genom att ha en fin titel, när utkomsten oftare är att dom i slutändan dödar djuren, ofta "för djurens eget bästa", eller hur dom nu skruvar till det för att underlätta för sitt samvete.. Visst finns det uppenbara fall misskötsen där något behöver göras.. men... Av det jag kunde se i dokumentären handlade det inte om djurmisskötsel. Att en arbetande häst kan få ett sår i skogen tycks inte vara någon omöjlighet. Att Länsstyrelsen valt att inte ställa upp i filmen stärker inte deras ställning...

Jag själv gick genast med i hästmannens fanclup, en grupp på Facebook. Jag önskar jag kunde hjälpa honom på något sätt.. men nu är alla hans älskade hästar döda.. Det är för sent. När djurförbudet är hävt ska vi skramla till nya hästar för Stig-Anders.

Enligt Facebookgruppen: Så vitt jag förstod skänkte Stig-Anders bort sina hästar till en vän (bonde). Men bonden blev sedan rädd när samme "djurskyddsinpektör" gav dig efter honom och ville inspektera hästarna, så han försökte snabbt göra sig av med hästarna så att inte även han skulle få djurförbud. Därav att två slaktades omedelbart, då han ej lyckas sälja dem på momangen. Den här "djurskyddsinpektörn" verkar gjort detta till en personlig sak.. Allt får konsekvenser, Länsstyrelsen tvingade Stig-Anders till saker han inte ville göra och i slutändan är det deras ansvar som jag kan se det.

Bra jobbat Länsstyrelsen. – NOT!

-- -- --
Hittade den här video på en till bonde som lever enkelt:

”Gå och gruva sig när en  har det så bra, det ska man väl inte göra.

För då kan det ju bli att en gruvar sig så att en inte märker hur bra en har det på dan.

Det som gör mig glad det är naturen och dess vilda blommor, och att jag bor så härligt och har så fin mat.

Vad kan det va mer som kan glädja en människa i världen?” - Stig Aronsson, 81, bonde utan el och vatten

[EDIT några dagar senare. Jag läste om Stig i boken: De ovanliga – Människor som går mot strömmen

Av Åke Mokvist

I den här boken får man ytterligare inblick av konstigheterna som försigår i Sverige..]

"//s27 Stig Aronsson, född 1930, smålänning som lever utan el och rinnande vatten tillsammans med sin syster Berit (född 1928) i Tämmesboda, kritiskt till djurskyddslagen //
Nedan ett litet utdrag, där Stig berättar:

”Från början behövde inte lammen väga mer än sju kilo och vi klarade inte ens att få upp alla i den vikten på vårt magra bete. Sen kom det nya bestämmelser att lammen skulle väga elva kilo. Då sa jag till Berit att det blir omöjligt och nu ska dom visst väga tretton kilo. Det är inte lönt att först fö upp dom och sedan slå ihjäl dom till ingen nytta.”

//Stig hade djuren främst som sällskap säger han, boken fortsätter längre ner s27, Åke berättar vidare //

”Hur ska det gå när Stig och Berit inte orkar längre? Vem övertar deras omoderna jordbruk på 60 tunnland utan elektricitet och rinnande vatten? Hur mycket av deras erfarenheter och kunskaper går då förlorade? Det //bilder på två sidor så hopp till sidan 30 // spelar ingen roll, kanske dagens jordbruksminister tycker. Vi har ju Kunskapslyftet och Internet!
Stig och Berits lantbruk går med förlust på grund av dagens jordbrukspolitik! Bodde de inte gratis kunde de klara sig. Hälften av pensionen får de lägga i ladugården. Mjölk får de inte sälja eftersom de inte har kyltank och slaktpriserna är så usla att de är meningslöst att slakta. Stig och Berit får inte mer betalt idag för ett djur än vad de fick för trettio år sedan, trots att penningvärdet försämrats mångdubbelt på den tiden. De får inte ens sälja mjölk till sina grannar, utan tvingas hälla ut det de själva, kalvarna eller katterna inte dricker upp. Men Stig berättar att det finns småbönder i trakten som säljer andelar i sina kor till grannarna. Sen kan grannarna lagligt komma och hämta sin andel av mjölken.”

//s33 , fortfarande Stig Aronsson //

”<< Far och jag högg i skogen varannan dag och varannan dag gick jag till skolan. Då hade lärarna för stor frihet och kunde vara hur elaka dom ville med ungarna. Nu är det tvärtom! Nu är lärarna ofta rädda för ungarna. Det är så mycket annat dom sysslar med i skolan, och  mycket som dom borde lära sig i skolan har kommit bort.>>
Gården är vacker även om den börjar bli sliten och har sett bättre dagar. Ladugården har visserligen fått nytt plåttak annars är det mesta från slutet av förra århundradet, men jag har full förståelse för detta. Hur skulle de få tid och pengar att reparera när jordbruket redan går med förlust och arbetsdagarna börjar sex på morgonen och slutar vid midnatt sju dagar i veckan.
Rasken är Stigs ögonsten. En sjuårig ardenner som Stig köpte förra året och som var så fet att Stig har fodrat honom med halm hela vintern. Nu är han vacker! Stig har haft mycket arbete med att köra in Rasken, för han var inte körd alls när Stig köpte honom. När Stig hämtar honom för kvällen i hagen syns tydligt vilken kraftig bjässe det är och om några dagar ska de kupa potatisen tillsammans. <<Först ska jag rensa bort allt ogräs och sedan måste det bli bättre väder och torka upp. Annars trampar han sönder för mycket.>> säger Stig när han går tillbaka till potatislandet och fortsätter rensa.
Stig kryper på knä i potatislandet och rensar ogräs för hand. Här används varken kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel. Han använder bara naturgödsel och potatisen som Stig så småningom plockar upp för hand håller högsta möjliga kvalitet och han brukar ta två och femti kilot.”

