Joe Rogan om att skriva, och även några ord om ödmjukhet

Joe Rogan är en intressant person som jag först trodde bara kommenterade fighter och var programledare till Fear Factor, men det finns mycket mer där. Respekt. Märks att Joe har jobbat mycket med sig själv.

I följande inlägg (i början) förklarar Joe varför det är bra att skriva.



Joe Rogan om ödmjukhet. Joe pratar även om egot. Värt att lyssna på.


Här om att tänka

Regnet det bara öser ner

Är det någonting jag ser fram emot hela året så är det svenska sommarn! När det är mörkt och kallt på vintern är det bilden av en varm skön sommar som bär en framåt. En bra svensk sommar kan vara fantastisk! Speciellt om man kan vara ledig de där dagarna som är som vackra pärlor. Jag vet att vi alla är olika, men jag kan berätta att jag är typen som gillar sol, värme och bad. Jag hänger gärna nära vatten en fin sommardag och det var en av  anledningarna till att jag en gång i tiden skaffade en segelbåt.
Jag har definitivt inte alltid gillat vatten. När jag var ung lärdes jag tidigt ha respekt för vatten av min omgivning. Kanske lite fööör mycket för jag utvecklade med tiden någon slags hajskräck. En slags rädsla för det okända där under vattnet. Jag vet att jag hade tankar på hur man kunde vara helt säker på att ingen haj hittar hit till Sverige? Som barn fick jag veta att det fanns haj i vattnet när vi var utomlands. Jag minns att jag var ganska fascinerad av just hajar, minns också att jag hade väldig respekt för just vithajar efter att ha sett första "Hajen" filmen. Mitt intresse för det okända som fanns i vattnet resulterade ofta presenter såsom hajböcker när jag fyllde år etc.
När jag senare var i tonåren och var med mamma och min styvpappa så åkte vi på hajfiske, Gran Canarias (Puerto Rico), och då fick vi se blåhajar, nästan som ett stim som simmade längs med båten. Vi fick också napp av en liten bebishaj som var som en gädda här hemma. Det fanns dock en massa foton vid pentryt som visade upp stora hajar som båtmanskapet tidigare fångat. De hade en stor vinsch och lyftkran på båten för att kunna lyfta upp stora stora "fiskar".

Förövrigt var det en båtresa då hälften av turisterna spydde ner hela båten, hahah, för det var rätt vågigt där ute på Atlanten. Lukten av spya var konstant. Guppigt värre. Och jag minns att det var inte så många som åt den lunch som förövrigt bestod av just haj. Jag minns också att jag köpte vita hajtänder på båten och att de var sylvassa! Det gick att skära papper med dem ungefär som i en skärmaskin. Otroligt vassa. Det här spädde nog på min rädsla för det som fanns där nere i djupet. Jag hade alltid en rädsla att simma i dessa vatten när jag var ung. Lika obehagligt tyckte jag det var att ligga på en luftmadrass och guppa och sen se något skifta sig nere i vattnet, som en skugga eller något. Jag fick då ofta panik och var rädd att det skulle vara en haj, paddlade fort in till land.

Jag drogs till vatten, men jag hade en fobi. Jag insåg när jag blev äldre att det var något jag behövde jobba med. Fobier och rädsla möts bäst genom att utsätta sig för dem. Alltså att peta hål på bilden att det skulle vara farligt. Utmana sig, och utsätta sig. Lära sig hantera är bästa knepet.

När jag senare i livet började vindsurfa hade jag fortfarande delvis den här rädslan. Varje gång jag ramlade i vattnet (och det var ofta!!) trodde jag att jag skulle hamna på en säl eller nått.. (Jo det var faktiskt en säl som hade förvirrat sig in i Mälaren ett tag). I Mälaren är vattnet så grumligt så det går inte att se längre än någon decimeter i det, det gör det lite extra läskigt. Men min längtan till havet fick mig ändå att övervinna detta. Ju mer jag ramlade i desto mer märkte jag att jag inte blev biten av någon gädda eller blev "kramad" av någon farligt djur. Jag tränade också upp mig till att bli mycket bättre på att simma och hantera vatten, vågor osv. Hur det än är lär man sig små trix man har nytta av. Det är timmarna i vattnet som räknas brukar det heta. Det är samma med sjösjuka, man lär sig hur man ska undvika, precis som man lär sig undvika åksjuka i bilen. Det är något speciellt nere vid havet/sjöar, något som många inklusive mig själv dras till (omedvetet). Jag gillar verkligen den ofta härliga stämning som uppstår när vädret är bra, när människor är lediga och alla är på gott humör.

