Tänk att jobbet ska styra så mycket av ens liv. Att man ständigt får anpassa sig till att kunna dra in en inkomst.
För ca två veckor sedan sa jag upp mig. Jag har varit drygt 6 år på stället. Det är blandade känslor så klart. Förändring, alltid lite läskigt samtidigt som inspirerande. Men när jag summerar plus och minusen av arbetsplatsen jag jobbat på har det blivit ett negativt resultat och då är det bara att söka något nytt.. Dessutom har det har varit stressigt och oinspirerande och det känns hela tiden som att mitt liv vill ha ett annat mer kreativt öde.
I någon mån är ens lönejobb inte meningslöst eftersom man är en vardagshjälte som jobbar med att hålla folk varma eller avkylda, sammanfattningsvis hålla bekväm temperatur Jag är så imponerad och full av beundran till alla dessa vardagshjältar som sliter hårt för att hålla ingång vår komfortabla civilisaton.. Men ändå har det inte känts meningsfullt för själen och det man själv vill åstadkomma. För er som inte känner till det så har jag jobbat med fjärrvärme och fjärrkyla i Stockholm. Jag har pendlat en väldans massa då jag bor i Västerås. Det ska bli oerhört skönt att slippa sitta i bilen (tåget tröttnade jag på första halvåret) då jag återigen ska börja jobba i Västerås efter att mina 3 månaders uppsägningstid gått ut. Det ska bli så skönt att kunna cykla till jobbet åtminstone sommartid.
Jag hoppas verkligen att det nya jobbet kommer bli intressantare. Jag har letat nytt jobb under flera år faktiskt, ända sedan en viss person sluta kan man säga. Det har blivit många jobbintervjuer och inspekterande av arbetsvillkor. Dock har det många gånger inte känts inspirerande eller tillräckligt lockande för att hoppa på dessa tåg. Eller så har tågen inte velat ta med mig..
Nu väljer jag att gå tillbaka till ett ställe som jag jobbat på förut. Ett företag där jag slutade pga av en i mina ögon dålig chef. Den chefen är borta nu så det ska bli spännande att se hur stället är nu. Kanske är jag förblindad av positiva minnen från trevliga människor där, nåväl tiden får utvisa.
På något vis känns det här som att det här är mitt sista jobbyte.. återstår att se.. Alltså jobbprocesserna för att få ett nytt jobb har verkligen urartat till flera månaders undersökningar av intervjuer och tester från arbetsgivaren sida. Behöver det vara så här komplicerat?
Helst skulle jag vilja jobba heltid med mina egna projekt, men det kommer kanske en dag för det också. Tills dess får jag jobba på fritiden.
Jag kommer behöva terminera det fritidsställe som jag byggt upp i närheten av Järna. Där jag förövrigt även nyligen flyttat till en annan tomt med allt vad det innebär med flytt.. Puh.. Men jag har av någon anledning inte riktigt trivt lika bra där som i Västerås. På det stora hela kan man säga att hela det projektet blev jag lurad på, eftersom man inte får bosätta sig där, vilket var tanken från början. Det är mycket jobb nerlagt där, som nu bara kommer försvinna eller liksom vara ogjort. Järna var en liten del av min framtida dröm som nu läggs i malpåse ett tag, vilket känns lite vemodigt.
Men hjärtat säger att det ändå ska bli skönt med mindre prylar och mer tid för det kreativa. Dock blir det en jobbig tid av uppstädning och förändring. Ska bli skönt när det är klart. I övrigt har jag haft en väldigt bra vecka.
Hoppas det är bra med er också!
”My job was meaningsless and uninspiring to me. I had money but I didnt have a life. And I was recentful from having to spend majority of my time grinding away at something I disliked, just for the money.
I jave it at fair shot. I stuck with it for at number of years. But finally, and it took me many year to do it, finally gatherd up my courage to walk away from a life of everything I already had. Everything that people told med was “desirable” to try to carve out a different life path for myself.”
“It was also really challenging having to deal with doubt and skepticism that other people expressed at my different life choices. But personally, for me I have never been happier or more fulfilled. I spend my time every day doing things that are interesting and meaningful for me.”
“I believe that when I’m old and looking back, I will have very little regrets about my choices now.” - Jean Voronkova
Nedan en trevlig video där ovanstående citat kommer ifrån.