--- --- ---

Hittade ytterligare en video där myndigheterna är i farten igen och "följer lagen". Dom vet alltid vad som är bäst, dom "följer bara lagen".. eller vad dom nu ursäktar sig med.... alla skyller på någon annan i sin utövning.

"Ju mer korrupt en stat är, desto fler lagar har den"
"The more corrupt the state, the more numerous the laws." - Tacitus

Om särlagsstiftningar som är skrivna för att gynna vissa grupper i samhället och göra det jobbigare för andra..

Inget missnöje, ingen vilja att förändra?

Om det inte finns något missnöje, finns inte viljan att förändra tror jag. Störst vilja att rensa har jag dom dåliga dagarna, dom som är tunga. Viljan att förändra startar inom sig själv. Vänta inte på att någon annan eller att samhället ska förändras. Många barriärer måste brytas i kedjan till varaktig förändring, allt detta är svårt. Därför tror jag en vision måste finnas av vad vi vill göra och vad vi vill åstadkomma i våra liv. Vi kan välja att gå sakta eller snabbare mot vår vision. Visionen bör vara solid och inte ändras alltför mycket dag för dag.

Eller som kloka Gandhi sa: 

“You must be the change you want to see in the world.”

“As human beings, our greatness lies not so much in being able to remake the world – that is the myth of the atomic age – as in being able to remake ourselves.”

Var förändringen du vill se i världen.

Om man som jag vill ersätta (tröst)shoppingen och "dealandet", måste något annat ta dess plats. Annars blir det svårt att ändra ett beteende. I mitt fall har jag ersatt jakten på prylar med att läsa böcker, lyssna på podcast och anteckna, och senare år även skriva på bloggen. Till viss del har jag även ersatt funderandet på att skaffa nya prylar till att fundera på vilka prylar som ska ut. Här måste någon ersättning troligen ta vid när det inte längre finns några onödiga prylar att rensa, annars är risken att något oförutsett tar denna plats.

På sätt och vis är jag tacksam att jag har ett visst missnöje, det hjälper mig mot mitt mål! Yes! =)

Det blir nästan som att hindrena i ens liv lyser upp leden man vill vandra. Hinder och utmaning blir det som sporrar till utveckling och framåtskridande.

I-landsproblem, för mycket grejer

Varning! Läs inte detta själviska dravel som detta inlägg är..

Usch, snacka om I-landsproblem man vältrar sig i. Blir trött på mig själv ibland. Lägger massa tid att klura på prylar (fortfarande).. Den där samlargenen går en match mot mitt intellekt. Reptilhjärnan finns där i bakgrunden, som ropar att något hemsk ska hända, som gör att alla "bra att ha" -saker behövs.

Den där Bestå bokhyllan från Ikea har jag funderat mycket på på sistone. Lägger tankeenergi på den där… Ska den ut? Ja.. Jag har skrivit otaliga med listor där jag skrivet att den ska rensas bort till den helg som va, men jag failade. Jag tyckte inte jag hade tid, det var så mycket annat bla bla bla..

Jag hittade på ursäkter ungefär som jag hittade på skäl till att en gång att skaffa den. Tankarna spinner runt.. ”Spar den bokhyllan, kasta dom andra istället.”, 

”Näh, du kan ju inte kasta den där, det vore synd, den kostade ju en slant.”, 

”Den kanske behövs om du ska hyra ut lägenheten möblerad i framtiden.”, 

”Det går nog att sälja den där.” , 

”Men du, vet du va, du kan gömma dom fula plastlådorna i den där bokhyllan”.

Ja ungefär så låter ursäkterna. Javet, sämsta ever (för att låta lite fjortisaktig).

För mig är det en kamp (om än i litet format) att rensa bort vissa prylar. Jag har onekligen svårt att dumpa prylar som jag väl skänkt utrymme åt i mitt hem. Ja inget problem med att rensa riktig skit som saknar värde, men andra saker som har funktion och betingar ett litet finansiellt värde, då inbillar jag mig att jag borde försöka sälja etc.. tappar fart. Livet känns för kort för att vela ibland.

Alltså en insikt är att jag måste minimera intagandet, det är en bra start!

En annan pryl jag stör mig är smörgåsgrillen, den har klarat sig från tidigare utrensningar.. Men nu verkar tiden kommit. . Det är dags att sluta komma med ursäkter till att den ska behållas..  Jag bestämt mig för att rensa bort den nu. Smörgåsgrillen har jag inte använt på länge. Gjort lite varma mackor ett par gånger typ. Det går lika bra att göra varma mackor i ugnen, det tar bara liiite längre tid. Och förövrigt är mackor ingen bra mat. Så jag borde inte äta varma mackor överhuvudtaget, men visst gott är det.

Att ha ett mål och en filosofi att hålla i handen är guld värt. Allt som inte används frekvent ska bort! Så är det bara! Steg för steg åt den riktning jag vill. Ett och annat kommer jag ångra, men skit samma.

Om mitt mål är att göra mig väldigt lättrörlig och äga så lite prylar som möjligt, då måste saker bort, så är det bara! Och för varje sak som åker ut, flyttas mitt fokus till något annat som jag kan finna som ska ut. Ibland funderar jag om jag fått snurren. Varför ska jag ha så lite prylar, dom får ju plats, men ändå vill jag bli med mindre. Varför då? För jag känner att mitt fokus ökar för varje distraktion jag blir av med. Det hör ihop med mitt djupare syfte, jag bara känner det inombords…

Förr var fokuset mer på vad som skulle anskaffas inte vad som ska dumpas. Ibland tror jag bara det är någon sjuk sysselsättning jag håller på med. In med prylar… ut med prylar.. What a waste of time.. om så vore fallet (och jag inte går framåt).

Snacka om FAIL om jag börjar anskaffning igen när det inte finns något mer att rensa.. Då var det bara en meningslös sysselsättning. Det får inte vara så!! Jag tror också att jag måste försöka undvika människor som vill påverka mig och vill väcka mitt gamla jag. Slappnar man av ramlar man nog snart tillbaka i gamla spår.