Nåväl det blev en liten sidostickare, tillbaks till vädret.. Så vart är då detta vackra väder? Vi har snart betat av juni och jag har haft shorts utomhus två gånger detta år, totalt kanske 3 dagar då temperaturen varit 25 grader. Jag har fortfarande vårjackan och handskar när jag cyklar till jobbet..  Nästan samma väder som i slutet av juni som i april? Whats up with that liksom?! Tycker faktiskt det är bedrövligt, fast jag minns att även förra sommarn startade rätt dålig för att sedan i juli bli riktigt bra! Tyckte faktiskt förra sommarn var riktigt bra. Låt oss hoppas att vi ser en liknande sommar i år, en sommar som skärper till sig. För annars får jag nog ta och omvärdera min kärlek till den svenska sommaren. 1 månad av sol och värme om året just doesn´t cut it!

Jag har förövrigt sparat en massa tidningar (prenumeration) som jag tänkt läsa vid stranden, har ingen tid att läsa dem förutom där och då..  (master of excuses..)

En av anledningarna till att jag sista tiden börjat försöka lära mig ett och annat ord spanska är att jag nog på sikt vill flytta till ett varmare land. Hur det än är så mår jag så mycket bättre i sol och med ganska få kläder på mig. Känner mig friare på något sätt. Jag har inte satt upp det på måltavlan ännu, men det är helt klart något som bör betänkas.

Nu finns det såklart positiva saker med regnande och kyla också. Det finns liksom mer tid att jobba med sina inomhusprojekt. Och läsa kan man ju också göra inomhus. Likaså skriva, eller fundera över livet. Men jag cyklar ju hellre till träningen i fint väder om jag får välja.. Jag är i alla fall glad att jag fortfarande har min semester framför mig. Den närmar sig med stormsteg.

Fast nästa vecka sägs värmen vara på gång. Vi som gillar värme håller tummarna!!


Lite småroligt

Aristoteles: Skillnaden mellan visdom och klokhet

Uttrycks Innebörd 

Ord och vad det står för är viktigt. Ett dåligt ordförråd är i någon mån begränsande. Japp där fick jag även in kopplingen till frihet ;-) #rödtråd. Tyvärr är mitt egna ordförråd inte det bästa, så därför är detta inlägg någon slags självhjälp, heheh...

Ords betydelse är oerhört viktigt.
¿Por qué? 

- Jo, för annars pratar man lätt förbi varandra, alltså om vi ha olika definitioner och menar lite olika. :-)

Det är som att missförstånd smyger sig likt vatten in genom minsta lilla spricka i vår ordfasad.

Hoy tänkte jag att vi skulle klura lite kring vad som är skillnaden mellan visdom och klokhet // La diferencia entre la sabiduría y la prudencia // --  // The difference between wisdom and prudence //

Nedan är några tafatta försök till konkretiseringar av vad Aristoteles säger i sin bok ” Den Nikomachiska Etiken” (översatt av Mårten Ringbom). Ett utdrag från boken följer längre ner.

Visdom

Visdom = kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Visdom är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur.

Visdom består alltså av faktiskt vetande, applicerbar kunskap, ofta tillskansat sig via s.k. insikter. Visdom tycks också stå högre i hierarkin än klokskap.

Visdom identifieras lättare bland äldre än yngre (generaliserar). Identifieras lättare hos filosofer än hos ynglingar. Antagligen för chansen till insikterna är större ju mer kunskap/färdigheter som man tillskansat sig.

Det visa = oföränderligt för den enskilda individen? Nyttigt för individerna själv. Finns ingen visdom om det goda som gäller för alla levande varelser.

Visdom != (är inte lika med) politik

Klokhet

Det kloka = varierar från fall till fall. Klokhet handlar om praktisk kunskap?

 ” Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna.”

Klokheten, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning (rådslag, samråd etc.). Främsta uppgiften för en klok person är att överlägga väl.

Vale..Tror jag stannar där. Vi får i alla en inblick vad Aristoteles ser för skillnad mellan dessa ord och dess egenskaper.

Vi kan ju spekulera i vad de högsta tingen? Minns jag inte att jag läst det? Kanske kommer det senare i boken, who knows. Handlar kanske om det för människan ouppnåliga, men i en riktning att sträva efter? Universums goda, det gudomliga? Dygder?

