Har just läst färdigt ännu en bok av Robin Sharma! Jag läste hans första bok för ca 10 år sedan. "
Munken som sålde sin Ferrari : en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv" som jag gillade. I mitt sökande fanns en period där jag influerades av Buddism och lite mer andliga teorier.. Läste och influerades av Dalai Lama mm. Som sökare är det ju en ständig resa i utveckling och förändring där man ständigt hittar bättre och smartare argument.. Hittar smartare människor helt enkelt.
Hur som haver är det alltid intressant att ta del av olika idéer och jämföra dem.
Men denna gång handlar det alltså om "Ledaren utan titel" som gavs ut ca 2010. Jag gillar Robin Sharma även om inte håller med om allt. Helt klart har Robin reflekterat en del och ser lite av samma verklighet som en själv tycker sig se.
I den här boken talar Robin om att vara en ledare utan titel, det är fiktionsberättelse, men mycket av Robins och andras arbete känns igen. Den handlar om vad som krävs för att folk ska se dig som en riktig ledare inte bara en titel utsedd ledare (dvs bara ledare inom en viss organistion).
Just det här med den stereotypa chefstypen som är enligt den gamla modellen har jag stött på hos de flesta arbetsplatser jag varit på. Där chefen är den som pratar mest, högst och lyssnar minst. Som ständigt försöker kommer med svar på kommentarer och som bara mest skjuter ifrån sig problem, ofta tillbaks på en själv, vilket är ett effektivt sätt att få folk att inte vara så "besvärliga".. Dom här chefer är så vanligt förekommande för det är lått att tro att man ska vara på ett visst sätt. Förövrigt har jag noterat att när dom dåliga cheferna slutar märker man det knappt, för dom har sällan tillfört något väsentligt. Men ibland träffar man på någon chef som faktiskt lyssnar och som man uppskattar, som man kan prata med. Men oboy vad dom är sällsynta.
En berättelse om vägen till framgång i arbetslivet och på det personliga planet. LEDAREN UTAN TITEL av Robin Sharma
// s192 //
”Faktum är att de allra flesta har ganska dåligt självförtroende. När vi går till jobbet varje dag vill vi alltså att //s193 // andra ska tro att vi är smarta, starka och samlade. Rent egotrippade.
Vi fastnar i den där gammalmodiga modellen för ledarskap som säger att den bästa ledaren är den som pratar mest och högst och lyssnar minst. Vi gör misstaget att tro att den som står för merparten av pratandet är den som sitter inne med alla svar. Fel. Ledarskap handlar om att lyssna. Och att låta andra känna att de får göra sin röst hörd. Det kräver en stor människa.Vissa tror verkligen att förmågan att lyssna är en mjuk egenskap. Men i själva verket är det så vansinnigt svårt. Och det är bara de allra modigaste som vågar vrida ner bruset från sitt eget ego så att de kan höja volymen på sitt lyssnande. Det är bara en verkligt stark och självsäker människa som kan vara så tyst att hon hör och beaktar andras tankar.<<””
//s197 //
”Ledare utan titel hittar en lysande jämvikt mellan medkänsla och kurage. Mellan vänlighet och fasthet. Mellan ärlighet och styrka. Ja, de sätter absolut människor och relationer i första rummet. Men inte kan säga något annat än att de kräver de bästa prestationerna, det största engagemanget och det mest enastående resultatet. De lyckas vara både kärleksfulla och stenhårda på samma gång. Det kan vara svårt att hitta den jämvikten. Men med beslutsamhet och övning kommer du att klara det.”
//s207 //
”Bli först din egen ledare. Först då kommer du dithän som människa att du kan bli en ledare för andra människor. Bestäm dig för att bli så ofattbart stark i ditt inre att du blir immun mot misslyckanden i den yttre världen. Arbeta så hårt med dig själv att hela den gömda skatt som ligger gömd djupt inom dig börjar visa sig i alla delar av din omvärld.”