Hela det här inlägget är väl något litet desperat försök till att övertyga mig om att jag gör rätt. Det är därför jag skriver detta inlägg. För att kunna gå tillbaka och läsa. Det var ett skälen till att bloggen en gång startades.
Tack för ordet.

Åka ut och fota i dimma

De sista dagarna har jag varit så sugen på att åka ut och fota, och idag fick jag äntligen lite tid över. Dimman låg fin utanför fönstret imorse så jag packade kamerautrustning, stativ och gav mig iväg med bilen för att leta fina platser.

På sätt och vis liknar Foto ett tidigare intresse, vindsurfingen i det att man väntar på bra tillfällen att få utöva intresset. Vädret spelar en stor roll i båda intressen. Bäst bilder blir det om man har dyr utrustning, men det går även att ta rätt bra bilder med billigare objektiv också. Foto är kanske ett prylintresse, men det är också ett sätt att försöka fånga det vackra. Och nöjer man sig med lite sämre skärpa, lite sämre Bookeh osv. så behöver det inte bli ett så dyrt intresse. En systemkamera (typ Canon eller Nikon) verkar hålla betyligt bättre än kompaktkameror (åtminstone enligt min och vänners erfarenhet).

Precis som en vindsurfare väntar på vind, kanske en fotointresserad väntar på en solnedgång eller att något annat spännande ska ske som går att föreviga.

Jag finner inspiration att gå ut och fota bland annat för att jag är med i en fotointresserad grupp som heter: "Fotografer som vill Utvecklas" (Facebook) och människor där brukar ta så fina bilder (och dela). Speciellt dimbilder har det varit på sistone. Tex bröllopsfoton där dimman ligger som i bakgrunden som en vit halvgenomskinlig slöja.

Den här gången var den äldre herre som kom fram och frågade om jag ville ha honom med på bild. Jag tackade för intresset, men sa att jag bara var intresserad av dimman just idag... Han tyckte att dimman var bättre igår. Okey sa jag (bra att veta vad man missat liksom).
Det var ganska många ute på sina morgonpromenad och undertecknad blir ganska utstirrad när man håller på med en kamera på stativ. Helt ok, sa farsan Balloo. "Va nöjd med allting som du kring sig ser..."

Försök ha överseende med sk*t*n som fastnat på sensorn... (alla små mörka prickar). Måste försöka ta tag i det där. En kompis lyckades göra rent sin skitiga sensor, så det finns hopp.

(och var inte förvånad över att de flesta bilderna är tagna i närheten av vatten)

Nog pratat.. HDR-bilder:

Tänkte Visa samma bild tre gånger, fast trixad med på olika sätt. Här är första bilden.. Denna bild "inte så mycket trixad"

Andra bilden: Här blastras på med färgmättnad och andra effekter.

För att sedan göra svartvit av den tredje bilden. Någon du föredrar?

Strax utanför Jollekappseglarna Västerås, ligger denna stenbrygga.

Det nya actionbadet kokpunkten. Pålitliga Toyan fick vara med på hörn också. Bilden ser gammal ut, gör den inte?

Här en bild från skitviken. Black and white. (jupp, trix,trixelitrix).

Strax bredvid badplatsen Framnäs ligger Hundbadet och vindsurfingplats. Ända sedan det kom upp hundbadplatsskyltar tycker hundägare att det är deras plats. :) Det märks tydligt att det finns en fascination att äga en plats. "Min plats."

Bryggan utanför JKV. Toyan har strålkastarna på. I call it the "Light effect". ;)

Undertecknad blickar ut över den dimmiga Mälaren. En våg är på väg in. Låt oss artistiskt kalla denna "tavla" för: "Funderingar över livet." :-)

Här ser vi seglingsklubben igen. Nu är jag inte längre medlem.

Solen skymtar i molnen bakom den gamla kraftstationen som byggts om till ett äventyrs/actionbad. Nej, jag har inte varit in där.

Annan vy på ungefär samma område. Jag kallar den för "triangeln".  . .

Sådär inlägget klart lagom till att jag ska jag åka och träna! YES! :)

Charrå!

Största myrstack jag sett!

Här i veckan hittade jag den största myrstack jag någonsin sett!

I princip på varje lunchrast går jag ut i skogen på en promenad, ofta håller jag utkik efter lite ätbar svamp. Känner mig hemma i  skogen på något sätt. Gillar verkligen att vara i skogen. Titta va vackert!

Kolla vad stor den är. Om man klappar försiktigt på myrstacken så får man någon slags myrsyra på handen, den luktar fränt, men verkar dunsta bort efter ett tag. Som synes är den nästan lika hög som jag (177-178 cm)

Plocka svamp på hösten

Att gå i skogen och leta svamp är sådär underbart enkelt. I min bardom följde jag ofta med mormor och morfar för att plocka svamp i någon skog. Jag tyckte det var lite spännade och mysigt. Dels var det spännande att försöka hitta några ätbara svampar. Jag sprang fram och tillbaka med olika svampar och frågade mormor om dom var ätbara. Dessutom hade mormor alltid med sig fika som var lite av höjdpunkten efter att trampat runt i en skog någonstans. Fikat intogs ofta i deras lilla Fiat 127. Morfar var den enda som hade körkort, och ibland fick mormor påpeka att vi borde köra upp från väggrenen, för morfar såg lite dåligt. :) Rondellerna var också speciellt spännande, då morfar ibland kastade den lilla bilen aningslöst in i rondellen utan att vara alltför observant. Ja, det var ofta andra bilar tutade på oss! =) Men svampturerna var mysiga, och även turerna ut till deras kolonilott!

För tre år sen bestämde jag mig för att leta svamp igen. Jag lärde mig känna igen trattkantareller och vanliga kantareller. Dessa var de enda jag vågade plocka.