I övrigt är det rätt intressant att notera att Aristoteles som levde snart 2400 år redan kände till att ljust kött är mer hälsosamt än mörkare kött. #Dagenshälsotips

Nedan ett litet utdrag där Aristoteles reflekterar över skillnaden. Det som står innanför // tecken är egna kommentarer.

----------------    Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken     -------------

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//Skillnaden mellan visdom och klokhet. Rådig = förnuftsresonemang, finna ut den bästa av de handlingar som står människan till bud. //

//s167 //

”Följaktligen måste visdomen då vara en kombination av insikt och vetande i form av huvudvetenskap om de högsta tingen. Det är nämligen onaturligt att tänka sig, att samhällskonsten eller klokheten är den bästa kunskapen, ifall inte människan är det bästa i världen. Ty om nu det hälsosamma och det goda är olika för människor och fiskar, medan det vita och det raka alltid är detsamma, är väl alla ense om att det visa är oföränderligt, men att det kloka varierar från fall till fall. Ett riktigt tänkande som gäller de enskilda omständigheterna kring en själv anser man nämligen vara klokt, och det är åt ett sådant tänkande som man skall anförtro de praktiska angelägenheterna. Det är också därför det påstås, att en del djur är kloka, i den mån de tycks ha förmågan att förutse sådant, som angår deras eget liv.

Likaså är det klart, att visdom och politik inte kan vara samma sak.  visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns många individuella visdomar. Det kommer inte att ges en enda visdom om det goda för alla levande varelser, lika litet som det finns en enda läkekonst för alla individer, utan en skild visdom för var och en. Också om människan är det bästa av alla djur, spelar detta ingen roll, ty det finns andra företeelser som till sin natur är mycket mer gudomliga än människan, av vilka det mest iögonfallande är de som håller samman universum.

Av det som har sagts framgår tydligt att visdomen är vetande och insikt om de ting som är mest vörddnadsbjudande till sin natur. Det är också därför som det heter Anaxagoras och Thales och deras likar att de var vis, men inte kloka, eftersom de tycks ha varit omedvetna om det som var nyttigt för dem själva;²⁶ och man säger att de kände till imponerande, beundransvärda, svåra //fortsätter s168 //

• 26 I dialogen Theaitetos, 174 A, återger Platon en anekdot om den opraktiske filosofen Thales från Miletos (början av 500-talet), där det berättas hur han föll i en brunn, emedan han var så intensivt upptagen med att studera stjärnorna att han inte såg vad som fanns framför hans fötter. – Anaxagoras från Klazomenai (början av 400-talet) slösade igen bort sin ärvda förmögenhet för att helt ägna sig å filosofin, att döma av Platons vittnesbörd i Hippias Major, 283 A. I samma dialog förekommer också sammanställningen med Thales och andra visa män i det gamla Grekland (281 C-D)

//som sagt, fortsätter sid 168 // och gudomliga ting, men onyttiga, för att de inte sökte det mänskligt goda.

Klokheten, däremot, sysslar med det mänskliga och det som är föremål för överläggning. Ty den främsta uppgiften för en klok person säger vi, är att överlägga väl, och ingen överväger sådant som omöjligt kan förhålla sig på olika sätt eller saknar ett ändamål som är gott och realiserbart.

Rådig i oinskränkt bemärkelse är en person, som genom ett förnuftsresonemang kan finna ut den bästa av de handlingar som står människan till buds. Klokheten gäller ju inte bara allmängiltiga företeelser, utan den bör också innefatta kunskap om det enskilda, då den är praktisk och handlandet gäller individuella fall. Detta är också orsaken till att en del okunniga personer, särskilt då män med erfarenhet, är mera praktiska än andra som har kunskaper. För om en person visste att ljust kött är lättsmält och hälsosamt, men inte kände till vad slags kött är ljust, skulle han inte åstadkomma hälsa; snarare skulle då den, som kände till att höns är hälsosamt, göra det. Klokheten är alltså praktisk, och därför bör man besitta dess båda former, eller åtminstone den senare. Men också här ges det ett konstruktivt slag av kunnande.²⁷”

• 27 Aristoteles gör här två olika distinktioner beträffande klokheten. För det första skiljer han mellan två slag av praktiskt kunskap, beroende på om den hänför sig till allmänna regler och önskemål eller till individuella handlingsdirektiv. Och i anslutning härtill ger han exempel på ett praktiskt resonemang, där en mera detaljerad dietanvisning antingen kan härledas ur en allmän regel eller vara baserad på direkt erfarenhet. I det förra fallet är anvisningen en slutsats av en syllogism som har den allmänna regeln till överled och insikten om ett individuellt sakförhållande till underled. I det senare fallet har vi åter direkt insikt i värdet av denna anvisning. Till följd av denna dubbeltydighet inom den praktiska detaljkunskapen kommer insiktens (nous) och resonemangets (logos, logismos) respektive roller inom det praktiska tänkandet att innebära ett svåröverkomligt problem. Jfr. n. 37 nedan.För det andra gör Aristoteles en skillnad mellan konstruktiv och tillämpad klokhet, som han i det följande jämför med olikheten mellan lagstiftningen och lagarnas tillämpning i politiken och rättskipningen.

Blev vi lite klokare, tja kanske en smula.

Tjarrå!

Göra brännässlesoppa, plocka och göra soppa

Många år har jag hört hur nyttigt brännässelsoppa är, och även att det är gott. Äntligen kom jag mig för att åka och plocka lite nässlor och försöka tillreda en soppa.Det sägs att de är godast på våren. Detta gjorde jag i maj.

Jag letade upp ett recept på Internet. Jag utgick från detta: http://receptfavoriter.se/recept/naesselsoppa-soppa-med-naesslor.html

Det här i grova drag vad jag gjorde. Receptet förklarar hur man ska gå tillväga.

Tips: Använd handskar som tål brännässlor för att plocka bladen. Skippa stam är vad jag hört.

Väl hemma; skölj bladen i rent vatten så det blir rent och ev. skit, insekter mm faller till botten.

Här ligger "mina" brännässelblad i blöt.

Jag tog gul lök och hackade upp. Sen en halv buljong redo för att läggas i stekpannan.

Jag kokade först bladen i en sisådär 5 minuter. Sen stektes dem tillsammans med lök. Här stekningen.

Hade även på lite vatten (sparat från kokningen) och vetemjöl. Kryddade lite också.

Servera gärna med ägghalvor. Jag tycker det smakade riktigt gott. Nyttigt och vegetariskt.

Jim Carrey om Eckhart Tolles bok en ny jord

Trevlig midsommar på er!

Visste ni att Jim Carrey är spirituell? Denna roliga galna människa visar sig ha betydligt större insikt än vad mina fördommar sa. Jag har kollat igenom en hel del Youtubeklipp med Jim Carrey där han visar på djup och reflektion.

För er som läst Eckhart Tolle, här är en liten snutt där Jim Carrey tolkar vad boken "En ny jord" handlar om.

Jim Carrey On Eckhart Tolle's 'A New Earth'

“Eckharts philosophy is basicly about the idea, that the present moment is all we have, all there is and all it ever will be. And most of us live trapped or lost in the movement of thought. Sometimes I´ve spent two hours of my day, thinking about one person that I resent, you know. And going through orations and you know, “if he ever says this, I’ll say that” and you know all those things. I find myself now when I get caught up in something like that becoming conscience of it and going: “oh wait, I´m here, I´m not with that person right know. I´m creating things that don’t even exist, you know. And it´s useless. It´s time badly spent, you know.” – Jim Carrey

Lära sig prata spanska?

De röda länderna har enbart (i princip) spanska som språk,
de blå lite mer blandat fast delvis spansktalande.
Bilden en skärmdump härifrån

Min mamma var intresserad av språk (har jag fått veta), men när jag växte upp var jag tyvärr inte speciellt intresserad (inte redo?). Jag kunde prata engelska skapligt, men hade noll koll på det grammatiska. Jag skrev det jag tyckte lät bäst på proven och det gick hyfsat ändå. Det hade varit kul att träna lite spanska med henne nu, men hon finns inte med oss längre. Jag fick bland annat ärva både en spansk ordbok när hon gick bort. Hon gick bort när jag var relativt ung och jag hann tyvärr aldrig testa hennes spanska kunskaper (eftersom jag själv inte kunde något).. När det var dags att välja språk i sjuan, gick det bara att välja mellan tyska och franska, så då valde jag tyska, mest för att det sas vara lättare, lat som jag är (och för att omgivningen tyckte att det var bättre att kunna tyska).

- Ja, ich spreche ein bitchen deucht, weineger muss ich sage.. :-) Imponiert? (WAS!?)