Nu i år har jag lärt mig två nya svampsorter som jag kan plocka!

Apelsinsopp, även kallad Tegelsopp, (kärt barn har många namn). Det kommer ett inlägg om den senare.

Jag har även lärt mig känna igen Stolt Fjällskivling. Den har jag inte smakat ännu, men vet hur den ser ut i alla fall. Tydligen ska själva hatten vara väldigt god.

Här lite bilder från mobilkameran (Nokia N8).

Så här ser stolt Fjällskivling ut har jag fått lära mig. Just den här tänkte jag skulle få växa till sig lite, men den var borta en vecka senare.

Underifrån. Ja visst ser den stolt ut! Lite snoffsig sådär. Ser inte alls maskbiten ut.

Förra helgen la jag mig på en stor sten på Björnön för att lapa lite sol, och då fick jag sällskap av en liten Hackspett som pickade och bonkade. Så mysigt att titta på djuren i naturen. Jag försökte gå lite närmare för att fota, men då försvann den tyvärr.

Här är stenen där man slappar så bra.

På Björnön finns många härliga får. Dom springer runt och bäähaar mest hela tiden. Dom brukar svara när jag bäähar. :) Bebisfåren har alltid så söt och spräcklig röst. =)

Gå igenom uppladdningsbara batterier

Uppladdningsbara batterier är väl bra?

Tidigare köpte jag gärna elektriska prylar som gick att köra på AA-uppladdningsbara batterier. Hade förut en Canon kamera som gick på denna storlek av batterier. Då var det lätt att byta om man hade en uppsättnings batterier.
Allt från ljudinspelare, mediaspelare (iriver, nu gammal), campinglampa, portabel rakmaskin mm.

Problemet är dock att ha koll på vilka batterier som är fräscha. Man kanske ser till att ladda upp 4 st batterier varav en visar sig paj, och campinglampan därmed lyser väldigt svagt.

Så nu tänkte jag visa hur man går igenom och sorterar upp bra från dåliga batterier. Hemligheten med att hålla liv i laddningsbara Ni-Mh batterier är att aldrig släppa ner volten för lågt.

Det behövs:

En multimeter, här änvänder jag en billig amperetångmultimeter, och det går lika med vad som helst som kan mäta låg likspänning.

Sätter multimetern på likspänningsmätning. Displayen visar 0 volt, inget bra tecken. Ett sådant här batteri får inte släppas under 1,0 volt för att inte ta skada. Så batterierna behövs laddas med jämna mellanrum för att detta inte ska ske. I mitt fall har nog några batterier legat för länge overksamma/oladdade.

Här har vi ett friskt exemplar, det mäter 1,3 volt. Så det behålls Till vänster syns ljudinspelaren som drivs av ett AA-batteri.

Numera är laddarna så bra så det är kanske bara den högra som behövs. Den verkar klara att försöka ladda det mesta. GP Powerbank i mitten är jättebra när den accepterar batterierna, tyvärr fungerar inte den laddaren på några av batterierna, varav den högra eller vänstra får användas. Den laddare längst till vänster är bara timerstyrd, det finns inte nämnvärd intelligens i den. Den överladdar batterier om dom inte är tillräckligt slut och det sliter på livslängden på batteriet. Men den är bra att försöka få liv i alltför urladdade batterier.

6st batterier visade sig vara slut och dessa lämnas till batteriåtervinningen.

Alltid något rensat! :)

Stoiker, några ord om Stoicism och enkelt leverne

Har ni märkt att det är rätt många som tagit till sig stoisk filosofi (och således nämner det då och då)?

Det är en filosofi som bygger på förnuft och logik. (och för er som redan tycker detta låter tråkigt, herrå). Kort och gott handlar stoicism om att bli medveten om sina affekter (känslostämning). Minimera dess betydelse och därmed skapa balans däri. En viss likhet finns mellan minimalism och enkelhet i det att tingen har låg betydelse och att man icke ska leva i överflöd.

”Stoicismen var en filosofisk riktning som grundades av Zenon från Kition på 300-talet f Kr. Namnet stoicism kommer från pelarhallen, stoan, som man samlades i.” - Epiktetos – Handbok i livets konst, förord av Anders Håkansson på sidan 6

//längre ner s6 //
”I grunden för den stoiska uppfattningen finns en övertygelse om ett gudomligt förnuft i tillvaron, en högre ordning. Tanken är att allt som sker är ändamålsenligt och i sig gott. Om individen uppfattar någoting i tillvaron som ont beror det alltså bara på hans eget begränsade synsätt. Den vise försöker istället att e allting i ett vidare perspektiv. Han blir inte upprörd över orättvisor eftersom han inser att allt har en orsak och ingår i en större helhet som är både nödvändigt och god.”
//längre ner s6 //
”Om man inser att allt är nödvändigt och att allt som sker måste ske kan man också uppnå den högsta friheten, det högsta sinnestillståndet, det som stoikerna beskriver som upphöjt lugn, affektlöshet, sinnesro, apatheia.”

Filosofin kräver ett enkelt leverne, filosofin bör utövas utan pompa men inte i misär. Och som vi vet, ett enkelt leverne kan såklart även vara behagligt..
Som i de flesta filosofier finns det massor med åsikter om ditt och datt. Och det står oss fria att plocka russina ur kakan och lämna resten..  (åt fåglarna) Eller med ett finare ord; eklekticism, som var ett honnörsord på 1700-talet. vars betydelse är ungefär att man väljer ut det förnuftiga ur olika läror.

"The birds are gonna get some" - Jim Rohn citat :)

Även Jim Rohn menar att vi ska ha koll på våra känslor:

"Measure your emotions. You don't need an atomic explosion for a minor point."

- Jim Rohn

Låt oss dra tåget på spåret igen: Stoicismen uppstod alltså ett antal hundra år innan kristus gjorde sin uppenbarelse här på jorden. I slutändan är dess syfte att göra livet bättre (fast det är inte bevisat.. än).