Nu är det dags att ta tag och träna lite spanska tror jag! Hola, come sta! Blivit lite utmanad kan man säga. .-) Jag har förövrigt alltid gillat de spansktalande länder jag varit i, människorna har varit trevliga och givit ett gott intryck. Och när jag tänker efter så är det ett mycket bra intresse för en person som aspirerar till att leva en aning minimalistisk och enkelt. Det behövs i princip bara en dator, Internet och låna ljudböcker på biblan. Det brukar alltid också finnas någon i umgängeskretsen som har läst spanska som du kan träna lite med.

Länder som officiellt har någon
form av spanska som språk.
Bilden en skärmdump härifrån 

Vad är då iden med att ta tag i spanska kanske någon frågar sig?

- Jo, det är ett relativ välspritt språk. Totalt 440 miljoner sägs tala spanska. Källa

Och hur det än är så kanske man får för sig att dra till ett varmare land på ålderns höst, spanska och engelska borde man klara sig rätt bra på. (Svenska sommaren på 2-3 månader just doesn´t cut it!)
Spanska talas t.ex. på Kanarieöarna, Mallorca och såklart i Spanien. Vid karibiska havet bör man klara sig bra på engelska och karibisk spanska. Andra alternativ kan vara Sydamerika, typ Argentina, Uruguay (politiken i vissa länder kommer förhoppningsvis förbättras med tiden).
Hur det än är så är jag idag så otroligt tacksam för att jag fått lära mig engelska. Det språket har öppnat så många dörrar. Det finns så mycket bra att ta del av som är på engelska. Böcker, filmer, människor. Jag skulle verkligen inte vilja vara utan det språket. Jag måste passa på och säga tack till skolan som tränat upp grundfärdigheterna så jag nu själv kunde ta stafettpinnen och springa vidare.

Nu är alltså min tanke att det vore väldigt kul att få lite inblick i den spansktalande världen. Kanske det är fler som hakar på denna utmaning?!
Min bakgrund inom spanska: För cirka 10 år sedan fanns det en kvällskurs i spanska som jag hoppade på, men den gick jag bara en termin. Sen började jag få svårt att hänga med, för det var mest språklärare som gick den där kursen och ville utöka sitt lärande. Jag kände att jag inte riktigt passade in i det gänget, haha.
Nåväl vi får se hur länge denna influens håller i sig, men vi kör så länge det finns lust! Jag har redan inventerat runt på arbetet vilka som kan spanska, och försöker träna mig genom att växla några ord här och där!
Jag tänkte följa upp det här inlägget med lite tips om hur man kan träna spanska. Kanske det även kommer ett tips om filmer som gjorda på spanska och som kan vara bra att se/höra.

Här är förövrigt en länk till en pdf att ladda ner, verkar bra!

Häng med!

Dags för förändring. Sagt upp mig från lönearbetet..

Bam! Där satt den! Nu har jag sagt upp mig..

Dags för att testa något annat, dags att kasta sig ut i det okända, dags att testa sina vingar på ett nytt ställe. Om man följt den här bloggen har man nog snappat upp att jag känt mig vingklippt på det lönearbete som jag spenderar en stor del av min tid på.
En utlösande faktor som fick mig att söka ett nytt jobb var en händelse i februari. Tumskruvarna skruvades åt i någon uttalad ”förbättring” och medarbetarna på min enhet blev utsatta för någon slags pilotprojekt. En del tyckte detta var bra, och en del inte. Min skepsis var stor och jag kände att jag hade allt mindre kontroll över min arbetssitution. Jag kände allt mer att jag blev en simpel ”löneslav”.  Jag gillade inte vad jag utvecklades till, vad jag blir. Otrivseln gjorde sig gällande. Hur som helst gjorde missbelåtenheten och irritationen att jag fann kraft att söka ett nytt jobb! Det som ofta ses som dåligt kan alltså vara en stark källa till förändring! Det finns massor med konsultjobb inom det område jag är verksam, men dessa lockade mig inte. Been there, done that kändes det som. Däremot hittade jag en annons som såg ut att passa min kompetensprofil riktigt bra, så jag letade upp mitt gamla CV (som behövdes uppdateras) och skickade in en ansökan.

Nu sådär en tre månader senare är allt klart. Jag har sagt upp mig. Chefen såg förvånad ut när jag sa att jag ville sluta. Men jag följer mitt hjärta.

Det är kanske inte ett steg till mer enkelhet, men det är ett steg gentemot förändring. Det går inte att förutse olika drag man gör, man får bara hänga med och se dess utkomst. Ha någon slags tro att universum hjälper en. Försöka göra det bästa av det.
Mina arbetskollegor blev lite förvånade när chefen på enhetsmötet berättat att jag sagt upp mig. Vi är många som har slutat och det verkar bara fortsätta. Chefen berättade att han nu skulle söka godkänt för att anställa ytterligare en person. (Enheten söker redan anställa 3 personer och med mitt slutande, blev det fyra.).
Nyfikenheten för mitt avhopp har varit stor hos konsulter och anställda. Jag har fått svara på samma fråga ställd av väldigt många. Typ.
De vanligaste frågorna jag blivit söndertjatad med är följande:

Vad ska du ta vägen nu då?
-          Ett ställe som producerar fjärrvärme och fjärrkyla märkt ”Bra Miljöval” i Stockholm.
Ska du flytta till Stockholm?
-  För tidigt att säga. Tar en dag i taget.
Vad ska du göra?
- Som jag fått förklarat för mig: Jobba i elgruppen. Felsökning och utveckling av processer, göra underhållsplaner, beredskap, vara med i projekt etc. Typ, vi får väl se helt enkelt..

Jag har fått en hel del kommentarer att de tycker det är synd att jag ska sluta, men också en och annan att det nog är bra att se någonting annat. Hur det än är så har jag trivs väldigt bra med många av mina kollegor, och det känns på ett sätt lite vemodigt att behöva dra vidare, men samtidigt spännande med något nytt!

Såhär ser arbetsbeskrivning ut.

”Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma - which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of other's opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs,
US computer engineer & industrialist (1955 - 2011)

(bilden från: http://smartbusinesstrends.com/author/chrisanderson/ ) 

Det känns spännande att testa något nytt! Inte ta saker så allvarligt, ha skoj och göra det bästa av situationen.

“If you don't like something, change it. If you can't change it, change your attitude.” - Maya Angelou

“You can't connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something: your gut, destiny, life, karma, whatever. Because believing that the dots will connect down the road will give you the confidence to follow your heart, even when it leads you off the well-worn path. And that will make all the difference.” - Steve Jobs, Stanford speech, 2005”

Bring it on, and remember, stay hungry, stay foolish. :-)

Yoga, och konfirmation

Inte fel att börja dagen med sol och Yoga. Senare på dagen firade vi mitt kusinbarn S som konfirmerades. Som tur var hade vi blivit förvarnade att vara i god tid i kyrkan och det var rätt! Kyrkan blev SMOCKFULL och många fick tyvärr stå. Det hela var en mycket trevlig tillställning. De flesta var så fint uppklädda och mitt kusinbarn var jag stolt över, han börjar bli stor nu. 15 år. Åh vet ni..Han ville åka med min bil till efterfesten. :-) Det är lite känsligt med att hamna på webben så inga direkta privata bilder... (som vanligt).

Dagen till ära hade även min andra kusin och hennes föräldrar kommit till Västerås. Efterfesten var ännu trevligare! Tack familjen J för en underbar dag i gemenskapens tecken.

Så fint att se himlen i speglarna där framme. Solen värmer skönt.

Sen efter att ha gymmat lite fick jag se en lokaltrafikbuss mosa ner ett gäng med cyklar (som antagligen stod slarvigt parkerade).. Inte bromsa den heller. Alltid händer det nått. Tog ett kort.

Några timmar senare var det dags för kyrkan. Här har konfirmationen har börjat.

Efter kyrkotillfället samlades konfirmanderna utomhus för fotografering.

Ingen optimal fotosession.. Solen i ryggen gav skuggiga mörka framsidor. Orginal objektiv, billigt sådan ger ingen höjdarskärpa heller.

Här är hela gruppen uppställd så folk i lugn och ro kunde ta sina minneskort.

Fina vita dräkter, konfirmander vid Viksängskyrkan, samma kyrka som även jag konfirmerats en gång i tiden. Jag är dock inte kristen nu.

Hälsan

Hej där! Idag tänkte jag att vi skulle flumma lite kring vad som är grundförutsättningarna för att leva fritt egentligen? Har du tänkt på vad som är grundförutsättningarna för det?