Några som ofta nämner stoiker är Tim Ferriss (bla 4-hour workweek) och Ryan Holiday (The obstacle is the way) (Ryan hittade jag tack vara Joanna Penn Podcast, thx) mfl.

En person som ovantståene personer ibland nämner är Seneca. Vem var då denna person?

Seneca föddes 4 f.Kr. och tog sitt liv  65 e. Kr. (han fick order att ta självmord av Nero, kejsare i Rom). (Rättsväsendet var minst sagt godtyckligt på den tiden). Japp, hårda bullar på den tiden. Seneca var en spanjor som fördes till Rom vid en tidig ålder. Han studerade retorik och filosofi och fick snart ett rykte om sig vid baren. Han är kanske den som de allra flesta kopplar ihop med Stoicism.

Värt att veta: Stoikerna sägs också djupt influerat kristendomen i s.k. moraliska frågor.
(källa: Frances & Henry Hazlitt The Wisdom of the Stoics).

Efter att ha hört Ryan och Tim prata om detta ämne så blev undertecknad lite nyfiken och har lite smått börjat läsa om Stoicism. Onekligen finns det en hel del kloka ord sagda av dom "gamla romarna & grekerna". :-) Det finns också saker jag inte vill ta till mig.

Jag läser en bra bok av Bo Lindberg som fördjupat sig i ämnet och skrivit en bok:

Bokutdrag: Seneca, människosläktets lärare (Bokförlag Atlantis), skriven av Bo Lindberg

//s 29 //

”STOICISMEN vill vara en terapi för människan. Den vill bota henne från fruktan för döden, från sorgen över katastrofer och personliga förluster, från vreden över lidna oförrätter, från besvikelsen över uteblivna framgångar. Filosofin lär människan bemästra de stora olyckorna och bära dem med stoiskt lugn.”

//lite längre ner samma sida //

”Men stoicismen lovar också att kurera själsliga brister som inte omedelbart kommer av olyckor: avund, girighet, karriärlystnad, njutningslystnad. Den erbjuder också befrielse frön den mindre dramatiska oro och otillfredsställelse som drabbar människor.”

//längre ner samma sida //

”De flesta människor lever enligt Seneca ett eländigt liv, och med det menar han inte att de lever i materiell eller social misär utan att deras sinnestillstånd är kaotiskt. De drivs av avund och längtan att komma sig upp; de är giriga och jagar efter egendom, somligas passion är att kriga. De som anses framgångsrika är i samma belägenhet: de tyngs av sin egendom, många bleknar av ständiga njutningar, andra förlorar all frihet när de skall tillfredsställa sina anhängares önskningar.

I botten av allt detta ligger en brist på stadga och lugn i själen.”

Hittade en video på Utube, en basic genomgång på några frågor:


Huruvida man har tron att universum i grunden skapats av gud eller atomer spelar ingen roll. Stoisk filosofi står ändå fast. Det sägs inte finnas någon motsägelse i detta.

Det finns såklart mycket mer att säga om Stoicism, men detta var en liten aptitretare. :-)

En av Susan Cains förebilder, hennes morfar

Susan Cain:s bok är nu färdigläst! Och jag kan inte låta bli att dela med mig av ett kort utdrag.

Den här boken behandlar framförallt egenskaper som introverta och extroverta har. Som ni vet tror jag mig tillhöra den Introverta delen av befolkningen. Och känner igen många delar av boken i mig själv, bland annat gillar jag också böcker.

Jag tänker skriva en kort recension senare, men här kommer ett smakprov.

Bokutdrag – Susan Cain – Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns

//s335 om Susans morfar som verkligen gillade att läsa böcker //

”Han var skygg som person och hade svårt att se åhörarna i ögonen, men han var så oförskräckt i sitt andliga och intellektuella sökande att människor kom för att lyssna i en sådan omfattning att många fick stå.
Resten av vår familj följde hans exempel. Hos oss var det vi gjorde tillsammans framför allt att läsa. På lördagseftermiddagarna kurade vi ihop oss med våra böcker. det förenade det bästa av två världar: man kände kroppsvärmen från de andra alldeles intill, men i huvudet kunde man röra sig fritt omkring i äventyrens land.
Trots det började jag innan jag kom in i tonåren fundera på om detta ständiga läsande på något sätt hade stämplat mig som >>helt borta<<, en misstanke jag tycktes få bekräftad när jag som tioåring åkte på sommarläger och fick se en flicka med tjocka glasögon och hög panna som inte la sin bok ifrån sig ens på lägrets helt livsviktiga första dag. Hon förpassades omedelbart längst ner i hackordningen och fick tillbringa dagar och kvällar i den sociala uteslutningens helvete. Jag längtade efter att läsa jag med, men pocketböckerna fick ligga orörda i resväskan (även om det gav mig skuldkänslor – det kändes som om böckerna behövde mig och jag svek dem). Jag förstod att flickan som bara läst och läst hade blivit uppfattad som en blyg bokmal, vilket var exakt vad jag själv var, och att det gällde för mig att inte bli upptäckt.
Efter den sommaren kände jag mig inte lika bekväm med min längtan efter att sitta ensam med en bok. I high school, på college och som ung jurist försökte jag få mig själv att framstå som mer extrovert och mindre bildad än jag faktiskt var.
Men efter hand som jag blev äldre kom morfar att bli en förebild för mig. Han var en lågmäld människa, och en stor människa. När han dog vid nittiofyra års ålder, efter sextiotvå år i synagogans läspulpet, fick polisen spärra av trafiken för att alla sörjande skulle kunna ta sig fram. Om han fått veta det hade han blivit överraskad. I dag tänker jag att något av det allra bästa hos honom var hans ödmjukhet.”

En fin text.. ja ödmjukhet är fin en egenskap!