Jag kan ju säga rakt av att för mig är det hälsan, utan hälsan blir det svårt att leva fri. Hälsan har högst prioritet. Den är så lätt att ta den för given. Det är lätt att i vardagens stress och upptagenhet glömma bort hur bra och lycklig man egentligen borde vara av att bara kunna gå eller springa!
En anledning till att jag började styrketräna var just att det sas vara hälsosamt. Att kroppen mår bra av att röra på sig och att vi är gjorda för det.
Fast träningen kan också bli ett slags beroende, och det är lätt att glömma varför man en gång startade träna. Alltså av hälsoskäl. Det är lätt att fastna i någon slags prestationsfålla. Att vi förövrigt lär få en snyggare kropp av att träna är en positiv bisak.

Fast det går också att skada sig. Jag lyckades skada mig i knät för ca 2 månader sedan. Låt mig berätta vad som hände.
Programmet Ninja Warriors på femmans playkanal är något jag följt. Jag brukar gilla program som gladiatorerna eller liknande (ja det är inte mycket till filosofi i det!), så jag antar att jag gillar att titta på atletiska människor och deras prestation. Jag gillar att se vad det går att tänja kroppen till att klara av. För er som inte känner till programmet så handlar det om att de tävlanden ska ta sig igenom en hinderbana med olika fysiska ”attribut” (hinder). I finalprogrammet (eller om det var semifinalen? WHATEVER! ;)) så var en del i banan just att försöka ta sig igenom en ”luftbro” av plattor som hängde löst i kedjor (alltså typ i ”taket” av ställningarna). (Alltså, har du inte fattat lägger jag ner nu, nääärå.) Hur mycket ska jag egentligen behöva stava för dig? ;-) Ding dong.

Ett delmoment gick i princip ut på att de tävlanden skulle bära sin egen vikt och liksom svinga sig fram och tillbaka ungefär som med en gunga och sen ta ett hopp mellan ett par plattor som hängde löst. För att lyckas med detta fick de tävlanden alltså häva kroppen fram och tillbaka (hängandes i armarna) och sen försöka göra en kraftansamling (via ett hopp) över till nästa platta osv. Hoppas jag beskrivit någorlunda så du är med i matchen nu? Annars vet jag inte vad. De flesta tävlanden hade väldigt svårt för detta svingmoment, men några klarade sig igenom. De flesta ramlade ner och landade med ett mjukt plask i en vattengrav.
Hur som haver (i varje fall och emedan ;)) blev jag såklart inspirerad av denna tävling och nästa gång som jag skulle träna fick jag för mig att testa! Jag menar ”hur svårt kan de va” liksom ;-). Egot gjorde sig gällande. (”Leave the ego at the door” var som bortblåst!).
Det blev en tur till Björnövägens gym för där har de en s.k. armgång i taket och (ja, ni som sett gladiatorerna vet vad jag pratar om) där fick jag för mig att svinga kroppen fram och tillbaka och liksom hoppa fram på armgången. Det gick bra till en början, jag fick till en bra ”sving” och det gick fint & smutt. Men sen efter ett tag så orkade (tydligen) inte fingrarna bära kroppens vikt längre och då ramlade jag ner mitt i en ”sving” och naturligtvis stod en stepup bräda rakt nedanför så jag ramlade inte på benen utan måste ha slagit till knät på något vis. (Japp, det small bra i stepupbrädan när jag kom nerdunsande och jag fick såklart allas blickar på mig, heheh). Jag försökte se ut som “Clintan” och bara borsta av mig, cool som jag va. Jag slog även i rumpan och fick ett stort blåmärke där, men blåmärken går ju bort så no biggie. Fast knät det har inte blivit bra än. Nåja, det var kul att testa i alla fall.

Vad vill jag då säga med det här pladdret. Only god knows? JO att det är lätt att skada sig (om man inte tänker till)! Fast det är en del av friheten att vilja testa sina gränser. Det hör livet till. Jag tycker inte att vi kan leva livet som i en kokong. Jo vi kanske kan, men det är ju att existera som levande död liksom. Säkerhetsivrarna vill ju såklart förbjuda det mesta och linda in oss i bomull, men inte jag inte…Nix. Vi måste ha rätten till liv, typ och göra och ta konsekvenserna av våra val.

Nåväl, hur det än är så får självförtroendet en liten känga när man skadar sig. Hur det än är så blir man lite påverkad när man inte är van att skada sig. Ska vi säga att man blir lite ödmjuk kanske? Tja, kanske liite. Man börjar fundera liksom. Hur gick det där till? Är det åldern? Har jag käkat fel mat, or what? Kroppen har ju alltid hållit förr?! Personligen börjar jag fundera om det finns någon näringsbrist eller något annat. För jo, jag har gjort mycket dumt tidigare i yngre år som kroppen pallat med. Vad har ändrats liksom?
Mjaa, man får väl kanske erkänna för sig själv. Hur det än är så är man inte purung längre och återhämtningstiden har jag märkt blivit sämre sen när jag var 25 år. Such is life. Det är bara att acceptera. Varför gnälla över det? Det går inte att vara den evige ynglingen, (säger dom), och jag håller väl med om detta.
I det här funderandet så är det lätt att tappa fotfästet. Att inte se allt man faktiskt har. Att inte se allt positivt som fungerar. Inse all frihet man faktiskt har.

Jag har i alla fall väldigt mycket att vara erkännsam inför!
Kroppen min kan gå, springa, simma, jag kan höra, jag kan prata, jag kan känna, jag kan se. Jag kan läsa böcker, jag kan äta god mat, jag kan interagera med andra människor. Kan lära mig nya saker etc! Wov liksom! :-) Jag råkar dessutom tillhöra är en djurart med ett intellekt till och med! Kanske rentav en smula tänkande förnuft också, inte fy skam.
Det finns inga bestående smärtor etc. Det finns massor att faktiskt vara tacksam för! Kanske också du har tänkt liknande tankar? Jag tror det är lätt att glömma detta. Säkert finns det saker som du kan vara tacksam för också!

En annan grej..

Min styvfarsas särbo ska opereras för höften om någon vecka, och nu har hon fått skriva på ett papper där hon förstår att det finns stor risk att hon dör av operationen. För hon har dåligt hjärta, pacemaker osv. När jag träffade henne i helgen så var hon väldigt orolig och ångrade nästan att hon skulle operera höften. Förståligt såklart. För hon vill ju självklart inte dö. Hon sa att hon hellre gick med smärtan och morfinet egentligen (alltså höftontet), fast att nu hade hon dragit igång det här med operationen och nu var det försent att avbryta tyckte hon. Ja, jag förstår hennes dilemma. Ens egna små problem blir som lortskit i jämförelse.

Tja vad vill jag ha sagt egentligen. Jo att det är bra att göra affirmationsövningar (positiv återkoppling, bekräftelse etc.) då och då och faktiskt tänka över hur bra man faktiskt har det!

Stannar där.

Tjarrå, ta hand om er därute!

Chuck Norris uttalar sig

Chuck Norris var nästan före min tid, men Stallone är jag uppväxt med. Those duds man...

Stallone frågar Chuck

Chuck flyttar jorden när han gör armhävningar.

Bara Chuck som tränar när saker börjar skaka?

Vi har alla hört talas om den.

Filosofisk tanke, del 2. Aristoteles

Fortsätter på tankarna kring överflöd och underskott. Om måttfullhet, om förträfflighet mm. Aristoteles svar:

Bokutdrag - Aristoteles, Den Nikomachiska Etiken

Översättning och kommentarer: Mårten Ringbom

Förlag: Natur och kultur, Stockholm

//s58 //

”Därför undviker också varje kunnig person överflöd och underskott, uppsöker det mellanliggande och väljer det, fastän det inte i och för sig behöver vara intermediärt utan bara i relation till honom själv.

Ifall varje form av kunnighet sålunda strävar att fullgöra sin uppgift väl genom att beakta det intermediära och leda verket i denna riktning, (- om goda verk brukar man ju därför säga, att det inte finns något att ta bort eller något att tillägga, eftersom det goda skulle förstöras av överskott eller brist, men bevaras av måttligheten – så verkar också de goda yrkesmännen enligt vår mening med detta i sikte;) och då den mänskliga förträffligheten i likhet med naturen är förnämligare och bättre än alla >>konster>>, så måste också förträffligheten vara böjd att eftersträva det intermediära.”

Sommarens pryl?

En del tror att en sån här mockapär blir sommarens trendsak. Kanske.

Visst ser den lite rolig ut testa och köra.... i 5 minuter.. sen skulle nog jag vara trött på den.

Harbebisar

Ett harbo som är placerat under en stor gran. Lite ihopkraftsat ris tjänstgör som bo.

Titta vad som letat sig på jobbets inhängnade område efter påskhelgens ledighet.

Här ligger de små harbarnen och trycker. Det syns att det är kallt, de skakar, men trycker sig samman. Harmamman håller sig borta, vilket är fullt förståeligt då harboet är utsatt för många människors nyfikenhet.

Lite av en närbild på de söta varelserna.