En tragisk historia:

Ung person påkörd

Idag berättade två kollegor på jobbet om sin tågresa hem från Stockholm igår. Strax utanför Enköping hade tåget fått upp maxfarten efter ett kort stopp i Enköping, men plötsligt började tåget tvärnita och sen strax därpå hördes en smäll, följt av ytterligare ett par dunsar. Eftersom mina kollegor satt i den första vagnen kunde dom tydligt höra att något hade körts på. Dom trodde det var en älg eller ett rådjur först..

Via högtalare fick dom sedan veta att en ung person hade blivit på-körd och en försening på minst 2 timmar var att vänta då ambulans, polis mm behövde kallas till platsen.

Usch, vilken hemsk upplevelse. Och tänk att behöva sitta i förarsätet och se allt detta utspelas inför ens ögon! En taxi kom lite senare för att avlösa lokföraren så att tåget kunde fortsätta.

Så tragiskt det hela är! En ung människa som valde att ta självmord för att den troligen funnit livet för hårt att härda ut.

För mig är möjligheten till självmord en tröst i sig, att det liksom finns en utväg om livet blir för hårt att bära. Om de fysiska eller emotionella smärtorna blir en alltför tung börda. Jag är tacksam att den eventualiteten finns, och blir det outhärdligt jobbigt så finns det alternativ.

Men ett sådant beslut tas naturligtvis inte lättvindigt. Kraften att leva är normalt så stor att det ska mycket till innan man vill ta sitt liv. Livskraften inom mig är så stor och stark, jag gillar verkligen livet! Det finns så mycket möjligheter och tillfällen att ta reda på.

Podcast avsnitt 34: The James Altucher Show, James Altucher blir intervjuad av Claudia Altucher. 1:04:33 in i mp3 filen sägs följande: 

"And life itself is like that. So I was on the floor considering committing suicide at my lowest point and now here I am so lucky, I´m doing this podcast, I´m doing this podcast with you who I love. I love the people I work with and it’s really”..

James blir avbruten av Claudia 

Claudia: “Because of the daily practice? 

”James: “Yeah, I attribute it to that, for me. Maybe other people.., I don’t know maybe other people need to meditate 10-hours a day. Or exercise in the gym 10-hours a day, I don’t know. This is what worked for me.”

Säkert har alla tänkt tanken på att ta sitt liv någon gång i livet, men det är ett otroligt stort steg att göra verklighet av dessa tankar. Och även om livet är otroligt surt och bittert blir livet ofta bättre, även om det i de mörkaste stunderna är svårt att se.  Om du går i dessa tankar, hav förtröstan. Livet har en tendens att ändra sig (helt klart till det bättre!). Kom ihåg att tankens kraft är så stor, så stor.

Speciellt vissa unga har det jobbigt i dagens kravfyllda samhälle, där jämförelsemanin och förvirring är total. Stimuli högt och lågt. Där pengar behövs för att leva, inkomst osv. Ovanpå allt detta ligger som en bombmatta av olika meddelanden från konsumtionssamhället och omgivningen.

De kontakter jag har med unga barn idag handlar mycket om upplevelser i olika slag. filmer, prylar och dataspel, resor.  Jag blir ibland nästan lite rädd för jakten på stimulans i olika slag. Jag tycker inte det är någon bra inmatning. Det finns så mycket annat av värde som människor missar. Det är sorgligt att blivit så, rädslan för att bli utstött från stammen finns där redan i tidig ålder. Passar man inte riktigt in (i en viss miljö) är det lätt att bli utstött och mobbad. Idag handlar det mesta om prylar, upplevelser, och försöken att vara tillräcklig "intressant".

Jag minns också hur viktigt det var att passa in när man började högstadiet och var i 13 års åldern. Man ville passa in för att inte bli mobbad, för att inte retad. Man var så skör och lättpåverkad i den där åldern. Några stora (långa) nior satte skräck i mig. Fick mig till en början av sjuan att sova dåligt. Dom drog mig i håret, dom puttade, dom skrek i örat, och dom hotade om mulning när snön kommit. En kompis i parallellklassen fick någon spark i magen (om jag minns rätt) där det hela slutade med tingsrätt. Niornas maktspel mot oss mindre sjuor var påtagligt, hela första året på högstadiet. Om du nu är en sjua, kämpa på, det blir bättre!

Jag minns också att det var så viktigt att göra samma sak som dom andra. Stack man ut fick man kommentarer.  Det gällde att ha liknande kläder (helst Lewis jeans), se samma tv-program, spela samma data/Nintendospel. Jag hade förmånen att växa upp i ett hem där vi åtminstone hade råd (om än lite senare än alla andra) och kunde någorlunda följa med i prylhetsen. Jag klarade mig igenom skoltiden utan att bli mobbad av min närmaste omgivning. Jag minns också all press om man skulle bli av med oskulden, rädslan för att inte duga till etc. Rädslan för vad någon skulle skvallra och tycka etc. Det var så mycket skvaller på den tiden! Det skvallrades om allt! Man var rädd för att bli föremål för allt skvaller. Grupptrycken om att dricka alkohol och prova andra ”spännande” saker fanns också alltid där.  Jag minns också känslan av att ibland känna mig fastlåst.

”3 år till måste jag stå ut med den här smörjan”, minns jag att jag ibland tänkte om skolan. Det kändes ibland som att det inte fanns någon väg ut. Jag minns speciellt lärarnas och omgivningen tjat och frågor om vad man skulle bli som vuxen. Man hade egentligen ingen aning vad man ville göra. Man ville så gärna hitta sin grej, men man hade ingen aning.

.//s329 Bokutdrag – Susan Cain – Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns// 

.."sättet att skildra motgångarna som vi varit med om inverkar starkt på hur nöjda vi är med tillvaron. Olyckliga människor har en tendens att uppfatta motgångar som något som fördärvar och förstör det som annars varit gott (>>Sedan min fru hade lämnat mig blev jag aldrig samma människa mer<<), medan mer konstruktiva personer ser dem som förklädda möjligheter (>>Skilsmässan är det värsta jag varit med om, men jag är betydligt lyckligare med min nya fru<<). De som har förverkligat mycket i livet – till förmån för sin omgivning, samhället och sig själva – har en förmåga att tillskriva hinder en mening. På sätt och vis har Dan McAdams gjutit nytt liv i en central föreställning i vår västerländska mytologi: att det är där vi misslyckas som vi också kan finna lyckan.

För många introverta människor, liksom för David, är upplevelsen av misslyckande som starkast under puberteten – en mörk och komplicerad fas präglad av dålig självkänsla och social olust. I skolan är sprallighet och öppenhet det som smäller högst, medan egenskaper som känslighet och djup inte tillskrivs något större värde.”

Jag minns också att känslan av att vara aningen kvävd i och med den obligatoriska skolan. Men jag härdade ut. Livet går ju lite som en berg- och dalbana. Det mesta jag minns av skolan var väldigt kul. Jag trivdes väldigt bra med mina klasskompisar och moppetiden var också väldigt rolig. Men ändå fanns stunder man tyckte var jobbiga. Sånt är livet.

Några år senare rycktes man upp (förändring är alltid jobbig) och det var dags för en ny klass och en ny skola. Gymnasiet, men det är en annan historia.

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.2631785-tagstopp-till-stockholm-efter-olycka

Om att meditera, tankar kring detta

I en värld full av intryck är det ibland lite svårt att finna ro i sinnet.

Jag fick en kommentar om att jag borde kanske skriva ett inlägg om meditation. Here goes.

Meditation kan göras på många sätt. Tex liggande, sittande, eller via Yoga. Det finns till och med vissa som säger att dom kan göra det gåendes. Själv föredrar jag att stänga ögonen, då det tar bort visuella intryck. 

Först lite klargöranden: I det här inlägget buntar jag ihop benämningarna Yoga och meditation något. Båda anspelar på samma inriktning.

Jag är knappast någon expert på området, snarare en färsking. Men jag tänkte ändå kommentera den lilla erfarenhet jag tillskansat mig. Jag försöker bara berätta hur jag ser på det. För mig handlar meditation om att söka en djupare dimension bortom det fysiska. Att lära sig koppla bort tankar och i någon mån träna sitt omdöme. Det handlar om ett fokuserat sinne. Det handlar om övningar i medveten närvaro, om att vara i nuet, i varandet. Det handlar om att koppla bort stress, oro och annat som lyckats infiltrera och ockupera sinnet.

"Meditation more than anything in my life was the biggest ingredient of whatever success I´ve had" - Ray Dalio

En och annan gång har jag fått uppleva något vackert skådespel utspelas inför mig under meditation, svårt att sätta ord på. Det är svårt att sträva till detta, det kommer av sig själv när bortkoppling är stor tror jag. Ganska häftigt är det! Ha nu inte en sådan upplevelse i åtanke för då kommer du troligen aldrig uppleva något. Koppla bort, och gå djupt in i dig själv.

Intellektet och meditation har inget med varandra att göra. Att försöka sig på att förklara meditation utifrån intellektet låter sig enligt min mening inte göras. För utmaning ligger i just i detta, att koppla bort tankar och intellektet.

Alexandra Kambler, bilden från hennes hemsida.

I ett avsnitt i Basilika (Svenska Kyrkans Nr3 Västerås 2014) Berättar Yogaläraren Alexandra Kambler följande:

     - Yoga händer när vi stillat tankarna så pass mycket att vi kan uppleva att vi är en del av något större, att vi är i kontakt med allt. De olika positionerna, eller asanas som de kallas inom yogan, är bara en av flera tekniker för att uppleva yoga.

Hon säger också att

- Den största utmaningen i yogan är att möta sig själv.

Djupt.

Själv brukar försöka ta mig in i medveten närvaro (som det lite fint kallas, fast det kanske mer är ett sökande i det undermedvetna) genom att bara fokuserar på andning, fokusera på vad som sker i och omkring kroppen. "Vad händer i min kropp nu?". Jag känner efter i fingrar, axlar, känner hjärtat banka, känner blodet pulsera i takt med hjärtat, liksom vandrar runt i kroppen och försöker känna efter vad som sker. Försöker undvika  andra tankar som kommer "flygande". Att lyckas koppla bort tankar är rofyllt och väldigt avstressande t.ex. när det är mycket på lönearbetet som hjärnan "spinner runt". Eller någon annan händelse som på något sätt upprört sinnet.

Raymond Dalio, en klok filosof, som
jag gärna lyssnar på.

Just det här med att kunna koppla bort känslolivet (tex egotankar) och försöka se mer klarsynt är något jag eftersträvar. Att på något sätt frikoppla och känna att nu är det egot som känner frustration och smärta och bara kliva ett steg tillbaka observera detta med ett lugn.. Det går oftast inte att göra när man är mitt uppe i en frustrerande situation, men det går att göra strax efter. Att använda medidation istället för att börja räkna till tio när man blir förorättad är så mycket mer rogivande.

Ray Dalio, Grundare av en Hedgefond (Bridgewater Associates) säger att vårt omdöme blir bättre av meditation. Ray är enligt min ödmjuka åsikt väldigt kunnig i det han gör. Han är också inne på personlig evolution. Att växa som människa. Jag gillar Ray och brukar försöka snappa upp dom få publika uttalande han gör.

Han säger att meditation förbättrar vår kreativitet, vår hälsa, vår fridfullhet. Han pratar om att gå in i det undermedvetnas nivå. Han menar på att för honom öppnar meditation sinnet och gör honom avkopplad/avsstressad.

Jag tror på detta. Jag tycker jag gör bättre beslut sedan jag börjat med meditation/Yogan.

Om man har svårt för att bara vara still och meditera kan Yogan vara alternativ till att med hjälp av mer fysiska övning ta kontroll över sinnet. En del behöver alltså kanske ansträngning för att koppla bort intellektet, speciellt som nybörjare.

Jag har också kommit till insikt att många av de människor som kommit långt i sökandet av sig själv utövar just meditation och yoga. På något vis går de ofta hand i hand med varandra.

Som med all fysisk träning, där muskler måste arbeta för att bihållas/växa måste det mentala också tränas för att inte gå tillbaka till sitt ursprung. Att meditera och utöva yoga är en viss form av mentaliskt träning. Men inte där intellektet tränas utan något annat, mer djupare inom dig.

Jag brukar gå på ett till två pass yogapass veckan. Jag föredrar dom pass med mindre fysisk ansträngning och dom ledare/instruktörer som är mer lugna. Alla ledare och instruktörer är bra där jag går (Friskis). Och jag brukar även passa på att meditera när jag ligger i sängen och inte kan sova. T.ex. morgon och kväll.

”Meditation more than anything in my life was the biggest ingredient of whatever success I´ve had” – Ray Dalio, eller Raymond Dalio som han egentligen heter.

Den största utmaningen är ju att ta sig tid till meditation. Intellektet försöker ofta övertyga en att det är onödigt och bortkastad tid, för intellektet har svårt att förstå sig på detta.

Ray Dalio pratar också om att livet handlar om meningsfulla relationer och meningsfullt arbete.

*Spontan applåd* får Ray av mig!

Tack Ray för att du delar med dig!

Tyvärr går det inte att "bädda" in denna video (rättigheter), så klicka dig gärna vidare till Vimeo för att se Ray prata om meditations betydelse för honom. Ray sätter fingret på vad det handlar om.


Ray Dalio on Meditation from Meditatio WCCM on Vimeo.

Bo stort vs bo smått (fönsterputsning)

Dagens reflektion..

Häromdagen gav jag mig på fönsterputsning. Japp, jag gör det själv. Det är inte svårt eller komplicerat bara tidskrävande. Har alltid tvättat fönstrena själv och även gjort till andra i yngre år med nöjda "klienter".:) Idag är jag inte lika exalterad att tvätta andras fönster då tiden fått mer värde.
Förut använde jag Winborgs ättikssprit blandat med varmt vatten, men har på senare år märkt att det går lika bra med YES diskmedel, det är mildare för händerna dessutom.

Eftersom jag bor ganska smått (enligt andras norm, inte enligt min egen) så finns det i den lägenhet som jag bor totalt 4 st. fönster, thats it. Que pasa liksom.

Man kan ju tycka att det borde gå fort att svepa av dessa fönster, men icke sa nicke. Det tar sin lilla tid om man är noggrann som undertecknad (och det var några år sedan dom sist tvättades). Göra rent runt fönstren, olika karmar, göra rent bakom element, fönsterventil, fönsterbrädor mm. Jag gjorde ett fönster igår kväll och ett nu på tidigt på morgonen. Det tar säkert 1,5 timme per fönster. Ja, jag stressar inte! ;) Lyssnar på en bra ljudbok av David Deida så det får ta sin tid så kan jag reflektera över innehållet.

Ja, en van fönsterputsare behöver kanske bara 5 minuter per fönster, men dom gör ju å andra sidan inte lika rent runt omkring (ursäktar mig lite). Tro mig.. däh bliir brau kvaliéee på däh ja gör.


Okey, vad är poängen med följande inlägg? Fönster tycker vi är trevlig right? De släpper in det härliga dagsljuset som vi behöver för att må bra. Det är trevligt med utsikt och man kan se vad som händer utanför husknuten och allt det där, det förnekar jag inte. Så bor man stort så blir det såklart en väldans massa fönster. Och att ha rena fönster gör en hel del för ens välbefinnande (faktiskt). Och att behöva se skitiga fönster och flugor som ligger mellan fönsterkarmar ligger som ett ok (som i bromsok) över axlarna att det "borde" fixas.

Om det för mig tar emot att tvätta 4 st. fönster vad ska det då inte göra om man bor lika stort som följande kåkar.. Ahh just de. Are you getting what I´m saying here? Ramlar polleten ner?

Spekulationsdags: Hur stort behöver man bo? Hus på Ringvägen, Saltsjöbaden, foto av undertecknad från i somras. Detta hus antar jag är på minst 3-400 kvm. Kanske bor det en jättestor familj med 10 barn och kanske bor även familjens föräldrarna här? Fast jag tvivlar va..? Snarare en familj på 4-5 personer skulle jag gissa. Förmodligen har dom råd att leja bort fönsterputsning, städning och husskötsel eller så är dom skuldsatta upp över öronen och får sköta allting själva, who knows. Personligen är det inget som lockar mig med ett sådant här stort och (i mina ögon) överflödigt boende.

Räknar vi fönstrena bara på en sida av detta hus så är det dubbelt så många jämfört med undertecknads boende. Puh säger jag bara. Detta hus ligger också på Ringvägen i Saltsjöbaden. Korten tagna i juli 2014.

Vanligt varmvatten och Yes Diskmedel applicerat med en svamp. Disktrasa för att torka av den mesta sk**en med. Man behöver inte göra det mer komplicerat än så. Syns på gräsmattans gulaktiga uttorkning att sommaren 2014 varit solig och härlig! Fönsterskrapa och trasa finns överallt att köpa. #DIY Passar på och gör rent runt elementet också. Fäller fram det så det går lättare att komma åt. Före: Massa flygfän som barrikaderat sig mellan fönsterkarmarna (och kolat vippen). Nu ska dom bort! Efter rengöring: Voila! Flugsatarna borta och dom har nu förhoppningsvis funnit sin väg mot nirvana! Rent och snygg, Yes! Ja, 3-glasfönster gjorde att man slapp höra järnvägen. Bra grejer även som isolering på vintern. Suktar du efter ett stort boende?